Lag (2010:111) om infö­rande av soci­al­för­säk­rings­bal­ken

1 kap. All­männa bestäm­mel­ser

1 §   Soci­al­för­säk­rings­bal­ken och denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2011.

2 §   Genom denna lag upp­hävs
   1. lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring,
   2. lagen (1962:382) angå­ende infö­rande av lagen om all­män för­säk­ring,
   3. lagen (1947:529) om all­männa barn­bi­drag,
   4. lagen (1976:380) om arbets­ska­de­för­säk­ring,
   5. lagen (1977:265) om stat­ligt per­sonska­deskydd,
   6. lagen (1977:267) om krigs­ska­de­er­sätt­ning till sjö­män,
   7. lagen (1984:989) om soci­al­för­säk­rings­vä­sen­det under krig och krigs­fara,
   8. lagen (1986:378) om för­längt barn­bi­drag,
   9. lagen (1988:360) om hand­lägg­ning av ären­den om bil­stöd till per­so­ner med funk­tions­hin­der,
   10. lagen (1988:1463) om bidrag vid adop­tion av utländska barn,
   11. lagen (1989:225) om ersätt­ning till smitt­bä­rare,
   12. lagen (1990:773) om sär­skilt pen­sions­tillägg till ålderspen­sion för lång­va­rig vård av sjukt eller han­di­kap­pat barn,
   13. lagen (1993:389) om assi­stan­s­er­sätt­ning,
   14. lagen (1993:737) om bostads­bi­drag,
   15. lagen (1996:1030) om under­hålls­stöd,
   16. lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion,
   17. lagen (1998:675) om infö­rande av lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion,
   18. lagen (1998:702) om garan­ti­pen­sion,
   19. lagen (1998:703) om han­di­kap­per­sätt­ning och vård­bi­drag,
   20. lagen (1998:1755) om sär­skilda insat­ser för per­so­ner med tre fjär­de­dels sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning,
   21. soci­al­för­säk­rings­la­gen (1999:799),
   22. lagen (2000:461) om efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd till barn,
   23. lagen (2000:462) om infö­rande av lagen (2000:461) om efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd till barn,
   24. lagen (2001:761) om bostads­tillägg till pen­sio­nä­rer m.fl.,
   25. lagen (2001:853) om äldre­för­sörj­nings­stöd,
   26. lagen (2003:763) om behand­ling av per­son­upp­gif­ter inom soci­al­för­säk­ring­ens admi­nist­ra­tion,
   27. lagen (2004:115) om själv­be­tjä­nings­tjäns­ter via Inter­net inom soci­al­för­säk­ring­ens admi­nist­ra­tion,
   28. lagen (2004:274) med anled­ning av inrät­tande av För­säk­rings­kas­san,
   29. lagen (2004:778) om all­mänt ombud för soci­al­för­säk­ringen,
   30. lagen (2009:986) med anled­ning av inrät­tande av Pen­sions­myn­dig­he­ten, och
   31. för­ord­ningen (1988:890) om bil­stöd till per­so­ner med funk­tions­hin­der.

3 §   De upp­hävda för­fatt­ning­arna tilläm­pas alltjämt i fråga om ersätt­ningar, andra för­må­ner och betal­nings­skyl­dig­het för under­hålls­stöd som avser tid före ikraft­trä­dan­det. De tilläm­pas även i fråga om pen­sions­grun­dande inkomst, pen­sions­grun­dande belopp, pen­sions­po­äng och pen­sions­rätt för tidi­gare år än 2011 samt i fråga om omräk­ning av pen­sions­be­håll­ning före 2011.

Ytter­li­gare före­skrif­ter om att äldre bestäm­mel­ser ska tilläm­pas finns i 2-9 kap. Där finns också före­skrif­ter om att bestäm­mel­serna i soci­al­för­säk­rings­bal­ken i vissa fall ska tilläm­pas även i fråga om för­må­ner och andra för­hål­lan­den som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

4 §   Om någon bestäm­melse i de upp­hävda för­fatt­ning­arna har tilläm­pats som grund för ett beslut eller en åtgärd och den mot­sva­ras av en bestäm­melse i soci­al­för­säk­rings­bal­ken, ska beslu­tet eller åtgär­den ha samma ver­kan som om bal­ken hade tilläm­pats. Mot­sva­rande gäl­ler i fråga om före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av någon av de upp­hävda för­fatt­ning­arna.

Ett beslut eller en åtgärd som har avsett havan­de­skaps­pen­ning ska lik­stäl­las med ett beslut eller en åtgärd som har avsett gra­vi­di­tets­pen­ning.

5 §   Ett beslut eller en åtgärd av en all­män för­säk­rings­kassa eller av Riks­för­säk­rings­ver­ket ska anses ha fat­tats respek­tive vid­ta­gits av den av För­säk­rings­kas­san och Pen­sions­myn­dig­he­ten som ska hand­lägga ären­den om den för­mån som beslu­tet eller åtgär­den avser. Detta gäl­ler dock inte när Riks­för­säk­rings­ver­ket har över­kla­gat ett beslut av en all­män för­säk­rings­kassa.

Ett beslut eller en åtgärd av För­säk­rings­kas­san ska anses ha fat­tats respek­tive vid­ta­gits av Pen­sions­myn­dig­he­ten, om denna ska hand­lägga ären­den om den för­mån som beslu­tet eller åtgär­den avser.

Ett beslut eller en åtgärd av Pre­mie­pen­sions­myn­dig­he­ten ska anses ha fat­tats respek­tive vid­ta­gits av Pen­sions­myn­dig­he­ten.

6 §   Före­skrif­ter som gäl­ler vid soci­al­för­säk­rings­bal­kens ikraft­trä­dande och som har med­de­lats med stöd av bestäm­mel­ser i någon av de upp­hävda för­fatt­ning­arna ska fort­sätta att gälla. Detta gäl­ler dock inte om rege­ringen eller, i fråga om före­skrif­ter som har med­de­lats av en annan myn­dig­het, den myn­dig­he­ten före­skri­ver något annat.

7 §   Om det i lag eller annan för­fatt­ning eller i sär­skilt beslut av rege­ringen finns en hän­vis­ning till en bestäm­melse i någon av de upp­hävda för­fatt­ning­arna som mot­sva­ras av en bestäm­melse i soci­al­för­säk­rings­bal­ken eller denna lag, ska hän­vis­ningen i stäl­let avse den nya bestäm­mel­sen.

8 §   Ter­mer och uttryck som används i denna lag har samma bety­delse och tillämp­nings­om­råde som i soci­al­för­säk­rings­bal­ken.

Vid tillämp­ning av denna lag ska uttryc­ket de upp­hävda för­fatt­ning­arna omfatta, för­u­tom de i 2 § angivna för­fatt­ning­arna, även 2-19 §§ lagen (1988:1465) om ersätt­ning och ledig­het för när­stå­en­de­vård i lagens lydelse före den 1 janu­ari 2011. Lag (2010:1309).

2 kap. Över­gångs­be­stäm­mel­ser till 1-7 kap. (avdel­ning A)

Admi­nist­ra­tio­nen

1 §   Pen­sions­myn­dig­he­ten ska, om inte annat är före­skri­vet, även hand­lägga ären­den om sär­skild efter­le­van­de­pen­sion och ären­den enligt föl­jande lagar och bestäm­mel­ser:
   1. 34 § i den upp­hävda lagen (1913:120) om all­män pen­sions­för­säk­ring,
   2. 35 § i den upp­hävda lagen (1935:434) om folk­pen­sio­ne­ring,
   3. den upp­hävda lagen (1946:433) om fri­vil­lig stat­lig pen­sions­för­säk­ring, och
   4. 22 kap. i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring i dess lydelse före den 1 janu­ari 1981.
Lag (2017:1129).

1 a §   Det som är före­skri­vet i eller annars föl­jer av lag eller annan för­fatt­ning eller sär­skilt beslut av rege­ringen i fråga om de all­männa för­säk­rings­kas­sorna, Riks­för­säk­rings­ver­ket eller För­säk­rings­kas­san ska tilläm­pas på den av För­säk­rings­kas­san och Pen­sions­myn­dig­he­ten som ska hand­lägga ären­den om den för­mån som beslu­tet eller åtgär­den avser.

Det som är före­skri­vet i eller annars föl­jer av lag eller annan för­fatt­ning eller sär­skilt beslut av rege­ringen i fråga om Pre­mie­pen­sions­myn­dig­he­ten ska tilläm­pas på Pen­sions­myn­dig­he­ten.

En all­män för­säk­rings­kas­sas behö­rig­het att utse en sty­rel­se­le­da­mot i en stif­telse ska utövas av För­säk­rings­kas­san.

Inter­na­tio­nella för­hål­lan­den

1 b §   Bestäm­mel­sen i 4 kap. 5 § soci­al­för­säk­rings­bal­ken gäl­ler på mot­sva­rande sätt vid tillämp­ning av för­ord­ning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämp­ningen av syste­men för social trygg­het när anställda, egen­fö­re­ta­gare eller deras famil­je­med­lem­mar flyt­tar inom gemen­ska­pen. Lag (2011:1076).

2 §   Över­ens­kom­mel­ser som är i kraft i för­hål­lande till Sve­rige och som rege­ringen har ingått före 2001 med främ­mande makt om utsträckt tillämp­ning av någon av den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring och den upp­hävda lagen (1947:529) om all­männa barn­bi­drag eller om undan­tag i vissa fall från det som före­skrivs i dem, ska utan hin­der av bestäm­mel­serna i soci­al­för­säk­rings­bal­ken tilläm­pas även efter det att denna trätt i kraft.

3 §   Över­ens­kom­mel­ser som rege­ringen har ingått med främ­mande makt före 1999 angå­ende utsträckt tillämp­ning av den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring eller om undan­tag i vissa fall från det som före­skrivs i den lagen och som ska tilläm­pas vid till­go­do­räk­nande av pen­sions­grun­dande inkomst, pen­sions­po­äng eller vår­dår enligt 11 kap. samma lag, ska för tid efter 2010 i stäl­let tilläm­pas vid till­go­do­räk­nande av pen­sions­grun­dande inkomst, pen­sions­po­äng eller vår­dår enligt 59 och 61 kap. soci­al­för­säk­rings­bal­ken. Vidare ska vad som av en sådan över­ens­kom­melse föl­jer om för­säk­ring för tilläggs­pen­sion och om bosätt­ning i Sve­rige, också vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna i bal­ken om till­go­do­räk­nande av pen­sions­grun­dande belopp enligt 60 kap. och pen­sions­rätt enligt 61 kap. bal­ken anses gälla för­säk­ring för inkomst­grun­dad ålderspen­sion och bosätt­ning här.

Bas­belopp och för­höjt bas­belopp

4 §   Om det i lag eller annan för­fatt­ning eller på annat sätt hän­vi­sas till bas­belopp eller för­höjt bas­belopp enligt den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring ska där­med avses pris­bas­belopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken respek­tive för­höjt pris­bas­belopp enligt 2 kap. 6-8 §§ bal­ken, om inte annat anges eller fram­går av omstän­dig­he­terna.

I fråga om bas­belopp och pris­bas­belopp för 2010 och tidi­gare år tilläm­pas den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring, om inte annat anges eller fram­går av omstän­dig­he­terna.

Regi­stre­rat part­ner­skap

5 §   I 2 och 3 §§ lagen (2009:260) om upp­hä­vande av lagen (1994:1117) om regi­stre­rat part­ner­skap finns bestäm­mel­ser om rätts­verk­ningar av regi­stre­rat part­ner­skap.

Bosätt­ning i Sve­rige och utlands­vis­telse

6 §   Bestäm­mel­serna i 4-6 kap. soci­al­för­säk­rings­bal­ken om per­so­ner som läm­nar eller kom­mer till Sve­rige ska tilläm­pas även på per­so­ner som har läm­nat respek­tive kom­mit till lan­det före bal­kens ikraft­trä­dande.

Änke­pen­sion, omställ­ningspen­sion och barn­pen­sion

7 §   Den som är bosatt i Sve­rige är, utö­ver vad som anges i 5 kap. 9 § soci­al­för­säk­rings­bal­ken, för­säk­rad för 90- pro­cents­tillägg enligt 83 kap. 2 § 2 samma balk och 7 kap. 10 § första styc­ket 2 denna lag samt 25-​procentstilllägg enligt 7 kap. 2 § 2 denna lag, i båda fal­len beräk­nat i för­hål­lande till det antal år som har till­go­do­räk­nats som bosätt­nings­tid i Sve­rige för den avlidne, om döds­fal­let inträf­fat före den 1 janu­ari 2003. För sådan pen­sion gäl­ler bestäm­mel­sen i 5 kap. 14 § andra styc­ket nämnda balk. Bestäm­mel­sen i 6 kap. 6 § 9 bal­ken ska inte omfatta sådan pen­sion.

Garan­ti­pen­sion till änke­pen­sion

8 §   En änka som är bosatt i Sve­rige är, utö­ver vad som anges i 5 kap. 9 § bal­ken, för­säk­rad för garan­ti­pen­sion till änke­pen­sion om döds­fal­let inträf­fat före den 1 janu­ari 2003.
För sådan pen­sion gäl­ler bestäm­mel­serna i 5 kap. 10 § och 14 § andra styc­ket bal­ken.

För­äld­ra­pen­ning­s­för­må­ner

9 §   I fråga om för­äld­ra­pen­ning för barn som är födda före den 1 juli 2006 tilläm­pas 3 kap. 4 § 2 och 8 § första styc­ket samt 4 kap. 6 § i den upp­hävda soci­al­för­säk­rings­la­gen (1999:799) i deras lydelse före nämnda dag i stäl­let för 6 kap. 6 § 2, 11 § första styc­ket och 16 § soci­al­för­säk­rings­bal­ken. Som lägsta­nivå för hel för­äld­ra­pen­ning ska då räk­nas 60 kro­nor om dagen.

Arbets­ska­de­för­säk­ring

10 §   Bestäm­mel­serna i 1 kap. 1 § i den upp­hävda lagen (1976:380) om arbets­ska­de­för­säk­ring i deras lydelse före den 1 janu­ari 1982 tilläm­pas i fråga om skada som har inträf­fat före den dagen samt i fråga om för­säk­rade för vilka undan­tag från för­säk­ringen för tilläggs­pen­sion enligt den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring ägde gil­tig­het efter utgången av 1981.

11 §   Bestäm­mel­serna i 1 kap. 1 § i den upp­hävda lagen (1976:380) om arbets­ska­de­för­säk­ring i deras lydelse före den 1 janu­ari 2001 tilläm­pas i fråga om ska­dor som har inträf­fat före den dagen.

12 §   I fråga om arbete som har upp­hört under peri­o­den oktober-​december 2000 ska efter­skydds­ti­den i 6 kap. 8 § andra styc­ket soci­al­för­säk­rings­bal­ken räk­nas från ingången av 2001.

Stat­ligt per­sonska­deskydd

13 §   Bestäm­mel­serna i 1 § första styc­ket i den upp­hävda lagen (1977:265) om stat­ligt per­sonska­deskydd i deras lydelse före den 1 janu­ari 1982 tilläm­pas i fråga om den som har anta­gits till bistånds-​ och kata­stro­fut­bild­ning före den dagen.

14 §   Bestäm­mel­serna i 1 § i den upp­hävda lagen (1977:265) om stat­ligt per­sonska­deskydd i deras lydelse före den 1 juli 1995 tilläm­pas i fråga om tjänst­gö­ring före den dagen.

15 §   Bestäm­mel­sen i 1 § första styc­ket 5 i den upp­hävda lagen (1977:265) om sär­skilt per­sonska­deskydd i dess lydelse före den 1 janu­ari 2007 tilläm­pas i fråga om den som utfört ung­doms­tjänst på grund av en före­skrift som med­de­lats före nämnda dag.

