Fäng­el­se­lag (2010:610)

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 2010:610
Depar­te­ment: Justi­tie­de­par­te­men­tet L5
Änd­ring införd: t.o.m. 2025:143
Övrigt: Rät­tel­se­blad 2017:1013 har iakt­ta­gits.
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

2010:610
Depar­te­ment/myn­dig­het: Justi­tie­de­par­te­men­tet L5
Utfär­dad: 2010-​06-10
Änd­rad: t.o.m.

2025:143
Övrig text: Rät­tel­se­blad 2017:1013 har iakt­ta­gits.
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



1 kap. Inle­dande bestäm­mel­ser

Lagens inne­håll och tillämp­nings­om­råde

1 §   Denna lag inne­hål­ler bestäm­mel­ser om verk­stäl­lig­het av fäng­else i kri­mi­nal­vårds­an­stalt. Bestäm­mel­serna avser
   - pla­ce­ring (2 kap.),
   - sys­sel­sätt­ning och ersätt­ning (3 kap.),
   - fri­tid (4 kap.),
   - per­son­liga till­hö­rig­he­ter (5 kap.),
   - vis­telse i gemen­sam­het och avskild­het (6 kap.),
   - besök och andra kon­tak­ter (7 kap.),
   - sär­skilda kontroll-​ och tvångs­åt­gär­der (8 kap.),
   - hälso-​ och sjuk­vård (9 kap.),
   - per­mis­sion och annan till­fäl­lig vis­telse utan­för anstalt (10 kap.),
   - sär­skilda utsluss­nings­åt­gär­der (11 kap.),
   - var­ning och upp­skju­ten vill­kor­lig fri­giv­ning (12 kap.), samt
   - beslut och över­kla­gande m.m. (13-15 kap.).

2 §   Den som är inta­gen i anstalt får under verk­stäl­lig­he­ten vis­tas utan­för anstal­ten i enlig­het med vad som före­skrivs i denna lag. En inta­gen får under verk­stäl­lig­he­ten även vis­tas utan­för anstal­ten om det sker med stöd av bestäm­mel­ser i annan lag om till­fäl­ligt över­fö­rande av fri­hets­be­rö­vade per­so­ner till en annan stat.

Som vis­telse utan­för anstalt anses inte att en inta­gen, genom Kri­mi­nal­vår­dens försorg, trans­por­te­ras utan­för en anstalt med anled­ning av att ett beslut enligt lagen ska verk­stäl­las.

Vid vis­telse utan­för anstalt enligt 11 kap. 1 § första styc­ket 2-4 gäl­ler inte 2-10 kap. Lag (2018:1259).

3 §   Bestäm­mel­ser om när fäng­el­se­straff får verk­stäl­las och hur straff­tid ska beräk­nas finns i straff­tids­la­gen (2018:1251). Lag (2018:1259).

Verk­stäl­lig­he­tens mål och utform­ning

4 §   Varje inta­gen ska bemö­tas med respekt för sitt män­ni­sko­värde och med för­stå­else för de sär­skilda svå­rig­he­ter som är för­e­nade med fri­hets­be­rö­van­det.

5 §   Verk­stäl­lig­he­ten ska utfor­mas så att den intag­nes anpass­ning i sam­häl­let under­lät­tas och så att nega­tiva följ­der av fri­hets­be­rö­van­det mot­ver­kas.

Verk­stäl­lig­he­ten ska, i den utsträck­ning det är möj­ligt utan att kra­vet på sam­hälls­skydd efter­sätts, sär­skilt inrik­tas på åtgär­der som är ägnade att före­bygga åter­fall i brott. För varje inta­gen ska det upp­rät­tas en indi­vi­du­ellt utfor­mad verk­stäl­lig­hets­plan.

Verk­stäl­lig­he­ten ska pla­ne­ras och utfor­mas efter sam­råd med den intagne och i sam­ver­kan med berörda myn­dig­he­ter.

6 §   Verk­stäl­lig­he­ten får inte inne­bära andra begräns­ningar i den intag­nes fri­het än som föl­jer av denna lag eller som är nöd­vän­diga för att ord­ningen eller säker­he­ten ska kunna upp­rätt­hål­las.

En kontroll-​ eller tvångs­åt­gärd får endast använ­das om den står i rim­lig pro­por­tion till syf­tet med åtgär­den. Om en mindre ingri­pande åtgärd är till­räck­lig ska den använ­das.

Sär­skilda vill­kor för lång­tids­dömda

7 §   För en inta­gen som avtjä­nar fäng­else i lägst fyra år ska det, om det inte är uppen­bart obe­höv­ligt, beslu­tas om de sär­skilda vill­kor som av säker­hets­skäl är nöd­vän­diga när det gäl­ler
   1. pla­ce­ring i anstalt,
   2. vis­telse utan­för anstalt enligt 10 kap. 1 och 2 §§, och
   3. sär­skilda utsluss­nings­åt­gär­der enligt 11 kap. 1 §.

Om det finns sär­skilda skäl ska vill­kor enligt första styc­ket också

beslu­tas för en inta­gen som har dömts till fäng­else i lägst två år.

8 §   Pröv­ning av vilka sär­skilda vill­kor som ska gälla för verk­stäl­lig­he­ten enligt 7 § ska ske så snart verk­stäl­lig­he­ten påbör­jas eller annars när det finns behov av det. Vill­ko­ren ska omprö­vas när det finns anled­ning till det.

Ett beslut om pla­ce­ring, per­mis­sion, sär­skild per­mis­sion eller sär­skilda utsluss­nings­åt­gär­der får inte med­de­las i strid med de sär­skilda vill­ko­ren.


2 kap. Pla­ce­ring

Pla­ce­ring i anstalt

1 §   En inta­gen får inte pla­ce­ras så att han eller hon under­kas­tas mer ingri­pande över­vak­ning och kon­troll än som är nöd­vän­digt för att ord­ningen eller säker­he­ten ska kunna upp­rätt­hål­las.

Vid beslut om pla­ce­ring ska, i den utsträck­ning det är möj­ligt, hän­syn tas till den intag­nes behov av sys­sel­sätt­ning, omvård­nad och en lämp­lig fri­giv­nings­pla­ne­ring.

2 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​07-01/ En inta­gen får inte pla­ce­ras så att han eller hon vis­tas till­sam­mans med intagna av mot­satt kön. En inta­gen får dock med­ges att vis­tas med intagna av mot­satt kön om det är lämp­ligt och de intagna sam­tyc­ker till det.

2 §    /Trä­der i kraft I:2025-​07-01/ En inta­gen får inte pla­ce­ras så att han eller hon vis­tas till­sam­mans med intagna av mot­satt kön. En sådan pla­ce­ring får dock göras om det finns sär­skilda skäl för det och om det i övrigt är lämp­ligt. Lag (2024:244).

Pla­ce­ring av unga

3 §   En inta­gen som är under arton år får inte pla­ce­ras så att han eller hon vis­tas till­sam­mans med intagna över arton år, om det inte kan anses vara till hans eller hen­nes bästa.

