Lag (1994:1809) om total­för­svars­plikt

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1994:1809
Depar­te­ment: För­svars­de­par­te­men­tet
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2022:1574
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1994:1809
Depar­te­ment/myn­dig­het: För­svars­de­par­te­men­tet
Utfär­dad: 1994-​12-15
Änd­rad: t.o.m. SFS

2022:1574
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



1 kap. Total­för­svars­plik­ten

1 §   Total­för­sva­ret är en ange­lä­gen­het för hela befolk­ningen.

2 §   Total­för­svars­plikt gäl­ler för varje svensk med­bor­gare från bör­jan av det kalen­derår när han eller hon fyl­ler sex­ton år till slu­tet av det kalen­derår när han eller hon fyl­ler sjut­tio år. Total­för­svars­plik­ten gäl­ler också under mot­sva­rande tid för var och en som utan att vara svensk med­bor­gare är bosatt i Sve­rige. Lag (2010:447).

3 §   En total­för­svars­plik­tig är skyl­dig att
   1. med­verka vid före­skri­ven utred­ning om sina per­son­liga för­hål­lan­den,
   2. tjänst­göra inom total­för­sva­ret i den omfatt­ning som hans eller hen­nes kropps­kraf­ter och häl­so­till­stånd tillå­ter, och
   3. iaktta de före­skrif­ter i övrigt som med­de­las i denna lag.

Utred­ning om per­son­liga för­hål­lan­den enligt första styc­ket 1 är mönst­ring eller annan utred­ning.

Tjänst­gö­ring enligt första styc­ket 2 full­görs som värn­plikt, civil­plikt eller all­män tjäns­te­plikt. Lag (2010:447).

3 a §   En total­för­svars­plik­tig är skyl­dig att genomgå mönst­ring enligt 2 kap. 2 och 3 §§ eller full­göra värn­plikt eller civil­plikt enligt 4 kap. endast om rege­ringen med hän­syn till att det behövs för Sve­ri­ges för­svars­be­red­skap har beslu­tat det. Lag (2010:447).

4 §   Värn­plik­ten och civil­plik­ten omfat­tar grund­ut­bild­ning, repe­ti­tions­ut­bild­ning, bered­skaps­tjänst­gö­ring och krigs­tjänst­gö­ring.

Den all­männa tjäns­te­plik­ten inne­bär att den som är total­för­svars­plik­tig under höjd bered­skap ska tjänst­göra enligt bestäm­mel­serna i 6 kap. Lag (2010:447).

5 §   Värn­plik­ten ska full­gö­ras hos För­svars­mak­ten och ska all­tid inle­das med grund­ut­bild­ning enligt denna lag, om inte den total­för­svars­plik­tige redan har full­gjort annan mot­sva­rande mili­tär utbild­ning eller tjänst­gö­ring.

Skyl­dig­he­ten att full­göra värn­plikt omfat­tar endast svenska med­bor­gare och gäl­ler från bör­jan av det kalen­derår när den total­för­svars­plik­tige fyl­ler nit­ton år till slu­tet av det kalen­derår när han eller hon fyl­ler fyr­tio­sju år.
Lag (2010:447).

6 §   Civil­plik­ten skall full­gö­ras i de verk­sam­he­ter inom total­för­sva­ret som rege­ringen före­skri­ver.

Civil­plik­ten får inte omfatta annan verk­sam­het som är för­e­nad med egent­liga strids­upp­gif­ter än ordnings-​ eller bevak­nings­upp­gif­ter.

7 §   Ingen är skyl­dig att full­göra värn­plikt eller civil­plikt utan att ha skri­vits in enligt 3 kap.


2 kap. Utred­ning om per­son­liga för­hål­lan­den

1 §   För att en total­för­svars­plik­tigs för­ut­sätt­ningar att full­göra värn­plikt eller civil­plikt ska kunna utre­das och bedö­mas är han eller hon skyl­dig att, på begä­ran av Total­för­sva­rets plikt-​ och pröv­nings­verk, en annan stat­lig myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer, en kom­mun eller en region, skrift­li­gen eller munt­li­gen eller, om det behövs, vid en per­son­lig instäl­lelse lämna nöd­vän­diga upp­gif­ter om häl­so­till­stånd, utbild­ning, arbete och per­son­liga för­hål­lan­den i övrigt. Lag (2020:1274).

2 §   Varje svensk med­bor­gare som är total­för­svars­plik­tig är, för utred­ning som avses i 1 §, skyl­dig att vid Total­för­sva­rets plikt-​ och pröv­nings­verk genomgå mönst­ring, om det inte är uppen­bart att han eller hon sak­nar för­måga att full­göra värn­plikt och civil­plikt.

Skyl­dig­he­ten inträ­der det kalen­derår när den total­för­svars­plik­tige fyl­ler arton år eller, för den som för­vär­var svenskt med­bor­gar­skap senare, från och med den dag när han eller hon blir svensk med­bor­gare. Om det inte finns sär­skilda skäl, är ingen skyl­dig att genomgå mönst­ring efter det kalen­derår när han eller hon fyl­ler tju­go­fyra år.
Lag (2020:1274).

3 §   Mönst­ringen ska ske i den total­för­svars­plik­ti­ges per­son­liga när­varo. Den ska omfatta medi­cinska och psy­ko­lo­giska under­sök­ningar samt annan utred­ning av hans eller hen­nes per­son­liga för­hål­lan­den. Lag (2010:447).

4 §   Kom­mu­ner, regi­o­ner och enskilda vård­in­rätt­ningar ska till Total­för­sva­rets plikt-​ och pröv­nings­verk lämna de upp­gif­ter om en total­för­svars­plik­tigs häl­so­till­stånd och per­son­liga för­hål­lan­den i övrigt som behövs för att bedöma hans eller hen­nes för­ut­sätt­ningar att full­göra värn­plikt eller civil­plikt. Lag (2020:1274).

5 §   En kal­lelse till per­son­lig instäl­lelse vid mönst­ring eller annan utred­ning som avses i 1 § skall utfär­das i god tid. Om den som kal­lats är för­hind­rad att inställa sig enligt kal­lel­sen, skall han eller hon sna­rast anmäla det till den myn­dig­het som har utfär­dat kal­lel­sen.


3 kap. Inskriv­ning m. m.

Inskriv­ning efter mönst­ring

1 §   Om resul­ta­tet av mönst­ringen visar att den total­för­svars­plik­tige har för­ut­sätt­ningar att full­göra värn­plikt eller civil­plikt, ska Total­för­sva­rets plikt-​ och pröv­nings­verk pla­cera honom eller henne i en eller flera befatt­nings­grup­per samt skriva in honom eller henne för värn­plikt eller civil­plikt eller i en utbild­nings­re­serv. Befatt­nings­grup­per ska fin­nas för che­fer, för spe­ci­a­lis­ter och för övriga. Lag (2020:1274).

2 §   För värn­plikt och civil­plikt skall det antal total­för­svars­plik­tiga skri­vas in som i krig behövs i För­svars­mak­ten och det civila för­sva­ret eller för För­svars­mak­tens freds­tida bered­skap. Ur varje befatt­nings­grupp skall de som är bäst läm­pade skri­vas in för tjänst­gö­ring.

3 §   Om resul­ta­tet av mönst­ringen visar att den total­för­svars­plik­tige sak­nar för­ut­sätt­ningar att full­göra värn­plikt och civil­plikt, ska Total­för­sva­rets plikt-​ och pröv­nings­verk besluta att han eller hon inte är skyl­dig att full­göra sådan tjänst­gö­ring. Lag (2020:1274).