15 a §   Bestäm­mel­serna i 1 § i den upp­hävda lagen (1977:265) om stat­ligt per­sonska­deskydd i deras lydelse före den 1 juli 2010 tilläm­pas i fråga om den som inställt sig till antag­nings­pröv­ning enligt lagen (1994:1810) om möj­lig­het för kvin­nor att full­göra värn­plikt eller civil­plikt med längre grund­ut­bild­ning. Lag (2010:468).

Han­di­kap­per­sätt­ning till utlan­det

16 §   Den som vid utgången av 2000 fick han­di­kap­per­sätt­ning som tillägg till pen­sion enligt den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring utbe­ta­lad till utlan­det ska, trots bestäm­mel­serna i 5 kap. soci­al­för­säk­rings­bal­ken, ha rätt att få han­di­kap­per­sätt­ning enligt bal­ken utbe­ta­lad till utlan­det. Han­di­kap­per­sätt­ningen ska då beräk­nas enligt de äldre bestäm­mel­serna om sådan ersätt­ning i den upp­hävda lagen om all­män för­säk­ring. Om för­må­nen har bevil­jats för begrän­sad tid eller om den ska omprö­vas enligt 50 kap. 14 § bal­ken i lydel­sen före den 1 janu­ari 2019, ska dock bestäm­mel­serna om han­di­kap­per­sätt­ning och utlands­vis­telse i samma balk i deras lydelse före den 1 janu­ari 2019 tilläm­pas. Lag (2018:1270).

Folk­pen­sions­för­må­ner till utlan­det

17 §   Den som vid utgången av 2002 fick folk­pen­sion vid bosätt­ning utom­lands ska ha fort­satt rätt till utbe­tal­ning av sådan ersätt­ning eller pen­sion som har trätt i stäl­let för folk­pen­sio­nen enligt äldre bestäm­mel­ser i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring eller enligt 4 kap. 4 eller 6 § i den upp­hävda soci­al­för­säk­rings­la­gen (1999:799).
Efter­le­van­de­stöd läm­nas dock endast om det fanns sådana skäl som avsågs i 4 kap. 4 § i den upp­hävda soci­al­för­säk­rings­la­gen. I fråga om garan­ti­pen­sion tilläm­pas bestäm­mel­serna i 18 §.

Garan­ti­pen­sion till utlan­det

18 §   Den som vid utgången av 2002 fick bosätt­nings­ba­se­rad folk­pen­sion i form av ålderspen­sion utbe­tald till utlan­det ska utan hin­der av bestäm­mel­serna i 5 kap.
soci­al­för­säk­rings­bal­ken ha rätt att få utbe­tal­ningen av garan­ti­pen­sio­nen gjord till utlan­det och beräk­nad på samma sätt som skulle ha gjorts vid bosätt­ning i Sve­rige.

Sär­skild efter­le­van­de­pen­sion

19 §   En efter­le­vande som vid ingången av 2003 fick eller hade rätt till sär­skild efter­le­van­de­pen­sion eller garan­ti­pen­sion till sådan pen­sion enligt den upp­hävda lagen (2000:462) om infö­rande av lagen (2000:461) om efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd till barn, ska omfat­tas av bestäm­mel­serna i 5 kap. 13-16 och 18 §§ samt 6 kap. 15-18 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken. Bestäm­mel­serna ska tilläm­pas som om den efter­le­vande fick omställ­ningspen­sion eller garan­ti­pen­sion till sådan pen­sion.

20 §   Har upp­hävts genom lag (2017:1129).

3 kap. Över­gångs­be­stäm­mel­ser till 8-22 kap. (avdel­ning B)

För­äld­ra­pen­ning

1 §   I fråga om fler­barns­föd­sel tilläm­pas 4 kap. 6 § fjärde styc­ket i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring i dess lydelse före den 1 janu­ari 2000 i stäl­let för 12 kap. 42-45 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken, om bar­nen är födda eller, i fråga om adop­te­rade barn, adop­te­rade före den dagen.

2 §   I fråga om barn som är födda eller, i fråga om adop­te­rade barn, adop­te­rade före den 1 janu­ari 2002 tilläm­pas bestäm­mel­serna om anta­let ersatta dagar i 4 kap. 3 § första styc­ket och 6 § tredje styc­ket samt bestäm­mel­serna i 4 kap. 3 § sjätte styc­ket i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring i deras lydelse före den dagen i stäl­let för 12 kap. 12 § första styc­ket samt 17 och 39-45 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken.

3 §   För hel för­äld­ra­pen­ning för barn som är födda före den 1 juli 2006 är lägsta­ni­vån 60 kro­nor om dagen.

4 §   Bestäm­mel­serna om omräk­ning i 12 kap. 27 och 28 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken ska tilläm­pas på sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst som beräk­nas för tid efter utgången av juni 2005. För tid dess­förin­nan tilläm­pas bestäm­mel­serna i 4 kap. 6 § sjätte styc­ket i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring i deras lydelse före den 1 juli 2005.

5 §   Vid pröv­ning av om en för­äl­der upp­fyl­ler 240- dagars­vill­ko­ret i 12 kap. 35 § 1 soci­al­för­säk­rings­bal­ken ska som lägsta­nivå för hel för­äld­ra­pen­ning räk­nas 60 kro­nor om dagen till den del den där angivna tids­pe­ri­o­den hän­för sig till tid före den 1 juli 2006.

Barn­bi­drag

6 §   Den som före den 1 juli 1995 för­ord­nats som för­myn­dare för en omyn­dig ska vid tillämp­ning av 16 kap.
soci­al­för­säk­rings­bal­ken anses som sär­skilt för­ord­nad vård­nads­ha­vare, om vård­nad ingår i upp­dra­get.

7 §   Bestäm­mel­serna i 4 § första styc­ket och 4 a § andra styc­ket i den upp­hävda lagen (1947:529) om all­männa barn­bi­drag i deras lydelse före den 1 juli 2006 tilläm­pas, om anmä­lan enligt något av dessa lag­rum har gjorts före den dagen, i stäl­let för bestäm­mel­serna i 16 kap. 4-10 och 14-17 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken.

Under­hålls­stöd

8 §   Om en bidrags­skyl­digs inkomst av kapi­tal tidi­gare har ökats till följd av ett upp­skovs­av­drag enligt den upp­hävda lagen (1993:1469) om upp­skovs­av­drag vid byte av bostad och avdra­get har med­getts vid en tax­e­ring som legat till grund för fast­stäl­lande av åter­be­tal­nings­skyl­dig­het enligt 25 § i den upp­hävda lagen (1996:1030) om under­hålls­stöd i dess lydelse före den 1 novem­ber 1999 får kapi­talin­koms­ten enligt 19 kap. 13 § soci­al­för­säk­rings­bal­ken mins­kas med ett belopp mot­sva­rande upp­skovs­av­dra­get.

Adop­tions­bi­drag

9 §   Vid tillämp­ning av denna lag ska adop­tions­bi­drag anses avse den tid­punkt då adop­tiv­för­äld­rarna får bar­net i sin vård.

4 kap. Över­gångs­be­stäm­mel­ser till 23-47 kap. (avdel­ning C)

Sjuk­pen­ning

1 §   I fråga om ersätt­ning vid yrkes­skada m.m. som har inträf­fat före den 1 juli 1977 tilläm­pas 3 kap. 13 § i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring i dess lydelse före den dagen.

2 §   Bestäm­mel­serna i 26 kap. 7 och 9 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken om änd­ring av sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst vid änd­ring av sju­ker­sätt­ning tilläm­pas på mot­sva­rande sätt när sär­skild efter­le­van­de­pen­sion enligt 7 kap. denna lag änd­ras på grund av att den för­säk­ra­des för­måga eller möj­lig­het att skaffa sig inkomst genom arbete har änd­rats.

3 §   Vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna i 26 kap. 11 § soci­al­för­säk­rings­bal­ken lik­ställs stu­di­e­stöd enligt den upp­hävda stu­di­e­stöds­la­gen (1973:349) eller enligt över­gångs­be­stäm­mel­serna till stu­di­e­stöds­la­gen (1999:1395) med stu­di­e­stöd enligt stu­di­e­stöds­la­gen (1999:1395).

4 §   Bestäm­mel­sen i 26 kap. 12 § soci­al­för­säk­rings­bal­ken tilläm­pas bara för tid efter utgången av juni 2005.

5 §   Tid då en för­säk­rad fått interprak­tik­sti­pen­dium för tid efter utgången av juni 2006 lik­ställs med sådan tid som avses i 26 kap. 13 § soci­al­för­säk­rings­bal­ken.

6 §   Vid omräk­ning enligt 3 kap. 5 c § i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring i dess lydelse före den 1 juli 2008 ska omräk­ning av den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten för varje helt år som infal­lit före den 1 juli 2005 göras med utgångs­punkt i löne­ut­veck­lingen inom yrkes­om­rå­det.
Lag (2011:1076).

7 §   Bestäm­mel­serna om omräk­ning i 26 kap. 28-31 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken ska tilläm­pas på sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst som beräk­nas för tid efter utgången av juni 2005. För en för­säk­rad som avses där och som har en sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst som är att hän­föra till inkomst av annat för­värvs­ar­bete ska omräk­ningen av denna inkomst emel­ler­tid göras tidi­gast den 1 juli 2006.

8 §   För den som är född 1937 eller tidi­gare tilläm­pas 3 kap. 3 § i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring i dess lydelse före den 1 janu­ari 2003 i stäl­let för 27 kap. 34 och 37 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken. Vid till­lämp­ning av para­gra­fen ska med ålderspen­sion enligt den först­nämnda lagen lik­stäl­las all­män ålderspen­sion enligt bal­ken.

9 §   Om sju­ker­sätt­ning i form av garan­ti­er­sätt­ning till följd av bestäm­mel­serna i 7 kap. 33 § inte ska läm­nas, ska det vid tillämp­ningen av 26 kap. 7 och 9 §§ eller 27 kap. 54 § soci­al­för­säk­rings­bal­ken ändå anses som om sådan för­mån läm­nas.

10 §   En för­säk­rad har inte rätt till sjuk­pen­ning om han eller hon
   1. får hel sär­skild efter­le­van­de­pen­sion, eller
   2. under måna­den när­mast före den då han eller hon har bör­jat få hel ålderspen­sion har fått hel sär­skild efter­le­van­de­pen­sion.

Vid pröv­ningen av den för­säk­ra­des rätt till sjuk­pen­ning ska det vid bedöm­ningen av hans eller hen­nes arbets­för­måga bort­ses från den ned­sätt­ning av för­må­gan eller möj­lig­he­ten att bereda sig arbetsin­komst som lig­ger till grund för ersätt­ning till den för­säk­rade i form av sär­skild efter­le­van­de­pen­sion.

11 §   Vid beräk­ning av sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst för tid före den 1 janu­ari 2008 tilläm­pas 3 kap. 2 c § i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring i dess lydelse före nämnda dag.

12 §   I fråga om ersätt­nings­fall som pågick den 1 juli 2008 gäl­ler för en för­säk­rad, som då inte hade eller skulle ha rätt till sjuk­pen­ning på nor­mal­ni­vån vid ned­satt arbets­för­måga, att sjuk­pen­ning på fort­sätt­ningsni­vån all­tid kan läm­nas för 550 dagar.

13 §   För­säk­rings­kas­san får lämna sjuk­pen­ning på fort­sätt­ningsni­vån utan ansö­kan av den för­säk­rade vid sjuk­pe­riod som pågick den 30 sep­tem­ber 2008.

14 §   Bestäm­mel­serna i 3 kap. 4 a § i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring i dess lydelse före den 1 janu­ari 2009 tilläm­pas i de fall då den för­säk­rade får ersätt­ning på grund av för­säk­rings­av­tal som ingåtts före den 1 janu­ari 2009 och inte för­ny­ats där­ef­ter.

15 §   Vid sam­man­lägg­ning av dagar i sjuk­pe­ri­o­der, enligt 27 kap. 51 §, ska endast dagar efter utgången av juni 2008 beak­tas.

15 a §   Vid beräk­ning enligt 25 kap. 9 § soci­al­för­säk­rings­bal­ken av sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst som avser tid före den 1 juli 2010 tilläm­pas fort­fa­rande bestäm­mel­serna i 3 kap. 2 § i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring i deras lydelse före nämnda dag.
Lag (2010:424).

15 b §   Tid för sådan anmä­lan som anges i 25 kap. 9 § soci­al­för­säk­rings­bal­ken räk­nas även före bal­kens ikraft­trä­dande. Lag (2010:424).

15 c §   Vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna i 27 kap. 39 § soci­al­för­säk­rings­bal­ken ska, för för­säk­rade som gått miste om sjuk­pen­ning som sva­rar mot inkomst av annat för­värvs­ar­bete till följd av bestäm­mel­serna i 3 kap. 4 § första styc­ket 1 i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring i deras lydelse före den 1 juli 2010, inom tolv­må­na­ders­pe­ri­o­den även beak­tas sjuk­pe­ri­o­der och dagar som infal­lit före denna dag.
Lag (2010:424).

15 d §   För för­säk­rad med sjuk­pen­ning som sva­rar mot inkomst av annat för­värvs­ar­bete ska ett beslut som fat­tats enligt 3 kap. 4 b § i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring i dess lydelse före den 1 juli 2010 gälla de första sju dagarna i en sjuk­pe­riod. Lag (2010:424).

Fri­vil­lig sjuk­pen­ning­för­säk­ring

16 §   Bestäm­mel­serna om fri­vil­lig sjuk­pen­ning­för­säk­ring i 21 kap. 1 och 3 §§ i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring i deras lydelse före den 1 janu­ari 2008 tilläm­pas på pågående för­säk­rings­fall som har inträf­fat före nämnda dag.

Reha­bi­li­te­rings­pen­ning

17 §   Vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna i 31 kap. 12 § soci­al­för­säk­rings­bal­ken lik­ställs stu­di­e­stöd enligt den upp­hävda stu­di­e­stöds­la­gen (1973:349) eller enligt över­gångs­be­stäm­mel­serna till stu­di­e­stöds­la­gen (1999:1395) med stu­di­e­stöd enligt stu­di­e­stöds­la­gen (1999:1395).

Sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning

18 §   Beträf­fande rätt till för­tidspen­sion på grund av avgif­ter, som erlagts enligt 34 § i den upp­hävda lagen (1913:120) om all­män pen­sions­för­säk­ring, enligt 35 § i den upp­hävda lagen (1935:434) om folk­pen­sio­ne­ring eller enligt den upp­hävda lagen (1946:433) om fri­vil­lig stat­lig pen­sions­för­säk­ring, ska äldre bestäm­mel­ser alltjämt gälla.

19 §   Om det görs san­no­likt att avgif­ter enligt 4 § i den upp­hävda lagen (1913:120) om all­män pen­sions­för­säk­ring erlagts av någon som inte var berät­ti­gad till folk­pen­sion enligt den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring, ska Pen­sions­myn­dig­he­ten bevilja honom eller henne pen­sion med lägst vad som mot­sva­rar pen­sion på grund av de avgif­ter som kan antas ha bli­vit erlagda.

20 §   Beträf­fande avgifts-​ eller grund­pen­sion enligt äldre bestäm­mel­ser, som vid utgången av 1962 erhölls av den, som inte var berät­ti­gad till folk­pen­sion enligt den upp­hävda lagen (1946:431) om folk­pen­sio­ne­ring, ska de äldre bestäm­mel­serna fort­fa­rande gälla.

21 §   Bestäm­mel­serna om fri­vil­lig pen­sions­för­säk­ring i 22 kap.
i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring i deras lydelse före den 1 janu­ari 1981 tilläm­pas på för­säk­ring på grund av avgift som har erlagts före den dagen.

