Lag (2004:114) om nor­disk kon­ven­tion om social trygg­het. För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS 2013:134

1 §   Den kon­ven­tion om social trygg­het mel­lan Sve­rige, Dan­mark, Fin­land, Island och Norge som har under­teck­nats i Karls­krona den 18 augusti 2003 skall gälla som lag här i lan­det.
Kon­ven­tio­nens inne­håll fram­går av en bilaga till denna lag.

2 §   Behö­rig myn­dig­het enligt arti­kel 13 i kon­ven­tio­nen är för Sve­ri­ges del Riks­för­säk­rings­ver­ket. I frå­gor som rör för­må­ner vid arbets­lös­het skall Riks­för­säk­rings­ver­ket sam­råda med Inspek­tio­nen för arbets­lös­hets­för­säk­ringen.

Bilaga

Nor­disk kon­ven­tion om social trygg­het

Rege­ring­arna i Dan­mark, Fin­land, Island, Norge och Sve­rige,
som sedan avta­let om Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det (EES-​avta­let) trätt i kraft tilläm­par bestäm­mel­serna i för­ord­ning (EEG) nr 1408/71 om tillämp­ningen av syste­men för social trygg­het när anställda, egen­fö­re­ta­gare eller deras famil­je­med­lem­mar flyt­tar inom gemen­ska­pen även när det gäl­ler per­so­ner som flyt­tar mel­lan de nor­diska län­derna,
som den 15 juni 1992 slu­tit en nor­disk kon­ven­tion om social trygg­het som kom­ple­ment till nämnda för­ord­ning genom vil­ken de nor­diska län­derna för­bun­dit sig att i stor utsträck­ning inom Nor­den tillämpa för­ord­ning­ens bestäm­mel­ser även på vissa per­son­grup­per för vilka för­ord­ningen inte är direkt tillämp­lig, näm­li­gen per­so­ner som inte är eller har varit anställda eller egen­fö­re­ta­gare i för­ord­ning­ens mening eller inte är med­bor­gare i ett EES-​land,
som hän­vi­sar bland annat till arti­kel 8, arti­kel 36 och arti­kel 46b 2b), arti­kel 63 och arti­kel 70 i nämnda för­ord­ning,
som öns­kar anpassa kon­ven­tio­nen till utveck­lingen av nämnda för­ord­ning och av de nor­diska län­der­nas lag­stift­ningar om social trygg­het,
som tar hän­syn till rådets för­ord­ning om utvidg­ningen av bestäm­mel­serna i för­ord­ning (EEG) nr 1408/71 och för­ord­ning (EEG) nr 574/72 till att gälla de med­bor­gare i tredje land som enbart på grund av sitt med­bor­gar­skap inte omfat­tas av dessa bestäm­mel­ser,
som hän­vi­sar till att bestäm­mel­sen i arti­kel 69 i för­ord­ning (EEG) nr 1408/71 skall tilläm­pas på en med­bor­gare i tredje land, när denna har rätt att lag­li­gen vis­tas och arbeta där samt att söka arbete i det nor­diska land där han regi­stre­rat sig som arbets­sö­kande hos arbets­för­med­lingen,
som kom­mit över­ens om sär­skilda bestäm­mel­ser för Dan­mark enligt bilaga till denna kon­ven­tion,
har kom­mit över­ens om att sluta en ny nor­disk kon­ven­tion om social trygg­het med nedan angivna lydelse:

