Skat­te­be­tal­nings­lag (1997:483). För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS 2011:1244

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Upp­hävd:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1997:483
Depar­te­ment: Finans­de­par­te­men­tet S5
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2011:1511
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1997:483
Depar­te­ment/myn­dig­het: Finans­de­par­te­men­tet S5
Utfär­dad: 1997-​06-12
Änd­rad: t.o.m. SFS

2011:1511
Upp­hävd: 2012-​01-01
För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS

2011:1244
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



1 kap. Tillämp­nings­om­råde, defi­ni­tio­ner och valuta.

Lagens tillämp­nings­om­råde

1 §   Denna lag gäl­ler vid bestäm­mande, debi­te­ring, redo­vis­ning och betal­ning av
   1. sådan skatt eller avgift som avses i 1 kap. 1 § första styc­ket taxerings-​​lagen (1990:324),
   2. avgift enligt soci­al­av­giftsla­gen (2000:980),
   3. skatt enligt lagen (1990:659) om sär­skild löneskatt på vissa för­värv­sin­koms­ter,
   4. begrav­nings­av­gift enligt begrav­nings­la­gen (1990:1144),
   5. skatt enligt mer­vär­dess­kat­te­la­gen (1994:200) samt sådant belopp som avses i 1 kap. 1 § tredje styc­ket den lagen,
   6. avgift enligt lagen (1994:1920) om all­män löne­av­gift, och
   7. avgift som avses i lagen (1999:291) om avgift till regi­stre­rat tros­sam­fund.

Lagen gäl­ler även, om inte annat sär­skilt anges, vid bestäm­mande, debi­te­ring, redo­vis­ning och betal­ning av punkt­skatt. Med punkt­skatt avses i denna lag skatt enligt
   1. lagen (1972:266) om skatt på annon­ser och reklam,
   2. lagen (1972:820) om skatt på spel,
   3. lagen (1984:409) om skatt på göd­sel­me­del,
   4. lagen (1984:410) om skatt på bekämp­nings­me­del,
   5. 2 § första styc­ket 5 lagen (1990:661) om avkast­nings­skatt på pen­sions­me­del,
   6. lagen (1990:1427) om sär­skild pre­mi­eskatt för gruppliv­för­säk­ring, m.m.,
   7. lagen (1991:1482) om lot­te­riskatt,
   8. lagen (1991:1483) om skatt på vinst­spa­rande m.m.,
   9. lagen (1994:1563) om tobaks­skatt,
   10. lagen (1994:1564) om alko­holskatt,
   11. lagen (1994:1776) om skatt på energi,
   12. lagen (1995:1667) om skatt på natur­grus,
   13. lagen (1999:673) om skatt på avfall,
   14. lagen (2000:466) om skatt på ter­misk effekt i kärn­krafts­re­ak­to­rer, och
   15. lagen (2007:460) om skatt på tra­fik­för­säk­rings­pre­mie m.m.
Lag (2011:75).

1 a §   Har upp­hävts genom lag (2006:1429).

1 b §   Har upp­hävts genom lag (2004:1142).

2 §   Lagen gäl­ler vid bestäm­mande, debi­te­ring och betal­ning av
   1. skat­te­tillägg och för­se­nings­av­gift i fråga om sådan skatt eller avgift som avses i 1 §,
   2. för­se­nings­av­gift enligt fas­tig­hets­tax­e­rings­la­gen (1979:1152),
   3. kon­troll­av­gift enligt 15 kap. 9 §,
   4. kon­troll­av­gift enligt lagen (1998:514) om sär­skild skat­te­kon­troll av torg- och mark­nads­han­del m.m.,
   5. kon­troll­av­gift enligt lagen (2006:575) om sär­skild skat­te­kon­troll i vissa bran­scher,
   6. trans­port­tillägg som avses i 4 kap. 9 a § lagen (1998:506) om punkt­skat­te­kon­troll av trans­por­ter m.m. av alko­hol­va­ror, tobaksva­ror och ener­gi­pro­duk­ter,
   7. kon­troll­av­gift enligt lagen (2007:592) om kas­sa­re­gis­ter m.m., och
   8. ränta på skatt eller avgift som avses i 1 och 1 a §§ samt på skat­te­tillägg, avgift och trans­port­tillägg som avses i 1-7.
Lag (2008:1320).

2 a §   Lagen gäl­ler inte, om det inte sär­skilt anges, när skatt skall tas ut enligt mer­vär­dess­kat­te­la­gen (1994:200) vid import av varor eller när det är fråga om punkt­skatt som skall beta­las till Tull­ver­ket enligt någon av de lagar som anges i 1 § andra styc­ket. I sådana fall gäl­ler tul­la­gen (2000:1281).
Lag (2002:400).

2 b §   Lagen gäl­ler inte för skat­te­plik­tiga varor som
   1. är omhän­der­tagna med stöd av lagen (1998:506) om punkt­skat­te­kon­troll av trans­por­ter m.m. av alko­hol­va­ror, tobaksva­ror och ener­gi­pro­duk­ter, eller
   2. omfat­tas av ett beslut om skatt enligt lagen om punkt­skat­te­kon­troll av trans­por­ter m.m. av alko­hol­va­ror, tobaksva­ror och ener­gi­pro­duk­ter.

Om ett beslut som avses i första styc­ket upp­hävs, skall dock lagen anses ha varit tillämp­lig som om beslu­tet ald­rig hade fat­tats. Lag (2007:462).

Defi­ni­tio­ner

3 §   Ter­mer och uttryck som används i denna lag har samma bety­delse och tillämp­nings­om­rå­den som i de lagar som anges i 1-2 §§ samt i 1 kap. 1 § tax­e­rings­la­gen (1990:324), om inte annat anges i detta kapi­tel eller fram­går av sam­man­hanget. Med arbets­gi­var­av­gift avses dock även sådan sär­skild löneskatt och all­män löne­av­gift som en arbets­gi­vare är skyl­dig att betala enligt 1 § lagen (1990:659) om sär­skild löneskatt på vissa för­värv­sin­koms­ter och 1 § lagen (1994:1920) om all­män löne­av­gift. Vidare avses med juri­disk per­son också döds­bon och han­dels­bo­lag. Lag (2001:328).

4 §   Vad som sägs i denna lag om skatt och skatt­skyl­dig gäl­ler även
   1. avgift och avgifts­skyl­dig,
   2. belopp som ska dras från ersätt­ning för arbete, ränta eller utdel­ning för betal­ning av pre­li­mi­när skatt (avdra­gen skatt) och den som är skyl­dig att göra sådant avdrag, samt
   3. skat­te­tillägg, för­se­nings­av­gift, kon­troll­av­gift, trans­port­tillägg och ränta och den som är skyl­dig att betala skat­te­tillägg, avgift, trans­port­tillägg eller ränta.

Med skatt lik­ställs
   1. belopp som någon annan än den skatt­skyl­dige är betal­nings­skyl­dig för enligt denna lag eller, såvitt gäl­ler belopp som har debi­te­rats enligt denna lag, 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om han­dels­bo­lag och enkla bolag,
   2. belopp som beta­lats till­baka till den skatt­skyl­dige men som på grund av ett senare beskatt­nings­be­slut ska beta­las in igen till Skat­te­ver­ket, och
   3. belopp som avses i 1 kap. 1 § tredje styc­ket mer­vär­dess­kat­te­la­gen (1994:200).

Med skatt­skyl­dig lik­ställs
   1. han­dels­bo­lag även om det inte är skyl­digt att betala någon av de skat­ter som anges i 1 §,
   2. den som har rätt till åter­be­tal­ning av ingå­ende mer­vär­desskatt enligt 10 kap. 9-13 §§ mer­vär­dess­kat­te­la­gen,
   3. den som utan att vara skatt­skyl­dig här i lan­det har fått en F-​skattse­del enligt 4 kap. 7 eller 8 §,
   4. den som Skat­te­ver­ket enligt 23 kap. 3 § har beslu­tat ska svara för redo­vis­ning och betal­ning av skatt som hän­för sig till verk­sam­het som bedrivs genom enkelt bolag eller par­tre­deri,
   5. den som är grupp­hu­vud­man enligt 6 §,
   6. delä­gare i han­dels­bo­lag som enligt 2 kap. 20 § lagen om han­dels­bo­lag och enkla bolag har ålagts betal­nings­skyl­dig­het för skatt,
   7. den som har rätt till åter­be­tal­ning enligt
      a) 24 eller 25 § lagen (1972:266) om skatt på annon­ser och reklam,
      b) 8 § lagen (1984:409) om skatt på göd­sel­me­del,
      c) 29 eller 30 § lagen (1994:1563) om tobaks­skatt, eller
      d) 28-30 §§ lagen (1994:1564) om alko­holskatt,
   8. den som har rätt till åter­be­tal­ning, kom­pen­sa­tion eller ned­sätt­ning enligt 9 kap. 2, 3, 4, 5, 6, 8 a, 9, 10 eller 11 §, 11 kap. 12 eller 13 § lagen (1994:1776) om skatt på energi eller omfat­tas av ett slut­ligt beslut om skat­tened­sätt­ning enligt 9 kap. 9 b § tredje styc­ket samma lag,
   9. den som i egen­skap av före­trä­dare för en juri­disk per­son är betal­nings­skyl­dig enligt 12 kap. 6 eller 6 a § eller som träf­fat över­ens­kom­melse enligt 12 kap. 7 c §, och
   10. den som i egen­skap av ombud för en gene­ral­re­pre­sen­ta­tion eller skat­te­re­pre­sen­tant för en utländsk för­säk­rings­gi­vare är betal­nings­skyl­dig för skatt enligt 23 kap. 3 c eller 3 d §.
Lag (2008:1318).

5 §   Vad som sägs i denna lag om han­dels­bo­lag gäl­ler, om inte annat före­skrivs, även euro­pe­iska eko­no­miska intres­se­grup­pe­ringar (EEIG).

Vad som sägs i denna lag om eko­no­miska för­e­ningar gäl­ler, om inte annat före­skrivs, även euro­pe­iska grup­pe­ringar för ter­ri­to­ri­ellt sam­ar­bete (EGTS). Lag (2009:722).

6 §   I denna lag avses med

arbets­gi­vare: den som beta­lar ut ersätt­ning för arbete,
arbets­ta­gare: den som tar emot ersätt­ning för arbete,
beskatt­ningsår: i fråga om
      a) skatt som avses i inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229), lagen (1984:1052) om stat­lig fas­tig­hets­skatt, lagen (1990:661) om avkast­nings­skatt på pen­sions­me­del i fall som avses i 2 § första styc­ket 1-4 och lagen (1991:687) om sär­skild löneskatt på pen­sions­kost­na­der samt avgift som avses i lagen (2007:1398) om kom­mu­nal fas­tig­hets­av­gift, beskatt­ningsår enligt 1 kap. 13-15 §§ inkomst­skat­te­la­gen,
      b) mer­vär­desskatt, beskatt­ningsår enligt 1 kap. 14 § mer­vär­dess­kat­te­la­gen (1994:200) eller, för för­värv av sådana varor som avses i 2 a kap. 3 § första styc­ket 1 och 2 mer­vär­dess­kat­te­la­gen, det kalen­derår under vil­ket för­vär­vet skett,
      c) punkt­skatt, samma beskatt­ningsår som i 1 kap. 14 § mer­vär­dess­kat­te­la­gen eller, om skat­te­re­do­vis­ningen inte sker för redo­vis­nings­pe­ri­o­der, det kalen­derår under vil­ket den skat­te­plik­tiga hän­del­sen inträf­fat,
      d) skatt som inte avses i a-c, det kalen­derår för vil­ket skat­ten ska beta­las,
grupp­hu­vud­man: den som enligt 6 a kap. 4 § mer­vär­dess­kat­te­la­gen utsetts som huvud­man för en mer­vär­desskatte­grupp,
inkomstår: kalen­derå­ret före tax­e­rings­å­ret,
närings­verk­sam­het: verk­sam­het av sådant slag att intäk­ter i verk­sam­he­ten enligt bestäm­mel­serna i 13 kap.
inkomst­skat­te­la­gen räk­nas till inkomst­sla­get närings­verk­sam­het för den som bedri­ver verk­sam­he­ten eller, när verk­sam­he­ten bedrivs av ett han­dels­bo­lag, för någon delä­gare i bola­get,
över­skju­tande ingå­ende mer­vär­desskatt: den del av ingå­ende mer­vär­desskatt som över­sti­ger utgå­ende mer­vär­desskatt.
Lag (2011:75).

Valuta

7 §   Samt­liga upp­gif­ter som skall läm­nas enligt denna lag skall, om inte annat föl­jer av 5 kap. 12 § andra styc­ket, till sina belopp anges i svenska kro­nor. Lag (2000:55).


2 kap. Beslu­tande myn­dig­het

1 §   Beslut enligt denna lag fat­tas av Skat­te­ver­ket.
Lag (2003:664).

2 §   Har upp­hävts genom lag (2003:664).

3 §   Har upp­hävts genom lag (2003:664).

4 §   Har upp­hävts genom lag (2003:664).

5 §   Har upp­hävts genom lag (2003:664).

5 a §   Har upp­hävts genom lag (2003:664).

6 §   Om den skatt­skyl­dige inom före­skri­ven tid har gett in en begä­ran om ompröv­ning till en all­män för­valt­nings­dom­stol, får Skat­te­ver­ket ändå pröva ären­det. Begä­ran skall då ome­del­bart sän­das över till ver­ket med upp­gift om den dag då begä­ran kom in till dom­sto­len. Lag (2003:664).

7 §   Har upp­hävts genom lag (2003:664).

8 §   Om ett beskatt­nings­ä­rende som avses i denna lag har ett nära sam­band med ett tax­e­rings­ä­rende som enligt 2 kap. 4 § taxerings-​​ lagen (1990:324) skall avgö­ras i en skat­tenämnd, får även beskatt­nings­ä­ren­det avgö­ras i skat­tenämn­den, om det är lämp­ligt att ären­dena prö­vas i ett sam­man­hang.


3 kap. Regi­stre­ring och skat­te­kon­ton

Regi­stre­ring

1 §   Skat­te­ver­ket ska regi­strera
   1. den som är skyl­dig att göra skat­te­av­drag enligt 5 kap.
eller betala arbets­gi­var­av­gif­ter,
   2. den som är skatt­skyl­dig enligt mer­vär­dess­kat­te­la­gen (1994:200), med undan­tag av en sådan mer­vär­desskatte­grupp som avses i 6 a kap. 1 § mer­vär­dess­kat­te­la­gen och av den som är skatt­skyl­dig endast på grund av för­värv av sådana varor som anges i 2 a kap. 3 § första styc­ket 1 och 2 nämnda lag,
   3. den som är grupp­hu­vud­man,
   4. den som utan att omfat­tas av 19 kap. 1 § mer­vär­dess­kat­te­la­gen har rätt till åter­be­tal­ning av ingå­ende mer­vär­desskatt enligt 10 kap. 9 och 11-13 §§ samma lag,
   5. den som gör sådant uni­ons­in­ternt för­värv som är undan­ta­get från skat­te­plikt enligt 3 kap. 30 d § första styc­ket mer­vär­dess­kat­te­la­gen,
5 a. en utländsk före­ta­gare som är eta­ble­rad i ett annat EU- land och har rätt till åter­be­tal­ning enligt 10 kap. 1-3 §§ mer­vär­dess­kat­te­la­gen utan att omfat­tas av 19 kap. 1 § samma lag och inte hel­ler ska regi­stre­ras enligt 2, 4 eller 5,
5 b. en näringsid­kare som är eta­ble­rad i Sve­rige och omsät­ter tjäns­ter i ett annat EU-​land som för­vär­va­ren av tjäns­ten är skatt­skyl­dig för i det lan­det i enlig­het med tillämp­ningen av arti­kel 196 i rådets direk­tiv 2006/112/EG av den 28 novem­ber 2006 om ett gemen­samt system för mer­vär­desskatt,
   6. den som är skatt­skyl­dig och redo­vis­nings­skyl­dig enligt lagen (1972:266) om skatt på annon­ser och reklam, och
   7. den som är skatt­skyl­dig enligt
      a) lagen (1972:820) om skatt på spel,
      b) 4 § första styc­ket 1 lagen (1984:409) om skatt på göd­sel­me­del,
      c) lagen (1984:410) om skatt på bekämp­nings­me­del,
      d) lagen (1990:1427) om sär­skild pre­mi­eskatt för gruppliv­för­säk­ring, m.m.,
      e) lagen (1991:1482) om lot­te­riskatt,
      f) 10, 13 eller 15 § eller 16 § första styc­ket eller 38 § 1 lagen (1994:1563) om tobaks­skatt,
      g) 9, 12, 14 eller 15 § lagen (1994:1564) om alko­holskatt,
      h) 4 kap. 3, 6, 8 eller 9 § eller 12 § första styc­ket 1 eller 11 kap. 5 § första styc­ket 1 eller 2 lagen (1994:1776) om skatt på energi,
      i) lagen (1995:1667) om skatt på natur­grus,
      j) lagen (1999:673) om skatt på avfall,
      k) lagen (2000:466) om skatt på ter­misk effekt i kärn­krafts­re­ak­to­rer, eller
      l) lagen (2007:460) om skatt på tra­fik­för­säk­rings­pre­mie m.m.

Om skatt ska beta­las enligt 23 kap. 3 c eller 3 d § av ett ombud för en gene­ral­re­pre­sen­ta­tion eller av en skat­te­re­pre­sen­tant för en utländsk för­säk­rings­gi­vare, ska ombu­det respek­tive repre­sen­tan­ten regi­stre­ras i stäl­let för för­säk­rings­gi­va­ren. Lag (2011:288).

Anmä­lan för regi­stre­ring

2 §   Den som avser att bedriva närings­verk­sam­het och som skall regi­stre­ras enligt 1 § skall anmäla sig för regi­stre­ring hos Skat­te­ver­ket.

Den som dri­ver flera verk­sam­he­ter som med­för skatt­skyl­dig­het för mer­vär­desskatt, skall göra en anmä­lan för varje verk­sam­het.

Om inte något hind­rar det skall anmä­lan göras senast två vec­kor innan den verk­sam­het som med­för anmäl­nings­plikt påbör­jas eller över­tas. Den vars verk­sam­het är yrkes­mäs­sig endast enligt 4 kap. 3 § första styc­ket 1 eller 2 och andra styc­ket mer­vär­dess­kat­te­la­gen (1994:200) och som enligt 10 kap. 31 § i denna lag skall redo­visa mer­vär­dess­kat­ten i själv­de­kla­ra­tio­nen anses ha full­gjort anmäl­nings­skyl­dig­he­ten genom att lämna dekla­ra­tio­nen.
Lag (2003:664).

3 §   Om ett för­hål­lande som har tagits upp i en anmä­lan om regi­stre­ring har änd­rats, skall den som gjort anmä­lan under­rätta Skat­te­ver­ket om änd­ringen. Om inte något hind­rar det skall under­rät­tel­sen läm­nas inom två vec­kor från det att änd­ringen inträf­fade. Lag (2003:664).

Före­läg­gande

4 §   Skat­te­ver­ket får före­lägga den som inte gör anmä­lan enligt 2 § eller inte läm­nar under­rät­telse enligt 3 §, att full­göra sin skyl­dig­het eller att lämna sådana upp­gif­ter som behövs för att avgöra om skyl­dig­het att göra anmä­lan eller lämna under­rät­telse finns. Lag (2003:664).

Skat­te­kon­ton

5 §   Skat­te­ver­ket skall upp­rätta ett skat­te­konto för varje per­son som är skatt­skyl­dig enligt denna lag.

Skat­te­ver­ket får besluta att en per­son skall ha fler än ett skat­te­konto. För en grupp­hu­vud­man skall det upp­rät­tas ett sär­skilt skat­te­konto för regi­stre­ring av mer­vär­desskatte­grup­pens mer­vär­desskatt. Ett sär­skilt skat­te­konto skall upp­rät­tas även för ett sådant ombud eller en sådan skat­te­re­pre­sen­tant som skall svara för betal­ning av skatt enligt 23 kap. 3 c eller 3 d §.

På skat­te­kon­tot skall, om inte annat föl­jer av fjärde styc­ket, Skat­te­ver­ket regi­strera skatt som skall beta­las in eller beta­las till­baka enligt ett beskatt­nings­be­slut, avdra­gen A- skatt, gjorda inbe­tal­ningar och utbe­tal­ningar samt belopp som har läm­nats för indriv­ning. Belopp som skall beta­las in regi­stre­ras på för­fal­lo­da­gen. Belopp som skall till­go­do­räk­nas regi­stre­ras så snart under­lag finns.

Belopp som har beta­lats av en före­trä­dare för en juri­disk per­son på grund av en över­ens­kom­melse enligt 12 kap. 7 c § skall regi­stre­ras på den juri­diska per­so­nens skat­te­konto.
Lag (2007:462).

6 §   Skat­te­ver­ket skall dels årli­gen, dels månat­li­gen stämma av inbe­talda och andra till­go­do­förda belopp mot påförda belopp.
Någon avstäm­ning behö­ver dock inte göras då inte något annat belopp än ränta har till­go­do­förts eller påförts.

En avstäm­ning av skat­te­kon­tot skall också göras när den skatt­skyl­dige begär det, om inte sär­skilda skäl talar mot det.

Den årliga avstäm­ningen skall göras sedan den slut­liga skat­ten har regi­stre­rats. Lag (2003:664).


4 kap. Pre­li­mi­när skatt och skattse­del på sådan skatt

Skyl­dig­het att betala pre­li­mi­när skatt

1 §   Pre­li­mi­när skatt för en skatt­skyl­dig skall beta­las för inkomstå­ret med belopp som så nära som möj­ligt kan antas mot­svara den slut­liga skat­ten enligt den årliga tax­e­ringen året efter inkomstå­ret.

2 §   Den pre­li­mi­nära skat­ten skall beta­las genom skat­te­av­drag (A- skatt) eller enligt sär­skild debi­te­ring (F-​skatt eller sär­skild A- skatt).

3 §   Skat­te­av­drag görs av den som beta­lar ut ersätt­ning för arbete, ränta eller utdel­ning enligt vad som anges i 5 kap.

4 §   F-​skatt beta­las av den som har fått en F-​skattse­del. Av 5 kap.
fram­går att skat­te­av­drag i vissa fall skall göras även för den som har fått en F-​skattse­del.

5 §   Sär­skild A-​skatt beta­las av den skatt­skyl­dige efter beslut av Skat­te­ver­ket. Sådant beslut får med­de­las endast beträf­fande den som inte har fått en F-​skattse­del.

Beslut om sär­skild A-​skatt får med­de­las under för­ut­sätt­ning att över­ens­stäm­mel­sen mel­lan den pre­li­mi­nära skat­ten och den beräk­nade slut­liga skat­ten där­i­ge­nom kan antas bli bättre än om endast skat­te­av­drag görs. Lag (2003:664).

Skattse­del på pre­li­mi­när skatt

6 §   Skat­te­ver­ket skall för varje inkomstår utfärda skattsed­lar på pre­li­mi­när skatt. För sådan skatt skall det fin­nas två slag av skattsed­lar (F-​skattse­del och A-​skattse­del).
Lag (2003:664).

Utfär­dande av F-​skattse­del

7 §   En F-​skattse­del skall, om inte annat föl­jer av 8, 10 eller 11 §, efter ansö­kan utfär­das för den som upp­ger sig bedriva eller ha för avsikt att bedriva närings­verk­sam­het här i lan­det, såvida det inte finns skä­lig anled­ning att anta att närings­verk­sam­het var­ken bedrivs eller kom­mer att bedri­vas.
Lag (1997:1032).

8 §   En F-​skattse­del skall utan ansö­kan utfär­das för den som vid utgången av när­mast före­gå­ende inkomstår hade en sådan skattse­del.

9 §   Skat­te­ver­ket får i fråga om fysiska per­so­ner besluta att en F-​skattse­del skall utfär­das under vill­kor att den åbe­ro­pas endast i per­so­nens närings­verk­sam­het. Vill­ko­ret skall framgå av skattse­deln. Lag (2003:664).

10 §   En F-​skattse­del får inte utfär­das för en delä­gare i ett han­dels­bo­lag enbart på grund av delä­ga­rens intäk­ter från bola­get.

11 §   En F-​skattse­del får inte utfär­das
   1. för den som har fått en tidi­gare utfär­dad F-​skattse­del åter­kal­lad enligt 13 § 3 eller 8 för­rän två år efter åter­kal­lel­se­be­slu­tet,
   2. för den som har fått en tidi­gare utfär­dad F-​skattse­del åter­kal­lad enligt 13 § 2, 4-7 eller 9, så länge grun­den för åter­kal­lel­sen finns kvar, eller
   3. för den som inte har haft någon F-​skattse­del men som skulle ha fått en sådan skattse­del åter­kal­lad på grund av något för­hål­lande som avses i 13 §.

För den som inte har haft någon F-​skattse­del men som skulle ha fått en sådan skattse­del åter­kal­lad på grund av något för­hål­lande som avses i 13 § 8 får en F-​skattse­del inte utfär­das för­rän två år efter det att före­ta­gets eller bola­gets F-​skattse­del åter­kal­la­des eller före­ta­get eller bola­get för­sat­tes i kon­kurs.

Om det finns sär­skilda skäl, får en F-​skattse­del utfär­das trots vad som sägs i första och andra styc­kena.

F-​skat­te­be­vis

12 §   För den som får en F-​skattse­del skall Skat­te­ver­ket också utfärda ett F-​skat­te­be­vis. Vill­kor enligt 9 § skall framgå av F-​skat­te­be­vi­set. Lag (2003:664).

Åter­kal­lelse av F-​skattse­del

13 §   Skat­te­ver­ket skall åter­kalla en F-​skattse­del, om inne­ha­va­ren
   1. begär att skattse­deln skall åter­kal­las,
   2. upp­hör att bedriva närings­verk­sam­het här i lan­det,
   3. inte föl­jer vill­kor som har med­de­lats enligt 9 § eller på annat sätt miss­bru­kar sin F-​skattse­del och miss­bru­ket inte är obe­tyd­ligt,
   4. inte föl­jer ett före­läg­gande att lämna själv­de­kla­ra­tion eller, i fråga om han­dels­bo­lag, upp­gif­ter som avses i 3 kap. 18 eller 19 § lagen (2001:1227) om själv­de­kla­ra­tio­ner och kon­troll­upp­gif­ter, eller endast läm­nar en hand­ling med så brist­fäl­ligt inne­håll att den uppen­bar­li­gen inte kan ligga till grund för tax­e­ring,
   5. bris­ter i redo­vis­ning eller betal­ning av skatt enligt denna lag eller mot­sva­rande utländsk skatt i en utsträck­ning som inte är obe­tyd­lig,
   6. har med­de­lats närings­för­bud,
   7. är i kon­kurs,
   8. är eller har varit före­tags­le­dare i ett fåmans­fö­re­tag eller i ett fåmans­han­dels­bo­lag och det finns eller fanns för­ut­sätt­ningar att åter­kalla före­ta­gets eller bola­gets F- skattse­del på grund av ett för­hål­lande som kan hän­fö­ras till före­tags­le­da­ren, eller
   9. är ett fåmans­fö­re­tag eller ett fåmans­han­dels­bo­lag och en före­tags­le­dare i före­ta­get eller bola­get har hand­lat på ett sådant sätt att en F-​skattse­del inte får utfär­das för före­tags­le­da­ren på grund av ett för­hål­lande som avses i 3-8.
Lag (2003:664).

14 §   Om det finns sär­skilda skäl, får Skat­te­ver­ket avstå från åter­kal­lelse av en F-​skattse­del trots vad som sägs i 13 §.
Lag (2003:664).

15 §   Om en F-​skattse­del har åter­kal­lats, får Skat­te­ver­ket före­lägga inne­ha­va­ren att över­lämna F-​skattse­deln och F-​skat­te­be­vi­set till ver­ket.

Skat­te­ver­ket får lämna upp­gift om åter­kal­lel­sen till de berörda upp­drags­gi­vare som ver­ket kän­ner till. Lag (2004:127).

Utfär­dande av A-​skattse­del

16 §   En A-​skattse­del skall på begä­ran utfär­das för
   1. skatt­skyl­dig som inte har en F-​skattse­del, och
   2. skatt­skyl­dig som har en F-​skattse­del med vill­kor enligt 9 §.


5 kap. Skat­te­av­drag

Skyl­dig­het att göra skat­te­av­drag

1 §   Den som beta­lar ut sådan ersätt­ning för arbete, ränta eller utdel­ning som skall tas upp som intäkt är skyl­dig att göra skat­te­av­drag enligt bestäm­mel­serna i detta kapi­tel vid varje till­fälle då utbe­tal­ning sker. Lag (2000:1164).

Skat­te­av­drag från ersätt­ning för arbete

2 §   Skat­te­av­drag skall, om inte annat föl­jer av 3-5 §§, göras från kon­tant ersätt­ning för arbete.

Med ersätt­ning för arbete lik­ställs i denna lag
   1. pen­sion,
   2. liv­ränta som inte är ersätt­ning för avytt­rade till­gångar,
   3. ersätt­ning på grund av sjuk- eller olycks­falls­för­säk­ring som teck­nats i sam­band med tjänst om ersätt­ningen inte utgör liv­ränta,
   4. engångs­be­lopp på grund av per­son­skada,
   5. sjuk­pen­ning och annan ersätt­ning som avses i 11 kap. 24, 30, 31, 34 och 36 §§ samt 15 kap. 8 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229),
   6. ersätt­ning för för­lo­rad arbets­för­tjänst och för intrång i närings­verk­sam­het,
   7. undan­tags­för­må­ner och sådant peri­o­diskt under­stöd eller sådan lik­nande peri­o­disk utbe­tal­ning som giva­ren enligt inkomst­skat­te­la­gen skall dra av i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het,
   8. behåll­ning på pen­sions­spar­konto som skall avskat­tas enligt 58 kap. 33 § inkomst­skat­te­la­gen på grund av att pen­sions­sparav­ta­let har upp­hört att gälla eller att behåll­ningen tagits i anspråk vid utmät­ning, kon­kurs eller ackord, och
   9. annan kon­tant ersätt­ning som utgår med anled­ning av tjäns­ten. Lag (1999:1300).

3 §   Skat­te­av­drag ska inte göras, om
   1. ersätt­ningen är mindre än 100 kro­nor,
   2. det kan antas att det som utbe­ta­la­ren kom­mer att betala ut till mot­ta­ga­ren under inkomstå­ret inte upp­går till 1 000 kro­nor,
   3. utbe­ta­la­rens sam­man­lagda ersätt­ning för arbete till mot­ta­ga­ren under­sti­ger 10 000 kro­nor under inkomstå­ret och
      a) utbe­ta­la­ren är en fysisk per­son eller ett dödsbo,
      b) ersätt­ningen inte utgör utgift i en av utbe­ta­la­ren bedri­ven närings­verk­sam­het,
      c) utbe­ta­la­ren och mot­ta­ga­ren inte har träf­fat en sådan över­ens­kom­melse som avses i 25 kap. 13 § 4 soci­al­för­säk­rings­bal­ken, samt
      d) det inte är fråga om sådan ersätt­ning för arbete som avses i 12 kap. 16 § för­äld­ra­bal­ken,
   4. ersätt­ningen beta­las ut till en idrotts­ut­ö­vare av en sådan ide­ell för­e­ning som avses i 7 kap. 7 § första styc­ket inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) och som har till huvud­sak­ligt syfte att främja idrotts­lig verk­sam­het och ersätt­ningen under inkomstå­ret under­sti­ger ett halvt pris­bas­belopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken,
   5. ersätt­ningen beta­las ut av ett han­dels­bo­lag till en delä­gare i bola­get,
   6. ersätt­ningen är famil­je­bi­drag till någon som tjänst­gör inom total­för­sva­ret, eller
   7. ersätt­ningen är sjuk­pen­ning eller annan ersätt­ning som avses i 15 kap. 8 § inkomst­skat­te­la­gen till mot­ta­gare som debi­te­rats pre­li­mi­när skatt för inkomstå­ret.
Lag (2010:1268).

4 §   Skat­te­av­drag ska inte göras från ersätt­ning som beta­las ut till
   1. sta­ten, lands­ting, kom­mu­ner eller kom­munal­för­bund,
   2. fysiska per­so­ner som är begrän­sat skatt­skyl­diga i Sve­rige,
   3. utländska juri­diska per­so­ner, eller
   4. mot­ta­gare som visar upp ett sådant beslut om befri­else från skat­te­av­drag som avses i 10 eller 11 §.

Första styc­ket 2 och 3 gäl­ler inte, om
   - ett sådant beslut om skatt­skyl­dig­het enligt inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) för mot­ta­ga­ren som avses i 5 a § tredje styc­ket lagen (1991:591) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta artis­ter m.fl. har visats upp för utbe­ta­la­ren eller denne fått kän­ne­dom om att ett sådant beslut finns, eller
   - ersätt­ningen beta­las ut för närings­verk­sam­het som mot­ta­ga­ren bedri­ver från ett fast drift­ställe här i lan­det.

Första styc­ket 2 gäl­ler inte hel­ler, om ersätt­ningen
   - ska bes­kat­tas enligt 3 kap. 18 § första styc­ket 1 inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229), eller
   - är skat­te­plik­tig enligt lagen (1991:586) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta och skat­te­av­drag inte ska göras enligt den lagen. Lag (2009:1063).

5 §   Skat­te­av­drag skall inte hel­ler göras, om den som tar emot ersätt­ningen har en F-​skattse­del antingen när ersätt­ningen för arbe­tet bestäms eller när den beta­las ut. En upp­gift om inne­hav av F-​skattse­del får god­tas, om den läm­nas i en anbuds­hand­ling, en fak­tura eller någon jäm­för­lig hand­ling som även inne­hål­ler utbe­ta­la­rens och betal­nings­mot­ta­ga­rens namn och adress samt betal­nings­mot­ta­ga­rens per­son­num­mer, sam­ord­nings­num­mer eller orga­ni­sa­tions­num­mer. Upp­gif­ten om inne­hav av F-​skattse­del får dock inte god­tas, om den som beta­lar ut ersätt­ningen kän­ner till att upp­gif­ten är orik­tig.

Om betal­nings­mot­ta­ga­ren har F-​skattse­del med sådant vill­kor som avses i 4 kap. 9 §, får skat­te­av­drag under­lå­tas endast om F- skattse­deln åbe­ro­pas skrift­li­gen. Lag (1999:1058).

6 §   Även om mot­ta­ga­ren har F-​skattse­del skall skat­te­av­drag göras från ersätt­ning från semes­ter­kassa samt från pen­sion, sjuk­pen­ning och annan ersätt­ning som avses i 2 § andra styc­ket.

Anmäl­nings­skyl­dig­het

7 §   Om den som tar emot ersätt­ning för ett utfört arbete har eller åbe­ro­par en F-​skattse­del utan vill­kor enligt 4 kap. 9 § eller åbe­ro­par en F-​skattse­del med sådant vill­kor, trots att det är uppen­bart att arbe­tet har utförts under sådana för­hål­lan­den att den som utfört arbe­tet är att anse som anställd hos den som beta­lar ut ersätt­ningen för arbe­tet, skall utbe­ta­la­ren skrift­li­gen anmäla detta till Skat­te­ver­ket.
Lag (2003:664).

Skat­te­av­drag från ränta och utdel­ning

8 §   Skat­te­av­drag skall, om inte annat föl­jer av 9 §, göras från sådan ränta och utdel­ning som läm­nas i pengar och som kon­troll­upp­gift skall läm­nas för enligt 8 eller 9 kap. lagen (2001:1227) om själv­de­kla­ra­tio­ner och kon­troll­upp­gif­ter.
Lag (2001:1239).