Pla­ce­ring på säker­hets­av­del­ning

4 §   En inta­gen får pla­ce­ras på en avdel­ning med sär­skild hög grad av över­vak­ning och kon­troll (säker­hets­av­del­ning) om
   1. det finns en var­ak­tig risk för att den intagne rym­mer eller fri­tas och det kan antas att han eller hon är sär­skilt benä­gen att fort­sätta all­var­lig brotts­lig verk­sam­het, eller
   2. det finns sär­skild anled­ning att anta att det behövs för att hindra den intagne från all­var­lig brotts­lig verk­sam­het under vis­tel­sen i anstalt.

Ett beslut om pla­ce­ring på en säker­hets­av­del­ning ska omprö­vas så ofta det finns anled­ning till det, dock minst en gång i måna­den.

Pla­ce­ring i häkte

4 a §   I anslut­ning till ompla­ce­ring får en inta­gen pla­ce­ras i häkte
   1. i avvak­tan på anstalts­pla­ce­ring, om det är nöd­vän­digt med hän­syn till ord­ningen eller säker­he­ten, eller
   2. om det behövs med hän­syn till trans­port­för­hål­lan­dena.

Den intagne får i de fall som avses i första styc­ket till­fäl­ligt pla­ce­ras i poli­sar­rest. Är den intagne under arton år får han eller hon pla­ce­ras i poli­sar­rest endast om det är abso­lut nöd­vän­digt. Lag (2018:1259).

4 b §   Tiden i häkte med stöd av 4 a § första styc­ket får inte vara längre än nöd­vän­digt och inte längre än sju dagar, om det inte finns sär­skilda skäl för en längre tid. Även om det finns sär­skilda skäl får tiden inte vara längre än tret­tio dagar.

Vid tillämp­ning av första styc­ket ska tid i poli­sar­rest räk­nas som tid i häkte. Lag (2018:1259).

Till­stånd att ha späd­barn hos sig

5 §   En inta­gen får med­ges att ha sitt späd­barn hos sig, om det kan anses vara till bar­nets bästa.


3 kap. Sys­sel­sätt­ning och ersätt­ning

Den intag­nes rätt till sys­sel­sätt­ning

1 §   En inta­gen ska ges möj­lig­het till sys­sel­sätt­ning i form av arbete, utbild­ning, brotts-​ och miss­bruks­re­la­te­rad pro­gram­verk­sam­het eller annan struk­tu­re­rad verk­sam­het.

Sys­sel­sätt­nings­plikt

2 §   En inta­gen är skyl­dig att utföra eller delta i den sys­sel­sätt­ning som anvi­sas honom eller henne.

En inta­gen som upp­bär ålderspen­sion enligt soci­al­för­säk­rings­bal­ken får inte åläg­gas någon sys­sel­sätt­ning.
En inta­gen som har bevil­jats sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning enligt samma balk får åläg­gas sys­sel­sätt­ning bara av den art och den omfatt­ning som kan anses lämp­lig för honom eller henne.

En inta­gen får inte åläg­gas att under­kasta sig behand­ling av medi­cinsk karak­tär.

Ersätt­ning

3 §   En inta­gen har rätt till ersätt­ning från Kri­mi­nal­vår­den om
   1. han eller hon har utfört eller del­ta­git i anvi­sad sys­sel­sätt­ning, och
   2. ersätt­ning för sys­sel­sätt­ningen inte beta­las ut av någon annan.

4 §   Kri­mi­nal­vår­den ska, för permissions-​ och fri­giv­nings­än­da­mål, hålla inne en tion­del av den ersätt­ning som avses i 3 §. Kri­mi­nal­vår­den får i sär­skilda fall medge att den ersätt­ning som hålls inne används för annat ända­mål.
Ersätt­ning som hålls inne ska beta­las ut till den intagne senast i sam­band med att han eller hon inte längre ska vara berö­vad fri­he­ten.

I fråga om den som är dömd till utvis­ning får ersätt­ning som hålls inne enligt första styc­ket använ­das för betal­ning av en sådan resa som avses i 19 kap. 1 § utlän­nings­la­gen (2005:716).

5 §   Om en inta­gen upp­såt­li­gen har ska­dat egen­dom som till­hör eller har upp­lå­tits till Kri­mi­nal­vår­den, får Kri­mi­nal­vår­den av den ersätt­ning som avses i 3 § ta ut ett belopp som mot­sva­rar kost­na­derna för att ersätta eller på annat sätt åter­ställa egen­do­men.

6 §   Ersätt­ning som avses i 3 § får inte utmä­tas.


4 kap. Fri­tid

Vis­telse utom­hus

1 §   En inta­gen ska ges möj­lig­het att vis­tas utom­hus minst en timme varje dag, om det inte finns syn­ner­liga skäl mot det.

Fri­tids­sys­sel­sätt­ning

2 §   En inta­gen ska ges möj­lig­het att på lämp­ligt sätt ägna sig åt fysisk akti­vi­tet och annan fri­tids­sys­sel­sätt­ning.

Utbud av mass­me­dier

3 §   En inta­gen ska ges möj­lig­het att på lämp­ligt sätt följa vad som hän­der i omvärl­den.

Reli­gi­ons­ut­öv­ning

4 §   En inta­gen ska ges möj­lig­het att på lämp­ligt sätt utöva sin reli­gion.

För­tro­en­de­råd

5 §   En inta­gen ska ges möj­lig­het att på lämp­ligt sätt sam­man­träda med andra intagna för över­lägg­ning i frå­gor som är av gemen­samt intresse för de intagna (för­tro­en­de­råd).

Ett för­tro­en­de­råd ska ges möj­lig­het att på lämp­ligt sätt över­lägga med led­ningen för anstal­ten.


5 kap. Per­son­liga till­hö­rig­he­ter

1 §   En inta­gen får ta emot och inneha böc­ker, tid­skrif­ter och tid­ningar, dock inte sådana som kan
   1. även­tyra ord­ningen eller säker­he­ten, eller
   2. antas mot­verka den behand­ling som han eller hon genom­går.

I övrigt får en inta­gen ta emot och inneha de per­son­liga till­hö­rig­he­ter som är moti­ve­rade med hän­syn till att verk­stäl­lig­he­ten ska kunna genom­fö­ras på ett ända­måls­en­ligt sätt.

2 §   Till­hö­rig­he­ter som en inta­gen inte får ta emot och inneha får omhän­der­tas och för­va­ras för den intag­nes räk­ning.
Till­hö­rig­he­ter som omhän­der­ta­gits ska läm­nas ut till den intagne senast i sam­band med att han eller hon inte längre ska vara berö­vad fri­he­ten.

En inta­gen får inte utan sär­skilt med­gi­vande dis­po­nera pass och pengar som omhän­der­ta­gits enligt första styc­ket.

3 §   Till­hö­rig­he­ter som omhän­der­ta­gits får på den intag­nes bekost­nad sän­das till den adress där han eller hon är folk­bok­förd eller till annan adress som han eller hon anger.