AVDEL­NING I

ALL­MÄNNA BESTÄM­MEL­SER

Arti­kel 1

Defi­ni­tio­ner
   1. I denna kon­ven­tion avses med uttryc­ken
      1) "nor­diskt land"

vart och ett av de för­drags­slu­tande län­derna samt de själv­sty­rande områ­dena Färö­arna, Grön­land och Åland i den mån dessa områ­den har gett sitt sam­tycke till att kon­ven­tio­nen skall gälla för dem;
      2) "för­ord­ningen"

för­ord­ning (EEG) nr 1408/71 om tillämp­ningen av syste­men för social trygg­het när anställda, egen­fö­re­ta­gare eller deras famil­je­med­lem­mar flyt­tar inom gemen­ska­pen i den vid varje till­fälle mel­lan de nor­diska län­derna gäl­lande lydel­sen;
      3) "tillämp­nings­för­ord­ningen"

för­ord­ning (EEG) nr 574/72 om tillämp­ning av för­ord­ning (EEG) nr 1408/71 om tillämp­ning av syste­men för social trygg­het när anställda, egen­fö­re­ta­gare eller deras famil­je­med­lem­mar flyt­tar inom gemen­ska­pen i den vid varje till­fälle mel­lan de nor­diska län­derna gäl­lande lydel­sen;
      4) "grund­pen­sion"

all­män pen­sion som inte beräk­nas på grund­val av full­gjorda sys­sel­sätt­nings­pe­ri­o­der, tidi­gare för­värv­sin­komst eller erlagda avgif­ter, där­ibland sådan all­män pen­sion eller tillägg till pen­sion som utges till den som sak­nar eller har låg arbetspen­sion;
      5) "arbetspen­sion"

all­män pen­sion som endast beräk­nas för per­so­ner som varit för­värvs­ak­tiva enligt lan­dets lag­stift­ning;
      6) "bosatt"

att någon är bosatt i ett nor­diskt land enligt lan­dets folk­bok­fö­ring, om inte sär­skilda skäl för­an­le­der annat.
   2. Andra uttryck som före­kom­mer i denna kon­ven­tion, har den inne­börd som de har i för­ord­ningen, tillämp­nings­för­ord­ningen eller i de nor­diska län­der­nas natio­nella lag­stift­ningar.

Arti­kel 2

Sak­om­rå­den

Denna kon­ven­tion är tillämp­lig på all lag­stift­ning som omfat­tas av för­ord­ning­ens sak­om­rå­den.

Arti­kel 3

Per­son­krets
   1. Denna kon­ven­tion gäl­ler per­so­ner som omfat­tas av för­ord­ning­ens per­son­krets.
   2. Denna kon­ven­tion gäl­ler vidare föl­jande per­so­ner som inte omfat­tas av för­ord­ning­ens per­son­krets
      a) per­so­ner, som är eller har varit omfat­tade av lag­stift­ningen i ett nor­diskt land
      b) famil­je­med­lem­mar eller efter­le­vande, som här­le­der rät­tig­he­ter från per­so­ner, som avses under a).

Arti­kel 4

Utsträckt tillämp­ning av för­ord­ningen

Om inte annat sägs i denna kon­ven­tion utsträcks tillämp­ningen av för­ord­ningen och tillämp­nings­för­ord­ningen till alla per­so­ner som omfat­tas av denna kon­ven­tion och som är bosatta i ett nor­diskt land.

AVDEL­NING II

BESTÄM­MEL­SER OM TILLÄMP­LIG LAG­STIFT­NING

Arti­kel 5

Icke för­värvs­verk­samma per­so­ner
   1. För per­so­ner som inte är eller har varit anställda eller egen­fö­re­ta­gare i för­ord­ning­ens mening tilläm­pas lag­stift­ningen i det nor­diska land där de är bosatta.
   2. Make och barn under 18 år, som föl­jer med en anställd eller en egen­fö­re­ta­gare från ett nor­diskt land till ett annat, skall, när bestäm­mel­serna i artik­larna 13. 2.d, 14.1, 14a.1 och 17 i för­ord­ningen med­för att den anställde eller egen­fö­re­ta­ga­ren fort­satt skall omfat­tas av lag­stift­ningen i först­nämnda land, likaså fort­satt omfat­tas av detta lands lag­stift­ning som om de med­föl­jande fort­satt var bosatta där.

