Lag (1997:238) om arbets­lös­hets­för­säk­ring. För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS 2024:506

/Upp­hör att gälla U:2025-​10-01 genom lag (2024:506)./ Vilka som omfat­tas av lagen

1 §   Arbets­lös­hets­för­säk­ringen omfat­tar både arbets­ta­gare och före­ta­gare. Vissa sär­skilda bestäm­mel­ser som endast gäl­ler för före­ta­gare finns i 34-37 a §§. Lag (2010:445).

2 §   Vad som i denna lag sägs om med­lem­mar i en arbets­lös­hets­kassa skall också tilläm­pas på dem som är anslutna till den kom­plet­te­rande arbets­lös­hets­kas­san.

3 §   Rätt till ersätt­ning har endast per­so­ner som i Sve­rige upp­fyl­ler ersätt­nings­vill­ko­ren enligt denna lag, om inte något annat föl­jer av Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om sam­ord­ning av de soci­ala trygg­hets­sy­ste­men.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om att vissa arbe­ten utförda utom­lands ska jäm­stäl­las med arbete i Sve­rige.

Om rege­ringen har träf­fat en över­ens­kom­melse med någon annan stat om andra vill­kor för rätt att få ersätt­ning än som före­skrivs i denna lag, ska arbets­lös­hets­kas­san tillämpa dessa vill­kor. Lag (2009:1437).

3 a §   Har upp­hävts genom lag (2009:1597).

Grund­för­säk­ring och inkomst­bort­falls­för­säk­ring

4 §   Arbets­lös­hets­för­säk­ringen består av en grund­för­säk­ring och en inkomst­bort­falls­för­säk­ring.

5 §   Arbets­lös­hets­för­säk­ringen hand­has av arbets­lös­hets­kas­sor.
Bestäm­mel­ser om arbets­lös­hets­kas­sor finns i lagen (1997:239) om arbets­lös­hets­kas­sor.

Grund­för­säk­ringen

6 §   Ersätt­ning enligt grund­för­säk­ringen läm­nas till den som
   - inte är med­lem i en arbets­lös­hets­kassa, eller
   - är med­lem i en arbets­lös­hets­kassa men inte upp­fyl­ler de vill­kor som gäl­ler för rätt till en inkomstre­la­te­rad ersätt­ning.

Ersätt­ningen läm­nas tidi­gast den dag den arbets­löse fyl­ler 20 år. Lag 1998:1783).

Inkomst­bort­falls­för­säk­ringen

7 §   Ersätt­ning enligt inkomst­bort­falls­för­säk­ringen läm­nas till den som har varit med­lem i en arbets­lös­hets­kassa under minst tolv sam­man­häng­ande måna­der, under för­ut­sätt­ning att med­lem­men efter det senaste inträ­det i kas­san har upp­fyllt arbets­vill­ko­ret enligt 12-14 §§ (med­lems­vill­kor).

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om vissa avbrott i med­lem­ska­pet som arbets­lös­hets­kas­san ska bortse från när med­lems­vill­ko­ret prö­vas. Lag (2020:218).

7 a §   Har upp­hävts genom lag (2009:1597).

8 §   Per­so­ner som ome­del­bart före inträ­det i en arbets­lös­hets­kassa har varit med­lem­mar i en annan sådan kassa får för upp­fyl­lan­det av med­lems­vill­ko­ret till­go­do­räkna sig tid i den kas­san.

All­männa vill­kor för rätt till ersätt­ning

9 §   Rätt till ersätt­ning vid arbets­lös­het har en sökande som 1. är arbets­för och oför­hind­rad att åta sig arbete för en arbets­gi­vares räk­ning minst 3 tim­mar varje arbets­dag och i genom­snitt minst 17 tim­mar i vec­kan,
   2. är anmäld som arbets­sö­kande hos den offent­liga arbets­för­med­lingen, och
   3. även i övrigt står till arbets­mark­na­dens för­fo­gande.
Lag (2013:152).

9 a §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar före­skrif­ter om
   1. sät­tet en sökande ska vara anmäld hos den offent­liga arbets­för­med­lingen på, och
   2. vill­ko­ren för att en sökande ska anses stå till arbets­mark­na­dens för­fo­gande. Lag (2013:152).

10 §   Ersätt­ning enligt denna lag läm­nas inte till en sökande som
   1. del­tar i utbild­ning,
   2. är per­mit­te­rad utan lön,
   3. är tjänst­le­dig utan lön,
   4. del­tar i eta­ble­rings­in­sat­ser för vissa nyan­lända invand­rare, eller
   5. del­tar i kort­tids­ar­bete som berät­ti­gar arbets­gi­va­ren till pre­li­mi­närt stöd enligt lagen (2013:948) om stöd vid kort­tids­ar­bete.

Ersätt­ning enligt grund­för­säk­ringen läm­nas inte till per­so­ner som enligt 37 § första styc­ket lagen (1997:239) om arbets­lös­hets­kas­sor har ute­slu­tits från med­lem­skap under en tid av ett år från ute­slut­ningen.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar före­skrif­ter om undan­tag från första styc­ket samt om de vill­kor för rätt till ersätt­ning som i sådana fall ska gälla. Lag (2017:587).

11 §   En sökande som avvi­sar en anvis­ning till jobbga­ran­tin för ung­do­mar har inte rätt till ersätt­ning. Lag (2013:152).

Övriga vill­kor för rätt till ersätt­ning

Arbets­vill­ko­ret

12 §   Rätt till ersätt­ning vid arbets­lös­het har en sökande som under en ram­tid av tolv måna­der ome­del­bart före arbets­lös­he­tens inträde
   1. haft för­värvs­ar­bete i minst 6 måna­der och utfört arbe­tet under minst 60 tim­mar per kalen­der­må­nad, eller
   2. haft för­värvs­ar­bete i minst 420 tim­mar under en sam­man­häng­ande tid av 6 kalen­der­må­na­der och utfört arbe­tet under minst 40 tim­mar under var och en av dessa måna­der (arbets­vill­kor).

För att ha rätt till inkomstre­la­te­rad ersätt­ning ska den sökande ha upp­fyllt arbets­vill­ko­ret efter det senaste inträ­det i arbets­lös­hets­kas­san.

Vid bedöm­ning av om arbets­vill­ko­ret är upp­fyllt får en sökande som ome­del­bart före inträ­det i arbets­lös­hets­kas­san har varit med­lem i en annan arbets­lös­hets­kassa till­go­do­räkna sig tid i den kas­san. Lag (2020:218).

13 §   Som tid med för­värvs­ar­bete anses även tid då den sökande
   1. haft semes­ter,
   2. varit ledig med helt eller del­vis bibe­hål­len lön av någon annan anled­ning än sjuk­dom, tjänst­gö­ring enligt lagen (1994:1809) om total­för­svars­plikt eller barns födelse, eller
   3. på grund av anställ­ning­ens upp­hö­rande får avgångs­ve­der­lag eller eko­no­miskt ska­de­stånd som mot­sva­rar lön.

Tid med avgångs­ve­der­lag beräk­nas med utgångs­punkt i avgångs­ve­der­la­gets stor­lek i för­hål­lande till den sökan­des genom­snitt­liga inkomst per månad i anställ­ningen under en viss period. Tid med eko­no­miskt ska­de­stånd som mot­sva­rar lön beräk­nas till det antal måna­der som ersätt­ningen avser.
Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela när­mare före­skrif­ter om beräk­ningen.

Tid med arbets­tids­minsk­ning eller par­ti­ell arbets­be­fri­else som berät­ti­gar arbets­gi­va­ren till pre­li­mi­närt stöd enligt lagen (2013:948) om stöd vid kort­tids­ar­bete ska dock inte jäm­stäl­las med för­värvs­ar­bete enligt första styc­ket 2.
Lag (2013:958).

13 a §   I den mån det behövs för att upp­fylla arbets­vill­ko­ret jäm­ställs med för­värvs­ar­bete även tid då den sökande har full­gjort tjänst­gö­ring enligt lagen (1994:1809) om total­för­svars­plikt eller fått för­äld­ra­pen­ning­s­för­mån enligt soci­al­för­säk­rings­bal­ken, dock till­sam­mans under högst två kalen­der­må­na­der.

Vid tillämp­ning, i fall som avses i första styc­ket, av 12 § första styc­ket 2 ska minst 330 av de där angivna 420 tim­marna avse för­värvs­ar­bete under minst 4 kalen­der­må­na­der som har utförts med minst 40 tim­mar under var och en av dessa måna­der. Under var och en av de åter­stå­ende högst 2 måna­derna ska sökan­den ha utfört för­värvs­ar­bete, full­gjort tjänst­gö­ring enligt lagen (1994:1809) om total­för­svars­plikt eller fått för­äld­ra­pen­ning­s­för­mån enligt soci­al­för­säk­rings­bal­ken under tid som mot­sva­rar minst 40 tim­mar. Lag (2020:217).

13 b §   Med för­värvs­ar­bete jäm­ställs även tid med för­tro­en­de­upp­drag som enligt lag ger rätt till ledig­het från anställ­ning.

För tid då en sökande med för­tro­en­de­upp­drag har varit ledig med helt eller del­vis bibe­hål­len lön gäl­ler 13 § första styc­ket 2. Lag (2018:107).

14 §   Vid pröv­ning av arbets­vill­ko­ret bort­ses från utfört för­värvs­ar­bete
   1. som arbets­gi­va­ren finan­si­e­rat med sär­skilt anställ­nings­stöd, eller
   2. som bedri­vits med stöd till start av närings­verk­sam­het inom ramen för ett arbets­mark­nads­po­li­tiskt pro­gram. Lag (2012:413).

14 a §   Har upp­hävt genom lag (2007:393).