4 §   Läm­nar en inta­gen kvar till­hö­rig­he­ter i en anstalt ska till­hö­rig­he­terna för­va­ras där i tre måna­der från det att fri­hets­be­rö­van­det upp­hört. Om till­hö­rig­he­terna inte har häm­tas ut inom denna tid, får de genom Kri­mi­nal­vår­dens försorg säl­jas eller, om det inte är möj­ligt, för­stö­ras.

Om Kri­mi­nal­vår­den har sålt en inta­gens till­hö­rig­he­ter, har han eller hon rätt till skä­lig ersätt­ning. Sådan ersätt­ning får inte beta­las ut med ett högre belopp än som har influ­tit vid för­sälj­ningen.


6 kap. Vis­telse i gemen­sam­het och avskild­het

Gemen­sam­het

1 §   En inta­gen ska under den tid då han eller hon är skyl­dig att utföra eller delta i sys­sel­sätt­ning vis­tas till­sam­mans med andra intagna (gemen­sam­het), om inte annat anges i denna lag eller föl­jer av sys­sel­sätt­ning­ens sär­skilda beskaf­fen­het.

2 §   En inta­gen ska ges möj­lig­het att på sin fri­tid vis­tas i gemen­sam­het, om inte annat anges i denna lag.

Avskild­het vid dygns­vila

3 §   Intagna får hål­las avskilda från varandra i anslut­ning till dygns­vi­lan.

Avskild­het på egen begä­ran

4 §   En inta­gen får, om det är lämp­ligt, med­ges att på egen begä­ran hål­las avskild från andra intagna.

Ett med­gi­vande till avskild­het enligt första styc­ket ska omprö­vas så ofta det finns anled­ning till det, dock minst en gång i måna­den.

Avskild­het av ordnings-​ och säker­hets­skäl

5 §   Intagna får till­fäl­ligt hål­las avskilda från varandra, om det är nöd­vän­digt för att ord­ningen eller säker­he­ten ska kunna upp­rätt­hål­las.

6 §   En inta­gen får till­fäl­ligt hål­las avskild från andra intagna, om det är nöd­vän­digt på grund av att den intagne är våld­sam eller beru­sad.

Om ett avskil­jande enligt första styc­ket inte kan verk­stäl­las i anstalt, får den intagne pla­ce­ras i häkte i högst två dygn.

7 §   En inta­gen får hål­las avskild från andra intagna om det är nöd­vän­digt
   1. med hän­syn till rikets säker­het,
   2. med hän­syn till att det finns en risk för den intag­nes eller någon annans säker­het till liv eller hälsa eller för all­var­lig ska­de­gö­relse på egen­dom som till­hör eller har upp­lå­tits till Kri­mi­nal­vår­den,
   3. med hän­syn till att det finns en risk för att den intagne rym­mer eller fri­tas och det kan antas att han eller hon är sär­skilt benä­gen att fort­sätta all­var­lig brotts­lig verk­sam­het,
   4. för att hindra att den intagne påver­kar någon annan inta­gen att all­var­ligt störa ord­ningen i anstal­ten,
   5. för att hindra att den intagne med­ver­kar till att någon annan inta­gen får till­gång till alko­hol, nar­ko­tika, något annat berus­nings­me­del, något sådant medel som avses i 1 § lagen (1991:1969) om för­bud mot vissa dop­nings­me­del eller någon sådan vara som omfat­tas av lagen (1999:42) om för­bud mot vissa häl­so­far­liga varor, eller
   6. för att hindra att den intagne all­var­ligt ofre­dar någon annan inta­gen.

Ett beslut om avskild­het enligt första styc­ket ska omprö­vas så ofta det finns anled­ning till det, dock minst var tionde dag.

Avskild­het vid utred­ning av missköt­sam­het

8 §   Under utred­ning av frå­gor enligt 12 kap. 1 § denna lag eller enligt 26 kap. 6 a och 7 §§ brotts­bal­ken får en inta­gen till­fäl­ligt hål­las avskild från andra intagna i den utsträck­ning det är abso­lut nöd­vän­digt för att syf­tet med utred­ningen inte ska även­ty­ras. Den intagne får inte hål­las avskild under längre tid än fyra dygn.

En inta­gen som hålls avskild från andra intagna enligt första styc­ket får väg­ras kon­takt med andra per­so­ner genom besök, elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion eller för­sän­del­ser, om det är abso­lut nöd­vän­digt för att syf­tet med utred­ningen inte ska även­ty­ras.

Om ett avskil­jande enligt första styc­ket inte kan verk­stäl­las i anstalt, får den intagne pla­ce­ras i häkte. Lag (2018:1259).

Avskild­het vid kropps­be­sikt­ning

9 §   En inta­gen får hål­las avskild från andra intagna om det är nöd­vän­digt för att genom­föra en kropps­be­sikt­ning.

Läkar­un­der­sök­ning

10 §   En inta­gen som hålls avskild från andra intagna på grund av att han eller hon upp­trä­der våld­samt eller är far­lig för sin egen säker­het till liv eller hälsa ska under­sö­kas av läkare så snart som möj­ligt. En inta­gen som av andra skäl hålls avskild från andra intagna ska under­sö­kas av läkare om det behövs med hän­syn till den intag­nes häl­so­till­stånd, dock minst en gång i måna­den.


7 kap. Besök och andra kon­tak­ter

Besök

1 §   En inta­gen får ta emot besök i den utsträck­ning det lämp­li­gen kan ske. Ett besök får dock väg­ras om det
   1. kan även­tyra säker­he­ten på ett sätt som inte kan avhjäl­pas genom kon­troll enligt 2 eller 3 §,
   2. kan mot­verka den intag­nes anpass­ning i sam­häl­let, eller
   3. på annat sätt kan vara till skada för den intagne eller någon annan.

2 §   Ett besök får, om det är nöd­vän­digt av säker­hets­skäl, kon­trol­le­ras genom att
   1. per­so­nal över­va­kar besö­ket, eller
   2. besö­ket äger rum i ett besöks­rum som är så utfor­mat att det omöj­lig­gör att före­mål över­läm­nas.

Ett besök av en advo­kat som biträ­der den intagne i en rätts­lig ange­lä­gen­het får kon­trol­le­ras endast om advo­ka­ten eller den intagne begär det.

3 §   Ett besök får, om det är nöd­vän­digt av säker­hets­skäl, vill­ko­ras av att besö­ka­ren under­kas­tar sig kropps­vi­si­ta­tion eller ytlig kropps­be­sikt­ning.

Elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion

4 §   En inta­gen får stå i för­bin­delse med en annan per­son genom elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion i den utsträck­ning det lämp­li­gen kan ske. Sådan kom­mu­ni­ka­tion får dock väg­ras om den
   1. kan även­tyra säker­he­ten på ett sätt som inte kan avhjäl­pas genom avlyss­ning enligt 5 §,
   2. kan mot­verka den intag­nes anpass­ning i sam­häl­let, eller
   3. på annat sätt kan vara till skada för den intagne eller någon annan.