22 §   I fråga om rätt till inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning eller inkomstre­la­te­rad akti­vi­tet­s­er­sätt­ning enligt 34 kap. 2 § soci­al­för­säk­rings­bal­ken och beräk­ning av brut­to­årsin­komst enligt 34 kap. 6 § bal­ken ska i före­kom­mande fall pen­sions­grun­dande belopp med anled­ning av för­tidspen­sion eller sjuk­bi­drag lik­stäl­las med pen­sions­grun­dande inkomst eller pen­sions­grun­dande belopp med anled­ning av sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning.

23 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​06-01/ Med för­säk­rings­tid för garan­ti­er­sätt­ning enligt 35 kap. 4 § soci­al­för­säk­rings­bal­ken ska för tid före 2003 avses bosätt­nings­tid enligt 5 kap. i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring i dess lydelse före den 1 janu­ari 2003.

För en för­säk­rad som före den 1 janu­ari 2003 hade folk­pen­sion i form av för­tidspen­sion i för­hål­lande till det antal år för vilka till­go­do­räk­nats pen­sions­po­äng för tilläggs­pen­sion ska för­säk­rings­tid för garan­ti­er­sätt­ning beräk­nas med samma kvot­del av 40 års för­säk­rings­tid som sva­rar mot den kvot­del av 30 års till­go­do­räk­nade pen­sions­po­äng som folk­pen­sio­nen beräk­nats på.

23 §    /Trä­der i kraft I:2025-​06-01/ Med för­säk­rings­tid för garan­ti­er­sätt­ning enligt 35 kap. 4 § soci­al­för­säk­rings­bal­ken ska för tid före 2003 avses bosätt­nings­tid enligt 5 kap. i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring i dess lydelse före den 1 janu­ari 2003.

För en för­säk­rad som före den 1 janu­ari 2003 hade folk­pen­sion i form av för­tidspen­sion i för­hål­lande till det antal år för vilka till­go­do­räk­nats pen­sions­po­äng för tilläggs­pen­sion ska för­säk­rings­tid för garan­ti­er­sätt­ning beräk­nas med samma kvot­del av 40 års för­säk­rings­tid som sva­rar mot den kvot­del av 30 års till­go­do­räk­nade pen­sions­po­äng som folk­pen­sio­nen beräk­nats på.

För en för­säk­rad som bevil­jas sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning för tid från och med den 1 juli 2025 eller från och med en senare tid­punkt ska det vid tillämp­ning av första styc­ket dock inte till­go­do­räk­nas sådan tid som avses i 5 kap. 7 § i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring i dess lydelse före den 1 janu­ari 2003, om den för­säk­rade inte oav­bru­tet haft rätt till sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning sedan före den 1 juli 2025.
Lag (2024:1271).

24 §   För sju­ker­sätt­ning som enligt punkt 5 i över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (2001:489) om änd­ring i lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring trätt i stäl­let för för­tidspen­sion eller sjuk­bi­drag som den för­säk­rade då hade rätt till gäl­ler bestäm­mel­serna i 25-28 §§.

25 §   Om den för­säk­rade vid utgången av 2002 hade rätt till tilläggs­pen­sion i form av för­tidspen­sion eller sjuk­bi­drag läm­nas inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning enligt 34 kap.
soci­al­för­säk­rings­bal­ken. Anta­gan­de­in­koms­ten ska då i stäl­let för vad som före­skrivs i det kapit­let beräk­nas enligt 26 §.

26 §   Anta­gan­de­in­koms­ten är sum­man av det för 2003 gäl­lande pris­bas­belop­pet och pro­duk­ten av detta bas­belopp och den medel­pen­sions­po­äng som legat till grund för beräk­ningen av tilläggs­pen­sio­nen.

Om tilläggs­pen­sio­nen är avkor­tad på grund av att den för­säk­rade till­go­do­räk­nats pen­sions­po­äng för mindre än 30 år ska anta­gan­de­in­koms­ten avkor­tas. Avkort­ning ska ske med en tret­tion­del av anta­gan­de­in­koms­ten för varje år som anta­let år med pen­sions­po­äng under­sti­ger 30.

27 §   Sju­ker­sätt­ning som avses i 25 § och garan­ti­er­sätt­ning enligt 35 kap. soci­al­för­säk­rings­bal­ken ska juste­ras med det juste­rings­be­lopp som fast­ställts enligt punk­terna 8-14 i över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (2001:489) om änd­ring i lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring. Ett juste­rings­be­lopp som med­för avräk­ning på sju­ker­sätt­ningen ska i första hand redu­cera garan­ti­er­sätt­ningen.

Det som före­skrivs om garan­ti­er­sätt­ning ska även gälla juste­rings­be­lopp som med­för höj­ning av sju­ker­sätt­ning. Ett sådant juste­rings­be­lopp ska ankny­tas till pris­bas­belop­pet och omräk­nas vid för­änd­ringar av detta.

28 §   Sju­ker­sätt­ning ska inte längre juste­ras enligt 27 § om
   - sju­ker­sätt­ning efter omvand­lingen ska läm­nas på högre eller lägre för­måns­nivå än tidi­gare,
   - sju­ker­sätt­ning efter omvand­lingen ska sam­ord­nas i högre eller lägre grad med liv­ränta som avses i 36 kap. 3 § eller 41-44 kap. soci­al­för­säk­rings­bal­ken, eller
   - obe­grän­sad skatt­skyl­dig­het enligt inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) inträ­der för en för­säk­rad som vid omvand­lingen fick för­tidspen­sion eller sjuk­bi­drag som beskat­ta­des enligt lagen (1991:586) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta eller som på grund av dub­bel­be­skatt­nings­av­tal inte var skatt­skyl­dig i Sve­rige.

29 §   Har upp­hävts genom lag (2014:238).

30 §   Bestäm­mel­serna i 7 kap. 1 och 3 §§ i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring i deras lydelse före den 1 juli 2008 ska tilläm­pas, dock längst till och med decem­ber 2012, för tids­be­grän­sad sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning som avser en period som har påbör­jats före den 1 juli 2008. I de fall en ansö­kan om sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning har kom­mit in till För­säk­rings­kas­san efter utgången av juni 2008, tilläm­pas också bestäm­mel­serna i 7 kap. 1 och 3 §§ i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring i deras lydelse före den 1 juli 2008 i fråga om den för­säk­ra­des rätt till sju­ker­sätt­ning från och med en tid­punkt före den 1 juli 2008 och tills vidare eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning som avser en period som påbör­jas före nämnda dag.

31 §   För en för­säk­rad, vars rätt till tids­be­grän­sad sju­ker­sätt­ning upp­hörde vid utgången av juni 2008 eller avser en period som har påbör­jats före den 1 juli 2008 och upp­hör efter utgången av juni 2008, kan tids­be­grän­sad sju­ker­sätt­ning bevil­jas enligt bestäm­mel­serna i 7 kap. 1 och 3 §§ i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring i deras lydelse före den 1 juli 2008 för ytter­li­gare peri­o­der om sam­man­lagt högst 18 måna­der, dock längst till och med decem­ber 2012. Detta gäl­ler även för en för­säk­rad, vars rätt till akti­vi­tet­s­er­sätt­ning upp­hör på grund av att han eller hon fyl­ler 30 år.

Det som före­skrivs i första styc­ket om en period som har påbör­jats före den 1 juli 2008 tilläm­pas också i fråga om en period som har påbör­jats senare, om beslu­tet om sju­ker­sätt­ning har med­de­lats före nämnda dag.

32 §   För en för­säk­rad, vars rätt till akti­vi­tet­s­er­sätt­ning upp­hörde vid utgången av juni 2008 eller avser en period som har påbör­jats före den 1 juli 2008 och upp­hör efter utgången av juni 2008, kan akti­vi­tet­s­er­sätt­ning bevil­jas enligt bestäm­mel­serna i 7 kap. 1 och 3 §§ i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring i deras lydelse före den 1 juli 2008 för ytter­li­gare peri­o­der om sam­man­lagt högst 18 måna­der. Om akti­vi­tet­s­er­sätt­ningen upp­hör på grund av att den för­säk­rade fyl­ler 30 år tilläm­pas 31 §.

Det som före­skrivs i första styc­ket om en period som har påbör­jats före den 1 juli 2008 tilläm­pas också i fråga om en period som har påbör­jats senare, om beslu­tet om akti­vi­tet­s­er­sätt­ning har med­de­lats före nämnda dag.

33 §   Bestäm­mel­ser om sam­ord­ning mel­lan sju­ker­sätt­ning i form av garan­ti­er­sätt­ning och garan­ti­pen­sion till änke­pen­sion finns i 7 kap. 33 §.

För­må­ner vid arbets­skada

34 §   I fråga om en skada som har inträf­fat före den 1 juli 1977 ska den upp­hävda lagen (1954:243) om yrkes­ska­de­för­säk­ring tilläm­pas i stäl­let för bestäm­mel­serna i 39-42 kap. soci­al­för­säk­rings­bal­ken med undan­tag av 13 § andra styc­ket i först­nämnda lag såvitt gäl­ler avdrag på sjuk­pen­ning vid sjuk­hus­vård. Vid tillämp­ning av 26 § andra styc­ket samma lag ska med pen­sion enligt den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring lik­stäl­las all­män ålderspen­sion enligt soci­al­för­säk­rings­bal­ken. Bestäm­mel­serna i 3 kap. 5 § första styc­ket andra meningen och 6 § andra styc­ket andra meningen i den upp­hävda lagen (1976:380) om arbets­ska­de­för­säk­ring i bestäm­mel­ser­nas lydelse före den 1 juli 1993 ska tilläm­pas på mot­sva­rande sätt i fråga om sjuk­pen­ning enligt den upp­hävda lagen om yrkes­ska­de­för­säk­ring.

35 §   Bestäm­mel­serna i 4 kap. 8 § och 6 kap. 1 § fjärde styc­ket första meningen i den upp­hävda lagen (1976:380) om arbets­ska­de­för­säk­ring i deras lydelse före den 1 janu­ari 1982 tilläm­pas i fråga om skada som har inträf­fat före den dagen samt i fråga om för­säk­rade för vilka undan­tag från för­säk­ringen för tilläggs­pen­sion enligt den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring ägde gil­tig­het efter utgången av 1981.

36 §   Bestäm­mel­serna i 2 kap. 1 och 2 §§ i den upp­hävda lagen (1976:380) om arbets­ska­de­för­säk­ring i deras lydelse före den 1 janu­ari 1993 tilläm­pas i fråga om arbets­ska­dor som har inträf­fat före den dagen och anmälts till en all­män för­säk­rings­kassa senast den 30 juni 1993.

37 §   En för­säk­rad som fått sitt liv­rän­te­un­der­lag fast­ställt med tillämp­ning av de bestäm­mel­ser i den upp­hävda lagen (1976:380) om arbets­ska­de­för­säk­ring som gällde under tiden den 1 januari-​den 31 maj 1993 har rätt att efter ansö­kan hos För­säk­rings­kas­san få sin liv­ränta omprö­vad enligt de bestäm­mel­ser som trädde i kraft den 1 juni 1993.

38 §   Arbets­ska­de­er­sätt­ning till en arbets­ta­gare som var anställd hos ett affärs­verk när en arbets­skada inträf­fade ska debi­te­ras ver­ket om ska­dan fast­ställts i laga­kraft­vun­net beslut före utgången av juni 1995.

39 §   Bestäm­mel­serna i 4 kap. 5 § andra styc­ket och 6 § i den upp­hävda lagen (1976:380) om arbets­ska­de­för­säk­ring i deras lydelse före den 1 janu­ari 1997 tilläm­pas i fråga om liv­ränta som bör­jat läm­nas före den dagen.

40 §   Arbets­ska­de­liv­ränta till en per­son som är född 1937 eller tidi­gare och som vid utgången av 2002 hade rätt till sådan liv­ränta ska beta­las ut med lägst det belopp som han eller hon vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna i 4 kap. 4 § i den upp­hävda lagen (1976:380) om arbets­ska­de­för­säk­ring i deras lydelse före den 1 janu­ari 1999 hade rätt till i decem­ber 2002. Detta belopp ska ankny­tas till pris­bas­belop­pet för 2002 och räk­nas om vid för­änd­ring av detta.

41 §   Vid sam­ord­ning mel­lan sju­ker­sätt­ning, som enligt över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (2001:489) om änd­ring i lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring omvand­lats från för­tidspen­sion, och liv­ränta på grund av arbets­skada enligt 41 kap. soci­al­för­säk­rings­bal­ken ska utö­ver den liv­ränta som över­sti­ger sju­ker­sätt­ningen läm­nas ett tillägg i form av en brut­to­för­höj­ning som sva­rar mot skill­na­den mel­lan den utbe­talda sju­ker­sätt­ningen i janu­ari 2003 och den för­tidspen­sion som skulle ha beta­lats ut för samma månad om äldre bestäm­mel­ser fort­fa­rande hade varit gäl­lande.
Brut­to­för­höj­ningen anknyts till pris­bas­belop­pet och omräk­nas vid för­änd­ringar av detta. Om gra­den av sam­ord­ning av liv­rän­tan och sju­ker­sätt­ningen för­änd­ras efter omvand­lingen bort­fal­ler brut­to­för­höj­ningen. För brut­to­för­höj­ning ska i övrigt gälla det som före­skrivs om garan­ti­er­sätt­ning i 35 kap. soci­al­för­säk­rings­bal­ken.

Det som före­skrivs i första styc­ket om för­tidspen­sion tilläm­pas också i fråga om sjuk­bi­drag.

42 §   Bestäm­mel­serna i 2 kap. 1 och 2 §§ i den upp­hävda lagen (1976:380) om arbets­ska­de­för­säk­ring i deras lydelse före den 1 juli 2002 tilläm­pas i fråga om arbets­ska­dor som har inträf­fat före den dagen.

43 §   För den som är född 1937 eller tidi­gare tilläm­pas bestäm­mel­serna i 6 kap. 2 § i den upp­hävda lagen (1976:380) om arbets­ska­de­för­säk­ring i deras lydelse före den 1 janu­ari 2003 utom såvitt avser sådan liv­ränta som avser skada som inträf­fat den månad då den för­säk­rade fyl­ler 65 år eller senare.

44 §   I fråga om liv­rän­tor som har beslu­tats före den 1 janu­ari 2006 tilläm­pas 4 kap. 5 och 6 §§ samt 12 § tredje styc­ket i den upp­hävda lagen (1976:380) om arbets­ska­de­för­säk­ring i deras lydelse före den 1 janu­ari 2006 i stäl­let för 41 kap. 11 §, 12 § andra styc­ket samt 17, 20 och 24 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken. Detta gäl­ler även vid ompröv­ning av liv­rän­tan och vid pröv­ning av fort­satt rätt till liv­ränta efter en tids­be­grän­sad sådan liv­ränta.

45 §   Vid tillämp­ning av 41 kap. 24 § soci­al­för­säk­rings­bal­ken ska liv­rän­te­un­der­la­get för tid före 2004 räk­nas om med de årliga för­änd­ring­arna i pris­bas­belop­pet.

46 §   Bestäm­mel­serna i 88 kap. 20 § soci­al­för­säk­rings­bal­ken om under­lå­ten eller bris­tande avgifts­be­tal­ning gäl­ler i tillämp­liga delar också i fråga om minsk­ning av liv­ränta enligt 42 kap. 2 och 4 §§ bal­ken.

Stat­ligt per­sonska­deskydd

47 §   I fråga om skada som har inträf­fat före den 1 juli 1977 gäl­ler fort­fa­rande bestäm­mel­serna i mili­tä­rer­sätt­nings­la­gen (1950:261), för­ord­ningen (1954:249) om ersätt­ning i anled­ning av kropps­skada, ådra­gen under tjänst­gö­ring i civil­för­sva­ret och för­ord­ningen (1954:250) om ersätt­ning i anled­ning av kropps­skada, ådra­gen under vis­telse å anstalt m.m., dock med undan­tag av 6 § 2 mom. andra styc­ket mili­tä­rer­sätt­nings­la­gen såvitt avser avdrag på sjuk­pen­ning vid sjuk­hus­vård. Vid tillämp­ning av 11 § 2 mom. andra styc­ket samma lag ska med pen­sion enligt den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring lik­stäl­las all­män ålder­pen­sion enligt soci­al­för­säk­rings­bal­ken. Bestäm­mel­serna i 3 kap. 5 § första styc­ket andra meningen och 6 § andra styc­ket andra meningen i den upp­hävda lagen (1976:380) om arbets­ska­de­för­säk­ring i deras lydelse före den 1 juli 1993 ska tilläm­pas på mot­sva­rande sätt i fråga om sjuk­pen­ning och sär­skild sjuk­pen­ning enligt de upp­hävda för­fatt­ning­arna.

