Arbets­mil­jö­lag (1977:1160)

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1977:1160
Depar­te­ment: Arbets­mark­nads­de­par­te­men­tet ARM
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2024:804
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1977:1160
Depar­te­ment/myn­dig­het: Arbets­mark­nads­de­par­te­men­tet ARM
Utfär­dad: 1977-​12-19
Omtryck: SFS 1991:677
Änd­rad: t.o.m. SFS

2024:804
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



1 kap. Lagens ända­mål och tillämp­nings­om­råde

1 §   Lagens ända­mål är att före­bygga ohälsa och olycks­fall i arbe­tet samt att även i övrigt uppnå en god arbets­miljö. Lag (1994:579).

2 §   Denna lag gäl­ler varje verk­sam­het i vil­ken arbets­ta­gare utför arbete för en arbets­gi­vares räk­ning. I fråga om far­tygs­ar­bete gäl­ler lagen även när svenska far­tyg används till sjö­fart utan­för Sve­ri­ges sjö­ter­ri­to­rium.

I fråga om far­tyg och far­tygs­ar­bete ska vad som sägs i denna lag om Arbets­mil­jö­ver­ket i stäl­let gälla Trans­port­sty­rel­sen. Vad som sägs om en arbets­gi­vare i denna lag ska såvitt avser far­tyg också gälla en redare, även då far­tygs­ar­bete utförs av någon annan än den som är anställd av reda­ren. Med redare lik­ställs i denna lag den som i reda­rens ställe utö­var ett avgö­rande infly­tande över far­ty­gets drift.

Om skyl­dig­he­ter i vissa avse­en­den för andra än arbets­gi­vare och arbets­ta­gare finns bestäm­mel­ser i 3 och 5 kap.

I lagen finns också bestäm­mel­ser om mark­nads­kon­troll.
Lag (2022:1109).

2 a §   Bestäm­mel­ser om befäl­ha­va­rens skyl­dig­he­ter vid far­tygs­ar­bete finns i far­tygs­sä­ker­hets­la­gen (2003:364).

I fråga om varor som är avsedda för kon­su­men­ter eller som kan antas komma att använ­das av kon­su­men­ter gäl­ler också pro­dukt­sä­ker­hets­la­gen (2004:451). Lag (2018:126).

2 b §   Bestäm­mel­ser om till­verk­ning, utsläp­pande på mark­na­den och använd­ning av ämnen, även när de ingår i bland­ningar eller i varor, finns i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 1907/2006 av den 18 decem­ber 2006 om regi­stre­ring, utvär­de­ring, god­kän­nande och begräns­ning av kemi­ka­lier (Reach), inrät­tande av en euro­pe­isk kemi­ka­li­e­myn­dig­het, änd­ring av direk­tiv 1999/45/EG och upp­hä­vande av rådets för­ord­ning (EEG) nr 793/93 och kom­mis­sio­nens för­ord­ning (EG) nr 1488/94 samt rådets direk­tiv 76/769/EEG och kom­mis­sio­nens direk­tiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG.

Bestäm­mel­ser om utform­ning och till­verk­ning av per­son­lig skydds­ut­rust­ning finns i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 2016/425 av den 9 mars 2016 om per­son­lig skydds­ut­rust­ning och om upp­hä­vande av rådets direk­tiv 89/686/EEG. Lag (2018:126).

2 c §   Bestäm­mel­serna i 2 kap. 1 § första styc­ket, 2 och 3 §§ och 3 kap. 4 § andra styc­ket gäl­ler utländska far­tyg inom Sve­ri­ges sjö­ter­ri­to­rium. Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att även andra bestäm­mel­ser i lagen ska gälla för sådana far­tyg. Lag (2018:126).

3 §   Vid tillämp­ning av 2-4 och 7-9 kap. ska med arbets­ta­gare lik­stäl­las
   1. den som genom­går utbild­ning, med undan­tag för barn i för­sko­lan och ele­ver i fri­tids­hem­met,
   2. den som under vård i anstalt utför anvi­sat arbete,
   3. den som tjänst­gör enligt lagen (1994:1809) om total­för­svars­plikt och annan som full­gör i lag före­skri­ven tjänst­gö­ring eller som del­tar i fri­vil­lig utbild­ning för verk­sam­het inom total­för­sva­ret.

De som avses i första styc­ket 1 och 2 ska lik­stäl­las med arbets­ta­gare även vid tillämp­ning av 5 kap. 1 och 3 §§. I fråga om dem som genom­går utbild­ning finns dess­utom sär­skilda bestäm­mel­ser i 6 kap. 6 a, 8, 15, 17 och 18 §§, 7 kap. 13 och 14 §§ samt 9 kap. 3 §.

I fall som avses i första och andra styc­kena ska det som i lagen sägs om arbets­gi­vare gälla den som dri­ver den verk­sam­het i vil­ken arbe­tet utförs. Lag (2010:856).