5 §   Elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion mel­lan en inta­gen och en annan per­son får avlyss­nas om det är nöd­vän­digt av säker­hets­skäl. De som ska kom­mu­ni­cera med varandra ska i för­väg infor­me­ras om kon­trol­len.

Elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion mel­lan en inta­gen och en advo­kat som biträ­der den intagne i en rätts­lig ange­lä­gen­het får inte avlyss­nas.

För­sän­del­ser

6 §   En för­sän­delse mel­lan en inta­gen och en advo­kat, en svensk myn­dig­het eller ett inter­na­tio­nellt organ som har av Sve­rige erkänd behö­rig­het att ta emot kla­go­mål från enskilda ska vida­re­be­fordras utan gransk­ning. Om det finns anled­ning att anta att upp­gif­ten om avsän­dare av en sådan för­sän­delse till en inta­gen är orik­tig, får för­sän­del­sen grans­kas i syfte att utreda vem avsän­da­ren är.

7 §   I andra fall än som avses i 6 § får en för­sän­delse till eller från en inta­gen i anstalt grans­kas, om det är nöd­vän­digt med hän­syn till ord­ningen eller säker­he­ten. Syf­tet med gransk­ningen ska vara att under­söka om för­sän­del­sen
   1. inne­hål­ler något otillå­tet före­mål, eller
   2. är ett led i en pågående eller pla­ne­rad brotts­lig verk­sam­het, ett pla­ne­rat avvi­kande eller något annat lik­nande för­fa­rande.

8 §   En för­sän­delse som har grans­kats ska, om inte sär­skilda skäl talar mot det, läm­nas ut till den intagne så snart som möj­ligt och senast när han eller hon inte längre ska vara berö­vad fri­he­ten.

9 §   Bestäm­mel­serna i 6-8 §§ gäl­ler även en för­sän­delse till eller från en sam­man­slut­ning av intagna.

Gemen­samma bestäm­mel­ser

10 §   Om det behövs för att kunna bedöma om besök eller elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion kan tillå­tas enligt 1 eller 4 § eller ska kon­trol­le­ras enligt 2 eller 5 §, ska det i för­väg under­sö­kas om den som kon­tak­ten ska äga rum med är dömd eller miss­tänkt för brott eller för att utöva brotts­lig verk­sam­het.
I den utsträck­ning det behövs får upp­lys­ningar också inhäm­tas om hans eller hen­nes per­son­liga för­hål­lan­den i övrigt.

11 §   Rege­ringen får när det gäl­ler en viss inta­gen besluta om undan­tag från bestäm­mel­serna i detta kapi­tel, om det behövs med hän­syn till rikets säker­het eller ris­ken för att den intagne under verk­stäl­lig­he­ten i anstalt med­ver­kar till ter­ro­rist­brott enligt 4 § ter­ro­rist­brottsla­gen (2022:666).
Lag (2022:680).

12 §   Bestäm­mel­ser om att en inta­gen får väg­ras kon­takt med andra per­so­ner genom besök, elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion och för­sän­del­ser finns också i 6 kap. 8 § andra styc­ket.


8 kap. Sär­skilda kontroll-​ och tvångs­åt­gär­der

Foto­gra­fe­ring

1 §   För att under­lätta iden­ti­fi­e­ringen av en inta­gen får foto­grafi tas av honom eller henne.

Kon­troll av bostads­rum

2 §   En inta­gens bostads­rum och hans eller hen­nes till­hö­rig­he­ter får kon­trol­le­ras i den utsträck­ning det är nöd­vän­digt för att ord­ningen eller säker­he­ten ska kunna upp­rätt­hål­las.

Första styc­ket gäl­ler även andra slutna för­va­rings­stäl­len som den intagne dis­po­ne­rar.

Kropps­vi­si­ta­tion och kropps­be­sikt­ning

3 §   Den som ska tas in i en anstalt ska kropps­vi­si­te­ras eller kropps­be­sik­ti­gas för efter­sö­kande av otillåtna före­mål när han eller hon kom­mer till anstal­ten, om det inte är uppen­bart obe­höv­ligt.

4 §   En inta­gen får kropps­vi­si­te­ras eller kropps­be­sik­ti­gas för efter­sö­kande av otillåtna före­mål om
   1. det finns anled­ning att anta att ett sådant före­mål kom­mer att anträf­fas på honom eller henne,
   2. han eller hon åter­kom­mer efter en vis­telse utan­för anstalt,
   3. han eller hon ska ha eller har haft ett besök utan sådan kon­troll som avses i 7 kap. 2 §, eller
   4. det sker i en stick­prov­s­kon­troll eller i anslut­ning till en större under­sök­ning som av säker­hets­skäl görs av ett utrymme inom anstal­ten och den intagne har eller har haft sär­skild anknyt­ning till utrym­met.

5 §   En inta­gen får även i andra fall än som avses i 3 och 4 §§ kropps­vi­si­te­ras för efter­sö­kande av vapen och andra far­liga före­mål, om det är nöd­vän­digt av säker­hets­skäl.

6 §   En inta­gen är, om inte annat moti­ve­ras av medi­cinska eller lik­nande skäl, skyl­dig att på begä­ran lämna urin-, utandnings-​, saliv-​, svett-​, blod- eller hår­prov för kon­troll av att han eller hon inte är påver­kad av alko­hol, nar­ko­tika, något annat berus­nings­me­del, något sådant medel som avses i 1 § lagen (1991:1969) om för­bud mot vissa dop­nings­me­del eller någon sådan vara som omfat­tas av lagen (1999:42) om för­bud mot vissa häl­so­far­liga varor.

7 §   Kropps­vi­si­ta­tion eller kropps­be­sikt­ning får inte utfö­ras eller bevitt­nas av någon av mot­satt kön som inte är läkare eller legi­ti­me­rad sjuk­skö­terska. Detta gäl­ler dock inte
   1. en kropps­vi­si­ta­tion som avses i 5 §,
   2. en kropps­vi­si­ta­tion som enbart inne­bär att före­mål som en per­son bär med sig under­söks,
   3. en kropps­vi­si­ta­tion med metall­de­tek­tor eller lik­nande tek­nisk anord­ning, eller
   4. en kropps­be­sikt­ning som enbart inne­bär att andra prov än urin­prov tas enligt 6 §.

Om det är nöd­vän­digt får en kropps­vi­si­ta­tion eller en kropps­be­sikt­ning av en man utfö­ras eller bevitt­nas av en kvinna även i andra fall än som avses i första styc­ket.