15 §   Tid då för­värvs­ar­bete har utförts får inte räk­nas mer än en gång för att upp­fylla arbets­vill­ko­ret. För­värvs­ar­bete som använts för att upp­fylla vill­ko­ret för dag­pen­ning i form av grund­be­lopp får dock senare räk­nas med för att upp­fylla vill­ko­ret för den inkomstre­la­te­rade ersätt­ningen, om arbe­tet utförts efter det senaste inträ­det i kas­san. Lag (2009:1597).

Ram­tid och över­hopp­nings­bar tid

15 a §   Med ram­tid avses de tolv måna­der som när­mast före­gått den månad när den sökande anmält sig som arbets­lös hos den offent­liga arbets­för­med­lingen. Om anmäl­nings­må­na­den inne­hål­ler för­värvs­ar­bete, tid med för­äld­ra­pen­ning eller total­för­svars­plikt i sådan omfatt­ning att den kan till­go­do­räk­nas i ett arbets­vill­kor, ska den dock ingå i ram­ti­den.

Av 16-17 a §§ föl­jer att viss tid är över­hopp­nings­bar vid fast­stäl­lande av ram­ti­den.

En månad som inne­hål­ler för­värvs­ar­bete, tid med för­äld­ra­pen­ning eller total­för­svars­plikt i sådan omfatt­ning att den kan till­go­do­räk­nas i ett arbets­vill­kor är dock inte över­hopp­nings­bar.

Tredje styc­ket gäl­ler inte för en sökande som avses i 16 d och 16 e §§. Lag (2022:849).

15 b §   För en sökande som del­tar i ett arbets­mark­nads­po­li­tiskt pro­gram med akti­vi­tets­stöd och som upp­fyllt ett arbets­vill­kor före del­ta­gan­det i pro­gram­met, utgör ram­ti­den de tolv måna­der som när­mast före­gått den tid­punkt när sökan­den påbör­jade pro­gram­met.
Lag (2009:666).

15 c §   För en sökande som omfat­tas av 23 § tredje styc­ket eller som del­tar i ett arbets­mark­nads­po­li­tiskt pro­gram med akti­vi­tets­stöd och som upp­fyllt ett arbets­vill­kor under del­ta­gande i pro­gram­met, utgör ram­ti­den de tolv måna­der som när­mast före­gått den tid­punkt när sökan­den upp­fyllt arbets­vill­ko­ret. Lag (2009:666).

15 d §   Har upp­hävts genom lag (2009:1597).

16 §   När ram­tid ska bestäm­mas räk­nas inte den tid då den sökande varit för­hind­rad att arbeta på grund av
   1. styrkt sjuk­dom,
   2. vård av eget barn som inte har fyllt 2 år eller vård av adop­tiv­barn i 2 år efter bar­nets ankomst i famil­jen,
   3. vård av när­stå­ende när när­stå­en­de­pen­ning läm­nas enligt 47 kap. soci­al­för­säk­rings­bal­ken, eller
   4. upp­drag av soci­al­nämn­den att ta emot barn i ett sådant hem som avses i 6 kap. 6 § första och tredje styc­kena soci­al­tjänst­la­gen (2001:453) samt 9 § lagen (1993:387) om stöd och ser­vice till vissa funk­tions­hind­rade, om upp­dra­get, på soci­al­nämn­dens begä­ran, varit av sådan omfatt­ning att den sökande varit tvungen att helt avstå från för­värvs­ar­bete och mot­ta­gan­det inte bedri­vits yrkes­mäs­sigt. Lag (2017:1126).

16 a §   När ram­tid ska bestäm­mas räk­nas inte hel­ler den tid då den sökande varit för­hind­rad att arbeta på grund av
   1. beslut enligt smitt­skydds­la­gen (2004:168) eller livs­me­delsla­gen (2006:804) eller före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av livs­me­delsla­gen,
   2. tvångs­vård enligt lagen (1988:870) om vård av miss­bru­kare i vissa fall, eller
   3. fri­hets­be­rö­vande på kri­mi­nal­vår­dens område.

Första styc­ket 1 gäl­ler inte när det är fråga om häl­so­kon­troll vid inresa enligt 3 kap. 8 § smitt­skydds­la­gen eller avspärr­ning enligt 3 kap. 10 § smitt­skydds­la­gen. Lag (2010:2030).

16 b §   När ram­tid ska bestäm­mas räk­nas inte hel­ler den tid då den sökande varit för­hind­rad att arbeta på grund av
   1. avslu­tad hel­tids­ut­bild­ning som den sökande har avslu­tat efter fyllda 25 år eller som har före­gåtts av sam­man­häng­ande för­värvs­ar­bete på hel­tid i minst 5 måna­der, eller
   2. mili­tär utbild­ning som rekryt inom För­svars­mak­ten.
Lag (2010:2030).

16 c §   När ram­tid ska bestäm­mas räk­nas inte hel­ler den tid då den sökande
   1. vis­tats utom­lands till följd av att han eller hon följt med sin make, maka eller sambo vid den­nes arbete i utlan­det under för­ut­sätt­ning att makens, makans eller sam­bons arbets­gi­vare har sitt säte i Sve­rige och att lönen beta­las ut från Sve­rige,
   2. utfört för­värvs­ar­bete som arbets­gi­va­ren finan­si­e­rat med sär­skilt anställ­nings­stöd, eller
   3. del­ta­git i eta­ble­rings­in­sat­ser för vissa nyan­lända invand­rare. Lag (2017:587).

16 d §   När ram­tid ska bestäm­mas räk­nas inte hel­ler måna­der då den sökande har del­ta­git i kort­tids­ar­bete för vil­ket pre­li­mi­närt stöd har läm­nats enligt lagen (2013:948) om stöd vid kort­tids­ar­bete, om det inte är för­mån­li­gare för sökan­den att sådan tid räk­nas med.

Om sökan­den har del­ta­git i kort­tids­ar­bete under en sam­man­häng­ande period och arbets­gi­va­ren har fått pre­li­mi­närt stöd för någon del av denna period men ansö­kan om sådant stöd ännu inte har läm­nats in eller prö­vats för aktu­ell månad, ska ram­tid enligt första styc­ket bestäm­mas på samma sätt som när pre­li­mi­närt stöd har läm­nats för måna­den. Lag (2013:958).

16 e §   När ram­tid ska bestäm­mas räk­nas inte hel­ler måna­der då den sökande har bevil­jats del av helt omställ­nings­stu­di­e­stöd enligt lagen (2022:856) om omställ­nings­stu­di­e­stöd, om det inte är för­mån­li­gare för den sökande att sådan tid räk­nas med.
Lag (2022:849).

17 §   När ram­tid ska bestäm­mas räk­nas inte hel­ler tid då den sökande
   1. fått för­äld­ra­pen­ning­s­för­mån enligt soci­al­för­säk­rings­bal­ken, eller
   2. varit för­hind­rad att arbeta på grund av tjänst­gö­ring enligt lagen (1994:1809) om total­för­svars­plikt.

Tid som enligt 13 a § har jäm­ställts med för­värvs­ar­bete ska dock räk­nas in i ram­ti­den. Lag (2010:2030).

17 a §   Tid som enligt 16, 16 a, 16 b, 16 c, 16 d, 17 eller 23 § inte ska räk­nas in i ram­ti­den får omfatta högst fem år.

Detta gäl­ler dock inte för en sökande som avses i 16 c § första styc­ket 1. Lag (2013:958).

18 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter om fast­stäl­lande av ram­tid och över­hopp­nings­bar tid. Lag (2010:2030).

Ersätt­ning­ens form

19 §   Ersätt­ning från arbets­lös­hets­för­säk­ringen läm­nas i form av dag­pen­ning. Lag (2009:666).

20 §   För all dag­pen­ning gäl­ler föl­jande.
   - Dag­pen­ningen läm­nas i form av ett belopp som beräk­nas per dag.
   - Sum­man under en kalen­der­vecka av anta­let ersatta och arbe­tade dagar samt karens-​ och avstäng­nings­da­gar får uppgå till högst fem.
   - Dag­pen­ningen får inte läm­nas för lör­dag eller sön­dag, om inte rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­ger undan­tag.
   - Dag­pen­ningen får inte läm­nas för tid under vil­ken den sökande får för­äld­ra­pen­ning enligt soci­al­för­säk­rings­bal­ken.
   - Dag­pen­ning som under­sti­ger 10 kro­nor per dag beta­las inte ut och bru­tet kron­tal jäm­nas ut till när­maste högre kron­tal. Lag (2010:1267).

Karens­ti­den och ersätt­nings­ti­dens längd

21 §   Dag­pen­ningen får inte läm­nas för­rän den sökande under en sam­man­häng­ande tid av 12 måna­der har varit arbets­lös 2 dagar (karens­vill­kor). I karens­ti­den räk­nas in endast de dagar för vilka dag­pen­ning skulle ha läm­nats om karens­ti­den löpt ut.
Lag (2021:1286).

22 §    /Upp­hör att gälla U:2026-​01-01/ Ersätt­ning läm­nas under längst 300 dagar (ersätt­nings­pe­riod). Till en sökande som dag 300 i ersätt­nings­pe­ri­o­den är för­äl­der till barn under 18 år läm­nas dock ersätt­ning under längst 450 dagar.

När det bestäms hur många dagar av ersätt­nings­pe­ri­o­den som har för­bru­kats ska dag då den sökande fått akti­vi­tets­stöd för att delta i ett arbets­mark­nads­po­li­tiskt pro­gram jäm­stäl­las med ersätt­nings­dag enligt denna lag. Dagar före den 1 okto­ber 2007 beak­tas inte.