4 §   För del­ta­gare i arbets­mark­nads­po­li­tiska pro­gram är denna lag tillämp­lig i den utsträck­ning som fram­går av 7 § lagen (2000:625) om den arbets­mark­nads­po­li­tiska verk­sam­he­ten.

För del­ta­gare i prak­tik eller annan kom­pe­tens­hö­jande verk­sam­het som har anvi­sats av soci­al­nämnd är denna lag tillämp­lig i den utsträck­ning som fram­går av 4 kap. 6 § soci­al­tjänst­la­gen (2001:453).

För dem som Migra­tions­ver­ket ger sys­sel­sätt­ning enligt 4 § lagen (1994:137) om mot­ta­gande av asyl­sö­kande m.fl. är denna lag tillämp­lig i den utsträck­ning som fram­går av 5 § lagen om mot­ta­gande av asyl­sö­kande m.fl.

Att denna lag i vissa fall, utö­ver vad som fram­går av 2 § första styc­ket andra meningen, gäl­ler även utom­lands fram­går av 5 § lagen (2010:449) om För­svars­mak­tens per­so­nal vid inter­na­tio­nella mili­tära insat­ser. Lag (2020:476).

5 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela sär­skilda före­skrif­ter för total­för­sva­ret med avvi­kelse från denna lag.
Lag (1991:677).


2 kap. Arbets­mil­jöns beskaf­fen­het

1 §   Arbets­mil­jön skall vara till­freds­stäl­lande med hän­syn till arbe­tets natur och den soci­ala och tek­niska utveck­lingen i sam­häl­let. Vid far­tygs­ar­bete skall arbets­mil­jön vara till­freds­stäl­lande också med hän­syn till sjö­sä­ker­he­tens krav.

Arbets­för­hål­lan­dena skall anpas­sas till män­ni­skors olika för­ut­sätt­ningar i fysiskt och psy­kiskt avse­ende.

Arbets­ta­ga­ren skall ges möj­lig­het att med­verka i utform­ningen av sin egen arbets­si­tu­a­tion samt i förändrings-​​ och utveck­lings­ar­bete som rör hans eget arbete.

Tek­nik, arbets­or­ga­ni­sa­tion och arbets­in­ne­håll skall utfor­mas så att arbets­ta­ga­ren inte utsätts för fysiska eller psy­kiska belast­ningar som kan med­föra ohälsa eller olycks­fall. Där­vid skall även löne­for­mer och för­lägg­ning av arbets­tid beak­tas.
Starkt styrt eller bun­det arbete skall und­vi­kas eller begrän­sas.

Det skall efter­strä­vas att arbe­tet ger möj­lig­he­ter till vari­a­tion, social kon­takt och sam­ar­bete samt sam­man­hang mel­lan enskilda arbets­upp­gif­ter.

Det skall vidare efter­strä­vas att arbets­för­hål­lan­dena ger möj­lig­he­ter till per­son­lig och yrkes­mäs­sig utveck­ling lik­som till själv­be­stäm­mande och yrkes­mäs­sigt ansvar. Lag (2003:365).

2 §   Arbete skall plan­läg­gas och anord­nas så, att det kan utfö­ras i en sund och säker miljö.

3 §   Arbets­lo­kal skall vara så utfor­mad och inredd att den är lämp­lig från arbets­mil­jö­syn­punkt.

4 §   De arbets­hy­gi­e­niska för­hål­lan­dena när det gäl­ler luft, ljud, ljus, vib­ra­tio­ner och lik­nande skall vara till­freds­stäl­lande.

Betryg­gande skydds­åt­gär­der skall vid­ta­gas mot skada genom fall, ras, brand, explo­sion, elekt­risk ström eller lik­nande.
Lag (2003:365).

5 §   Maski­ner, red­skap och andra tek­niska anord­ningar skall vara så beskaf­fade och pla­ce­rade och bru­kas på sådant sätt, att betryg­gande säker­het ges mot ohälsa och olycks­fall.

6 §   Ämne som kan för­an­leda ohälsa eller olycks­fall får använ­das endast under för­hål­lan­den som ger betryg­gande säker­het.

7 §   Kan betryg­gande skydd mot ohälsa eller olycks­fall icke nås på annat sätt, skall per­son­lig skydds­ut­rust­ning använ­das. Denna skall till­han­da­hål­las genom arbets­gi­va­rens försorg.

Vid far­tygs­ar­bete skall den per­son­liga skydds­ut­rust­ningen till­han­da­hål­las av reda­ren, om inte någon annan som arbets­ta­ga­ren är anställd hos har åta­git sig detta ansvar.
Lag (2003:365).

8 §   I den utsträck­ning som för­an­leds av arbe­tets art och arbets­ta­gar­nas behov ska det fin­nas utrym­men och anord­ningar för per­son­lig hygien, för­tä­ring och vila samt första hjälp vid olycks­fall eller sjuk­dom.