/Rubri­ken trä­der i kraft I:2025-​07-01/

Upp­tag­ning av fin­gerav­tryck och andra under­lag

7 a §    /Trä­der i kraft I:2025-​07-01/ Fin­gerav­tryck, saliv­prov för dna-​analys och foto­grafi av ansikte ska tas av en inta­gen vid verk­stäl­lig­het av en dom eller ett beslut på fäng­else, om sådana upp­gif­ter om den intagne inte finns i bio­metri­re­gis­ter som förs enligt lagen (2018:1693) om poli­sens behand­ling av per­son­upp­gif­ter inom brotts­da­ta­la­gens område. Upp­tag­ningen ska göras så snart som möj­ligt efter det att verk­stäl­lig­he­ten har inletts.

Fin­gerav­tryck, saliv­prov för dna-​analys och foto­grafi av ansikte får tas på nytt, om det finns sär­skilda skäl.

Upp­tag­ningen ska utfö­ras av Kri­mi­nal­vår­den eller, om det är lämp­li­gare, Polis­myn­dig­he­ten. Om Kri­mi­nal­vår­den utför upp­tag­ningen ska under­la­gen och de bio­met­riska upp­gif­ter som tas fram ur dessa för­stö­ras av Kri­mi­nal­vår­den ome­del­bart efter det att under­la­gen har tagits emot av Polis­myn­dig­he­ten.

Bestäm­mel­serna gäl­ler inte vid verk­stäl­lig­het av beslut om för­vand­ling av böter enligt bötes­verk­stäl­lig­hets­la­gen (1979:189) i de fall för­vand­lings­straf­fet endast avser brott där fäng­else inte ingår i straff­ska­lan. Bestäm­mel­serna gäl­ler inte hel­ler vid verk­stäl­lig­het av beslut om för­vand­ling av vite enligt den lagen. Lag (2025:143).

Omhän­der­ta­gande av otillåtna före­mål

8 §   Alko­hol, nar­ko­tika, andra berus­nings­me­del, sådana medel som avses i 1 § lagen (1991:1969) om för­bud mot vissa dop­nings­me­del eller sådana varor som omfat­tas av lagen (1999:42) om för­bud mot vissa häl­so­far­liga varor får omhän­der­tas och för­stö­ras
   1. om de med­förs av någon som ska tas in i en anstalt,
   2. om de påträf­fas hos en inta­gen,
   3. om de sänds till en inta­gen, eller
   4. om de på annat sätt påträf­fas inom en anstalt och det inte finns någon känd ägare till dem.

Första styc­ket gäl­ler även injek­tions­spru­tor, kany­ler och andra före­mål som är sär­skilt ägnade att använ­das vid nar­ko­ti­ka­miss­bruk eller för annan befatt­ning med nar­ko­tika.

9 §   Ett före­mål som påträf­fas i en anstalt får i andra fall än som avses i 8 § och 5 kap. 2 § omhän­der­tas, om det kan antas att före­må­let kom­mer att tas i beslag. Omhän­der­ta­gan­det ska så snart som möj­ligt anmä­las till den som får besluta om beslag.

Fäng­sel

10 §   En inta­gen får beläg­gas med fäng­sel
   1. vid för­flytt­ning inom anstalt och vid trans­port eller annan vis­telse utan­för anstalt, om det är nöd­vän­digt av säker­hets­skäl, eller
   2. om han eller hon upp­trä­der våld­samt och det är abso­lut nöd­vän­digt med hän­syn till den intag­nes egen eller någon annans säker­het till liv eller hälsa.

En läkare ska så snart som möj­ligt under­söka en inta­gen som belagts med fäng­sel enligt första styc­ket 2.

All­män inpas­se­rings­kon­troll

11 §   Om det är nöd­vän­digt för att säker­he­ten ska kunna upp­rätt­hål­las vid en anstalt får Kri­mi­nal­vår­den besluta att alla per­so­ner som pas­se­rar in i anstal­ten ska kropps­vi­si­te­ras (all­män inpas­se­rings­kon­troll). Syf­tet med all­män inpas­se­rings­kon­troll ska vara att söka efter otillåtna före­mål. Skrift­liga med­de­lan­den får inte grans­kas.

Ett beslut om all­män inpas­se­rings­kon­troll får gälla i högst tre måna­der.

Kri­mi­nal­vår­den får i enskilda fall medge undan­tag från all­män inpas­se­rings­kon­troll, om det finns sär­skilda skäl.

Kon­troll av for­don

12 §   Om det är nöd­vän­digt för att säker­he­ten ska kunna upp­rätt­hål­las vid en anstalt, får ett for­don i anslut­ning till att det pas­se­rar in i eller ut ur anstal­ten genom­sö­kas efter otillåtna före­mål eller per­so­ner som utan tillå­telse för­sö­ker ta sig in i eller ut ur anstal­ten. Skrift­liga med­de­lan­den får inte grans­kas.

Befo­gen­he­ter mot obe­hö­riga per­so­ner

13 §   En tjäns­te­man inom kri­mi­nal­vår­den får avvisa eller avlägsna den som obe­hö­ri­gen för­sö­ker ta sig in i eller väg­rar att lämna en anstalt.

Den som ska avlägs­nas får i anslut­ning till ingri­pan­det
   1. kropps­vi­si­te­ras enligt 5 §, eller
   2. beläg­gas med fäng­sel enligt 10 § första styc­ket 2.

Ett ingri­pande enligt första eller andra styc­ket ska doku­men­te­ras.


9 kap. Hälso-​ och sjuk­vård

1 §   En inta­gen som behö­ver hälso-​ och sjuk­vård ska vår­das enligt de anvis­ningar som ges av läkare. Om den intagne inte kan under­sö­kas eller behand­las på ett lämp­ligt sätt i anstal­ten, ska den all­männa sjuk­vår­den anli­tas. Om det behövs, ska den intagne föras över till sjuk­hus.

Ett till­stånd till vis­telse utan­för anstalt enligt första styc­ket ska för­e­nas med de vill­kor som behövs. Om det är nöd­vän­digt av säker­hets­skäl, ska den intagne stå under bevak­ning.

2 §   Bestäm­mel­ser om psy­ki­a­trisk tvångs­vård för den som är inta­gen finns i lagen (1991:1129) om rätts­psy­ki­a­trisk vård.

Bestäm­mel­serna i 18-24 §§ lagen (1991:1128) om psy­ki­a­trisk tvångs­vård samt bestäm­mel­serna i 8 § andra och tredje styc­kena lagen om rätts­psy­ki­a­trisk vård om befo­gen­het för Kri­mi­nal­vår­den och rege­ringen att besluta om sär­skilda restrik­tio­ner för en viss inta­gen och i 8 a § ska tilläm­pas på en inta­gen som för fri­vil­lig psy­ki­a­trisk vård har förts över till en sådan sjuk­vårds­in­rätt­ning som avses i 6 § första styc­ket lagen om rätts­psy­ki­a­trisk vård. Lag (2014:524).

3 §   Om en trans­port kan befa­ras skada den intag­nes hälsa, ska läka­res med­gi­vande till trans­por­ten inhäm­tas.