Inskriv­ning efter annan utred­ning

4 §   Den som efter en annan utred­ning än mönst­ring bedöms lämp­lig för civil­plikt får av Total­för­sva­rets plikt-​ och pröv­nings­verk skri­vas in för sådan tjänst­gö­ring, dock inte för civil­plikt som omfat­tar längre grund­ut­bild­ning än 60 dagar.
Lag (2020:1274).

Inskriv­ning efter annan mili­tär utbild­ning eller tjänst­gö­ring

4 a §   En total­för­svars­plik­tig som har full­gjort annan mot­sva­rande mili­tär utbild­ning eller tjänst­gö­ring än vad som anges i denna lag får av Total­för­sva­rets plikt-​ och pröv­nings­verk skri­vas in för värn­plikt. Lag (2020:1274).

Gemen­samma bestäm­mel­ser om inskriv­ning

5 §   För den som skrivs in för sådan värn­plikt eller civil­plikt som omfat­tar grund­ut­bild­ning, ska föl­jande bestäm­mas vid inskriv­ningen:
   1. den befatt­ning eller typ av befatt­ning som han eller hon ska utbil­das till,
   2. de för­band, sko­lor, myn­dig­he­ter eller andra orga­ni­sa­tio­ner där grund­ut­bild­ningen huvud­sak­li­gen ska full­gö­ras,
   3. grund­ut­bild­ning­ens längd, och
   4. om grund­ut­bild­ningen ska pågå mer än 60 dagar, året och måna­den när grund­ut­bild­ningen är pla­ne­rad att börja.
Lag (2010:447).

6 §   Vid inskriv­ning för värn­plikt eller civil­plikt som inte omfat­tar grund­ut­bild­ning ska det bestäm­mas vil­ken befatt­ning som den som skrivs in ska upp­rätt­hålla. Lag (2010:447).

7 §   I den utsträck­ning det kan ske skall vid inskriv­ningen hän­syn tas till öns­ke­mål från den som skrivs in.

8 §   Av ett beslut om inskriv­ning skall det framgå vad som har bestämts enligt 5 eller 6 §. Ett beslut om inskriv­ning i utbild­nings­re­ser­ven skall inne­hålla upp­gift om den total­för­svars­plik­ti­ges befatt­nings­grupp.

Den som genom­går mönst­ring skall senast fyra måna­der efter mönst­ringen under­rät­tas om beslut som avses i första styc­ket eller i 3 §. Lag (2002:276).

9 §   Ett beslut enligt 1, 3, 4 eller 4 a § får änd­ras av Total­för­sva­rets plikt-​ och pröv­nings­verk. Om den som har skri­vits in har påbör­jat en grund­ut­bild­ning, får beslu­tet också änd­ras av den myn­dig­het som Total­för­sva­rets plikt-​ och pröv­nings­verk bestäm­mer. Om det behövs för bedöm­ningen, är den som är total­för­svars­plik­tig skyl­dig att genomgå för­nyad mönst­ring eller annan utred­ning enligt 2 kap.

Om en änd­ring av ett beslut om inskriv­ning inne­bär att tiden för grund­ut­bild­ningen blir längre än enligt det tidi­gare beslu­tet, krävs att den som beslu­tet avser god­kän­ner änd­ringen. Om inte annat föl­jer av 10 §, ska det­samma gälla i fråga om änd­ring av ett beslut om inskriv­ning i utbild­nings­re­ser­ven till inskriv­ning för värn­plikt eller för sådan civil­plikt som omfat­tar en längre grund­ut­bild­ning än 60 dagar. Lag (2020:1274).

10 §   Om det behövs med hän­syn till Sve­ri­ges för­svars­be­red­skap, får rege­ringen före­skriva att total­för­svars­plik­tiga som har skri­vits in i utbild­nings­re­ser­ven i stäl­let skall skri­vas in för värn­plikt eller för sådan civil­plikt som omfat­tar en längre grund­ut­bild­ning än 60 dagar.

11 §   Inskriv­ningen i utbild­nings­re­ser­ven upp­hör efter fem år, räk­nat från utgången av det kalen­derår när den total­för­svars­plik­tige skrevs in.

Om det behövs med hän­syn till Sve­ri­ges för­svars­be­red­skap, får rege­ringen besluta att inskriv­ningen inte skall upp­höra.
Inskriv­ningen skall dock all­tid upp­höra vid utgången av det kalen­derår den total­för­svars­plik­tige fyl­ler 30 år.
Lag (2002:276).

Krigs­pla­ce­ring

12 §   En total­för­svars­plik­tig som efter avslu­tad grund­ut­bild­ning har för­vär­vat till­räck­liga kun­ska­per och fär­dig­he­ter för en krigs­upp­gift ska krigs­pla­ce­ras i en befatt­ning eller i en viss verk­sam­het som han eller hon är lämp­lig för. Den som har genom­gått en längre grund­ut­bild­ning än 60 dagar ska krigs­pla­ce­ras i den verk­sam­het där grund­ut­bild­ningen full­gjor­des, om det inte från total­för­sva­rets syn­punkt är väsent­ligt bättre att han eller hon krigs­pla­ce­ras i en annan verk­sam­het.

En total­för­svars­plik­tig som har full­gjort annan mili­tär utbild­ning än sådan grund­ut­bild­ning som anges i denna lag eller tjänst­gö­ring och som där­i­ge­nom har för­vär­vat till­räck­liga kun­ska­per och fär­dig­he­ter för en krigs­upp­gift får krigs­pla­ce­ras i en befatt­ning eller i en viss verk­sam­het som han eller hon är lämp­lig för.

Krigs­pla­ce­ringen ska inte kvar­stå längre än tio år efter det senaste tjänst­gö­rings­till­fäl­let. Om det finns sär­skilda skäl i enskilda fall, får beslut fat­tas om för­läng­ning.
Lag (2010:447).

13 §   En total­för­svars­plik­tig som har skri­vits in för värn­plikt eller civil-​plikt enligt 6 § ska krigs­pla­ce­ras i den befatt­ning som han eller hon ska upp­rätt­hålla.
Lag (2010:447).

14 §   Den som efter avslu­tad grund­ut­bild­ning inte krigs­pla­ce­ras får skri­vas in för civil­plikt utan grund­ut­bild­ning eller med en grund­ut­bild­ning som inte är längre än 60 dagar.

15 §   Beslut om krigs­pla­ce­ring fat­tas av Total­för­sva­rets plikt-​ och pröv­nings­verk efter fram­ställ­ningar från stat­liga myn­dig­he­ter, kom­mu­ner, regi­o­ner, bolag, för­e­ningar, sam­fäl­lig­he­ter, regi­stre­rade tros­sam­fund, orga­ni­sa­to­riska delar av sådana sam­fund eller andra enskilda (beman­nings­an­sva­riga). Om ett beslut om krigs­pla­ce­ring upp­hävs, gäl­ler 14 §.

Även utan sådan fram­ställ­ning som avses i första styc­ket får Total­för­sva­rets plikt-​ och pröv­nings­verk besluta om krigs­pla­ce­ring, om det sker i enlig­het med en anmä­lan om behov av total­för­svars­plik­tiga och den beman­nings­an­sva­rige inte har med­de­lat annat. Lag (2020:1274).