For­don för per­so­nal­trans­port ska vara läm­pade för ända­må­let.

Om utrym­men, anord­ningar, åtgär­der för hjälp och vård vid olycks­fall eller sjuk­dom samt kost och vat­ten ombord på far­tyg finns det ytter­li­gare bestäm­mel­ser i far­tygs­sä­ker­hets­la­gen (2003:364). Lag (2019:614).

9 §   Sär­skilda bestäm­mel­ser om kon­struk­tion och utform­ning av bygg­na­der finns i plan- och bygg­la­gen (2010:900) och före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av den lagen.
Lag (2010:905).

10 §   Bestäm­mel­ser om arbets­tid finns i arbets­tids­la­gen (1982:673) och i före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av den lagen.

Bestäm­mel­ser om arbets­ti­den och vilo­ti­den vid far­tygs­ar­bete finns i lagen (1998:958) om vilo­tid för sjö­män och lagen (2016:960) om arbets­tid vid inlands­sjö­fart.

Bestäm­mel­ser om arbets­ti­den vid visst väg­trans­port­ar­bete finns i lagen (2005:395) om arbets­tid vid visst väg­trans­port­ar­bete.

Sär­skilda bestäm­mel­ser om arbets­tid för min­derå­riga finns i 5 kap. 5 §. Lag (2016:961).


3 kap. All­männa skyl­dig­he­ter

1 §   Bestäm­mel­serna i detta kapi­tel skall tilläm­pas med beak­tande av kra­ven på arbets­mil­jöns beskaf­fen­het enligt 2 kap. Lag (1994:579).

1 a §   Arbets­gi­vare och arbets­ta­gare skall sam­verka för att åstad­komma en god arbets­miljö. Lag (1994:579).

2 §   Arbets­gi­va­ren skall vidta alla åtgär­der som behövs för att före­bygga att arbets­ta­ga­ren utsätts för ohälsa eller olycks­fall. En utgångs­punkt skall där­vid vara att allt sådant som kan leda till ohälsa eller olycks­fall skall änd­ras eller ersät­tas så att ris­ken för ohälsa eller olycks­fall undan­röjs.

Arbets­gi­va­ren skall beakta den sär­skilda risk för ohälsa och olycks­fall som kan följa av att arbets­ta­ga­ren utför arbete ensam.

Loka­ler samt maski­ner, red­skap, skydds­ut­rust­ning och andra tek­niska anord­ningar skall under­hål­las väl. Lag (2002:585).

2 a §   Arbets­gi­va­ren ska sys­te­ma­tiskt pla­nera, leda och kon­trol­lera verk­sam­he­ten på ett sätt som leder till att arbets­mil­jön upp­fyl­ler före­skrivna krav på en god arbets­miljö.
Han ska utreda arbets­ska­dor, fort­lö­pande under­söka ris­kerna i verk­sam­he­ten och vidta de åtgär­der som för­an­leds av detta.
Åtgär­der som inte kan vid­tas ome­del­bart ska tids­pla­ne­ras.

Arbets­gi­va­ren ska i den utsträck­ning verk­sam­he­ten krä­ver doku­men­tera arbets­mil­jön och arbe­tet med denna. Hand­lings­pla­ner ska där­vid upp­rät­tas.

Arbets­gi­va­ren ska vidare se till att det i hans verk­sam­het finns en på lämp­ligt sätt orga­ni­se­rad arbetsanpassnings-​​ och reha­bi­li­te­rings­verk­sam­het för full­gö­rande av de upp­gif­ter som enligt denna lag och enligt 30 kap. soci­al­för­säk­rings­bal­ken vilar på honom. Lag (2010:1225).

2 b §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter i frå­gor som fal­ler under Arbets­mil­jö­ver­kets till­syns­an­svar om att 2 a § första och andra styc­kena ska gälla även i fråga om att följa Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 1907/2006 av den 18 decem­ber 2006 om regi­stre­ring, utvär­de­ring, god­kän­nande och begräns­ning av kemi­ka­lier (Reach), inrät­tande av en euro­pe­isk kemi­ka­li­e­myn­dig­het, änd­ring av direk­tiv 1999/45/EG och upp­hä­vande av rådets för­ord­ning (EEG) nr 793/93 och kom­mis­sio­nens för­ord­ning (EG) nr 1488/94 samt rådets direk­tiv 76/ 769/EEG och kom­mis­sio­nens direk­tiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG. Lag (2010:1543).

2 c §   Arbets­gi­va­ren skall svara för att den före­tags­häl­so­vård som arbets­för­hål­lan­dena krä­ver finns att tillgå.