10 kap. Per­mis­sion och annan till­fäl­lig vis­telse utan­för anstalt

Per­mis­sion

1 §   En inta­gen får, för att under­lätta hans eller hen­nes anpass­ning i sam­häl­let, bevil­jas till­stånd att vis­tas utan­för anstalt för viss kort tid (per­mis­sion) om
   1. minst en fjär­de­del av straff­ti­den, dock minst två måna­der, har avtjä­nats, och
   2. det inte finns en påtag­lig risk för att den intagne kom­mer att begå brott, undandra sig straf­fets full­gö­rande eller på annat sätt missköta sig.

För en inta­gen som avtjä­nar ett livs­tids­straff ska tiden enligt första styc­ket 1 bestäm­mas som om straff­ti­den är arton år.

Om det finns sär­skilda skäl får per­mis­sion bevil­jas trots att den tid som avses i första styc­ket 1 inte för­flu­tit.

Sär­skild per­mis­sion

2 §   En inta­gen får, om det finns sär­skilt ömmande skäl, bevil­jas till­stånd att vis­tas utan­för anstalt för viss kort tid (sär­skild per­mis­sion) om
   1. hans eller hen­nes behov av vis­telse utan­för anstalt inte kan till­go­do­ses genom per­mis­sion enligt 1 §, och
   2. vis­tel­sen utan­för anstalt kan bevil­jas med hän­syn till den risk som finns för att den intagne kom­mer att begå brott, undandra sig straf­fets full­gö­rande eller på annat sätt missköta sig.

Instäl­lelse vid dom­stol eller annan myn­dig­het

3 §   En inta­gen får till­fäl­ligt vis­tas utan­för anstalt om en myn­dig­het begär att han eller hon ska inställa sig vid myn­dig­he­ten. Sådan instäl­lelse ska all­tid ske om det är en dom­stol eller en över­vak­nings­nämnd som begär att en inta­gen ska instäl­las.

Utred­ning om åter­falls­risk

4 §   En inta­gen som ska genomgå en utred­ning om risk för åter­fall i brotts­lig­het enligt 10 § lagen (2006:45) om omvand­ling av fäng­else på livs­tid, får vis­tas utan­för anstalt i den utsträck­ning som den myn­dig­het som ansva­rar för utred­ningen bedö­mer är nöd­vän­dig för att utred­ningen ska kunna genom­fö­ras.

Kon­troll

5 §   Ett till­stånd till vis­telse utan­för anstalt enligt 1-4 §§ ska för­e­nas med de vill­kor som behövs. Om det är nöd­vän­digt av säker­hets­skäl, ska den intagne stå under bevak­ning.

Vid vis­telse utan­för anstalt enligt 1 och 2 §§ får elektro­niska hjälp­me­del använ­das för att kon­trol­lera med­de­lade vill­kor.

Pla­ce­ring i häkte

6 §   I anslut­ning till en vis­telse utan­för anstalt enligt 2-4 §§ och 9 kap. 1 § denna lag, 4 kap. 29, 29 a och 31 §§ lagen (2000:562) om inter­na­tio­nell rätts­lig hjälp i brott­mål samt 2 kap. 12 § och 3 kap. 3 § lagen (2017:1000) om en euro­pe­isk utred­nings­or­der får en inta­gen till­fäl­ligt pla­ce­ras i häkte, om det är nöd­vän­digt av säker­hets­skäl eller med hän­syn till trans­port­för­hål­lan­dena. Lag (2017:1013).


11 kap. Sär­skilda utsluss­nings­åt­gär­der

For­mer av sär­skilda utsluss­nings­åt­gär­der

1 §   En inta­gen får, för att minska ris­ken för att han eller hon åter­fal­ler i brott eller för att på annat sätt under­lätta hans eller hen­nes anpass­ning i sam­häl­let, bevil­jas till­stånd till vis­telse utan­för anstalt genom föl­jande utsluss­nings­åt­gär­der:
   1. fri­gång enligt 2 §,
   2. vård­vis­telse enligt 3 §,
   3. vis­telse i halv­vägs­hus enligt 4 §, och
   4. utö­kad fri­gång enligt 5 §.

Vis­telse utan­för anstalt enligt första styc­ket 2-4 ska pla­ne­ras så att den kan pågå fram till tid­punk­ten för vill­kor­lig fri­giv­ning.

Fri­gång

2 §   Fri­gång inne­bär att en inta­gen under dag­tid utan­för anstalt utför arbete, får behand­ling eller del­tar i utbild­ning eller sär­skilt anord­nad verk­sam­het.

Fri­gång får bevil­jas en inta­gen som har behov av intro­duk­tion i arbets­li­vet eller i annan verk­sam­het som kan främja en sta­bil till­varo efter fri­giv­ningen, om det inte finns någon beak­tans­värd risk för att han eller hon kom­mer att begå brott, undandra sig straf­fets full­gö­rande eller på annat sätt all­var­ligt missköta sig.

Vård­vis­telse

3 §   Vård­vis­telse inne­bär att en inta­gen är pla­ce­rad i ett sådant hem som avses i 6 kap. 1 § soci­al­tjänst­la­gen (2001:453).

Vård­vis­telse får bevil­jas en inta­gen som har behov av vård eller behand­ling mot miss­bruk av bero­en­de­fram­kal­lande medel eller mot något annat sär­skilt för­hål­lande som kan antas ha sam­band med hans eller hen­nes brotts­lig­het, om det inte finns någon beak­tans­värd risk för att den intagne kom­mer att begå brott, undandra sig straf­fets full­gö­rande eller på annat sätt all­var­ligt missköta sig.

Halv­vägs­hus

4 §   Vis­telse i halv­vägs­hus inne­bär att en inta­gen är pla­ce­rad i ett av Kri­mi­nal­vår­den kon­trol­le­rat hem som är anpas­sat för att ge intagna sär­skilt stöd och till­syn.

Vis­telse i halv­vägs­hus får bevil­jas en inta­gen som har behov av sär­skilt stöd eller till­syn om
   1. minst halva straff­ti­den, dock minst tre måna­der, har avtjä­nats,
   2. det inte finns någon beak­tans­värd risk för att han eller hon kom­mer att begå brott, undandra sig straf­fets full­gö­rande eller på annat sätt all­var­ligt missköta sig, och
   3. han eller hon utför arbete, får behand­ling eller del­tar i utbild­ning eller sär­skilt anord­nad verk­sam­het.

Den intagne får inte vis­tas utan­för halv­vägs­hu­set annat än på sär­skilt bestämda tider.

Utö­kad fri­gång

5 §   Utö­kad fri­gång inne­bär att en inta­gen under kon­trol­le­rade for­mer avtjä­nar fäng­el­se­straf­fet i sin bostad.

Utö­kad fri­gång får bevil­jas om
   1. minst halva straff­ti­den, dock minst tre måna­der, har avtjä­nats,
   2. det inte finns någon beak­tans­värd risk för att den intagne kom­mer att begå brott, undandra sig straf­fets full­gö­rande eller på annat sätt all­var­ligt missköta sig,
   3. han eller hon har till­gång till bostad, och
   4. han eller hon utför arbete, får behand­ling eller del­tar i utbild­ning eller sär­skilt anord­nad verk­sam­het.