48 §   Med grund­ut­bild­ning som avses i 43 kap. 12-17 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken lik­ställs mot­sva­rande utbild­ning enligt 27 § 1 mom. D värn­pliktsla­gen (1941:967) i dess lydelse före den 1 juni 1972.

49 §   Bestäm­mel­serna i 7 § i den upp­hävda lagen (1977:265) om stat­ligt per­sonska­deskydd i deras lydelse före den 1 janu­ari 1993 tilläm­pas i fråga om ska­dor som har inträf­fat före den dagen och anmälts till en all­män för­säk­rings­kassa senast den 30 juni 1993.

50 §   Bestäm­mel­serna i 12 och 13 §§ i den upp­hävda lagen (1977:265) om stat­ligt per­sonska­deskydd i deras lydelse före den 1 juli 1995 tilläm­pas i fråga om tjänst­gö­ring före den dagen. För den som efter juni 1995 tjänst­gjorde enligt den upp­hävda lagen (1980:1021) om mili­tär grund­ut­bild­ning för kvin­nor tilläm­pas bestäm­mel­serna i deras lydelse från och med den 1 juli 1995.

51 §   Bestäm­mel­serna i 12 § i den upp­hävda lagen (1977:265) om stat­ligt per­sonska­deskydd i deras lydelse före den 1 janu­ari 1998 tilläm­pas i fråga om liv­rän­tor som fast­ställts före den dagen.

52 §   Bestäm­mel­serna i 12 § i den upp­hävda lagen (1977:265) om stat­ligt per­sonska­deskydd i deras lydelse före den 1 juli 2002 tilläm­pas i fråga om liv­rän­tor som fast­ställts före den dagen.

Krigs­ska­de­er­sätt­ning till sjö­män

53 §   I fråga om skada som har inträf­fat före den 1 juli 1977 gäl­ler fort­fa­rande bestäm­mel­serna i lagen (1954:246) om krigs­för­säk­ring för sjö­män m.fl., för­ord­ningen (1954:247) om ersätt­ning av stats­me­del vid olycks­fall, som till följd av krigs­åt­gärd drabba sjö­män m.fl. och för­ord­ningen (1954:248) om ersätt­ning av stats­me­del vid olycks­fall, som till följd av krigs­åt­gärd drabba fis­kare.

Smitt­bä­rar­pen­ning

54 §   Om ett ersätt­nings­ä­rende pågår på grund av bestäm­mel­serna i 16 § ska det som före­skrivs om sjuk­pen­ning i 46 kap. 14 och 18 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken avse sum­man av sjuk­pen­ning och sjuk­pen­ning­tillägg.

5 kap. Över­gångs­be­stäm­mel­ser till 48-52 kap. (avdel­ning D)

Han­di­kap­per­sätt­ning

1 §   För en ersätt­nings­be­rät­ti­gad som före den 1 janu­ari 2001 fick inva­li­di­tets­tillägg eller inva­li­di­tet­s­er­sätt­ning som bevil­jats före den 1 juli 1975 på grund­val av då gäl­lande reg­ler, får för­må­nen inte mins­kas eller upp­höra i annat fall än om så skulle ha skett om de äldre bestäm­mel­serna fort­fa­rande hade varit tillämp­liga.

2 §   Vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna i 50 kap. 6 § soci­al­för­säk­rings­bal­ken lik­ställs stu­di­e­stöd enligt den upp­hävda stu­di­e­stöds­la­gen (1973:349) eller enligt över­gångs­be­stäm­mel­serna till stu­di­e­stöds­la­gen (1999:1395) med stu­di­e­stöd enligt stu­di­e­stöds­la­gen (1999:1395).

Bil­stöd

3 §   Vid tillämp­ning av före­skrif­ten i 52 kap. 10 § första styc­ket 2 soci­al­för­säk­rings­bal­ken lik­ställs med den som har bevil­jats bidrag enligt första styc­ket 1 i samma para­graf dels han­di­kap­pad som vid utgången av sep­tem­ber 1988 inne­hade for­don som anskaf­fats av honom med bidrag enligt den upp­hävda för­ord­ningen (1987:410) om bidrag till han­di­kap­pade för att skaffa motor­for­don m.m., dels den som vid utgången av sep­tem­ber 1988 var ägare till for­don som var befriat från skatt enligt 40 § första styc­ket i den upp­hävda väg­tra­fikskat­te­la­gen (1973:601) i lag­rum­mets dåva­rande lydelse.

4 §   Vid tillämp­ning av denna lag ska bil­stöd anses avse den tid­punkt då ansö­kan om stöd kom­mer in till För­säk­rings­kas­san.

6 kap. Över­gångs­be­stäm­mel­ser till 53-74 kap. (avdel­ning E)

Äldre pen­sions­ord­ningar

1 §   Beträf­fande rätt till ålderspen­sion på grund av avgif­ter, som erlagts enligt 34 § i den upp­hävda lagen (1913:120) om all­män pen­sions­för­säk­ring, enligt 35 § i den upp­hävda lagen (1935:434) om folk­pen­sio­ne­ring eller enligt den upp­hävda lagen (1946:433) om fri­vil­lig stat­lig pen­sions­för­säk­ring, ska äldre bestäm­mel­ser alltjämt gälla.

2 §   Om det görs san­no­likt att avgif­ter enligt 4 § i den upp­hävda lagen (1913:120) om all­män pen­sions­för­säk­ring erlagts av någon som inte var berät­ti­gad till folk­pen­sion enligt den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring, ska Pen­sions­myn­dig­he­ten bevilja honom eller henne pen­sion med lägst vad som mot­sva­rar pen­sion på grund av de avgif­ter som kan antas ha bli­vit erlagda.

3 §   Beträf­fande avgifts-​ eller grund­pen­sion enligt äldre bestäm­mel­ser, som vid utgången av 1962 erhölls av den som inte var berät­ti­gad till folk­pen­sion enligt den upp­hävda lagen (1946:431) om folk­pen­sio­ne­ring, ska de äldre bestäm­mel­serna fort­fa­rande gälla.

4 §   Bestäm­mel­serna om fri­vil­lig pen­sions­för­säk­ring i 22 kap. i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring i deras lydelse före den 1 janu­ari 1981 tilläm­pas på för­säk­ring på grund av avgift som har beta­lats före den dagen.

De för­säk­rings­tek­niska grun­derna som avses i 22 kap. 2 § i den upp­hävda lagen om all­män för­säk­ring kan även fast­stäl­las av den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer. Lag (2017:558).

5 §   Har upp­hävts genom lag (2017:1129).

Inkomst­grun­dad ålderspen­sion

6 §   För år före 2001 ska vid tillämp­ning av soci­al­för­säk­rings­bal­ken med ett inkomst­bas­belopp lik­stäl­las
   1. för åren 1960-​1994 det vid respek­tive års ingång gäl­lande bas­belop­pet enligt den upp­hävda lagen (1959:291) om för­säk­ring för all­män tilläggs­pen­sion och den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring,
   2. för åren 1995 och 1996 det för respek­tive år gäl­lande bas­belop­pet enligt den upp­hävda lagen om all­män för­säk­ring sedan detta ökats med det belopp som föl­jer av 1 kap. 6 § sista styc­ket den lagen i dess lydelse före den 1 juli 1996,
   3. för åren 1997 och 1998 det för respek­tive år gäl­lande för­höjda bas­belop­pet enligt den upp­hävda lagen om all­män för­säk­ring, och
   4. för åren 1999 och 2000 det för respek­tive år gäl­lande för­höjda pris­bas­belop­pet enligt den upp­hävda lagen om all­män för­säk­ring.

7 §   För tid före 1999 ska, vid tillämp­ning av soci­al­för­säk­rings­bal­ken, med en per­sons pen­sions­grun­dande inkomst respek­tive pen­sions­grun­dande belopp enligt 60 kap. 7 § bal­ken avses de pen­sions­po­äng som per­so­nen med anled­ning av sin pen­sions­grun­dande inkomst respek­tive för­tidspen­sion till­go­do­räk­nats för det berörda året enligt den upp­hävda lagen (1959:291) om för­säk­ring för all­män tilläggs­pen­sion eller enligt den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring mul­ti­pli­ce­rat med det bas­belopp för respek­tive år som anges i 6 § 1-3 och avrun­dat till när­maste hund­ra­tal kro­nor. Om det fram­räk­nade belop­pet slu­tar på 50 kro­nor ska avrund­ning ske till när­mast högre hund­ra­tal kro­nor.

8 §   Vid beräk­ning enligt 7 § ska pen­sions­po­ängen som avser pen­sions­grun­dande inkomst ökas med talet ett. Om den som till­go­do­räk­nats pen­sions­po­äng med anled­ning av för­tidspen­sion inte för samma år till­go­do­räk­nats pen­sions­po­äng för pen­sions­grun­dande inkomst ska i stäl­let pen­sions­po­ängen med anled­ning av för­tidspen­sio­nen ökas med talet ett.

9 §   Vid tillämp­ning av 7 och 8 §§ lik­ställs sjuk­bi­drag med för­tidspen­sion.

10 §   Vid beräk­ning av pen­sions­grun­dande belopp enligt 7 och 8 §§ ska, om sådant för­hål­lande som avsågs i 15 kap. 19 § i den upp­hävda lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion i dess lydelse före den 1 janu­ari 2003 gällt för en pen­sions­be­rät­ti­gad, bestäm­mel­serna om pro­por­tio­ne­ring i den para­gra­fen tilläm­pas beträf­fande detta belopp.

11 §   Med pen­sions­po­äng enligt den upp­hävda lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion ska för tid före den 1 janu­ari 1999 lik­stäl­las pen­sions­po­äng enligt den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring. Med tilläggs­pen­sion enligt den upp­hävda lagen om inkomst­grun­dad ålderspen­sion ska för tid före den 1 janu­ari 2001 lik­stäl­las tilläggs­pen­sion i form av ålderspen­sion enligt den upp­hävda lagen om all­män för­säk­ring.

12 §   Har på grund av under­lå­ten avgifts­be­tal­ning pen­sions­po­äng inte till­go­do­räk­nats en pen­sions­be­rät­ti­gad för tid före 1998, ska vid beräk­ning av tilläggs­pen­sion enligt 63 kap. 8 § första styc­ket soci­al­för­säk­rings­bal­ken hän­syn tas till så stor del av den pro­dukt som anges i 63 kap. 6 § första styc­ket 1 bal­ken och till så stor del av det belopp som anges i samma stycke 2, som sva­rar mot kvo­ten mel­lan det antal år, dock högst 30, för vilka pen­sions­po­äng har till­go­do­räk­nats den pen­sions­be­rät­ti­gade och talet 30 ökat med ett för varje år före 1998 för vil­ket han eller hon till följd av under­lå­ten avgifts­be­tal­ning inte har till­go­do­räk­nats pen­sions­po­äng. Detta tal får dock inte ökas till mer än 50.

13 §   För en pen­sions­be­rät­ti­gad som är svensk med­bor­gare och född 1914 eller tidi­gare ska 12 § inte gälla.

14 §   För en pen­sions­be­rät­ti­gad som är svensk med­bor­gare och född under något av åren 1915-​1923 ska vid tillämp­ning av 12 § talen 30 bytas ut mot talen 20 ökat med ett för varje helt år som har för­flu­tit från och med 1915 till utgången av det år då den pen­sions­be­rät­ti­gade är född. Dess­utom ska för varje sådant år den ökning enligt 12 § som för­an­leds av under­lå­ten avgifts­be­tal­ning göras med en tion­del av det antal år för vil­ket han eller hon av sådan anled­ning inte har till­go­do­räk­nats pen­sions­po­äng.

15 §   För en pen­sions­be­rät­ti­gad som är född 1923 eller tidi­gare, och för vil­ken undan­ta­gande enligt 11 kap. 7 § i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring i dess lydelse före den 1 janu­ari 1982 gällt, ska vid beräk­ning av tilläggs­pen­sion bestäm­mel­serna i 12 § tilläm­pas på mot­sva­rande sätt för år för vil­ket den för­säk­rade till följd av undan­ta­gan­det fått pen­sions­po­ängen mins­kad med mer än en poäng eller inte till­go­do­räk­nats någon pen­sions­po­äng.

16 §   För en pen­sions­be­rät­ti­gad som är svensk med­bor­gare och född 1914 eller tidi­gare ska 15 § inte gälla.

17 §   För en pen­sions­be­rät­ti­gad som är svensk med­bor­gare och född något av åren 1915-​1923 ska 14 § tilläm­pas på mot­sva­rande sätt för år för vil­ket den för­säk­rade till följd av undan­ta­gande enligt 11 kap. 7 § i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring i dess lydelse före den 1 janu­ari 1982 fått pen­sions­po­ängen mins­kad med mer än en poäng eller inte till­go­do­räk­nats någon pen­sions­po­äng.

18 §   För en pen­sions­be­rät­ti­gad som är född 1927 eller tidi­gare ska vid beräk­ning av tilläggs­pen­sion enligt 63 kap. 6 § soci­al­för­säk­rings­bal­ken bestäm­mel­serna i 15 kap. 2 § i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring i deras lydelse före den 1 janu­ari 1974 tilläm­pas på mot­sva­rande sätt för tid före den dagen.

19 §   Punk­terna 3 och 4 i över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (1974:784) om änd­ring i lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring ska fort­fa­rande gälla vid beräk­ning av tilläggs­pen­sion för de pen­sions­be­rät­ti­gade som avses där.

Vid beräk­ning av tilläggs­pen­sion ska, i sådana fall som avses i punkt 3 i över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (1974:784) om änd­ring i lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring, reduk­tions­fak­torn 0,5 gälla.

20 §   Vid beräk­ning av ökning av tilläggs­pen­sio­nen enligt 63 kap. 13 § soci­al­för­säk­rings­bal­ken respek­tive avdrag från pen­sio­nen enligt 63 kap. 14 § bal­ken ska fak­torn 0,7 pro­cent ersät­tas av fak­torn 0,6 pro­cent för månad före den 1 juli 1990.

21 §   Om en för­säk­rad inte har haft rätt till inkomst­pen­sion på grund av bestäm­mel­serna i 5 kap. 1 § tredje styc­ket tredje meningen i den upp­hävda lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion, ska vid beräk­ning av pen­sions­be­håll­ning bestäm­mel­serna i 62 kap. 5-8 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken tilläm­pas som om han eller hon hade upp­bu­rit inkomst­pen­sion.

22 §   Bestäm­mel­sen i 64 kap. 28 § andra styc­ket soci­al­för­säk­rings­bal­ken om upp­räk­ning med bas­ränta ska inte tilläm­pas för tid före det första valet av pla­ce­ring av pre­mie­pen­sions­me­del. Lag (2011:1435).

23 §   Vid tillämp­ning av 60 kap. 19 § soci­al­för­säk­rings­bal­ken ska stu­die­bi­drag som läm­nas enligt 4 kap. i den upp­hävda stu­di­e­stöds­la­gen (1973:349) lik­stäl­las med stu­die­bi­drag enligt 3 kap. stu­di­e­stöds­la­gen (1999:1395).