Med före­tags­häl­so­vård avses en obe­ro­ende exper­tre­surs inom områ­dena arbets­miljö och reha­bi­li­te­ring. Före­tags­häl­so­vår­den skall sär­skilt arbeta för att före­bygga och undan­röja häl­so­ris­ker på arbets­plat­ser samt ha kom­pe­tens att iden­ti­fi­era och beskriva sam­ban­den mel­lan arbets­miljö, orga­ni­sa­tion, pro­duk­ti­vi­tet och hälsa. Lag (2010:1543).

3 §   Arbets­gi­va­ren skall se till att arbets­ta­ga­ren får god kän­ne­dom om de för­hål­lan­den, under vilka arbe­tet bedrivs, och att arbets­ta­ga­ren upp­ly­ses om de ris­ker som kan vara för­bundna med arbe­tet. Arbets­gi­va­ren skall för­vissa sig om att arbets­ta­ga­ren har den utbild­ning som behövs och vet vad han har att iaktta för att undgå ris­kerna i arbe­tet. Arbets­gi­va­ren skall se till att endast arbets­ta­gare som har fått till­räck­liga instruk­tio­ner får till­träde till områ­den där det finns en påtag­lig risk för ohälsa eller olycks­fall.

Arbets­gi­va­ren skall genom att anpassa arbets­för­hål­lan­dena eller vidta annan lämp­lig åtgärd ta hän­syn till arbets­ta­ga­rens sär­skilda för­ut­sätt­ningar för arbe­tet. Vid arbe­tets plan­lägg­ning och anord­nande skall beak­tas att män­ni­skors för­ut­sätt­ningar att utföra arbets­upp­gif­ter är olika.
Lag (2002:585).

3 a § En arbets­gi­vare ska utan dröjs­mål under­rätta den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer om döds­fall eller svå­rare per­son­skada som har inträf­fat i sam­band med arbe­tets utfö­rande.

En arbets­gi­vare ska också utan dröjs­mål under­rätta samma myn­dig­het om ska­dor i sam­band med arbe­tet som drab­bat flera arbets­ta­gare sam­ti­digt och om till­bud som inne­bu­rit all­var­lig fara för liv och hälsa.

Före­skrif­ter om befäl­ha­vares skyl­dig­het att vid far­tygs­ar­bete rap­por­tera vissa hän­del­ser finns i 6 kap. 14 § sjö­la­gen (1994:1009). Lag (2013:610).

4 §   Arbets­ta­ga­ren skall med­verka i arbets­mil­jö­ar­be­tet och delta i genom­fö­ran­det av de åtgär­der som behövs för att åstad­komma en god arbets­miljö. Han skall följa givna före­skrif­ter samt använda de skydds­an­ord­ningar och iaktta den för­sik­tig­het i övrigt som behövs för att före­bygga ohälsa och olycks­fall.

Om arbets­ta­ga­ren fin­ner att arbe­tet inne­bär ome­del­bar och all­var­lig fara för liv eller hälsa, skall han sna­rast under­rätta arbets­gi­va­ren eller skydds­om­bud. Arbets­ta­ga­ren är fri från ersätt­nings­skyl­dig­het för skada som upp­står till följd av att han under­lå­ter att utföra arbe­tet i avvak­tan på besked om det skall fort­sät­tas. Lag (1991:677).

5 §   I fråga om arbete som arbets­gi­vare själv utför skall denna lag och med stöd därav med­de­lade före­skrif­ter iakt­ta­gas i tillämp­liga delar. Det­samma gäl­ler när två eller flera för gemen­sam räk­ning yrkes­mäs­sigt dri­ver verk­sam­het utan att ha arbets­ta­gare anställd, dock ej om verk­sam­he­ten bedri­ves endast av med­lem­mar av samma familj.

Den som ensam eller gemen­samt med famil­je­med­lem dri­ver yrkes­mäs­sig verk­sam­het utan anställd är skyl­dig att följa vad i denna lag och med stöd av den har före­skri­vits i fråga om tek­nisk anord­ning och ämne, som kan för­an­leda ohälsa eller olycks­fall, samt beträf­fande gemen­samt arbets­ställe.

Av 4 kap. 10 § fram­går att före­skrif­ter får med­de­las om skyl­dig­he­ter även i andra avse­en­den. Lag (1994:579).

6 §   Den som låter utföra ett byggnads-​​ eller anlägg­nings­ar­bete ska
   1. under varje skede av pla­ne­ringen och pro­jek­te­ringen se till att arbets­mil­jö­syn­punk­ter beak­tas när det gäl­ler såväl byggs­ke­det som det fram­tida bru­kan­det,
   2. utse en lämp­lig bygg­ar­bets­mil­jö­sam­ord­nare för pla­ne­ring och pro­jek­te­ring av arbe­tet med de upp­gif­ter som anges i 7 a §, och
   3. utse en lämp­lig bygg­ar­bets­mil­jö­sam­ord­nare för utfö­rande av arbe­tet med de upp­gif­ter som anges i 7 b och 7 f §§.