9 §   Skat­te­av­drag ska inte göras från
   1. ränta på ett konto, om rän­tan är mindre än 100 kro­nor,
   2. ränta eller utdel­ning till fysiska per­so­ner som är begrän­sat skatt­skyl­diga i Sve­rige,
   3. ränta eller utdel­ning som enligt skat­te­av­tal är helt undan­ta­gen från beskatt­ning i Sve­rige,
   4. ränta på ett för­fo­gar­konto som avses i 8 kap. 6 § andra styc­ket lagen (2001:1227) om själv­de­kla­ra­tio­ner och kon­troll­upp­gif­ter, om rän­tan är mindre än 1 000 kro­nor,
   5. ränta på ett konto för kli­ent­me­del,
   6. ränta som beta­las ut till­sam­mans med ett annat belopp, om det är okänt för utbe­ta­la­ren hur stor del av utbe­tal­ningen som utgör ränta och utbe­ta­la­ren där­för ska redo­visa hela belop­pet i kon­troll­upp­gift enligt 8 kap. 5 § andra styc­ket lagen om själv­de­kla­ra­tio­ner och kon­troll­upp­gif­ter,
   7. ränta eller utdel­ning som ett utländskt före­tag ska lämna kon­troll­upp­gift för enligt 13 kap. 1 § lagen om själv­de­kla­ra­tio­ner och kon­troll­upp­gif­ter,
   8. utdel­ning på aktier i ett svenskt aktie­bo­lag som inte är avstäm­nings­bo­lag enligt 1 kap. 10 § aktie­bo­lags­la­gen (2005:551),
   9. utdel­ning på ande­lar i en svensk eko­no­misk för­e­ning,
   10. utdel­ning från en utländsk juri­disk per­son, om utdel­ningen inte har beta­lats ut genom en cen­tral vär­de­pap­pers­för­va­rare eller genom någon som bedri­ver valu­ta­han­del eller genom ett vär­de­pap­pers­in­sti­tut hos vil­ket ett utländskt finan­si­ellt instru­ment för­va­ras i depå eller kon­to­förs eller en rät­tig­het eller en skyl­dig­het som ankny­ter till ett sådant finan­si­ellt instru­ment kon­to­förs,
   11. ränta på obli­ga­tion, för­lags­be­vis eller någon annan för den all­männa rörel­sen avsedd för­skriv­ning som har beta­lats ut mot att kupong eller kvitto har läm­nats och inte har beta­lats ut genom en cen­tral vär­de­pap­pers­för­va­rare eller genom ett vär­de­pap­pers­in­sti­tut hos vil­ket ett utländskt finan­si­ellt instru­ment för­va­ras i depå eller kon­to­förs eller en rät­tig­het eller en skyl­dig­het som ankny­ter till ett sådant finan­si­ellt instru­ment kon­to­förs, eller
   12. rän­te­kom­pen­sa­tion som för­vär­va­ren av en ford­rings­rätt eller delä­gar­rätt beta­lar till över­lå­ta­ren för upp­lu­pen men inte för­fal­len ränta. Lag (2011:75).

Beslut om befri­else från skat­te­av­drag

10 §   Skat­te­ver­ket får besluta att skat­te­av­drag inte skall göras från viss ersätt­ning för arbete,
   1. om ersätt­ningen beta­las ut till någon som inte är skatt­skyl­dig för den i Sve­rige och över­ens­kom­melse inte har träf­fats med den stat där ersätt­ningen skall bes­kat­tas om att skat­te­av­drag skall göras här i lan­det, eller
   2. om skat­te­av­dra­get, med hän­syn till den skatt­skyl­di­ges inkomst-​​ eller anställ­nings­för­hål­lan­den eller på grund av andra sär­skilda skäl, skulle med­föra avse­värda besvär för arbets­gi­va­ren.
Lag (2003:664).

11 §   Skat­te­ver­ket får besluta att skat­te­av­drag enligt denna lag inte skall göras för
   1. en arbets­ta­gare som är obe­grän­sat skatt­skyl­dig här i lan­det men utför arbete i en annan stat som Sve­rige har träf­fat över­ens­kom­melse med för und­vi­kande av att pre­li­mi­när skatt tas ut i mer än en av sta­terna, eller
   2. en arbets­ta­gare som är bosatt i en sådan stat som anges under 1 men utför arbete här i lan­det.

En för­ut­sätt­ning för beslut enligt första styc­ket är att avdrag för pre­li­mi­när skatt på grund av arbe­tet görs i den andra sta­ten.

Om det råder tvist om i vil­ken stat den pre­li­mi­nära skat­ten skall tas ut och om Skat­te­ver­ket träf­far över­ens­kom­melse med behö­rig myn­dig­het i den andra sta­ten om att skat­ten skall tas ut där, får ver­ket besluta att skat­te­av­drag enligt denna lag inte skall göras. Lag (2003:664).

Skyl­dig­het att lämna upp­gift om skat­te­av­drag

12 §   Den som beta­lar ut ersätt­ning för arbete skall vid varje utbe­tal­nings­till­fälle lämna mot­ta­ga­ren upp­gift om skat­te­av­dra­gets belopp.

Om ersätt­ningen beta­las ut i utländsk valuta och skat­te­av­dra­get beräk­nats på ersätt­ning som räk­nats om enligt en annan valuta­kurs än kur­sen vid utbe­tal­nings­till­fäl­let, skall skat­te­av­dra­gets belopp anges i den utländska valu­tan.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om undan­tag från första styc­ket i de fall avdra­get är lika stort som vid det när­mast före­gå­ende utbe­tal­nings­till­fäl­let. Lag (2000:55).

Skyl­dig­het att tillämpa vissa beslut

13 §   Ett beslut om skat­te­av­drag enligt 8 kap. 11, 27, 28 eller 29 § skall föl­jas senast från och med det första utbe­tal­nings­till­fäl­let som infal­ler sedan två vec­kor har gått efter det att den som skall göra avdra­get fick del av beslu­tet.

Åter­be­tal­ning av skat­te­av­drag

14 §   Om den för vars räk­ning skat­te­av­drag har gjorts kan visa att ett avdrag har gjorts med för högt belopp och belop­pet ännu inte har beta­lats in till Skat­te­ver­ket, skall den som har gjort skat­te­av­dra­get skynd­samt betala till­baka mel­lan­skill­na­den mot kvitto.

Åter­be­tal­ning som grun­das på ett beslut om änd­rad beräk­ning av pre­li­mi­när skatt i sam­band med kon­kurs eller utmät­ning enligt 8 kap. 27 eller 28 § skall göras till kon­kurs­boet respek­tive kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten. Lag (2003:664).

Före­läg­gande att göra skat­te­av­drag

15 §   Den som inte full­gör sin skyl­dig­het att göra skat­te­av­drag eller att lämna upp­gift som avses i 12 §, får före­läg­gas av Skat­te­ver­ket att full­göra skyl­dig­he­ten. Lag (2003:664).

Skyl­dig­het att visa upp skattse­del m.m.

16 §   Den som ska ta emot ersätt­ning för arbete är skyl­dig att på begä­ran av utbe­ta­la­ren
   1. visa upp sin A-​skattse­del,
   2. visa upp sin F-​skattse­del eller sitt F-​skat­te­be­vis,
   3. lämna en sådan upp­gift om inne­hav av F-​skattse­del som enligt 5 § första styc­ket får god­tas,
   4. visa upp ett beslut enligt 10 eller 11 § eller ett annat beslut eller intyg från Skat­te­ver­ket om att utbe­ta­la­ren inte är skyl­dig att göra skat­te­av­drag från ersätt­ningen,
   5. visa upp ett beslut om sär­skild inkomst­skatt enligt 8 § lagen (1991:586) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta, eller
   6. visa upp ett beslut enligt 5 a § tredje styc­ket lagen (1991:591) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta artis­ter m.fl. om skatt­skyl­dig­het enligt inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229).

Den som har fått ett beslut om änd­rad beräk­ning av skat­te­av­drag ska genast visa upp beslu­tet för den som ska göra avdra­get.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om att bestäm­mel­serna i första styc­ket inte ska gälla ett visst slag av ersätt­ningar.
Lag (2009:1063).


6 kap. Beräk­ning av F-​skatt

Beräk­ning av F-​skatt enligt scha­blon

1 §   F-​skatt skall, om inte annat föl­jer av 3 §, beräk­nas enligt scha­blon.

För annan skatt­skyl­dig än han­dels­bo­lag tas F-​skatt i sådant fall ut med 110 % av ett belopp mot­sva­rande den skatt­skyl­di­ges slut­liga skatt vid den årliga tax­e­ringen året före inkomstå­ret. Om den slut­liga skat­ten under­steg den debi­te­rade pre­li­mi­nära skat­ten, utan hän­syn till even­tu­ella änd­ringar enligt 5 §, tas dock F-​skatt ut med 105 % av den slut­liga skat­ten.

För han­dels­bo­lag skall vid beräk­ning enligt scha­blon F-​skatt tas ut med ett belopp mot­sva­rande han­dels­bo­la­gets slut­liga skatt vid den årliga tax­e­ringen året före inkomstå­ret.

F-​skatt enligt scha­blon får inte tas ut med ett lägre belopp än som mot­sva­rar den senast debi­te­rade pre­li­mi­nära skat­ten.

2 §   Vid beräk­ning av F-​skatt enligt scha­blon skall om möj­ligt hän­syn tas till mer­vär­desskatt som skall redo­vi­sas i själv­de­kla­ra­tion, om mer­vär­desskatt inte ingår i den skatt­skyl­di­ges slut­liga skatt vid den årliga tax­e­ringen året före inkomstå­ret.

Om mer­vär­desskatt har fast­ställts för den skatt­skyl­dige för tiden sep­tem­ber andra året före inkomstå­ret till och med augusti året före inkomstå­ret, får denna skatt läg­gas till grund för beräk­ningen av F-​skat­ten. Om mer­vär­dess­kat­ten för året före inkomstå­ret skall redo­vi­sas i själv­de­kla­ra­tion, får i stäl­let den mer­vär­desskatt som har fast­ställts för andra året före inkomstå­ret läg­gas till grund för beräk­ningen.

Beräk­ning av F-​skatt enligt pre­li­mi­när tax­e­ring

3 §   F-​skatt skall beräk­nas med led­ning av sär­skild tax­e­ring (pre­li­mi­när tax­e­ring),
   1. om den skatt­skyl­dige inte har debi­te­rats slut­lig skatt vid den årliga tax­e­ringen året före inkomstå­ret,
   2. i annat fall, om det är fråga om en mer bety­dande skill­nad mel­lan den pre­li­mi­nära skatt som annars skulle ha debi­te­rats och beräk­nad slut­lig skatt för inkomstå­ret, eller
   3. om det finns andra sär­skilda skäl.

Även om det inte föl­jer av första styc­ket, skall F-​skatt beräk­nas med led­ning av pre­li­mi­när tax­e­ring, om den skatt­skyl­dige har läm­nat en pre­li­mi­när själv­de­kla­ra­tion.

4 §   Pre­li­mi­när tax­e­ring skall ske med led­ning av de upp­gif­ter som har läm­nats i en pre­li­mi­när själv­de­kla­ra­tion och andra till­gäng­liga upp­gif­ter. Vid beräk­ningen av F-​skat­ten tilläm­pas de bestäm­mel­ser i 11 kap. 9-11 §§ som skall gälla när den slut­liga skat­ten bestäms. Om en skat­te­sats för kom­mu­nal inkomst­skatt har änd­rats genom beslut så sent under decem­ber året före inkomstå­ret att änd­ringen inte kan beak­tas, skall den tidi­gare skat­te­sat­sen till­läm­pas. Lag (2003:227).

Änd­rad beräk­ning av F-​skatt

5 §   Skat­te­ver­ket får besluta om änd­rad beräk­ning av F-​skatt för att uppnå att F-​skat­ten stäm­mer bättre över­ens med den beräk­nade slut­liga skat­ten.

Änd­rad beräk­ning får beslu­tas endast om den avser belopp som är bety­dande med hän­syn till den skatt­skyl­di­ges för­hål­lan­den eller om det finns andra sär­skilda skäl. Lag (2003:664).

Hän­syn till andra belopp

6 §   Vid beräk­ning av F-​skatt skall om möj­ligt hän­syn tas till
   1. den A-​skatt som kan komma att beta­las för den skatt­skyl­dige genom skat­te­av­drag, och
   2. andra belopp som enligt 11 kap. 14 § andra styc­ket 1 kan komma att till­go­do­räk­nas den skatt­skyl­dige utö­ver F-​skat­ten.


7 kap. Beräk­ning av sär­skild A-​skatt

1 §   Vid beräk­ning av sär­skild A-​skatt gäl­ler bestäm­mel­serna i 6 kap. om beräk­ning av F-​skatt.


8 kap. Beräk­ning av skat­te­av­drag

Skat­te­av­drag enligt skat­te­ta­bell

1 §   Skat­te­av­drag från sådan ersätt­ning för arbete som beta­las ut till en fysisk per­son skall göras enligt all­männa eller sär­skilda skat­te­ta­bel­ler, om inte annat föl­jer av 6-9 §§ eller av Skat­te­ver­kets beslut enligt 11 §. Skat­te­ta­bel­lerna fast­ställs för varje inkomstår av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer.

Skat­te­av­dra­get skall göras enligt den skat­te­ta­bell som har beslu­tats för den fysiska per­so­nen.

Under janu­ari och, om det finns sär­skilda skäl, också under feb­ru­ari får skat­te­av­drag beräk­nas enligt den skat­te­ta­bell som senast tilläm­pats under det före­gå­ende inkomstå­ret.
Lag (2003:664).

All­männa skat­te­ta­bel­ler

2 §   Skat­te­av­drag skall, om inte annat föl­jer av 4 eller 5 §, göras enligt all­männa skat­te­ta­bel­ler från sådan ersätt­ning för arbete som hän­för sig till en bestämd tids­pe­riod och beta­las ut vid regel­bun­det åter­kom­mande till­fäl­len.

3 §   De all­männa skat­te­ta­bel­lerna ska ange skat­te­av­dra­get på olika in komst­be­lopp, beräk­nade för en månad eller kor­tare tid, och grun­das på att
   1. inkoms­ten är oför­änd­rad under inkomstå­ret,
   2. arbets­ta­ga­ren endast kom­mer att taxe­ras för den inkomst som anges i tabel­len,
   3. arbets­ta­ga­ren inte ska betala någon annan skatt eller avgift än kommu nal inkomst­skatt, stat­lig inkomst­skatt på för­värv­sin­koms­ter, begrav­nings avgift enligt begrav­nings­la­gen (1990:1144), avgift enligt lagen (1994:1744) om all­män pen­sions­av­gift och avgift som avses i lagen (1999:291) om avgift till regi­stre­rat tros­sam­fund,
   4. arbets­ta­ga­ren vid inkomst­tax­e­ringen inte med­ges något annat avdrag än grundav­drag, och att
   5. arbets­ta­ga­ren med­ges skat­te­re­duk­tion för all­män pen­sions­av­gift och ar betsin­komst enligt 67 kap. 4-9 §§ inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229).

Skat­te­ta­bel­lerna ska ange skat­te­av­dra­get med utgångs­punkt från att kom munal inkomst­skatt, begrav­nings­av­gift enligt begrav­nings­la­gen och avgift som avses i lagen om avgift till regi­stre­rat tros­sam­fund beräk­nas efter en sam­man­lagd skatte-​​ och avgifts­sats i hela kron­tal.

Av tabel­lerna ska också framgå skat­te­av­dra­get för den som inte är skyl­dig att betala all­män pen­sions­av­gift.
Lag (2009:196).

Sär­skilda skat­te­ta­bel­ler

4 §   Skat­te­av­drag ska, om inte annat föl­jer av 9 §, göras enligt sär­skilda skat­te­ta­bel­ler från sjuk­pen­ning och annan ersätt­ning som avses i 11 kap. 24, 30 och 31 §§ samt 15 kap. 8 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229), med undan­tag för vård­bi­drag enligt 22 kap. soci­al­för­säk­rings­bal­ken.

De sär­skilda skat­te­ta­bel­lerna ska för olika sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ter enligt 25 och 26 kap.
soci­al­för­säk­rings­bal­ken ange det skat­te­av­drag som ska göras från en viss ersätt­ning uttryckt i pro­cent. I övrigt gäl­ler bestäm­mel­serna i 3 §. Lag (2010:1268).

5 §   I fråga om sjö­in­komst ska skat­te­av­drag beräk­nas enligt sär­skilda skat teta­bel­ler för sjö­män. Tabel­lerna ska grun­das på att den skatt­skyl­dige har rätt till sjö­in­komstav­drag enligt 64 kap. inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) och skat­te­re­duk­tion enligt 67 kap. 3 § samma lag. I övrigt gäl­ler bestäm­mel­serna i 3 §. Lag (2009:196).

Obli­ga­to­risk för­höj­ning av skat­te­av­dra­get

6 §   Om en fysisk per­son inte full­gör sin skyl­dig­het enligt 5 kap. 16 §, skall arbets­gi­va­ren göra skat­te­av­drag enligt den skat­te­ta­bell som när­mast mot­sva­rar skat­te­sat­sen för kom­mu­nal inkomst­skatt för den ort där arbets­gi­va­ren har sitt kon­tor eller där ersätt­ningen i annat fall beta­las ut, ökat med 10 % av avdra­get enligt tabel­len. Skat­te­av­dra­get skall dock vara 30 % av den ersätt­ning som inte utgör arbets­ta­ga­rens huvud­sak­liga ersätt­ning för arbete (sido­in­komst).

Första styc­ket tilläm­pas inte, om arbets­gi­va­ren har fått besked av Skat­te­ver­ket om vil­ket skat­te­av­drag som skall göras.
Lag (2003:664).

Fri­vil­lig för­höj­ning av skat­te­av­dra­get

7 §   Om en arbets­ta­gare anmä­ler till sin arbets­gi­vare att skat­te­av­drag från ersätt­ning som utgör arbets­ta­ga­rens huvud­sak­liga ersätt­ning för arbete (huvud­in­komst) skall göras med större belopp än som föl­jer av bestäm­mel­serna i denna lag, är arbets­gi­va­ren skyl­dig att göra avdrag med det begärda belop­pet senast från och med det första utbe­tal­nings­till­fälle som infal­ler sedan två vec­kor gått efter det att arbets­gi­va­ren fick del av anmä­lan.

Om Skat­te­ver­ket med stöd av 27 eller 28 § har beslu­tat om minsk­ning av skat­te­av­dra­get, får arbets­gi­va­ren dock inte till­mö­tesgå arbets­ta­ga­rens begä­ran om ett för­höjt skat­te­av­drag.
Lag (2003:664).

Skat­te­av­drag enligt en bestämd pro­cent­sats

Ersätt­ning för arbete

8 §   Skat­te­av­drag skall göras med 30 % av
   1. sådan ersätt­ning för arbete som beta­las ut till en juri­disk per­son,
   2. sådan ersätt­ning för arbete som beta­las ut till en fysisk per­son och är sido­in­komst för mot­ta­ga­ren,
   3. ersätt­ning som inte avser en bestämd tids­pe­riod eller inte beta­las ut vid regel­bun­det åter­kom­mande till­fäl­len,
   4. ersätt­ning för arbete som är avsett att pågå kor­tare tid än en vecka, och
   5. sådan ersätt­ning för arbete som redo­vi­sas i en för­enklad skatte­de­kla­ra­tion enligt 10 kap. 13 a §.

Om ersätt­ning som avses i första styc­ket 3 beta­las ut till­sam­mans med ersätt­ning som utgör mot­ta­ga­rens huvud­in­komst, skall skat­te­av­drag göras enligt grun­der som fast­ställs av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer.
Lag (2000:1000).

Pen­sion och sjuk­pen­ning m.m.

9 §   Skat­te­av­drag från sådan ersätt­ning som avses i 5 kap. 6 § skall göras med 30 %, om mot­ta­ga­ren har F-​skattse­del.

Ränta och utdel­ning

10 §   Skat­te­av­drag från sådan ränta och utdel­ning som avses i 5 kap. 8 § skall göras med 30 %. Skat­te­av­drag från ränta eller utdel­ning på utländska vär­de­pap­per skall göras med så stort belopp att det till­sam­mans med den skatt som dra­gits av i utlan­det upp­går till 30 % av rän­tan eller utdel­ningen.

Sär­skild beräk­nings­grund för skat­te­av­drag

11 §   Skat­te­ver­ket får för enskilda fall besluta att skat­te­av­dra­get från sådan ersätt­ning som utgör mot­ta­ga­rens huvud­in­komst och, om det finns sär­skilda skäl, även från andra ersätt­ningar ska beräk­nas enligt sär­skild beräk­nings­grund. En för­ut­sätt­ning för ett sådant beslut är att över­ens­stäm­mel­sen mel­lan den pre­li­mi­nära skat­ten och den beräk­nade slut­liga skat­ten där­i­ge­nom kan antas bli bättre.

Beräk­ningen av skat­te­av­drag enligt första styc­ket ska ske med led­ning av de upp­gif­ter som har läm­nats i en pre­li­mi­när själv­de­kla­ra­tion eller andra till­gäng­liga upp­gif­ter. Vid beräk­ningen tilläm­pas de bestäm­mel­ser i 11 kap. 9-11 §§ som ska gälla när den slut­liga skat­ten bestäms. Om en skat­te­sats för kom­mu­nal inkomst­skatt har änd­rats genom beslut så sent under decem­ber året före inkomstå­ret att änd­ringen inte kan beak­tas, ska den tidi­gare skat­te­sat­sen tilläm­pas.

Om mot­ta­ga­ren är skatt­skyl­dig också för någon annan inkomst från vil­ken skat­te­av­drag inte kan göras eller om mot­ta­ga­ren ska betala fas­tig­hets­skatt eller kom­mu­nal fas­tig­hets­av­gift, får Skat­te­ver­ket besluta att skat­te­av­dra­get ska beräk­nas också med hän­syn till detta. Lag (2007:1405).

12 §   När Skat­te­ver­ket beslu­tar om skat­te­av­drag enligt sär­skild beräk­nings­grund i fråga om ersätt­ning till en juri­disk per­son får hän­syn inte tas till den juri­diska per­so­nens kost­na­der för lön till delä­gare.

När det gäl­ler ersätt­ning till han­dels­bo­lag får beslut om skat­te­av­drag enligt sär­skild beräk­nings­grund fat­tas endast om det finns sär­skilda skäl. Lag (2003:664).

13 §   I fråga om ränta och utdel­ning får Skat­te­ver­ket besluta om skat­te­av­drag enligt sär­skild beräk­nings­grund endast på det sät­tet att skat­te­av­drag inte skall göras från viss ränta eller utdel­ning. Lag (2003:664).

Under­lag för beräk­ning av skat­te­av­drag

Beräk­ning av för­mån­svärde

14 §   Om en arbets­ta­gare, för­u­tom kon­tant ersätt­ning för arbete, får andra för­må­ner, ska skat­te­av­dra­get beräk­nas efter för­må­ner­nas sam­man­lagda värde.

Om arbets­ta­ga­ren har beta­lat ersätt­ning för en för­mån, ska ersätt­ningen beak­tas vid beräk­ningen av för­mån­svär­det.

I fråga om sådan för­mån som avses i 10 kap. 11 § andra styc­ket inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229), ska den i vars tjänst rät­tig­he­ten för­vär­vats anses som arbets­gi­vare.

I fråga om intäkt i form av rabatt, bonus eller annan för­mån, som utges på grund av kund­tro­het eller lik­nande, ska den som slut­ligt har stått för de kost­na­der som lig­ger till grund för för­må­nen anses som arbets­gi­vare. I fråga om intäkt i form av en annan för­mån än sådan som avses i tredje styc­ket eller ersätt­ning, som getts ut eller anses utgi­ven av en fysisk per­son som är bosatt utom­lands eller en utländsk juri­disk per­son, ska den hos vil­ken den skatt­skyl­dige är anställd i Sve­rige anses som arbets­gi­vare, om för­må­nen eller ersätt­ningen kan anses ha sin grund i anställ­ningen i Sve­rige och det inte finns något anställ­nings­för­hål­lande mel­lan utgi­va­ren av för­må­nen eller ersätt­ningen och den skatt­skyl­dige.

För­mån som avses i 10 kap. 11 § andra styc­ket inkomst­skat­te­la­gen ska räk­nas med då rät­ten utnytt­jas eller över­låts. Intäk­ter som avses i fjärde styc­ket ska räk­nas med först när arbets­gi­va­ren har fått kän­ne­dom om dem.
Lag (2008:823).

15 §   Vär­det av för­mån av någon annan bostad här i lan­det än semes­ter­bo­stad eller bostad som avses i 61 kap. 3 a § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) skall beräk­nas enligt vär­de­ta­bel­ler.

Tabel­lerna skall ha föl­jande grun­der. Lan­det delas in i områ­den som är väsent­li­gen enhet­liga i fråga om boen­de­kost­na­der.
För­mån­svär­det av en bostad skall bestäm­mas inom varje område till det genom­snitt­liga vär­det beräk­nat per kvadrat­me­ter bostads­yta för jäm­för­bara bostä­der inom områ­det. För en bostad utan­för tätort med när­maste omgiv­ning skall dock vär­det bestäm­mas till 90 % av det lägsta av nämnda genom­snitts­vär­den.
Lag (2000:1000).

16 §   Om Skat­te­ver­ket har bestämt vär­det av en för­mån vid beräk­ning av arbets­gi­var­av­gif­ter enligt 9 kap. 2 § andra styc­ket, skall detta värde använ­das även vid beräk­ning av skat­te­av­drag.
Lag (2003:664).

17 §   Vär­det av en för­mån i andra fall skall beräk­nas enligt bestäm­mel­serna i inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229).

Bestäm­mel­serna om jämk­ning i 61 kap. 18 § inkomst­skat­te­la­gen får dock tilläm­pas endast i fråga om för­mån av fri kost och efter beslut av Skat­te­ver­ket. Lag (2003:664).

Dricks­pengar

18 §   Om en arbets­ta­gare på grund av arbets­av­tal har rätt att ta emot också dricks­pengar eller någon annan lik­nande ersätt­ning direkt från all­män­he­ten och arbets­gi­va­ren kän­ner till eller kan upp­skatta ersätt­ningen, skall hän­syn tas till sådan ersätt­ning vid beräk­ning av skat­te­av­drag.

Ersätt­ning för ökade lev­nads­kost­na­der vid tjäns­te­resa

19 §   Från ersätt­ning för ökade lev­nads­kost­na­der som läm­nas vid sådan tjäns­te­resa som avses i 12 kap. 6 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) skall skat­te­av­drag göras endast till den del ersätt­ningen över­sti­ger de scha­blon­be­lopp som anges i 12 kap. 6 a, 10-15, 17 och 21 §§ inkomst­skat­te­la­gen eller, när det gäl­ler kost­nad för logi, den fak­tiska utgif­ten. Lag (2006:993).

Andra ersätt­ningar för kost­na­der i arbe­tet

20 §   Från andra ersätt­ningar för kost­na­der i arbe­tet än som avses i 19 § skall skat­te­av­drag göras endast i föl­jande utsträck­ning:
   1. Om det är uppen­bart att ersätt­ningen avser kost­na­der som mot­ta­ga­ren inte får dra av vid inkomst­tax­e­ringen, skall skat­te­av­drag beräk­nas på hela ersätt­ningen.
   2. Om det är uppen­bart att ersätt­ningen över­sti­ger det belopp som mot­ta­ga­ren får dra av vid inkomst­tax­e­ringen, skall skat­te­av­drag beräk­nas på den över­sti­gande delen.

Avgif­ter i sam­band med tjäns­ten

21 §   Skat­te­av­drag skall beräk­nas på det belopp som åter­står sedan föl­jande avgif­ter räk­nats av från ersätt­ningen för arbe­tet:
   1. avgif­ter som arbets­ta­ga­ren i sam­band med tjäns­ten beta­lar för egen eller efter­le­van­des pen­sio­ne­ring på annat sätt än genom för­säk­ring, och
   2. avgif­ter som arbets­ta­ga­ren beta­lar för sådan pen­sions­för­säk­ring eller sjuk- eller olycks­falls­för­säk­ring som tagits i sam­band med tjäns­ten.

Kost­nads­av­drag

22 §   Andra kost­na­der i arbe­tet än de som avses i 21 § får räk­nas av endast om
   1. arbets­ta­ga­ren är en fysisk per­son som får dra av kost­na­derna vid inkomst­tax­e­ringen, och
   2. kost­na­derna kan beräk­nas uppgå till minst 10 % av arbets­ta­ga­rens ersätt­ning från arbets­gi­va­ren under inkomstå­ret.

Av 2 kap. 21 § tredje styc­ket soci­al­av­giftsla­gen (2000:980) föl­jer att arbets­ta­ga­rens utgif­ter i vissa fall skall beräk­nas enligt scha­blon. Finns det inte någon scha­blon skall Skat­te­ver­ket på begä­ran av arbets­gi­va­ren bestämma hur kost­na­derna skall beräk­nas.

Om arbets­ta­ga­rens kost­na­der har beräk­nats enligt andra styc­ket, skall arbets­gi­va­ren under­rätta arbets­ta­ga­ren om detta.
Lag (2003:664).

Hem­re­sor

23 §   På begä­ran av en utbe­ta­lare får Skat­te­ver­ket besluta att skat­te­av­drag skall göras utan hän­syn till för­mån av fri hem­resa eller ersätt­ning för kost­nad för hem­resa med all­männa kom­mu­ni­ka­tio­ner. Detta gäl­ler dock endast till den del för­må­nen eller ersätt­ningen inte över­sti­ger det belopp som får dras av enligt 12 kap. 24 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229).
Lag (2003:664).

Resor vid till­trä­dande eller från­trä­dande av anställ­ning eller upp­drag

24 §   Vid beräk­ningen av skat­te­av­drag skall hän­syn inte tas till för­mån av fri resa inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det i sam­band med till­trä­dande eller från­trä­dande av anställ­ning eller upp­drag eller till ersätt­ning för kost­na­der för sådan resa. Lag (2002:391).

För­mån av hus­hålls­ar­bete

25 §   Vid beräk­ningen av skat­te­av­drag ska hän­syn inte tas till för­mån av hus­hålls­ar­bete enligt 67 kap. inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) om arbe­tet har utförts av inne­ha­vare av F- skattse­del enligt 67 kap. 16 § 1 eller mot­sva­rande hand­ling enligt 67 kap. 17 § samma lag. Detta gäl­ler dock endast för­mån upp till ett värde av 100 000 kro­nor per inkomstår.
Lag (2009:541).

Skat­te­av­drag från för­skott

26 §   Om ersätt­ning för arbete beta­las ut i form av för­skott, skall skat­te­av­dra­get beräk­nas till så stor del av skat­te­av­dra­get på hela ersätt­ningen som det utbe­talda belop­pet utgör av hela ersätt­ningen.

Om hela ersätt­ningen inte är känd då för­skot­tet beta­las ut, beräk­nas skat­te­av­drag som om för­skot­tet utgör hela ersätt­ningen för den aktu­ella tids­pe­ri­o­den.

När res­te­rande belopp beta­las ut görs skat­te­av­drag med åter­stå­ende del av det sam­man­lagda avdra­get för hela ersätt­ningen.

Mins­kat skat­te­av­drag vid kon­kurs eller utmät­ning

27 §   För den som är för­satt i kon­kurs får Skat­te­ver­ket efter ansö­kan av kon­kurs­boet besluta att skat­te­av­drag skall göras med mindre belopp än som annars skulle ha gällt, om den pre­li­mi­nära skat­ten där­i­ge­nom bättre stäm­mer över­ens med den beräk­nade slut­liga skat­ten.

Vid beräk­ningen skall om möj­ligt hän­syn tas till sådana belopp som enligt 11 kap. 14 § andra styc­ket 1 kan komma att till­go­do­räk­nas kon­kurs­gäl­de­nä­ren utö­ver A-​skatt. Lag (2003:664).

28 §   Bestäm­mel­serna i 27 § gäl­ler också efter ansö­kan av Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten när ersätt­ning skall tas i anspråk genom utmät­ning. Lag (2006:727).

Änd­rad beräk­ning av skat­te­av­drag

29 §   Skat­te­ver­ket får besluta om änd­rad beräk­ning av skat­te­av­drag för att uppnå att detta bättre stäm­mer över­ens med den beräk­nade slut­liga skat­ten. Bestäm­mel­serna i 12 och 13 §§ skall då tilläm­pas.

Vid beräk­ningen skall om möj­ligt hän­syn tas till sådana belopp som enligt 11 kap. 14 § andra styc­ket 1 kan komma att till­go­do­räk­nas den skatt­skyl­dige utö­ver A-​skatt och till sådana belopp som avses i 11 kap. 14 § andra styc­ket 2 a och b.

Änd­rad beräk­ning får beslu­tas endast om den avser belopp som är bety­dande med hän­syn till den skatt­skyl­di­ges för­hål­lan­den eller om det finns andra sär­skilda skäl. Lag (2003:664).

Skat­te­av­drag från ersätt­ning i utländsk valuta

30 §   Om ersätt­ning för arbete beta­lats ut i utländsk valuta och upp­gift om skat­te­av­dra­gets belopp, enligt 5 kap. 12 § andra styc­ket, läm­nats i denna valuta, skall skat­te­av­dra­get räk­nas om till svenska kro­nor enligt valuta­kur­sen vid utbe­tal­nings­till­fäl­let. Lag (2000:55).


9 kap. Beräk­ning av arbets­gi­var­av­gif­ter

Arbets­gi­var­av­gif­ter

1 §   Arbets­gi­var­av­gif­ter skall beräk­nas för varje redo­vis­nings­pe­riod efter de pro­cent­sat­ser och på det under­lag som anges i
   1. 2 kap. soci­al­av­giftsla­gen (2000:980),
   2. 1 § lagen (1990:659) om sär­skild löneskatt på vissa för­värv­sin­koms­ter, och
   3. 1 och 3 §§ lagen (1994:1920) om all­män löne­av­gift.
Lag (2000:985).

2 §   För­må­ner skall tas upp till ett värde som bestäms i enlig­het med 8 kap. 14, 15 och 17 §§. Sådan driv­me­dels­för­mån som avses i 61 kap. 10 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) skall dock vär­de­ras till mark­nads­vär­det.

På begä­ran av arbets­gi­va­ren får Skat­te­ver­ket bestämma vär­det av för­må­nen om
   1. vär­det av bil­för­mån eller kost­för­mån skall juste­ras enligt 61 kap. 18, 19 eller 19 b § inkomst­skat­te­la­gen, eller
   2. bostads­för­mån­svärde som bestäms enligt 8 kap. 15 § avvi­ker med mer än 10 % från det värde som föl­jer av 61 kap. 2 eller 20 § inkomst­skat­te­la­gen.

Arbets­gi­va­ren skall under­rätta arbets­ta­ga­ren om Skat­te­ver­kets beslut. Lag (2006:1496).

3 §   Om en arbets­gi­vare har utgett ersätt­ning som till viss del mot­sva­rar utgif­ter i arbe­tet och ersätt­ningen till den delen är avgifts­fri enligt 2 kap. 21 § soci­al­av­giftsla­gen (2000:980), gäl­ler vid beräk­ningen av utgif­terna bestäm­mel­serna i 8 kap. 22 § andra och tredje styc­kena. Lag (2000:985).


10 kap. Skyl­dig­het att lämna dekla­ra­tion

Pre­li­mi­när själv­de­kla­ra­tion

Skyl­dig­het att lämna pre­li­mi­när själv­de­kla­ra­tion

1 §   En pre­li­mi­när själv­de­kla­ra­tion skall läm­nas av
   1. den som ansö­ker om F-​skattse­del, och
   2. den som har F-​skatt eller sär­skild A-​skatt och vars slut­liga skatt vid tax­e­ringen året efter inkomstå­ret beräk­nas över­stiga mot­sva­rande skatt enligt den årliga tax­e­ringen året före inkomstå­ret med ett belopp som är bety­dande med hän­syn till den skatt­skyl­di­ges för­hål­lan­den.1

2 §   En skatt­skyl­dig får lämna en pre­li­mi­när själv­de­kla­ra­tion även i andra fall än som avses i 1 §.

3 §   Om det på grund av änd­rade för­hål­lan­den kan antas att den slut­liga skat­ten vid tax­e­ringen året efter inkomstå­ret kom­mer att över­stiga den som beräk­nats enligt en tidi­gare läm­nad pre­li­mi­när själv­de­kla­ra­tion med ett belopp som är bety­dande med hän­syn till den skatt­skyl­di­ges för­hål­lan­den, skall den skatt­skyl­dige lämna en ny pre­li­mi­när själv­de­kla­ra­tion.

4 §   I de fall som avses i 1 § 2 och 3 § behö­ver den skatt­skyl­dige inte lämna någon pre­li­mi­när själv­de­kla­ra­tion efter den 30 novem­ber inkomstå­ret.

5 §   Efter före­läg­gande av Skat­te­ver­ket skall också den som inte är dekla­ra­tions­skyl­dig enligt 1 eller 3 § lämna en pre­li­mi­när själv­de­kla­ra­tion. Lag (2003:664).

När en pre­li­mi­när själv­de­kla­ra­tion skall läm­nas

6 §   En pre­li­mi­när själv­de­kla­ra­tion enligt 1 § 1 skall läm­nas när ansö­kan görs.

I de fall som avses i 1 § 2 skall den pre­li­mi­nära själv­de­kla­ra­tio­nen läm­nas senast den 30 novem­ber året före inkomstå­ret eller, om den skatt­skyl­dige då inte var dekla­ra­tions­skyl­dig, senast 14 dagar efter det att skyl­dig­he­ten upp­kom.

En ny pre­li­mi­när själv­de­kla­ra­tion enligt 3 § skall läm­nas senast 14 dagar efter det att för­hål­lan­dena änd­ra­des.

Vad en pre­li­mi­när själv­de­kla­ra­tion skall ta upp

7 §   En pre­li­mi­när själv­de­kla­ra­tion ska inne­hålla de upp­gif­ter om beräk­nade inkoms­ter och utgif­ter som före­skrivs av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer.
Lag (2007:1405).

Upp­gift om kom­mande utbe­tal­ningar

8 §   Efter före­läg­gande av Skat­te­ver­ket är en arbets­gi­vare skyl­dig att för en namn­gi­ven per­son lämna upp­gift om den ersätt­ning som kan antas komma att beta­las ut under inkomstå­ret.
Lag (2003:664).