Om den sökande ome­del­bart före inträ­det i en arbets­lös­hets­kassa har fått ersätt­ning från en annan arbets­lös­hets­kassa, räk­nas ersätt­nings­da­gar i den andra kas­san in i ersätt­nings­pe­ri­o­den.

Rät­ten till dag­pen­ning upp­hör vid månads­skif­tet före den månad då den arbets­löse fyl­ler 66 år. Lag (2022:882).

22 §    /Trä­der i kraft I:2026-​01-01/ Ersätt­ning läm­nas under längst 300 dagar (ersätt­nings­pe­riod). Till en sökande som dag 300 i ersätt­nings­pe­ri­o­den är för­äl­der till barn under 18 år läm­nas dock ersätt­ning under längst 450 dagar.

När det bestäms hur många dagar av ersätt­nings­pe­ri­o­den som har för­bru­kats ska dag då den sökande fått akti­vi­tets­stöd för att delta i ett arbets­mark­nads­po­li­tiskt pro­gram jäm­stäl­las med ersätt­nings­dag enligt denna lag. Dagar före den 1 okto­ber 2007 beak­tas inte.

Om den sökande ome­del­bart före inträ­det i en arbets­lös­hets­kassa har fått ersätt­ning från en annan arbets­lös­hets­kassa, räk­nas ersätt­nings­da­gar i den andra kas­san in i ersätt­nings­pe­ri­o­den.

Rät­ten till dag­pen­ning upp­hör vid månads­skif­tet före den månad då den arbets­löse uppnår rik­t­ål­dern för pen­sion enligt 2 kap. 10 a-10 d §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken. Lag (2022:883).

22 a §   Pröv­ning och bevil­jande av en ersätt­nings­pe­riod får göras för den som del­tar i ett arbets­mark­nads­po­li­tiskt pro­gram med akti­vi­tets­stöd. Lag (2009:666).

22 b §   För en sökande som del­tar i ett arbets­mark­nads­po­li­tiskt pro­gram med akti­vi­tets­stöd utan att ha en pågående ersätt­nings­pe­riod och som upp­fyllt ett arbets­vill­kor under del­ta­gande i pro­gram­met, räk­nas ersätt­nings­pe­ri­o­den från och med den tid­punkt när sökan­den upp­fyllde arbets­vill­ko­ret. Lag (2009:666).

23 §   Om arbets­lös­he­ten upp­hör före ersätt­nings­pe­ri­o­dens slut, har den sökande rätt till ersätt­ning under det åter­stå­ende anta­let dagar av peri­o­den vid ny arbets­lös­het, även om den sökande då inte upp­fyl­ler arbets-​ och karens­vill­ko­ren.

Den sökande har dock inte rätt till ersätt­ning efter det att en sam­man­häng­ande tid av 12 måna­der har för­flu­tit sedan den sökande senast fick dag­pen­ning eller akti­vi­tets­stöd. I sådan tid räk­nas inte tid som är över­hopp­nings­bar enligt 16-17 a §§.

Om ersätt­nings­pe­ri­o­den har löpt ut men den sökande under peri­o­den på nytt upp­fyllt arbets­vill­ko­ret läm­nas ersätt­ning under ytter­li­gare en ersätt­nings­pe­riod. Då ska dock karens­vill­ko­ret på nytt upp­fyl­las. Den nya ersätt­nings­pe­ri­o­den räk­nas från den tid­punkt när den tidi­gare peri­o­den löper ut.
Lag (2010:2030).

Nor­mal­ar­bets­tid

23 a §   För den som är ersätt­nings­be­rät­ti­gad fast­ställs en nor­mal­ar­bets­tid. Lag (2009:666).

23 b §   Nor­mal­ar­bets­ti­den utgör den genom­snitt­liga arbets­ti­den under den sökan­des ram­tid.

Vid bestäm­mande av nor­mal­ar­bets­tid ska utö­ver arbe­tad tid även beak­tas tid som ersatts med sjuk­lön eller ersätt­ning från För­säk­rings­kas­san vid tvist om sjuk­lön enligt lagen (1991:1047) om sjuk­lön, eller med gra­vi­di­tets­pen­ning, för­äld­ra­pen­ning­s­för­mån, sjuk­pen­ning, reha­bi­li­te­rings­pen­ning, smitt­bä­rar­pen­ning eller när­stå­en­de­pen­ning enligt soci­al­för­säk­rings­bal­ken.

Det som sägs i andra styc­ket gäl­ler endast måna­der som ingår i den fast­lagda ram­ti­den och som inne­hål­ler för­värvs­ar­bete i sådan omfatt­ning att de skulle kunna till­go­do­räk­nas i ett arbets­vill­kor. Lag (2010:2030).

23 c §   Till en sökande som fått dag­pen­ning i form av grund­be­lopp och under ersätt­nings­pe­ri­o­den upp­fyllt ett nytt arbets­vill­kor ska, om det är för­mån­li­gare, som nor­mal­ar­bets­tid gälla den nor­mal­ar­bets­tid som den sökande hade under den senaste peri­o­den med arbets­lös­het­s­er­sätt­ning.
Detta får tilläm­pas för högst två ersätt­nings­pe­ri­o­der som föl­jer direkt efter varandra. Lag (2009:666).

23 d §   Till en sökande som får sin dag­pen­ning fast­ställd enligt 27 a § ska som nor­mal­ar­bets­tid gälla den nor­mal­ar­bets­tid den sökande hade under den senaste peri­o­den med arbets­lös­het­s­er­sätt­ning. Lag (2009:666).

23 e §   Till en sökande som läm­nat eller står i begrepp att lämna jobb- och utveck­lings­ga­ran­tin eller jobbga­ran­tin för ung­do­mar och tidi­gare fått ersätt­ning enligt grund­för­säk­ringen, eller inte tidi­gare fått arbets­lös­het­s­er­sätt­ning, ska som nor­mal­ar­bets­tid gälla sökan­dens totala arbets­ut­bud under del­ta­gande i respek­tive garanti. Detta gäl­ler endast om ansö­kan om ersätt­ning sker inom 12 måna­der från tid­punk­ten när sökan­den läm­nade respek­tive garanti och får tilläm­pas högst två gånger för en sökande. Lag (2009:666).

23 f §   Till en sökande som får sin dag­pen­ning fast­ställd enligt 30 § ska som nor­mal­ar­bets­tid gälla sökan­dens totala arbets­ut­bud under del­ta­gande i jobb- och utveck­lings­ga­ran­tin respek­tive jobbga­ran­tin för ung­do­mar. Lag (2009:666).

23 g §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om omräk­ning av nor­mal­ar­bets­tid. Lag (2009:666).

Dag­pen­ning­ens stor­lek

Grund­be­lopp

24 §   Ersätt­ning enligt grund­för­säk­ringen läm­nas med ett belopp per dag som inte är base­rat på tidi­gare för­värv­sin­koms­ter (dag­pen­ning i form av grund­be­lopp).

Dag­pen­ning i form av grund­be­lopp bestäms uti­från sökan­dens nor­mal­ar­bets­tid och det belopp som rege­ringen fast­stäl­ler, om inte annat föl­jer av denna lag.

Rege­ringen kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om lägsta belopp för dag­pen­ning i form av grund­be­lopp. Lag (2020:217).

Inkomstre­la­te­rad ersätt­ning

25 §   Ersätt­ning enligt inkomst­bort­falls­för­säk­ringen läm­nas med ett belopp per dag som är base­rat på tidi­gare för­värv­sin­koms­ter (dag­pen­ning i form av inkomstre­la­te­rad ersätt­ning).

Dag­pen­ningen bestäms uti­från sökan­dens dags­för­tjänst och nor­mal­ar­bets­tid, om inte annat föl­jer av denna lag.

Rege­ringen kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om dag­pen­ning­ens högsta och lägsta belopp.
Lag (2015:496).

25 a §   Med dags­för­tjänst avses en fem­te­del av den vec­ko­in­komst eller, i fråga om sökande med månads­lön, 1/22 av den månads­in­komst som den sökande haft under ram­ti­den. Stat­lig ersätt­ning som läm­nas för arbete i eta­ble­rings­jobb ska ingå vid beräk­ningen av dags­för­tjäns­ten.

För den som omfat­tas av 23 b § andra styc­ket ska dags­för­tjäns­ten beräk­nas på sökan­dens för­värv­sin­komst och det ersätt­nings­be­lopp som läm­nats.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om omräk­ning av dags­för­tjänst.

Bestäm­mel­ser om beräk­ningen av dags­för­tjäns­ten för före­ta­gare finns i 37 och 37 a §§. Lag (2020:477).

26 §   Om inte annat föl­jer av 25 § andra styc­ket, 27 a eller 30 §, läm­nas dag­pen­ning med ett belopp som mot­sva­rar föl­jande pro­cent­sat­ser av den sökan­des dags­för­tjänst:
   - 80 pro­cent under de första 200 dagarna av ersätt­nings­pe­ri­o­den, och
   - 70 pro­cent under res­ten av ersätt­nings­pe­ri­o­den.

När det bestäms med vil­ken pro­cent­sats ersätt­ning ska läm­nas ska dag då en sökande fått akti­vi­tets­stöd för del­ta­gande i ett arbets­mark­nads­po­li­tiskt pro­gram jäm­stäl­las med ersätt­nings­dag enligt denna lag. Dagar före den 1 janu­ari 2007 beak­tas inte. Lag (2018:107).

27 §   Har upp­hävts genom lag (2018:107).

27 a §   Om inte annat föl­jer av 25 § andra styc­ket, ska till en sökande som under ersätt­nings­pe­ri­o­den på nytt upp­fyllt arbets­vill­ko­ret och för vil­ken ersätt­ning läm­nas under ytter­li­gare en ersätt­nings­pe­riod, om det är för­mån­li­gare, dag­pen­ning läm­nas med ett belopp som mot­sva­rar 65 pro­cent av den dags­för­tjänst som låg till grund för den senast läm­nade arbets­lös­het­s­er­sätt­ningen.