Den som låter utföra ett byggnads-​​ eller anlägg­nings­ar­bete kan utse sig själv eller någon annan till bygg­ar­bets­mil­jö­sam­ord­nare. Om någon annan har utsetts befrias dock inte den som låter utföra ett byggnads-​​ eller anlägg­nings­ar­bete från ansvar för sådana arbets­upp­gif­ter som anges i första styc­ket 2 eller 3. Lag (2008:934).

7 §   Under varje skede av pla­ne­ringen och pro­jek­te­ringen av ett byggnads-​​ eller anlägg­nings­ar­bete ska arki­tek­ter, kon­struk­tö­rer och andra som med­ver­kar, inom ramen för sina upp­drag, se till att arbets­mil­jö­syn­punk­ter beak­tas när det gäl­ler såväl byggs­ke­det som det fram­tida bru­kan­det. Lag (2008:934).

7 a §   Den bygg­ar­bets­mil­jö­sam­ord­nare som enligt 6 § första styc­ket 2 har utsetts för pla­ne­ring och pro­jek­te­ring av ett byggnads-​​ eller anlägg­nings­ar­bete, ska sam­ordna tillämp­ningen av rele­vanta arbets­mil­jö­reg­ler som under varje skede av pla­ne­ringen och pro­jek­te­ringen ska föl­jas i fråga om såväl byggs­ke­det som bru­kan­det av bygg­na­den eller anlägg­ningen. Det gäl­ler sär­skilt då frå­gor om pla­ne­ringen av arbets­mo­ment som ska utfö­ras sam­ti­digt eller efter varandra avgörs och när tidsåt­gången för sådana arbets­mo­ment beräk­nas.
Bygg­ar­bets­mil­jö­sam­ord­na­ren ska beakta en sådan arbets­mil­jö­plan och annan doku­men­ta­tion som avses i 4 kap. 8 § andra styc­ket 1-3. Lag (2008:934).

7 b §   Den bygg­ar­bets­mil­jö­sam­ord­nare som enligt 6 § första styc­ket 3 har utsetts för utfö­rande av ett byggnads-​​ eller anlägg­nings­ar­bete, ska se till att sam­ordna arbe­tet med att före­bygga ris­ker för ohälsa och olycks­fall på arbets­stäl­let och utföra de upp­gif­ter som fram­går av 7 e § 2-5, samt
   1. sam­ordna tillämp­ningen av rele­vanta arbets­mil­jö­reg­ler när tek­niska eller orga­ni­sa­to­riska frå­gor om pla­ne­ringen av arbets­mo­ment som ska utfö­ras sam­ti­digt eller efter varandra avgörs och när tidsåt­gången för sådana moment beräk­nas,
   2. sam­ordna tillämp­ningen av rele­vanta arbets­mil­jö­reg­ler för att säker­ställa att den eller de som bedri­ver verk­sam­het på arbets­stäl­let tilläm­par dessa reg­ler på ett sys­te­ma­tiskt sätt samt föl­jer en arbets­mil­jö­plan,
   3. sam­ordna åtgär­der för att kon­trol­lera att byggnads-​​ eller anlägg­nings­ar­be­tet med avse­ende på arbets­mil­jön utförs på ett kor­rekt sätt,
   4. vidta nöd­vän­diga åtgär­der för att säker­ställa att endast behö­riga per­so­ner ges till­träde till arbets­stäl­let, och
   5. orga­ni­sera de upp­gif­ter som enligt 7 g § ankom­mer på dem som bedri­ver verk­sam­het på ett gemen­samt arbets­ställe.
Lag (2008:934).

7 c §   Det som sägs i 6 § och i före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 4 kap. 8 § om den som låter utföra byggnads-​​ eller anlägg­nings­ar­bete ska i stäl­let gälla en av denne anli­tad upp­drags­ta­gare i den mån
   1. upp­drags­ta­ga­ren har fått i upp­drag att själv­stän­digt ansvara för pla­ne­ring och pro­jek­te­ring eller arbe­tets utfö­rande, och
   2. det skrift­li­gen har avta­lats att de upp­gif­ter som avses i 6 § och i de anslu­tande före­skrif­terna ska åvila upp­drags­ta­ga­ren vid utfö­ran­det av upp­dra­get.

Om kon­su­ment­tjänst­la­gen (1985:716) ska tilläm­pas på upp­drag enligt första styc­ket 1, ska det som sägs i 6 § och i före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 4 kap. 8 § gälla för upp­drags­ta­ga­ren vid arbe­tets utfö­rande. Det gäl­ler dock inte om det skrift­li­gen har avta­lats att det som sägs i 6 § och i de anslu­tande före­skrif­terna i stäl­let ska gälla för den som låter utföra byggnads-​​ eller anlägg­nings­ar­be­tet. Lag (2008:934).