15 a §   En beman­nings­an­sva­rig får ändra ett beslut om krigs­pla­ce­ring i sin krigs­or­ga­ni­sa­tion till en annan krigs­pla­ce­ring i orga­ni­sa­tio­nen. Ett sådant beslut om änd­rad krigs­pla­ce­ring ska anmä­las till Total­för­sva­rets plikt-​ och pröv­nings­verk.

Fram­ställ­ning om änd­rad krigs­pla­ce­ring för den som är krigs­pla­ce­rad i en verk­sam­het som är gemen­sam för flera beman­nings­an­sva­riga ska göras i sam­råd med den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer. Beslut om änd­rad krigs­pla­ce­ring fat­tas i dessa fall av Total­för­sva­rets plikt-​ och pröv­nings­verk.
Lag (2020:1274).

Tjänst­gö­ring utan vapen

16 §   Om en total­för­svars­plik­tig kan antas ha en så all­var­lig per­son­lig över­ty­gelse rörande bruk av vapen mot annan att över­ty­gel­sen är ofören­lig med en tjänst­gö­ring som är för­e­nad med bruk av vapen, skall han eller hon efter ansö­kan få rätt att vara vapen­fri.

17 §   En ansö­kan om rätt att vara vapen­fri skall vara skrift­lig och inne­hålla en för­säk­ran av sökan­den att han eller hon har en sådan inställ­ning till bruk av vapen mot annan som avses i 16 §.

18 §   En ansö­kan som görs innan sökan­den har skri­vits in eller inom sex måna­der från den dag då han eller hon fick del av ett beslut om inskriv­ning skall bifal­las utan ytter­li­gare utred­ning, om det inte finns sär­skilda skäl att när­mare pröva sökan­dens inställ­ning till bruk av vapen mot annan.

19 §   Om en ansö­kan görs senare än vad som sägs i 18 §, skall den även inne­hålla en redo­gö­relse för de för­hål­lan­den som sökan­den vill åbe­ropa till stöd för sitt påstå­ende att han eller hon har en sådan inställ­ning till bruk av vapen mot annan som avses i 16 §.

20 §   En ansö­kan får inte avslås utan att sökan­den har fått till­fälle att munt­ligt lämna upp­gif­ter i ären­det.

21 §   En total­för­svars­plik­tig som har fått rätt att vara vapen­fri får inte skri­vas in för utbild­ning till en befatt­ning som är för­e­nad med bruk av vapen eller mot sin vilja skri­vas in för tjänst­gö­ring i För­svars­mak­ten. Om en sådan inskriv­ning har skett, skall beslu­tet änd­ras.

22 §   Ansök­ningar om rätt att vara vapen­fri prö­vas av Total­för­sva­rets plikt-​ och pröv­nings­verk. Lag (2020:1274).


4 kap. Full­gö­rande av värn­plikt och civil­plikt

Grund­ut­bild­ning

1 §   Grund­ut­bild­ningen för en total­för­svars­plik­tig som har skri­vits in för värn­plikt är högst 615 dagar och för en total­för­svars­plik­tig som har skri­vits in för civil­plikt högst 320 dagar.

Den sam­man­lagda tiden för grund­ut­bild­ning får inte för någon total­för­svars­plik­tig över­stiga 615 dagar.

2 §   Om den som skri­vits in för värn­plikt eller för sådan civil­plikt som omfat­tar en längre grund­ut­bild­ning än 60 dagar inte har kal­lats in till grund­ut­bild­ningen före utgången av det kalen­derår när han fyl­ler 24 år eller, i fall som avses i 3 kap. 10 §, före utgången av det kalen­derår när inskriv­ningen i utbild­nings­re­ser­ven upp­hör, är han skyl­dig att full­göra grund­ut­bild­ningen endast om det finns sär­skilda skäl.
Lag (2002:276).

3 §   En svensk med­bor­gare som är med­bor­gare även i en annan stat än Sve­rige är inte skyl­dig att full­göra en längre grund­ut­bild­ning än 60 dagar, om han eller hon antingen har full­gjort en mot­sva­rande utbild­ning i den andra sta­ten eller, innan han eller hon har fyllt nit­ton år, väl­jer att göra detta och det står klart att tjänst­gö­ringen kom­mer att full­gö­ras i den andra sta­ten och att den utbild­ningen till längd och effek­ti­vi­tet är minst lik­vär­dig med den som krävs av honom eller henne i Sve­rige. Lag (2010:447).

Repe­ti­tions­ut­bild­ning

4 §   Repe­ti­tions­ut­bild­ningen får för varje total­för­svars­plik­tig omfatta sam­man­lagt högst 240 dagar för­de­lade på flera tjänst­gö­rings­till­fäl­len.

5 §   En total­för­svars­plik­tig är under samma kalen­derår skyl­dig att full­göra repe­ti­tions­ut­bild­ning vid högst två till­fäl­len och med sam­man­lagt högst 34 dagar, om det inte finns sär­skilda skäl för något annat.

Längsta tillåtna utbild­nings­tid

6 §   Den sam­man­lagda tiden för grund­ut­bild­ning och repe­ti­tions­ut­bild­ning får inte för någon total­för­svars­plik­tig över­stiga 700 dagar.

Krigs­tjänst­gö­ring och bered­skaps­tjänst­gö­ring

7 §   Total­för­svars­plik­tiga som har krigs­pla­ce­rats enligt denna lag är skyl­diga att full­göra krigs­tjänst­gö­ring under höjd bered­skap.

8 §   Om det i annat fall än som avses i 7 § behövs för Sve­ri­ges för­svars­be­red­skap, får rege­ringen före­skriva att total­för­svars­plik­tiga som har krigs­pla­ce­rats enligt denna lag skall full­göra bered­skaps­tjänst­gö­ring.

Bered­skaps­tjänst­gö­ring får för varje total­för­svars­plik­tig omfatta högst 180 dagar för­de­lade på ett eller flera tjänst­gö­rings­till­fäl­len.

9 §   Rege­ringen skall för varje till­fälle besluta hur många total­för­svars­plik­tiga som skall kal­las in till krigs­tjänst­gö­ring eller bered­skaps­tjänst­gö­ring.

Rege­ringen beslu­tar när bered­skaps­tjänst­gö­ringen och krigs­tjänst­gö­ringen skall upp­höra.


5 kap. Gemen­samma bestäm­mel­ser för värn­plik­ten och civil­plik­ten

Skyl­dig­he­ter under tjänst­gö­ringen

1 §   Den som full­gör värn­plikt eller civil­plikt är skyl­dig att i den mån verk­sam­he­ten krä­ver det tåla inskränk­ningar såväl i sin fri­het att för­flytta sig inom lan­det och att lämna detta som i sin per­son­liga fri­het i övrigt.

Den som full­gör värn­plikt eller civil­plikt är, efter beslut av Total­för­sva­rets plikt-​ och pröv­nings­verk eller efter myn­dig­he­tens bestäm­mande av en annan stat­lig myn­dig­het, också skyl­dig att genomgå den medi­cinska och psy­ko­lo­giska under­sök­ning som krävs för att utreda och bedöma hans eller hen­nes för­ut­sätt­ningar att tjänst­göra inom total­för­sva­ret.