Inkomst­grun­dad ålderspen­sion och garan­ti­pen­sion

24 §   Inkomst­pen­sion, tilläggs­pen­sion och garan­ti­pen­sion får läm­nas för högst tre måna­der före ansök­nings­må­na­den om den pen­sions­be­rät­ti­gade ome­del­bart före 65 års ålder fick sär­skild efter­le­van­de­pen­sion.

Bestäm­mel­serna i första styc­ket tilläm­pas bara i fråga om pen­sion som läm­nas tidi­gast från och med den månad då den pen­sions­be­rät­ti­gade fyllde 65 år.

25 §   Pen­sions­myn­dig­he­ten ska utreda om den pen­sions­be­rät­ti­gade vill ta ut ålderspen­sion om han eller hon inte har ansökt om inkomst-​, tilläggs-​ eller garan­ti­pen­sion senast måna­den före den då han eller hon fyl­ler 65 år och för den måna­den har fått sär­skild efter­le­van­de­pen­sion.

Garan­ti­pen­sion

26 §   Med för­säk­rings­tid för garan­ti­pen­sion ska för tid före 2001 avses bosätt­nings­tid enligt 5 kap. i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring i kapit­lets lydelse före den 1 janu­ari 2001.

I fråga om den som är född år 1958 eller senare ska vid tillämp­ningen av första styc­ket inte till­go­do­räk­nas sådan tid som avses i 5 kap. 7 § i den upp­hävda lagen om all­män för­säk­ring i dess lydelse före den 1 janu­ari 2001.
Lag (2022:1267).

27 §   Garan­ti­pen­sion enligt 66 kap. soci­al­för­säk­rings­bal­ken läm­nas även till den som inte var berät­ti­gad till folk­pen­sion i form av ålderspen­sion före utgången av 2002, om han eller hon före den tid­punk­ten hade till­go­do­räk­nats bosätt­nings­tid i Sve­rige och senare upp­fyl­ler kra­vet om minst tio års bosätt­ning här enligt punkt 4 i över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (1992:1277) om änd­ring i lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring i dess lydelse före den 1 janu­ari 2003.

28 §   Vid beräk­ning av garan­ti­pen­sion enligt 66 kap.
soci­al­för­säk­rings­bal­ken ska beak­tas även bosätt­nings­tid för tid efter utgången av 2002, som den pen­sions­be­rät­ti­gade skulle ha till­go­do­räk­nats, om bestäm­mel­serna i punkt 4 i över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (1992:1277) om änd­ring i lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring fort­fa­rande hade gällt.

29 §   För den som har rätt att enligt 67 kap. 7-9 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken som för­säk­rings­tid för garan­ti­pen­sion till­go­do­räk­nas viss bosätt­nings­tid från sitt tidi­gare hem­land och som har bevil­jats uppe­hålls­till­stånd före den 1 janu­ari 2001 ska beräk­ningen av för­säk­rings­tid ske enligt bestäm­mel­serna om bosätt­nings­tid i 5 kap. 7 § i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring i dess lydelse före den dagen.

30 §   Bestäm­mel­serna i 67 kap. 13 § soci­al­för­säk­rings­bal­ken ska gälla även i fråga om beräk­ning av för­säk­rings­tid för garan­ti­pen­sion för en kvinna som är född något av åren 1938-​1944 och som med stöd av över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (1988:881) om änd­ring i lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring haft rätt till folk­pen­sion i form av änke­pen­sion vid utgången av 2002 och där­ef­ter haft rätt till änke­pen­sion eller garan­ti­pen­sion till sådan pen­sion enligt den upp­hävda lagen (2000:462) om infö­rande av lagen (2000:461) om efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd till barn eller enligt denna lag.

Är änke­pen­sio­nen eller garan­ti­pen­sio­nen till sådan pen­sion beräk­nad i för­hål­lande till det antal år för vilka till­go­do­räk­nats pen­sions­po­äng för tilläggs­pen­sion, ska för­säk­rings­tid för garan­ti­pen­sion beräk­nas med samma kvot­del av 40 års för­säk­rings­tid som sva­rar mot den kvot­del av 30 års till­go­do­räk­nade pen­sions­po­äng som änke­pen­sio­nen eller garan­ti­pen­sio­nen till sådan pen­sion beräk­nats på.

31 §   Bestäm­mel­serna i 67 kap. 13 § soci­al­för­säk­rings­bal­ken gäl­ler även för den som fyllde 65 år i janu­ari 2003 och som i decem­ber 2002 hade hel för­tidspen­sion, helt sjuk­bi­drag eller hel sär­skild efter­le­van­de­pen­sion enligt den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring.

32 §   Det som före­skrivs om hel sju­ker­sätt­ning i 67 kap. 13 § soci­al­för­säk­rings­bal­ken tilläm­pas också i fråga om hel sär­skild efter­le­van­de­pen­sion.

Vid tillämp­ning av första styc­ket ska för en för­säk­rad som haft rätt till hel sär­skild efter­le­van­de­pen­sion i för­hål­lande till det antal år för vilka till­go­do­räk­nats pen­sions­po­äng för tilläggs­pen­sion, för­säk­rings­tid för garan­ti­pen­sion beräk­nas med samma kvot­del av 40 års för­säk­rings­tid som sva­rar mot den kvot­del av 30 års till­go­do­räk­nade pen­sions­po­äng som den sär­skilda efter­le­van­de­pen­sio­nen beräk­nats på.

Sär­skilt pen­sions­tillägg

33 §   Till grund för rätt till eller beräk­ning av sär­skilt pen­sions­tillägg enligt 73 kap. soci­al­för­säk­rings­bal­ken får inte läg­gas vård som getts före 1964.

34 §   Med ett vår­dår enligt 73 kap. 3 § soci­al­för­säk­rings­bal­ken lik­ställs varje kalen­derår från och med 1964 till och med 1973, under vil­ket för­äl­dern har vår­dat sjukt eller han­di­kap­pat barn som inte upp­nått 16 års ålder och bar­net har fått vård­bi­drag i form av inva­li­di­tet­s­er­sätt­ning
      a) i fråga om 1964 under sex måna­der, och
      b) i fråga om övriga år under större delen av året.

35 §   Vid tillämp­ning av 73 kap. 3 § soci­al­för­säk­rings­bal­ken lik­ställs inva­li­di­tets­tillägg enligt 9 kap. 2 § i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring i dess lydelse före den 1 juli 1975 med han­di­kap­per­sätt­ning.

36 §   En för­äl­der som är född 1927 eller tidi­gare får till­go­do­räk­nas vår­dår även för det år under vil­ket han eller hon fyllt 65 år, om för­äl­dern inte enligt 6 kap. 1 § tredje styc­ket i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring har tagit ut ålderspen­sion före den månad under vil­ken han eller hon fyllt 65 år.

37 §   Den som före den 1 juli 1995 för­ord­nats som för­myn­dare för en omyn­dig ska vid tillämp­ning av 73 kap. 4 § soci­al­för­säk­rings­bal­ken anses som sär­skilt för­ord­nad vård­nads­ha­vare, om vård­nad ingår i upp­dra­get.

7 kap. Över­gångs­be­stäm­mel­ser till 75-92 kap. (avdel­ning F)

Barn­pen­sion och efter­le­van­de­stöd

1 §   I fråga om barn­pen­sion på grund av döds­fall som inträf­fat före den 1 janu­ari 2003 gäl­ler 2-4, 6 och 7 §§ i stäl­let för det som före­skrivs i 78 kap. 7?14 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken.
Vid tillämp­ningen av 2 § lik­ställs sjuk­bi­drag med för­tidspen­sion.

Har rät­ten till barn­pen­sion upp­hört slut­gil­tigt före den 1 janu­ari 2002, finns det inte någon rätt till barn­pen­sion enligt 78 kap. eller efter­le­van­de­stöd enligt 79 kap.
soci­al­för­säk­rings­bal­ken. Lag (2011:1076).

2 §   Barn­pen­sion ska beräk­nas som sum­man av
   1. 30 pro­cent av hel för­tidspen­sion, beräk­nad enligt 13 kap. 2 och 3 §§ i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring i deras lydelse före den 1 janu­ari 2003, som den avlidne var berät­ti­gad till när han eller hon avled eller skulle ha varit berät­ti­gad till, om rätt till sådan pen­sion hade inträtt vid tid­punk­ten för döds­fal­let, eller 30 pro­cent av inkomst­grun­dad ålderspen­sion beräk­nad enligt 63 kap. 6 § första styc­ket 1 och andra styc­ket, 8 § första styc­ket samt 24 och 27-29 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken samt 6 kap. 12-18 §§ denna lag, om den avlidne vid döds­fal­let var berät­ti­gad till tilläggs­pen­sion i form av ålderspen­sion enligt lagen om all­män för­säk­ring, och
   2. 25 pro­cent av det för 2003 gäl­lande pris­bas­belop­pet.

3 §   Om flera barn är berät­ti­gade till barn­pen­sion efter den för­säk­rade, ska det i 2 § 1 nämnda pro­cent­ta­let ökas med talet 20 för varje barn utö­ver det första. Detta belopp ska där­ef­ter delas lika mel­lan bar­nen. Vid beräk­ning av belop­pet enligt 2 § 1 ska bestäm­mel­serna i 14 kap. 8 § i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring i deras lydelse före den 1 janu­ari 2003 ha fort­satt tillämp­ning.

4 §   För rätt till 25-​procentstillägg enligt 2 § 2 krävs att det för den avlidne kan till­go­do­räk­nas minst tre år med pen­sions­po­äng. Här­vid ska 63 kap. 4 § soci­al­för­säk­rings­bal­ken tilläm­pas på mot­sva­rande sätt.

Vid beräk­ning av 25-​procentstillägg ska bestäm­mel­serna i 5 kap. 1, 3-7 och 11 §§ i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring och punkt 3 i över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (1992:1277) om änd­ring i lagen om all­män för­säk­ring, i dessa bestäm­mel­sers lydelse före den 1 janu­ari 2003, tilläm­pas.

6 §   I fråga om efter­le­vande barn som vid utgången av 2002 fick folk- och tilläggs­pen­sion i form av barn­pen­sion efter en för­äl­der och endast folk­pen­sion i form av barn­pen­sion efter den andra för­äl­dern ska 79 kap. 4 § andra meningen soci­al­för­säk­rings­bal­ken inte tilläm­pas.

Efter­le­van­de­pen­sions­un­der­lag

7 §   Vid tillämp­ning av 82 kap. 12 och 15 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken ska med pen­sions­grun­dande inkomst lik­stäl­las pen­sions­grun­dande belopp för för­tidspen­sion och sjuk­bi­drag enligt den upp­hävda lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion i dess lydelse före den 1 janu­ari 2003.

Omställ­ningspen­sion och garan­ti­pen­sion

8 §   I fråga om omställ­ningspen­sion på grund av döds­fall som inträf­fat före den 1 janu­ari 2003 gäl­ler 9-11 §§ i stäl­let för det som före­skrivs i 77 kap. 18 § samt 80 kap. 3-6, 8 och 10 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken. Vid tillämp­ningen av 10 § lik­ställs sjuk­bi­drag med för­tidspen­sion.

9 §   I fråga om rät­ten till omställ­ningspen­sion ska 14 kap. 4 § första styc­ket i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring i dess lydelse före den 1 janu­ari 2003 fort­fa­rande tilläm­pas.

10 §   Omställ­ningspen­sion ska beräk­nas som sum­man av
   1. 40 pro­cent eller, om det efter den avlidne finns barn som har rätt till barn­pen­sion enligt 78 kap. 2-6 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken efter honom eller henne, 20 pro­cent av den för­tidspen­sion eller ålderspen­sion som anges i 2 § 1 i detta kapi­tel, och
   2. 90 pro­cent av det för 2003 gäl­lande pris­bas­belop­pet.

Vid beräk­ning av belop­pet enligt första styc­ket 1 ska bestäm­mel­serna i 14 kap. 8 § i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring, i deras lydelse före den 1 janu­ari 2003, fort­fa­rande tilläm­pas.

11 §   För rätt till 90-​procentstillägg enligt 10 § första styc­ket 2 krävs att det för den avlidne kan till­go­do­räk­nas minst tre år med pen­sions­po­äng. Här­vid ska 63 kap. 4 § soci­al­för­säk­rings­bal­ken tilläm­pas på mot­sva­rande sätt.

Vid beräk­ning av 90-​procentstillägg ska bestäm­mel­serna i 5 kap. 1, 3-7 och 11 §§ i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring samt punkt 3 i över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (1992:1277) om änd­ring i lagen om all­män för­säk­ring, i deras lydelse före den 1 janu­ari 2003, tilläm­pas.

12 §   I fråga om garan­ti­pen­sion till omställ­ningspen­sion på grund av döds­fall som inträf­fat före den 1 janu­ari 2003 gäl­ler 13-17 och 19 §§ i stäl­let för vad som före­skrivs i 81 kap. 2 och 4-12 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken.

13 §   En efter­le­vande som är bosatt i Sve­rige ska, om vill­ko­ren i 8 kap. 4 och 5 §§ i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring i deras lydelse före den 1 janu­ari 2003 är upp­fyllda och om minst tre års bosätt­nings­tid eller minst tre år med pen­sions­po­äng kan till­go­do­räk­nas för den avlidne, ha rätt till garan­ti­pen­sion beräk­nad enligt 14-17 §§.

14 §   Till grund för beräk­ning av garan­ti­pen­sion ska ligga den omställ­ningspen­sion som den efter­le­vande har rätt till. Med omställ­ningspen­sion avses även efter­le­van­de­pen­sion enligt utländsk lag­stift­ning som inte är att lik­ställa med garan­ti­pen­sion enligt denna lag.

15 §   För en efter­le­vande som helt sak­nar rätt till omställ­ningspen­sion eller vars omställ­ningspen­sion inte över­sti­ger 1,49 pris­bas­belopp ska den årliga garan­ti­pen­sio­nen mot­svara 2,15 pris­bas­belopp (bas­ni­vån) mins­kat med ett belopp som mot­sva­rar den nämnda omställ­ningspen­sio­nen.

För en efter­le­vande, som har rätt till omställ­ningspen­sion som över­sti­ger 1,49 pris­bas­belopp, ska den årliga garan­ti­pen­sio­nen mot­svara skill­na­den mel­lan 0,66 pris­bas­belopp och 40 pro­cent av den del av omställ­ningspen­sio­nen som över­sti­ger 1,49 pris­bas­belopp.

16 §   Vid beräk­ning av garan­ti­pen­sion enligt 14 och 15 §§ ska, om inte annat föl­jer av 17 §, bestäm­mel­serna i 5 kap. 1, 3-7 och 11 §§ i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring och punkt 3 i över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (1992:1277) om änd­ring i lagen om all­män för­säk­ring, i dessa bestäm­mel­sers lydelse före den 1 janu­ari 2003, tilläm­pas.

17 §   Om det för den avlidne inte kan till­go­do­räk­nas 30 år med intjä­nade pen­sions­po­äng eller 40 års bosätt­nings­tid ska garan­ti­pen­sio­nens bas­nivå och garan­ti­pen­sio­nen beräk­nas enligt vad som anges i 43-46 §§.

Sam­ord­ning av omställ­ningspen­sion och änke­pen­sion

18 §   Det som före­skrivs om änke­pen­sion i 77 kap. 12 § soci­al­för­säk­rings­bal­ken ska i före­kom­mande fall avse även garan­ti­pen­sion till änke­pen­sio­nen. I sådant fall ska minsk­ning enligt andra styc­ket andra meningen i den nyss­nämnda para­gra­fen i första hand göras på sådan garan­ti­pen­sion och i andra hand på 90-​procentstillägget enligt 84 kap. 6 § 2 bal­ken.

För­säk­rings­tid för garan­ti­pen­sion

19 §   Med för­säk­rings­tid för garan­ti­pen­sion till omställ­ningspen­sion eller till änke­pen­sion ska för tid före den 1 janu­ari 2003 avses bosätt­nings­tid enligt 5 kap. i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring i kapit­lets lydelse före den 1 janu­ari 2003.