7 d §   Om ett fast drifts­ställe är gemen­samt arbets­ställe för flera verk­sam­he­ter, är den som råder över arbets­stäl­let ansva­rig för sam­ord­ningen av arbets­mil­jöfrå­gor. Om ett far­tyg är gemen­samt arbets­ställe för flera verk­sam­he­ter är reda­ren ansva­rig för sam­ord­ningen. Har ett far­tyg tagits in på ett varv i Sve­rige är dock den som sva­rar för varvs­drif­ten ansva­rig för sam­ord­ningen. Ansva­ret för sam­ord­ning av skydds­åt­gär­der som för­an­leds av att ett far­tyg är under last­ning eller loss­ning i en svensk hamn åvi­lar den arbets­gi­vare som har ansva­ret för detta arbete.

Ansva­ret för sam­ord­ningen enligt första styc­ket kan över­lå­tas till någon som bedri­ver verk­sam­het på arbets­stäl­let eller, i fråga om last­ning eller loss­ning av ett far­tyg i svensk hamn, på ham­nen eller reda­ren.

I fråga om annat gemen­samt arbets­ställe än som avses i första styc­ket kan de som bedri­ver verk­sam­het där komma över­ens om att en av dem ska vara ansva­rig för sam­ord­ningen. Det gäl­ler inte för arbets­stäl­len för byggnads-​​ eller anlägg­nings­ar­bete.
Lag (2008:934).

7 e §   Den som är ansva­rig för sam­ord­ningen av arbets­mil­jöfrå­gor enligt 7 d § ska se till att
   1. arbe­tet med att före­bygga ris­ker för ohälsa och olycks­fall sam­ord­nas på det gemen­samma arbets­stäl­let,
   2. arbete tids­pla­ne­ras på det sätt som behövs för att före­bygga ris­ker för ohälsa och olycks­fall till följd av att olika verk­sam­he­ter pågår på arbets­stäl­let,
   3. all­männa skydds­an­ord­ningar inrät­tas och under­hålls och all­männa skydds­reg­ler för arbets­stäl­let utfär­das,
   4. ansva­ret för de spe­ci­ella skydds­an­ord­ningar som kan behö­vas för ett visst eller vissa arbe­ten klar­görs, och
   5. per­so­nalut­rym­men och sani­tära anord­ningar inrät­tas på arbets­stäl­let i behöv­lig omfatt­ning. Lag (2008:934).

7 f §   Om ett byggnads-​​ eller anlägg­nings­ar­bete utgör gemen­samt arbets­ställe med annan verk­sam­het som avses i 7 d §, tilläm­pas 6-7 c §§ i fråga om byggnads-​​ eller anlägg­nings­ar­be­tet samt 7 d och 7 e §§ i fråga om den övriga verk­sam­he­ten.

Den som är ansva­rig för sam­ord­ningen av arbets­mil­jöfrå­gor enligt 7 d § ska i syfte att åstad­komma till­freds­stäl­lande skydds­för­hål­lan­den se till att sam­råd kom­mer till stånd med den som har utsetts till bygg­ar­bets­mil­jö­sam­ord­nare enligt 6 §.
Lag (2008:934).

7 g §   De som sam­ti­digt, eller i tids­mäs­sig anslut­ning till varandra, bedri­ver verk­sam­het på ett gemen­samt arbets­ställe, ska sam­råda och gemen­samt verka för att åstad­komma till­freds­stäl­lande skydds­för­hål­lan­den.

Var och en av dem ska se till att den egna verk­sam­he­ten och anord­ning­arna på det gemen­samma arbets­stäl­let inte med­för att någon som arbe­tar där utsätts för risk för ohälsa eller olycks­fall.

De som bedri­ver verk­sam­het eller arbe­tar på det gemen­samma arbets­stäl­let ska följa anvis­ningar från en bygg­ar­bets­mil­jö­sam­ord­nare i fråga om byggnads-​​ eller anlägg­nings­ar­bete och från den som är ansva­rig för sam­ord­ningen av arbets­mil­jöfrå­gor i övriga fall. Lag (2008:934).

7 h §   Den som till­ver­kar mon­te­rings­fär­diga bygg­na­der eller anlägg­ningar ska se till att arbets­mil­jö­syn­punk­ter beak­tas vid pro­jek­te­ringen när det gäl­ler såväl byggs­ke­det som det fram­tida bru­kan­det samt se till att olika delar av pro­jek­te­ringen sam­ord­nas. Lag (2008:934).

8 §   Den som till­ver­kar, impor­te­rar, över­lå­ter eller upp­lå­ter en maskin, ett red­skap, skydds­ut­rust­ning eller annan tek­nisk anord­ning ska se till att anord­ningen erbju­der betryg­gande säker­het mot ohälsa och olycks­fall, när den släpps ut på mark­na­den, avläm­nas för att tas i bruk eller ställs ut till för­sälj­ning.