Gemen­samma bestäm­mel­ser

6 §   Ett till­stånd till en utsluss­nings­åt­gärd ska för­e­nas med de vill­kor som behövs för att syf­tet med åtgär­den ska upp­nås eller för att Kri­mi­nal­vår­den ska kunna utöva nöd­vän­dig kon­troll. Elektro­niska hjälp­me­del får använ­das för att kon­trol­lera med­de­lade vill­kor.

Om det på grund av nya omstän­dig­he­ter finns skäl för det, får Kriminal-​vården ändra, upp­häva eller besluta nya vill­kor.

Om det finns sär­skilda skäl, får Kri­mi­nal­vår­den för­ena en vård­vis­telse enligt 3 § med en före­skrift enligt 26 kap. 16 § andra styc­ket 4 brotts­bal­ken som ska gälla för tiden efter vill­kor­lig fri­giv­ning. Om det på grund av nya omstän­dig­he­ter finns skäl för det, får Kri­mi­nal­vår­den ändra, upp­häva eller besluta en ny före­skrift. Lag (2019:463).

7 §   Den som är bevil­jad en utsluss­nings­åt­gärd är skyl­dig att på begä­ran lämna urin-, utandnings-​, saliv-​, svett-​, blod- eller hår­prov för kon­troll av att han eller hon inte är påver­kad av alko­hol, nar­ko­tika, något annat berus­nings­me­del, något sådant medel som avses i 1 § lagen (1991:1969) om för­bud mot vissa dop­nings­me­del eller någon sådan vara som omfat­tas av lagen (1999:42) om för­bud mot vissa häl­so­far­liga varor.

8 §   Ett till­stånd till en utsluss­nings­åt­gärd ska upp­hä­vas om
   1. det inte längre finns för­ut­sätt­ningar för åtgär­den, eller
   2. den intagne inte rät­tar sig efter de vill­kor som med­de­lats eller full­gör de skyl­dig­he­ter som gäl­ler för utsluss­nings­åt­gär­den.

9 §   Om ett till­stånd till en påbör­jad utsluss­nings­åt­gärd upp­hävs, ska den intagne ome­del­bart föras till en anstalt för fort­satt verk­stäl­lig­het av straf­fet i anstal­ten.

10 §   Kri­mi­nal­vår­den får anlita ett bolag, en för­e­ning, en sam­fäl­lig­het eller en stif­telse för verk­sam­het med halv­vägs­hus.

11 §   Den som bedri­ver ett halv­vägs­hus i enskild regi enligt 10 § eller ett hem för vård­vis­telse enligt 6 kap. 1 § soci­al­tjänst­la­gen (2001:453) ska
   1. fort­lö­pande hålla Kri­mi­nal­vår­den under­rät­tad om hur verk­sam­he­ten fort­skri­der,
   2. sam­råda med Kri­mi­nal­vår­den i frå­gor av större vikt, och
   3. ome­del­bart anmäla om den intagne inte rät­tar sig efter de vill­kor som med­de­lats eller full­gör de skyl­dig­he­ter som gäl­ler för utsluss­nings­åt­gär­den.

12 §   Den som är anställd av eller har ett upp­drag hos ett bolag, en för­e­ning, en sam­fäl­lig­het eller en stif­telse som bedri­ver sådan verk­sam­het som avses i 3 eller 4 §, får inte obe­hö­ri­gen röja eller utnyttja vad han eller hon på grund av sin anställ­ning eller sitt upp­drag har fått veta om en enskilds per­son­liga för­hål­lan­den eller för­hål­lan­den av bety­delse för att utreda och lag­föra brott.


12 kap. Var­ning och upp­skju­ten vill­kor­lig fri­giv­ning

Var­ning

1 §   En inta­gen som bry­ter mot de före­skrif­ter och vill­kor som gäl­ler för verk­stäl­lig­he­ten får till­de­las en var­ning.

Upp­skju­ten vill­kor­lig fri­giv­ning

2 §   Bestäm­mel­ser om att den vill­kor­liga fri­giv­ningen kan skju­tas upp finns i 26 kap. 6 a och 7 §§ brotts­bal­ken.
Lag (2018:1259).

Bestäm­mel­ser om hand­lägg­ningen

3 §   Frå­gor om var­ning enligt 1 § eller upp­skju­tande av vill­kor­lig fri­giv­ning enligt 26 kap. 6 a och 7 §§ brotts­bal­ken ska avgö­ras skynd­samt. Lag (2018:1259).

4 §   Innan ett beslut om var­ning med­de­las ska för­hör hål­las med den intagne.

5 §   I mål och ären­den om upp­skju­ten vill­kor­lig fri­giv­ning enligt 26 kap. 6 a och 7 §§ brotts­bal­ken ska ett offent­ligt biträde för­ord­nas för den intagne, om det inte måste antas att behov av biträde sak­nas. Innan ett beslut om upp­skju­ten vill­kor­lig fri­giv­ning med­de­las ska den intagne ges till­fälle att yttra sig. Lag (2018:1259).

12 a kap.

Avbrott i verk­stäl­lig­he­ten

1 §   Om verk­stäl­lig­he­ten avbryts ska den tid under vil­ken avbrot­tet varat inte räk­nas som verk­ställd tid.

Verk­stäl­lig­he­ten anses inte avbru­ten om en inta­gen häk­tas med anled­ning av miss­tanke om brott eller med anled­ning av brott som prö­vats i ett mål eller som en påföljd avser.
Lag (2018:1259).

2 §   Frå­gor om avbrott i verk­stäl­lig­he­ten med anled­ning av att en inta­gen avvi­kit ska prö­vas utan dröjs­mål när verk­stäl­lig­he­ten åter­upp­tas. Lag (2018:1259).

3 §   Innan ett beslut om avbrott i verk­stäl­lig­he­ten enligt 2 § med­de­las ska för­hör hål­las med den intagne. Lag (2018:1259).


13 kap. Beslut

1 §   Ett beslut enligt denna lag fat­tas av Kri­mi­nal­vår­den, om inte annat föl­jer av 3, 4 eller 6 §.

2 §   Ett beslut enligt denna lag gäl­ler ome­del­bart, om inte något annat för­ord­nas.

3 §   En fråga om att upp­häva ett till­stånd till en påbör­jad vård­vis­telse, en vis­telse i halv­vägs­hus eller en utö­kad fri­gång prö­vas av en över­vak­nings­nämnd efter en anmä­lan av Kri­mi­nal­vår­den. Nämn­den får också själv­mant ta upp frå­gan till pröv­ning.

4 §   I fall som avses i 3 § får Kri­mi­nal­vår­den ome­del­bart upp­häva till­stån­det i avvak­tan på över­vak­nings­nämn­dens pröv­ning.