Utö­ver vad som fram­går av andra styc­ket är den som full­gör värn­plikt eller civil­plikt, efter beslut av Total­för­sva­rets plikt-​ och pröv­nings­verk eller, efter myn­dig­he­tens bestäm­mande, av annan stat­lig myn­dig­het, skyl­dig att på anma­ning lämna urin-, utandnings-​, saliv-​, svett-​ eller hår­prov för kon­troll av att han eller hon inte är påver­kad av bero­en­de­fram­kal­lande medel eller något sådant dop­nings­me­del som avses i 1 § lagen (1991:1969) om för­bud mot vissa dop­nings­me­del eller någon sådan vara som omfat­tas av lagen (1999:42) om för­bud mot vissa häl­so­far­liga varor. Detta gäl­ler dock inte om det finns medi­cinska eller lik­nande skäl mot sådan prov­tag­ning.

Kon­troll enligt tredje styc­ket får ske endast i den mån åtgär­den är för­svar­lig med hän­syn till dess syfte och övriga omstän­dig­he­ter. Vidare gäl­ler att kon­trol­len får genom­fö­ras endast i den form och utsträck­ning som är nöd­vän­dig för det angivna syf­tet. Lag (2020:1274).

2 §   Den som full­gör värn­plikt eller civil­plikt skall lyda en för­mans eller annan chefs order, om det inte är uppen­bart att ordern inte angår tjäns­ten. Den som full­gör värn­plikt eller civil­plikt skall även i övrigt rätta sig efter de tjänst­gö­rings­fö­re­skrif­ter som gäl­ler.

Utbild­ningen

3 §   Grund­ut­bild­ningen ska ge de kun­ska­per och fär­dig­he­ter som krigs­upp­gif­ten krä­ver.

Repe­ti­tions­ut­bild­ningen ska vid­makt­hålla och utveckla skick­lig­he­ten för krigs­upp­gif­ten.

Utbild­ning inom ramen för inter­na­tio­nellt mili­tärt sam­ar­bete kan ingå i grund­ut­bild­ning och repe­ti­tions­ut­bild­ning under för­ut­sätt­ning att den ger eller vid­makt­hål­ler och utveck­lar sådana kun­ska­per och fär­dig­he­ter som krigs­upp­gif­ten krä­ver.

I grund­ut­bild­ningen och repe­ti­tions­ut­bild­ningen ingår även upp­gif­ter som syf­tar till att upp­rätt­hålla Sve­ri­ges för­svars­be­red­skap. Lag (2016:649).

4 §   Grund­ut­bild­ning­ens längd skall bestäm­mas sär­skilt för varje befatt­ning eller typ av befatt­ning.

Grund­ut­bild­ningen skall genom­fö­ras i en följd, om det inte för vissa befatt­ningar finns sär­skilda skäl att genom­föra den i omgångar.

5 §   Repe­ti­tions­ut­bild­ning­ens omfatt­ning för varje total­för­svars­plik­tig skall bestäm­mas av krigs­upp­gif­ten och beho­vet att öva det för­band eller den verk­sam­het där han eller hon är krigs­pla­ce­rad.

Inkal­lelse

6 §   Inkal­lel­ser till tjänst­gö­ring ska göras av Total­för­sva­rets plikt-​ och pröv­nings­verk, om inte rege­ringen före­skri­ver något annat.

Inkal­lel­ser till grund­ut­bild­ning eller repe­ti­tions­ut­bild­ning ska sän­das ut i god tid, om det inte finns sär­skilda skäl för något annat. Det­samma gäl­ler för en åter­kal­lelse av inkal­lel­sen. Lag (2020:1274).

7 §   En total­för­svars­plik­tig ska inställa sig till tjänst­gö­ring enligt inkal­lel­sen. Hin­der att inställa sig ska sna­rast anmä­las till Total­för­sva­rets plikt-​ och pröv­nings­verk.
Lag (2020:1274).

Upp­skov

8 §   En total­för­svars­plik­tig får efter en ansö­kan bevil­jas upp­skov med grund­ut­bild­ning eller repe­ti­tions­ut­bild­ning som han eller hon har kal­lats in till,
   1. om tjänst­gö­ringen med­för avse­värda svå­rig­he­ter med avse­ende på sökan­dens stu­dier eller arbete eller i övrigt för sökan­den själv eller någon nära anhö­rig till honom eller henne, eller
   2. om sökan­dens fysiska eller psy­kiska pre­sta­tions­för­måga är till­fäl­ligt så ned­satt att det kan antas att tjänst­gö­ringen inte kan full­gö­ras.

Upp­skov får beslu­tas för högst ett år i sän­der.

9 §   Om det inte finns sär­skilda skäl för något annat, skall en total­för­svars­plik­tig som har ansökt om rätt att vara vapen­fri bevil­jas upp­skov med grund­ut­bild­ning eller repe­ti­tions­ut­bild­ning som han eller hon kal­lats in till, om tjänst­gö­ringen är för­e­nad med bruk av vapen. Upp­skov skall bevil­jas till dess att ansö­kan har prö­vats slut­ligt.

Om upp­skov väg­ras, får den som full­gör tjänst­gö­ringen inte åläg­gas att bruka vapen eller att bära vapen eller ammu­ni­tion innan ansök­ningen har prö­vats slut­ligt.

10 §   Ären­den om upp­skov prö­vas av Total­för­sva­rets plikt-​ och pröv­nings­verk. Lag (2020:1274).

11 §   Den som har upp­drag som riks­dags­le­da­mot, som ersät­tare för riks­dags­le­da­mot eller som stats­råd har utan sär­skilt beslut upp­skov med värn­plikt och civil­plikt så länge upp­dra­get varar. Det­samma gäl­ler den som har upp­drag i en inter­na­tio­nell orga­ni­sa­tion och på grund av en över­ens­kom­melse som Sve­rige har slu­tit med en främ­mande stat inte skall eller bör tjänst­göra i total­för­sva­ret under den tid upp­dra­get varar.

Avbrott

12 §   Grund­ut­bild­ning eller repe­ti­tions­ut­bild­ning skall avbry­tas,
   1. om den som full­gör tjänst­gö­ringen har varit från­va­rande från tjäns­ten under så lång tid att utbild­nings­må­let inte kom­mer att nås, eller
   2. om den som full­gör tjänst­gö­ringen på grund av till­fäl­ligt ned­satt fysisk eller psy­kisk pre­sta­tions­för­måga kan antas komma att vara från­va­rande från tjäns­ten under så lång tid att utbild­nings­må­let inte kom­mer att nås.

13 §   Värn­plikt eller civil­plikt skall avbry­tas,
   1. om tjänst­gö­ringen är för­e­nad med bruk av vapen och den som full­gör tjänst­gö­ringen ansö­ker om rätt att vara vapen­fri och det inte finns sär­skilda skäl för att tjänst­gö­ringen skall fort­sätta i avvak­tan på att ansö­kan har prö­vats slut­ligt, eller
   2. om den som full­gör tjänst­gö­ringen väg­rar eller under­lå­ter att full­göra sina skyl­dig­he­ter under tjänst­gö­ringen och det kan antas att han eller hon inte hel­ler i fort­sätt­ningen kom­mer att full­göra dessa skyl­dig­he­ter.

Om tjänst­gö­ringen fort­sät­ter för en total­för­svars­plik­tig som avses i första styc­ket 1, gäl­ler bestäm­mel­sen i 9 § andra styc­ket.

14 §   Efter ansö­kan från den som full­gör värn­plikt eller civil­plikt skall grund­ut­bild­ning eller repe­ti­tions­ut­bild­ning avbry­tas om det före­lig­ger sådana omstän­dig­he­ter som sägs i 8 § första styc­ket 1.