En tek­nisk anord­ning som inte upp­fyl­ler kra­ven i första styc­ket får visas på mäs­sor, utställ­ningar eller lik­nande om det tyd­ligt anges att kra­ven inte är upp­fyllda och att anord­ningen inte får släp­pas ut på mark­na­den eller avläm­nas för att tas i bruk för­rän den upp­fyl­ler kra­ven. Sätts anord­ningen i funk­tion ska till­räck­liga säker­hets­åt­gär­der vid­tas mot olycks­fall.

Anvis­ningar för anord­ning­ens mon­te­ring, instal­la­tion, använd­ning och sköt­sel samt övriga upp­gif­ter om anord­ningen som är av bety­delse för att före­bygga ohälsa och olycks­fall (pro­duk­tin­for­ma­tion) ska med­följa vid avläm­nan­det genom tyd­lig märk­ning, i form av hand­lingar eller på annat sätt. Infor­ma­tion av sär­skild bety­delse för arbets­mil­jön ska läm­nas vid mark­nads­fö­ring av anord­ningen. Lag (2008:295).

8 a §   Vad som sägs i 8 § gäl­ler inte sådan skydds­ut­rust­ning som omfat­tas av Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 2016/425 av den 9 mars 2016 om per­son­lig skydds­ut­rust­ning och om upp­hä­vande av rådets direk­tiv 89/686/EEG.
Lag (2018:126).

9 §   Den som till­ver­kar, impor­te­rar eller över­lå­ter ett ämne, som kan för­an­leda ohälsa eller olycks­fall, skall vidta de åtgär­der som behövs för att hindra eller mot­verka att ämnet vid avsedd använd­ning inne­bär risk från skydds­syn­punkt.

Vad som sägs i 8 § tredje styc­ket om pro­duk­tin­for­ma­tion och infor­ma­tion vid mark­nads­fö­ring skall gälla även i fråga om ämnen som kan för­an­leda ohälsa eller olycks­fall. Lag (2002:585).

10 §   Den som över­lå­ter eller upp­lå­ter en för­pac­kad pro­dukt skall se till att för­pack­ningen inte inne­bär risk för ohälsa eller olycks­fall.
Lag ( 1991:677).

11 §   Den som instal­le­rar en tek­nisk anord­ning skall se till att behöv­liga skydds­an­ord­ningar sätts upp och att i övrigt erfor­der­liga skydds­åt­gär­der vid­tas. Lag (1991:677).

12 §   Den som råder över ett arbets­ställe skall se till att det på arbets­stäl­let finns sådana fasta anord­ningar att den som arbe­tar där utan att vara arbets­ta­gare i för­hål­lande till honom inte utsätts för risk för ohälsa eller olycks­fall. Han skall även se till att andra anord­ningar som finns på arbets­stäl­let kan använ­das utan sådan risk.

Den som anli­tar inhyrd arbets­kraft för att utföra arbete i sin verk­sam­het skall vidta de skydds­åt­gär­der som behövs i detta arbete. Lag (1994:579).

13 §   I 7 kap. 8 § före­skrivs om skydds­an­svar i vissa fall för den som upp­lå­ter en lokal, ett mark­om­råde eller ett utrymme under jord för arbete eller som per­so­nalut­rymme. Lag (1994:579).

14 §   Har upp­hävts genom lag (2008:934).


4 kap. Bemyn­di­gan­den

1 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får, i fråga om tek­niska anord­ningar eller ämnen som kan orsaka ohälsa eller olycks­fall, med­dela före­skrif­ter om
   1. vill­kor för till­verk­ning, använd­ning samt märk­ning eller annan pro­duk­tin­for­ma­tion,
   2. prov­ning eller kon­troll av att före­skrivna krav eller vill­kor är upp­fyllda, och
   3. för­bud mot eller sär­skilda vill­kor för eller annan begräns­ning av utsläp­pande på mark­na­den.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om utform­ning och använd­ning av skydds­an­ord­ningar mot fall till lägre nivå. Lag (2013:610).

2 §   Om det behövs för att före­bygga ohälsa eller olycks­fall i arbe­tet, får rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­dela före­skrif­ter om att ett till­stånd, god­kän­nande eller annat bevis om över­ens­stäm­melse med gäl­lande krav fordras innan
   1. arbets­pro­ces­ser, arbets­me­to­der eller anlägg­ningar får använ­das, och
   2. tek­niska anord­ningar eller ämnen som kan leda till ohälsa eller olycks­fall får släp­pas ut på mark­na­den, använ­das eller avläm­nas för att tas i bruk. Lag (2013:610).