Arti­kel 6

För­värvs­verk­samma per­so­ner

Vid tillämp­ningen av bestäm­mel­serna i för­ord­ning­ens Avdel­ning II räk­nas även arbete med under­sök­ning och utvin­ning av natur­till­gångar på ett lands kon­ti­nen­tal­soc­kel som arbete i det lan­det.

AVDEL­NING III

SÄR­SKILDA BESTÄM­MEL­SER OM RÄTT TILL FÖR­MÅ­NER

KAPI­TEL 1

SJUK­DOM OCH MODER­SKAP

Arti­kel 7

Ersätt­ning för kost­na­der för hem­resa
   1. För per­so­ner, som är bosatta i ett nor­diskt land och äger rätt till vård­för­må­ner där och som under till­fäl­lig vis­telse i ett annat nor­diskt land erhål­ler vård­för­må­ner, sva­rar vis­tel­se­lan­det för de merut­gif­ter för hem­resa till bosätt­nings­lan­det, som upp­kom­mer genom att veder­bö­rande till följd av sitt sjuk­doms­till­stånd måste använda dyrare färd­sätt än han annars skulle ha använt.
   2. Bestäm­mel­sen i första styc­ket äger inte tillämp­ning på per­so­ner som får tillå­telse att resa till ett annat nor­diskt land för att där få nöd­vän­dig behand­ling.

KAPI­TEL 2

FÖR­MÅ­NER VID INVA­LI­DI­TET, ÅLDER­DOM OCH DÖDS­FALL

Arti­kel 8

Minsta bosätt­nings­tid för rätt till grund­pen­sion
   1. En per­son som inte är eller har varit anställd eller egen­fö­re­ta­gare i för­ord­ning­ens mening är berät­ti­gad till grund­pen­sion från ett nor­diskt land endast när han har för­vär­vat rätt till sådan pen­sion från detta land på grund­val av minst tre års bosätt­ning i lan­det.
   2. Kra­vet i första styc­ket kan inte upp­fyl­las genom att bosättnings-​​ och för­säk­rings­pe­ri­o­der i andra län­der åbe­ro­pas.
   3. Peri­o­der under vilka någon har upp­bu­rit pen­sion från ett annat land för vil­ket för­ord­ningen eller denna kon­ven­tion gäl­ler, med­räk­nas inte vid pröv­ning om bosätt­nings­kra­vet enligt första styc­ket är upp­fyllt.

Arti­kel 9

Grund­pen­sion under bosätt­ning i ett EES-​land

En per­son är, så länge han är bosatt i ett EES-​land berät­ti­gad till grund­pen­sion som han har för­vär­vat rätt till i ett nor­diskt land. Det­samma gäl­ler vid bosätt­ning i Färö­arna och Grön­land i den mån kon­ven­tio­nen gäl­ler för dessa områ­den.

Arti­kel 10

Över­ens­kom­melse enligt arti­kel 46b 2b) i för­ord­ningen

Är i mer än ett nor­diskt land de vill­kor upp­fyllda, som gäl­ler för att beräkna pen­sion på grund­val även av anta­gande av försäkrings-​​ eller bosätt­nings­pe­ri­o­der som skulle ha full­gjorts om pen­sions­fal­let inte hade inträf­fat, med­räk­nas endast en del av de fram­tida peri­o­derna vid beräk­ningen i ett vart av län­derna. Denna del bestäms på grund­val av de fak­tiska försäkrings-​​ eller bosätt­nings­pe­ri­o­der, som används vid pen­sions­be­räk­ningen, efter för­hål­lan­det mel­lan den fak­tiska peri­o­den i lan­det och den sam­man­lagda fak­tiska peri­o­den i län­derna.