Det som sägs i första styc­ket får tilläm­pas för högst två ersätt­nings­pe­ri­o­der som föl­jer direkt efter varandra.
Lag (2009:666).

28 §   Ny beteck­ning 23 b § genom lag (2009:666).

29 §   Ny beteck­ning 25 a § genom lag (2009:666).

30 §   Om inte annat föl­jer av 25 § andra styc­ket, ska till en sökande som läm­nat eller står i begrepp att lämna jobb- och utveck­lings­ga­ran­tin eller jobbga­ran­tin för ung­do­mar, om det är för­mån­li­gare, dag­pen­ning läm­nas med ett belopp som mot­sva­rar 65 pro­cent av den dags­för­tjänst som låg till grund för den senast läm­nade arbets­lös­het­s­er­sätt­ningen. Detta gäl­ler endast om ansö­kan om ersätt­ning sker inom 12 måna­der från tid­punk­ten när sökan­den läm­nade respek­tive garanti och får tilläm­pas högst två gånger för en sökande.
Lag (2009:666).

30 a §   Har upp­hävts genom lag (2009:666).

31 §   Om en sökande med anled­ning av arbets­lös­het fort­lö­pande får ersätt­ning från någon annan än arbets­lös­hets­kas­san, får dag­pen­ning läm­nas med högst skill­na­den mel­lan det högsta belopp som får läm­nas enligt 26 och 27 a-30 §§ och ersätt­ningen. Lag (2018:107).

Avdrag på dag­pen­ningen

32 §   Om en sökande får all­män ålderspen­sion eller annan pen­sion som läm­nas på grund av för­värvs­ar­bete, ska dag­pen­ningen mins­kas med pen­sio­nen.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om hur pen­sio­nen ska omräk­nas till dags­be­lopp. Lag (2018:107).

33 §   Har upp­hävts genom lag (2018:107).

33 a §   Har upp­hävts genom lag (2009:1597).

Defi­ni­tion av före­ta­gare

34 §   Med före­ta­gare avses i denna lag fysisk per­son som bedri­ver sådan närings­verk­sam­het som avses i 13 kap. 1 § första styc­ket inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229), och som han eller hon per­son­li­gen utför arbete i och har ett väsent­ligt infly­tande över. Lag (2010:445).

34 a §   En före­ta­gare som över­lå­ter närings­verk­sam­het men som fort­sät­ter att utföra arbete i eller ha ett väsent­ligt infly­tande över verk­sam­he­ten ska även efter över­lå­tel­sen anses vara före­ta­gare i denna lag. Det­samma ska gälla när före­ta­gan­det utgörs av med­lem­skap i en eko­no­misk för­e­ning och med­lem­ska­pet i för­e­ningen upp­hört. Lag (2010:445).

34 b §   Vid bedöm­ning av om en sökande ska anses vara före­ta­gare enligt 34 § ska nöd­vän­diga åtgär­der som vid­ta­gits i verk­sam­he­ten på grund av oför­ut­sedda hän­del­ser inte anses utgöra per­son­li­gen utfört arbete. Lag (2010:445).

34 c §   Vid bedöm­ning av om en sökande ska anses vara före­ta­gare enligt 34 § ska arbete av ide­ell karak­tär i verk­sam­he­ten inte anses utgöra per­son­li­gen utfört arbete.
Lag (2010:445).

Före­ta­ga­res arbets­lös­het

35 §   En före­ta­gare som upp­hör att bedriva närings­verk­sam­het ska anses vara arbets­lös så snart det inte vid­tas några åtgär­der i närings­verk­sam­he­ten.

Som åtgär­der anses inte nöd­vän­diga åtgär­der som vid­ta­gits på grund av oför­ut­sedda hän­del­ser.

Om närings­verk­sam­he­ten åter­upp­tas av före­ta­ga­ren eller av en när­stå­ende per­son till denne, får en bedöm­ning enligt första styc­ket göras tidi­gast fem år från det att närings­verk­sam­he­ten åter­upp­togs. Lag (2010:445).

35 a §   En före­ta­gare som inte är att anse som arbets­lös enligt 35 § ska anses som arbets­lös när närings­verk­sam­he­ten vid en sam­lad bedöm­ning har upp­hört defi­ni­tivt. Lag (2010:445).

36 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om
   1. när en före­ta­gare ska anses som arbets­lös i andra fall än som anges i 35 § första och andra styc­kena och 35 a § samt om de vill­kor för fast­stäl­lande av och rätt till arbets­lös­het­s­er­sätt­ning som i sådana fall ska gälla, och
   2. undan­tag från bestäm­mel­sen i 35 § tredje styc­ket.
Lag (2021:63).

Före­ta­ga­res dags­för­tjänst

37 §   När under­lag för beräk­ning av dags­för­tjänst för före­ta­gare bestäms ska dags­för­tjäns­ten grun­das på den inkomst från verk­sam­he­ten som fram­går av senaste beslut om slut­lig skatt. Om det är mer för­mån­ligt för före­ta­ga­ren, ska dags­för­tjäns­ten grun­das på den genom­snitt­liga inkoms­ten från verk­sam­he­ten under de två år som före­går beskatt­nings­å­ret i senaste beslut om slut­lig skatt.

Bestäm­mel­ser om sam­man­lägg­ning av för­värv­sin­komst och för­må­ner vid beräk­ning av dags­för­tjänst finns i 25 a § andra styc­ket. Lag (2011:1384).

37 a §   För en före­ta­gare som upp­hör att bedriva närings­verk­sam­het inom 24 måna­der från det att verk­sam­he­ten star­tade får dags­för­tjäns­ten grun­das på före­ta­ga­rens tidi­gare anställ­ning. När dags­för­tjäns­ten grun­das på tidi­gare anställ­ning ska pröv­ning av om arbets­vill­ko­ret upp­fyllts avse tid i anställ­ningen. Ram­ti­den ska då avse de tolv måna­der som när­mast före­gått den månad när den sökande star­tade sin verk­sam­het. Lag (2010:445).

Dags­för­tjänst för per­so­ner som kom­bi­ne­rat anställ­ning med före­ta­gande

37 b §   När dags­för­tjänst ska fast­stäl­las för per­so­ner som under ram­ti­den kom­bi­ne­rat anställ­ning med före­ta­gande enligt 34 § ska dags­för­tjäns­ten grun­das på inkomst från både anställ­ningen och verk­sam­he­ten.

Detta gäl­ler dock inte per­so­ner som fått en anställ­ning eller närings­verk­sam­het god­känd som bisyssla enligt 39 och 39 a §§.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar före­skrif­ter om vill­kor för fast­stäl­lande av och rätt till ersätt­ning för per­so­ner som kom­bi­ne­rat anställ­ning med före­ta­gande enligt 34 §. Lag (2010:445).

Del­tid och bisyssla

38 §   Ersätt­ning till per­so­ner som söker del­tids­ar­bete läm­nas med det antal dag­pen­ning­be­lopp per vecka som enligt en av rege­ringen fast­ställd omräk­ningsta­bell sva­rar mot den arbets­lös­het som skall ersät­tas.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får utfärda före­skrif­ter för beräk­ning av ersätt­ning vid del­tids­ar­bete för det fall att arbets­ti­den inte är bestämd till ett visst antal tim­mar per dag eller vecka.

38 a §   Är någon arbets­lös under del av vecka i andra fall än som avses i 38 §, läm­nas ersätt­ning med det antal dag­pen­ning­be­lopp per vecka som sva­rar mot den arbets­lös­het som ska ersät­tas enligt den av rege­ringen fast­ställda omräk­ningsta­bel­len. Lag (2010:445).

38 b §   Vid beräk­ning av dag­pen­ning­be­lopp enligt 38 a § ska hän­syn inte tas till arbete som avser bered­skap och övning i en anställ­ning som endast omfat­tar bered­skap för och del­ta­gande i kom­mu­nal rädd­nings­tjänst enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyc­kor. Lag (2021:324).

39 §   Med bisyssla avses i denna lag sådant arbete i anställ­ning eller närings­verk­sam­het som den sökande före arbets­lös­he­tens inträde under minst tolv måna­der utfört vid sidan av sin hel­tids­sys­sel­sätt­ning.

För att en anställ­ning ska anses som bisyssla enligt första styc­ket, får inkoms­ten från anställ­ningen under ram­ti­den i genom­snitt inte över­stiga ett belopp som mot­sva­rar 6 grund­be­lopp per vecka. Lag (2010:445).

39 a §   Vid beräk­ning av dag­pen­ning­be­lopp enligt 38 a § ska hän­syn inte tas till sådan bisyssla som avses i 39 §. Detta gäl­ler dock under för­ut­sätt­ning att bisyss­lan inte
   1. utvid­gas under arbets­lös­he­ten, och
   2. hind­rar per­so­nen från att ta ett lämp­ligt hel­tids­ar­bete.

Om inkoms­ten från bisyss­lan efter arbets­lös­he­tens inträde över­sti­ger ett belopp som mot­sva­rar 6 grund­be­lopp per vecka, ska hela det över­skju­tande belop­pet dras av från dag­pen­ningen.
Lag (2010:445).

40 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får före­skriva om begräns­ningar i ersätt­nings­rät­ten och om karens­tid utö­ver vad som föl­jer av denna lag för per­so­ner som utför del­tids­ar­bete under vec­kor då de i övrigt är arbets­lösa.
Lag (2008:33).