Skal­bo­lags­de­kla­ra­tion

Skyl­dig­het att lämna skal­bo­lags­de­kla­ra­tion

8 a §   Om 25 a kap. 11 § eller 49 a kap. 13 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) skall tilläm­pas skall det avytt­rade före­ta­get lämna en skal­bo­lags­de­kla­ra­tion.

Om det är en andel i ett han­dels­bo­lag som har avytt­rats skall i stäl­let den delä­gare som har avytt­rat ande­len lämna en skal­bo­lags­de­kla­ra­tion. Han­dels­bo­la­get skall till delä­ga­ren lämna de upp­gif­ter som fram­går av 3 kap. 18 § lagen (2001:1227) om själv­de­kla­ra­tio­ner och kon­troll­upp­gif­ter som behövs för den­nes skal­bo­lags­de­kla­ra­tion. Lag (2003:227).

När en skal­bo­lags­de­kla­ra­tion skall läm­nas

8 b §   En skal­bo­lags­de­kla­ra­tion ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket senast 60 dagar efter det att ande­len eller delä­gar­rät­ten har avytt­rats eller till­trätts.
Lag (2011:1511).

Vad en skal­bo­lags­de­kla­ra­tion skall ta upp

8 c §   En skal­bo­lags­de­kla­ra­tion ska inne­hålla
   - de upp­gif­ter som avses i 3 kap. 5 § lagen (2001:1227) om själv­de­kla­ra­tio­ner och kon­troll­upp­gif­ter, och
   - nöd­vän­diga iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­ter för den som avytt­rat och för den som för­vär­vat ande­len. Lag (2008:1065).

Skatte­de­kla­ra­tion

Skyl­dig­het att lämna skatte­de­kla­ra­tion

9 §   En skatte­de­kla­ra­tion ska läm­nas av
   1. den som har varit skyl­dig att göra skat­te­av­drag eller betala arbets­gi­var­av­gif­ter eller som har gjort ett skat­te­av­drag utan att vara skyl­dig att göra det,
   2. den som har beta­lat ut sådan ersätt­ning som skat­te­av­drag ska göras från enligt lagen (1991:586) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta,
   3. han­dels­bo­lag som är skatt­skyl­digt enligt mer­vär­dess­kat­te­la­gen (1994:200),
   4. annan som är skatt­skyl­dig enligt mer­vär­dess­kat­te­la­gen med undan­tag av en sådan mer­vär­desskatte­grupp som avses i 6 a kap. 1 § nämnda lag, allt om inte annat föl­jer av 31 eller 32 §,
   5. den som är grupp­hu­vud­man,
   6. den som omfat­tas av beslut enligt 11 §, och
   7. den som ska regi­stre­ras enligt 3 kap. 1 § första styc­ket 4, 5 eller 5 a, om inte annat föl­jer av 31 §. Lag (2009:1335).

9 a §   En punkt­skatte­de­kla­ra­tion skall läm­nas av den som är skatt­skyl­dig enligt någon av de lagar som anges i 1 kap. 1 § andra styc­ket.

Vad som sägs i denna lag om skatte­de­kla­ra­tio­ner skall, om inte något annat anges, gälla även punkt­skatte­de­kla­ra­tio­ner.

I 32 a och 32 b §§ finns bestäm­mel­ser om sär­skild skatte­de­kla­ra­tion. Lag (2002:400).

10 §   Efter före­läg­gande av Skat­te­ver­ket skall också den som inte är dekla­ra­tions­skyl­dig enligt 9 § lämna en skatte­de­kla­ra­tion.
Lag (2003:664).

11 §   Skat­te­ver­ket skall besluta att mer­vär­desskatt som annars skall redo­vi­sas i en själv­de­kla­ra­tion enligt bestäm­mel­serna i 31 § första styc­ket skall redo­vi­sas i en skatte­de­kla­ra­tion,
   1. om den skatt­skyl­dige begär det, eller
   2. om det finns sär­skilda skäl.

Beslu­tet skall gälla hela beskatt­ningsår och, i de fall som avses i första styc­ket 1, minst två på varandra föl­jande beskatt­ningsår.
Lag (2003:664).

12 §   Om det finns sär­skilda skäl, får Skat­te­ver­ket gå med på att en arbets­gi­vare som är bosatt utom­lands eller är en utländsk juri­disk per­son som sak­nar fast drift­ställe här i lan­det, redo­vi­sar arbets­gi­var­av­gif­ter på något annat sätt eller vid någon annan tid­punkt än som anges i detta kapi­tel. Lag (2003:664).

13 §   En skatte­de­kla­ra­tion skall läm­nas för varje redo­vis­nings­pe­riod.

Om den som är regi­stre­rad enligt 3 kap. 1 § första styc­ket 1-5 inte skall redo­visa vare sig skat­te­av­drag eller arbets­gi­var­av­gif­ter i skatte­de­kla­ra­tion för en viss redo­vis­nings­pe­riod och om Skat­te­ver­ket skrift­li­gen upp­lysts om detta, behö­ver någon dekla­ra­tion inte läm­nas för den peri­o­den. Detta gäl­ler även om en för­enklad skatte­de­kla­ra­tion enligt 13 a § läm­nas för redo­vis­nings­pe­ri­o­den.

I fråga om den som är skatt­skyl­dig till mer­vär­desskatt gäl­ler andra styc­ket endast om den skatt­skyl­dige enligt 31 § första styc­ket skall redo­visa mer­vär­dess­kat­ten i sin själv­de­kla­ra­tion.
Lag (2003:664).

13 a §   En fysisk per­son eller ett dödsbo som har beta­lat ut ersätt­ning för arbete till en annan fysisk per­son får full­göra skyl­dig­he­ten att lämna skatte­de­kla­ra­tion för den ersätt­ningen genom att lämna en för­enklad skatte­de­kla­ra­tion, om ersätt­ningen inte utgör utgift i en av utbe­ta­la­ren bedri­ven närings­verk­sam­het.

En för­enklad skatte­de­kla­ra­tion skall läm­nas för varje betal­nings­mot­ta­gare och för varje redo­vis­nings­pe­riod under vil­ken ersätt­ning för arbete beta­lats ut.

Vad som sägs i 10 kap. 22 och 24-27 §§, 11 kap. 16 och 18 §§, 14 kap. 6 §, 15 kap. 3 och 7 §§, 16 kap. 4 §, 21 kap. 9 och 11 §§ samt 23 kap. 9 § om skatte­de­kla­ra­tio­ner skall gälla även för­enk­lade skatte­de­kla­ra­tio­ner. Lag (2003:1205).

Redo­vis­nings­pe­ri­o­der

14 §   En redo­vis­nings­pe­riod omfat­tar en kalen­der­må­nad, om inte något annat sär­skilt före­skrivs. Lag (2002:400).

14 a §   För en sådan mer­vär­desskatt­skyl­dig som är skyl­dig att redo­visa mer­vär­desskatt på beskatt­nings­un­der­lag som exklu­sive uni­ons­in­terna för­värv och import för beskatt­nings­å­ret beräk­nas sam­man­lagt uppgå till högst 40 mil­jo­ner kro­nor, ska redo­vis­nings­pe­ri­o­den för mer­vär­desskatt vara tre kalen­der­må­na­der.

Första styc­ket gäl­ler även den som ska regi­stre­ras enligt 3 kap. 1 § 4 eller 5, om redo­vis­ningen inte ska ske enligt 31 §.
Lag (2011:288).

14 b §   Skat­te­ver­ket ska besluta att redo­vis­nings­pe­ri­o­den för mer­vär­desskatt ska vara en kalen­der­må­nad i stäl­let för tre
   1. om den skatt­skyl­dige begär det, eller
   2. om det finns sär­skilda skäl.

Ett beslut enligt första styc­ket 1 ska gälla minst tju­go­fyra på varandra föl­jande redo­vis­nings­pe­ri­o­der, om inte sär­skilda skäl talar emot det. Ett beslut enligt första styc­ket 2 gäl­ler till dess Skat­te­ver­ket beslu­tar annat. Lag (2007:1377).

14 c §   Om redo­vis­nings­pe­ri­o­den för mer­vär­desskatt änd­ras till en kalen­der­må­nad i stäl­let för tre eller omvänt, ska den nya redo­vis­nings­pe­ri­o­den börja gälla vid ingången av det kalen­der­kvar­tal som föl­jer när­mast efter den tid­punkt då de för­hål­lan­den som lig­ger till grund för änd­ringen inträf­fade eller beslut enligt 14 b § första styc­ket fat­ta­des.

Om omstän­dig­he­terna talar för det, får Skat­te­ver­ket dock besluta att den nya redo­vis­nings­pe­ri­o­den ska börja gälla ett kalen­der­kvar­tal senare än vad som anges i första styc­ket.
Lag (2007:1377).

14 d §   Utan hin­der av 14 c § ska en ny redo­vis­nings­pe­riod gälla ome­del­bart, om beslut har fat­tats enligt
   1. 14 b § första styc­ket 2, eller
   2. 14 b § första styc­ket 1 och det finns sär­skilda skäl.
Lag (2007:1377).

15 §   För en sådan mer­vär­desskatt­skyl­dig som inte är skyl­dig att lämna själv­de­kla­ra­tion och som där­för ska redo­visa mer­vär­desskatt i en skatte­de­kla­ra­tion samt för han­dels­bo­lag, får Skat­te­ver­ket besluta att redo­vis­nings­pe­ri­o­den för mer­vär­desskatt ska vara ett helt beskatt­ningsår. Detta gäl­ler endast om beskatt­nings­un­der­la­gen exklu­sive uni­ons­in­terna för­värv och import för beskatt­nings­å­ret beräk­nas uppgå till högst 200 000 kro­nor. Lag (2011:288).

16 §   Redo­vis­nings­pe­ri­o­den för mer­vär­desskatt som skall redo­vi­sas i en själv­de­kla­ra­tion utgörs av det beskatt­ningsår som själv­de­kla­ra­tio­nen avser när det gäl­ler inkomst­be­skatt­ning.

16 a §   För en skatt­skyl­dig som kan beräk­nas redo­visa punkt­skatt med ett net­to­be­lopp om högst 20 000 kro­nor för beskatt­nings­å­ret får Skat­te­ver­ket besluta att redo­vis­nings­pe­ri­o­den för punkt­skat­ten skall vara ett helt beskatt­ningsår.

Ett beslut enligt första styc­ket upp­hör att gälla om den skatt­skyl­dige för­sätts i kon­kurs. Den pågående redo­vis­nings­pe­ri­o­den löper i sådana fall ut vid utgången av den kalen­der­må­nad under vil­ken kon­kurs­be­slu­tet har med­de­lats.
Lag (2003:664).

Vad en skatte­de­kla­ra­tion skall ta upp

17 §   En skatte­de­kla­ra­tion ska, utom i de fall som anges i 17 a §, ta upp
   1. nöd­vän­diga iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­ter,
   2. upp­gift om den redo­vis­nings­pe­riod för vil­ken redo­vis­ning läm­nas,
   3. föl­jande upp­gif­ter om skat­te­av­drag:
      a) den sam­man­lagda ersätt­ning från vil­ken utbe­ta­la­ren är skyl­dig att göra skat­te­av­drag,
      b) sam­man­lagt avdra­get belopp,
   4. föl­jande upp­gif­ter om arbets­gi­var­av­gif­ter:
      a) den sam­man­lagda ersätt­ning för vil­ken utbe­ta­la­ren är skyl­dig att betala arbets­gi­var­av­gif­ter,
      b) sam­man­lagt avdrag enligt 9 kap. 3 §,
      c) peri­o­dens sam­man­lagda avgif­ter,
   5. föl­jande upp­gif­ter om mer­vär­desskatt:
      a) utgå­ende skatt,
      b) ingå­ende skatt,
      c) omsätt­ning, för­värv och över­fö­ringar av varor som trans­por­te­ras mel­lan EU-​län­der, och
   6. de ytter­li­gare upp­gif­ter som behövs för beräk­ning och kon­troll av skat­te­av­drag, arbets­gi­var­av­gif­ter och mer­vär­desskatt.

En skatte­de­kla­ra­tion som ska läm­nas av en grupp­hu­vud­man ska inne­hålla de upp­gif­ter som avses i första styc­ket 1, 2, 5 och 6 samt omfatta hela grup­pen.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela när­mare före­skrif­ter om vad en skatte­de­kla­ra­tion ska ta upp. Lag (2011:288).

17 a §   En för­enklad skatte­de­kla­ra­tion ska ta upp
   1. nöd­vän­diga iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­ter för både utbe­ta­la­ren och betal nings­mot­ta­ga­ren,
   2. upp­gift om den redo­vis­nings­pe­riod för vil­ken redo­vis­ning läm­nas,
   3. upp­gift om den ersätt­ning för vil­ken utbe­ta­la­ren är skyl­dig att göra skat teav­drag och betala arbets­gi­var­av­gif­ter,
   4. verk­ställt skat­te­av­drag,
   5. peri­o­dens arbets­gi­var­av­gif­ter,
   6. avdrag för pre­li­mi­när skat­te­re­duk­tion för hus­hålls­ar­bete som avses i 17 § första styc­ket 2 lagen (2009:194) om för­fa­ran­det vid skat­te­re­duk­tion för hus­hålls­ar­bete, och
   7. de ytter­li­gare upp­gif­ter som behövs för beräk­ning och kon­troll av skat teav­drag och arbets­gi­var­av­gif­ter.

Om betal­nings­mot­ta­ga­ren är begrän­sat skatt­skyl­dig, ska skatte­de­kla­ra­tio nen även ta upp upp­gift om mot­ta­ga­rens utländska skat­te­re­gi­stre­rings num­mer eller mot­sva­rande samt mot­ta­ga­rens med­bor­gar­skap.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om undan­tag från upp­gifts­skyl­dig­he­ten i andra styc­ket om
   1. undan­ta­get inte kan antas komma att för­svåra kon­trol­len av att deklara tions­skyl­dig­he­ten har full­gjorts rik­tigt och full­stän­digt,
   2. upp­gif­ten sak­nar bety­delse för beskatt­ningen enligt lagen (1991:586) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta,
   3. upp­gif­ten sak­nar bety­delse för beräk­ningen av pen­sions­grun­dande in komst enligt lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion, och
   4. undan­ta­get inte påver­kar Sve­ri­ges åta­gan­den inom det inter­na­tio­nella utby­tet av infor­ma­tion.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela när­mare före­skrif­ter om vad en för­enklad skatte­de­kla­ra­tion ska ta upp. Lag (2009:196).

17 b §   En punkt­skatte­de­kla­ra­tion skall ta upp
   1. nöd­vän­diga iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­ter,
   2. den redo­vis­nings­pe­riod för vil­ken redo­vis­ning läm­nas,
   3. skat­tens brut­to­be­lopp,
   4. yrkade avdrag,
   5. skat­tens net­to­be­lopp, och
   6. de ytter­li­gare upp­gif­ter som behövs för beräk­ning och kon­troll av punkt­skatt.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter om vad en punkt­skatte­de­kla­ra­tion skall ta upp. Lag (2002:400).

När en skatte­de­kla­ra­tion skall läm­nas

18 §   Den som är skyl­dig att redo­visa mer­vär­desskatt eller som ska regi­stre­ras enligt 3 kap. 1 § 4, 5 eller 5 a ska, om inte annat föl­jer av 19-24 §§, lämna skatte­de­kla­ra­tion enligt föl­jande upp­ställ­ning.

Deklaration     ska avse         punktskatter   och mervärdesskatt
som ska ha      skatteavdrag     för            för redovisnings-
kom­mit in till och arbetsgivar-​​ redovisnings-​​ peri­o­den
Skatteverket    avgifter för     perioden
senast          redovisnings-
                perioden,
12 februari     januari          december       oktober-december
12 mars         februari         januari
12 april        mars             februari
12 maj          april            mars           januari-mars
12 juni         maj              april
12 juli         juni             maj
17 augusti      juli             juni           april-juni
12 september    augusti          juli
12 oktober      september        augusti
12 november     oktober          september      juli-september
12 december     november         oktober
17 januari      december         november
Om Skat­te­ver­ket har beslu­tat enligt 14 b § första styc­ket att redo­vis­nings­pe­ri­o­den ska omfatta en kalen­der­må­nad, ska mer­vär­dess­kat­ten redo­vi­sas enligt reg­lerna för punkt­skatt i första styc­ket.

Skat­te­ver­ket ska besluta att mer­vär­desskatt som annars ska redo­vi­sas enligt reg­lerna för punkt­skatt i första styc­ket ska redo­vi­sas enligt bestäm­mel­serna i 19 § om den skatt­skyl­dige begär det. Beslu­tet ska, om inte sär­skilda skäl talar emot det, gälla minst tolv på varandra föl­jande redo­vis­nings­pe­ri­o­der.

Om tid­punk­ten för läm­nan­det av en skatte­de­kla­ra­tion redan har pas­se­rats när beslut enligt 14 b § första styc­ket 2 eller 14 d § 2 fat­tas, ska den skatt­skyl­dige lämna dekla­ra­tio­nen senast när dekla­ra­tio­nen för nästa redo­vis­nings­pe­riod ska läm­nas. Lag (2009:1335).

19 §   Den som är skyl­dig att redo­visa mer­vär­desskatt på beskatt­nings­un­der­lag som exklu­sive uni­ons­in­terna för­värv och import för beskatt­nings­å­ret beräk­nas sam­man­lagt över­stiga 40 mil­jo­ner kro­nor, ska lämna skatte­de­kla­ra­tion enligt föl­jande upp­ställ­ning, om inte Skat­te­ver­ket har beslu­tat något annat enligt 21 §.

Deklaration som ska ha          ska avse skatteavdrag,
kommit in till                  arbetsgivaravgifter,
Skatteverket senast             mervärdesskatt och
                                punktskatt för
                                redovisningsperioden
26 februari                     januari
26 mars                         februari
26 april                        mars
26 maj                          april
26 juni                         maj
26 juli                         juni
26 augusti                      juli
26 september                    augusti
26 oktober                      september
26 november                     oktober
27 december                     november
26 januari                      december
Lag (2011:288).

20 §   Den som redo­vi­sar över­skju­tande ingå­ende mer­vär­desskatt före den tid som anges i 18 eller 19 § skall redo­visa också de skat­te­av­drag och arbets­gi­var­av­gif­ter som skall redo­vi­sas den månad då den över­skju­tande ingå­ende mer­vär­dess­kat­ten redo­vi­sas, eller som skulle ha redo­vi­sats tidi­gare, om skat­te­av­dra­gen och arbets­gi­var­av­gif­terna inte redan redo­vi­sats eller bestämts genom ett ompröv­nings­be­slut. Det­samma gäl­ler i fråga om mer­vär­desskatt.

21 §   Om det finns sär­skilda skäl, får Skat­te­ver­ket besluta att en sådan näringsid­kare som avses i 19 § skall redo­visa skat­te­av­drag och arbets­gi­var­av­gif­ter för sig i en skatte­de­kla­ra­tion som skall läm­nas senast den 12 i måna­den efter redo­vis­nings­pe­ri­o­dens utgång, i janu­ari senast den 17.
Dekla­ra­tio­nen skall ta upp de upp­gif­ter som anges i 17 § första styc­ket 1-4 och 6. Lag (2003:664).

22 §   En skatt­skyl­dig som inte skall redo­visa mer­vär­desskatt eller som enligt 31 § första styc­ket skall redo­visa mer­vär­desskatt i själv­de­kla­ra­tion, skall lämna skatte­de­kla­ra­tion enligt föl­jande upp­ställ­ning.

Deklaration som skall           skall avse skatteavdrag,
ha kommit in till               arbetsgivaravgifter och
Skatteverket senast             punktskatt för
redo­vis­nings­pe­ri­o­den

12 februari                     januari
12 mars                         februari
12 april                        mars
12 maj                          april
12 juni                         maj
12 juli                         juni
17 augusti                      juli
12 september                    augusti
12 oktober                      september
12 november                     oktober
12 december                     november
17 januari                      december
Lag (2003:664).

22 a §   En annan skatt­skyl­dig än den som anges i 14 a §, som har en redo­vis­nings­pe­riod som är längre än en kalen­der­må­nad, ska redo­visa skat­ten i en skatte­de­kla­ra­tion som ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket senast den 12 i andra måna­den efter redo­vis­nings­pe­ri­o­dens utgång, med undan­tag för måna­derna janu­ari och augusti då dekla­ra­tio­nen i stäl­let ska ha kom­mit in senast den 17. Lag (2007:1377).

23 §   Kom­mu­ner och lands­ting ska all­tid lämna skatte­de­kla­ra­tion enligt upp­ställ­ningen i 18 § första styc­ket, utom i janu­ari och augusti, då dekla­ra­tio­nen i stäl­let ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket senast den 12 i måna­den. Dess­utom ska mer­vär­dess­kat­ten redo­vi­sas enligt reg­lerna för punkt­skatt i 18 § första styc­ket.

Vad som sägs i 20 § gäl­ler inte kom­mu­ner och lands­ting.
Lag (2007:1377).

24 §   Om det finns sär­skilda skäl, får Skat­te­ver­ket bevilja en skatt­skyl­dig anstånd med att lämna skatte­de­kla­ra­tion. En ansö­kan om anstånd skall ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket senast den dag då dekla­ra­tio­nen skulle ha kom­mit in.

Änd­ras för­ut­sätt­ning­arna för anstån­det innan anstånds­ti­den gått ut, skall anstån­det omprö­vas. Lag (2003:664).

Hur en dekla­ra­tion skall läm­nas

25 §   Pre­li­mi­nära själv­de­kla­ra­tio­ner, skal­bo­lags­de­kla­ra­tio­ner och skatte­de­kla­ra­tio­ner skall läm­nas till Skat­te­ver­ket enligt fast­ställda for­mu­lär. Om Skat­te­ver­ket har anvi­sat ett sär­skilt mot­tag­nings­ställe skall dekla­ra­tio­nen läm­nas dit.

Dekla­ra­tio­nen skall vara egen­hän­digt under­skri­ven av den som är skyl­dig att lämna dekla­ra­tio­nen eller av den som är behö­rig före­trä­dare enligt 23 kap. 3-5 §§.

En sådan skatte­de­kla­ra­tion som avses i 1 § första styc­ket lagen (2005:1117) om dekla­ra­tions­om­bud, får även skri­vas under av ett dekla­ra­tions­om­bud. Lag (2005:1118).

26 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het rege­ringen bestäm­mer får före­skriva eller i enskilda fall medge att själv­de­kla­ra­tion och skatte­de­kla­ra­tion får läm­nas i form av ett elektro­niskt doku­ment.

Med ett elektro­niskt doku­ment avses en upp­tag­ning som har gjorts med hjälp av auto­ma­ti­se­rad data­be­hand­ling och vars inne­håll och utstäl­lare kan veri­fie­ras genom ett visst tek­niskt för­fa­rande. I så fall får kra­vet enligt 25 § på under­skrift upp­fyl­las med elektro­niska medel. Lag (2003:664).

27 §   Om någon inte full­gör sin skyl­dig­het att lämna en pre­li­mi­när själv­de­kla­ra­tion eller en skatte­de­kla­ra­tion eller läm­nar en ofull­stän­dig sådan dekla­ra­tion, får Skat­te­ver­ket före­lägga den dekla­ra­tions­skyl­dige att lämna dekla­ra­tio­nen eller att kom­plet­tera den. Lag (2003:664).

28 §   Skat­te­ver­ket får, om det finns sär­skilda skäl, besluta att en viss verk­sam­het skall redo­vi­sas för sig.
Lag (2003:664).

Sär­skilda bestäm­mel­ser om redo­vis­ning av mer­vär­desskatt och punkt­skatt

29 §   I 13 kap. 6-28 b §§ mer­vär­dess­kat­te­la­gen (1994:200) finns sär­skilda bestäm­mel­ser om redo­vis­ning av utgå­ende och ingå­ende mer­vär­desskatt. Lag (2000:501).

30 §   Utgå­ende skatt som avser sådana uni­ons­in­terna för­värv som anges i 1 kap. 1 § första styc­ket 2 mer­vär­dess­kat­te­la­gen (1994:200) ska redo­vi­sas sär­skilt. Lag (2011:288).

30 a §   Till varje redo­vis­nings­pe­riod skall den punkt­skatt hän­fö­ras för vil­ken redo­vis­nings­skyl­dig­het har inträtt under peri­o­den. Skatt enligt lagen (2007:460) om skatt på tra­fik­för­säk­rings­pre­mie m.m. skall dock hän­fö­ras till den redo­vis­nings­pe­riod då skatt­skyl­dig­he­ten inträ­der.

Redo­vis­nings­skyl­dig­he­ten inträ­der när affärs­hän­del­ser, som grun­dar skatt­skyl­dig­het, enligt god redo­vis­nings­sed bok­förs eller borde ha bok­förts. Är den skatt­skyl­dige inte bok­fö­rings­skyl­dig enligt bok­fö­rings­la­gen (1999:1078) inträ­der redo­vis­nings­skyl­dig­he­ten sam­ti­digt med skatt­skyl­dig­he­ten.
Det­samma gäl­ler om skatt­skyl­dig­he­ten inträ­der vid hän­del­ser som inte för­an­le­der någon bok­fö­ringsåt­gärd.

Vid för­sälj­ning mot kre­dit kan Skat­te­ver­ket, om prin­ci­perna för den skatt­skyl­di­ges bok­fö­ring för­an­le­der det, medge att redo­vis­nings­skyl­dig­he­ten inträ­der vid beskatt­nings­å­rets utgång, dock inte senare än när betal­ning infly­ter eller ford­ran dis­kon­te­ras eller över­låts.

Om en skatt­skyl­dig för­sätts i kon­kurs inträ­der redo­vis­nings­skyl­dig­het genast för de affärs­hän­del­ser för vilka skatt­skyl­dig­het har inträtt före kon­kurs­be­slu­tet.
Lag (2007:462).

Redo­vis­ning i själv­de­kla­ra­tion

31 §   Den som bedri­ver en verk­sam­het där beskatt­nings­un­der­la­gen exklu­sive uni­ons­in­terna för­värv och import för beskatt­nings­å­ret beräk­nas sam­man­lagt uppgå till högst en mil­jon kro­nor och som är skyl­dig att lämna själv­de­kla­ra­tion enligt lagen (2001:1227) om själv­de­kla­ra­tio­ner och kon­troll­upp­gif­ter och som inte är han­dels­bo­lag eller grupp­hu­vud­man, ska redo­visa mer­vär­dess­kat­ten i själv­de­kla­ra­tio­nen, om Skat­te­ver­ket inte beslu­tat annat enligt 11 §.

I fråga om för­fa­ran­det vid mer­vär­des­be­skatt­ningen gäl­ler då bestäm­mel­serna i lagen om själv­de­kla­ra­tio­ner och kon­troll­upp­gif­ter samt tax­e­rings­la­gen (1990:324).
Lag (2011:288).

Redo­vis­ning i sär­skild skatte­de­kla­ra­tion

32 §   Den som är betal­nings­skyl­dig enligt 1 kap. 2 e § mer­vär­dess­kat­te­la­gen (1994:200) ska, om 13 kap. 27 § första styc­ket samma lag inte är till­lämp­lig, redo­visa belop­pet i en sär­skild skatte­de­kla­ra­tion. Dekla­ra­tio­nen ska läm­nas in före utgången av måna­den efter den månad då den fel­ak­tiga hand­lingen utfär­da­des.

Den som är skatt­skyl­dig endast på grund av för­värv av sådana varor som anges i 2 a kap. 3 § första styc­ket 1 och 2 mer­vär­dess­kat­te­la­gen ska redo­visa mer­vär­dess­kat­ten i en sär­skild skatte­de­kla­ra­tion för varje för­värv. Dekla­ra­tio­nen ska läm­nas in senast 35 dagar efter för­vär­vet. Lag (2007:1377).

32 a §   Den som är skatt­skyl­dig enligt lagen (1994:1563) om tobaks­skatt, lagen (1994:1564) om alko­holskatt, lagen (1994:1776) om skatt på energi eller lagen (1984:409) om skatt på göd­sel­me­del och som inte ska regi­stre­ras enligt 3 kap. 1 § första styc­ket 7 b eller f-h, ska redo­visa skat­ten i en sär­skild skatte­de­kla­ra­tion för varje skat­te­plik­tig hän­delse. Dekla­ra­tio­nen ska läm­nas in senast fem dagar efter den skat­te­plik­tiga hän­del­sen. För den som är skatt­skyl­dig enligt 11 kap. 5 § andra styc­ket lagen om skatt på energi ska dock dekla­ra­tio­nen läm­nas in senast en månad efter dagen för till­syns­myn­dig­he­tens beslut.

Även den som är skatt­skyl­dig enligt 16 § lagen om tobaks­skatt, 15 § lagen om alko­holskatt eller 4 kap. 9 § lagen om skatt på energi och som inte före­träds av en repre­sen­tant som är god­känd av Skat­te­ver­ket ska redo­visa skat­ten i en sär­skild skatte­de­kla­ra­tion för varje skat­te­plik­tig hän­delse. Dekla­ra­tio­nen ska läm­nas in senast vid den skat­te­plik­tiga hän­del­sen.

I stäl­let för vad som före­skrivs i första styc­ket ska dekla­ra­tio­nen läm­nas in senast vid den skat­te­plik­tiga hän­del­sen av den som är skatt­skyl­dig enligt
   1. 9 § första styc­ket 6 lagen om tobaks­skatt, 8 § första styc­ket 6 lagen om alko­holskatt eller 4 kap. 1 § 6 lagen om skatt på energi, och som inte ställt säker­het för skat­tens betal­ning,
   2. 9 § första styc­ket 9 eller 16 c § lagen om tobaks­skatt,
   3. 8 § första styc­ket 9 eller 15 c § lagen om alko­holskatt, eller
   4. 4 kap. 1 § 10 eller 4 kap. 10 § lagen om skatt på energi.
Lag (2009:1506).

32 b §   Den som är skatt­skyl­dig enligt lagen (1991:1483) om skatt på vinst­spa­rande m.m. skall redo­visa skat­ten i en sär­skild skatte­de­kla­ra­tion för varje skat­te­plik­tig hän­delse.
Dekla­ra­tio­nen skall läm­nas in senast 25 dagar efter den skat­te­plik­tiga hän­del­sen. Lag (2006:591).

32 c §   Sär­skild skatte­de­kla­ra­tion skall läm­nas till Skat­te­ver­ket enligt fast­ställt for­mu­lär.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela när­mare före­skrif­ter om vilka upp­gif­ter som skall läm­nas i en sär­skild skatte­de­kla­ra­tion.

Vad som sägs i 10 kap. 24-27 §§, 11 kap. 16 och 18 §§, 14 kap. 6 §, 15 kap. 3, 7 och 8 §§, 21 kap. 9 och 11 §§ samt 23 kap. 9 § om skatte­de­kla­ra­tio­ner skall, om inte något annat anges, gälla även sär­skilda skatte­de­kla­ra­tio­ner. Lag (2003:664).

Peri­o­disk sam­man­ställ­ning

33 §   Den som är regi­stre­rad eller skyl­dig att anmäla sig för regi­stre­ring för mer­vär­desskatt enligt bestäm­mel­serna i 3 kap.
är även skyl­dig att i en peri­o­disk sam­man­ställ­ning lämna upp­gif­ter om
   1. omsätt­ning, för­värv och över­fö­ringar av varor som trans­por­te­ras mel­lan EU-​län­der, och
   2. omsätt­ning av en tjänst som är skat­te­plik­tig i det EU-​land där tjäns­ten är omsatt om för­vär­va­ren av tjäns­ten är skatt­skyl­dig för för­vär­vet i det lan­det i enlig­het med tillämp­ningen av arti­kel 196 i rådets direk­tiv 2006/112/EG.

Upp­gif­terna ska tas upp för den period som omfat­tar den tid­punkt som avses i 13 kap. 8 b § andra styc­ket eller 8 c § mer­vär­dess­kat­te­la­gen (1994:200).

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om vilka upp­gif­ter som ska läm­nas. Då får före­skri­vas att peri­o­disk sam­man­ställ­ning ska läm­nas även för varu­ö­ver­fö­ringar för vilka redo­vis­nings­skyl­dig­het inte före­lig­ger. Lag (2011:288).

34 §   En peri­o­disk sam­man­ställ­ning ska läm­nas enligt fast­ställt for­mu­lär.

En peri­o­disk sam­man­ställ­ning får läm­nas med hjälp av
   1. elektro­nisk filö­ver­fö­ring, i enlig­het med när­mare före­skrif­ter om detta, eller
   2. annan auto­ma­tisk data­be­hand­ling, dock endast i enlig­het med när­mare före­skrif­ter om detta.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar sådana före­skrif­ter som avses i andra styc­ket 1 och 2. Lag (2009:1335).

35 §   Den peri­o­diska sam­man­ställ­ningen ska göras för varje
   1. kalen­der­må­nad för upp­gif­ter om varor som avses i 33 § första styc­ket 1, eller
   2. kalen­der­kvar­tal för upp­gif­ter om tjäns­ter som avses i 33 § första styc­ket 2.

Om upp­gif­ter ska läm­nas avse­ende både varor och tjäns­ter enligt 33 § första styc­ket 1 och 2, ska sam­man­ställ­ningen göras enligt första styc­ket 1.

Den som över­går från att lämna sam­man­ställ­ningen enligt första styc­ket 2 till att lämna den enligt första styc­ket 1, ska tillämpa den nya peri­o­den till och med utgången av det fjärde kalen­der­kvar­ta­let som föl­jer efter den tid­punkt när bytet av period gjor­des. Lag (2009:1335).

35 a §   Skat­te­ver­ket ska besluta att den peri­o­diska sam­man­ställ­ningen ska göras för varje kalen­der­kvar­tal i stäl­let för vad som före­skrivs i 35 § 1, om
   1. den som är skyl­dig att lämna sam­man­ställ­ningen begär det, och
   2. det sam­man­lagda vär­det av omsätt­ning och över­fö­ringar av varor enligt 33 § första styc­ket 1 inte över­sti­ger 500 000 kro­nor exklu­sive mer­vär­desskatt för det inne­va­rande kalen­der­kvar­ta­let eller för något av de fyra när­mast före­gå­ende kalen­der­kvar­ta­len. Lag (2009:1343).

35 b §   Skat­te­ver­ket ska besluta att den peri­o­diska sam­man­ställ­ningen ska göras för varje kalen­der­må­nad i stäl­let för vad som före­skrivs i 35 § 2 eller 35 a §, om
   1. den som är skyl­dig att lämna sam­man­ställ­ningen begär det, eller
   2. det finns sär­skilda skäl. Lag (2009:1335).

35 c §   Ett beslut enligt 35 a § ska börja gälla vid ingången av det kalen­der­kvar­tal som föl­jer när­mast efter den kalen­der­må­nad då beslu­tet fat­ta­des.

Ett beslut enligt 35 b § 1 eller 2 gäl­ler ome­del­bart.
Lag (2009:1335).

35 d §   Skat­te­ver­ket ska upp­häva ett beslut enligt 35 a § när de för­ut­sätt­ningar som anges i 35 a § 2 inte längre är upp­fyllda.

Ett beslut enligt första styc­ket gäl­ler ome­del­bart.
Lag (2009:1335).

35 e §   Om ett beslut har fat­tats enligt 35 b eller 35 d §, ska en sam­man­ställ­ning göras för varje kalen­der­må­nad som för­flu­tit sedan ingången av det kalen­der­kvar­tal under vil­ket beslu­tet fat­ta­des. Lag (2009:1335).

36 §   Den peri­o­diska sam­man­ställ­ningen ska läm­nas till Skat­te­ver­ket.

Sam­man­ställ­ningen ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket senast
   1. den 25 i måna­den efter utgången av den period som sam­man­ställ­ningen avser, om den läm­nas med hjälp av elektro­nisk filö­ver­fö­ring eller annan auto­ma­tisk data­be­hand­ling, eller
   2. den 20 i måna­den efter utgången av den period som den avser i andra fall.

Sam­man­ställ­ningar som ska göras enligt 35 e § ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket senast den 20 i måna­den efter utgången av den månad under vil­ken beslu­tet fat­ta­des. Lag (2009:1335).

36 a §   Skat­te­ver­ket får före­lägga den som inte full­gör sin skyl­dig­het att lämna en peri­o­disk sam­man­ställ­ning eller som läm­nar en ofull­stän­dig sådan, att lämna eller kom­plet­tera den.
Lag (2003:664).

Redo­vis­nings­skyl­dig­het vid avveck­ling

37 §   Om en verk­sam­het avveck­las, skall redo­vis­ningen full­gö­ras till och med den redo­vis­nings­pe­riod under vil­ken avveck­lingen slut­förts.