Arti­kel 11

Vissa peri­o­der före år 1994

Har en per­son för­vär­vat rätt till grund­pen­sion från ett nor­diskt land på grund­val av bosätt­ning i lan­det under tid före den 1 janu­ari 1994 under vil­ken han sam­ti­digt för­vär­vat rätt till arbetspen­sion i ett annat nor­diskt land, skall för denna period grund­pen­sion endast beräk­nas från sist­nämnda land. Har någon under sådan tid sam­ti­digt för­vär­vat arbetspen­sion från flera nor­diska län­der, varav ett även var per­so­nens bosätt­nings­land, skall grund­pen­sion endast beräk­nas från sist­nämnda land.

KAPI­TEL 3

ARBETS­LÖS­HETS­DAG­PEN­NING

Arti­kel 12

Undan­tag från visst krav på full­gjorda peri­o­der

Kra­vet på försäkrings-​​ eller sys­sel­sätt­nings­pe­ri­o­der enligt för­ord­ning­ens arti­kel 67.3 gäl­ler inte den som antingen har utfört arbete i sådan utsträck­ning att han eller hon har omfat­tats av lag­stift­ningen om dag­pen­ning­för­må­ner vid arbets­lös­het eller har upp­bu­rit sådana för­må­ner i det nor­diska land där ansö­kan om för­må­ner görs. Dock skall arbe­tet ha utförts eller dag­pen­ning­för­må­ner vid arbets­lös­het ha upp­bu­rits inom en femårs­pe­riod från dagen för ansö­kan om arbete hos den offent­liga arbets­för­med­lingen och i före­kom­mande fall, om med­lem­skap i veder­bö­rande arbets­lös­hets­kassa.

AVDEL­NING IV

ÖVRIGA BESTÄM­MEL­SER

Arti­kel 13

Tillämp­nings­be­stäm­mel­ser

De behö­riga myn­dig­he­terna skall utfärda de bestäm­mel­ser som fordras för att säker­ställa en enhet­lig nor­disk tillämp­ning av denna kon­ven­tion.

Arti­kel 14

För­bin­del­se­or­gan

Vid tillämp­ning av denna kon­ven­tion skall myn­dig­he­ter och insti­tu­tio­ner i erfor­der­lig utsträck­ning bistå varandra. I varje nor­diskt land skall fin­nas ett för­bin­del­se­or­gan som utses av den behö­riga myn­dig­he­ten.

Arti­kel 15

Avstå­ende från åter­be­tal­ning
   1. Med avse­ende på artik­larna 36, 63 och 70 i för­ord­ningen och på arti­kel 105 i tillämp­nings­för­ord­ningen avstår de nor­diska län­derna, om inte annat avta­las mel­lan två eller flera av län­derna, från varje åter­be­tal­ning mel­lan län­derna av utgif­ter för vård­för­må­ner vid sjuk­dom och moder­skap samt vid olycks­fall i arbe­tet och arbets­sjuk­do­mar, för för­må­ner till arbets­lösa som söker arbete i annat land än det behö­riga samt för admi­nist­ra­tiv och medi­cinsk kon­troll.
   2. Avstå­en­det från åter­be­tal­ning omfat­tar inte vård­för­må­ner till per­so­ner, som enligt för­ord­ning­ens arti­kel 22 första styc­ket c) och arti­kel 55 första styc­ket c) fått till­stånd att resa till annat nor­diskt land för att där få den nöd­vän­diga vård som hans till­stånd krä­ver.

Arti­kel 16

Ikraft­trä­dande
   1. Denna kon­ven­tion trä­der i kraft första dagen i tredje måna­den efter den månad, då samt­liga rege­ringar har med­de­lat den danska rege­ringen att de god­kän­ner kon­ven­tio­nen.
   2. För Färö­ar­nas, Grön­lands och Ålands del trä­der kon­ven­tio­nen i kraft 30 dagar efter det att Dan­marks respek­tive Fin­lands rege­ring har med­de­lat det danska utri­kesmi­ni­s­te­riet att Färö­ar­nas land­sty­relse och Grön­lands land­sty­relse respek­tive Ålands lag­ting har med­de­lat att kon­ven­tio­nen skall gälla för Färö­arna och Grön­land respek­tive Åland.
   3. Det danska utri­kesmi­ni­s­te­riet skall under­rätta de övriga par­terna och Nor­diska minis­ter­rå­dets sek­re­ta­riat om mot­ta­gan­det av dessa med­de­lan­den och om tid­punk­ten för kon­ven­tio­nens ikraft­trä­dande.