41 §   Över­sti­ger de sökan­des arbets­ut­bud per vecka den vec­ko­tid, under vil­ken de nor­malt utfört arbete när­mast före arbets­lös­he­ten, räk­nas den över­skju­tande tiden inte med när ersätt­ningen skall fast­stäl­las.

Begräns­ning vid säsong­ar­bets­lös­het

42 §   Om det finns sär­skilda skäl, får rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ring­ens bestäm­mer begränsa rät­ten till ersätt­ning för arbets­ta­gare som huvud­sak­li­gen är sys­sel­satta i yrke där arbets­lös­het årli­gen regel­bun­det före­kom­mer.

Var­ning och avstäng­ning från rätt till ersätt­ning

43 §   En sökande ska var­nas om han eller hon
   1. utan god­tag­bart skäl inte har med­ver­kat till att upp­rätta en indi­vi­du­ell hand­lings­plan hos Arbets­för­med­lingen,
   2. utan god­tag­bart skäl inte har läm­nat en akti­vi­tets­rap­port till Arbets­för­med­lingen inom utsatt tid,
   3. utan god­tag­bart skäl inte har besökt eller kon­tak­tat Arbets­för­med­lingen, eller en leve­ran­tör som utför arbets­mark­nads­po­li­tiska insat­ser på upp­drag av Arbets­för­med­lingen, vid en bestämd tid­punkt,
   4. utan god­tag­bart skäl inte har sökt lämp­ligt arbete som har anvi­sats av Arbets­för­med­lingen, eller
   5. inte aktivt har sökt lämp­liga arbe­ten.

Om sökan­den misskö­ter arbets­sö­kan­det enligt första styc­ket vid upp­re­pade till­fäl­len inom samma ersätt­nings­pe­riod, ska han eller hon stängas av från rätt till ersätt­ning.

Avstäng­nings­ti­den ska vara 1 ersätt­nings­dag vid det andra till­fäl­let, 5 ersätt­nings­da­gar vid det tredje till­fäl­let och 10 ersätt­nings­da­gar vid det fjärde till­fäl­let. Vid ett femte fall av missköt­sam­het under ersätt­nings­pe­ri­o­den, har sökan­den inte rätt till ersätt­ning för­rän han eller hon på nytt har upp­fyllt ett arbets­vill­kor. Lag (2022:1238).

43 a §   En sökande ska stängas av från rätt till ersätt­ning i 5 ersätt­nings­da­gar, om han eller hon utan god­tag­bart skäl
   1. avvi­sat ett erbju­det lämp­ligt arbete,
   2. genom sitt upp­trä­dande uppen­bar­li­gen vål­lat att en anställ­ning inte kom­mit till stånd, eller
   3. avvi­sat en anvis­ning till ett arbets­mark­nads­po­li­tiskt pro­gram för vil­ket akti­vi­tets­stöd läm­nas.

Om sökan­den för­länger tid i arbets­lös­het enligt första styc­ket i anslut­ning till eller inom samma ersätt­nings­pe­riod, ska han eller hon stängas av från rätt till ersätt­ning i 10 ersätt­nings­da­gar vid det andra till­fäl­let och i 45 ersätt­nings­da­gar vid det tredje till­fäl­let. Om något sådant för­hål­lande upp­re­pas en fjärde gång under samma ersätt­nings­pe­riod, har sökan­den inte rätt till ersätt­ning för­rän han eller hon på nytt upp­fyllt ett arbets­vill­kor.
Lag (2013:152).

43 b §   En sökande ska stängas av från rätt till ersätt­ning i 45 ersätt­nings­da­gar, om han eller hon
   1. utan gil­tig anled­ning läm­nat sitt arbete,
   2. på grund av otill­bör­ligt upp­fö­rande skilts från sitt arbete,
   3. utan gil­tig anled­ning läm­nat ett arbets­mark­nads­po­li­tiskt pro­gram för vil­ket akti­vi­tets­stöd läm­nas, eller
   4. upp­trätt på ett sådant sätt att den offent­liga arbets­för­med­lingen åter­kal­lat en anvis­ning till ett arbets­mark­nads­po­li­tiskt pro­gram för vil­ket akti­vi­tets­stöd läm­nas.

Den sökande ska dock stängas av i 20 ersätt­nings­da­gar om det är san­no­likt att arbe­tet skulle ha varat högst 10 dagar eller om pro­gram­met skulle ha pågått i högst 10 dagar.

Om sökan­den orsa­kar sin arbets­lös­het enligt första styc­ket en andra gång i anslut­ning till eller inom samma ersätt­nings­pe­riod, ska han eller hon på nytt stängas av från rätt till ersätt­ning enligt första eller andra styc­ket. Om något sådant för­hål­lande upp­re­pas en tredje gång under samma ersätt­nings­pe­riod, har sökan­den inte rätt till ersätt­ning för­rän han eller hon på nytt upp­fyllt ett arbets­vill­kor.
Lag (2013:152).

43 c §   Bestäm­mel­serna i 43 b § första styc­ket 1 och 2 ska inte tilläm­pas om arbe­tet har upp­hört
   1. enligt en över­ens­kom­melse som har träf­fats sedan arbets­gi­va­ren har tagit ini­ti­a­tiv till att skilja sökan­den från arbe­tet, eller
   2. genom en upp­säg­ning från arbets­gi­va­rens sida och frå­gan om upp­säg­ning­ens gil­tig­het är före­mål för en rät­te­gång eller en för­hand­ling enligt lagen (1976:580) om med­be­stäm­mande i arbets­li­vet eller kol­lek­tivav­tal. Lag (2022:838).

44 §   Ett arbete ska anses lämp­ligt, om
   1. det inom ramen för till­gången på arbets­till­fäl­len tagits skä­lig hän­syn till den sökan­des för­ut­sätt­ningar för arbe­tet och andra per­son­liga för­hål­lan­den,
   2. anställ­nings­för­må­nerna är för­en­liga med de för­må­ner som arbets­ta­gare får som är anställda enligt kol­lek­tivav­tal eller, om kol­lek­tivav­tal inte finns, är skä­liga i för­hål­lande till de för­må­ner arbets­ta­gare med lik­vär­diga arbets­upp­gif­ter och kva­li­fi­ka­tio­ner får vid jäm­för­liga före­tag,
   3. arbe­tet inte hän­för sig till en arbets­plats där arbets­kon­flikt råder till följd av strids­åt­gär­der som är lov­liga enligt lag och kol­lek­tivav­tal, och
   4. för­hål­lan­dena på arbets­plat­sen mot­sva­rar vad som anges i för­fatt­ning eller myn­dig­hets före­skrif­ter om åtgär­der till före­byg­gande av ohälsa eller olycks­fall.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar ytter­li­gare före­skrif­ter om lämp­ligt arbete.
Lag (2013:152).

44 a §   Med lämp­ligt arbete i 43 och 43 a §§ och med anställ­ning i 43 a § avses inte för­tro­en­de­upp­drag som enligt lag ger rätt till ledig­het från anställ­ning. Lag (2018:107).

44 b §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om vad som ska anses utgöra god­tag­bart skäl och gil­tig anled­ning enligt 43-43 b §§. Lag (2018:107).

45 §   I avstäng­nings­ti­den ingår dagar för vilka karens­tid skulle ha till­go­do­räk­nats eller dag­pen­ning skulle ha läm­nats, om avstäng­ningen inte hade skett. Det­samma gäl­ler dagar när den sökande utfört för­värvs­ar­bete.

Avstäng­nings­ti­den ska räk­nas från och med den dag då det för­hål­lande som anges i 43-43 b §§ inträf­fat. Upp­re­pas under pågående avstäng­nings­tid ett för­hål­lande som med­för avstäng­ning på nytt, ska den nya avstäng­nings­ti­den inle­das vid utgången av den före­gå­ende avstäng­nings­ti­den.

En avstäng­ning får inte pågå längre än 112 kalen­der­da­gar räk­nat från det avstäng­nings­grun­dande för­hål­lan­det. Om ny grund för avstäng­ning inträf­far under pågående avstäng­nings­tid, får avstäng­ningen med anled­ning av det nya avstäng­nings­grun­dande för­hål­lan­det inte pågå längre än 112 kalen­der­da­gar räk­nat från utgången av den före­gå­ende avstäng­nings­ti­den. Lag (2013:152).

45 a §   Har upp­hävts genom lag (2013:152).

Från­kän­nande av rätt till ersätt­ning

46 §   Den som med­ve­tet eller av grov vårds­lös­het har läm­nat orik­tiga eller vil­se­le­dande upp­gif­ter eller låtit bli att anmäla änd­rade upp­gif­ter till en arbets­lös­hets­kassa om för­hål­lan­den av bety­delse för hans eller hen­nes rätt till ersätt­ning, ska från­kän­nas rätt till ersätt­ning. Den som är med­lem i kas­san får dock från­kän­nas rätt till ersätt­ning endast om kas­san vid pröv­ning enligt 37 § första styc­ket lagen (1997:239) om arbets­lös­hets­kas­sor har fun­nit att han eller hon inte ska ute­slu­tas som med­lem.

Den arbets­lös­hets­kassa till vil­ken upp­gif­terna enligt första styc­ket har läm­nats eller skulle ha läm­nats ska besluta om från­kän­nande, även om den som berörs har utträtt ur kas­san.
Lag (2013:152).

46 a §   Ett beslut om från­kän­nande av rätt till ersätt­ning ska avse minst 45 och högst 195 ersätt­nings­da­gar.
Lag (2013:152).

46 b §   Ett beslut om från­kän­nande av rätt till ersätt­ning gäl­ler från och med den dag då arbets­lös­hets­kas­san inledde utred­ning av det för­hål­lande som lig­ger till grund för beslu­tet. I beslu­tet ska denna tid­punkt anges.