15 §   Ären­den om avbrott ska prö­vas av Total­för­sva­rets plikt-​ och pröv­nings­verk eller efter myn­dig­he­tens bestäm­mande av en annan stat­lig myn­dig­het, en kom­mun eller en region. Ären­den som avses i 14 § ska dock all­tid prö­vas av Total­för­sva­rets plikt-​ och pröv­nings­verk. Lag (2020:1274).

16 §   Rege­ringen får besluta att grund­ut­bild­ningen skall avbry­tas, om utbild­nings­or­ga­ni­sa­tio­nens resur­ser måste tas i anspråk för att höja Sve­ri­ges för­svars­be­red­skap.

Till­go­do­räk­nande av tjänst­gö­rings­tid

17 §   Om en grund­ut­bild­ning avbryts sedan 40 tjänst­gö­rings­da­gar har full­gjorts, får den som full­gjort tjänst­gö­ringen till­go­do­räkna sig tiden före avbrot­tet, utom tjänst­gö­rings­da­gar under vilka han eller hon har varit från­va­rande från tjäns­ten. Om det enda skä­let till avbrot­tet är från­varo på grund av sjuk­dom eller skada, behö­ver grund­ut­bild­ningen inte full­föl­jas. Om den som full­gjort tjänst­gö­ringen begär det, ska han eller hon dock på nytt inkal­las till grund­ut­bild­ning. I sådant fall ska Total­för­sva­rets plikt-​ och pröv­nings­verk bestämma i vil­ken utsträck­ning utbild­nings­ti­den före avbrot­tet ska till­go­do­räk­nas.

Avbryts utbild­ningen i annat fall än som avses i första styc­ket, får ingen tjänst­gö­rings­tid till­go­do­räk­nas.
Lag (2020:1274).

18 §   En total­för­svars­plik­tig får inte till­go­do­räkna sig tjänst­gö­ring som avses i 9 § andra styc­ket eller 13 § andra styc­ket som full­gjord tjänst­gö­ring.

Bemyn­di­gan­den

19 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får över­lämna till bolag, för­e­ningar, sam­fäl­lig­he­ter, regi­stre­rade tros­sam­fund, orga­ni­sa­to­riska delar av sådana sam­fund eller andra enskilda att besluta om ledig­het och för­må­ner för total­för­svars­plik­tiga som full­gör civil­plikt hos dem. Lag (1999:950).


6 kap. Den all­männa tjäns­te­plik­ten

1 §   När det råder höjd bered­skap får rege­ringen före­skriva om all­män tjäns­te­plikt, om det behövs för att verk­sam­het som är av sär­skild vikt för total­för­sva­ret skall kunna upp­rätt­hål­las.
Före­skrif­ten kan avse en viss del av lan­det eller en viss verk­sam­het.

2 §   All­män tjäns­te­plikt full­görs genom att den som är total­för­svars­plik­tig
   1. kvar­står i sin anställ­ning eller full­föl­jer ett upp­drag,
   2. tjänst­gör enligt avtal om fri­vil­lig tjänst­gö­ring inom total­för­sva­ret, eller
   3. utför arbete som anvi­sas honom eller henne av den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer.

Arbete enligt första styc­ket 3 får inte, utan att den som tjänst­gör sam­tyc­ker till det, vara för­e­nat med bruk av vapen mot annan.

3 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer skall besluta
   1. hos vilka arbets­gi­vare och upp­drags­gi­vare som all­män tjäns­te­plikt skall full­gö­ras, och
   2. vilka arbets­ta­gare och upp­drags­ta­gare som skall omfat­tas av all­män tjäns­te­plikt.

3 a §   I lagen (2022:1568) om Sve­ri­ges riks­bank finns bestäm­mel­ser om all­män tjäns­te­plikt på Riks­ban­kens område.
Lag (2022:1574).

4 §   En total­för­svars­plik­tig som omfat­tas av ett beslut enligt 3 § skall få del av detta genom anslag på arbets­plat­sen eller på annat lämp­ligt sätt.

5 §   Arbets­gi­vare, upp­drags­gi­vare, arbets­ta­gare och upp­drags­ta­gare är skyl­diga att till rege­ringen eller den myn­dig­het som avses i 3 § lämna upp­lys­ningar om för­hål­lan­den som är av bety­delse för tillämp­ningen av bestäm­mel­serna om all­män tjäns­te­plikt enligt 2 § första styc­ket 1.

6 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får medge undan­tag från den all­männa tjäns­te­plik­ten.


7 kap. All­männa skyl­dig­he­ter

1 §   En total­för­svars­plik­tig är skyl­dig att
   1. se till att han eller hon inom rim­lig tid kan nås av post­för­sän­del­ser från Total­för­sva­rets plikt-​ och pröv­nings­verk,
   2. efter upp­ma­ning bekräfta mot­ta­gan­det av kal­lel­ser till utred­ning, inkal­lel­ser till tjänst­gö­ring och beslut om krigs­pla­ce­ring och ta del av inne­hål­let i sådana hand­lingar, samt
   3. ta emot, väl för­vara och efter upp­ma­ning åter­lämna hand­lingar och utrust­ning som rör tjänst­gö­ring inom total­för­sva­ret. Lag (2020:1274).


8 kap. För­må­ner och reha­bi­li­te­ring

För­må­ner

1 §   En total­för­svars­plik­tig har vid instäl­lelse för mönst­ring eller annan utred­ning enligt 2 kap. 1 § och när han eller hon full­gör värn­plikt eller civil­plikt rätt till
   1. rese­för­må­ner,
   2. fri för­pläg­nad,
   3. fri inkvar­te­ring,
   4. fri hälso-​ och sjuk­vård,
   5. fri gruppliv­för­säk­ring, samt
   6. begrav­nings­hjälp.

Den som full­gör värn­plikt, civil­plikt eller all­män tjäns­te­plikt enligt 6 kap. 2 § första styc­ket 2 har även rätt till
   1. fri utrust­ning,
   2. dager­sätt­ning eller dag­pen­ning,
   3. utbild­nings­pre­mie efter viss grund­ut­bild­ning,
   4. under viss grund­ut­bild­ning fria hög­sko­le­prov i den omfatt­ning rege­ringen bestäm­mer,
   5. famil­je­bi­drag,
   6. tand­vård, samt
   7. vid bered­skaps­tjänst­gö­ring och krigs­tjänst­gö­ring, fälttrak­ta­mente och sär­skild ersätt­ning för tjänst­gö­ring i viss befatt­ning. Lag (2002:276).

2 §   Bestäm­mel­ser om rätt till ersätt­ning för per­son­skada finns i 43, 87 och 88 kap. soci­al­för­säk­rings­bal­ken och lagen (1977:266) om stat­lig ersätt­ning vid ide­ell skada m. m.
Lag (2010:1262).

3 §   En total­för­svars­plik­tig som full­gör all­män tjäns­te­plikt enligt 6 kap. 2 § 3 har rätt till samma för­må­ner och arbets­vill­kor i övrigt som på grund av avtal eller annars gäl­ler för lik­nande arbete.

Om vill­ko­ren inte kan bestäm­mas med stöd av första styc­ket, skall de fast­stäl­las till vad som är skä­ligt med hän­syn till arbe­tets art och omfatt­ning samt omstän­dig­he­terna i övrigt.