I fråga om döds­fall som har inträf­fat efter utgången av år 2022 ska vid tillämp­ningen av första styc­ket inte till­go­do­räk­nas sådan tid som avses i 5 kap. 7 § i den upp­hävda lagen om all­män för­säk­ring i dess lydelse före den 1 janu­ari 2003. Lag (2022:1267).

Änke­pen­sion och garan­ti­pen­sion

20 §   En efter­le­vande som vid utgången av 2002 hade rätt till folk­pen­sion eller tilläggs­pen­sion i form av änke­pen­sion enligt över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (1988:881) om änd­ring i lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring har rätt till änke­pen­sion och garan­ti­pen­sion till sådan pen­sion enligt vad som före­skrivs i 21-24 och 26-46 §§. Det­samma ska gälla om rätt till sådan änke­pen­sion upp­kom­mer först efter utgången av 2002 men grun­dar sig på döds­fall som inträf­fat före den 1 janu­ari 2003. För änke­pen­sion och garan­ti­pen­sion till sådan pen­sion enligt denna para­graf ska dess­utom gälla vad som före­skrivs i 77 och 85 kap. soci­al­för­säk­rings­bal­ken.

21 §   Om rätt till tilläggs­pen­sion i form av änke­pen­sion har upp­kom­mit på grund av ett döds­fall som inträf­fat före 1990 ska änkan, oav­sett när hon är född och om inte annat före­skrivs i 23 §, ha rätt till änke­pen­sion beräk­nad enligt 84 kap. 2-5 §§, 6 § 2 och 8 § soci­al­för­säk­rings­bal­ken.
Det­samma ska gälla för änkor som är födda 1929 eller tidi­gare och vil­kas rätt till tilläggs­pen­sion i form av änke­pen­sion har upp­kom­mit på grund av döds­fall som inträf­fat under något av åren 1990-​2002.

Den sär­skilda bestäm­mel­sen i 84 kap. 4 § andra styc­ket 2 om beräk­ningen av för­tidspen­sion, när den avlidne var född 1954 eller senare tilläm­pas dock inte.

För bedöm­ningen av om rätt till änke­pen­sion före­lig­ger ska 83 kap. 8 § bal­ken tilläm­pas.

22 §   Om en änka som avses i 21 § har bevil­jats tilläggs­pen­sion i form av änke­pen­sion före den 1 janu­ari 1990 och denna dra­gits in före denna tid­punkt till följd av att hon ingått äkten­skap, ska vid tillämp­ningen av 83 kap. 8 § soci­al­för­säk­rings­bal­ken gälla att änke­pen­sio­nen ska börja beta­las ut på nytt även i fall då det nya äkten­ska­pet upp­lö­ses efter att ha bestått i fem år eller mer, dock under för­ut­sätt­ning att detta äkten­skap ingåtts efter den dag då man­nen fyllde 60 år.

23 §    /Upp­hör att gälla U:2026-​01-01/ För en änka som avses i 21 § krävs för rätt till 90- pro­cents­tillägg enligt 83 kap. 2 § 2 soci­al­för­säk­rings­bal­ken att hon hade rätt till sådant tillägg för decem­ber 2010.

Om änke­pen­sion, som dra­gits in på grund av att änkan ingått ett nytt äkten­skap, ska börja beta­las ut på nytt sedan detta upp­lösts ska änkan anses ha haft rätt till 90-​procentstillägg för decem­ber 2010, om hon inte fått tilläg­get enbart på grund av det nya äkten­ska­pet.

En änka som avses i 21 § och som har fyllt 66 år har inte rätt till 90-​procentstillägg. Lag (2022:891).

23 §    /Trä­der i kraft I:2026-​01-01/ För en änka som avses i 21 § krävs för rätt till 90- pro­cents­tillägg enligt 83 kap. 2 § 2 soci­al­för­säk­rings­bal­ken att hon hade rätt till sådant tillägg för decem­ber 2010.

Om änke­pen­sion, som dra­gits in på grund av att änkan ingått ett nytt äkten­skap, ska börja beta­las ut på nytt sedan detta upp­lösts ska änkan anses ha haft rätt till 90-​procentstillägg för decem­ber 2010, om hon inte fått tilläg­get enbart på grund av det nya äkten­ska­pet.

En änka som avses i 21 § och som har upp­nått rik­t­ål­dern för pen­sion enligt 2 kap. 10 a-10 d §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken har inte rätt till 90-​procentstillägg. Lag (2022:892).

24 §   Om rätt till tilläggs­pen­sion i form av änke­pen­sion har upp­kom­mit för en änka som är född under något av åren 1930-​1944 på grund av ett döds­fall som inträf­fat under något av åren 1990-​2002 ska hon ha rätt till änke­pen­sion beräk­nad enligt 84 kap. 2-5 och 12-15 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken.

Den sär­skilda bestäm­mel­sen i 84 kap. 4 § andra styc­ket 2 om beräk­ningen av för­tidspen­sion, när den avlidne var född 1954 eller senare tilläm­pas dock inte.

För bedöm­ningen av om rätt till änke­pen­sion före­lig­ger och med vil­ket belopp sådan pen­sion ska läm­nas ska 77 kap. 11 och 12 §§ samt 83 kap. 8 § bal­ken tilläm­pas.

26 §   Om rätt till tilläggs­pen­sion i form av änke­pen­sion har upp­kom­mit för en änka som är född 1945 eller senare på grund av ett döds­fall som inträf­fat under något av åren 1990-​2002 ska hon, om inte annat före­skrivs i 27 §, ha rätt till änke­pen­sion beräk­nad enligt 84 kap. 6-17 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken.

För bedöm­ningen av om rätt till änke­pen­sion före­lig­ger och med vil­ket belopp sådan pen­sion ska läm­nas ska 77 kap. 11 och 12 §§ samt 83 kap. 8 § bal­ken tilläm­pas.

27 §   För en änka som avses i 26 § krävs för rätt till 90- pro­cents­tillägg enligt 83 kap. 2 § 2 soci­al­för­säk­rings­bal­ken att vill­ko­ren i 83 kap. 7 § bal­ken är upp­fyllda.

28 §   För änkor som avses i 21 och 24 §§ ska sådan del av änke­pen­sion som avses i 83 kap. 2 § 1 soci­al­för­säk­rings­bal­ken beräk­nas med tillämp­ning även av 13 kap. 2 § första styc­ket tredje meningen i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring i dess lydelse före den 1 janu­ari 2003.

29 §   I fall som avses i 21, 24 och 26 §§ ska beräk­ningen ske på grund­val av pris­bas­belop­pet för 2003 i stäl­let för pris­bas­belop­pet för döds­fallså­ret.

30 §    /Upp­hör att gälla U:2026-​01-01/ Har rätt till folk­pen­sion i form av änke­pen­sion upp­kom­mit på grund av ett döds­fall som inträf­fat före 1990, ska änkan för tid efter 2002 ha rätt till garan­ti­pen­sion till änke­pen­sion under de för­ut­sätt­ningar och i den utsträck­ning som föl­jer av bestäm­mel­serna i 15, 18, 19 och 33-46 §§.

En änka, som är för­säk­rad enligt 4 och 5 kap. soci­al­för­säk­rings­bal­ken, har för tid före den månad då hon fyl­ler 66 år rätt till garan­ti­pen­sion till änke­pen­sion om hon hade rätt till sådan pen­sion för decem­ber 2010 eller skulle ha haft rätt till sådan pen­sion om hon då hade varit bosatt i Sve­rige. Lag (2022:891).

30 §    /Trä­der i kraft I:2026-​01-01/ Har rätt till folk­pen­sion i form av änke­pen­sion upp­kom­mit på grund av ett döds­fall som inträf­fat före 1990, ska änkan för tid efter 2002 ha rätt till garan­ti­pen­sion till änke­pen­sion under de för­ut­sätt­ningar och i den utsträck­ning som föl­jer av bestäm­mel­serna i 15, 18, 19 och 33-46 §§.

En änka, som är för­säk­rad enligt 4 och 5 kap. soci­al­för­säk­rings­bal­ken, har för tid före den månad då hon uppnår rik­t­ål­dern för pen­sion enligt 2 kap. 10 a-10 d §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken rätt till garan­ti­pen­sion till änke­pen­sion om hon hade rätt till sådan pen­sion för decem­ber 2010 eller skulle ha haft rätt till sådan pen­sion om hon då hade varit bosatt i Sve­rige. Lag (2022:892).

31 §   Har rätt till folk­pen­sion i form av änke­pen­sion upp­kom­mit på grund av ett döds­fall som inträf­fat under något av åren 1990-​2002, ska änkan ha rätt till garan­ti­pen­sion till änke­pen­sion under de för­ut­sätt­ningar och i den utsträck­ning som föl­jer av bestäm­mel­serna i 15, 18, 19 och 32-46 §§ samt i 77 kap. 12 § soci­al­för­säk­rings­bal­ken.

32 §    /Upp­hör att gälla U:2026-​01-01/ En änka, som avses i 31 § och som är för­säk­rad enligt 4 och 5 kap. soci­al­för­säk­rings­bal­ken, har för tid före den månad då hon fyl­ler 66 år rätt till garan­ti­pen­sion till änke­pen­sion, om hon hade rätt till sådan pen­sion för decem­ber 2010 eller skulle ha haft rätt till sådan pen­sion om hon då hade varit bosatt i Sve­rige och
   1. har vård­na­den om och sta­dig­va­rande sam­man­bor med barn under 16 år, som vid makens död sta­dig­va­rande vis­ta­des i makar­nas hem eller hos änkan, eller
   2. vid makens död hade fyllt 36 år och varit gift med den avlidne i minst fem år.

Om vill­ko­ret i första styc­ket 1 inte längre är upp­fyllt, upp­hör rät­ten till garan­ti­pen­sion till änke­pen­sion enligt den punk­ten. Vid bedöm­ningen av rät­ten till garan­ti­pen­sion enligt första styc­ket 2 ska det i så fall anses som om man­nen avli­dit då rät­ten till pen­sion enligt första styc­ket 1 upp­hörde och som om äkten­ska­pet varat till den tid­punk­ten. Lag (2022:891).

32 §    /Trä­der i kraft I:2026-​01-01/ En änka, som avses i 31 § och som är för­säk­rad enligt 4 och 5 kap. soci­al­för­säk­rings­bal­ken, har för tid före den månad då hon uppnår rik­t­ål­dern för pen­sion enligt 2 kap. 10 a- 10 d §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken rätt till garan­ti­pen­sion till änke­pen­sion, om hon hade rätt till sådan pen­sion för decem­ber 2010 eller skulle ha haft rätt till sådan pen­sion om hon då hade varit bosatt i Sve­rige och
   1. har vård­na­den om och sta­dig­va­rande sam­man­bor med barn under 16 år, som vid makens död sta­dig­va­rande vis­ta­des i makar­nas hem eller hos änkan, eller
   2. vid makens död hade fyllt 36 år och varit gift med den avlidne i minst fem år.

Om vill­ko­ret i första styc­ket 1 inte längre är upp­fyllt, upp­hör rät­ten till garan­ti­pen­sion till änke­pen­sion enligt den punk­ten. Vid bedöm­ningen av rät­ten till garan­ti­pen­sion enligt första styc­ket 2 ska det i så fall anses som om man­nen avli­dit då rät­ten till pen­sion enligt första styc­ket 1 upp­hörde och som om äkten­ska­pet varat till den tid­punk­ten. Lag (2022:892).

33 §   Om en för­säk­rad för samma månad har rätt till såväl sju­ker­sätt­ning i form av garan­ti­er­sätt­ning som garan­ti­pen­sion till änke­pen­sion, läm­nas endast den till belop­pet största av för­må­nerna.

34 §   En änka har rätt till garan­ti­pen­sion endast om en för­säk­rings­tid om minst tre år kan till­go­do­räk­nas för den avlidne.

35 §   En änka har inte rätt till garan­ti­pen­sion efter en man som hon inte levde till­sam­mans med vid den­nes död, om hon efter det att sam­man­lev­na­den med man­nen upp­hörde varit sambo med en annan man som hon varit gift med eller har eller har haft barn med.

36 §   Med en änka lik­ställs i fråga om rätt till garan­ti­pen­sion en ogift kvinna som är sambo med en ogift man vid hans död, om hon tidi­gare har varit gift med honom, eller har eller har haft barn med honom.

Den tid under vil­ken kvin­nan oav­bru­tet varit sambo med man­nen fram till den­nes död, ska vid tillämp­ningen av 32 § första styc­ket 2 lik­stäl­las med tid i ett äkten­skap.

37 §   Garan­ti­pen­sion får inte läm­nas om änkan
   1. gif­ter sig, eller
   2. är sambo med en man som hon varit gift med eller har eller har haft barn med.

Om äkten­ska­pet upp­lö­ses innan det varat i fem år eller om sam­bo­en­det upp­hör inom samma tid, ska garan­ti­pen­sio­nen läm­nas på nytt, om för­ut­sätt­ning­arna i övrigt för rätt till sådan pen­sion fort­fa­rande är upp­fyllda.

38 §   Beräk­ningen av garan­ti­pen­sio­nen ska grunda sig på den änke­pen­sion som änkan har rätt till.

Med änke­pen­sion avses även sådan efter­le­van­de­pen­sion enligt utländsk lag­stift­ning som inte är att lik­ställa med garan­ti­pen­sion enligt detta kapi­tel.

39 §   Om en änka för tid före den månad då hon fyl­ler 65 år får sådan ålderspen­sion som ska sam­ord­nas med änke­pen­sion enligt 84 kap. 12?15 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken, ska garan­ti­pen­sio­nen beräk­nas med hän­syn till änke­pen­sio­nen före det att änke­pen­sio­nen sam­ord­nas med ålderspen­sio­nen. Lag (2011:1076).

40 §   Om en änka, som avses i 31 §, har rätt till garan­ti­pen­sion med till­lämp­ning av 32 § första styc­ket 2 och inte hade fyllt 50 år vid man­nens död eller vid den tid­punkt som avses i 32 § andra styc­ket, ska garan­ti­pen­sio­nens bas­nivå mins­kas enligt föl­jande.

Garan­ti­pen­sio­nen ska mins­kas med en fem­ton­del för varje år som änkan var yngre än 50 år vid
   1. man­nens död, eller
   2. den tid­punkt som avses i 32 § andra styc­ket.

Mot­sva­rande gäl­ler om en änka som avses i 30 § inte hade fyllt 50 år vid man­nens död eller vid den tid­punkt som mot­sva­rar den som avses i 32 § andra styc­ket.

41 §   För en änka som avses i 31 § läm­nas garan­ti­pen­sio­nen i för­hål­lande till det antal år för vilka den avlidne maken vid utgången av 1989 till­go­do­räk­nats pen­sions­po­äng för tilläggs­pen­sion.

Om det för den avlidne inte kan till­go­do­räk­nas 30 år med intjä­nade pen­sions­po­äng, ska garan­ti­pen­sio­nens bas­nivå och garan­ti­pen­sio­nen beräk­nas enligt det som före­skrivs i 43-46 §§. De bestäm­mel­serna ska även tilläm­pas för en sådan änka som avses i 40 §.

Vid tillämp­ning och beräk­ning enligt andra styc­ket första meningen ska 63 kap. 24 och 27-29 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken gälla.

42 §   Vid beräk­ning av 90-​procentstillägg enligt 83 kap. 2 § 2 soci­al­för­säk­rings­bal­ken samt av garan­ti­pen­sion med tillämp­ning av 15 § detta kapi­tel till en änka som avses i 21, 24 eller 30 § ska bestäm­mel­serna i 5 kap. 1, 3-7 och 11 §§ i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring samt punk­terna 3 och 5 i över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (1992:1277) om änd­ring i lagen om all­män för­säk­ring, i deras lydelse före den 1 janu­ari 2003, tilläm­pas.