Ersätt­ning får beta­las ut på nytt först sedan den sökande under 80 dagar från den tid­punkt som avses i första styc­ket har utfört för­värvs­ar­bete som avses i 12 och 13 §§ eller för­tro­en­de­upp­drag som avses i 13 b §. Lag (2018:107).

Ansö­kan om ersätt­ning

47 §   En ansö­kan om ersätt­ning ges in till och prö­vas av arbets­lös­hets­kas­san. Den sökande ska lämna de upp­gif­ter som behövs för bedöm­ningen av hans eller hen­nes rätt till ersätt­ning. Sökan­den ska intyga på heder och sam­vete att läm­nade upp­gif­ter är rik­tiga och full­stän­diga samt anmäla änd­rade för­hål­lan­den av bety­delse för hans eller hen­nes rätt till ersätt­ning.

Till ansö­kan ska bifo­gas ett intyg av arbets­gi­va­ren om den sökan­des arbets­för­hål­lan­den och de upp­gif­ter i övrigt som behövs för att bedöma hans eller hen­nes rätt till ersätt­ning.
Om det med­för stora svå­rig­he­ter för sökan­den att skaffa ett intyg, får han eller hon styrka upp­gif­terna på något annat sätt. Arbets­gi­va­ren ska på begä­ran utfärda inty­get på en sär­skild blan­kett.

Intyg och övriga upp­gif­ter ska för­va­ras bland kas­sans hand­lingar. Lag (2013:152).

47 a §   En ansö­kan om ersätt­ning ska göras hos arbets­lös­hets­kas­san inom nio måna­der från den sista dagen i den tids­pe­riod som ansö­kan avser. Görs inte ansö­kan inom den angivna tiden är rät­ten till ersätt­ning för den tids­pe­ri­o­den för­lo­rad, om det inte finns syn­ner­liga skäl. Lag (2009:1437).

47 b §   En anmä­lan om änd­rade för­hål­lan­den enligt 47 § första styc­ket ska göras så snart som möj­ligt och senast 14 dagar efter det att den sökande fick kän­ne­dom om för­änd­ringen.
Lag (2013:152).

47 c §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar före­skrif­ter om den ansö­kan och sär­skilda blan­kett som avses i 47 §. Lag (2013:152).

Utfär­dande av intyg

48 §   Till per­so­ner som upp­fyl­ler vill­ko­ren för rätt att med bibe­hål­len ersätt­ning söka arbete i något annat EU- eller EES- land, i Schweiz eller i Stor­bri­tan­nien och Nor­dir­land utfär­dar Inspek­tio­nen för arbets­lös­hets­för­säk­ringen intyg som visar rät­ten till ersätt­ning. Lag (2020:1255).

Upp­gifts­skyl­dig­het

48 a §   Arbets­för­med­lingen skall till en arbets­lös­hets­kassa lämna de upp­gif­ter om en arbets­sö­kande som har bety­delse för tillämp­ningen av denna lag. Lag (2007:393).

48 b §   En arbets­lös­hets­kassa skall till Arbets­för­med­lingen lämna de upp­gif­ter om ersätt­ning enligt denna lag som har bety­delse i ett ärende om arbets­för­med­ling. Lag (2007:393).

48 c §   För­säk­rings­kas­san, Pen­sions­myn­dig­he­ten och Cen­trala stu­di­e­stöds­nämn­den ska till en arbets­lös­hets­kassa lämna de upp­gif­ter om för­mån, ersätt­ning eller annat stöd åt enskild som har bety­delse för tillämp­ningen av denna lag.

För­säk­rings­kas­san ska till en arbets­lös­hets­kassa även lämna de upp­gif­ter om för­äld­ra­skap som behövs för att pröva rät­ten till arbets­lös­het­s­er­sätt­ning. Lag (2009:995).

48 d §   En arbets­lös­hets­kassa ska till För­säk­rings­kas­san, Pen­sions­myn­dig­he­ten och Cen­trala stu­di­e­stöds­nämn­den lämna de upp­gif­ter om ersätt­ning enligt denna lag som har bety­delse hos mot­ta­ga­ren i ett ärende om för­mån, ersätt­ning eller annat stöd åt enskild. Lag (2009:995).

48 e §   En arbets­lös­hets­kassa skall till en annan arbets­lös­hets­kassa lämna de upp­gif­ter om en enskild som har bety­delse för hand­lägg­ningen av ett ärende om arbets­lös­het­s­er­sätt­ning. Lag (2006:133).

48 f §   Ny beteck­ning 48 g § genom lag 2006:470).

48 g §   Arbets­för­med­lingen skall till Inspek­tio­nen för arbets­lös­hets­för­säk­ringen lämna de upp­gif­ter som har bety­delse för till­sy­nen över ären­den om arbets­lös­het­s­er­sätt­ning eller för att utfärda intyg enligt 48 §. Lag (2007:393).

48 h §   Inspek­tio­nen för arbets­lös­hets­för­säk­ringen skall till Arbets­för­med­lingen lämna de upp­gif­ter som behövs i dess uppföljnings-​, analys-​ och utvär­de­rings­ar­bete. Lag (2007:393).

48 i §   Rege­ringen med­de­lar ytter­li­gare före­skrif­ter om vilka upp­gif­ter som skall läm­nas ut enligt 48 a-48 h §§.
Lag (2006:470).

Över­kla­gande, ompröv­ning och änd­ring

Över­kla­gande i ären­den om rätt till ersätt­ning

49 §   Beslut av en arbets­lös­hets­kassa i ären­den om rätt till ersätt­ning enligt denna lag får över­kla­gas till all­män för­valt­nings­dom­stol, om inte annat föl­jer av lagen (1969:93) om begräns­ning av sam­hälls­stöd vid arbets­kon­flikt. Behö­rig för­valt­nings­rätt är den inom vars dom­krets kla­gan­den var folk­bok­förd vid tid­punk­ten för beslu­tet. Om han eller hon inte var folk­bok­förd i Sve­rige är behö­rig för­valt­nings­rätt den inom vars dom­krets det första beslu­tet i saken har fat­tats. Lag (2013:96).

50 §   Arbets­lös­hets­kas­sans beslut får inte över­kla­gas av en enskild innan kas­san har omprö­vat sitt beslut enligt 61 §. Om ett beslut över­kla­gas innan det har omprö­vats, skall över­kla­gan­det anses som en begä­ran om ompröv­ning.

51 §   Inspek­tio­nen för arbets­lös­hets­för­säk­ringen får, även till för­mån för enskild part, över­klaga en dom­stols och en arbets­lös­hets­kas­sas beslut i ären­den som avses i 49 §.
Lag (2002:545).

Över­kla­gande i ären­den om utfär­dande av intyg

52 §   Beslut av Inspek­tio­nen för arbets­lös­hets­för­säk­ringen i ären­den om utfär­dande av intyg enligt 48 § får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol. Lag (2002:545).

Gemen­samma bestäm­mel­ser om över­kla­gande

53 §   Ett beslut skall över­kla­gas skrift­ligt.

I skri­vel­sen skall anges vil­ket beslut som över­kla­gas och den änd­ring av beslu­tet som begärs.

54 §   Skri­vel­sen med över­kla­gan­det skall ges in till den instans som har med­de­lat beslu­tet. Skri­vel­sen skall ha kom­mit in till den instan­sen inom två måna­der från den dag kla­gan­den fick del av beslu­tet eller, om över­kla­gan­det anförts av Inspek­tio­nen för arbets­lös­hets­för­säk­ringen eller en arbets­lös­hets­kassa, inom två måna­der från beslu­tets dag. Lag (2002:545).

55 §   Den instans som har med­de­lat det över­kla­gade beslu­tet prö­var om skri­vel­sen med över­kla­gan­det har kom­mit in i rätt tid.

Om skri­vel­sen har kom­mit in för sent, skall den avvi­sas utom när
   1. för­se­ningen beror på att den instans som har fat­tat det över­kla­gade beslu­tet har läm­nat kla­gan­den en fel­ak­tig under­rät­telse om hur man över­kla­gar, eller
   2. skri­vel­sen inom tiden för över­kla­gande har kom­mit in till den instans som skall pröva över­kla­gan­det.

I fall som avses i 2 skall den instans dit skri­vel­sen kom­mit vida­re­be­fordra den till den instans som har med­de­lat beslu­tet och sam­ti­digt lämna upp­gift om vil­ken dag skri­vel­sen kom in till den högre instan­sen.

56 §   Om skri­vel­sen med över­kla­gan­det inte avvi­sas enligt 55 § andra styc­ket, skall den instans som har med­de­lat det över­kla­gade beslu­tet lämna över denna och övriga hand­lingar i ären­det till den instans som skall pröva över­kla­gan­det.

57 §   Beslut enligt denna lag från en arbets­lös­hets­kassa, Inspek­tio­nen för arbets­lös­hets­för­säk­ringen eller en dom­stol gäl­ler ome­del­bart, om inte något annat har angetts i beslu­tet eller bestämts av den instans som skall över­pröva beslu­tet.
Lag (2002:545).

58 §   I ett mål där en enskild part över­kla­gar en arbets­lös­hets­kas­sas beslut är kas­san den enskil­des mot­part.

59 §   Inspek­tio­nen för arbets­lös­hets­för­säk­ringen får överta en arbets­lös­hets­kas­sas upp­gift att i för­valt­nings­rät­ten och kam­mar­rät­ten föra det all­män­nas talan.

Inspek­tio­nen för det all­män­nas talan i Högsta för­valt­nings­dom­sto­len. Lag (2010:1449).

60 §   Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten. Lag (2013:96).

Ompröv­ning och änd­ring

61 §   Beslut av en arbets­lös­hets­kassa i ären­den som sägs i 49 § skall omprö­vas av kas­san, om det begärs av den enskilde som beslu­tet angår.