Arti­kel 17

Upp­säg­ning av kon­ven­tio­nen
   1. Öns­kar en part säga upp kon­ven­tio­nen skall skrift­ligt med­de­lande om detta till­stäl­las det danska utri­kesmi­ni­s­te­riet som har att under­rätta de övriga par­terna om detta och om med­de­lan­dets inne­håll.
   2. Upp­säg­ningen gäl­ler endast för den part som gjort den­samma och äger gil­tig­het från och med ingången av det kalen­derår som inträf­far minst sex måna­der efter det att det danska utri­kesmi­ni­s­te­riet mot­ta­git med­de­lan­det om upp­säg­ningen.
   3. Upp­sägs kon­ven­tio­nen skall rät­tig­he­ter som för­vär­vats på grund av kon­ven­tio­nen alltjämt bestå.

Arti­kel 18

Äldre bestäm­mel­ser
   1. När denna kon­ven­tion trä­der i kraft upp­hör den nor­diska kon­ven­tio­nen den 15 juni 1992 om social trygg­het att gälla.
Denna kon­ven­tion skall inte med­föra minsk­ning av för­måns­be­lopp som utges vid kon­ven­tio­nens ikraft­trä­dande.
   2. Grund­pen­sion till en med­bor­gare i ett nor­diskt land, som intill den 31 decem­ber 1993 har utgetts enligt bestäm­mel­serna i den nor­diska kon­ven­tio­nen den 5 mars 1981 om social trygg­het eller enligt den natio­nella lag­stift­ningen i ett eller flera län­der och som vid denna kon­ven­tions ikraft­trä­dande fort­fa­rande utges enligt dessa bestäm­mel­ser, skall omräk­nas enligt bestäm­mel­serna i för­ord­ningen eller i denna kon­ven­tion om den berät­ti­gade ansö­ker om grund­pen­sion från ett annat nor­diskt land.
   3. Ansök­ningar om för­må­ner som gjorts efter denna kon­ven­tions ikraft­trä­dande skall prö­vas enligt denna kon­ven­tion även när de avser för­må­ner för tid före ikraft­trä­dan­det.

Arti­kel 19

Under­teck­nande

Ori­gi­nal­tex­ten till denna kon­ven­tion skall depo­ne­ras hos det danska utri­kesmi­ni­s­te­riet, som skall till­ställa de övriga par­terna bestyrkta kopior av tex­ten.

Till bekräf­telse härav har de befull­mäk­ti­gade ombu­den under­teck­nat denna kon­ven­tion.

Utfär­dad i Karls­krona den 18 augusti 2003 i ett exem­plar på danska, finska, isländska, norska och svenska, vilka tex­ter alla har samma gil­tig­het.

För Dan­marks rege­ring:

För Fin­lands rege­ring:

För Islands rege­ring:

För Nor­ges rege­ring:

För Sve­ri­ges rege­ring:

Bilaga

Sär­skilda bestäm­mel­ser för Dan­mark som avses i arti­kel 4

I fråga om

. kapit­len 7 och 8 i avdel­ning III i för­ord­ningen

. artik­larna 69 och 70 i för­ord­ningen

. grund­pen­sio­ner i artik­larna 8 och 9 i kon­ven­tio­nen

skall tillämp­ningen av för­ord­ningen och tillämp­nings­för­ord­ningen utsträc­kas enbart till att gälla med­bor­gare i ett nor­diskt land, där­med gäl­ler också kon­ven­tio­nens artik­lar 8 och 9 endast för nor­diska med­bor­gare.