4 §   En total­för­svars­plik­tig som inte har erhål­lit lön eller annan för­mån på grund av full­gjord all­män tjäns­te­plikt har rätt att, efter ansö­kan och mot över­lå­telse av sin ford­ran till sta­ten, av all­männa medel få ersätt­ning som mot­sva­rar det obe­talda belop­pet. Om det inte finns sär­skilda skäl, får sådan ersätt­ning inte läm­nas för en ford­ran som har för­fal­lit till betal­ning mer än tre måna­der innan ansö­kan om ersätt­ning gjor­des.

5 §   En total­för­svars­plik­tig som enligt 6 kap. 2 § första styc­ket 3 är skyl­dig att full­göra all­män tjäns­te­plikt på annan ort än den där han eller hon är bosatt, har rätt till rese­för­må­ner och ersätt­ning för flytt­ning eller ökade lev­nads­kost­na­der till följd av dub­bel bosätt­ning.

Reha­bi­li­te­ring

6 §   Om en total­för­svars­plik­tig ska­das när han eller hon full­gör grund­ut­bild­ning eller repe­ti­tions­ut­bild­ning, skall den utbild­nings­an­sva­riga myn­dig­he­ten i sam­råd med den ska­dade
   1. utreda beho­vet av åtgär­der för att den ska­dade skall återfå full arbets­för­måga eller för att stärka den ska­da­des möj­lig­he­ter att i fram­ti­den för­sörja sig genom för­värvs­ar­bete,
   2. om det är möj­ligt, ge den ska­dade lämp­lig arbets­trä­ning inom ramen för den egna verk­sam­he­ten, samt
   3. med­verka till att den ska­dade får till­gång till lämp­lig yrkes­ut­bild­ning eller fort­bild­ning som är ägnad att stärka hans eller hen­nes för­värvs­för­måga. Lag (2002:276).

7 §   I fall som avses i 6 § 3 skall den utbild­nings­an­sva­riga myn­dig­he­ten ge eko­no­miskt stöd till en utbild­ning som för­an­leds av eller för­längs till följd av ska­dan.

Den utbild­nings­an­sva­riga myn­dig­he­ten skall också ge stöd till andra åtgär­der som främ­jar att den ska­dade åter­får arbets­för­må­gan samt till anskaf­fande av hjälp­me­del som den ska­dade behö­ver.

Stöd enligt första och andra styc­kena ges endast om det inte skall till­han­da­hål­las av någon annan till följd av andra bestäm­mel­ser och om det fram­står som skä­ligt med hän­syn till ska­dan och omstän­dig­he­terna i övrigt. Lag (2002:276).

8 §   Den utbild­nings­an­sva­riga myn­dig­he­tens ansvar enligt 6 och 7 §§ gäl­ler under en tid av tre år från det att åtgär­der enligt 6 § 2 och 3 kan inle­das. Om det finns sär­skilda skäl, skall åtgär­derna utsträc­kas under ytter­li­gare två år. Lag (2002:276).

9 §   Vid full­gö­rande av de upp­gif­ter som avses i 6 och 7 §§ skall den utbild­nings­an­sva­riga myn­dig­he­ten sam­ar­beta med För­säk­rings­kas­san, Arbets­för­med­lingen och andra berörda myn­dig­he­ter.

Den utbild­nings­an­sva­riga myn­dig­he­tens åtgär­der bör sam­ord­nas med en even­tu­ell arbets­gi­vares. Lag (2007:406).

10 §   Den utbild­nings­an­sva­riga myn­dig­he­tens ansvar enligt 6 och 7 §§ inne­bär ingen inskränk­ning i det ansvar som den ska­da­des arbets­gi­vare har enligt 2 kap. och 3 kap. 2 a § arbets­mil­jö­la­gen (1977:1160) samt 30 kap.
soci­al­för­säk­rings­bal­ken. Lag (2010:1262).

Ersätt­ning till anhö­riga

11 §   Om en anhö­rigs med­ver­kan är av sär­skild bety­delse för den ska­da­des reha­bi­li­te­ring, skall den utbild­nings­an­sva­riga myn­dig­he­ten efter ansö­kan ge den anhö­rige skä­lig ersätt­ning för kost­na­der som en sådan insats orsa­kar.

Om en total­för­svars­plik­tig som full­gör grund­ut­bild­ning eller repe­ti­tions­ut­bild­ning för­o­lyc­kas eller ska­das så svårt att sjuk­hus­vård krävs, skall den utbild­nings­an­sva­riga myn­dig­he­ten efter ansö­kan av de anhö­riga ersätta dem för skä­ligt antal resor till den för­o­lyc­kade eller ska­dade samt för uppe­hälle och tids­spil­lan vid sådan resa efter samma grun­der som gäl­ler i fråga om ersätt­ning av all­männa medel till vitt­nen.

I fall som avses i andra styc­ket skall den utbild­nings­an­sva­riga myn­dig­he­ten efter ansö­kan även ge skä­ligt bidrag till kost­na­der för psy­ko­so­ci­alt stöd till anhö­riga som är i behov av det, om det fram­står som skä­ligt med hän­syn till omstän­dig­he­terna i övrigt. Lag (2002:276).


9 kap. Skydd för anställ­ning m. m.

1 §   Ingen arbets­ta­gare får sägas upp eller avske­das på grund av att han eller hon full­gör sina skyl­dig­he­ter enligt denna lag.

Om den som full­gör sina skyl­dig­he­ter enligt denna lag där­i­ge­nom hind­ras att utföra ett arbete som han eller hon har åta­git sig, får detta inte åbe­ro­pas mot honom eller henne som grund för ska­de­stånd eller lik­nande anspråk.

2 §   Har upp­hävts genom lag (2006:441).

3 §   En arbets­ta­gare som vill åter­in­träda i arbete efter att ha full­gjort värn­plikt eller civil­plikt, är skyl­dig att på för­frå­gan under­rätta arbets­gi­va­ren om detta före tjänst­gö­ring­ens bör­jan.

4 §   En arbets­ta­gare som har kal­lats in till värn­plikt eller civil­plikt, bör genast lämna arbets­gi­va­ren med­de­lande om tid­punk­ten för tjänst­gö­ring­ens bör­jan och om hur länge den beräk­nas vara.
Det­samma skall gälla för en arbets­ta­gare som har under­rät­tats om att han eller hon skall full­göra all­män tjäns­te­plikt hos någon annan än arbets­gi­va­ren.

En arbets­ta­gare bör i god tid lämna arbets­gi­va­ren med­de­lande om den dag, när han eller hon kan åter­in­träda i arbe­tet. Om tjänst­gö­ringen enligt denna lag har pågått i mer än tre måna­der, är arbets­gi­va­ren inte skyl­dig att låta arbets­ta­ga­ren åter­in­träda i arbe­tet tidi­gare än två vec­kor från den dag när arbets­gi­va­ren tog emot ett sådant med­de­lande eller arbets­ta­ga­ren utan före­gå­ende med­de­lande instäl­ler sig hos arbets­gi­va­ren.

5 §   En arbets­ta­ga­res för­må­ner i anställ­ningen får inte i vidare mån än som föl­jer av uppe­hål­let i arbe­tet för­säm­ras med anled­ning av att han eller hon full­gör sina skyl­dig­he­ter enligt denna lag.

6 §   Om upp­säg­ning eller avske­dande sker i strid mot bestäm­mel­serna i detta kapi­tel, skall åtgär­den för­kla­ras ogil­tig på yrkande av arbets­ta­ga­ren. Beträf­fande tvist om gil­tig­he­ten av upp­säg­ning eller avske­dande skall 34, 35, 37, 39, 40, 42 och 43 §§ lagen (1982:80) om anställ­nings­skydd gälla.