10 a kap. Sär­skilda bestäm­mel­ser om mer­vär­desskatt för elektro­niska tjäns­ter

Defi­ni­tio­ner

1 §   I detta kapi­tel för­stås med

icke eta­ble­rad näringsid­kare: en näringsid­kare som inte har sätet för sin eko­no­miska verk­sam­het eller ett fast eta­ble­rings­ställe i Sve­rige eller i ett annat EU-​land och inte hel­ler är bosatt eller sta­dig­va­rande vis­tas i Sve­rige eller i ett annat EU-​land,
elektro­niska tjäns­ter: sådana tjäns­ter som är elektro­niska tjäns­ter enligt 5 kap. 18 § 12 mer­vär­dess­kat­te­la­gen (1994:200),
mot­sva­rande bestäm­mel­ser i ett annat EU-​land: bestäm­mel­ser som gäl­ler i ett annat EU-​land och som har sin grund i bestäm­mel­serna i rådets direk­tiv 2002/38/EG av den 7 maj 2002 om änd­ring och änd­ring för en begrän­sad tid av direk­tiv 77/388/EEG vad gäl­ler mer­vär­dess­kat­te­ord­ningen för radio-​​ och tele­vi­sions­sänd­ningar samt vissa tjäns­ter som till­han­da­hålls på elektro­nisk väg,
e-​han­dels­de­kla­ra­tion: en sådan skatte­de­kla­ra­tion som är avsedd för redo­vis­ning av mer­vär­desskatt enligt bestäm­mel­serna i detta kapi­tel. Lag (2011:288).

Iden­ti­fi­e­rings­be­slut

2 §   Skat­te­ver­ket ska fatta ett beslut om att iden­ti­fi­era en icke-​eta­ble­rad näringsid­kare som skyl­dig att redo­visa och betala mer­vär­desskatt enligt bestäm­mel­serna i detta kapi­tel (iden­ti­fi­e­rings­be­slut) om
   1. näringsid­ka­ren ansö­ker om det,
   2. mer­vär­dess­kat­ten avser till­han­da­hål­lan­den av elektro­niska tjäns­ter,
   3. till­han­da­hål­lan­dena ska bes­kat­tas i Sve­rige eller i ett annat EU-​land,
   4. tjäns­terna till­han­da­hålls en per­son som inte är näringsid­kare men som är eta­ble­rad, bosatt eller sta­dig­va­rande vis­tas i Sve­rige eller i ett annat EU-​land,
   5. det inte redan fat­tats ett mot­sva­rande iden­ti­fi­e­rings­be­slut i ett annat EU-​land, och
   6. näringsid­ka­ren inte är eller ska vara regi­stre­rad för mer­vär­desskatt i Sve­rige eller i ett annat EU-​land.
Lag (2011:288).

3 §   Den som omfat­tas av ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut skall inte redo­visa och betala mer­vär­desskatt enligt övriga bestäm­mel­ser i denna lag för de tjäns­ter som beslu­tet avser. Lag (2003:222).

4 §   Om den som är skatt­skyl­dig i Sve­rige med avse­ende på tjäns­ter som omfat­tas av 2 § inne­har ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut i ett annat EU-​land, ska han redo­visa och betala skat­ten enligt bestäm­mel­serna i detta land. Lag (2011:288).

5 §   När Skat­te­ver­ket fat­tar ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut skall näringsid­ka­ren till­de­las ett indi­vi­du­ellt num­mer (iden­ti­fi­e­rings­num­mer).

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter om iden­ti­fi­e­rings­num­rets utform­ning. Lag (2003:664).

6 §   Om en näringsid­ka­res verk­sam­het har änd­rats på ett sådant sätt att han inte längre får omfat­tas av ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut eller om verk­sam­he­ten har upp­hört, skall näringsid­ka­ren under­rätta Skat­te­ver­ket om änd­ringen.
Det­samma gäl­ler om något annat för­hål­lande som har tagits upp i en ansö­kan om iden­ti­fi­e­ring har änd­rats. Lag (2003:664).

7 §   Skat­te­ver­ket skall fatta ett beslut om att åter­kalla ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut om näringsid­ka­ren
   1. anmä­ler att han inte längre till­han­da­hål­ler elektro­niska tjäns­ter eller det på annat sätt kan antas att denna verk­sam­het har upp­hört,
   2. inte längre upp­fyl­ler de övriga krav som anges i 2 §, eller
   3. vid upp­re­pade till­fäl­len har bru­tit mot bestäm­mel­serna i detta kapi­tel. Lag (2003:664).

Redo­vis­ning och betal­ning av mer­vär­desskatt.

8 §   En näringsid­kare som omfat­tas av ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut skall för varje redo­vis­nings­pe­riod lämna en e- han­dels­de­kla­ra­tion.

En e-​han­dels­de­kla­ra­tion skall läm­nas även om näringsid­ka­ren inte har någon mer­vär­desskatt att redo­visa för peri­o­den.
Lag (2003:222).

9 §   En redo­vis­nings­pe­riod omfat­tar ett kalen­der­kvar­tal.
Lag (2003:222).

10 §   En e-​han­dels­de­kla­ra­tion ska ta upp
   1. iden­ti­fi­e­rings­num­ret,
   2. föl­jande upp­gif­ter för Sve­rige eller varje annat EU-​land där till­han­da­hål­lan­den av elektro­niska tjäns­ter ska bes­kat­tas:
      a) det sam­man­lagda vär­det, exklu­sive mer­vär­desskatt, av ersätt­ning­arna för dessa tjäns­ter under redo­vis­nings­pe­ri­o­den,
      b) det sam­man­lagda belop­pet av mer­vär­dess­kat­ten på tjäns­terna, och
      c) tillämp­lig skat­te­sats, samt
   3. det sam­man­lagda belop­pet av den mer­vär­desskatt som ska beta­las för redo­vis­nings­pe­ri­o­den. Lag (2011:288).

11 §   Belopp som redo­vi­sas i en e-​han­dels­de­kla­ra­tion skall anges i euro.

Om de till­han­da­hållna tjäns­terna har fak­tu­re­rats i en annan valuta, skall belop­pet räk­nas om till euro. Omräk­ningen skall göras enligt den väx­el­kurs som offent­lig­gjorts av Euro­pe­iska cen­tral­ban­ken för den sista dagen i redo­vis­nings­pe­ri­o­den, eller, om någon kurs inte har offent­lig­gjorts för den dagen, enligt den väx­el­kurs som offent­lig­görs när­mast där­ef­ter.
Lag (2003:222).

12 §   En e-​han­dels­de­kla­ra­tion skall ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket senast den 20 i måna­den efter redo­vis­nings­pe­ri­o­dens utgång. Lag (2003:664).

13 §   Om en e-​han­dels­de­kla­ra­tion har läm­nats, anses ett beslut om mer­vär­dess­kat­ten ha fat­tats i enlig­het med dekla­ra­tio­nen.
Det­samma gäl­ler i fråga om en dekla­ra­tion som har läm­nats till myn­dig­het i ett annat EU-​land i enlig­het med de mot­sva­rande bestäm­mel­ser som gäl­ler i detta land. Lag (2011:288).

14 §   Mer­vär­desskatt som skall redo­vi­sas i en e-​han­dels­de­kla­ra­tion skall ha beta­lats till Skat­te­ver­ket senast den dag då dekla­ra­tio­nen skall ha kom­mit in enligt 12 §.

Inbe­tal­ning skall göras genom insätt­ning på Skat­te­ver­kets sär­skilda konto i euro för skat­te­in­be­tal­ningar som görs enligt detta kapi­tel. Skat­ten anses ha beta­lats den dag då betal­ningen har bok­förts på kon­tot. Lag (2003:664).

Ompröv­ning

15 §   Skat­te­ver­ket skall ompröva ett beslut i fråga om iden­ti­fi­e­ring enligt 2 § eller ett beslut om åter­kal­lelse enligt 7 § av ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut om den näringsid­kare som beslu­tet gäl­ler begär det eller om det finns andra skäl.

Den som vill begära ompröv­ning får göra detta på elektro­nisk väg. Begä­ran skall ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket senast tre vec­kor från den dag då beslu­tet med­de­la­des.

Bestäm­mel­serna i 21 kap. 3 § gäl­ler också för fråga enligt första styc­ket som avgjorts av en all­män för­valt­nings­dom­stol.
Lag (2003:664).

16 §   Om Skat­te­ver­ket själv­mant omprö­var ett beslut som avses i 15 § första styc­ket, skall beslut med­de­las senast tre vec­kor från den dag då det omprö­vade beslu­tet med­de­la­des.

Ett ompröv­nings­be­slut som är till för­del för den som beslu­tet gäl­ler får med­de­las även efter denna tid, om det av mate­rial som är till­gäng­ligt för Skat­te­ver­ket fram­går att det beslut som omprö­vas är fel­ak­tigt. Lag (2003:222).

17 §   Bestäm­mel­serna om ompröv­ning i 21 kap. 1, 3-6 och 8-14 §§, 15 § första styc­ket samt 16-20 §§ gäl­ler även för beskatt­nings­be­slut avse­ende skatt enligt mer­vär­dess­kat­te­la­gen (1994:200) som redo­vi­sas enligt bestäm­mel­serna i detta kapi­tel eller enligt mot­sva­rande bestäm­mel­ser i ett annat EU-​land.
Lag (2011:288).

Över­kla­gande

18 §   Beslut av Skat­te­ver­ket i fråga om iden­ti­fi­e­ring enligt 2 § eller beslut om åter­kal­lelse enligt 7 § av ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol av den som beslu­tet gäl­ler eller av det all­männa ombu­det hos Skat­te­ver­ket.

Över­kla­gan­det skall ha kom­mit in senast tre vec­kor från den dag då det över­kla­gade beslu­tet med­de­la­des.

Bestäm­mel­serna i 22 kap. 1 § första styc­ket andra meningen, 2 § 2, 6 § första styc­ket samt 13 § gäl­ler också för beslut som avses i första styc­ket. Lag (2003:664).

19 §   Bestäm­mel­serna om över­kla­gande i 22 kap. 1 § första styc­ket, 2-4 §§, 6 § första styc­ket samt 7, 9, 11 och 13 §§ gäl­ler även för beskatt­nings­be­slut avse­ende skatt enligt mer­vär­dess­kat­te­la­gen (1994:200) som redo­vi­sas enligt bestäm­mel­serna i detta kapi­tel eller enligt mot­sva­rande bestäm­mel­ser i ett annat EU-​land. Lag (2011:288).

Tillämp­ning av bestäm­mel­ser i andra kapi­tel

20 §   I fråga om iden­ti­fi­e­ring enligt 2 § och åter­kal­lelse enligt 7 § av ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut gäl­ler, utö­ver bestäm­mel­serna i detta kapi­tel, endast föl­jande bestäm­mel­ser i denna lag: 1 kap. 1 och 3 §§, 2 kap. 5 och 6 §§ samt 7 § första styc­ket samt 23 kap. 5, 6, 8 och 9 §§. Lag (2003:222).

21 §   I fråga om redo­vis­ning av mer­vär­desskatt enligt bestäm­mel­serna i detta kapi­tel eller enligt mot­sva­rande bestäm­mel­ser i ett annat EU-​land gäl­ler, utö­ver bestäm­mel­serna i detta kapi­tel, endast föl­jande bestäm­mel­ser i denna lag: 1 kap. 1 och 3 §§, 2 kap. 5 och 6 §§ samt 7 § första styc­ket, 10 kap. 37 §, 11 kap. 1, 2 och 20 §§, 12 kap. 6 och 7 §§, 12 § första styc­ket och 13 §, 13 kap. 1 § första styc­ket, 14 kap. 1 §, 2 § första styc­ket och 4-8 §§, 16 kap. 6 § andra styc­ket första meningen samt tredje och fjärde styc­kena samt 13 §, 17 kap. 2, 3 och 8-11 §§, 18 kap. 8 och 9 §§ samt 10 § andra styc­ket, 20 kap. 1-5 §§ och 23 kap. 5-9 §§. Lag (2011:288).

22 §   Om Skat­te­ver­ket begär det, skall näringsid­ka­ren göra sådant under­lag som avses i 14 kap. 2 § första styc­ket till­gäng­ligt på elektro­nisk väg för ver­ket.

Under­la­get skall beva­ras i tio år efter utgången av det år då den trans­ak­tion som under­la­get avser utför­des. Lag (2004:500).


11 kap. Beskatt­nings­be­slut

Inne­bör­den av beskatt­nings­be­slut

1 §   Genom beskatt­nings­be­slut bestäms om den som är skatt­skyl­dig skall betala skatt eller få till­baka skatt och skat­tens stor­lek.

Som beskatt­nings­be­slut anses också
   1. beslut om betal­nings­skyl­dig­het enligt 12 kap.,
   2. ompröv­nings­be­slut enligt 21 kap.,
   3. beslut i fråga om åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt enligt 10 kap. 9-13 §§ mer­vär­dess­kat­te­la­gen (1994:200),
   5. beslut om åter­be­tal­ning av skatt enligt
      a) 24 eller 25 § lagen (1972:266) om skatt på annon­ser och reklam,
      b) 8 § lagen (1984:409) om skatt på göd­sel­me­del,
      c) 29 eller 30 § lagen (1994:1563) om tobaks­skatt, eller
      d) 28-30 §§ lagen (1994:1564) om alko­holskatt,
   6. beslut om åter­be­tal­ning, kom­pen­sa­tion eller ned­sätt­ning enligt 9 kap. 2, 3, 4, 5, 6, 8 a eller 9 §, 9 b § tredje styc­ket, 10 eller 11 §, 11 kap. 12 eller 13 § lagen (1994:1776) om skatt på energi,
   7. beslut om betal­nings­skyl­dig­het för sär­skild inkomst­skatt enligt lagen (1991:586) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta, och
   8. över­ens­kom­melse om betal­nings­skyl­dig­het enligt 12 kap. 7 c §, om före­trä­da­ren har full­följt en över­ens­kom­melse på över­ens­kom­met sätt inom rätt tid. Lag (2006:1509).

2 §   Beskatt­nings­be­slut fat­tas för varje redo­vis­nings­pe­riod för sig. Beslut fat­tas med led­ning av de upp­gif­ter som läm­nats i en dekla­ra­tion och andra till­gäng­liga upp­gif­ter.

En sådan änd­ring av ett beskatt­nings­be­slut som avser mer än en redo­vis­nings­pe­riod och som görs efter beskatt­nings­å­rets utgång får Skat­te­ver­ket hän­föra till den sista redo­vis­nings­pe­ri­o­den under beskatt­nings­å­ret. En änd­ring under beskatt­nings­å­ret får hän­fö­ras till den senaste redo­vis­nings­pe­riod som berörs av änd­ringen. Lag (2003:664).

Pre­li­mi­när skatt

F-​skatt och sär­skild A-​skatt

3 §   F-​skatt och sär­skild A-​skatt skall debi­te­ras senast den 18 janu­ari under inkomstå­ret. Skatt som grun­dar sig på pre­li­mi­när tax­e­ring under inkomstå­ret skall debi­te­ras så snart som möj­ligt.

Efter inkomstå­rets utgång får F-​skatt och sär­skild A-​skatt debi­te­ras endast om det finns sär­skilda skäl. Sådan skatt får inte debi­te­ras efter den 30 juni året efter inkomstå­ret.

4 §   F-​skatt och sär­skild A-​skatt skall debi­te­ras i en post. Skatt som inte upp­går till 2 400 kro­nor för inkomstå­ret debi­te­ras inte.

5 §   F-​skatt och sär­skild A-​skatt skall beta­las med lika stora belopp varje månad enligt bestäm­mel­serna i 16 kap. 5 eller 6 §.

Skat­te­ver­ket får på begä­ran av den skatt­skyl­dige besluta att F-​skatt och sär­skild A-​skatt skall beta­las endast under vissa kalen­der­må­na­der, om den skatt­skyl­di­ges närings­verk­sam­het pågår under endast en del av kalen­derå­ret och det finns sär­skilda skäl.

Skat­te­ver­ket skall på begä­ran av en skatt­skyl­dig som star­tar en närings­verk­sam­het besluta att F-​skatt eller sär­skild A-​skatt skall börja beta­las tre måna­der senare än vad som föl­jer av bestäm­mel­serna i 16 kap. 5 §, dock inte senare än den 12 augusti året efter inkomstå­ret. Detta gäl­ler inte om
   1. närings­verk­sam­he­ten har över­ta­gits från någon annan,
   2. den skatt­skyl­dige redan bedri­ver närings­verk­sam­het, eller
   3. sär­skilda skäl talar emot det. Lag (2003:664).

A-​skatt

6 §   För en fysisk per­son som kan få en A-​skattse­del enligt 4 kap. 16 § skall Skat­te­ver­ket bestämma tillämp­lig skat­te­ta­bell med led­ning av
   1. den skat­te­sats som för inkomstå­ret gäl­ler för den fysiska per­so­nen i hem­orts­kom­mu­nen,
   2. den avgifts­sats som för inkomstå­ret gäl­ler för den fysiska per­so­nen enligt begrav­nings­la­gen (1990:1144), om den inte ingår i avgifts­sat­sen enligt 3, och
   3. den avgifts­sats som för inkomstå­ret gäl­ler för den fysiska per­so­nen enligt de upp­gif­ter som läm­nats av ett tros­sam­fund enligt lagen (1999:291) om avgift till regi­stre­rat tros­sam­fund.

Beslut om tillämp­lig skat­te­ta­bell skall fat­tas senast den 18 janu­ari under inkomstå­ret. Om en skatt­skyl­dig som tidi­gare inte har haft inkomst från vil­ken skat­te­av­drag skall göras får sådan inkomst, skall beslut om tillämp­lig skat­te­ta­bell fat­tas så snart som möj­ligt. Lag (2003:664).

7 §   Om det i sum­man av de skatte-​​ och avgifts­sat­ser enligt 6 § första styc­ket som gäl­ler för den skatt­skyl­dige ingår öre­tal över fem­tio, tilläm­pas skat­te­ta­bel­len med när­maste högre hela kron­tal. Annars tilläm­pas skat­te­ta­bel­len med när­maste lägre hela kron­tal. Lag (1999:315).

8 §   Om en skatte-​​ eller avgifts­sats har änd­rats så sent under decem­ber året före inkomstå­ret att änd­ringen inte kan beak­tas vid tillämp­ningen av 6 § första styc­ket eller 7 §, skall den tidi­gare skatte-​​ eller avgifts­sat­sen tilläm­pas.
Lag (1999:315).

Slut­lig skatt

9 §   Skat­te­ver­ket fat­tar varje år beslut om skat­tens stor­lek enligt den årliga tax­e­ringen (grund­läg­gande beslut om slut­lig skatt). Slut­lig skatt kan bestäm­mas också genom ompröv­nings­be­slut och till följd av beslut av dom­stol.

Med slut­lig skatt avses sum­man av skat­ter och avgif­ter enligt 10 § mins­kad med skat­te­re­duk­tion enligt föl­jande ord­ning.
   1. lagen (2008:826) om skat­te­re­duk­tion för kom­mu­nal fas­tig­hets­av­gift,
   2. lagen (2003:1204) om skat­te­re­duk­tion för vissa mil­jö­för­bätt­rande instal­la­tio­ner i små­hus,
   3. 67 kap. 1-26 §§ inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229), och
   4. lagen (2005:1137) om skat­te­re­duk­tion för virke från storm­fälld skog vid 2006-​2008 års tax­e­ringar.
Lag (2011:1282).

Vad som ingår i slut­lig skatt

10 §   I slut­lig skatt ingår
   1. skatt och avgift som avses i 1 kap. 1 § första styc­ket tax­e­rings­la­gen (1990:324),
   2. egen­av­gift som avses i 3 kap. soci­al­av­giftsla­gen (2000:980),
   3. skatt som avses i 2 § lagen (1990:659) om sär­skild löneskatt på vissa för­värv­sin­koms­ter,
   4. begrav­nings­av­gift enligt begrav­nings­la­gen (1990:1144), om den inte ingår i avgif­ten enligt 7,
   5. sådan mer­vär­desskatt som enligt 10 kap. 31 § första styc­ket denna lag ska redo­vi­sas i själv­de­kla­ra­tion,
   6. avgift som avses i 2 § lagen (1994:1920) om all­män löne­av­gift, och
   7. avgift som avses i lagen (1999:291) om avgift till regi­stre­rat tros­sam­fund. Lag (2007:1405).

Vad som i övrigt gäl­ler när den slut­liga skat­ten bestäms

11 §   När den slut­liga skat­ten bestäms gäl­ler att
   1. egen­av­gif­ter enligt soci­al­av­giftsla­gen (2000:980) debi­te­ras på grund­val av upp­gif­ter om för­säk­rings­för­hål­lan­den som läm­nas av För­säk­rings­kas­san,
   2. begrav­nings­av­gift enligt begrav­nings­la­gen (1990:1144), som inte ingår i avgift enligt 3, räk­nas ut med led­ning av den avgifts­sats som för inkomstå­ret gäl­ler för den skatt­skyl­dige enligt de upp­gif­ter som läm­nats för den för­sam­ling eller kom­mun som avgif­ten skall beta­las till, och att
   3. avgift som avses i lagen (1999:291) om avgift till regi­stre­rat tros­sam­fund räk­nas ut med led­ning av den avgifts­sats som för inkomstå­ret gäl­ler för den skatt­skyl­dige enligt de upp­gif­ter som läm­nats av tros­sam­fun­det.
Lag (2004:789).

Säker­het för slut­lig skatt

11 a §   Om en skal­bo­lags­de­kla­ra­tion som avses i 25 a kap. 11 § eller 49 a kap. 13 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) har läm­nats, får Skat­te­ver­ket begära att säker­het ställs. Vid pröv­ningen av om säker­het ska begä­ras ska tidi­gare ställd säker­het samt ansvar enligt 12 kap. 8 c § beak­tas.

Stor­le­ken av en sådan säker­het som avses i första styc­ket ska i ett sär­skilt beslut bestäm­mas till sum­man av före­ta­gets obe­talda inkomst­skatt för när­mast före­gå­ende beskatt­ningsår och 26,3 pro­cent av det över­skott som har redo­vi­sats i skal­bo­lags­de­kla­ra­tio­nen. I fråga om han­dels­bo­lag ska säker­he­ten bara avse över­skot­tet i skal­bo­lags­de­kla­ra­tio­nen. Om en fysisk per­son har för­vär­vat en andel i ett han­dels­bo­lag ska stor­le­ken av säker­he­ten dock beslu­tas till 40 pro­cent av över­skot­tet.

Om flera skal­bo­lags­de­kla­ra­tio­ner läm­nas in ska kom­plet­te­rande säker­het stäl­las för den ökning av över­skot­tet som redo­vi­sas i för­hål­lande till en tidi­gare dekla­ra­tion.

Om Skat­te­ver­ket inte begär att säker­het ställs, gäl­ler bestäm­mel­serna i 12 kap. 8 c §. Lag (2008:1345).

11 b §   Har upp­hävts genom lag (2008:1065).

12 §   En sådan säker­het som avses i 11 a § ska vara en av bank eller kre­dit­mark­nads­fö­re­tag utfär­dad garan­ti­för­bin­delse och avse det belopp som bestämts med stöd av 11 a §. Ställd säker­het får tas i anspråk om den slut­liga skat­ten inte beta­las. Har flera säker­he­ter ställts och över­sti­ger säker­he­terna den slut­liga skat­ten ska ian­språk­ta­gan­det av säker­he­terna för­de­las efter skä­lig grund. I övrigt ska bestäm­mel­serna om säker­het i 10-12 §§ och 13 § 2 lagen (1993:891) om indriv­ning av stat­liga ford­ringar m.m. tilläm­pas.
Vad som sägs där om Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten gäl­ler då i stäl­let Skat­te­ver­ket.

Om säker­he­ten inte behö­ver tas i anspråk, ska skä­lig kost­nad för ställd säker­het ersät­tas av sta­ten. Bestäm­mel­serna i 6-11 §§ lagen (1989:479) om ersätt­ning för kost­na­der i ären­den och mål om skatt, m.m. ska tilläm­pas. Lag (2008:1065).

För hög pre­li­mi­när skatt

13 §   Om debi­te­rad pre­li­mi­när skatt till­sam­mans med andra belopp som skall till­go­do­räk­nas den skatt­skyl­dige enligt 14 § andra styc­ket 1 över­sti­ger den slut­liga skat­ten, med tillägg enligt 14 § andra styc­ket 2, skall den debi­te­rade pre­li­mi­nära skat­ten sät­tas ned med mel­lan­skill­na­den. Lag (1997:1032).

Besked om slut­lig skatt

14 §   Sedan den slut­liga skat­ten har bestämts ska Skat­te­ver­ket göra en avstäm­ning av skat­te­kon­tot.

Innan avstäm­ning görs ska Skat­te­ver­ket
   1. från den slut­liga skat­ten göra avdrag för
      a) debi­te­rad F-​skatt och sär­skild A-​skatt,
      b) avdra­gen A-​skatt,
      c) A-​skatt som ska beta­las på grund av beslut enligt 12 kap. 1 § andra styc­ket,
      d) skatt som över­förts från stat med vil­ken Sve­rige har ingått över­ens­kom­melse om upp­börd och över­fö­ring av skatt,
      e) skatt som beta­lats enligt lagen (1991:586) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta eller enligt lagen (1991:591) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta artis­ter m.fl. för den tid under beskatt­nings­å­ret då den skatt­skyl­dige varit obe­grän­sat skatt­skyl­dig i Sve­rige,
      f) skatt som beta­lats enligt lagen om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta, om den skatt­skyl­dige enligt 4 § den lagen har begärt att bli bes­kat­tad enligt inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229),
      g) skatt som beta­lats enligt lagen om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta artis­ter m.fl., om Skat­te­ver­ket har med­de­lat beslut enligt 5 a § tredje styc­ket den lagen om skatt­skyl­dig­het enligt inkomst­skat­te­la­gen,
      h) skatt som avser sådana åter­be­tal­ningar som ska göras enligt rådets direk­tiv 2003/48/EG av den 3 juni 2003 om beskatt­ning av inkoms­ter från spa­rande i form av rän­te­be­tal­ningar, senast änd­rat genom rådets beslut 2004/587/EG,
   2. till den slut­liga skat­ten lägga
      a) skatt som beta­lats till­baka enligt 18 kap. 3 § första styc­ket,
      b) skatt som över­förts till en annan stat enligt 18 kap. 5 § första styc­ket,
      c) skat­te­tillägg och för­se­nings­av­gift enligt tax­e­rings­la­gen (1990:324), och
      d) pre­li­mi­när skat­te­re­duk­tion enligt 17 § lagen (2009:194) om för­fa­ran­det vid skat­te­re­duk­tion för hus­hålls­ar­bete. Lag (2011:1083).

15 §   Ett besked om den slut­liga skat­ten och om resul­ta­tet av beräk­ningen enligt 14 § andra styc­ket skall skic­kas till den skatt­skyl­dige senast den 15 decem­ber tax­e­rings­å­ret.

Beslut med anled­ning av skatte­de­kla­ra­tion eller andra upp­gif­ter

Dekla­ra­tion i rätt tid

16 §   Om en skatte­de­kla­ra­tion har läm­nats i rätt tid och på rätt sätt, anses ett beslut om skat­ten ha fat­tats i enlig­het med dekla­ra­tio­nen.

17 §   Om den som är regi­stre­rad enligt 3 kap. 1 § inte behö­ver lämna någon skatte­de­kla­ra­tion till följd av bestäm­mel­serna i 10 kap. 13 §, anses skat­te­av­drag och arbets­gi­var­av­gif­ter genom ett beslut ha bestämts till noll kro­nor vid den tid­punkt då dekla­ra­tion annars skulle ha läm­nats.

Ute­bli­ven, för­se­nad eller brist­fäl­lig dekla­ra­tion

18 §   Om en skatte­de­kla­ra­tion inte har läm­nats i rätt tid och på rätt sätt eller om någon skatt inte har redo­vi­sats i dekla­ra­tio­nen, skall varje ore­do­vi­sad skatt anses genom ett beslut ha bestämts till noll kro­nor. Om skat­ten redo­vi­sas senare anses ett beslut i stäl­let ha fat­tats i enlig­het med redo­vis­ningen, om inte ett beslut om ompröv­ning har med­de­lats dess­förin­nan.

18 a §   Om skatt redo­vi­sas i flera skatte­de­kla­ra­tio­ner av vilka någon är en för­enklad skatte­de­kla­ra­tion enligt 10 kap. 13 a §, skall skatt anses beslu­tad i enlig­het med redo­vis­ningen även i en skatte­de­kla­ra­tion som har läm­nats för sent. Detta gäl­ler dock inte om ett beslut om ompröv­ning redan har med­de­lats.
Lag (2001:1171).

19 §   Av 21 kap. föl­jer att beslut om skatt kan omprö­vas av Skat­te­ver­ket.

Vid en ompröv­ning ska skat­ten bestäm­mas på grund­val av till­gäng­liga upp­gif­ter. Om en till­för­lit­lig beräk­ning inte kan göras på ett sådant sätt, ska skat­ten bestäm­mas efter vad som fram­står som skä­ligt med hän­syn till vad som har kom­mit fram (sköns­be­skatt­ning).

Vid sköns­be­skatt­ning får, om inte omstän­dig­he­terna talar för något annat, varje skatt som enligt 18 § har bestämts till noll kro­nor bestäm­mas till det högsta av de belopp, beräk­nat per kalen­der­må­nad, som har bestämts för den skat­ten vid någon av de tre när­mast före­gå­ende redo­vis­nings­pe­ri­o­derna mul­ti­pli­ce­rat med anta­let kalen­der­må­na­der i den redo­vis­nings­pe­riod som sköns­be­skatt­ningen omfat­tar (sköns­be­skatt­ning enligt scha­blon).
Beslut rörande mer­vär­desskatt eller punkt­skatt ska dock kvar­stå, om endast över­skju­tande ingå­ende mer­vär­desskatt eller över­skju­tande punkt­skatt till den skatt­skyl­di­ges för­del har bestämts för de tre peri­o­derna.

Bestäm­mel­serna i tredje styc­ket gäl­ler inte i fråga om skatt som har redo­vi­sats i en för­enklad skatte­de­kla­ra­tion enligt 10 kap. 13 a §. Lag (2007:1377).

Beslut om vissa debi­te­rings­åt­gär­der

20 §   Om ett beslut om ompröv­ning eller tax­e­rings­åt­gärd enligt tax­e­rings­la­gen (1990:324) har med­de­lats och beslu­tet är av bety­delse för debi­te­ringen av skatt, avgift eller ränta, skall Skat­te­ver­ket göra den debi­te­ring eller den änd­ring i debi­te­ringen som för­an­leds av beslu­tet. Det­samma gäl­ler om en dom­stol har med­de­lat ett beslut enligt denna lag.
Lag (2003:664).


12 kap. Ansvar för skatt

Betal­nings­an­svar för pre­li­mi­när skatt

1 §   Den som inte har gjort före­skri­vet skat­te­av­drag är skyl­dig att betala belopp som har bestämts enligt 11 kap. 19 §.

Skat­te­ver­ket får besluta att även den som har tagit emot ersätt­ning för arbete, ränta eller utdel­ning är skyl­dig att betala belopp som avses i första styc­ket till den del belop­pet hän­för sig till honom. Efter det att det grund­läg­gande beslu­tet om mot­ta­ga­rens slut­liga skatt har fat­tats får ett beslut som nyss har nämnts fat­tas endast om det kan antas att den slut­liga skat­ten kom­mer att höjas med minst mot­sva­rande belopp.

Beslut enligt andra styc­ket får inte gälla han­dels­bo­lag.
Lag (2003:664).

2 §   Den som har gjort skat­te­av­drag är skyl­dig att betala det inne­hållna belop­pet.

Ansvar för den som inte har gjort anmä­lan enligt 5 kap. 7 §

3 §   Om någon, som i sin närings­verk­sam­het beta­lar ut ersätt­ning för arbete till någon som har eller åbe­ro­par en F-​skattse­del, inte har gjort anmä­lan enligt 5 kap. 7 § trots att han varit skyl­dig att göra det, får Skat­te­ver­ket besluta att också utbe­ta­la­ren är skyl­dig att betala skat­ten för ersätt­ningen och rän­tan på skat­ten.

I de fall då arbe­tet har utförts av betal­nings­mot­ta­ga­ren själv eller, när ett han­dels­bo­lag är betal­nings­mot­ta­gare, av en delä­gare i bola­get, får beslu­tet avse högst ett belopp som mot­sva­rar 60 % av ersätt­ningen för arbe­tet. Lag (2003:664).

4 §   Beslut om betal­nings­skyl­dig­het enligt 3 § får inte fat­tas, om
   1. betal­nings­mot­ta­ga­ren har full­gjort sina skyl­dig­he­ter att redo­visa och betala skatt inom före­skri­ven tid, eller
   2. sta­tens ford­ran mot betal­nings­mot­ta­ga­ren har pre­skri­be­rats.

A-​skattse­dels­in­ne­ha­vares ansvar för arbets­gi­var­av­gif­ter

5 §   Har ersätt­ning beta­lats till någon som bedri­ver närings­verk­sam­het och som har en A-​skattse­del eller sak­nar skattse­del på pre­li­mi­när skatt och avser ersätt­ningen arbete inom närings­verk­sam­he­ten, får Skat­te­ver­ket besluta att mot­ta­ga­ren av ersätt­ningen skall betala arbets­gi­var­av­gif­ter samt ränta på avgifts­be­lop­pet.

Som för­ut­sätt­ning för ett beslut enligt första styc­ket gäl­ler att
   1. det måste anses uppen­bart för den som bedri­vit närings­verk­sam­he­ten att utbe­ta­la­ren inte insåg att han var arbets­gi­vare och rim­li­gen sak­nade anled­ning att räkna med det, och
   2. utbe­ta­la­ren har befri­ats från sin betal­nings­skyl­dig­het för avgif­terna enligt bestäm­mel­serna i 13 kap. 1 §. Lag (2003:664).

Ansvar för före­trä­dare för juri­disk per­son

6 §   Om någon i egen­skap av före­trä­dare för en juri­disk per­son upp­såt­li­gen eller av grov oakt­sam­het inte har gjort före­skri­vet skat­te­av­drag, är före­trä­da­ren till­sam­mans med den juri­diska per­so­nen skyl­dig att betala belopp som har bestämts enligt 11 kap. 19 § jämte ränta. Om en före­trä­dare för en juri­disk per­son i övrigt upp­såt­li­gen eller av grov oakt­sam­het har under­lå­tit att betala skatt enligt denna lag, är före­trä­da­ren till­sam­mans med den juri­diska per­so­nen skyl­dig att betala skat­ten och rän­tan på den.

Betal­nings­skyl­dig­het är, om inte annat föl­jer av tredje styc­ket, knu­ten till den tid­punkt vid vil­ken skat­ten ursprung­li­gen skulle ha beta­lats enligt vad som anges i 10 och 16 kap.

Vid änd­ring av ett beskatt­nings­be­slut som avser mer än en redo­vis­nings­pe­riod avses med för­fal­lo­dag enligt andra styc­ket den för­fal­lo­dag som beslu­tats med tillämp­ning av 11 kap. 2 § andra styc­ket. Beträf­fande slut­lig skatt tilläm­pas den för­fal­lo­dag som gäl­ler för det grund­läg­gande beslu­tet om slut­lig skatt enligt 16 kap. 6 § första styc­ket.
Lag (2004:1345).

6 a §   Om en före­trä­dare för en juri­disk per­son upp­såt­li­gen eller av grov oakt­sam­het har läm­nat orik­tiga upp­gif­ter som har lett till att den juri­diska per­so­nen till­go­do­räk­nats över­skju­tande ingå­ende mer­vär­desskatt med ett för stort belopp, är före­trä­da­ren till­sam­mans med den juri­diska per­so­nen skyl­dig att betala belop­pet och rän­tan på detta. Lag (2003:747).

6 b §   Om det finns sär­skilda skäl, får före­trä­da­ren helt eller del­vis befrias från betal­nings­skyl­dig­het enligt 6 eller 6 a §.
Lag (2003:747).

7 §   En ansö­kan om betal­nings­skyl­dig­het enligt 6 eller 6 a § skall göras hos den för­valt­nings­rätt där den juri­diska per­so­nen kan föra talan om den grund­läg­gande skat­te­ford­ran.

Talan om betal­nings­skyl­dig­het enligt första styc­ket får inte väc­kas om sta­tens ford­ran mot den juri­diska per­so­nen har pre­skri­be­rats eller om en över­ens­kom­melse om betal­nings­skyl­dig­het enligt 7 c § har träf­fats. En över­ens­kom­melse som har upp­hört att gälla enligt 7 e § andra styc­ket utgör dock inte hin­der för ansö­kan om betal­nings­skyl­dig­het enligt 6 eller 6 a §. Lag (2009:826).

7 a §   Vid hand­lägg­ningen i för­valt­nings­rätt och kam­mar­rätt skall munt­lig för­hand­ling hål­las om före­trä­da­ren begär det.
Munt­lig för­hand­ling behövs dock inte, om det inte finns anled­ning att anta att betal­nings­skyl­dig­het kom­mer att fast­stäl­las.

Före­trä­da­ren skall upp­ly­sas om sin rätt att begära munt­lig för­hand­ling. Lag (2009:825).

7 b §   Mål om betal­nings­skyl­dig­het enligt 6 eller 6 a § skall hand­läg­gas skynd­samt. Lag (2003:747).