Detta gäl­ler inte om arbets­lös­hets­kas­san redan har änd­rat beslu­tet med stöd av 63 §.

62 §   Bestäm­mel­serna i 53-56 §§ om över­kla­gande skall tilläm­pas i fråga om en begä­ran om ompröv­ning.

63 §   En arbets­lös­hets­kassa skall utan begä­ran ändra sitt beslut i ären­den som sägs i 49 § och som inte över­prö­vats av en högre instans, om
   1. beslu­tet på grund av skriv­fel, räk­ne­fel eller annat sådant för­bi­se­ende inne­hål­ler uppen­bar orik­tig­het,
   2. beslu­tet har bli­vit orik­tigt på grund av att det fat­tats på uppen­bart fel­ak­tigt eller ofull­stän­digt under­lag, eller
   3. beslu­tet har bli­vit orik­tigt på grund av en uppen­bart fel­ak­tig rätts­tillämp­ning eller någon annan lik­nande orsak.

En änd­ring enligt första styc­ket behö­ver inte göras, om orik­tig­he­ten är av ringa bety­delse.

64 §   En änd­ring med stöd av 63 § av ett beslut får inte göras sedan mer än två år för­flu­tit från den dag då beslu­tet med­de­la­des.

Ett beslut får änd­ras även efter det att tiden har gått ut, om det först där­ef­ter har kom­mit fram att beslu­tet har fat­tats på uppen­bart fel­ak­tigt eller ofull­stän­digt under­lag eller om det finns andra syn­ner­liga skäl. 65 § Vid ompröv­ning enligt 61 § får beslu­tet inte änd­ras till den enskil­des nack­del.

Vid änd­ring enligt 63 § får beslu­tet inte änd­ras till den enskil­des nack­del, om det finns syn­ner­liga skäl mot det.

Inne­hål­lande av ersätt­ning

66 §   En arbets­lös­hets­kassa får besluta att tills vidare hålla inne ersätt­ning till en sökande, om det finns san­no­lika skäl att anta att han eller hon
   1. inte upp­fyl­ler de all­männa vill­ko­ren för rätt till ersätt­ning enligt 9 §,
   2. inte har rätt till ersätt­ning enligt 11 §,
   3. kom­mer att stängas av från rätt till ersätt­ning enligt 43-43 b §§, eller
   4. kom­mer att från­kän­nas rätt till ersätt­ning enligt 46 § eller ute­slu­tas som med­lem enligt 37 § första styc­ket lagen (1997:239) om arbets­lös­hets­kas­sor.

Ersätt­ning får hål­las inne till dess arbets­lös­hets­kas­san slut­ligt prö­vat frå­gan om sökan­dens rätt till ersätt­ning och med högst det belopp som kan komma i fråga i det slut­liga beslu­tet. Lag (2013:152).

Sär­skilda bestäm­mel­ser

67 §   Lagen (1969:93) om begräns­ning av sam­hälls­stöd vid arbets­kon­flikt skall tilläm­pas på ersätt­ning enligt denna lag.

68 §   Har någon genom orik­tig upp­gift eller genom under­lå­ten­het att full­göra sin uppgifts-​ eller anmäl­nings­skyl­dig­het eller på annat sätt orsa­kat att ersätt­ning läm­nats obe­hö­ri­gen eller med för högt belopp ska det som beta­lats ut för myc­ket beta­las till­baka. Det­samma gäl­ler om någon på annat sätt fått ersätt­ning obe­hö­ri­gen eller med för högt belopp och han eller hon skä­li­gen bort inse detta. Lag (2009:11).

68 a §   Har någon som fått ersätt­ning från en arbets­lös­hets­kassa senare fått lön eller eko­no­miskt ska­de­stånd som mot­sva­rar lön för samma tid, ska ersätt­ningen från arbets­lös­hets­kas­san beta­las till­baka. Lag (2009:11).

68 b §   Om en per­son är åter­be­tal­nings­skyl­dig enligt 68 eller 68 a §, får arbets­lös­hets­kas­san medge anstånd med betal­ningen eller träffa avtal med den åter­be­tal­nings­skyl­dige om en avbe­tal­nings­plan. Arbets­lös­hets­kas­san ska i sådant fall ta ut ränta på det obe­talda belop­pet.

Ränta ska tas ut från den dag då anstån­det med­gavs eller avta­let om avbe­tal­nings­plan träf­fa­des, dock inte för tid innan det åter­krävda belop­pet har för­fal­lit till betal­ning.

Ränta ska tas ut efter en rän­te­sats som vid varje tid­punkt över­sti­ger sta­tens utlå­nings­ränta med två pro­cen­ten­he­ter.
Lag (2009:11).

68 c §   Om ett belopp som har åter­krävts med stöd av 68 eller 68 a § inte beta­las i rätt tid, ska dröjsmåls­ränta enligt rän­te­la­gen (1975:653) tas ut på belop­pet. Det­samma gäl­ler när den åter­be­tal­nings­skyl­dige med­getts anstånd med betal­ningen eller träf­fat avtal om en avbe­tal­nings­plan enligt 68 b § och betal­ning inte sker inom över­ens­kom­men tid. Lag (2009:11).

68 d §   Om det finns sär­skilda skäl, får arbets­lös­hets­kas­san helt eller del­vis efterge ett krav på åter­be­tal­ning enligt 68 eller 68 a § eller ränta enligt 68 b eller 68 c §.
Lag (2009:11).

68 e §   Vid åter­be­tal­nings­skyl­dig­het enligt 68 eller 68 a § eller skyl­dig­het att betala ränta enligt 68 b eller 68 c §, får arbets­lös­hets­kas­san, vid en senare utbe­tal­ning av arbets­lös­het­s­er­sätt­ning, besluta att dra av ett skä­ligt belopp i avräk­ning mot det krävda belop­pet. Lag (2009:11).

68 f §   En arbets­lös­hets­kas­sas beslut om åter­be­tal­nings­skyl­dig­het enligt 68 eller 68 a § och ränta enligt 68 b och 68 c §§ ska anses som ett sådant beslut av för­valt­nings­myn­dig­het som utgör en exe­ku­tions­ti­tel enligt 3 kap. 1 § första styc­ket 6 a utsök­nings­bal­ken.
Lag (2022:1321).

69 §   När det gäl­ler minsk­ning av vissa ersätt­ningar med utgi­ven dag­pen­ning gäl­ler före­skrif­terna i 107 kap. 2 § soci­al­för­säk­rings­bal­ken. Lag (2010:1267).

70 §   Ny beteck­ning 66 § genom lag (2013:152).

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1997:238

Före­skrif­ter om ikraft­trä­dande av denna lag med­de­las i lagen (1997:240) om infö­rande av lagen (1997:238) om arbets­lös­hets­för­säk­ring och lagen (1997:239) om arbets­lös­hets­kas­sor.

1998:1783

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1999. I fråga om per­so­ner som har anvi­sats verk­sam­het för arbets­livs­ut­veck­ling före den 1 janu­ari 1999 gäl­ler 22 § i sin äldre lydelse.

2000:1460
   1. Denna lag trä­der i kraft den 5 feb­ru­ari 2001.
   2. Bestäm­mel­serna i 19 § punk­terna 1-3, 5 och 6 samt 30 § gäl­ler dock fort­fa­rande för sökande som vid ikraft­trä­dan­det upp­fyllt vill­ko­ren och ansö­ker om ersätt­ning senast den 31 mars 2001. 3. Bestäm­mel­sen om ersätt­nings­pe­ri­o­dens längd i 22 § skall dock gälla i dess äldre lydelse för den som före ikraft­trä­dan­det har fyllt 57 år och har rätt till ersätt­ning på grund av en pågående ersätt­nings­pe­riod.

2001:28

Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2001. I fall där ompröv­nings­be­slut har fat­tats dess­förin­nan gäl­ler äldre bestäm­mel­ser.

2002:626
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2003.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för sär­skilt utbild­nings­bi­drag som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

2003:330
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 sep­tem­ber 2003.
   2. Bestäm­mel­sen i 14 a § skall inte tilläm­pas för den som påbör­jat del­ta­gande i akti­vi­tets­ga­ran­tin före lagens ikraft­trä­dande.
   3. För den som påbör­jat del­ta­gande i akti­vi­tets­ga­ran­tin före lagens ikraft­trä­dande gäl­ler 17 och 23 §§ i sin äldre lydelse.

2006:6
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2007.
   2. För den som karens­ti­den enligt 21 § har bör­jat löpa innan lagen trä­der i kraft skall, vid beräk­ning av sökan­dens ram­tid, 17 a § första styc­ket i dess äldre lydelse tilläm­pas.
Lag (2006:1547).

2006:470

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2006. Bestäm­mel­sen i 68 a § tilläm­pas i fråga om ersätt­ning från en arbets­lös­hets­kassa som avser tid efter ikraft­trä­dan­det.

2006:1527
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2007.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om rekry­te­rings­bi­drag som har läm­nats enligt den upp­hävda lagen (2002:624) om rekry­te­rings­bi­drag till vux­enstu­de­rande.