Kri­mi­nal­vår­dens beslut ska ome­del­bart under­stäl­las över­vak­nings­nämn­den. Över­vak­nings­nämn­den ska senast den första arbets­da­gen efter den dag då Kri­mi­nal­vår­dens beslut med­de­la­des pröva om beslu­tet ska bestå, i avvak­tan på den slut­liga pröv­ningen. Fast­stäl­ler inte nämn­den beslu­tet inom den tiden, upp­hör det att gälla. Nämn­den ska skynd­samt ta upp frå­gan till slut­lig pröv­ning.

5 §   En fråga om att upp­häva ett till­stånd till en utsluss­nings­åt­gärd enligt

3 och 4 §§ prö­vas av den över­vak­nings­nämnd inom vars verk­sam­hets­om­råde det fri­vårds­kon­tor där den intagne är inskri­ven är belä­get. Om det finns sär­skilda skäl, får en annan över­vak­nings­nämnd pröva en sådan fråga.

6 §   Rege­ringen får när det gäl­ler en viss inta­gen besluta att ett ärende om vis­telse utan­för anstalt ska över­läm­nas till rege­ring­ens pröv­ning, om det behövs med hän­syn till rikets säker­het eller ris­ken för att den intagne under verk­stäl­lig­he­ten med­ver­kar till ter­ro­rist­brott enligt 4 § ter­ro­rist­brottsla­gen (2022:666). Lag (2022:680).


14 kap. Över­kla­gande

1 §   Kri­mi­nal­vår­dens beslut enligt denna lag får över­kla­gas till all­män för­valt­nings­dom­stol, om inte annat föl­jer av 5 §.

Ett beslut över­kla­gas till den för­valt­nings­rätt inom vars dom­krets den anstalt, det häkte eller det fri­vårds­kon­tor är belä­get där den kla­gande var inskri­ven när det första beslu­tet i ären­det fat­ta­des.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.

2 §   Ett beslut får inte över­kla­gas enligt 1 § första styc­ket innan beslu­tet har omprö­vats av Kri­mi­nal­vår­den. En sådan ompröv­ning får begä­ras av den beslu­tet angår om det har gått honom eller henne emot. Ett över­kla­gande av ett beslut som inte har omprö­vats ska anses som en begä­ran om ompröv­ning.

Vid ompröv­ning enligt första styc­ket får beslu­tet inte änd­ras till den kla­gan­des nack­del.

3 §   En begä­ran om ompröv­ning ska vara skrift­lig och ha kom­mit in till Kri­mi­nal­vår­den inom tre vec­kor från den dag då den kla­gande fick del av beslu­tet. I begä­ran om ompröv­ning ska den kla­gande ange vil­ket beslut som avses och vil­ken änd­ring i beslu­tet som han eller hon begär.

Kri­mi­nal­vår­den prö­var om skri­vel­sen med begä­ran om ompröv­ning har kom­mit in i rätt tid. Om skri­vel­sen har kom­mit in för sent
ska den     avvisas, om inte förseningen beror på att
myn­dig­he­ten läm­nat den kla­gande fel­ak­tig under­rät­telse om hur man begär ompröv­ning.

4 §   En över­vak­nings­nämnds beslut enligt 13 kap. 3 § får över­kla­gas till all­män för­valt­nings­dom­stol.
Över­vak­nings­nämn­den ska inte vara part i dom­sto­len.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.

5 §   Ett beslut om vis­telse utan­för anstalt för en inta­gen som rege­ringen har med­de­lat ett för­ord­nande för enligt 7 kap. 11 § får över­kla­gas till rege­ringen.


15 kap. Övriga bestäm­mel­ser

Straff

1 §   Den som olov­li­gen över­läm­nar eller för­sö­ker över­lämna ett vapen eller annat far­ligt före­mål till en inta­gen döms till böter eller fäng­else i högst ett år, om inte gär­ningen är belagd med sträng­are straff i brotts­bal­ken.

2 §   Den som till en inta­gen läm­nar alko­hol eller annat berus­nings­me­del eller injek­tions­spruta eller kanyl som kan använ­das vid nar­ko­ti­ka­miss­bruk döms till böter eller fäng­else i högst sex måna­der, om inte gär­ningen är belagd med sträng­are straff i annan lag. Det­samma gäl­ler den som på annat sätt hjäl­per en inta­gen att få till­gång till sådant berus­nings­me­del eller före­mål.

För­pass­ning

2 a §   Påträf­fas en inta­gen som avvi­kit ska han eller hon åter­fö­ras till kri­mi­nal­vårds­an­stalt för fort­satt verk­stäl­lig­het av fäng­el­se­straf­fet. Polis­myn­dig­he­ten ska för­passa den intagne till ett häkte eller en kri­mi­nal­vårds­an­stalt.

Vad som sägs i 2 kap. 4 a § första styc­ket 2 och andra styc­ket samt 4 b § ska gälla också beträf­fande den som enligt första styc­ket ska åter­fö­ras till den kri­mi­nal­vårds­an­stalt från vil­ken han eller hon avvek. Lag (2018:1259).

Bevak­nings­fö­re­tag

3 §   Kri­mi­nal­vår­den får för­ordna en väk­tare i ett auk­to­ri­se­rat bevak­nings­fö­re­tag att, inom ramen för sin anställ­ning i före­ta­get, utföra vissa bevak­nings­upp­drag när en inta­gen ska vis­tas utan­för en anstalt. Om det finns sär­skilda skäl, får ett sådant för­ord­nande avse vissa bevak­nings­upp­gif­ter inom en anstalt. I för­ord­nan­det ska upp­dra­gets art och omfatt­ning anges. För­ord­nan­det får åter­kal­las.

4 §   En väk­tare med ett för­ord­nande enligt 3 § får inte obe­hö­ri­gen röja eller utnyttja vad han eller hon på grund av sitt upp­drag har fått veta om en enskilds per­son­liga för­hål­lan­den eller för­hål­lan­den av bety­delse för rikets säker­het eller för att utreda och lag­föra brott.

I det all­män­nas verk­sam­het tilläm­pas i stäl­let offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400).

Hjälp vid trans­port

4 a §   Om det på grund av risk för fri­tag­ning eller av någon annan sär­skild anled­ning behövs för att en trans­port ska kunna genom­fö­ras på ett betryg­gande sätt, får Kri­mi­nal­vår­den begära hjälp av Polis­myn­dig­he­ten. Lag (2017:124).

Verk­stäl­lig­hets­fö­re­skrif­ter

5 §   Före­skrif­ter om verk­stäl­lig­het av lagen med­de­las av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer.


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2018:1259
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2019.
   2. Den upp­hävda lagen (1974:202) om beräk­ning av straff­tid m.m. gäl­ler dock fort­fa­rande i fråga om till­fäl­lig pla­ce­ring i häkte eller poli­sar­rest som med tillämp­ning av 11 § den lagen pågår vid ikraft­trä­dan­det.

2022:736 /Trä­der i kraft I:2025-​07-01/
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2025. Lag (2025:143).
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande i fråga om verk­stäl­lig­het som pågår vid ikraft­trä­dan­det. Lag (2025:143).