7 c §   Över­ens­kom­melse får träf­fas om betal­nings­skyl­dig­he­ten, om inte detta med hän­syn till före­trä­da­rens per­son­liga för­hål­lan­den eller av annan anled­ning fram­står som olämp­ligt från all­män syn­punkt. Över­ens­kom­mel­sen träf­fas av den eller de myn­dig­he­ter som rege­ringen bestäm­mer. Om talan om betal­nings­skyl­dig­het enligt 6 eller 6 a § har väckts vid dom­stol när över­ens­kom­mel­sen träf­fas, får över­ens­kom­mel­sen ver­kan först sedan talan i målet åter­kal­lats och målet avskri­vits. Lag (2003:747).

7 d §   En över­ens­kom­melse enligt 7 c § skall inne­hålla upp­gift om
   1. par­ter­nas namn eller firma samt person-​​, organisations-​​ eller annat iden­ti­fi­ka­tions­num­mer,
   2. datum för över­ens­kom­mel­sen,
   3. den skat­tes­kuld som över­ens­kom­mel­sen avser,
   4. det belopp som före­trä­da­ren skall betala, och
   5. den tid­punkt eller de tid­punk­ter när betal­ning senast skall ske. Lag (2003:747).

7 e §   Om en över­ens­kom­melse om betal­nings­skyl­dig­het enligt 7 c § full­följs på över­ens­kom­met sätt inom rätt tid, avstår sta­ten från ytter­li­gare anspråk mot före­trä­da­ren avse­ende den juri­diska per­so­nens skul­der som omfat­tas av över­ens­kom­mel­sen.

Om en före­trä­dare inte har full­följt en över­ens­kom­melse på över­ens­kom­met sätt inom rätt tid, upp­hör den att gälla.
Lag (2003:747).

8 §   Om någon annan arbets­gi­vare för sjö­man än redare har fast drift­ställe i Sve­rige bara på far­tyg, sva­rar reda­ren själv för att arbets­gi­va­ren full­gör sina för­plik­tel­ser enligt denna lag som om reda­ren själv haft för­plik­tel­serna.

Ansvar för delä­gare i han­dels­bo­lag

8 a §   Skat­te­ver­ket beslu­tar om ansvar för delä­gare i han­dels­bo­lag enligt 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om han­dels­bo­lag och enkla bolag avse­ende skatt enligt denna lag.
Lag (2003:664).

Ansvar för näringsid­kare i en mer­vär­desskatte­grupp

8 b §   Om grupp­hu­vud­man­nen har under­lå­tit att göra en före­skri­ven betal­ning av mer­vär­dess­kat­ten, är varje annan näringsid­kare som ingår i grup­pen till­sam­mans med grupp­hu­vud­man­nen skyl­dig att betala skat­ten jämte ränta till den del skat­ten hän­för sig till verk­sam­het som grup­pen bedri­vit under den tid näringsid­ka­ren varit med­lem i grup­pen.
Lag (1998:347).

Ansvar för den som har avytt­rat ett skal­bo­lag

8 c §   Om Skat­te­ver­ket inte har begärt sådan säker­het som avses i 11 kap. 11 a §, är den som avytt­rat ande­len eller den aktie­ba­se­rade delä­gar­rät­ten i före­ta­get till­sam­mans med före­ta­get skyl­dig att betala före­ta­gets slut­liga skatt. Om den avytt­rade ande­len avser ett han­dels­bo­lag är den som avytt­rat ande­len till­sam­mans med den som för­vär­vat ande­len skyl­dig att betala för­vär­va­rens slut­liga skatt. Betal­nings­an­svar för den som avytt­rat ande­len eller den aktie­ba­se­rade delä­gar­rät­ten kan uppgå högst till det belopp för vil­ket säker­het skulle ha ställts om sådan hade begärts.

Säker­het som anges i 11 kap. 12 § ska tas i anspråk för före­ta­gets slut­liga skatt innan krav enligt första styc­ket ställs mot någon som avytt­rat ande­len eller den aktie­ba­se­rade delä­gar­rät­ten. Lag (2008:1065).

Dödsbo

9 §   Ett dödsbo ansva­rar för sådan skatt enligt denna lag som skulle ha beta­lats av
   1. den avlidne eller
   2. boet, såvitt avser den redo­vis­nings­pe­riod eller, när det gäl­ler slut­lig skatt, det beskatt­ningsår då döds­fal­let inträf­fade.

Om döds­boet har skif­tats, ansva­rar döds­bo­de­lä­garna för skat­ten i den omfatt­ning som före­skrivs i 21 kap. ärv­da­bal­ken.
Lag (2004:1345).

9 a §   Har upp­hävts genom lag (2011:1282).

Regress

10 §   Den som har beta­lat A-​skatt utan att ha gjort mot­sva­rande skat­te­av­drag har rätt att kräva den för vars räk­ning skat­ten har beta­lats på belop­pet.

11 §   Den som har beta­lat skatt enligt 3 § har rätt att kräva mot­ta­ga­ren av ersätt­ningen på belop­pet.

Har arbe­tet utförts av någon annan än mot­ta­ga­ren av ersätt­ningen, får också den som utfört arbe­tet krä­vas på belop­pet, om före­skri­vet skat­te­av­drag inte har gjorts från ersätt­ningen för arbe­tet.

12 §   En före­trä­dare för en juri­disk per­son som har beta­lat skatt enligt 6, 6 a eller 7 c § har rätt att kräva den juri­diska per­so­nen på belop­pet.

En redare som har beta­lat skatt enligt 8 § har rätt att kräva sjö­man­nens arbets­gi­vare på belop­pet. Lag (2003:747).

13 §   Regress­ford­ran enligt 10-12 §§ får dri­vas in på det sätt som gäl­ler för indriv­ning av skatt.

Bestäm­mel­sen i 4 § pre­skrip­tions­la­gen (1981:130) gäl­ler i fråga om regress­ford­ran enligt första styc­ket.


13 kap. Befri­else från betal­nings­skyl­dig­het

Skat­te­av­drag, arbets­gi­var­av­gif­ter, mer­vär­desskatt och punkt­skatt

1 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får helt eller del­vis befria en skatt­skyl­dig från skyl­dig­he­ten att göra skat­te­av­drag eller att betala arbets­gi­var­av­gif­ter, mer­vär­desskatt eller punkt­skatt, om det finns syn­ner­liga skäl.

Första styc­ket gäl­ler även när skatt skall tas ut enligt mer­vär­dess­kat­te­la­gen (1994:200) vid import av varor och när punkt­skatt skall beta­las till Tull­ver­ket.

Om beslut om befri­else fat­tas enligt första styc­ket får mot­sva­rande befri­else med­ges beträf­fande skat­te­tillägg, för­se­nings­av­gift och ränta. Lag (2002:400).

Andra bestäm­mel­ser om befri­else

2 §   Bestäm­mel­ser om befri­else från skat­te­tillägg, för­se­nings­av­gift och ränta finns även i 15 kap. 10 och 12 §§ samt 19 kap. 11 §. Lag (2003:213).


14 kap. Utred­ning i skat­teä­ren­den

Den skatt­skyl­di­ges rätt att yttra sig

1 §   Innan ett ärende avgörs skall den skatt­skyl­dige ges till­fälle att yttra sig, om det inte är onö­digt.

I fråga om den skatt­skyl­di­ges rätt att få del av upp­gif­ter som har till­förts ären­det genom någon annan än den skatt­skyl­dige själv och få till­fälle att yttra sig över dem gäl­ler bestäm­mel­serna i 17 § för­valt­nings­la­gen (1986:223).

Iden­ti­tets­kon­troll

1 a §   En näringsid­kare som omsät­ter inve­ste­rings­guld som avses i 1 kap. 18 § mer­vär­dess­kat­te­la­gen (1994:200) i Sve­rige eller till ett annat EU-​land ska vid trans­ak­tio­ner som upp­går till ett belopp mot­sva­rande 10 000 kro­nor eller mer kon­trol­lera iden­ti­te­ten hos köpa­ren. Det­samma gäl­ler om trans­ak­tio­nen under­sti­ger 10 000 kro­nor men kan antas ha sam­band med en annan trans­ak­tion och till­sam­mans med denna upp­går till minst detta belopp. Om sum­man inte är känd vid tid­punk­ten för en trans­ak­tion, ska iden­ti­te­ten kon­trol­le­ras så snart sum­man av trans­ak­tio­nerna upp­går till minst 10 000 kro­nor.

Bestäm­mel­serna i 2 kap. 2 § första styc­ket 1, 3 § första styc­ket 2, 5 § 2 a och 6 § lagen (2009:62) om åtgär­der mot pen­ning­tvätt och finan­sie­ring av ter­ro­rism ska även gälla vid trans­ak­tio­ner som avses i första styc­ket.

Säl­ja­ren ska föra anteck­ningar om iden­ti­tets­kon­trol­len.
Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter om anteck­nings­skyl­dig­he­ten.
Hand­lingar eller upp­gif­ter som använts vid iden­ti­tets­kon­troll ska beva­ras under sju år efter utgången av det kalen­derår kon­trol­len gjor­des. Lag (2011:288).

Skyl­dig­het att föra anteck­ningar

2 §   En dekla­ra­tions­skyl­dig skall i skä­lig omfatt­ning genom räken­ska­per, anteck­ningar eller på annat lämp­ligt sätt se till att det finns under­lag för full­gö­ran­det av deklarations-​​ och annan upp­gifts­skyl­dig­het samt för kon­troll av upp­gifts­skyl­dig­he­ten och beskatt­ningen.

Under­la­get skall beva­ras under sju år efter utgången av det kalen­derår under­la­get avser. Under­lag för att kunna full­göra skyl­dig­he­ten att jämka enligt 8 a kap. mer­vär­dess­kat­te­la­gen (1994:200) skall dock beva­ras under sju år efter utgången av det kalen­derår då kor­ri­ge­rings­ti­den löpte ut.
Lag (2000:501).

Sär­skilda reg­ler om beva­rande av fak­tu­ror

2 a §   Den som enligt 11 kap. mer­vär­dess­kat­te­la­gen (1994:200) skall säker­ställa att fak­tura utfär­das är även skyl­dig att säker­ställa att ett exem­plar av fak­tu­ran beva­ras. Skyl­dig­he­ten att bevara ett exem­plar av fak­tu­ran gäl­ler även fak­tu­ror som en näringsid­kare tagit emot.

Den som avses i första styc­ket skall även säker­ställa att upp­gif­terna i fak­tu­ror som lag­ras i elektro­nisk form är oför­änd­rade och läs­bara under hela lag­rings­ti­den.

Med beva­rande av fak­tu­ror på elektro­nisk väg avses beva­rande av data via kabel, radio, optisk tek­nik eller andra elektro­mag­ne­tiska hjälp­me­del. Lag (2003:1136).

2 b §   I bok­fö­rings­la­gen (1999:1078) finns bestäm­mel­ser om arki­ve­ring av räken­skaps­in­for­ma­tion för fysiska och juri­diska per­so­ner som är bok­fö­rings­skyl­diga.

För den som inte är bok­fö­rings­skyl­dig, men som omfat­tas av skyl­dig­he­ten att bevara fak­tu­ror enligt 2 a §, skall bestäm­mel­serna om for­mer för beva­rande av fak­tu­ror i 7 kap. 1 § andra styc­ket och 6 § bok­fö­rings­la­gen samt plat­sen för beva­rande av fak­tu­ror enligt 7 kap. 2-4 §§ bok­fö­rings­la­gen till­läm­pas. Lag (2003:1136).

Före­läg­gande att lämna upp­gift

3 §   Skat­te­ver­ket får före­lägga
   1. den som är eller kan antas vara dekla­ra­tions­skyl­dig att lämna upp­gift, visa upp hand­ling eller lämna över en kopia av hand­ling som behövs för kon­troll av dekla­ra­tio­nen eller av annan upp­gifts­skyl­dig­het enligt denna lag,
   2. den som ska utföra iden­ti­tets­kon­troll enligt 1 a § att lämna upp­gift, visa upp hand­ling eller lämna över en kopia av hand­ling som använts vid iden­ti­tets­kon­trol­len,
   3. den som är eller kan antas vara skyl­dig att redo­visa punkt­skatt att lämna varu­prov eller beskriva varor eller tjäns­ter som används, säljs eller på annat sätt till­han­da­hålls i verk­sam­he­ten, och
   4. den som är eller kan antas vara bok­fö­rings­skyl­dig enligt bok­fö­rings­la­gen (1999:1078) eller som är en annan juri­disk per­son än dödsbo, att lämna upp­gift, visa upp hand­ling eller lämna över en kopia av hand­ling som behövs för kon­troll av att skyl­dig­he­ten enligt 14 kap. 2 § denna lag full­görs.
Lag (2010:851).

4 §   Skat­te­ver­ket får före­lägga den som är eller kan antas vara bok­fö­rings­skyl­dig enligt bok­fö­rings­la­gen (1999:1078) eller som är annan juri­disk per­son än dödsbo att lämna upp­gift, visa upp hand­ling eller lämna över en kopia av hand­ling som rör rätts­hand­ling mel­lan den som före­läggs och den med vil­ken han har ingått rätts­hand­lingen (kon­troll­upp­gift). Före­läg­gande får med­de­las, om kon­troll­upp­gif­ten har bety­delse för beskatt­ning enligt denna lag.

Om det finns sär­skilda skäl, får även någon annan per­son än som avses i första styc­ket före­läg­gas att lämna kon­troll­upp­gift.
Lag (2003:664).

5 §   Bestäm­mel­serna i 3 kap. 13-14 c §§ tax­e­rings­la­gen (1990:324) om hand­lingar och upp­gif­ter som skall undan­tas från före­läg­gande gäl­ler även vid före­läg­gande enligt 3 eller 4 §.

Besök eller annat per­son­ligt sam­man­träf­fande

6 §   Om upp­gif­ter i en skatte­de­kla­ra­tion eller någon annan hand­ling av bety­delse för beskatt­ningen behö­ver kon­trol­le­ras genom avstäm­ning mot räken­ska­per, anteck­ningar eller andra hand­lingar, får Skat­te­ver­ket komma över­ens med upp­gifts­läm­na­ren om att en sådan avstäm­ning skall göras vid besök hos upp­gifts­läm­na­ren eller vid ett annat per­son­ligt sam­man­träf­fande.

Över­ens­kom­melse får träf­fas även om besikt­ning av loka­ler, inven­ta­rier, lager eller annat som är av bety­delse för kon­trol­len.
Lag (2003:664).

Skat­te­re­vi­sion

7 §   Skat­te­ver­ket får besluta om skat­te­re­vi­sion för att kon­trol­lera
   1. att deklarations-​​ och annan upp­gifts­skyl­dig­het full­gjorts rik­tigt och full­stän­digt,
   2. att för­ut­sätt­ningar finns att full­göra upp­gifts­skyl­dig­het som kan antas upp­komma,
   3. skat­te­upp­lag enligt lagen (1994:1563) om tobaks­skatt, lagen (1994:1564) om alko­holskatt eller lagen (1994:1776) om skatt på energi,
   4. att den som ansökt om åter­be­tal­ning, kom­pen­sa­tion eller ned­sätt­ning av punkt­skatt i fall som avses i 1 kap. 4 § tredje styc­ket 9 har läm­nat rik­tiga och full­stän­diga upp­gif­ter, eller
   5. att den som ansökt om åter­be­tal­ning av punkt­skatt i fall som avses i 1 kap. 4 § tredje styc­ket 8 har läm­nat rik­tiga och full­stän­diga upp­gif­ter.

Skat­te­ver­ket får besluta om skat­te­re­vi­sion också för att inhämta upp­gif­ter av bety­delse för kon­troll enligt första styc­ket 1-4 av någon annan än den som revi­de­ras.
Lag (2003:664).

7 a §   Skat­te­re­vi­sion får göras hos
   1. den som är eller kan antas vara bok­fö­rings­skyl­dig enligt bok­fö­rings­la­gen (1999:1078),
   2. någon annan juri­disk per­son än dödsbo,
   3. den som har anmält sig för regi­stre­ring enligt 3 kap. 1 §,
   4. den som har ansökt om eller fått en F-​skattse­del enligt 4 kap.,
   5. sådant ombud för en utländsk före­ta­gare som avses i 23 kap. 4 §,
   6. sådan repre­sen­tant som avses i 16 a § lagen (1994:1563) om tobaks­skatt, 15 a § lagen (1994:1564) om alko­holskatt eller 4 kap. 9 a § lagen (1994:1776) om skatt på energi,
   7. den som har ansökt om god­kän­nande som upp­lags­ha­vare enligt lagen om tobaks­skatt, lagen om alko­holskatt eller lagen om skatt på energi,
   8. den som har ansökt om regi­stre­ring som varu­mot­ta­gare enligt lagen om tobaks­skatt, lagen om alko­holskatt eller lagen om skatt på energi,
   9. den som har ansökt om god­kän­nande som skat­te­be­friad för­bru­kare enligt lagen om alko­holskatt eller lagen om skatt på energi, och
   10. den som har ansökt om god­kän­nande som regi­stre­rad avsän­dare enligt lagen om tobaks­skatt, lagen om alko­holskatt eller lagen om skatt på energi.

I övrigt gäl­ler för skat­te­re­vi­sion bestäm­mel­serna om tax­e­rings­re­vi­sion i 3 kap. 9-14 c §§ tax­e­rings­la­gen (1990:324). Lag (2009:1506).

Utläm­nande av upp­gif­ter

8 §   Upp­gif­ter som en myn­dig­het för­fo­gar över och som behövs för kon­troll av att bestäm­mel­serna i denna lag har följts, skall läm­nas ut enligt bestäm­mel­serna i 3 kap. 16 § tax­e­rings­la­gen (1990:324).

Bestäm­mel­serna om utläm­nande av upp­gif­ter i 3 kap. 17 § tax­e­rings­la­gen gäl­ler också för upp­gif­ter som avses i denna lag.


15 kap. Sär­skilda avgif­ter

Skat­te­tillägg

Skat­te­tillägg vid orik­tig upp­gift

1 §   Om den skatt­skyl­dige på något annat sätt än munt­li­gen under för­fa­ran­det har läm­nat en orik­tig upp­gift till led­ning för beskatt­ningen, skall en sär­skild avgift (skat­te­tillägg) tas ut.
Det­samma gäl­ler om den skatt­skyl­dige har läm­nat en sådan upp­gift i ett mål om beskatt­ning och upp­gif­ten inte har god­ta­gits efter pröv­ning i sak.

En upp­gift skall anses vara orik­tig om det klart fram­går att en upp­gift som den skatt­skyl­dige har läm­nat är fel­ak­tig eller att den skatt­skyl­dige har ute­läm­nat en upp­gift till led­ning för beskatt­ningen som han varit skyl­dig att lämna. En upp­gift skall dock inte anses vara orik­tig om upp­gif­ten till­sam­mans med övriga läm­nade upp­gif­ter utgör till­räck­ligt under­lag för ett rik­tigt beslut. En upp­gift skall inte hel­ler anses vara orik­tig om upp­gif­ten är så orim­lig att den uppen­bart inte kan läg­gas till grund för ett beslut. Lag (2003:212).

Skat­te­tillägg vid sköns­be­skatt­ning

2 §   Skat­te­tillägg ska tas ut vid sköns­be­skatt­ning enligt 11 kap. 19 § andra och tredje styc­kena. Lag (2007:1377).

3 §   Beslut enligt 2 § om skat­te­tillägg på grund av att den skatt­skyl­dige inte läm­nat skatte­de­kla­ra­tion skall undan­rö­jas, om en dekla­ra­tion har kom­mit in till Skat­te­ver­ket eller en all­män för­valt­nings­dom­stol inom två måna­der från utgången av den månad då beslu­tet med­de­la­des.

Om den skatt­skyl­dige gör san­no­likt att han inte har fått kän­ne­dom om beslu­tet före utgången av den månad då beslu­tet om skat­te­tillägg med­de­la­des, skall skat­te­tilläg­get undan­rö­jas, om en dekla­ra­tion har kom­mit in inom två måna­der från den dag då han fick sådan kän­ne­dom. Lag (2004:500).

Beräk­ning av skat­te­tillägg

4 §   Om en orik­tig upp­gift har läm­nats är skat­te­tilläg­get 20 % av den skatt som, om den orik­tiga upp­gif­ten hade god­ta­gits, inte skulle ha påförts eller fel­ak­tigt skulle ha till­go­do­räk­nats den skatt­skyl­dige.

Skat­te­tilläg­get ska beräk­nas efter 5 % när Skat­te­ver­ket har rät­tat eller hade kun­nat rätta den orik­tiga upp­gif­ten med led­ning av kon­troll­ma­te­rial som nor­malt är till­gäng­ligt för ver­ket och som har varit till­gäng­ligt för ver­ket före utgången av året efter beskatt­nings­å­ret.

Till den del den orik­tiga upp­gif­ten består i att ett belopp hän­förts eller kan antas komma att hän­fö­ras till fel redo­vis­nings­pe­riod, ska skat­te­tilläg­get beräk­nas efter 2 %, om det är fråga om sådan skatt för vil­ken redo­vis­nings­pe­ri­o­den utgör högst tre måna­der och den skatt­skyl­dige hän­fört eller kan antas ha avsett att hän­föra belop­pet till en period som löper ut högst fyra måna­der efter den som belop­pet borde ha hän­förts till samt efter 5 % i övriga fall. Lag (2007:1377).

5 §   Vid sköns­be­skatt­ning skall skat­te­tilläg­get beräk­nas på den skatt som till följd av sköns­be­skatt­ningen bestäms för den skatt­skyl­dige utö­ver vad som annars skulle ha bestämts enligt de upp­gif­ter som den skatt­skyl­dige har läm­nat på något annat sätt än munt­li­gen eller av den skatt som till följd av sköns­be­skatt­ningen inte skall till­go­do­räk­nas den skatt­skyl­dige.
Vid beräk­ningen av skat­te­tilläg­get skall bestäm­mel­serna i 4 § första styc­ket tilläm­pas. Till den del sköns­be­skatt­ningen inne­fat­tar rät­telse av en orik­tig upp­gift från den skatt­skyl­dige, skall tilläg­get dock beräk­nas enligt 4 § första-​​ tredje styc­kena. Lag (2003:212).

6 §   Skat­te­tilläg­get skall beräk­nas utan hän­syn till invänd­ning som går ut på att skat­ten skall påver­kas först under en kom­mande redo­vis­nings­pe­riod eller som i övrigt gäl­ler en annan fråga än den som lig­ger till grund för tilläg­get.
Lag (2003:212).

Situ­a­tio­ner där skat­te­tillägg inte skall tas ut

7 §   Skat­te­tillägg skall inte tas ut
   1. vid rät­telse av en fel­räk­ning eller ett skriv­fel som uppen­bart fram­går av skatte­de­kla­ra­tio­nen eller av något annat med­de­lande från den skatt­skyl­dige som inte är munt­ligt,
   2. om en avvi­kelse avser bedöm­ning av ett yrkande och avvi­kel­sen inte gäl­ler någon upp­gift i sak,
   3. om den skatt­skyl­dige fri­vil­ligt har rät­tat den orik­tiga upp­gif­ten, eller
   4. om det skat­te­be­lopp som kunde ha undan­dra­gits genom fel­ak­tig­he­ten eller under­lå­ten­he­ten är obe­tyd­ligt.
Lag (2003:212).

För­se­nings­av­gift

8 §   Om den som är skyl­dig att lämna en skatte­de­kla­ra­tion eller en peri­o­disk sam­man­ställ­ning inte gjort detta inom före­skri­ven tid ska en sär­skild avgift (för­se­nings­av­gift) tas ut.
För­se­nings­av­gift tas dock inte ut när det är fråga om en sär­skild skatte­de­kla­ra­tion enligt 10 kap. 32 § andra styc­ket.

För­se­nings­av­gif­ten är 500 kro­nor. Avgif­ten är dock 1 000 kro­nor om
   1. den skatt­skyl­dige före­lagts att lämna dekla­ra­tion men inte full­gjort denna skyl­dig­het inom den tid som före­skri­vits,
   2. den skatt­skyl­dige inte läm­nat dekla­ra­tion inom före­skri­ven tid för minst en av de tre när­mast före­gå­ende redo­vis­nings­pe­ri­o­derna, eller
   3. för­se­ningen avser en peri­o­disk sam­man­ställ­ning.
Lag (2007:1377).

Kon­troll­av­gift

9 §   Om säl­ja­ren inte full­gjort skyl­dig­he­ten att utföra en sådan iden­ti­tets­kon­troll av köpa­ren som avses i 14 kap. 1 a §, skall Skat­te­ver­ket av säl­ja­ren ta ut en sär­skild avgift (kon­troll­av­gift) på 2 000 kro­nor för varje till­fälle då skyl­dig­he­ten inte har full­gjorts. Lag (2003:664).

Befri­else från sär­skild avgift

10 §   Den skatt­skyl­dige ska helt eller del­vis befrias från sär­skild avgift om fel­ak­tig­he­ten eller under­lå­ten­he­ten fram­står som ursäkt­lig eller om det annars skulle vara oskä­ligt att ta ut avgif­ten med fullt belopp. Om den skatt­skyl­dige del­vis befrias från avgif­ten, ska den sät­tas ned till hälf­ten eller en fjär­de­del.

Vid bedöm­ningen av om fel­ak­tig­he­ten eller under­lå­ten­he­ten fram­står som ursäkt­lig ska det sär­skilt beak­tas om denna kan antas ha berott på
   1. den skatt­skyl­di­ges ålder, hälsa eller lik­nande för­hål­lande, eller
   2. att den skatt­skyl­dige har fel­be­dömt en skat­te­re­gel eller bety­del­sen av de fak­tiska för­hål­lan­dena.

Vid bedöm­ningen av om det annars skulle vara oskä­ligt att ta ut avgif­ten med fullt belopp ska det sär­skilt beak­tas om
   1. avgif­ten inte står i rim­lig pro­por­tion till fel­ak­tig­he­ten eller under­lå­ten­he­ten,
   2. en oskä­ligt lång tid för­flu­tit efter det att Skat­te­ver­ket har fun­nit anled­ning att anta att den skatt­skyl­dige ska påfö­ras skat­te­tillägg utan att den skatt­skyl­dige kan las­tas för dröjs­må­let, eller
   3. fel­ak­tig­he­ten eller under­lå­ten­he­ten även har med­fört att den skatt­skyl­dige har fällts till ansvar för brott enligt skat­te­brottsla­gen (1971:69) eller bli­vit före­mål för för­ver­kande av utbyte av brotts­lig verk­sam­het enligt 36 kap. 1 b § brotts­bal­ken. Lag (2008:372).

11 §   Säl­ja­ren skall befrias helt från en kon­troll­av­gift om det fram­står som uppen­bart oskä­ligt att ta ut den. Lag (2003:212).

Befri­else även när något yrkande inte fram­ställts

12 §   Bestäm­mel­serna i 10 och 11 §§ skall beak­tas även om ett yrkande om befri­else inte har fram­ställts, om vad som före­kom­mit i ären­det eller målet om sär­skild avgift ger anled­ning till det. Lag (2003:212).

Beslut om skat­te­tillägg i vissa fall

13 §   Beslut om skat­te­tillägg på grund av en orik­tig upp­gift i mål om beskatt­ning får med­de­las inom ett år från utgången av den månad då dom­sto­lens beslut fick laga kraft.
Lag (2003:212).

14 §   Om ett beskatt­nings­be­slut i en fråga som har för­an­lett skat­te­tillägg änd­ras, skall Skat­te­ver­ket göra den änd­ring av beslu­tet om skat­te­tillägg som för­an­leds av det nya beskatt­nings­be­slu­tet. Lag (2003:664).

Spe­ci­ella situ­a­tio­ner där sär­skilda avgif­ter inte tas ut

15 §   Skat­te­tillägg och för­se­nings­av­gift skall inte tas ut, om den skatt­skyl­dige har avli­dit.

Kon­troll­av­gift skall inte tas ut, om säl­ja­ren har avli­dit.

Sär­skilda bestäm­mel­ser i fråga om regi­stre­ring och mer­vär­desskatt Lag (2003:212).

16 §   Bestäm­mel­serna i 1-15 §§ gäl­ler även den som har läm­nat orik­tiga upp­gif­ter och där­i­ge­nom har regi­stre­rats som skatt­skyl­dig enligt 3 kap. 1 §. Lag (2003:212).


16 kap. Inbe­tal­ning av skatt

1 §   Har upp­hävts genom lag (2003:664).

Inbe­tal­ning till sär­skilt konto

2 §   Inbe­tal­ning av skatt skall göras genom insätt­ning på Skat­te­ver­kets sär­skilda konto för skat­te­in­be­tal­ningar enligt denna lag. Lag (2003:664).

3 §   Skat­ten anses ha beta­lats den dag då betal­ningen har bok­förts på Skat­te­ver­kets sär­skilda konto. Lag (2003:664).

När skat­ten skall vara betald

Avdra­gen skatt, arbets­gi­var­av­gif­ter, mer­vär­desskatt och punkt­skatt

4 §   Avdra­gen skatt, arbets­gi­var­av­gif­ter, mer­vär­desskatt och punkt­skatt som ska redo­vi­sas i en skatte­de­kla­ra­tion ska ha beta­lats senast den dag då dekla­ra­tio­nen ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket enligt 10 kap. 12, 18, 19, 22 eller 22 a §.

Den som redo­vi­sar mer­vär­desskatt på beskatt­nings­un­der­lag som exklu­sive gemen­skaps­in­terna för­värv och import för beskatt­nings­å­ret beräk­nas sam­man­lagt över­stiga 40 mil­jo­ner kro­nor ska dock ha beta­lat avdra­gen skatt och arbets­gi­var­av­gif­ter, som ska redo­vi­sas i en skatte­de­kla­ra­tion, senast den 12, i janu­ari senast den 17, i måna­den efter redo­vis­nings­pe­ri­o­den.

Skatt som har redo­vi­sats i en sär­skild skatte­de­kla­ra­tion ska ha beta­lats senast den dag då dekla­ra­tio­nen ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket enligt 10 kap. 32-32 b §§. Lag (2007:1377).

F-​skatt och sär­skild A-​skatt

5 §   F-​skatt och sär­skild A-​skatt skall ha beta­lats senast den 12 i varje månad under tiden februari-​​janu­ari, i janu­ari och augusti dock senast den 17. Den som utö­ver F-​skatt eller sär­skild A-​skatt skall redo­visa mer­vär­desskatt på beskatt­nings­un­der­lag som anges i 4 § andra styc­ket skall dock, såvitt gäl­ler augusti, betala F- skat­ten eller den sär­skilda A-​skat­ten senast den 12.

F-​skatt och sär­skild A-​skatt som debi­te­ras efter inkomstå­rets ingång skall ha beta­lats senast på rätt dag enligt första styc­ket i var och en av de måna­der som åter­står efter utgången av antingen den månad då skat­ten debi­te­ras eller, om skat­ten debi­te­ras efter den 20 i en månad, efter utgången av den föl­jande måna­den.

Om F-​skatt eller sär­skild A-​skatt debi­te­ras efter den 20 decem­ber inkomstå­ret, skall skat­ten beta­las senast den för­fal­lo­dag som infal­ler när­mast efter det att 30 dagar har gått från besluts­da­gen.

Med för­fal­lo­dag enligt tredje styc­ket avses den 26 janu­ari, den 12 och 26 i måna­derna februari-​​juli samt den 12 augusti.

Skatt som skall beta­las enligt grund­läg­gande beslut om slut­lig skatt eller ompröv­nings­be­slut m.m.

6 §   Skatt som ska beta­las enligt ett grund­läg­gande beslut om slut­lig skatt ska ha beta­lats senast den för­fal­lo­dag som infal­ler när­mast efter det att 90 dagar har gått från besluts­da­gen.

Skatt som har bestämts genom ompröv­nings­be­slut eller beslut om debi­te­rings­åt­gärd enligt 11 kap. 20 § ska ha beta­lats senast den för­fal­lo­dag som infal­ler när­mast efter det att 30 dagar har gått från besluts­da­gen. Det­samma gäl­ler beslut om debi­te­ring av skat­te­tillägg, för­se­nings­av­gift, kon­troll­av­gift och trans­port­tillägg samt Skat­te­ver­kets beslut om ansvar enligt 12 kap. Slut­lig skatt behö­ver dock inte beta­las före den tid­punkt som anges i första styc­ket.

Med för­fal­lo­dag enligt första och andra styc­kena avses den 17 och 26 janu­ari, den 12, 17 och 26 augusti, den 12 och 27 decem­ber samt den 12 och 26 i övriga måna­der.

Skat­te­ver­ket får besluta att betal­ning ska ske en annan dag än som anges i första och andra styc­kena, om det finns sär­skilda skäl. Lag (2008:1318).

Över­skju­tande ingå­ende mer­vär­desskatt

7 §   Redo­vis­ning av över­skju­tande ingå­ende mer­vär­desskatt skall jäm­stäl­las med inbe­tal­ning av skatt, var­vid inbe­tal­ningen anses gjord den 12, i janu­ari den 17, i måna­den efter redovisnings-​​ peri­o­den. Om mer­vär­dess­kat­ten har redo­vi­sats i andra måna­den efter redo­vis­nings­pe­ri­o­den eller senare skall dock betal­ningen anses ha gjorts den dag mer­vär­dess­kat­ten senast skall ha redo­vi­sats. Lag (1998:232).

7 a §   Har upp­hävts genom lag (2004:1345).

7 b §   Har upp­hävts genom lag (2006:1429).

Kom­mu­ner och lands­ting

8 §   Inbe­tal­ning av avdra­gen skatt, arbets­gi­var­av­gif­ter och mer­vär­desskatt från kom­mu­ner och lands­ting skall göras genom avräk­ning från ford­ran enligt 4 § lagen (1965:269) med sär­skilda bestäm­mel­ser om kom­muns och annan menig­hets utde­bi­te­ring av skatt, m.m.

Avräk­ning av inbe­talda belopp

9 §   Ett inbe­talt belopp skall, om inte annat föl­jer av 10 §, räk­nas av från den skatt­skyl­di­ges sam­man­lagda skat­tes­kuld enligt denna lag obe­ro­ende av vad den skatt­skyl­dige har begärt.
Lag (2004:1345).

10 §   När såväl den som i första hand är skyl­dig att betala skat­ten (huvud­be­ta­la­ren) som någon annan, enligt bestäm­mel­serna i 12 kap., är skyl­dig att betala skat­ten (sido­be­ta­lare), gäl­ler föl­jande:

En inbe­tal­ning av sido­be­ta­la­ren skall räk­nas av från den skatt som också huvud­be­ta­la­ren är skyl­dig att betala först när sido­be­ta­la­rens even­tu­ella övriga skat­tes­kuld är betald, om inte sido­be­ta­la­ren i sam­band med inbe­tal­ningen begär något annat.

10 a §   Har upp­hävts genom lag (2004:1345).

För­del­ning av skat­tes­kuld

11 §   Om den skatt­skyl­dige har en skat­tes­kuld enligt denna lag och det behö­ver anges vil­ken skatt som är betald eller obe­tald, skall skul­den för­de­las pro­por­tio­nellt mel­lan de skat­ter som påförts under den aktu­ella peri­o­den, om inte annat föl­jer av 10 § eller bestäm­mel­ser i annan lag.

Om en säker­het som ställts enligt lagen (1994:1563) om tobaks­skatt, lagen (1994:1564) om alko­holskatt eller lagen (1994:1776) om skatt på energi skall tas i anspråk, skall obe­tald tobaks­skatt, alko­holskatt eller ener­giskatt som bestämts enligt första styc­ket för­de­las pro­por­tio­nellt mel­lan skatt som omfat­tas av säker­he­ten och skatt som inte omfat­tas.
Lag (2002:400).

Ålderspen­sions­av­gift och all­män pen­sions­av­gift

12 §   Vid beräk­ning av pen­sions­rätt och pen­sions­po­äng enligt 61 kap. soci­al­för­säk­rings­bal­ken ska beräk­ningen av hur stor del av ålderspen­sions­av­gif­ten och den all­männa pen­sions­av­gif­ten som den skatt­skyl­dige har beta­lat göras enligt föl­jande.

Om betald pre­li­mi­när skatt är minst lika stor som den slut­liga skat­ten anses avgif­terna vara till fullo betalda.
Om betald pre­li­mi­när skatt under­sti­ger den slut­liga skat­ten anses så stor del av det betalda belop­pet avse avgif­ter som mot­sva­rar avgif­ter­nas andel av den slut­liga skat­ten. Samt­liga betal­ningar som görs under inkomstå­ret och fram till tid­punk­ten för debi­te­ring av slut­lig skatt enligt det grund­läg­gande beslu­tet om sådan skatt ska beak­tas.

Belopp som beta­las efter den debi­te­ring som avses i andra styc­ket men före utgången av juni månad året efter tax­e­rings­å­ret anses som betal­ning av obe­talda avgif­ter till samma kvot­del som de obe­talda avgif­terna utgör av den skatt­skyl­di­ges sam­man­lagda skuld vid den tid­punkt då betal­ningen görs. Det­samma gäl­ler om avgif­terna debi­te­rats på ett annat sätt än genom ett grund­läg­gande beslut om slut­lig skatt i fråga om belopp som beta­las före utgången av fjärde måna­den efter den månad då skat­ten debi­te­ra­des.