Om det för den avlidne inte kan till­go­do­räk­nas 30 år med intjä­nade pen­sions­po­äng eller 40 års bosätt­nings­tid, ska garan­ti­pen­sio­nens bas­nivå och garan­ti­pen­sio­nen beräk­nas enligt det som före­skrivs i 43-46 §§. Dessa bestäm­mel­ser ska även tilläm­pas för en sådan änka som avses i 40 §.

43 §   För en sådan änka som avses i 41 § andra styc­ket eller 42 § andra styc­ket är garan­ti­pen­sio­nens bas­nivå 2,15 pris­bas­belopp mul­ti­pli­ce­rat med folk­pen­sions­kvo­ten samt med 15-​delskvoten.

Under­la­get vid beräk­ning av garan­ti­pen­sion (beräk­nings­un­der­lag) är folk­pen­sions­kvo­ten mul­ti­pli­ce­rad med 15-​delskvoten mul­ti­pli­ce­rad med 0,9 pris­bas­belopp om änke­pen­sion läm­nas samt där­ef­ter ökad med den änke­pen­sion som avses i 38 och 39 §§ angi­ven i pris­bas­belopp. I änke­pen­sio­nen ska då inte ingå 90-​procentstillägg enligt 83 kap. 2 § 2 soci­al­för­säk­rings­bal­ken.

44 §   Den i 43 § avsedda folk­pen­sions­kvo­ten är, för en änka som avses i 42 §, den för den avlidne högsta kvo­ten av anta­let till­go­do­räk­nade bosätt­ningsår i för­hål­lande till talet 40 respek­tive anta­let till­go­do­räk­nade år med pen­sions­po­äng i för­hål­lande till talet 30. För en änka som avses i 31 § är folk­pen­sions­kvo­ten anta­let till­go­do­räk­nade år med pen­sions­po­äng i för­hål­lande till talet 30.

Den i 43 § avsedda 15-​delskvoten mot­sva­rar för­hål­lan­det mel­lan det antal 15-​delar till vil­ket minsk­ning ska ske enligt 40 § och talet 15.

45 §   Garan­ti­pen­sio­nen för en änka som avses i 43 § ska beräk­nas enligt föl­jande. Till den del beräk­nings­un­der­la­get inte över­sti­ger 0,9 pris­bas­belopp mul­ti­pli­ce­rat med folk­pen­sions­kvo­ten och med 15-​delskvoten, ska garan­ti­pen­sio­nens bas­nivå mins­kas med hela denna del av beräk­nings­un­der­la­get. Till den del beräk­nings­un­der­la­get över­sti­ger nämnda gräns men inte över­sti­ger pro­duk­ten av 0,72 pris­bas­belopp gånger 15-​delskvoten och folk­pen­sions­kvo­ten ökad med 1,06944, ska garan­ti­pen­sio­nen mins­kas alter­na­tivt ökas med en andel av denna del av beräk­nings­un­der­la­get på det sätt som anges i 46 §. Till den del beräk­nings­un­der­la­get över­sti­ger den i före­gå­ende mening angivna grän­sen men inte över­sti­ger 1,49 pris­bas­belopp ska garan­ti­pen­sio­nen ökas med 54 pro­cent av denna del av beräk­nings­un­der­la­get. Till den del beräk­nings­un­der­la­get över­sti­ger 1,49 pris­bas­belopp ska garan­ti­pen­sio­nen mins­kas med 40 pro­cent av den delen av beräk­nings­un­der­la­get.

46 §   Resul­ta­tet av talet 0,3481 minus pro­duk­ten av 0,987 gånger folk­pen­sions­kvo­ten och där­ef­ter mins­kat med pro­duk­ten av 0,36 gånger folk­pen­sions­kvo­ten i kvadrat ska mul­ti­pli­ce­ras med den del av beräk­nings­un­der­la­get som avses i 45 § andra meningen. Om resul­ta­tet är ett nega­tivt tal ska garan­ti­pen­sio­nen mins­kas genom att denna pen­sion mul­ti­pli­ce­ras med det erhållna belop­pet och i annat fall ökas genom mul­ti­pli­ka­tion med mot­sva­rande belopp.

47 §   Ett beslut om garan­ti­pen­sion till änke­pen­sion ska änd­ras om stor­le­ken av garan­ti­pen­sio­nen påver­kas av en änd­ring som gjorts i fråga om den änke­pen­sion som legat till grund för beräk­ningen av garan­ti­pen­sio­nen.

Sär­skild efter­le­van­de­pen­sion och garan­ti­pen­sion

48 §   En efter­le­vande som vid utgången av 2002 fick eller hade rätt till folk­pen­sion eller tilläggs­pen­sion i form av sär­skild efter­le­van­de­pen­sion enligt den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring och som alltjämt upp­fyl­ler för­ut­sätt­ning­arna i 8 kap. 6-10 §§ och 14 kap. 5 § samma lag i deras lydelse före den 1 janu­ari 2003 har rätt till sär­skild efter­le­van­de­pen­sion och garan­ti­pen­sion till sådan pen­sion enligt bestäm­mel­serna i 49-54 §§.

49 §   I fråga om efter­le­vande som avses i 48 § och som i decem­ber 2002 fick par­ti­ell sär­skild efter­le­van­de­pen­sion ska pen­sio­nen beräk­nas och läm­nas enligt föl­jande:

med 85 pro­cent av hel sär­skild efter­le­van­de­pen­sion och garan­ti­pen­sion till den som haft tre fjär­de­de­lar av hel sär­skild efter­le­van­de­pen­sion,
med 65 pro­cent av hel sär­skild efter­le­van­de­pen­sion och garan­ti­pen­sion till den som haft halv sär­skild efter­le­van­de­pen­sion,
med 28 pro­cent av hel sär­skild efter­le­van­de­pen­sion och garan­ti­pen­sion till den som haft en fjär­de­del av hel sär­skild efter­le­van­de­pen­sion.

50 §   Vid beräk­ningen av sär­skild efter­le­van­de­pen­sion ska gälla det som före­skrivs i 10 och 11 §§. Den efter­le­vande ska vidare ha rätt till garan­ti­pen­sion som beräk­nas enligt bestäm­mel­serna i 14-17 §§. Det som före­skrivs där om omställ­ningspen­sion ska då avse sär­skild efter­le­van­de­pen­sion.

51 §   Bestäm­mel­serna i 8 kap. 12 § i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring i deras lydelse före den 1 janu­ari 2003 ska fort­fa­rande till­läm­pas. Med sär­skild efter­le­van­de­pen­sion ska då lik­stäl­las sär­skild efter­le­van­de­pen­sion och garan­ti­pen­sion till sådan pen­sion beräk­nad enligt 49 och 50 §§ och med för­tidspen­sion ska lik­stäl­las sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning enligt 33 kap. soci­al­för­säk­rings­bal­ken. Minsk­ning ska göras i första hand på garan­ti­pen­sion och där­ef­ter på 90-​procentstillägg enligt 10 § första styc­ket 2 före minsk­ning av annan sär­skild efter­le­van­de­pen­sion.

52 §   Om den efter­le­vande har inkomst­grun­dad ålderspen­sion läm­nas inte sär­skild efter­le­van­de­pen­sion.

53 §   För efter­le­vande som avses i 48 § ska gälla det som före­skrivs dels om omställ­ningspen­sion och garan­ti­pen­sion till sådan pen­sion i 18 § i detta kapi­tel samt i 77 och 85 kap. soci­al­för­säk­rings­bal­ken, dels om sär­skild efter­le­van­de­pen­sion i 16 kap. 1 § tredje och femte styc­kena samt 2, 3, 7 a, 8 och 9 §§ och 20 kap. 3 § i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring i deras lydelse före den 1 janu­ari 2003.

54 §   Om den efter­le­vande har sådan sju­ker­sätt­ning som beta­las ut enligt bestäm­mel­serna i 37 kap. soci­al­för­säk­rings­bal­ken ska vid tillämp­ning av 51 § minsk­ning göras med sju­ker­sätt­ningen innan denna har mins­kats enligt 37 kap. 6 § bal­ken. Vidare ska inte bestäm­mel­serna i 16 kap. 7 a § i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring i deras lydelse före den 1 janu­ari 2003 tilläm­pas.

Sam­ord­ning med liv­ränta

55 §   Om efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd till barn har bevil­jats på grund av döds­fall som inträf­fat före den 1 janu­ari 2003 ska minsk­ning enligt 85 kap. 6-10 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken göras med 45 pro­cent av varje liv­ränta som över­sti­ger en sjät­te­del av pris­bas­belop­pet.
Minsk­ningen ska göras på 25-​procentstillägg enligt 2 § 2 respek­tive 90-​procentstillägg enligt 10 § första styc­ket 2 före minsk­ning av annan tilläggs­pen­sion.

56 §   I fall som avses i 1, 8 och 48 §§ ska bestäm­mel­serna i 85 kap. 6 § andra styc­ket andra meningen och 8 § andra styc­ket andra meningen soci­al­för­säk­rings­bal­ken tilläm­pas endast på pen­sion som beräk­nats enligt 2 § 1 och 10 § första styc­ket 1.

57 §   Det som före­skrivs om änke­pen­sion i 85 kap. 9 och 10 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken ska i före­kom­mande fall avse sum­man av änke­pen­sion och garan­ti­pen­sion till änke­pen­sio­nen. I sådant fall ska minsk­ning enligt andra styc­ket första meningen i första hand göras på sådan garan­ti­pen­sion och i andra hand på 90-​procentstillägget enligt 83 kap. 2 § 2 bal­ken.
Lag (2011:1076).

Efter­le­van­de­för­må­ner vid arbets­skada

58 §   Om rätt till liv­ränta till efter­le­vande grun­das på döds­fall till följd av en arbets­skada eller mot­sva­rande äldre skada som har inträf­fat före den 1 janu­ari 1990 gäl­ler äldre bestäm­mel­ser om inte annat anges i 59-65 §§.

Bestäm­mel­serna i 59-68 §§ tilläm­pas inte i fråga om döds­fall till följd av en skada som har inträf­fat före den 1 juli 1977.
Lag (2010:1309).

59 §   Bestäm­mel­serna om liv­ränta till efter­le­vande barn i 5 kap. 4 § första styc­ket i den upp­hävda lagen (1976:380) om arbets­ska­de­för­säk­ring i deras lydelse före den 1 janu­ari 2003 gäl­ler även i fall då rät­ten till liv­ränta grun­das på döds­fall till följd av en arbets­skada som har inträf­fat före den 1 janu­ari 1990.

Vid döds­fall efter utgången av 1989 gäl­ler bestäm­mel­serna om rätt till liv­ränta för ett utländskt barn som tagits emot här i lan­det i adop­tions­syfte i 5 kap. 4 § andra styc­ket i den upp­hävda lagen om arbets­ska­de­för­säk­ring i deras lydelse före den 1 janu­ari 2003 även om arbets­ska­dan inträf­fat före den 1 janu­ari 1990.

60 §   Om den avlidne efter­läm­nar änka eller med änka lik­ställd kvinna som är berät­ti­gad till liv­ränta enligt bestäm­mel­serna i den upp­hävda lagen (1976:380) om arbets­ska­de­för­säk­ring i deras lydelse före den 1 janu­ari 1990 ska, även om den arbets­skada till följd av vil­ken den för­säk­rade avli­dit inträf­far efter utgången av 1989, vid bestäm­man­det av liv­ränta till barn efter den för­säk­rade tilläm­pas bestäm­mel­serna i 5 kap. 10 § samma lag i deras nyss angivna lydelse.

61 §   I fråga om rätt till liv­ränta för efter­le­vande kvin­nor som är födda 1944 eller tidi­gare gäl­ler fort­fa­rande bestäm­mel­serna om liv­ränta i 5 kap. 2-8 och 12-14 §§ samt 6 kap. 1 § i den upp­hävda lagen (1976:380) om arbets­ska­de­för­säk­ring i deras lydelse före den 1 janu­ari 1990 även om den arbets­skada till följd av vil­ken den för­säk­rade avli­dit inträf­far efter utgången av 1989. I fråga om andra kvin­nor än de som avses i 5 kap. 8 § samma lag i dess nyss angivna lydelse är dock en för­ut­sätt­ning för detta att kvin­nan vid utgången av 1989 var gift med den man efter vil­ken liv­rän­tan ska utbe­ta­las eller då sam­man­bodde med honom under sådana för­hål­lan­den som avses i 5 kap. 6 § samma lag i dess nyss angivna lydelse.

62 §   I fall som avses i 58 och 61 §§ tilläm­pas bestäm­mel­serna i 10 kap. 4 § i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring i deras lydelse vid utgången av 1989.

63 §   Är någon för samma månad berät­ti­gad såväl till liv­ränta såsom efter­le­vande enligt äldre bestäm­mel­ser som till omställ­nings­liv­ränta eller sär­skild efter­le­van­de­liv­ränta, läm­nas endast den sist­nämnda för­må­nen samt, om efter­le­van­de­liv­rän­tan enligt äldre bestäm­mel­ser är större, sådan liv­ränta i den mån den över­sti­ger omställ­nings­liv­rän­tan eller den sär­skilda efter­le­van­de­liv­rän­tan.

64 §   Vid tillämp­ning av 6 kap. 1 § i den upp­hävda lagen (1976:380) om arbets­ska­de­för­säk­ring i dess lydelse före den 1 janu­ari 1990 ska beträf­fande tilläggs­pen­sion i form av änke­pen­sion hän­syn tas till änke­pen­sio­nen före sådan sam­ord­ning som avses i 84 kap. 12 och 13 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken.

65 §   Vid tillämp­ning av 6 kap. 1 § i den upp­hävda lagen (1976:380) om arbets­ska­de­för­säk­ring i dess lydelse före den 1 janu­ari 1990 ska med folk­pen­sion i form av ålderspen­sion och tilläggs­pen­sion i form av änke­pen­sion lik­stäl­las garan­ti­pen­sion enligt 65-67 kap. soci­al­för­säk­rings­bal­ken respek­tive änke­pen­sion enligt 83 och 84 kap. bal­ken eller denna lag.

Vid tillämp­ningen ska änke­liv­ränta till en kvinna som är född 1937 eller tidi­gare och som vid utgången av 2002 hade rätt till sådan liv­ränta beta­las ut med lägst det belopp som hon hade rätt till i decem­ber 2002. Detta belopp ska ankny­tas till pris­bas­belop­pet för 2002 och räk­nas om vid för­änd­ring av detta.

66 §   I fall då efter­le­van­des rätt till liv­ränta grun­das på en arbets­skada som har inträf­fat före den 1 janu­ari 2003 gäl­ler, om inte annat före­skrivs i 67 och 68 §§, fort­fa­rande äldre bestäm­mel­ser om sådan liv­ränta. Har döds­fal­let inträf­fat före utgången av 2002 gäl­ler all­tid de äldre bestäm­mel­serna.

67 §   Bestäm­mel­serna om omställ­nings­liv­ränta i 88 kap. 7, 8, 10 och 11 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken gäl­ler även om arbets­ska­dan har inträf­fat under något av åren 1990-​2002 under för­ut­sätt­ning att den efter­le­vande till följd av döds­fal­let inte sam­ti­digt har rätt till änke­pen­sion enligt 83 och 84 kap. soci­al­för­säk­rings­bal­ken.

68 §   Vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna i 88 kap. 18 och 19 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken ska efter­le­van­de­liv­ränta till en efter­le­vande make, som vid utgången av 2002 hade rätt till sådan liv­ränta, beta­las ut med lägst det belopp som den efter­le­vande vid tillämp­ning av 6 kap. 1 § i den upp­hävda lagen (1976:380) om arbets­ska­de­för­säk­ring i dess lydelse före den 1 janu­ari 2003 hade rätt till i decem­ber 2002. Detta belopp ska ankny­tas till pris­bas­belop­pet för 2002 och räk­nas om vid för­änd­ring av detta. Ska liv­rän­tan omprö­vas av annan anled­ning ska dock de nya reg­lerna tilläm­pas. Om liv­rän­tan läm­nas med stöd av 58-64 §§ ska dock 65 § tilläm­pas.