7 §   En arbets­gi­vare som bry­ter mot bestäm­mel­serna i detta kapi­tel skall inte bara betala lön och andra anställ­nings­för­må­ner som arbets­ta­ga­ren kan ha rätt till utan även ersätt­ning för skada som upp­kom­mer. Där­vid skall 38 § andra och tredje styc­kena samt 41 och 42 §§ lagen (1982:80) om anställ­nings­skydd gälla.

8 §   Mål om tillämp­ning av bestäm­mel­serna i detta kapi­tel hand­läggs enligt lagen (1974:371) om rät­te­gången i arbets­tvis­ter.

I mål som avses i första styc­ket gäl­ler 43 § andra styc­ket lagen (1982:80) om anställ­nings­skydd.

9 §   Avtal som inne­bär att en arbets­ta­ga­res rät­tig­he­ter enligt detta kapi­tel inskränks är ogil­tigt i den delen.


10 kap. Straff m. m.

Straff

1 §   En total­för­svars­plik­tig som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het ute­blir från en mönst­ring eller annan utred­ning enligt 2 kap. 1 § till vil­ken han eller hon har kal­lats att per­son­li­gen inställa sig döms till pen­ning­bö­ter.

2 §   En total­för­svars­plik­tig som upp­såt­li­gen avvi­ker eller ute­blir från värn­plikt, civil­plikt eller all­män tjäns­te­plikt, väg­rar eller under­lå­ter att lyda en för­mans eller annan chefs order eller på annat sätt åsi­do­sät­ter vad som ålig­ger honom eller henne under tjänst­gö­ringen, döms, om gär­ningen är ägnad att med­föra avse­värt men för utbild­ningen eller tjäns­ten i övrigt, för brott mot total­för­svars­plik­ten till böter eller fäng­else i högst ett år.

Ansvar enligt första styc­ket inträ­der inte om straff för gär­ningen är före­skri­vet i 21 kap. brotts­bal­ken.

3 §   Begås ett brott enligt 2 § första styc­ket under höjd bered­skap döms, om brot­tet med­för avse­värt men för total­för­sva­ret eller annars är att anse som grovt, till fäng­else i lägst sex måna­der och högst fyra år.

4 §   En total­för­svars­plik­tig som av oakt­sam­het ute­blir från värn­plikt eller civil­plikt döms till böter.

5 §   En total­för­svars­plik­tig, en arbets­gi­vare eller en upp­drags­gi­vare som upp­såt­li­gen eller av grov oakt­sam­het läm­nar orik­tig upp­gift när han eller hon full­gör sin upp­gifts­skyl­dig­het enligt 2 kap. 1 § eller 6 kap. 5 § döms till böter.

Ansvar enligt första styc­ket inträ­der inte, om straff för gär­ningen är före­skri­vet i brotts­bal­ken.

Hämt­ning

6 §   Om en total­för­svars­plik­tig har kal­lats till mönst­ring eller per­son­lig instäl­lelse vid annan utred­ning enligt 2 kap., inkal­lats till värn­plikt eller civil­plikt eller ålagts att full­göra all­män tjäns­te­plikt men utan gil­tigt skäl ute­blir, får Total­för­sva­rets plikt-​ och pröv­nings­verk eller den myn­dig­het som Total­för­sva­rets plikt-​ och pröv­nings­verk bestäm­mer besluta att han eller hon på egen bekost­nad ska häm­tas genom Polis­myn­dig­he­tens försorg.

En total­för­svars­plik­tig ska anses ha haft gil­tigt skäl att ute­bli, om det är san­no­likt att han eller hon har hind­rats att inställa sig på grund av avbrott i den all­männa sam­färdseln, sjuk­dom eller annan omstän­dig­het som han eller hon inte bort för­utse eller av en omstän­dig­het i övrigt som den beslu­tande myn­dig­he­ten fin­ner utgör gil­tig ursäkt. Lag (2020:1274).

Vite

7 §   Total­för­sva­rets plikt-​ och pröv­nings­verk får vid vite före­lägga
   1. en total­för­svars­plik­tig att till Total­för­sva­rets plikt-​ och pröv­nings­verk eller annan myn­dig­het som rege­ringen eller Total­för­sva­rets plikt-​ och pröv­nings­verk bestäm­mer skrift­li­gen lämna upp­gif­ter som avses i 2 kap. 1 §, och
   2. en arbets­gi­vare, upp­drags­gi­vare, arbets­ta­gare och upp­drags­ta­gare att till en myn­dig­het som avses i 6 kap. 3 § lämna upp­lys­ningar som avses i 6 kap. 5 §. Lag (2020:1274).

Sär­skild bestäm­melse

8 §   Total­för­sva­rets plikt-​ och pröv­nings­verk får i sär­skilda fall besluta att en total­för­svars­plik­tig tills vidare inte ska kal­las till mönst­ring eller inkal­las till värn­plikt eller civil­plikt, om han eller hon
   1. väg­rar eller under­lå­ter att full­göra vad som ålig­ger honom eller henne eller avvi­ker eller ute­blir från tjänst­gö­rings­stäl­let och det kan antas att han eller hon inte kom­mer att full­göra den värn­plikt eller civil­plikt som inskriv­ningen avser, eller
   2. med hän­vis­ning till sin anslut­ning till visst reli­giöst sam­fund för­kla­rar att han eller hon inte kom­mer att full­göra vare sig värn­plikt eller civil­plikt. Lag (2020:1274).


11 kap. Över­kla­gande

1 §   Har upp­hävts genom lag (2007:1258).

2 §   Har upp­hävts genom lag (2007:1258).

3 §   Har upp­hävts genom lag (2007:1258).

Över­kla­gande

4 §   Endast föl­jande beslut enligt denna lag får över­kla­gas:
   1. beslut om inskriv­ning enligt 3 kap. 1, 3 och 4 §§,
   2. beslut i ären­den om rätt att vara vapen­fri,
   3. beslut i ären­den om upp­skov,
   4. beslut i ären­den om avbrott i utbild­ningen enligt 5 kap. 12-14 §§ och om till­go­do­räk­nande av tjänst­gö­rings­tid enligt 5 kap. 17 §, samt
   5. beslut enligt 8 kap. 6-8 och 11 §§.

Beslut enligt 8 kap. 6-8 och 11 §§ får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol. Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten. Andra beslut får över­kla­gas hos den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer. Lag (2007:1258).

5 §   Har upp­hävts genom lag (2007:1258).

6 §   Beslut som fat­tats av den myn­dig­het som avses i 4 § andra styc­ket får inte över­kla­gas.

Ikraftträdande-​ och över­gångs­be­stäm­mel­ser

1994:1809
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1995.
   2. Genom lagen upp­hävs - lagen (1939:727) om för­bud mot upp­säg­ning eller avske­dande av arbets­ta­gare med anled­ning av värn­plikts­tjänst­gö­ring m. m., - värn­pliktsla­gen (1941:967), - all­männa tjäns­te­pliktsla­gen (1959:83), - lagen (1966:413) om vapen­fri tjänst, - lagen (1981:292) om tjäns­te­plikt för hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­nal samt vete­ri­när­per­so­nal m. m., och - lagen (1984:272) om skyl­dig­het för civil­för­svars­plik­tiga att tjänst­göra utan­för civil­för­sva­ret.