Om avgif­terna för visst inkomstår sätts ned anses det belopp som har beta­lats ändå vara det som räk­nats fram enligt andra och tredje styc­kena.

Avgif­ter som inte har beta­lats enligt tredje styc­ket tas inte ut. Lag (2010:1268).

Skat­te­be­lopp som inte kun­nat till­go­do­räk­nas någon skatt­skyl­dig

13 §   Om ett inbe­talt skat­te­be­lopp på grund av brist­fäl­liga iden­ti­fi­e­rings­upp­gif­ter inte har kun­nat till­go­do­räk­nas den som gjort inbe­tal­ningen inom sju år efter det kalen­derår då inbe­tal­ningen gjor­des, skall belop­pet till­falla sta­ten.


17 kap. Anstånd med inbe­tal­ning av skatt

Dekla­ra­tions­an­stånd

1 §   Om Skat­te­ver­ket bevil­jar anstånd med att lämna en skatte­de­kla­ra­tion enligt 10 kap. 24 §, får Skat­te­ver­ket också bevilja anstånd med inbe­tal­ningen av den skatt som skall redo­vi­sas i dekla­ra­tio­nen. Lag (2003:664).

Anstånd vid ompröv­ning eller över­kla­gande

2 §   Skat­te­ver­ket får bevilja anstånd med inbe­tal­ning av skatt
   1. om det kan antas att den skatt­skyl­dige kom­mer att få befri­else helt eller del­vis från skat­ten,
   2. om den skatt­skyl­dige begärt ompröv­ning av eller över­kla­gat ett beskatt­nings­be­slut och det är tvek­samt om den skatt­skyl­dige kom­mer att bli skyl­dig att betala skat­ten, eller
   3. om den skatt­skyl­dige begärt ompröv­ning av ett beskatt­nings­be­slut eller ett sådant beslut över­kla­gats och det skulle med­föra bety­dande ska­de­verk­ningar för den skatt­skyl­dige eller annars fram­stå som oskä­ligt att betala skat­ten.

Om det all­männa ombu­det hos Skat­te­ver­ket ansökt om för­hands­be­sked enligt lagen (1998:189) om för­hands­be­sked i skat­te­frå­gor, får ver­ket bevilja anstånd med inbe­tal­ning av den skatt som är bero­ende av utgången i för­hands­be­skedsä­ren­det.

Anstånds­ti­den får bestäm­mas till längst tre måna­der efter den dag då beslut fat­ta­des med anled­ning av begä­ran om befri­else eller ompröv­ning eller med anled­ning av över­kla­gan­det eller ansö­kan om för­hands­be­sked. Lag (2003:664).

2 a §   Även om för­ut­sätt­ning­arna i 2 § inte är upp­fyllda skall Skat­te­ver­ket efter ansö­kan av den skatt­skyl­dige bevilja anstånd med betal­ning av skat­te­tilläg­get, om den skatt­skyl­dige har begärt ompröv­ning av eller till för­valt­nings­rät­ten över­kla­gat skat­te­tilläggs­be­slu­tet eller beslu­tet i den fråga som för­an­lett skat­te­tilläg­get. Detta gäl­ler dock inte vid begä­ran om ompröv­ning, om den skatt­skyl­dige tidi­gare har bevil­jats anstånd med betal­ningen av skat­te­tilläg­get enligt denna para­graf i avvak­tan på Skat­te­ver­kets ompröv­ning avse­ende samma fråga.

Anstånds­ti­den skall bestäm­mas till dess att Skat­te­ver­ket har med­de­lat beslut i ompröv­nings­ä­ren­det eller längst tre måna­der efter dagen för detta beslut eller, vid över­kla­gande till för­valt­nings­rät­ten, till dess att för­valt­nings­rät­ten har med­de­lat beslut med anled­ning av över­kla­gan­det eller längst tre måna­der efter dagen för detta beslut. Lag (2009:826).

3 §   Om det i de fall som avses i 2 § första styc­ket 2 eller 3 kan antas att skat­ten inte kom­mer att beta­las i rätt tid, får anstånd bevil­jas endast om den skatt­skyl­dige stäl­ler säker­het för belop­pet genom en av bank eller kre­dit­mark­nads­fö­re­tag utfär­dad garan­ti­för­bin­delse eller någon annan form av bor­gen.
Anstånd får dock bevil­jas utan att säker­het ställs, om anstånds­be­lop­pet är för­hål­lan­de­vis obe­tyd­ligt eller det annars finns sär­skilda skäl. Ställd säker­het får tas i anspråk när anstånds­ti­den gått ut. I övrigt skall bestäm­mel­serna om säker­het i 10-12 §§ och 13 § 2 lagen (1993:891) om indriv­ning av stat­liga ford­ringar m.m. tilläm­pas. Vad som sägs där om kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten gäl­ler då i stäl­let Skat­te­ver­ket.

Om yrkan­det i ompröv­nings­ä­ren­det eller målet bifalls, skall kost­nad för ställd säker­het ersät­tas av sta­ten. Ersätt­ningen skall mins­kas om endast en del av yrkan­det bifalls eller om det skulle vara oskä­ligt att ersätt­ning läm­nas. I övrigt skall bestäm­mel­serna i 6-11 §§ lagen (1989:479) om ersätt­ning för kost­na­der i ären­den och mål om skatt, m.m. tilläm­pas.

Första och andra styc­kena gäl­ler inte i fråga om skat­te­tillägg.
Lag (2004:435).

Anstånd vid åter­fö­ring av peri­o­di­se­rings­fon­der

3 a §   Om den skatt­skyl­dige begär att peri­o­di­se­rings­fon­der enligt 30 kap. 10 a § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) helt eller del­vis inte skall åter­fö­ras och om det kan antas att den skatt­skyl­dige kom­mer att få bifall till sin begä­ran får Skat­te­ver­ket bevilja anstånd med betal­ning av den slut­liga skatt som belö­per sig på dessa åter­fö­ringar.

Anstånds­ti­den får bestäm­mas till längst en månad från den dag då beslut om tax­e­ring för föl­jande år fat­ta­des. Lag (2003:1089).

Anstånd vid avytt­ring

4 §   Om den skatt­skyl­dige har gjort en avytt­ring som med­för inkomst­be­skatt­ning, får Skat­te­ver­ket bevilja anstånd med inbe­tal­ning av den skatt som har sam­band med avytt­ringen. Anstånd får bevil­jas endast om det finns sär­skilda skäl och
   1. avytt­ringen gjorts mot betal­ning under minst tre år eller
   2. det är osä­kert om avytt­ringen kom­mer att bestå.

Anstånds­ti­den får bestäm­mas till längst två år. I de fall som avses i första styc­ket 2 får anstånd dock inte bevil­jas för längre tid än tre måna­der efter den dag då anstånds­or­sa­ken upp­hörde.
Lag (2003:664).

Anstånd med betal­ning av punkt­skatt

4 a §   Har skyl­dig­het att redo­visa punkt­skatt för lager av varor inträtt på grund av att den skatt­skyl­dige har upp­hört med den skat­te­plik­tiga verk­sam­he­ten eller upp­hört att vara god­känd upp­lags­ha­vare eller lager­hål­lare, får Skat­te­ver­ket medge anstånd med betal­ning av skat­ten om det finns sär­skilda skäl.

Anstånds­ti­den får bestäm­mas till längst ett år efter utgången av den månad då skat­ten senast skall beta­las. Lag (2003:664).

Anstånd vid total­för­svars­tjänst­gö­ring

5 §   Om den skatt­skyl­di­ges betal­nings­för­måga har bli­vit ned­satt på grund av tjänst­gö­ring enligt lagen (1994:1809) om total­för­svars­plikt under minst 60 dagar, får Skat­te­ver­ket bevilja anstånd med inbe­tal­ning av skatt som skall beta­las under tiden för tjänst­gö­ringen eller under någon av de tre där­ef­ter när­mast föl­jande måna­derna. Det­samma gäl­ler vid tjänst­gö­ring av
   1. offi­ce­rare på reserv­stat, reserv­per­so­nal och reser­vof­fi­ce­rare,
   2. krigs­fri­vil­lig per­so­nal,
   3. hem­värns­per­so­nal,
   4. med­lem­mar i fri­vil­liga för­svars­or­ga­ni­sa­tio­ner.

Anstånds­ti­den får bestäm­mas till längst tre måna­der efter den dag då tjänst­gö­ringen upp­hör. Lag (2003:664).

Anstånd vid hand­lägg­ning av ärende om und­vi­kande av dub­bel­be­skatt­ning

6 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen har för­ord­nat att hand­lägga ären­den angå­ende tillämp­ning av avtal för und­vi­kande av dub­bel­be­skatt­ning får vid hand­lägg­ningen av sådant ärende bevilja den skatt­skyl­dige anstånd med inbe­tal­ning av den skatt som ären­det gäl­ler.

Anstånds­ti­den får bestäm­mas till längst tre måna­der efter den dag då beslu­tet i ären­det fat­ta­des.

6 a §   Har upp­hävts genom lag (2004:1345).

6 b §   Har upp­hävts genom lag (2004:1345).

Anstånd i övriga fall

7 §   Om det finns syn­ner­liga skäl, får Skat­te­ver­ket bevilja anstånd med inbe­tal­ning av skatt även i andra fall eller på annat sätt än som avses i 1-6 §§. Lag (2004:1345).

Gemen­samma bestäm­mel­ser

8 §   En ansö­kan om anstånd med inbe­tal­ning av skatt skall ges in till Skat­te­ver­ket. Om ett ärende om dub­bel­be­skatt­ning hand­läggs av en annan myn­dig­het, skall dock ansö­kan om anstånd enligt 6 § ges in till denna. Lag (2003:664).

9 §   Anstånd bevil­jas med det belopp som är skä­ligt med hän­syn till omstän­dig­he­terna. Anstånd enligt 2 a § skall dock bevil­jas med ett belopp mot­sva­rande det beslu­tade skat­te­tilläggs­be­lop­pet. Lag (2003:212).

10 §   Indriv­ning får inte begä­ras av ett belopp som omfat­tas av anstånd.

11 §   Om den skatt­skyl­di­ges eko­no­miska för­hål­lan­den har för­änd­rats väsent­ligt sedan anstånd bevil­jats eller om det finns andra sär­skilda skäl, får beslu­tet om anstånd omprö­vas.
Detta gäl­ler inte anstånd som har bevil­jats enligt 2 a §.
Lag (2003:212).


17 a kap. Anstånd vid uttags­be­skatt­ning

För­ut­sätt­ningar för anstånd

1 §   I detta kapi­tel finns sär­skilda bestäm­mel­ser om anstånd med inbe­tal­ning av skatt i sam­band med uttags­be­skatt­ning.

Med skatt avses i detta kapi­tel slut­lig skatt till den del den avser skatt enligt inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) och egen­av­gif­ter som avses i 3 kap. soci­al­av­giftsla­gen (2000:980). Lag (2009:1231).

2 §   Skat­te­ver­ket får efter ansö­kan bevilja en obe­grän­sat skatt­skyl­dig anstånd med inbe­tal­ning av skatt om
   1. uttags­be­skatt­ning har skett bara på grund av bestäm­mel­serna i 22 kap. 5 § 4 eller 5 inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229),
   2. det skat­te­av­tal som avses i 22 kap. 5 § 4 eller 5 inkomst­skat­te­la­gen har ingåtts med en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det (EES),
   3. till­gången eller till­gång­arna ingår i en närings­verk­sam­het inom EES, och
   4. den närings­verk­sam­het som enligt 22 kap. 5 § 4 eller 5 inkomst­skat­te­la­gen ska bes­kat­tas i en annan stat inte har upp­hört. Lag (2009:1231).

Anstånds­be­lop­pet

3 §   Anstånd får bevil­jas högst med ett belopp som sva­rar mot skill­na­den mel­lan den skatt som fast­ställts det tax­e­ringsår då inkoms­ten på grund av utta­get taxe­ras och den skatt som skulle ha fast­ställts om denna inkomst inte tagits med vid beräk­ningen av den skatt­skyl­di­ges inkomst i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het.

Anstånds­be­lop­pet får inte över­stiga skat­ten på de till­gångar som vid tid­punk­ten för ansö­kan om anstånd finns kvar i närings­verk­sam­he­ten och omfat­tas av ansö­kan.

Skat­ten på en till­gång utgörs av så stor del av det högsta tillåtna anstånds­be­lop­pet enligt första styc­ket som den anstånds­grun­dande inkoms­ten för till­gången utgör av de ursprung­liga anstånds­grun­dande inkoms­terna för de till­gångar som har legat till grund för uttags­be­skatt­ningen.
Lag (2009:1231).

4 §   De lager­till­gångar som fort­fa­rande finns kvar i närings­verk­sam­he­ten ska anses vara de som anskaf­fats eller till­ver­kats senast. Lag (2009:1231).

5 §   Den anstånds­grun­dande inkoms­ten för en till­gång utgörs av mark­nads­vär­det mins­kat med det skatte­mäs­siga vär­det vid tid­punk­ten för utta­get om inte annat anges i 7 §.
Lag (2009:1231).

6 §   Det skatte­mäs­siga vär­det för inven­ta­rier utgörs av en skä­lig del av det skatte­mäs­siga vär­det av samt­liga inven­ta­rier i närings­verk­sam­he­ten. Lag (2009:1231).

7 §   Om en till­gång efter tid­punk­ten för utta­get del­vis har över­gått till någon annan, utgör den anstånds­grun­dande inkoms­ten för den kvar­va­rande till­gången så stor del av den ursprung­liga anstånds­grun­dande inkoms­ten som belö­per på den kvar­va­rande till­gången.

För inven­ta­rier gäl­ler i stäl­let för det som före­skrivs i första styc­ket att den anstånds­grun­dande inkoms­ten för den kvar­va­rande till­gången utgör så stor del av den ursprung­liga anstånds­grun­dande inkoms­ten, mins­kad med en fem­te­del varje år nytt anstånd bevil­jas, som belö­per på den kvar­va­rande till­gången.

Andra styc­ket gäl­ler även för imma­te­ri­ella till­gångar med den skill­na­den att den ursprung­liga anstånds­grun­dande inkoms­ten mins­kas med en tion­del varje år nytt anstånd bevil­jas.
Lag (2009:1231).

För­fa­ran­det

8 §   Anstånds­ti­den är ett år räk­nat från och med för­fal­lo­da­gen för skat­ten. Om ett nytt anstånd bevil­jas, läm­nas anstån­det för ett år räk­nat från och med dagen efter den då före­gå­ende anstånds­tid löper ut. Lag (2009:1231).

9 §   Om för­hål­lan­dena har änd­rats väsent­ligt sedan anstånd bevil­ja­des eller om det finns andra sär­skilda skäl, får Skat­te­ver­ket ompröva beslu­tet om anstånd. Lag (2009:1231).


18 kap. Åter­be­tal­ning av skatt

Åter­be­tal­ning

1 §   Visar den årliga avstäm­ningen av skat­te­kon­tot enligt 11 kap. 14 § att det belopp som den skatt­skyl­dige har beta­lat in eller till­go­do­räk­nats är större än den skatt som skall beta­las, skall det över­skju­tande belop­pet beta­las till­baka till den skatt­skyl­dige, om inte annat föl­jer av 7 eller 7 a §.
Lag (1998:347).

2 §   Visar en annan avstäm­ning än den årliga att det finns ett över­skju­tande belopp till den skatt­skyl­di­ges för­del, skall belop­pet beta­las till­baka, om den skatt­skyl­dige begär det. Även om den skatt­skyl­dige inte har begärt det, skall åter­be­tal­ning ske till den del det över­skju­tande belop­pet grun­das på
   1. ett beslut om över­skju­tande ingå­ende mer­vär­desskatt,
   2. ett beslut om punkt­skatt, eller
   3. ett ompröv­nings­be­slut eller ett beslut av dom­stol.

Första styc­ket gäl­ler inte, om något annat föl­jer av 7 eller 7 a §. Lag (2002:400).

3 §   Åter­be­tal­ning får också, på den skatt­skyl­di­ges begä­ran, ske av belopp som mot­sva­rar avdra­gen skatt som ännu inte har till­go­do­räk­nats den skatt­skyl­dige, till den del det kan antas att belop­pet annars skulle beta­las till­baka efter den årliga avstäm­ningen av skat­te­kon­tot.

Åter­be­tal­ning enligt första styc­ket till en skatt­skyl­dig som är fysisk per­son får göras endast om det gäl­ler ett belopp som är bety­dande med hän­syn till den skatt­skyl­di­ges för­hål­lan­den eller om det finns andra sär­skilda skäl. Efter inkomstå­rets utgång får åter­be­tal­ning göras endast om den skatt­skyl­dige har inkomst i inkomst­sla­get närings­verk­sam­het eller är begrän­sat skatt­skyl­dig eller om det finns syn­ner­liga skäl.

Vid åter­be­tal­ning enligt första styc­ket till en juri­disk per­son får hän­syn inte tas till den juri­diska per­so­nens kost­na­der för lön till delä­gare. Åter­be­tal­ning till ett han­dels­bo­lag får, efter sär­skild ansö­kan, göras till delä­ga­res skat­te­konto. Annan åter­be­tal­ning till han­dels­bo­lag får göras endast om det finns sär­skilda skäl.

Åter­be­tal­ning som grun­das på ett beslut om änd­rad beräk­ning av pre­li­mi­när skatt i sam­band med kon­kurs eller utmät­ning enligt 8 kap. 27 eller 28 § skall göras till kon­kurs­boet respek­tive kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten.

Vad som sägs om åter­be­tal­ning enligt denna para­graf gäl­ler inte, om något annat föl­jer av 7 §. Lag (2001:1239).

4 §   En åter­be­tal­ning som har sin grund i över­skju­tande ingå­ende mer­vär­desskatt får göras före den för­fal­lo­dag för skatt som infal­ler efter redo­vis­nings­pe­ri­o­dens utgång först efter det att redo­vis­ning enligt 10 kap. 20 § skett och denna skatt räk­nats av.

4 a §   Om en över­ens­kom­melse enligt 12 kap. 7 c § upp­hör att gälla, skall belopp som sido­be­ta­la­ren på grund av över­ens­kom­mel­sen har beta­lat in till Skat­te­ver­ket föras över till sido­be­ta­la­rens skat­te­konto. Om sido­be­ta­la­ren inte har ett skat­te­konto, får belop­pet beta­las ut direkt till sido­be­ta­la­ren.
Lag (2003:747).

4 b §   Den som till följd av lagen (1976:661) om immu­ni­tet och pri­vi­le­gier i vissa fall, lagen (1994:1500) med anled­ning av Sve­ri­ges anslut­ning till Euro­pe­iska uni­o­nen eller direkt tillämp­liga EU-​bestäm­mel­ser, har rätt att för­värva varor eller tjäns­ter utan mer­vär­desskatt eller punkt­skatt, får utöva den rät­ten genom en ansö­kan om åter­be­tal­ning av skat­ten. Detta gäl­ler dock endast om inte det för­fa­rande för rätt till åter­be­tal­ning av skatt är tillämp­ligt som gäl­ler vid för­värv enligt 10 kap. 5-8 §§ mer­vär­dess­kat­te­la­gen (1994:200), 31 d § lagen (1994:1563) om tobaks­skatt, 31 d § lagen (1994:1564) om alko­holskatt eller 9 kap. 1 § lagen (1994:1776) om skatt på energi.

Rege­ringen med­de­lar före­skrif­ter om för­fa­ran­det vid sådan åter­be­tal­ning. Lag (2011:288).

Över­fö­ring av skatt till en annan stat

5 §   Skat­te­ver­ket får besluta att pre­li­mi­när skatt, som har beta­lats i Sve­rige för inkomst som ska bes­kat­tas i en annan stat med vil­ken Sve­rige har träf­fat över­ens­kom­melse om upp­börd och över­fö­ring av skatt, ska föras över till den andra sta­ten för att till­go­do­räk­nas den skatt­skyl­dige där.

Om en inkomst har bes­kat­tats såväl här i lan­det som i en stat med vil­ken Sve­rige har träf­fat avtal för und­vi­kande av dub­bel­be­skatt­ning, får rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer besluta att skatt som har beta­lats in för beskatt­nings­å­ret ska föras över till den andra sta­ten för att till­go­do­räk­nas den skatt­skyl­dige där. En sådan över­fö­ring får göras endast till den del som den svenska skat­ten sätts ned genom avräk­ning av den utländska skat­ten eller genom att inkoms­ten undan­tas från beskatt­ning. Över­fö­ringen får dock inte avse ett belopp som behövs för betal­ning av svensk skatt för beskatt­nings­å­ret. Lag (2007:1405).

6 §   Om skatt förs över enligt 5 § skall intäkts­ränta enligt 19 kap. inte beräk­nas.

Den skatt­skyl­dige får inte över­låta en ford­ran på skatt som skall föras över.

Hin­der mot åter­be­tal­ning

7 §   En åter­be­tal­ning enligt 1-3 §§ skall inte göras av belopp som
   1. under­sti­ger 100 kro­nor,
   2. kan antas komma att föras över till en annan stat med stöd av 5 §,
   3. behövs för betal­ning av en skat­tes­kuld efter beslut om ackord enligt lagen (2007:324) om Skat­te­ver­kets han­te­ring av vissa bor­ge­närs­upp­gif­ter,
   4. kan komma att behö­vas för betal­ning av sådan annan skatt än F-​skatt och sär­skild A-​skatt som har beslu­tats men ännu inte skall ha beta­lats,
   5. kan komma att behö­vas för betal­ning av sådan annan skatt än F-​skatt och sär­skild A-​skatt som inte har beslu­tats men med fog kan antas komma att beslu­tas, eller
   6. enligt vad den skatt­skyl­dige har med­de­lat skall använ­das för betal­ning av fram­tida skat­tes­kul­der.

Om det finns sär­skilda skäl, får även belopp som under­sti­ger 100 kro­nor åter­be­ta­las.

Det finns bestäm­mel­ser som för­hind­rar åter­be­tal­ning också i lagen (1985:146) om avräk­ning vid åter­be­tal­ning av skat­ter och avgif­ter. Lag (2007:328).

7 a §   En åter­be­tal­ning av ett belopp som utgör över­skju­tande ingå­ende mer­vär­desskatt hos en grupp­hu­vud­man skall inte göras till den del belop­pet kan täcka under­skott på ett annat skat­te­konto hos grupp­hu­vud­man­nen eller på en annan grupp­med­lems skat­te­konto.

Om under­skot­ten inte kan täc­kas helt skall de täc­kas i den ord­ning som grupp­hu­vud­man­nen bestäm­mer. Lag (1998:347).

För­bud mot över­lå­telse

8 §   Den skatt­skyl­dige får inte över­låta en ford­ran på skatt som skall beta­las till­baka enligt denna lag, innan belop­pet kan lyf­tas.

Utmät­ning

9 §   En ford­ran som avses i 8 § får utmä­tas trots att den inte får över­lå­tas.

En ford­ran på skatt som skall beta­las till­baka med anled­ning av den årliga avstäm­ningen får dock utmä­tas först efter det att Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten fått till­fälle att ta ford­ringen i anspråk enligt lagen (1985:146) om avräk­ning vid åter­be­tal­ning av skat­ter och avgif­ter.

Bestäm­mel­serna i 5 kap. 1-3 §§ utsök­nings­bal­ken tilläm­pas inte vid utmät­ning av en ford­ran på skatt som skall beta­las till­baka enligt denna lag. Lag (2006:727).

Åter­be­tal­ning när den skatt­skyl­di­ges adress inte är känd

10 §   Om en åter­be­tal­ning enligt denna lag inte har kun­nat göras på grund av att den skatt­skyl­di­ges adress inte är känd för Skat­te­ver­ket eller på grund av någon annan omstän­dig­het som beror på den skatt­skyl­dige, skall belop­pet stå kvar på den skatt­skyl­di­ges skat­te­konto.

Ett belopp som inte har kun­nat beta­las till­baka inom tio år till­fal­ler sta­ten. Lag (2003:664).


19 kap. Ränta

Grun­der för rän­te­be­räk­ning

1 §   Den skatt­skyl­dige skall betala ränta (kost­nads­ränta) eller till­go­do­fö­ras ränta (intäkts­ränta) enligt bestäm­mel­serna i detta kapi­tel.

2 §   Rän­te­be­räk­ningen ska grun­das på den sam­man­lagda skat­tes­kuld eller skat­te­ford­ran enligt denna lag som den skatt­skyl­dige har varje dag.

Till den del skat­tes­kul­den gäl­ler skatt som avses i 4, 5 eller 7 § beräk­nas kost­nads­ränta inte för tiden från och med den 13 feb­ru­ari till och med den 3 maj tax­e­rings­å­ret på belopp upp till och med 20 000 kro­nor.

I skat­tes­kuld eller skat­te­ford­ran ska inte ingå skatt enligt 2 § första styc­ket 6-9 lagen (1990:661) om avkast­nings­skatt på pen­sions­me­del för tiden från och med den 13 feb­ru­ari tax­e­rings­å­ret till och med den för­fal­lo­dag som anges i 16 kap. 6 §. Lag (2011:1282).

Bas­ränta

3 §   Ränta skall beräk­nas med utgångs­punkt från en rän­te­sats (bas­ränta) som mot­sva­rar den rän­te­sats som gäl­ler för sex­må­na­ders stats­skuld­väx­lar. Bas­rän­tan skall fast­stäl­las till helt pro­cent­tal enligt de när­mare före­skrif­ter som med­de­las av rege­ringen. Den fast­ställda bas­rän­tan skall gälla från och med när­mast kom­mande kalen­der­må­nad.

Kost­nads­ränta

Kost­nads­ränta på pre­li­mi­när skatt

4 §   När det är fråga om debi­te­rad pre­li­mi­när skatt som ska beta­las in efter den 17 janu­ari tax­e­rings­å­ret beräk­nas kost­nads­ränta från och med den 13 feb­ru­ari tax­e­rings­å­ret till och med den dag betal­ning senast ska ske. Rän­tan beräk­nas efter en rän­te­sats som mot­sva­rar 125 % av bas­rän­tan, dock lägst efter en rän­te­sats om 1,25 %.

För belopp som avses i 2 § andra styc­ket beräk­nas kost­nads­ränta från och med den 4 maj tax­e­rings­å­ret och efter en rän­te­sats som mot­sva­rar bas­rän­tan. Lag (2009:390).

Kost­nads­ränta på slut­lig skatt

5 §   När det är fråga om skatt enligt ett grund­läg­gande beslut om slut­lig skatt efter avdrag enligt 11 kap. 14 § andra styc­ket 1 och tillägg enligt 11 kap. 14 § andra styc­ket 2 a och b, beräk­nas kost­nads­ränta från och med den 13 feb­ru­ari tax­e­rings­å­ret till och med den dag betal­ning senast ska ske.
Rän­tan beräk­nas efter en rän­te­sats som mot­sva­rar 125 % av bas­rän­tan, dock lägst efter en rän­te­sats om 1,25 %.

För belopp som avses i 2 § andra styc­ket beräk­nas kost­nads­ränta från och med den 4 maj tax­e­rings­å­ret och efter en rän­te­sats som mot­sva­rar bas­rän­tan. Lag (2009:390).

Kost­nads­ränta vid anstånd

6 §   När det är fråga om skatt som omfat­tas av anstånd enligt 17 kap. och som ska beta­las när anstånds­ti­den gått ut beräk­nas kost­nads­ränta från och med dagen efter skat­tens ursprung­liga för­fal­lo­dag till och med den dag betal­ning senast ska ske med anled­ning av beslu­tet om anstånd.

Vid anstånd enligt 17 kap. 5 eller 7 § ska dock rän­tan beräk­nas från och med dagen efter den då anstån­det bevil­ja­des.

Ränta enligt denna para­graf beräk­nas efter en rän­te­sats som mot­sva­rar bas­rän­tan. Lag (2009:1231).

6 a §   När det är fråga om skatt som ska beta­las på grund av att ett beslut om anstånd enligt 17 a kap. vid en ompröv­ning har upp­hört, eller bevil­jats med ett lägre belopp än tidi­gare, beräk­nas kost­nads­ränta från och med dagen efter den dag då den omstän­dig­het som för­an­lett ompröv­ningen inträf­fade till och med den dag då skat­ten senast ska beta­las med anled­ning av ompröv­nings­be­slu­tet.

Ränta enligt denna para­graf beräk­nas efter en rän­te­sats som mot­sva­rar 125 % av bas­rän­tan, dock lägst efter en rän­te­sats om 1,25 %. Lag (2009:1231).

Kost­nads­ränta vid ompröv­ning och över­kla­gande m.m.

7 §   När det är fråga om skatt som ska beta­las till följd av ett ompröv­nings­be­slut eller ett beslut av dom­stol beräk­nas kost­nads­ränta från och med dagen efter skat­tens ursprung­liga för­fal­lo­dag eller den tidi­gare dag som skat­ten enligt 16 kap. 7 § anses vara betald, eller, när det är fråga om slut­lig skatt, från och med den 13 feb­ru­ari tax­e­rings­å­ret till och med den dag betal­ning senast ska ske med anled­ning av Skat­te­ver­kets eller dom­sto­lens beslut.

Kost­nads­ränta enligt första styc­ket beräk­nas efter en rän­te­sats som mot­sva­rar bas­rän­tan. Om skat­ten ska beta­las till följd av ett beslut om sköns­be­skatt­ning i avsak­nad av redo­vis­ning enligt 11 kap. 19 § andra och tredje styc­kena beräk­nas dock kost­nads­rän­tan efter en rän­te­sats som mot­sva­rar bas­rän­tan plus 15 pro­cen­ten­he­ter. Lag (2007:1377).

7 a §   När det är fråga om punkt­skatt som skall beta­las till följd av ett beslut enligt 11 kap. 5 § andra styc­ket lagen (1994:1776) om skatt på energi, skall kost­nads­ränta tas ut från och med dagen efter den då skat­ten senast skulle ha beta­lats om avdrag inte gjorts enligt 11 kap. 9 § 6 eller 7 samma lag. Om skat­ten har sin grund i ett beslut om åter­be­tal­ning av skatt enligt 11 kap. 13 § lagen om skatt på energi, skall kost­nads­ränta i stäl­let tas ut från och med dagen efter den då åter­be­tal­ningen beslu­ta­des.

Kost­nads­ränta enligt första styc­ket beräk­nas efter en rän­te­sats som mot­sva­rar bas­rän­tan. Ränta tas ut till och med den dag betal­ning senast skall göras med anled­ning av beskatt­nings­be­slu­tet. Lag (2005:459).

Kost­nads­ränta vid för sen betal­ning

8 §   Om betal­ning inte sker i rätt tid, skall ränta, för tid efter den dag skat­ten senast skulle ha beta­lats till dess ränta skall beräk­nas enligt 9 §, beräk­nas efter en rän­te­sats som mot­sva­rar bas­rän­tan plus 15 pro­cen­ten­he­ter. Lag (1997:1032).

Kost­nads­ränta vid indriv­ning m.m.

9 §   När det är fråga om skatt som har läm­nats till Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten för indriv­ning eller för verk­stäl­lig­het enligt lagen (1978:880) om betal­nings­säk­ring för skat­ter, tul­lar och avgif­ter beräk­nas kost­nads­rän­tan efter en rän­te­sats som mot­sva­rar bas­rän­tan från och med dagen efter den då beslu­tet om skat­ten regi­stre­ra­des i utsöknings-​​ och indriv­nings­da­ta­ba­sen enligt lagen (2001:184) om behand­ling av upp­gif­ter i Kro­no­fog­de­myn­dig­he­tens verk­sam­het. Lag (2006:727).

Påfö­rande av kost­nads­ränta m.m.

10 §   Kost­nads­ränta påförs varje månad.

Om bestäm­mel­serna i 4, 5, 7 och 8 §§ med­för att ränta skall beräk­nas efter en rän­te­sats som är högre än bas­rän­tan, skall den högsta rän­te­sat­sen ersät­tas med en rän­te­sats mot­sva­rande bas­rän­tan på ett belopp upp till och med sam­man­lagt 10 000 kro­nor. Om den skatt­skyl­dige beta­lar en del av skat­tes­kul­den, skall den delen anses vara den på vil­ken den högsta kost­nads­rän­tan skulle ha beräk­nats.

Kost­nads­ränta beräk­nas inte efter den dag betal­ning har skett eller sta­tens ford­ran på skat­ten har pre­skri­be­rats.
Lag (1997:1032).

Befri­else från kost­nads­ränta

11 §   Skat­te­ver­ket får helt eller del­vis befria en skatt­skyl­dig från kost­nads­ränta, om det finns syn­ner­liga skäl. Lag (2003:664).

Intäkts­ränta

12 §   Intäkts­ränta beräk­nas, om inte annat föl­jer av 13 §, från och med dagen efter den då den skatt­skyl­di­ges betal­ning bok­förs på Skat­te­ver­kets sär­skilda konto för skat­te­in­be­tal­ningar enligt denna lag eller ett belopp annars till­go­do­räk­nas till den dag då belop­pet används för betal­ning av skatt eller beta­las till­baka.
När det är fråga om skatt som skall till­go­do­räk­nas till följd av ett ompröv­nings­be­slut eller ett beslut av dom­stol beräk­nas rän­tan från och med dagen efter skat­tens ursprung­liga för­fal­lo­dag.
Lag (2003:664).

13 §   Intäkts­ränta skall beräk­nas från och med den 13 feb­ru­ari tax­e­rings­å­ret för
   1. skatt som skall beta­las till­baka på grund av ned­sätt­ning enligt 11 kap. 13 § eller enligt ett beslut om slut­lig skatt efter avdrag enligt 11 kap. 14 § andra styc­ket 1 och tillägg enligt 11 kap. 14 § andra styc­ket 2 a och b, eller
   2. skatt som skall beta­las till­baka enligt 18 kap. 3 §.

För över­skju­tande ingå­ende mer­vär­desskatt som har redo­vi­sats i skatte­de­kla­ra­tion enligt 10 kap. 18 eller 19 § beräk­nas rän­tan från och med dagen efter den dag som skat­ten enligt 16 kap. 7 § anses vara betald. Lag (1998:232).

14 §   Intäkts­ränta beräk­nas efter en rän­te­sats som mot­sva­rar 45 % av bas­rän­tan och till­go­do­förs varje månad.

Änd­rad rän­te­be­räk­ning m.m.

15 §   Om ett beslut som har legat till grund för en beräk­ning av ränta änd­ras, skall mot­sva­rande änd­ringar göras i rän­te­be­räk­ningen.

16 §   Om den 12 feb­ru­ari är en lör­dag eller en sön­dag, skall ränta som enligt 4, 5, 7 eller 13 § skall beräk­nas från och med den 13 feb­ru­ari i stäl­let beräk­nas från och med när­mast föl­jande tis­dag.

Om den 3 maj är en lör­dag eller en sön­dag, skall ränta som enligt 4 eller 5 § skall beräk­nas från och med den 4 maj i stäl­let beräk­nas från och med när­mast föl­jande tis­dag.


20 kap. Indriv­ning

Begä­ran om indriv­ning

1 §   Om ett skat­te­be­lopp inte har beta­lats i rätt tid skall, om inte sär­skilda skäl talar emot det, ford­ringen läm­nas till Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten för indriv­ning, om det obe­talda belop­pet upp­går till
   1. minst 10 000 kro­nor i fråga om en skatt­skyl­dig som skall lämna skatte­de­kla­ra­tion eller som, utan att vara skyl­dig att lämna sådan dekla­ra­tion, har F-​skattse­del,
   2. minst 500 kro­nor i fråga om andra skatt­skyl­diga.

I fråga om en skatt­skyl­dig som avses i första styc­ket 1 skall ford­ringen också läm­nas till Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten för indriv­ning, om ett belopp på minst 500 kro­nor varit obe­talt under en längre tid. Lag (2006:727).

2 §   Indriv­ning får begä­ras även i andra fall än som anges i 1 §, om det finns sär­skilda skäl. Lag (2007:328).

3 §   Innan indriv­ning begärs skall den skatt­skyl­dige upp­ma­nas att betala skat­te­be­lop­pet, om inte sär­skilda skäl talar mot det.

4 §   Bestäm­mel­ser om indriv­ning finns i lagen (1993:891) om indriv­ning av stat­liga ford­ringar m.m.

Vid indriv­ning får verk­stäl­lig­het enligt utsök­nings­bal­ken ske.

5 §   Bestäm­mel­ser om när ansö­kan om verk­stäl­lig­het skall anses gjord finns i 2 kap. 30 § tredje styc­ket utsök­nings­bal­ken.

Ränta

6 §   Om en ford­ran på ett skat­te­be­lopp har läm­nats för indriv­ning, skall Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten också driva in rän­tan på belop­pet.

Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten skall beräkna rän­tan för tiden efter det att ford­ringen har läm­nats för indriv­ning.

Bestäm­mel­ser om hur rän­tan skall beräk­nas finns i 19 kap. 2, 3, 9 och 10 §§. Lag (2006:727).