8 kap. Över­gångs­be­stäm­mel­ser till 93-​103 kap. (avdel­ning G)

Bostads­tillägg

1 §   För den som fick bostads­tillägg enligt den upp­hävda lagen (1994:308) om bostads­tillägg till pen­sio­nä­rer för decem­ber 2002 enligt de bestäm­mel­ser som gällde för en gift pen­sions­be­rät­ti­gad men vars make inte är berät­ti­gad till bostads­tillägg ska föl­jande gälla.

I stäl­let för det som före­skrivs i 102 kap. 22-24 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken får bestäm­mel­serna i 4 § i den upp­hävda lagen (1994:308) om bostads­tillägg till pen­sio­nä­rer tilläm­pas. Detta gäl­ler längst till och med måna­den före den då maken fyl­ler 65 år eller dess­förin­nan bör­jar upp­bära sådan för­mån som enligt 101 kap. 3-5 §§ bal­ken eller enligt 2 § berät­ti­gar till bostads­tillägg. Om de äldre bestäm­mel­serna tilläm­pas ska avdrag med fri­be­lopp som avses i 102 kap. 17-19 §§ samma balk inte göras vid beräk­ning av makens redu­ce­rings­in­komst. Om bostads­tilläg­get har bör­jat läm­nas helt enligt de nya bestäm­mel­serna, får inte de äldre bestäm­mel­serna tilläm­pas där­ef­ter.

2 §   För­må­ner som kan ge rätt till bostads­tillägg är, utö­ver det som före­skrivs i 101 kap. 3 § soci­al­för­säk­rings­bal­ken,
   1. sär­skild efter­le­van­de­pen­sion, och
   2. pen­sion eller inva­li­di­tets­för­mån enligt lag­stift­ningen i en stat som ingår i Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det, under för­ut­sätt­ning att för­må­nen mot­sva­rar svensk pen­sion eller ersätt­ning enligt 1. Lag (2017:1129).

3 §   I redu­ce­rings­in­koms­ten enligt 102 kap. 16 § soci­al­för­säk­rings­bal­ken inräk­nas även de i 2 § angivna för­må­nerna.

9 kap. Över­gångs­be­stäm­mel­ser till 104-​117 kap. (avdel­ning H)

Intag­ning eller vård

1 §   Bestäm­mel­serna om garan­ti­pen­sion till omställ­ningspen­sion i 106 kap. 30, 31 och 37 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken tilläm­pas även i fråga om garan­ti­pen­sion till änke­pen­sion.

Utbe­tal­ning till soci­al­nämnd

2 §   Bestäm­mel­serna i 107 kap. 5 § soci­al­för­säk­rings­bal­ken tilläm­pas även på för­må­ner som avser tid före bal­kens ikraft­trä­dande, om beslu­tet om ret­ro­ak­tiv ersätt­ning fat­tas efter denna tid­punkt.

För­bud mot utmät­ning av under­hålls­stöd

3 §   I fråga om under­hålls­stöd för janu­ari 2011 tilläm­pas 39 § i den upp­hävda lagen (1996:1030) om under­hålls­stöd i stäl­let för 107 kap. 9 och 10 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken.

Åter­krav

3 a §   Under 2011-​2014 ska, när ett beslut om åter­krav har fat­tats i ett ärende, den fort­satta hand­lägg­ningen på grund av beslu­tet hand­has av För­säk­rings­kas­san, även om åter­kra­vet avser en för­mån som ska admi­ni­stre­ras av Pen­sions­myn­dig­he­ten.

För­säk­rings­kas­san ska vid hand­lägg­ningen av åter­krav­sä­ren­den avse­ende för­må­ner som admi­ni­stre­ras av Pen­sions­myn­dig­he­ten tillämpa de reg­ler som gällde för för­må­nen före den 1 janu­ari 2010. Lag (2011:1076).

Ränta

4 §   Bestäm­mel­serna om ränta i 108 kap. 15, 16, 19 och 21 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken tilläm­pas bara om åter­kra­vet beslu­tats efter utgången av juni 2007.

Avdrag på ersätt­ning (kvitt­ning)

5 §   De upp­hävda för­fatt­ning­arna ska tilläm­pas i fråga om avräk­ning i stäl­let för 108 kap. 22 § soci­al­för­säk­rings­bal­ken om såväl det belopp som ska beta­las ut som det som ska beta­las till­baka avser en för­mån för tid före ikraft­trä­dan­det eller under­hålls­stöd för janu­ari 2011. I annat fall tilläm­pas bestäm­mel­serna i 108 kap. 22 § bal­ken. Om en av för­må­nerna avser en sådan tid som avses i första meningen får avdrag dock inte göras om inte mot­sva­rande avdrag kun­nat göras enligt de upp­hävda för­fatt­ning­arna.

6 §   Det som sägs i 108 kap. 24 och 25 §§ om omställ­ningspen­sion och garan­ti­pen­sion till omställ­ningspen­sion tilläm­pas också i fråga om änke­pen­sion och garan­ti­pen­sion till änke­pen­sion.

Hand­lägg­ning

6 a §   Bestäm­mel­serna i 110 kap. soci­al­för­säk­rings­bal­ken samt i 7-12 §§ i detta kapi­tel gäl­ler i tillämp­liga delar även vid hand­lägg­ning av för­må­ner som avses i 2 kap. 1 § denna lag samt i 69 kap. 2 § första styc­ket och andra styc­ket 1 soci­al­för­säk­rings­bal­ken.

Det som före­skrivs i första styc­ket gäl­ler även vid hand­lägg­ning av för­må­ner enligt de upp­hävda lagarna.
Lag (2010:1309).

Ansö­kan och anmä­lan

7 §   En ansö­kan, anmä­lan eller annan hand­ling eller upp­gift som har kom­mit in till en all­män för­säk­rings­kassa, ska anses ha kom­mit in till den av För­säk­rings­kas­san och Pen­sions­myn­dig­he­ten som ska hand­lägga ären­den om den för­mån som beslu­tet eller åtgär­den avser den dag som den kom in till den all­männa för­säk­rings­kas­san.

Om en ansö­kan, anmä­lan eller annan hand­ling eller upp­gift i ett ärende som ska hand­läg­gas av Pen­sions­myn­dig­he­ten har läm­nats till För­säk­rings­kas­san senast den 31 decem­ber 2010, ska den, om inte annat föl­jer av annan för­fatt­ning, anses ha kom­mit in till Pen­sions­myn­dig­he­ten den dag som den kom in till För­säk­rings­kas­san. Det­samma ska gälla om en ansö­kan, anmä­lan eller annan hand­ling eller upp­gift i ett ärende ska läm­nas till För­säk­rings­kas­san och den i stäl­let har kom­mit in till Pen­sions­myn­dig­he­ten.

8 §   Bestäm­mel­serna om ansö­kan och anmä­lan i 110 kap. 4-12 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken ska tilläm­pas på ansök­ningar och anmäl­ningar som kom­mer in efter ikraft­trä­dan­det. Om ansö­kan eller anmä­lan avser för­må­ner för tid före ikraft­trä­dan­det, får den dock göras enligt mot­sva­rande bestäm­mel­ser i de upp­hävda för­fatt­ning­arna. Om anmä­lan eller ansö­kan avser för­mån för tid före ikraft­trä­dan­det, ska hän­vis­ning­arna till bestäm­mel­ser i bal­ken avse mot­sva­rande bestäm­mel­ser i de upp­hävda för­fatt­ning­arna.

Utred­ning, upp­gifts­skyl­dig­het och bevisupp­tag­ning

9 §   Bestäm­mel­serna i 110 kap. 13-38 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken tilläm­pas på hand­lägg­ning efter ikraft­trä­dan­det. Bestäm­mel­serna i 110 kap. 13 § andra styc­ket bal­ken med­för dock, i fråga om för­må­ner som avser tid före ikraft­trä­dan­det eller ansö­kan eller anmä­lan som kom­mit in före denna tid­punkt, inte skyl­dig­het för den för­säk­rade att själv­mant lämna upp­gif­ter utö­ver det som gällde enligt de upp­hävda för­fatt­ning­arna. Om hand­lägg­ningen avser för­mån för tid före ikraft­trä­dan­det, ska det som före­skrivs i de först­nämnda bestäm­mel­serna om för­må­ner enligt bal­ken avse mot­sva­rande för­må­ner enligt de upp­hävda för­fatt­ning­arna.

Undan­tag från sek­re­tess

10 §   Bestäm­mel­serna i 110 kap. 39-42 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken tilläm­pas från och med ikraft­trä­dan­det. Om upp­gif­terna avser för­mån för tid före ikraft­trä­dan­det, ska det som före­skrivs i de nämnda bestäm­mel­serna om för­må­ner enligt bal­ken avse mot­sva­rande för­må­ner enligt de upp­hävda för­fatt­ning­arna.

Anmä­lan om änd­ring i fråga om bosätt­ning, arbete och andra för­hål­lan­den

11 §   Bestäm­mel­serna i 110 kap. 43-51 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken tilläm­pas från och med ikraft­trä­dan­det men med­för i fråga om för­må­ner som avser tid före ikraft­trä­dan­det inte skyl­dig­het att göra anmä­lan utö­ver det som gällde enligt de upp­hävda för­fatt­ning­arna.

Indrag­ning och ned­sätt­ning av ersätt­ning

12 §   Indrag­ning eller ned­sätt­ning av ersätt­ning enligt bestäm­mel­serna i 110 kap. 52-58 §§ på grund av en hand­ling, väg­ran eller under­lå­ten­het före ikraft­trä­dan­det får göras endast om en sådan åtgärd hade kun­nat beslu­tas enligt den lag som gällde vid till­fäl­let.

Själv­be­tjä­nings­tjäns­ter via Inter­net

13 §   Bestäm­mel­serna i 111 kap. soci­al­för­säk­rings­bal­ken tilläm­pas på använd­ning av själv­be­tjä­nings­tjäns­ter från och med ikraft­trä­dan­det. De tilläm­pas då även i fråga om för­må­ner som läm­nas enligt de upp­hävda för­fatt­ning­arna.

Beslut

14 §   Bestäm­mel­serna i 112 kap. soci­al­för­säk­rings­bal­ken tilläm­pas i fråga om beslut som med­de­las efter ikraft­trä­dan­det.

Änd­ring, ompröv­ning och över­kla­gande

14 a §   Bestäm­mel­serna i 113 kap. soci­al­för­säk­rings­bal­ken samt i 15-21 §§ i detta kapi­tel gäl­ler i tillämp­liga delar även beslut i ären­den om för­må­ner som avses i 2 kap. 1 § denna lag.
Det­samma gäl­ler, med undan­tag av 113 kap. 7-9 §§ bal­ken, beslut i ären­den om för­må­ner som avses i 69 kap. 2 § första styc­ket samt andra styc­ket 1 soci­al­för­säk­rings­bal­ken.

Det som före­skrivs i första styc­ket första meningen gäl­ler även vid hand­lägg­ning av för­må­ner enligt de upp­hävda lagarna.
Lag (2010:1309).

15 §   Bestäm­mel­serna i 1 kap. 3 § gäl­ler inte i fråga om 113 kap. soci­al­för­säk­rings­bal­ken.

16 §   Bestäm­mel­serna i 20 kap. 10 b § i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring i deras lydelse före den 1 janu­ari 2007 ska fort­fa­rande till­läm­pas i fråga om begä­ran om ompröv­ning eller över­kla­gande från en arbets­gi­vare som ska betala sär­skild sjuk­för­säk­rings­av­gift enligt över­gångs­be­stäm­mel­serna i lagen (2006:1428) om upp­hä­vande av lagen (2004:1237) om sär­skild sjuk­för­säk­rings­av­gift.

17 §   I fråga om ompröv­ning och över­kla­gande av avvis­nings­be­slut som med­de­lats före den 1 janu­ari 2011 tilläm­pas äldre bestäm­mel­ser.

18 §   I fråga om ären­den i vilka en soci­al­för­säk­rings­nämnd har fat­tat beslut före den 1 janu­ari 2008 tilläm­pas bestäm­mel­serna i 20 kap. 10 och 11 §§ i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring i deras lydelse före nämnda dag.

19 §   Det all­männa ombu­det ska föra det all­män­nas talan i mål där Riks­för­säk­rings­ver­ket har över­kla­gat beslut av en all­män för­säk­rings­kassa.

20 §   Vill­ko­ret enligt 113 kap. 36 § första meningen soci­al­för­säk­rings­bal­ken att det all­männa ombu­det ska ha varit part ska anses upp­fyllt även om det är Riks­för­säk­rings­ver­ket som har varit part i målet hos den all­männa för­valt­nings­dom­sto­len.

21 §   I fråga om ompröv­ning och över­kla­gande av beslut som avser inkomst­grun­dad ålderspen­sion och som med­de­lats före den 1 janu­ari 2008 till­läm­pas bestäm­mel­serna i den upp­hävda lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion i deras lydelse före nämnda dag.

21 a §   Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om ompröv­ning och över­kla­gande av beslut som avser utfär­dande av intyg för tillämp­ning av rådets för­ord­ning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämp­ning av syste­men för social trygg­het när anställda, egen­fö­re­ta­gare eller deras famil­je­med­lem­mar flyt­tar inom gemen­ska­pen. Lag (2010:1313).

Behand­ling av per­son­upp­gif­ter

22 §   Bestäm­mel­serna i 114 kap. soci­al­för­säk­rings­bal­ken tilläm­pas även i fråga om för­må­ner som avser tid före ikraft­trä­dan­det. Det som före­skrivs i 114 kap. 2 § bal­ken om för­må­ner enligt denna ska då avse för­må­ner enligt de upp­hävda för­fatt­ning­arna. De upp­hävda bestäm­mel­serna i 114 kap. 33 § bal­ken om ska­de­stånd på grund av behand­ling enligt det kapit­let eller före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till det kapit­let ska även avse behand­ling enligt den upp­hävda lagen (2003:763) om behand­ling av per­son­upp­gif­ter inom soci­al­för­säk­ring­ens admi­nist­ra­tion eller före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till den lagen.
Lag (2018:449).

23 §   De upp­hävda bestäm­mel­serna om ska­de­stånd i 114 kap. 33 § soci­al­för­säk­rings­bal­ken tilläm­pas endast om den omstän­dig­het som ett yrkande om ska­de­stånd grun­das på har inträf­fat efter utgången av novem­ber 2003 men före den 25 maj 2018. Lag (2018:449).

Straff­be­stäm­mel­ser

24 §   Bestäm­mel­serna i 1 kap. 3 § gäl­ler inte i fråga om 115 kap. soci­al­för­säk­rings­bal­ken.

Ska­de­stånds­skyl­dig­het för sty­relse och revi­sor

25 §   Bestäm­mel­serna om ska­de­stånd i 18 kap. 37 och 38 §§ i den upp­hävda lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring i deras lydelse före den 1 janu­ari 2005 gäl­ler för upp­drag som har full­gjorts före den dagen. Det som före­skrivs i 18 kap. 38 § den lagen om anmärk­ning ska gälla anmärk­ning av Riks­för­säk­rings­ver­ket eller För­säk­rings­kas­san och det som före­skrivs om över­läm­nande till sty­rel­sen ska även gälla över­läm­nande till För­säk­rings­kas­san. För­säk­rings­kas­san för det all­män­nas talan om ska­de­stånd enligt denna punkt.

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2022:891
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2023.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för den som har fyllt 65 år före ikraft­trä­dan­det.

2022:892
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2026.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för den som har fyllt 66 år före ikraft­trä­dan­det.

2022:1267
   1. Denna lag trä­der i kraft den 2 decem­ber 2022.
   2. Lagen tilläm­pas första gången för för­må­ner som avser tid från och med den 1 janu­ari 2023.