Över­gångs­be­stäm­mel­ser till 3 kap.
   3. Den som före lagens ikraft­trä­dande har genom­gått en inskriv­nings­pröv­ning enligt värn­pliktsla­gen (1941:967) skall anses ha genom­gått mönst­ring enligt den nya lagen.
   4. Den som vid lagens ikraft­trä­dande har tagits ut för värn­plikts­ut­bild­ning enligt 27 § 1 mom. värn­pliktsla­gen (1941:967) skall anses ha skri­vits in för värn­plikt enligt den nya lagen.
   5. Den som vid lagens ikraft­trä­dande har tagits ut till en utbild­nings­re­serv enligt 4 a § värn­pliktsla­gen (1941:967) skall anses ha skri­vits in i utbild­nings­re­ser­ven enligt den nya lagen.
   6. Den som vid lagens ikraft­trä­dande har fått till­stånd enligt lagen (1966:413) om vapen­fri tjänst att göra vapen­fri tjänst i stäl­let för värn­plikts­tjänst­gö­ring skall anses ha skri­vits in för civil­plikt med rätt att vara vapen­fri enligt den nya lagen. Den som vid lagens ikraft­trä­dande genom inskriv­ning enligt 17 § civil­för­svars­la­gen (1960:74) har tagits ut till att full­göra civil­för­svars­tjänst­gö­ring skall anses ha skri­vits in för civil­plikt enligt den nya lagen. Det­samma skall gälla för den som tagits ut enligt lagen (1984:272) om skyl­dig­het för civil­för­svars­plik­tiga att tjänst­göra utan­för civil­för­sva­ret och den som regi­stre­rats enligt 2 § för­ord­ningen (1981:642) om tjäns­te­plikt för hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­nal samt vete­ri­när­per­so­nal m. m.
   7. Total­för­sva­rets plikt­verk får i utbild­nings­re­ser­ven skriva in den som vid lagens ikraft­trä­dande har fått till­stånd till vapen­fri tjänst men då inte påbör­jat grund­ut­bild­ning. Inskriv­ningen skall för­e­nas med en anteck­ning om rätt för den total­för­svars­plik­tige att vara vapen­fri.
   8. Krigs­pla­ce­ring av plikt­per­so­nal som har beslu­tats före lagens ikraft­trä­dande skall vid tillämp­ningen av den nya lagen anses som en krigs­pla­ce­ring enligt 3 kap. 12 § den nya lagen.

Över­gångs­be­stäm­mel­ser till 4 och 5 kap.
   9. Tjänst­gö­ring som en total­för­svars­plik­tig har full­gjort enligt värn­pliktsla­gen (1941:967), lagen (1966:413) om vapen­fri tjänst, civil­för­svars­la­gen (1960:74), lagen (1981:292) om tjäns­te­plikt för hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­nal samt vete­ri­när­per­so­nal m. m. eller lagen (1984:272) om skyl­dig­het för civil­för­svars­plik­tiga att tjänst­göra utan­för civil­för­sva­ret skall till­go­do­räk­nas honom eller henne som full­gjord värn­plikt eller civil­plikt med samma antal dagar enligt den nya lagen.

Där­vid skall
      a) grund­ut­bild­ning enligt 27 § 1 mom. A värn­pliktsla­gen, grund­ut­bild­ning enligt 5 § första styc­ket första meningen lagen om vapen­fri tjänst samt utbild­ning enligt 12 § 2 mom. andra styc­ket civil­för­svars­la­gen och 6 § lagen om tjäns­te­plikt för hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­nal samt vete­ri­när­per­so­nal m. m. anses mot­svara grund­ut­bild­ning enligt 4 kap. 1 § den nya lagen,
      b) övningar enligt 27 § 1 mom. B och C värn­pliktsla­gen, 12 § 2 mom. tredje styc­ket civil­för­svars­la­gen och 6 § lagen om tjäns­te­plikt för hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­nal samt vete­ri­när­per­so­nal m. m.
anses mot­svara repe­ti­tions­ut­bild­ning enligt 4 kap. 4 § den nya lagen, samt
      c) bered­skaps­öv­ning som avses i 27 § 2 mom. värn­pliktsla­gen, 5 § andra styc­ket andra meningen lagen om vapen­fri tjänst samt 12 § 1 mom. andra styc­ket civil­för­svars­la­gen mot­svara bered­skaps­tjänst­gö­ring enligt 4 kap. 8 § den nya lagen.
   10. Äldre bestäm­mel­ser om tjänst­gö­ringen gäl­ler för dem som vid lagens ikraft­trä­dande har påbör­jat utbild­ning enligt värn­pliktsla­gen (1941:967), lagen (1966:413) om vapen­fri tjänst, civil­för­svars­la­gen (1960:74), lagen (1981:292) om hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­nal samt vete­ri­när­per­so­nal m. m. samt lagen (1984:272) om skyl­dig­het för civil­för­svars­plik­tiga att tjänst­göra utan­för civil­för­sva­ret. Total­för­sva­rets plikt-​ och pröv­nings­verk får dock avkorta tjänst­gö­rings­ti­den för den som påbör­jat tjänst­gö­ringen före den 1 juli 1995, om den tjänst­gö­rings­skyl­dige med­ger det. Lag (2020:1274).
   11. För tjänst­gö­ring som påbör­jas efter lagens ikraft­trä­dande på grund av inkal­lelse som utfär­dats före ikraft­trä­dan­det skall den nya lagen gälla. Där­vid skall vad som före­skrivs i punkt 9 a--c tilläm­pas.

Över­gångs­be­stäm­mel­ser till 10 kap.
   12. Beslut som rege­ringen, Värn­plikts­ver­ket eller Vapen­fri­sty­rel­sen före ikraft­trä­dan­det har med­de­lat om att tills vidare eller för en viss tid inte inkalla en värn­plik­tig eller en vapen­fri tjäns­te­plik­tig till värn­plikts­tjänst­gö­ring, skall anses som beslut enligt 10 kap. 8 §.

Över­gångs­be­stäm­mel­ser till 11 kap.
   13. Äldre bestäm­mel­ser skall tilläm­pas vid över­kla­gande av beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det.

Övrigt
   14. Om det i en lag eller annan för­fatt­ning före­kom­mer hän­vis­ning till en före­skrift som har ersatts genom en bestäm­melse i denna lag, skall hän­vis­ningen i stäl­let avse den nya bestäm­mel­sen.
   15. Om det i en lag eller annan för­fatt­ning före­kom­mer hän­vis­ning till Värn­plikts­ver­ket eller Vapen­fri­sty­rel­sen, ska hän­vis­ningen i stäl­let avse Total­för­sva­rets plikt-​ och pröv­nings­verk. Lag (2020:1274).

2002:276

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2004 i fråga om 3 kap. 12 § och i övrigt den 1 juli 2002. Bestäm­mel­serna i 8 kap. 6-11 §§ skall tilläm­pas även i fråga om den som ska­dats efter den 30 juni 2001. Ersätt­ning enligt 8 kap. 11 § gäl­ler dock endast kost­na­der som upp­kom­mit efter den 30 juni 2002.

2007:1258
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2008.
   2. Ären­den hos inskriv­nings­nämn­den om för­nyad pröv­ning av beslut av Total­för­sva­rets plikt­verk, vilka inte avgjorts vid lagens ikraft­trä­dande, skall över­läm­nas till den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer enligt 11 kap. 4 § andra styc­ket och hand­läg­gas som över­kla­gade ären­den.