7 §   Har upp­hävts genom lag (2007:1278).


21 kap. Ompröv­ning

Beslut som kan omprö­vas

1 §   Skat­te­ver­ket skall, om inte annat föl­jer av 2 eller 3 §, ompröva ett beslut enligt denna lag i en fråga som kan ha bety­delse för betal­ning eller åter­be­tal­ning av skatt, om den skatt­skyl­dige begär det eller det finns andra skäl. Att ompröv­ning skall göras när den skatt­skyl­dige över­kla­gat ett beslut föl­jer av 22 kap. 6 §.

Om något beslut i en fråga enligt denna lag inte har fat­tats, får Skat­te­ver­ket besluta i frå­gan på det sätt och inom den tid som gäl­ler för ompröv­ning.

Skat­te­ver­ket får avstå från att på eget ini­ti­a­tiv ompröva ett beslut, om ompröv­ningen skulle avse endast ett mindre belopp.
Lag (2003:664).

2 §   Ett beslut om pre­li­mi­när skatt får änd­ras på grund av en änd­ring i den skatt­skyl­di­ges inkomst­för­hål­lan­den endast om änd­ringen avser belopp som är bety­dande med hän­syn till den skatt­skyl­di­ges för­hål­lan­den eller om det annars finns sär­skilda skäl.

3 §   Om en fråga som avses i 1 § har avgjorts av en all­män för­valt­nings­dom­stol, får Skat­te­ver­ket inte ompröva frå­gan.

Betal­nings­skyl­dig­het enligt 12 kap. 7 c § får inte omprö­vas.

Trots bestäm­mel­sen i första styc­ket får en fråga som har avgjorts av en för­valt­nings­rätt eller en kam­mar­rätt genom beslut som fått laga kraft omprö­vas, om beslu­tet avvi­ker från rätts­tillämp­ningen i ett avgö­rande av Högsta för­valt­nings­dom­sto­len som har med­de­lats efter beslu­tet.
Lag (2010:1453).

Ompröv­ning på ini­ti­a­tiv av den skatt­skyl­dige

4 §   En skatt­skyl­dig som vill begära ompröv­ning skall göra detta skrift­ligt. Begä­ran skall, om inte annat föl­jer av 5 §, ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket senast sjätte året efter utgången av det kalen­derår under vil­ket beskatt­nings­å­ret har gått ut.

Även efter den tid som anges i första styc­ket får ompröv­ning begä­ras av ett beslut som är till den skatt­skyl­di­ges nack­del, om den skatt­skyl­dige gör san­no­likt att han eller hon inte inom två måna­der före utgången av denna tid fått kän­ne­dom om beslu­tet eller om ett skat­te­be­sked eller en annan hand­ling med upp­gift om vad som skall beta­las. Begä­ran skall ha kom­mit in inom två måna­der från den dag den skatt­skyl­dige fick sådan kän­ne­dom. Lag (2003:664).

5 §   En begä­ran om ompröv­ning skall ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket inom två måna­der från den dag då sökan­den fick del av beslu­tet, om det gäl­ler
   1. pre­li­mi­när tax­e­ring,
   2. sät­tet att ta ut pre­li­mi­när skatt,
   3. debi­te­ring eller änd­ring av pre­li­mi­när skatt,
   4. verk­stäl­lande av skat­te­av­drag,
   5. anstånd med redo­vis­ning eller inbe­tal­ning av skatt,
   6. kost­nads­av­drag vid beräk­ning av skat­te­av­drag och arbets­gi­var­av­gif­ter,
   7. sär­skild redo­vis­ning av arbets­gi­var­av­gif­ter enligt 10 kap. 12 §,
   8. kon­troll­av­gift enligt lagen (2006:575) om sär­skild skat­te­kon­troll i vissa bran­scher, eller
   9. kon­troll­av­gift enligt lagen (2007:592) om kas­sa­re­gis­ter m.m.
Lag (2007:595).

6 §   En begä­ran om ompröv­ning skall vara egen­hän­digt under­teck­nad av den skatt­skyl­dige eller den skatt­skyl­di­ges ombud. Är den inte det, får Skat­te­ver­ket utfärda ett före­läg­gande om att den skall under­teck­nas. Före­läg­gan­det skall inne­hålla en upp­lys­ning om att ompröv­ning inte görs om begä­ran inte under­teck­nas.
Lag (2003:664).

7 §   Även om tiden för begä­ran om ompröv­ning har gått ut, får ett beslut om skat­te­tillägg omprö­vas på begä­ran av den skatt­skyl­dige, så länge beslu­tet i den skat­te­fråga som för­an­lett skat­te­tilläg­get inte har fått laga kraft.

7 a §   En begä­ran om ompröv­ning får göras även om tiden för ompröv­ning har gått ut, om den avser
   1. tillämp­ning av 4 § lagen (1991:586) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta och för­an­leds av Skat­te­ver­kets eller en all­män för­valt­nings­dom­stols beslut om huruvida den lagen eller inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) är tillämp­lig för den aktu­ella inkoms­ten, eller
   2. tillämp­ning av 5 a § lagen (1991:591) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta artis­ter m.fl., och för­an­leds av Skat­te­ver­kets eller en all­män för­valt­nings­dom­stols beslut om huruvida den lagen eller inkomst­skat­te­la­gen är tillämp­lig för den aktu­ella inkoms­ten.

En begä­ran enligt första styc­ket ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket inom ett år från det att beslu­tet med­de­la­des.
Lag (2009:1063).

Ompröv­ning på ini­ti­a­tiv av Skat­te­ver­ket

8 §   Om Skat­te­ver­ket själv­mant omprö­var ett beslut, får ompröv­nings­be­slut som är till den skatt­skyl­di­ges för­del med­de­las senast sjätte året efter utgången av det kalen­derår under vil­ket beskatt­nings­å­ret har gått ut.

Ett sådant ompröv­nings­be­slut får med­de­las även efter denna tid, om det av mate­rial som är till­gäng­ligt för Skat­te­ver­ket fram­går att ett beskatt­nings­be­slut är fel­ak­tigt. Lag (2003:664).

9 §   Ett ompröv­nings­be­slut som är till nack­del för den skatt­skyl­dige får inte med­de­las senare än under andra året efter utgången av det kalen­derår under vil­ket beskatt­nings­å­ret har gått ut, utom i de fall som avses i andra styc­ket samt 11 och 12 §§.

Om en skatte­de­kla­ra­tion inte har läm­nats in i rätt tid, får ett ompröv­nings­be­slut som är till den skatt­skyl­di­ges nack­del med­de­las efter utgången av den tid som anges i första styc­ket. Ett sådant ompröv­nings­be­slut får med­de­las inom ett år från den dag dekla­ra­tio­nen kom in till Skat­te­ver­ket, dock senast under sjätte året efter utgången av det kalen­derår under vil­ket beskatt­nings­å­ret har gått ut. Lag (2003:664).

Efter­be­skatt­ning

10 §   Skat­te­ver­ket får med­dela ett ompröv­nings­be­slut som är till nack­del för den skatt­skyl­dige efter utgången av den tid som anges i 9 § under de för­ut­sätt­ningar och på det sätt som anges i 11-20 §§ (efter­be­skatt­ning). Lag (2003:664).

11 §   Efter­be­skatt­ning får ske, om ett beskatt­nings­be­slut bli­vit fel­ak­tigt eller inte fat­tats på grund av att den skatt­skyl­dige
   1. i en skatte­de­kla­ra­tion eller på annat sätt under för­fa­ran­det hos Skat­te­ver­ket läm­nat någon orik­tig upp­gift till led­ning för beskatt­nings­be­slu­tet,
   2. läm­nat någon orik­tig upp­gift i ett mål vid dom­stol om betal­ning eller åter­be­tal­ning av skatt enligt denna lag,
   3. inte läm­nat en skatte­de­kla­ra­tion eller begärd upp­gift, eller
   4. inte följt ett före­läg­gande enligt 14 kap. 3 § tredje styc­ket. Lag (2003:664).

12 §   Efter­be­skatt­ning får också ske
   1. när en fel­räk­ning, fel­skriv­ning eller något annat uppen­bart för­bi­se­ende ska rät­tas,
   2. när en änd­ring för­an­leds av Skat­te­ver­kets beskatt­nings­be­slut eller när en all­män för­valt­nings­dom­stols beslut i ett mål om betal­ning eller åter­be­tal­ning av skatt enligt denna lag för en annan redo­vis­nings­pe­riod än den som änd­ringen gäl­ler eller för någon annan skatt­skyl­dig,
   3. när en änd­ring för­an­leds av Skat­te­ver­kets beslut enligt lagen (2005:807) om ersätt­ning för viss mer­vär­desskatt för kom­mu­ner och lands­ting eller av en all­män för­valt­nings­dom­stols beslut enligt samma lag, eller
   4. när en änd­ring för­an­leds av Skat­te­ver­kets eller en all­män för­valt­nings­dom­stols beslut om huruvida inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) i stäl­let för lagen (1991:586) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta eller lagen (1991:591) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta artis­ter m.fl. är tillämp­lig för den aktu­ella inkoms­ten. Lag (2009:1063).

13 §   Efter­be­skatt­ning enligt 11 § eller 12 § 1 får ske endast om den avser belopp av någon bety­delse.

Efter­be­skatt­ning får inte ske, om beslu­tet med hän­syn till omstän­dig­he­terna skulle fram­stå som uppen­bart oskä­ligt eller om Skat­te­ver­ket tidi­gare fat­tat beslut om efter­be­skatt­ning som avser samma fråga.

Efter­be­skatt­ning får inte avse enbart skat­te­tillägg eller för­se­nings­av­gift. Lag (2003:664).

Tids­frist för efter­be­skatt­ning

14 §   Skat­te­ver­kets beslut om efter­be­skatt­ning skall, om inte annat föl­jer av 15-20 §§, med­de­las senast under sjätte året efter utgången av det kalen­derår under vil­ket beskatt­nings­å­ret har gått ut. Lag (2003:664).

15 §   Beslut om efter­be­skatt­ning enligt 12 § 2, 3 eller 4 får med­de­las även efter den tid som anges i 14 § men senast sex måna­der efter det beslut som för­an­le­der änd­ringen.

Om anstånd har bevil­jats någon med betal­ning av skatt i avvak­tan på kam­mar­rät­tens eller Högsta för­valt­nings­dom­sto­lens beslut med anled­ning av över­kla­gande, får efter­be­skatt­ning i fråga om skat­te­av­drag ske senast andra året efter utgången av det kalen­derår då dom­sto­lens beslut med­de­la­des.
Lag (2010:1453).

16 §   Beslut om efter­be­skatt­ning på grund av en orik­tig upp­gift i ett ompröv­nings­ä­rende eller mål om betal­ning eller åter­be­tal­ning av skatt enligt denna lag får med­de­las efter den tid som anges i 14 eller 15 § men senast ett år från utgången av den månad då Skat­te­ver­kets eller dom­sto­lens beslut i ären­det eller målet fått laga kraft. Lag (2003:664).

17 §   Om den skatt­skyl­dige har avli­dit, skall beslut om efter­be­skatt­ning med­de­las senast under andra året efter utgången av det kalen­derår då boupp­teck­ningen efter den avlidne gavs in för regi­stre­ring.

18 §   Om den skatt­skyl­dige på det sätt som anges i 14 § andra styc­ket skat­te­brottsla­gen (1971:69) del­getts under­rät­telse om miss­tanke om brott som avser skatt enligt denna lag eller om åtal har väckts mot den skatt­skyl­dige för sådant brott, får ett beslut om efter­be­skatt­ning med­de­las för den redo­vis­nings­pe­riod som brot­tet avser även efter utgången av den tid som anges i 14 eller 15 §. Det­samma gäl­ler om tiden för att döma den skatt­skyl­dige till påföljd för ett sådant brott har för­längts genom beslut enligt 14 a § skat­te­brottsla­gen.

Beslut om efter­be­skatt­ning får i de fall som avses i 12 § skat­te­brottsla­gen också med­de­las efter utgången av den tid som anges i 14 eller 15 §.

19 §   Beslut om efter­be­skatt­ning enligt 18 § första styc­ket skall med­de­las före utgången av kalen­derå­ret efter det år då någon av de där angivna åtgär­derna först vid­togs. Beslut om efter­be­skatt­ning enligt 18 § andra styc­ket skall med­de­las före utgången av kalen­derå­ret efter det år då åtgärd som avses i 12 § skat­te­brottsla­gen (1971:69) vid­ta­gits. Om den skatt­skyl­dige har avli­dit, skall dock ett beslut om efter­be­skatt­ning med­de­las inom sex måna­der från döds­fal­let.

Beslu­tet skall, utom i fall som avses i 12 § skat­te­brottsla­gen, undan­rö­jas av Skat­te­ver­ket, om åtal inte väcks på grund­val av den för­un­der­sök­ning som för­an­lett under­rät­tel­sen om brotts­miss­tanke eller beslu­tet om tids­för­läng­ning eller, om åtal har väckts, åta­let läggs ned eller inte bifalls till någon del.
Lag (2003:664).

20 §   Bestäm­mel­serna i 18 och 19 §§ tilläm­pas också på en juri­disk per­sons beskatt­ning, om en åtgärd som avses i 18 § första styc­ket har vid­ta­gits mot den som har före­trätt den juri­diska per­so­nen eller om före­trä­da­ren fri­vil­ligt vid­ta­git någon åtgärd som avses i 12 § skat­te­brottsla­gen (1971:69).


22 kap. Över­kla­gande

Över­kla­gande av Skat­te­ver­kets beslut

1 §   Skat­te­ver­kets beslut får, utom i de fall som avses i 2 §, över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol av den skatt­skyl­dige.
Skat­te­ver­kets beslut i fråga om åter­be­tal­ning av mer­vär­desskatt eller punkt­skatt enligt 18 kap. 4 b § får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol av den som ansökt om sådan åter­be­tal­ning.
Beslut som myn­dig­het fat­tat enligt 13 kap. 1 § över­kla­gas hos rege­ringen. Skat­te­ver­kets beslut får, utom i de fall som avses i tredje styc­ket, över­kla­gas också av det all­männa ombu­det hos Skat­te­ver­ket.

Om det är den skatt­skyl­dige som över­kla­gar, skall Skat­te­ver­ket vara den skatt­skyl­di­ges mot­part sedan hand­ling­arna i målet över­läm­nats till för­valt­nings­rät­ten. Om även det all­männa ombu­det hos Skat­te­ver­ket över­kla­gar, tilläm­pas dock bestäm­mel­serna i 2 § lagen (2003:643) om all­mänt ombud hos Skat­te­ver­ket.

Skat­te­ver­kets beslut om avgifts­un­der­lag för egen­av­gif­ter får över­kla­gas också av För­säk­rings­kas­san. Vad som sägs i denna lag om över­kla­gande av det all­männa ombu­det skall då i stäl­let gälla För­säk­rings­kas­san. Lag (2009:826).

1 a §   Beslut som rör en fysisk per­son över­kla­gas hos den för­valt­nings­rätt inom vars dom­krets per­so­nen hade sin hem­orts­kom­mun det år då beslu­tet fat­ta­des.

Med hem­orts­kom­mun avses den kom­mun där den fysiska per­so­nen var folk­bok­förd den 1 novem­ber året före det år då beslu­tet fat­ta­des. För den som var bosatt eller sta­dig­va­rande vis­ta­des här i lan­det under någon del av det år då beslut fat­ta­des, men som inte var folk­bok­förd här den 1 novem­ber före­gå­ende år, avses med hem­orts­kom­mun den kom­mun där den fysiska per­so­nen först var bosatt eller sta­dig­va­rande vis­ta­des. För den som på grund av väsent­lig anknyt­ning till Sve­rige är obe­grän­sat skatt­skyl­dig enligt 3 kap. 3 § första styc­ket 3 inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229), avses med hem­orts­kom­mun den kom­mun till vil­ken anknyt­ningen var star­kast under året före det år då beslu­tet fat­ta­des. Lag (2009:826).

1 b §   Beslut som rör juri­diska per­so­ner över­kla­gas enligt föl­jande upp­ställ­ning.

Beslut som rör                  överklagas hos den
                                förvaltningsrätt
1. ett handelsbolag             inom vars domkrets bolaget
                                enligt uppgift i
                                handelsregistret hade sitt
                                huvudkontor den 1 november året
                                före det år då beslutet
                                fattades
2. en europeisk ekonomisk       inom vars domkrets
intressegruppering              intressegrupperingen hade sitt
                                säte den 1 november året före
                                det år då beslutet fattades
3. en europeisk gruppering      inom vars domkrets grupperingen
för territoriellt samarbete     hade sitt säte den 1 november
                                året före det år då beslutet
                                fattades
4. ett dödsbo                   som senast var behörig att
                                pröva ett överklagande som
                                rörde den avlidne
5. någon annan juridisk         inom vars domkrets styrelsen
person än som avses i 1-4       hade sitt säte eller, om sådant
                                saknas, förvaltningen utövades
                                den 1 november året före det år
                                då beslutet fattades
6. en juridisk person som       inom vars domkrets
inte är ett dödsbo och som      huvudkontoret eller sätet var
har bildats efter den 1         beläget eller, om huvudkontor
november året före det år då    och säte saknas, förvaltningen
beslutet fattades               utövades då den juridiska
                                personen bildades
7. en juridisk person som       som senast var behörig.
har upp­lösts Lag (2009:826).

1 c §   Beslut som rör
   1. före­tag eller annan näringsid­kare inom en kon­cern och moder­fö­re­ta­get i kon­cer­nen,
   2. två eller flera före­tag eller andra näringsid­kare inom en kon­cern,
   3. delä­gare i en juri­disk per­son och den juri­diska per­so­nen, eller
   4. två eller flera delä­gare i en juri­disk per­son

får över­kla­gas hos den för­valt­nings­rätt som enligt 1 b § skall pröva moder­fö­re­ta­gets respek­tive den juri­diska per­so­nens över­kla­gande, om över­kla­gan­dena sker sam­ti­digt och stö­der sig på väsent­li­gen samma grund. Lag (20093:826).

1 d §   Bestäm­mel­serna i 1 a och 1 b §§ gäl­ler inte, om rege­ringen för vissa ären­den före­skri­vit att över­kla­gande skall tas upp av annan för­valt­nings­rätt. Lag (2009:826).

Beslut som inte får över­kla­gas

2 §   Beslut i fråga om
   1. befri­else enligt 5 kap. 11 § från skyl­dig­he­ten att göra skat­te­av­drag,
   2. skat­te­re­vi­sion enligt 14 kap. 7 §,
   3. anstånd enligt 17 kap. 6 § med inbe­tal­ning av skatt, och
   4. före­läg­gande vid vite enligt 23 kap. 2 § får inte över­kla­gas.

Beskatt­nings­be­slut enligt 11 kap. 1 § andra styc­ket 8 får inte över­kla­gas. Lag (2005:1118).

Den skatt­skyl­di­ges över­kla­gande

3 §   Den skatt­skyl­di­ges över­kla­gande skall, om inte annat föl­jer av 4 §, ha kom­mit in senast sjätte året efter utgången av det kalen­derår under vil­ket beskatt­nings­å­ret har gått ut. Om beslu­tet har med­de­lats efter den 30 juni det sjätte året och kla­gan­den har fått del av beslu­tet efter utgången av okto­ber samma år, får över­kla­gan­det dock komma in inom två måna­der från den dag då kla­gan­den fick del av beslu­tet.

Den skatt­skyl­dige får över­klaga ett beslut även om det inte är till nack­del för honom eller henne.

4 §   Ett över­kla­gande skall ha kom­mit in inom två måna­der från den dag då kla­gan­den fick del av beslu­tet, om det gäl­ler
   1. pre­li­mi­när tax­e­ring,
   2. sät­tet att ta ut pre­li­mi­när skatt,
   3. debi­te­ring eller änd­ring av pre­li­mi­när skatt,
   4. verk­stäl­lande av skat­te­av­drag,
   5. anstånd med redo­vis­ning eller inbe­tal­ning av skatt,
   6. kost­nads­av­drag vid beräk­ning av skat­te­av­drag och arbets­gi­var­av­gif­ter,
   7. sär­skild redo­vis­ning av arbets­gi­var­av­gif­ter enligt 10 kap. 12 §,
   8. åter­be­tal­ning av mer­vär­desskatt eller punkt­skatt enligt 18 kap. 4 b §,
   9. kon­troll­av­gift enligt lagen (2006:575) om sär­skild skat­te­kon­troll i vissa bran­scher, eller
   10. kon­troll­av­gift enligt lagen (2007:592) om kas­sa­re­gis­ter m.m. Lag (2007:595).

5 §   Även om tiden för över­kla­gande har gått ut, får ett beslut om skat­te­tillägg över­kla­gas så länge beslu­tet i den skat­te­fråga som för­an­lett skat­te­tilläg­get inte har fått laga kraft.

För­fa­ran­det vid över­kla­gande

6 §   Bestäm­mel­serna i 6 kap. 5-7 §§ tax­e­rings­la­gen (1990:324) gäl­ler när en skatt­skyl­dig har över­kla­gat Skat­te­ver­kets beslut.

Vid över­kla­gande av beslut om debi­te­ring till följd av tax­e­rings­be­slut gäl­ler bestäm­mel­serna i 6 kap. 3 § tax­e­rings­la­gen.
Lag (2003:664).

Det all­männa ombu­dets över­kla­gande

7 §   Det all­männa ombu­dets över­kla­gande skall ha kom­mit in inom den tids­frist som enligt 21 kap. 8, 9 och 14-20 §§ gäl­ler för beslut om ompröv­ning på ini­ti­a­tiv av Skat­te­ver­ket eller efter sådan tid men inom två måna­der från den dag då det över­kla­gade beslu­tet med­de­la­des.

Om ett ompröv­nings­be­slut som avser efter­be­skatt­ning över­kla­gas och det begärs änd­ring till den skatt­skyl­di­ges nack­del, skall över­kla­gan­det ha kom­mit in inom två måna­der från den dag då beslu­tet med­de­la­des. Lag (2003:664).

8 §   Om det all­männa ombu­det har över­kla­gat ett beskatt­nings­be­slut, skall talan om skat­te­tillägg och för­se­nings­av­gift som har sam­band med beslu­tet föras sam­ti­digt.

Det all­männa ombu­det får inom den för ombu­det gäl­lande tiden för över­kla­gande föra talan till den skatt­skyl­di­ges för­mån.
Ombu­det har då samma behö­rig­het som den skatt­skyl­dige.
Lag (2003:664).

9 §   Det all­männa ombu­det får hos för­valt­nings­rät­ten begära att en arbets­gi­vare skall betala arbets­gi­var­av­gif­ter och göra skat­te­av­drag samt att en skatt­skyl­dig skall betala mer­vär­desskatt och punkt­skatt.

Det all­männa ombu­det får på det sätt som gäl­ler för över­kla­gande enligt denna lag hos för­valt­nings­rät­ten begära att skat­te­tillägg tas ut. Lag (2009:826).

Över­kla­gande av för­valt­nings­rät­tens och kam­mar­rät­tens beslut

10 §   Beslut av för­valt­nings­rät­ten i fråga om
   1. kost­nads­av­drag vid beräk­ning av skat­te­av­drag och arbets­gi­var­av­gif­ter, och
   2. sär­skild redo­vis­ning av arbets­gi­var­av­gif­ter enligt 10 kap. 12 §

får inte över­kla­gas. Lag (2009:826).

11 §   Över­kla­gande av beslut av för­valt­nings­rät­ten i fråga om
   1. pre­li­mi­när tax­e­ring,
   2. sät­tet att ta ut pre­li­mi­när skatt,
   3. debi­te­ring eller änd­ring av pre­li­mi­när skatt,
   4. verk­stäl­lande av skat­te­av­drag,
   5. anstånd med redo­vis­ning eller inbe­tal­ning av skatt,
   6. befri­else från ränta enligt 19 kap. 11 §,
   7. över­fö­ring av skatt till en annan stat,
   8. beslut enligt lagen (1998:514) om sär­skild skat­te­kon­troll av torg- och mark­nads­han­del m.m.,
   9. kon­troll­av­gift enligt lagen (2006:575) om sär­skild skat­te­kon­troll i vissa bran­scher, samt
   10. kon­troll­av­gift enligt lagen (2007:592) om kas­sa­re­gis­ter m.m.,
får prö­vas av kam­mar­rät­ten endast om den har med­de­lat pröv­nings­till­stånd. Lag (2009:826).

12 §   Har upp­hävts genom lag (2008:315).

13 §   Bestäm­mel­serna i 6 kap. 10-24 §§ tax­e­rings­la­gen (1990:324) gäl­ler för mål enligt denna lag.

14 §   Om före­trä­da­ren över­kla­gar ett beslut om betal­nings­skyl­dig­het enligt 12 kap. 6 eller 6 a §, skall över­kla­gan­det ha kom­mit in inom två måna­der från den dag då före­trä­da­ren fick del av beslu­tet. Om beslu­tet över­kla­gas av det all­männa, skall över­kla­gan­det ha kom­mit in inom två måna­der från den dag då beslu­tet med­de­la­des. Lag (2003:747).

15 §   Om talan om betal­nings­skyl­dig­het enligt 12 kap. 6 eller 6 a § har väckts mot en före­trä­dare för en juri­disk per­son, skall vad som sägs i detta kapi­tel om skatt­skyl­dig och kla­gande även gälla före­trä­da­ren. Lag (2003:747).


23 kap. Övriga bestäm­mel­ser

Avrund­ning

1 §   Belopp som avser skatt eller under­lag för beräk­ning av skatt enligt denna lag anges i hela kron­tal så att öre­tal fal­ler bort.

Vite

2 §   Ett före­läg­gande enligt denna lag får för­e­nas med vite, om det finns anled­ning att anta att det annars inte följs. Vite får inte före­läg­gas sta­ten, ett lands­ting, en kom­mun eller en tjäns­te­man i tjäns­ten. Finns det anled­ning att anta att den dekla­ra­tions­skyl­dige eller, om den dekla­ra­tions­skyl­dige är juri­disk per­son, ställ­fö­re­trä­dare för den dekla­ra­tions­skyl­dige har begått en gär­ning som är straff­be­lagd eller kan leda till skat­te­tillägg, får den dekla­ra­tions­skyl­dige inte före­läg­gas enligt 14 kap. 3 § vid vite att med­verka i utred­ningen av en fråga som har sam­band med den miss­tänkta gär­ningen.

Fråga om utdö­mande av vite prö­vas av den för­valt­nings­rätt som är behö­rig att pröva ett över­kla­gande av beslut enligt denna lag.

Vid pröv­ning av en fråga om utdö­mande av vite får även vitets lämp­lig­het bedö­mas. Lag (2009:826).

Repre­sen­tant för enkelt bolag eller par­tre­deri

3 §   Om en verk­sam­het bedrivs genom ett enkelt bolag eller ett par­tre­deri, får Skat­te­ver­ket efter ansö­kan av samt­liga delä­gare besluta att den av delä­garna som dessa före­slår tills vidare skall svara för redo­vis­ningen och betal­ningen av avdra­gen skatt, arbets­gi­var­av­gif­ter och mer­vär­desskatt som hän­för sig till verk­sam­he­ten och i övrigt före­träda bola­get eller par­tre­de­riet i frå­gor som rör sådan skatt. Under­lag för kon­troll av skat­te­re­do­vis­ningen skall fin­nas till­gäng­ligt hos delä­ga­ren.

Ett beslut enligt första styc­ket inne­bär inte att övriga delä­gare befrias från sina skyl­dig­he­ter enligt denna lag i de fall den som skall svara för redo­vis­ningen och betal­ningen inte full­gör sina skyl­dig­he­ter. Lag (2003:664).

Huvud­man för en mer­vär­desskatte­grupp

3 a §   Grupp­hu­vud­man­nen skall svara för redo­vis­ningen och betal­ningen av mer­vär­desskatt som hän­för sig till den verk­sam­het som mer­vär­desskatte­grup­pen bedri­ver och i övrigt före­träda mer­vär­desskatte­grup­pen i frå­gor som rör sådan skatt.

Under­lag för kon­troll av skat­te­re­do­vis­ningen skall fin­nas till­gäng­ligt hos grupp­hu­vud­man­nen. Lag (1998:347).

3 b §   Om ett för­hål­lande som legat till grund för grupp­re­gi­stre­ring enligt 6 a kap. 4 § mer­vär­dess­kat­te­la­gen (1994:200) har änd­rats, skall grupp­hu­vud­man­nen under­rätta Skat­te­ver­ket om änd­ringen. Om inte något hind­rar det skall under­rät­tel­sen läm­nas inom två vec­kor från det att änd­ringen inträf­fade.

Om grupp­hu­vud­man­nen inte läm­nar under­rät­telse enligt första styc­ket, får Skat­te­ver­ket före­lägga honom att göra detta.
Lag (2003:664).

Ombud för gene­ral­re­pre­sen­ta­tion

3 c §   Om ett utländskt ska­de­för­säk­rings­fö­re­tag bedri­ver verk­sam­het i Sve­rige genom gene­ral­re­pre­sen­ta­tion, skall ett sådant ombud som avses i 1 kap. 12 § lagen (1998:293) om utländska för­säk­rings­gi­vares verk­sam­het i Sve­rige svara för redo­vis­ning och betal­ning av den skatt som hän­för sig till verk­sam­he­ten och i övrigt före­träda före­ta­get i frå­gor som rör sådan skatt. Lag (2001:1186).

Skat­te­re­pre­sen­tant för utländsk för­säk­rings­gi­vare m.m.

3 d §   Om en utländsk för­säk­rings­gi­vare inte bedri­ver sin verk­sam­het här i lan­det från en sekun­däre­ta­ble­ring enligt lagen (1998:293) om utländska för­säk­rings­gi­vares och tjäns­te­pen­sions­in­sti­tuts verk­sam­het i Sve­rige, skall den skat­te­re­pre­sen­tant som avses i 3 § andra styc­ket lagen (2007:460) om skatt på tra­fik­för­säk­rings­pre­mie m.m. svara för redo­vis­ning och betal­ning av skatt enligt lagen om skatt på tra­fik­för­säk­rings­pre­mie m.m. och i övrigt före­träda för­säk­rings­gi­va­ren i frå­gor som rör sådan skatt.

Om för­säk­rings­gi­va­ren i stäl­let bedri­ver verk­sam­het i Sve­rige genom gene­ral­re­pre­sen­ta­tion, gäl­ler 3 c §. Lag (2007:462).

Ombud för utländsk före­ta­gare

4 §   En utländsk före­ta­gare som är skatt­skyl­dig enligt mer­vär­dess­kat­te­la­gen (1994:200) skall utse ett ombud som är god­känt av Skat­te­ver­ket. Ombu­det skall enligt full­makt av den utländska före­ta­ga­ren svara för redo­vis­ningen av mer­vär­desskatt för den verk­sam­het som skatt­skyl­dig­he­ten omfat­tar och i övrigt före­träda den utländska före­ta­ga­ren i frå­gor som gäl­ler mer­vär­desskatt. Under­lag för kon­troll av skat­te­re­do­vis­ningen skall fin­nas till­gäng­ligt hos ombu­det.

Vad som anges i första styc­ket gäl­ler inte om Sve­rige har en sär­skild över­ens­kom­melse om ömse­si­digt bistånd för indriv­ning av skat­te­ford­ringar och utbyte av infor­ma­tion i skat­teä­ren­den med det land i vil­ket den utländske före­ta­ga­ren har sätet för sin eko­no­miska verk­sam­het eller sitt fasta eta­ble­rings­ställe, eller är bosatt eller sta­dig­va­rande vis­tas. En sådan över­ens­kom­melse skall ha en räck­vidd som är likar­tad med den som före­skrivs i
   - rådets direk­tiv 76/308/EEG av den 15 mars 1976 om ömse­si­digt bistånd för indriv­ning av ford­ringar som har avse­ende på vissa avgif­ter, tul­lar, skat­ter och andra åtgär­der,
   - rådets direk­tiv 77/799/EEG av den 19 decem­ber 1977 om ömse­si­digt bistånd av med­lems­sta­ter­nas behö­riga myn­dig­he­ter i fråga om direkt beskatt­ning, vissa punkt­skat­ter och skat­ter på för­säk­rings­pre­mier, och i
   - rådets för­ord­ning (EG) nr 1798/2003 av den 7 okto­ber 2003 om admi­nist­ra­tivt sam­ar­bete i fråga om mer­vär­desskatt och om upp­hä­vande av för­ord­ning (EEG) nr 218/92.

En utländsk före­ta­gare får utse ett sådant ombud som anges i första styc­ket även om Sve­rige har en över­ens­kom­melse av det slag som anges i andra styc­ket. Lag (2004:500).

Behö­rig­het att lämna upp­gift

5 §   Bestäm­mel­serna i 19 kap. 1 § lagen (2001:1227) om själv­de­kla­ra­tio­ner och kon­troll­upp­gif­ter om vem som skall full­göra dekla­ra­tions­skyl­dig­he­ten eller annan upp­gifts­skyl­dig­het för omyn­diga, döds­bon och andra gäl­ler i till­lämp­liga delar. Lag (2001:1239).

6 §   Upp­gif­ter som läm­nats för en skatt­skyl­dig som är en juri­disk per­son anses ha läm­nats av den skatt­skyl­dige, om det inte var uppen­bart att upp­gifts­läm­na­ren sak­nade behö­rig­het att före­träda den skatt­skyl­dige.

Verk­stäl­lig­het

7 §   En begä­ran om ompröv­ning eller ett över­kla­gande av ett beslut enligt denna lag eller tax­e­rings­la­gen (1990:324) inver­kar inte på skyl­dig­he­ten att betala den skatt som ompröv­ningen eller över­kla­gan­det rör. Lag (2006:1429).

8 §   En åtgärd enligt denna lag får verk­stäl­las även om det beslut som för­an­le­der åtgär­den inte har fått laga kraft. Mot­sva­rande gäl­ler vid verk­stäl­lig­het enligt utsök­nings­bal­ken.

Gall­ring

9 §   Skatte­de­kla­ra­tio­ner och andra hand­lingar inne­hål­lande upp­gif­ter som avses i 14 kap. 8 § skall för­va­ras hos Skat­te­ver­ket. Hand­ling­arna skall för­stö­ras sju år eller, i fråga om hand­lingar som avser ett aktie­bo­lag eller en eko­no­misk för­e­ning, elva år efter utgången av det kalen­derår under vil­ket beskatt­nings­å­ret gått ut.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får före­skriva att hand­ling­arna skall beva­ras under längre tid än som anges i första styc­ket. Lag (2003:664).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1997:483
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 novem­ber 1997. Lagen tilläm­pas första gången när det gäl­ler
      a) F-​skatt och sär­skild A-​skatt: på skatt som avser inkomstå­ret 1998,
      b) skatt som skall redo­vi­sas i en skatte­de­kla­ra­tion: på skatt som avser redo­vis­nings­pe­ri­o­den janu­ari 1998,
      c) annan skatt: på skatt som avser det beskatt­ningsår som gått ut när­mast före den 1 janu­ari 1999,
      d) upp­gifts­skyl­dig­het enligt 10 kap. 33 §: på upp­gif­ter som avser första kalen­der­kvar­ta­let 1998.
   4. Vid tillämp­ningen av bestäm­mel­serna om åter­kal­lelse av en F- skattse­del i 4 kap. 13 § 5 skall hän­syn tas också till bris­ter i redo­vis­ning eller betal­ning av skatt eller avgift som upp­bärs enligt upp­börds­la­gen, lagen (1984:668) om upp­börd av soci­al­av­gif­ter från arbets­gi­vare eller enligt mer­vär­dess­kat­te­la­gen (1994:200).