2006:1546
   1. Denna lag trä­der i kraft den 5 mars 2007 i fråga om 26 § och i övrigt den 1 janu­ari 2007.
   2. En sökande som, innan lagen trä­der i kraft, har upp­fyllt vill­ko­ren i 12 och 13 a §§ i deras äldre lydelse får till­go­do­räkna sig detta vid pröv­ning av rätt till ersätt­ning vid arbets­lös­het vad gäl­ler den första ersätt­nings­pe­ri­o­den där­ef­ter.
   3. Vid pröv­ning av rätt till ersätt­ning vid arbets­lös­het får en sökande, då 12 § första styc­ket 1 tilläm­pas, till­go­do­räkna sig de kalen­der­må­na­der före lagens ikraft­trä­dande som sökan­den inom ram­ti­den utfört arbete under minst 70 tim­mar. Detta gäl­ler dock bara vid pröv­ning av ersätt­ning under den första ersätt­nings­pe­ri­o­den efter ikraft­trä­dan­det.
   4. Vid pröv­ning av rätt till ersätt­ning vid arbets­lös­het får en sökande, då 12 § första styc­ket 2 tilläm­pas, till­go­do­räkna sig de kalen­der­må­na­der före lagens ikraft­trä­dande som sökan­den inom ram­ti­den utfört arbete under minst 45 tim­mar. Detta gäl­ler dock bara vid pröv­ning av ersätt­ning under den första ersätt­nings­pe­ri­o­den efter ikraft­trä­dan­det.
   5. Om 13 a § första styc­ket är tillämp­lig i fall som avses i punk­ten 4 får sökan­den, vid tillämp­ning av 13 a § andra styc­ket första meningen, till­go­do­räkna sig de kalen­der­må­na­der före lagens ikraft­trä­dande som sökan­den utfört för­värvs­ar­bete under tid som mot­sva­rar minst 45 tim­mar.

Vid tillämp­ning av 13 a § andra styc­ket andra meningen får sökan­den till­go­do­räkna sig de kalen­der­må­na­der före lagens ikraft­trä­dande som sökan­den utfört för­värvs­ar­bete, full­gjort tjänst­gö­ring enligt lagen (1994:1809) om total­för­svars­plikt eller fått för­äld­ra­pen­ning­för­mån enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring under tid som mot­sva­rar minst 45 tim­mar.
   6. En sökande som, innan lagen trä­der i kraft, har upp­fyllt vill­ko­ren i upp­hävda 18 eller 19 § får till­go­do­räkna sig detta vid pröv­ning av rätt till ersätt­ning vid arbets­lös­het vad gäl­ler den första ersätt­nings­pe­ri­o­den efter ikraft­trä­dan­det.
Ansö­kan om rätt till ersätt­ning måste dock ha kom­mit in till arbets­lös­hets­kas­san senast vid utgången av feb­ru­ari 2007. Vid fast­stäl­lande av dag­pen­ning för den som har upp­fyllt vill­ko­ren enligt 19 § skall den upp­hävda 30 a § tilläm­pas. 7. För den som karens­ti­den enligt 21 § har bör­jat löpa innan lagen trä­der i kraft skall, vid beräk­ning av sökan­dens nor­mal­ar­bets­tid under den första ersätt­nings­pe­ri­o­den där­ef­ter, 28 § i dess äldre lydelse tilläm­pas.

2007:393
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2008 i fråga om 48 a- b och 48 g-h §§ och i övrigt den 2 juli 2007.
   2. För sökande som före den 2 juli 2007 del­ta­git i arbets­mark­nads­ut­bild­ning eller annan utbild­ning inom ramen för ett arbets­mark­nads­po­li­tiskt pro­gram, arbetsprak­tik, ung­doms­ga­ran­tin, dator­te­k­verk­sam­het, arbets­livs­in­rik­tad reha­bi­li­te­ring eller pro­jekt med arbets­mark­nads­po­li­tisk inrikt­ning eller i verk­sam­het där ersätt­ning enligt den tidi­gare upp­hävda 3 a § har läm­nats, eller utfört för­värvs­ar­bete som bedri­vits med stöd av bestäm­mel­serna om stöd till start av närings­verk­sam­het skall 17 § i dess äldre lydelse tilläm­pas.
   3. Beslut om för­läng­ning av ersätt­nings­pe­ri­o­den som fat­tats före den 2 juli 2007 med stöd av 22 § i dess lydelse före den 2 juli 2007 skall fort­fa­rande gälla.
   4. För sökande som del­ta­git i akti­vi­tets­ga­ran­tin skall 23 § i dess äldre lydelse tilläm­pas.
   5. För sökande som fått sin ersätt­nings­pe­riod för­längd enligt 22 § i dess lydelse före den 2 juli 2007 skall 26 § i dess äldre lydelse tilläm­pas.
   6. För sökande som upp­fyllt ett arbets­vill­kor inom ramen för akti­vi­tets­ga­ran­tin skall 30 § i dess äldre lydelse tilläm­pas.
   7. För sökande för vil­ken karens­ti­den enligt 21 § har bör­jat löpa före den 2 juli 2007 skall 39 § i dess äldre lydelse tilläm­pas under ersätt­nings­pe­ri­o­den.

2008:412
   1. Denna lag trä­der i kraft den 7 juli 2008.
   2. För den som har påbör­jat en karens­tid före lagens ikraft­trä­dande ska 21 § i dess äldre lydelse tilläm­pas.

2009:11
   1. Denna lag trä­der i kraft den 2 mars 2009.
   2. Äldre bestäm­mel­ser ska fort­fa­rande gälla vid åter­krav av belopp som har beta­lats ut före ikraft­trä­dan­det.

2009:666
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2009. Bestäm­mel­sen i 7 § i sin nya lydelse tilläm­pas dock för tid från och med den 1 janu­ari 2009.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för ersätt­nings­pe­ri­o­der som bevil­jats före ikraft­trä­dan­det.

2009:667
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2010.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler för med­lemsmå­na­der som påbör­jats före ikraft­trä­dan­det.

2009:1437
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2010 i fråga om 47 a § och i övrigt den 1 maj 2010.
   2. Bestäm­mel­sen i 47 a § ska inte tilläm­pas i fråga om ansök­ningar som inkom­mit före den 1 janu­ari 2010.

2009:1597
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 feb­ru­ari 2013.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för ersätt­nings­pe­ri­o­der som har bör­jat löpa före ikraft­trä­dan­det.

2010:445
   1. Denna lag trä­der i kraft den 5 juli 2010.
   2. För ersätt­nings­pe­ri­o­der för vilka karens­ti­den enligt 21 § har bör­jat löpa före ikraft­trä­dan­det, gäl­ler 34, 35 och 39 §§ i sin äldre lydelse.

2010:1267
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2011.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler i fråga om soci­al­för­säk­rings­för­må­ner som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

2011:1384
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2012.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för 2013 och tidi­gare års tax­e­ringar.

2013:96
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2013.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler för beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det.

2013:152
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 sep­tem­ber 2013.
   2. För sådant för­hål­lande som har bety­delse för fråga om ersätt­ning från en arbets­lös­hets­kassa och som har inträf­fat före den 1 sep­tem­ber 2013 gäl­ler 9, 11, 43-46 §§ och 66 § första styc­ket i sin äldre lydelse.
   3. För sådant för­hål­lande som för­an­le­der avstäng­ning enligt de nya bestäm­mel­serna i 43-43 b §§, räk­nas avstäng­nings­ti­den i före­kom­mande fall från utgången av tiden för sådan ned­sätt­ning eller avstäng­ning som har beslu­tats enligt äldre före­skrif­ter.

2015:761
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 feb­ru­ari 2016.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för bestäm­mande av ram­tid för en sökande som före den 1 feb­ru­ari 2016 har påbör­jat ledig­het på grund av vård av barn.

2017:587
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2018.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande i för­hål­lande till ersätt­ning enligt den upp­hävda lagen (2010:197) om eta­ble­rings­in­sat­ser för vissa nyan­lända invand­rare.

2018:107
   1. Denna lag trä­der i kraft den 2 juli 2018.
   2. Bestäm­mel­serna i 26, 31 och 32 §§ i den äldre lydel­sen och bestäm­mel­serna i de upp­hävda 27 och 33 §§ gäl­ler fort­fa­rande för arbets­lös­het­s­er­sätt­ning som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

2018:519
   1. Denna lag trä­der i kraft den 2 juli 2018.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för ansök­ningar om arbets­lös­het­s­er­sätt­ning som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

2020:217
   1. Denna lag trä­der i kraft den 13 april 2020.
   2. Bestäm­mel­sen i 7 § i den nya lydel­sen ska dock tilläm­pas för tid från och med den 1 mars 2020.
   3. Bestäm­mel­sen i 21 § ska inte tilläm­pas på ansök­ningar om arbets­lös­het­s­er­sätt­ning som avser tid från och med den 30 mars 2020 till och med den 3 janu­ari 2021.
   4. För ersätt­nings­pe­ri­o­der som har bevil­jats före ikraft­trä­dan­det gäl­ler 7 § och 12 § andra styc­ket i den äldre lydel­sen.

2020:218
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2021.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för med­lemsmå­na­der som har påbör­jats före ikraft­trä­dan­det.

2021:324
   1. Denna lag trä­der i kraft den 31 maj 2021.
   2. Den nya bestäm­mel­sen ska dock inte tilläm­pas för en sökande som före ikraft­trä­dan­det har fått sådant arbete som avses i bestäm­mel­sen god­känt som bisyssla enligt 39 §.

2021:1286
   1. Denna lag trä­der i kraft den 3 janu­ari 2022.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för ansök­ningar om arbets­lös­het­s­er­sätt­ning som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

2022:838
   1. Denna lag trä­der i kraft den 30 juni 2022.
   2. Lagen tilläm­pas första gången den 1 okto­ber 2022.
   3. Lagen tilläm­pas inte på ansök­ningar om arbets­lös­het­s­er­sätt­ning som avser tid före den 1 okto­ber 2022.

2022:882
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2023.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för den som har fyllt 65 år före ikraft­trä­dan­det.

2022:883
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2026.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för den som har fyllt 66 år före ikraft­trä­dan­det.

2022:1321
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 sep­tem­ber 2022.
   2. Den nya bestäm­mel­sen tilläm­pas inte på beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det.