En skatt­skyl­dig som för tidi­gare år eller redo­vis­nings­pe­ri­o­der står i skuld för skatt eller avgift som upp­bärs enligt upp­börds­la­gen, lagen om upp­börd av soci­al­av­gif­ter från arbets­gi­vare eller mer­vär­dess­kat­te­la­gen har vid åter­be­tal­ning enligt 18 kap. 1-4 §§ i den nya lagen rätt att få till­baka bara vad som över­sti­ger skul­den samt ränta och avgift som är hän­för­lig till skul­den.
   5. Vid utgången av okto­ber 1997 upp­hör föl­jande för­fatt­ningar att gälla:
      a) upp­börds­la­gen, som dock, om inte annat föl­jer av 7 eller 8, fort­fa­rande skall tilläm­pas i fråga om pre­li­mi­när skatt för tid före den 1 janu­ari 1998 samt slut­lig, kvar­stå­ende och till­kom­mande skatt avse­ende 1998 eller tidi­gare års tax­e­ringar samt avgift eller ränta på sådan skatt,
      b) lagen om upp­börd av soci­al­av­gif­ter från arbets­gi­vare, som dock, om inte annat föl­jer av 8, fort­fa­rande skall tilläm­pas i fråga om arbets­gi­var­av­gif­ter för utgift­så­ret 1997 och tidi­gare år samt avgift eller ränta på dessa, och
      c) Riks­skat­te­ver­kets före­skrif­ter m.m. (RSFS 1982:4) om läns­sty­rel­ses inven­te­ring hos kro­no­fog­de­myn­dig­het.
   6. Skat­te­av­drag från dag­pen­ning från arbets­lös­hets­kassa skall till utgången av år 1998 göras enligt en sär­skild skat­te­ta­bell grun­dad på en för lan­det genom­snitt­lig skat­te­sats till kom­mu­nal inkomst­skatt under beskatt­nings­å­ret avrun­dad till helt kron­tal.
   7. Bestäm­mel­serna i upp­börds­la­gen om arbets­gi­var­nas med­ver­kan vid upp­börd av kvar­stå­ende skatt tilläm­pas sista gången i fråga om kvar­stå­ende skatt enligt 1996 års tax­e­ring.
   8. Bestäm­mel­serna om beslu­tande myn­dig­het i 2 kap. 1-3 §§ i den nya lagen tilläm­pas från och med den 1 janu­ari 1998 även i fråga om beslut avse­ende arbets­gi­vare enligt upp­börds­la­gen och lagen om upp­börd av soci­al­av­gif­ter från arbets­gi­vare. Vid tillämp­ningen av bestäm­mel­serna om begräns­ning av rät­ten till åter­be­tal­ning i 68 § 5 mom. upp­börds­la­gen och 25 § lagen om upp­börd av soci­al­av­gif­ter från arbets­gi­vare skall hän­syn tas också till skyl­dig­het att betala skatt enligt den nya lagen.
   9. Bestäm­mel­serna om betal­nings­skyl­dig­het för före­trä­dare för juri­disk per­son och delä­gare i han­dels­bo­lag i 12 kap. tilläm­pas från ikraft­trä­dan­det även i fråga om inne­hål­len skatt, arbets­gi­var­av­gif­ter och mer­vär­desskatt som tas ut enligt upp­börds­la­gen, lagen om upp­börd av soci­al­av­gif­ter från arbets­gi­vare, lagen (1968:430) om mer­vär­deskatt eller mer­vär­dess­kat­te­la­gen. Det­samma gäl­ler i fråga om avgiftstillägg, skat­te­tillägg, ränta och dröjsmåls­av­gift enligt nämnda lagar.

Äldre bestäm­mel­ser om betal­nings­skyl­dig­het för före­trä­dare för juri­disk per­son och delä­gare i han­dels­bo­lag gäl­ler fort­fa­rande i fråga om mål om sådan betal­nings­skyl­dig­het som anhäng­ig­gjorts före utgången av år 1997. Lag (1997:1032).
   10. Bestäm­mel­serna i 14 kap. 3-7 §§ gäl­ler från ikraft­trä­dan­det i tillämp­liga delar även i fråga om skatt eller avgift som tas ut enligt
      a) upp­börds­la­gen,
      b) lagen om upp­börd av soci­al­av­gif­ter från arbets­gi­vare,
      c) lagen (1968:430) om mer­vär­deskatt, eller
      d) mer­vär­dess­kat­te­la­gen (1994:200).
   11. Bestäm­mel­serna i 15 kap. 1 § fjärde styc­ket gäl­ler även i fråga om skat­te­tillägg som tas ut enligt mer­vär­dess­kat­te­la­gen och som avser skatt för redo­vis­nings­pe­riod som har gått till ända den 31 janu­ari 1997 eller senare. Nämnda bestäm­melse gäl­ler även i tillämp­liga delar i fråga om avgiftstillägg som tas ut enligt lagen om upp­börd av soci­al­av­gif­ter från arbets­gi­vare och som avser arbets­gi­var­av­gif­ter som belö­per på tid efter den 1 janu­ari 1997. Lag (1997:1029).

1997:773

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1998 och tilläm­pas i fråga om för­må­ner som åtnju­tits efter utgången av år 1997.

1997:953

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1998 och tilläm­pas första gången i fråga om pre­li­mi­när skatt för 1998 och slut­lig skatt på grund av 1999 års tax­e­ring.

1998:232
   1. Denna lag trä­der i kraft såvitt gäl­ler änd­ring­arna i 2 kap. 1-4 §§ och 10 kap. 32 § den 1 janu­ari 1999 och i övrigt den 1 juni 1998.
   2. Den nya bestäm­mel­sen i 10 kap. 22 a § tilläm­pas vid redo­vis­ning av mer­vär­desskatt för redo­vis­nings­pe­ri­o­der som har gått till ända efter utgången av år 1997.
   3. De nya bestäm­mel­serna i 16 kap. 7 § samt 19 kap. 7 och 13 §§, tilläm­pas från och med redo­vis­nings­pe­riod som gått till ända den 31 augusti 1998.
   4. Vid tillämp­ning av bestäm­mel­sen om kost­nads­ränta vid för sen betal­ning i 19 kap. 7 § tredje styc­ket och 8 § skall rän­tan under tiden den 1 janu­ari 1998 till och med den 31 augusti 1998 beräk­nas efter en rän­te­sats som mot­sva­rar bas­rän­tan.

1998:341

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1998 och tilläm­pas på för­mån eller ersätt­ning som getts ut eller anses utgi­ven efter ikraft­trä­dan­det.

1998:347

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1998. Genom lagen upp­hävs dåva­rande Riks­skat­tenämn­dens bin­dande för­kla­ring av den 30 okto­ber 1968 angå­ende kom­mis­sio­närs­bo­lag, RN Serie II 1969:1.9, och Riks­skat­tenämn­dens bin­dande för­kla­ring av den 18 mars 1969 angå­ende kar­bu­ra­tor­sprit, RN Serie II 1969:4.3.

1999:315

Denna lag trä­der i kraft den 1 okto­ber 1999 och tilläm­pas första gången i fråga om pre­li­mi­när skatt för inkomstå­ret 2000 och slut­lig skatt enligt 2001 års tax­e­ring.

1999:316
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1999.
   2. Bestäm­mel­serna i 8 kap. 19 § gäl­ler i fråga om skat­te­av­drag och arbets­gi­var­av­gif­ter som avser beskatt­nings­å­ret 1998.
   3. Bestäm­mel­serna i 1 kap. 1 § första styc­ket tilläm­pas första gången i fråga om pre­li­mi­när skatt för inkomstå­ret 2000 och slut­lig skatt enligt 2001 års tax­e­ring.
   4. Bestäm­mel­serna i 1 kap. 1 § andra styc­ket och 13 kap. 1 § andra styc­ket skall tilläm­pas för tid från och med den 1 janu­ari 1998 i de delar bestäm­mel­serna regle­rar möj­lig­he­ten att medge befri­else från att betala sådan skatt som enligt mer­vär­dess­kat­te­la­gen (1994:200) skall tas ut för varor vid import.

1999:962

Denna lag trä­der i kraft den 31 decem­ber 1999 och tilläm­pas första gången i fråga om pre­li­mi­när skatt för inkomstå­ret 2000 och slut­lig skatt enligt 2001 års tax­e­ring.

1999:1058
   1. Denna lag trä­der i kraft såvitt avser 5 kap. 5 § den 1 janu­ari 2000 och såvitt avser 9 kap. 2 § den 31 decem­ber 1999.
   2. Den nya bestäm­mel­sen i 9 kap. 2 § tilläm­pas första gången på för­mån som getts ut från och med den 1 janu­ari 1999.

1999:1118

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2000 och tilläm­pas första gången för det räken­skapsår som inleds när­mast efter den 31 decem­ber 1999. I fråga om den som är skyl­dig att föra räken­ska­per enligt jord­bruks­bok­fö­rings­la­gen (1979:141) skall 14 kap. 4 och 7 §§ även där­ef­ter tilläm­pas i sin äldre lydelse.

1999:1300
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2000 och tilläm­pas från och med den 1 janu­ari 2001 om inte annat föl­jer av punk­terna 2-4.
   2. De nya bestäm­mel­serna i 2 kap. 2 §, 3 kap. 1 §, 5 kap. 4 § första styc­ket 1 och 12 kap. 9 a § samt upp­hä­van­det av 2 kap. 3 § tilläm­pas från och med ikraft­trä­dan­det.
   3. De nya bestäm­mel­serna i 5 kap. 3 § tilläm­pas från och med den 10 mars 2000.
   4. Vid debi­te­ring av slut­lig skatt avse­ende 2001 års tax­e­ring gäl­ler äldre bestäm­mel­ser i 11 kap. Lag (2000:1346).

2000:55

Denna lag trä­der i kraft den 1 mars 2000 och tilläm­pas första gången avse­ende det beskatt­ningsår som inleds den 1 janu­ari 2001 eller senare.

2000:486

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2000. Om Skatte­myn­dig­he­ten i Gävle har med­de­lat ett beslut före ikraft­trä­dan­det och har beslu­tet över­kla­gats, skall Riks­skat­te­ver­ket föra det all­män­nas talan i all­män för­valt­nings­dom­stol.

2000:501

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2001. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

2000:1000
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2001.
   2. Den nya bestäm­mel­sen i 8 kap. 15 § tilläm­pas på för­mån som getts ut efter ikraft­trä­dan­det.
   3. Övriga bestäm­mel­ser tilläm­pas första gången i fråga om skat­te­av­drag och arbets­gi­var­av­gif­ter som avser beskatt­nings­å­ret 2002.

2000:1004

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2001 och tilläm­pas första gången i fråga om pre­li­mi­när skatt för inkomstå­ret 2001.

2000:1302

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2001. Den äldre bestäm­mel­sen i första styc­ket 2 skall dock fort­fa­rande tilläm­pas i fråga om sådan avgift för vil­ken lagen (1981:691) om soci­al­av­gif­ter gäl­ler och den äldre bestäm­mel­sen i andra styc­ket i fråga om sådan skatt för vil­ken tul­la­gen (1994:1550) gäl­ler.

2001:328

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2001. Om en boupp­teck­ning, arvs­de­kla­ra­tion eller gåvo­dekla­ra­tion kom­mit in till en tings­rätt eller skatte­myn­dig­het före ikraft­trä­dan­det gäl­ler äldre bestäm­mel­ser.

2001:840

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2002 och tilläm­pas första gången i fråga om pre­li­mi­när skatt för inkomstå­ret 2002.

2001:902

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2003. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

2001:970

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2002 och tilläm­pas i fråga om 3 kap. 1 § och 10 kap. 9 § i para­gra­fer­nas nya lydelse i fråga om skatt­skyl­dig­het som inträ­der den 1 juli 2002 eller senare.

2001:1186

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2002. De nya bestäm­mel­serna gäl­ler i fråga om skat­ter som hän­för sig till beskatt­ningsår som bör­jat efter ikraft­trä­dan­det.

2001:1239
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2002.
   2. Den nya lydel­sen av 10 kap. 31 § andra styc­ket tilläm­pas första gången vid 2002 års tax­e­ring.
   3. Den nya lydel­sen av 5 kap. 9 § 9-12, 10 kap. 31 § första styc­ket och 18 kap. 3 § tilläm­pas från och med det beskatt­ningsår som bör­jar den 1 janu­ari eller senare under 2002.

2002:400
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2003.
   2. Genom lagen upp­hävs lagen (1984:151) om punkt­skat­ter och pris­re­gle­rings­av­gif­ter. Den upp­hävda lagen skall dock fort­fa­rande tilläm­pas i fråga om
      a) redo­vis­nings­pe­ri­o­der som bör­jar före den 1 janu­ari 2003, och
      b) skat­te­plik­tiga hän­del­ser som inte skall hän­fö­ras till någon redo­vis­nings­pe­riod och som inträf­fat före den 1 janu­ari 2003.

2002:538

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2002 och tilläm­pas från och med den 4 april 2002. En skal­bo­lags­de­kla­ra­tion för en avytt­ring som skett före den 1 augusti 2002 skall läm­nas senast den 2 sep­tem­ber 2002.

2002:1005
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2003.
   2. De nya bestäm­mel­serna i 11 kap. 5 § tilläm­pas första gången på pre­li­mi­när skatt som avser inkomstå­ret 2003.

2003:212
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2003.
   2. Det nya 15 kap. tilläm­pas första gången när det gäl­ler
      a) pre­li­mi­när skatt: på skatt som avser inkomstå­ret 2004,
      b) skatt som skall redo­vi­sas i en skatte­de­kla­ra­tion: på skatt som avser en redo­vis­nings­pe­riod som påbör­jas efter utgången av år 2003,
      c) skatt som skall redo­vi­sas i en sär­skild skatte­de­kla­ra­tion: på skatt som avser en skat­te­plik­tig hän­delse som inträf­fat efter utgången av år 2003.
   3. Det upp­hävda 15 kap. skall fort­fa­rande tilläm­pas när det gäl­ler
      a) pre­li­mi­när skatt: på skatt som avser inkomstår före 2004,
      b) skatt som skall redo­vi­sas i en skatte­de­kla­ra­tion: på skatt som avser en redo­vis­nings­pe­riod som påbör­jas före utgången av år 2003,
      c) skatt som skall redo­vi­sas i en sär­skild skatte­de­kla­ra­tion: på skatt som avser en skat­te­plik­tig hän­delse som inträf­fat före utgången av år 2003. Lag (2003:334).

2003:213
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2003.
   2. De nya bestäm­mel­serna tilläm­pas första gången när det gäl­ler
      a) pre­li­mi­när skatt: på skatt som avser inkomstå­ret 2004,
      b) skatt som skall redo­vi­sas i en skatte­de­kla­ra­tion: på skatt som avser en redo­vis­nings­pe­riod som påbör­jas efter utgången av år 2003,
      c) skatt som skall redo­vi­sas i en sär­skild skatte­de­kla­ra­tion: på skatt som avser en skat­te­plik­tig hän­delse som inträf­fat efter utgången av år 2003.
   3. Äldre bestäm­mel­ser skall alltjämt gälla för
      a) pre­li­mi­när skatt: på skatt som avser inkomstår före 2004,
      b) skatt som skall redo­vi­sas i en skatte­de­kla­ra­tion: på skatt som avser en redo­vis­nings­pe­riod som påbör­jas före utgången av år 2003,
      c) skatt som skall redo­vi­sas i en sär­skild skatte­de­kla­ra­tion: på skatt som avser en skat­te­plik­tig hän­delse som inträf­fat före utgången av år 2003. Lag (2003:336).

2003:222
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2003.
   2. Bestäm­mel­serna har till syfte att ge effekt åt rådets direk­tiv 2002/38/EG av den 7 maj 2002 om änd­ring och änd­ring för begrän­sad tid av direk­tiv 77/388/EEG vad gäl­ler mer­vär­dess­kat­te­ord­ningen för radio-​​ och tele­vi­sions­sänd­ningar samt vissa tjäns­ter som till­han­da­hålls på elektro­nisk väg. De skall där­för tilläm­pas endast så länge bestäm­mel­serna i arti­kel 1 i detta direk­tiv gäl­ler.
   3. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler i fråga om mer­vär­desskatt för vil­ken skatt­skyl­dig­het inträtt före ikraft­trä­dan­det.

2003:664
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2004.
   2. Äldre före­skrif­ter i 2 kap. 6 § första styc­ket gäl­ler fort­fa­rande om hand­lingen har getts in före ikraft­trä­dan­det.
   3. Om någon före ikraft­trä­dan­det har före­lagts enligt äldre före­skrif­ter i 3 kap. 4 §, 4 kap. 15 § första styc­ket, 5 kap. 15 §, 10 kap. 5, 8, 10 eller 27 §, 14 kap. 3 eller 4 § eller 21 kap. 6 § att inge upp­gif­ter till skatte­myn­dig­het, skall efter ikraft­trä­dan­det upp­gif­terna i stäl­let läm­nas till Skat­te­ver­ket.
   4. Äldre före­skrif­ter i 5 kap. 16 § första styc­ket 4 gäl­ler fort­fa­rande för beslut och intyg från skatte­myn­dig­het.
   5. Äldre före­skrif­ter i 8 kap. 1 § första styc­ket, 6 § andra styc­ket, 7 § andra styc­ket, 11 § första styc­ket, 16 §, 17 § andra styc­ket, 22 § andra styc­ket, 23 §, 27 § första styc­ket, 9 kap. 2 § andra och tredje styc­kena, 10 kap. 19 § första styc­ket, 21 §, 24 § första styc­ket, 28 §, 31 § första styc­ket och 35 § andra styc­ket, 10 a kap. 2 och 7 §§, 16 kap. 6 § fjärde styc­ket, 17 kap. 4, 5, 6 a och 7 §§, 19 kap. 7 § första styc­ket, 21 kap. 12 § 2, 21 kap. 16 § samt 23 kap. 3 § gäl­ler fort­fa­rande för skatte­myn­dig­hets beslut. Lag (2004:127).
   6. Äldre före­skrif­ter i 21 kap. 11 § 1 gäl­ler fort­fa­rande för upp­gift som läm­nats till skatte­myn­dig­het.
   7. Äldre före­skrif­ter i 10 a kap. 18 § och 22 kap. 1 § gäl­ler fort­fa­rande för över­kla­gande av beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det. Vad som sägs om Riks­skat­te­ver­ket i 10 a kap. 18 § första styc­ket respek­tive 22 kap. 1 § första styc­ket tredje meningen skall då i stäl­let gälla det all­männa ombu­det hos Skat­te­ver­ket. Även över­kla­gande av beslut om anstånd med inbe­tal­ning av skatt som har fat­tats efter ikraft­trä­dan­det skall då prö­vas av den dom­stol som prö­var över­kla­gan­det av själva skat­te­be­slu­tet.
   8. Före­skrif­terna i 22 kap. 9 § skall fort­fa­rande tilläm­pas på för­hål­lan­den som är hän­för­liga till tid före ikraft­trä­dan­det.
Vad som där sägs om Riks­skat­te­ver­ket skall då i stäl­let gälla det all­männa ombu­det hos Skat­te­ver­ket.
   9. Före­skrif­terna i 12 kap. 8 c § gäl­ler även om det är skatte­myn­dig­het som har begärt stäl­lande av sådan säker­het som avses i 11 kap. 11 b §. Lag (2004:127).
   10. Före­skrif­terna i 15 kap. 3 § och 21 kap. 9 § andra styc­ket gäl­ler även om själv­de­kla­ra­tion kom­mit in till skatte­myn­dig­het.
   11. Före­skrif­terna i 21 kap. 13 § andra styc­ket om hin­der mot efter­be­skatt­ning i samma fråga gäl­ler även om det tidi­gare beslu­tet fat­tats av skatte­myn­dig­het.
   12. Före­skrif­terna i 23 kap. 2 § andra styc­ket gäl­ler inte för ansö­kan om utdö­mande av vite som getts in före ikraft­trä­dan­det.
   13. Före­skrif­terna i 23 kap. 4 § gäl­ler också ombud som god­känts av skatte­myn­dig­het.
   14. De upp­hävda före­skrif­terna i 22 kap. 8 § gäl­ler fort­fa­rande om Riks­skat­te­ver­ket har över­kla­gat ett beskatt­nings­be­slut.

2003:747
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2004.
   2. Om betal­nings­skyl­dig­he­ten avser en sådan punkt­skatt som den upp­hävda lagen (1984:151) om punkt­skat­ter och pris­re­gle­rings­av­gif­ter fort­fa­rande skall tilläm­pas på skall
      a) hän­vis­ningen i 5 kap. 17 § i den upp­hävda lagen till skat­te­be­tal­nings­la­gen även gälla 12 kap. 6 b och 7 a-7 e §§, 21 kap. 3 § andra styc­ket samt 22 kap. 2, 14 och 15 §§ samma lag, och
      b) vad som sägs om skatt­skyl­dig i 8 kap. i den upp­hävda lagen även gälla för före­trä­da­ren.
   3. Om talan om att ålägga en före­trä­dare för en juri­disk per­son betal­nings­skyl­dig­het enligt 12 kap. 6 § har väckts vid all­män dom­stol före ikraft­trä­dan­det, gäl­ler de äldre före­skrif­terna i 1 kap. 4 § utom såvitt avser utby­tet av ordet skatte­myn­dig­he­ten mot ordet Skat­te­ver­ket, 11 kap. 1 §, 12 kap. 7 och 12 §§, 21 kap. 3 § utom såvitt avser utby­tet av ordet skatte­myn­dig­he­ten mot ordet Skat­te­ver­ket samt 22 kap. 2 § samt de nya före­skrif­terna i 12 kap. 6-6 b §§. Hän­vis­ningen i 12 kap. 7 och 12 §§ till 6 § skall då i stäl­let avse de nya före­skrif­terna i 12 kap. 6-6 b §§. Om talan gäl­ler en sådan punkt­skatt som den upp­hävda lagen (1984:151) om punkt­skat­ter och pris­re­gle­rings­av­gif­ter fort­fa­rande skall tilläm­pas på, skall hän­vis­ningen i 5 kap. 17 § i den upp­hävda lagen till 12 kap. 6 § skat­te­be­tal­nings­la­gen i stäl­let avse de nya före­skrif­terna i 12 kap. 6 och 6 b §§ samma lag.

2003:1136

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2004 och tilläm­pas på fak­tu­ror som utfär­das eller tas emot efter ikraft­trä­dan­det.

2004:63
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2004.
   2. Vad som sägs i 12 kap. 9 a § om inve­ste­rings­fond skall också gälla sådan vär­de­pap­pers­fond som för­val­tas av fond­bo­lag eller annan fond­för­val­tare som med stöd av 3 § lagen (2004:47) om infö­rande av lagen (2004:46) om inve­ste­rings­fon­der dri­ver verk­sam­het enligt lagen (1990:1114) om vär­de­pap­pers­fon­der.

2004:127

Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2004. De nya före­skrif­terna i 11 kap. 9 § tilläm­pas första gången i fråga om slut­lig skatt enligt 2004 års tax­e­ring.

2004:789
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2005.
   2. Äldre bestäm­mel­ser i 11 kap. 11 § tilläm­pas på upp­gif­ter som har läm­nats före ikraft­trä­dan­det.
   3. Äldre bestäm­mel­ser i 22 kap. 1 § tredje styc­ket gäl­ler fort­fa­rande för över­kla­gande som har anhäng­ig­gjorts före ikraft­trä­dan­det.

2004:1142

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2005 och tilläm­pas på inkoms­ter som upp­bärs efter utgången av år 2004.

2004:1345

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2005. Äldre bestäm­mel­ser om skatt och för­se­nings­av­gift enligt lagen (1941:416) om arvs­skatt och gåvoskatt skall fort­fa­rande tilläm­pas i fall skatt­skyl­dig­het enligt den lagen har inträtt före utgången av år 2004.

2005:459

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2005 och tilläm­pas vid betal­ning av skatt som hän­för sig till tiden efter ikraft­trä­dan­det.

2005:809

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2006. Äldre före­skrif­ter tilläm­pas dock fort­fa­rande i fråga om för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före den 1 janu­ari 2006.

2005:830

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2006 och tilläm­pas första gången i fråga om pre­li­mi­när skatt för inkomstå­ret 2006.

2005:922

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2006. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för för­hål­lan­den som här­rör sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

2005:1118
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2006.
   2. De nya före­skrif­terna i 10 kap. 17 a § tilläm­pas första gången i fråga om skat­te­av­drag och arbets­gi­var­av­gif­ter som avser beskatt­nings­å­ret 2006.
   3. De nya före­skrif­terna i 10 kap. 25 § tilläm­pas från och med den 1 april 2006.

2006:591

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2006 i fråga om 3 kap. 1 § och i övrigt den 1 janu­ari 2007. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

2006:993

Denna lag trä­der i kraft den 2 okto­ber 2006 och tilläm­pas första gången för val­pe­ri­o­den 2006-​2010.

2006:1429

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2007. Äldre bestäm­mel­ser skall fort­fa­rande tilläm­pas beträf­fande betal­nings­skyl­dig­het för avgif­ter enligt lagen (2004:1237) om sär­skild sjuk­för­säk­rings­av­gift som avser sjuk­pen­ning som har utgetts före den 1 novem­ber 2006.

2006:1496

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2007 och tilläm­pas på för­må­ner som getts ut efter utgången av år 2006.

2006:1509

Denna lag trä­der i kraft den dag rege­ringen bestäm­mer. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

2007:1009

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2008. I fråga om över­kla­gande av beslut som med­de­lats före ikraft­trä­dan­det gäl­ler äldre bestäm­mel­ser.

2007:1124

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2008 och tilläm­pas första gången för skat­te­plik­tig för­mån av hus­hålls­ar­bete som kom­mit den skatt­skyl­dige till del efter den 31 decem­ber 2007.

2007:1377
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2008.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för mer­vär­desskatt som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.
   3. Om den skatt­skyl­dige inkom­mit till Skat­te­ver­ket med en begä­ran enligt 10 kap. 14 b § första styc­ket 1 senast den 15 janu­ari 2008, ska redo­vis­nings­pe­ri­o­den om en kalen­der­må­nad gälla från och med den 1 janu­ari 2008.
   4. Den nya bestäm­mel­sen i 10 kap. 32 § första styc­ket ska inte tilläm­pas på belopp som angi­vits i fak­tura eller lik­nande hand­ling som har utfär­dats före ikraft­trä­dan­det.

2007:1405

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2008. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

2008:138

Denna lag trä­der i kraft den 1 maj 2008 och tilläm­pas första gången i fråga om slut­lig skatt enligt 2009 års tax­e­ring.

2008:315

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2008. Äldre före­skrif­ter i 22 kap. 12 § gäl­ler fort­fa­rande i fråga om över­kla­gande av beslut som med­de­lats före den 1 janu­ari 2008.

2008:10645

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2009 och tilläm­pas i fråga om avytt­ringar av ande­lar i skal­bo­lag som sker efter den 31 decem­ber 2008. Äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas fort­fa­rande i fråga om avytt­ringar som skett före ikraft­trä­dan­det.

2008:1345
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2009 och tilläm­pas i fråga om avytt­ringar av ande­lar i skal­bo­lag som sker efter den 31 decem­ber 2008.
   2. Om skal­bo­lags­de­kla­ra­tio­nen till någon del avser tid före ikraft­trä­dan­det, ska dock vid beräk­ningen av säker­he­tens stor­lek enligt 11 kap. 11 a § andra styc­ket pro­cent­ta­let 28 använ­das i stäl­let för 26,3.
   3. Äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas i fråga om avytt­ringar som skett före ikraft­trä­dan­det.

2009:196

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2009. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fortfa rande för för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

2009:390

Denna lag trä­der i kraft den 1 juni 2009 och tilläm­pas på ränta som hän­för sig till tid från och med ikraft­trä­dan­det.

2009:1063

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2010 och tilläm­pas på inkoms­ter som upp­bärs efter utgången av år 2009.

2009:1231

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2010 och tilläm­pas på beskatt­ningsår som påbör­jas efter den 31 decem­ber 2009.

2009:1335
   1. Denna lag trä­der i kraft den dag rege­ringen bestäm­mer.
   2. Bestäm­mel­serna i 3 kap. 1 § 4 och 5 a ska tilläm­pas på ansök­ningar om åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt som läm­nas in från och med dagen för lagens ikraft­trä­dande. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler för åter­be­tal­nings­an­sök­ningar som läm­nas in före detta datum.
   3. Om den som är skyl­dig att lämna den peri­o­diska sam­man­ställ­ningen inkom­mit till Skat­te­ver­ket senast 14 dagar från den dag lagen trä­der i kraft med en begä­ran om att få lämna sam­man­ställ­ningen för omsätt­ning, för­värv och över­fö­ring av varor för varje kalen­der­kvar­tal ska rap­por­te­rings­pe­ri­o­den ett kalen­der­kvar­tal tilläm­pas från och med dagen för lagens ikraft­trä­dande. Detta gäl­ler under för­ut­sätt­ning att vill­ko­ren i 10 kap. 35 a § är upp­fyllda och det inte före­lig­ger sär­skilda skäl för månads­rap­por­te­ring enligt 10 kap. 35 b §.
   4. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för mer­vär­desskatt som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

2009:1343
   1. Denna lag trä­der i kraft den dag rege­ringen bestäm­mer.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för mer­vär­desskatt som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

2009:1498

Denna lag trä­der i kraft den 1 okto­ber 2010. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

2009:1506
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2010 och tilläm­pas för tid från och med den 1 april 2010.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före den 1 april 2010.
   3. Bestäm­mel­sen i 14 kap. 7 a § första styc­ket 10 tilläm­pas dock från och med ikraft­trä­dan­det.

2010:1268
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2011.
   2. Äldre bestäm­mel­ser i 8 kap. 4 § gäl­ler i fråga om för­må­ner som avser tid före ikraft­trä­dan­det.
   3. Äldre bestäm­mel­ser i 16 kap. 12 § gäl­ler i fråga om pen­sions­rätt och pen­sions­po­äng för tidi­gare år än 2011.

2011:75

Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2011. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

2011:936

Denna lag trä­der i kraft den 1 augusti 2011 och tilläm­pas på fusio­ner, del­ningar och andra ombild­ningar som sker efter den 31 juli 2011.

2011:1083

Denna lag trä­der i kraft den 31 decem­ber 2011. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för jäm­ställd­hets­bonus som avser tid före 2012.

2011:1282
   1. Denna lag trä­der i kraft den 31 decem­ber 2011.
   2. Bestäm­mel­serna i den upp­hävda 12 kap. 9 a § tilläm­pas på fusio­ner, del­ningar och andra ombild­ningar som sker före den 1 janu­ari 2012.
   3. Bestäm­mel­serna i 11 kap. 9 § och 19 kap. 2 § i sina nya lydel­ser tilläm­pas första gången i fråga om slut­lig skatt enligt 2013 års tax­e­ring.

2011:1511

Denna lag trä­der i kraft den 31 decem­ber 2011 och tilläm­pas på avytt­ringar som skett efter ikraft­trä­dan­det.

Inne­hålls­för­teck­ning


1 kap. Tillämp­nings­om­råde och defi­ni­tio­ner

1-2 §§ Lagens tillämp­nings­om­råde 3-6 §§ Defi­ni­tio­ner


2 kap. Beslu­tande myn­dig­het

1 §     Beslut som rör fysiska personer
2 §     Beslut som rör juridiska personer
3 §     Beslut som rör registrerade skattskyldiga
4 §     Beslut i fråga om vissa gemenskapsinterna förvärv
5-6 §§ Över­flytt­ning av ären­den och upp­gif­ter
7 §     Riksskatteverkets befogenheter
8 §     Avgörande i skattenämnd


3 kap. Regi­stre­ring och skat­te­kon­ton

1 §     Registrering
2-3 §§ Anmä­lan för regi­stre­ring
4 §     Föreläggande
5-6 §§ Skat­te­kon­ton


4 kap. Pre­li­mi­när skatt och skattse­del på sådan skatt

1-5 §§ Skyl­dig­het att betala pre­li­mi­när skatt
6 §     Skattsedel på preliminär skatt
7-11 §§ Utfär­dande av F-​skattse­del
12 §    F-skattebevis
13-15 §§        Återkallelse av F-skattsedel
16 §    Utfärdande av A-skattsedel


5 kap. Skat­te­av­drag

1 §     Skyldighet att göra skatteavdrag
2-7 §§ Skat­te­av­drag från ersätt­ning för arbete 8-9 §§ Skat­te­av­drag från ränta och utdel­ning
10-11 §§        Beslut om befrielse från skatteavdrag
12 §    Skyldighet att lämna uppgift om skatteavdrag
13 §    Skyldighet att tillämpa vissa beslut
14 §    Återbetalning av skatteavdrag
15 §    Föreläggande att göra skatteavdrag
16 §    Skyldighet att visa upp skattsedel m.m.


6 kap. Beräk­ning av F-​skatt

1-2 §§ Beräk­ning av F-​skatt enligt scha­blon 3-4 §§ Beräk­ning av F-​skatt enligt pre­li­mi­när tax­e­ring
5 §     Ändrad beräkning av F-skatt
6 §     Hänsyn till andra belopp


7 kap. Beräk­ning av sär­skild A-​skatt

8 kap. Beräk­ning av skat­te­av­drag 1-7 §§ Skat­te­av­drag enligt skat­te­ta­bell 8-10 §§ Skat­te­av­drag enligt en bestämd pro­cent­sats
11-13 §§        Särskild beräkningsgrund för skatteavdrag
14-25 §§        Underlag för beräkning av skatteavdrag
26 §    Skatteavdrag från förskott
27-28 §§        Minskat skatteavdrag vid konkurs eller utmätning
29 §    Ändrad beräkning av skatteavdrag


9 kap. Beräk­ning av arbets­gi­var­av­gif­ter

1-3 §§ Arbets­gi­var­av­gif­ter


10 kap. Skyl­dig­het att lämna dekla­ra­tion

1-8 §§ Pre­li­mi­när själv­de­kla­ra­tion 9-24 §§ Skatte­de­kla­ra­tion
25-28 §§        Hur en deklaration skall lämnas
29-36 §§        Särskilda bestämmelser om redovisning av mervärdesskatt
37 §    Redovisningsskyldighet vid avveckling


11 kap. Beskatt­nings­be­slut

1-2 §§ Inne­bör­den av beskatt­nings­be­slut 3-8 §§ Pre­li­mi­när skatt 9-15 §§ Slut­lig skatt
16-19 §§        Beslut med anledning av skattedeklaration eller andra
upp­gif­ter
20 §    Beslut om vissa debiteringsåtgärder


12 kap. Ansvar för skatt

1-2 §§ Betal­nings­an­svar för pre­li­mi­när skatt 3-4 §§ Ansvar för den som inte har gjort anmä­lan enligt 5 kap. 7 §
5 §     A-skattsedelsinnehavares ansvar för arbetsgivaravgifter
6-8 §§ Ansvar för före­trä­dare för juri­disk per­son
9 §     Dödsbo
10-13 §§        Regress


13 kap. Befri­else från betal­nings­skyl­dig­het

1 §     Skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt
2 §     Andra bestämmelser om befrielse


14 kap. Utred­ning i skat­teä­ren­den

1 §     Den skattskyldiges rätt att yttra sig
2 §     Skyldighet att föra anteckningar
3-5 §§ Före­läg­gande att lämna upp­gift
6 §     Besök eller annat personligt sammanträffande
7 §     Skatterevision
8 §     Utlämnande av uppgifter


15 kap. Skat­te­tillägg och för­se­nings­av­gift

1-5 §§ Skat­te­tillägg
6 §     Förseningsavgift
7-8 §§ Befri­else från skat­te­tillägg och för­se­nings­av­gift 9-10 §§ Beslut om skat­te­tillägg i vissa fall
11-12 §§        Särskilda bestämmelser i fråga om registrering och
mer­vär­desskatt


16 kap. Inbe­tal­ning av skatt

1 §     Mottagande skattemyndighet
2-3 §§ Inbe­tal­ning till sär­skilt konto 4-8 §§ När skat­ten skall vara betald 9-10 §§ Avräk­ning av inbe­talda belopp
11-12 §§        Fördelning av skatteskuld
13 §    Skattebelopp som inte kunnat tillgodoräknas någon
skatt­skyl­dig


17 kap. Anstånd med inbe­tal­ning av skatt

1 §     Deklarationsanstånd
2-3 §§ Anstånd vid ompröv­ning eller över­kla­gande
4 §     Anstånd vid avyttring
5 §     Anstånd vid totalförsvarstjänstgöring
6 §     Anstånd vid handläggning av ärende om undvikande av
dub­bel­be­skatt­ning

7 §     Anstånd i övriga fall
8-11 §§ Gemen­samma bestäm­mel­ser


18 kap. Åter­be­tal­ning av skatt

1-4 §§ Åter­be­tal­ning 5-6 §§ Över­fö­ring av skatt till en annan stat
7 §     Hinder mot återbetalning
8 §     Förbud mot överlåtelse
9 §     Utmätning
10 §    Återbetalning när den skattskyldiges adress inte är
känd


19 kap. Ränta

1-2 §§ Grun­der för rän­te­be­räk­ning
3 §     Basränta
4-11 §§ Kost­nads­ränta
12-14 §§        Intäktsränta
15-16 §§        Ändrad ränteberäkning m.m.


20 kap. Indriv­ning

1-5 §§ Begä­ran om indriv­ning
6 §     Ränta
7 §     Konkurs


21 kap. Ompröv­ning

1-3 §§ Beslut som kan omprö­vas 4-7 §§ Ompröv­ning på ini­ti­a­tiv av den skatt­skyl­dige 8-9 §§ Ompröv­ning på ini­ti­a­tiv av skatte­myn­dig­he­ten
10-13 §§        Efterbeskattning
14-20 §§        Tidsfrist för efterbeskattning


22 kap. Över­kla­gande

1 §     Överklagande av skattemyndighetens eller
Riks­skat­te­ver­kets beslut

2 §     Beslut som inte får överklagas
3-5 §§ Den skatt­skyl­di­ges över­kla­gande
6 §     Förfarandet vid överklagande
7-9 §§ Riks­skat­te­ver­kets över­kla­gande
10-13 §§        Överklagande av länsrättens och kammarrättens beslut


23 kap. Övriga bestäm­mel­ser

1 §     Avrundning
2 §     Vite
3 §     Representant för enkelt bolag eller partrederi
4 §     Representant för utländsk företagare
5-6 §§ Behö­rig­het att lämna upp­gift 7-8 §§ Verk­stäl­lig­het
9 §     Gallring