3 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om att
   1. det på arbets­stäl­len ska föras en för­teck­ning över där befint­liga tek­niska anord­ningar av vissa slag eller vissa ämnen som kan leda till ohälsa eller olycks­fall, och
   2. arbets­gi­vare ska föra regis­ter över arbets­ta­gare som utsätts för expo­si­tion som kan med­föra ohälsa med upp­gift om arbe­tet och expo­si­tio­nen samt att arbets­gi­vare ska lämna upp­gif­ter ur regist­ret till läkare.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får också med­dela före­skrif­ter om under­sök­ning av skydds­för­hål­lan­dena i ett visst slag av verk­sam­het och om instal­la­tion av tek­niska anord­ningar.

En arbets­ta­gare ska på begä­ran ges till­fälle att ta del av de upp­gif­ter i regis­ter enligt första styc­ket 2 som rör honom eller henne. Lag (2013:610).

4 §   Om det är av sär­skild bety­delse från skydds­syn­punkt, får rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­dela före­skrif­ter om för­bud att använda arbets­pro­ces­ser, arbets­me­to­der eller tek­niska anord­ningar eller ämnen som kan leda till ohälsa eller olycks­fall. Lag (2013:610).

5 §   Om ett arbete inne­bär risk för ohälsa eller olycks­fall, får rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­dela före­skrif­ter om skyl­dig­het att ordna med läkar­un­der­sök­ning eller vac­ci­ne­ring eller annan före­byg­gande behand­ling mot smitta av dem som sys­sel­sätts eller ska sys­sel­sät­tas i arbe­tet.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får också med­dela före­skrif­ter om för­bud att till arbe­tet anlita den som vid läkar­un­der­sök­ning har visat sjuk­lig­het eller svag­het som gör honom eller henne sär­skilt mot­tag­lig för risk för ohälsa eller olycks­fall. Lag (2013:610).

6 §   Om ett arbete med­för sär­skild risk för vissa grup­per av arbets­ta­gare, får rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­dela före­skrif­ter om för­bud mot att arbe­tet utförs av arbets­ta­gare som till­hör en sådan grupp eller om att sär­skilda vill­kor ska gälla när arbe­tet utförs av sådana arbets­ta­gare. Lag (2013:610).

7 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om att regis­ter ska föras vid en läkar­un­der­sök­ning som avses i 5 och 6 §§ med upp­gif­ter om de under­sök­tas namn och om under­sök­nings­re­sul­ta­tet.
Lag (2013:610).

8 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. för­hands­an­mä­lan
      a) när det gäl­ler skyl­dig­het för den som låter utföra ett byggnads-​​ eller anlägg­nings­ar­bete att se till att en sådan anmä­lan läm­nas till till­syns­myn­dig­he­ten, och
      b) i övrigt, samt
   2. skyl­dig­het att i övrigt göra anmä­lan eller lämna upp­gif­ter till till­syns­myn­dig­he­ten eller att för­vara hand­lingar som har bety­delse från skydds­syn­punkt.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får vidare med­dela före­skrif­ter om
   1. att den som låter utföra ett byggnads-​​ eller anlägg­nings­ar­bete ska se till att
      a) det upp­rät­tas en arbets­mil­jö­plan,
      b) det utar­be­tas en till pro­jek­tets art avpas­sad doku­men­ta­tion som ska beak­tas vid efter­föl­jande arbe­ten, och
      c) arbets­mil­jöpla­nen och doku­men­ta­tio­nen anpas­sas med hän­syn till hur arbe­tet fort­skri­der och de even­tu­ella för­änd­ringar som ägt rum,
   2. att en bygg­ar­bets­mil­jö­sam­ord­nare enligt 3 kap. 7 a § ska upp­rätta eller låta upp­rätta en arbets­mil­jö­plan och utar­beta en sådan doku­men­ta­tion som avses i 1,
   3. att en bygg­ar­bets­mil­jö­sam­ord­nare enligt 3 kap. 7 b § ska se till att det genom­förs nöd­vän­diga anpass­ningar av en arbets­mil­jö­plan och sådan doku­men­ta­tion som avses i 1, och
   4. skyl­dig­het att i övrigt upp­rätta hand­lingar som har bety­delse från skydds­syn­punkt. Lag (2008:934).

9 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om skyl­dig­het för läkare att hos till­syns­myn­dig­he­ten göra anmä­lan om sjuk­dom som kan ha sam­band med arbete och att lämna till­syns­myn­dig­he­ten upp­lys­ningar och biträde. Lag (2013:610).

10 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela de ytter­li­gare före­skrif­ter om arbets­mil­jöns beskaf­fen­het och om all­männa skyl­dig­he­ter i fråga om arbets­mil­jön som behövs för att före­bygga ohälsa och olycks­fall i arbe­tet.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får också med­dela före­skrif­ter om att den som ensam eller gemen­samt med en famil­je­med­lem dri­ver yrkes­mäs­sig verk­sam­het utan någon anställd ska följa denna lag och före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen när det gäl­ler skyl­dig­he­ter i andra avse­en­den än som fram­går av 3 kap. 5 § andra styc­ket.
Lag (2013:610).


5 kap. Min­derå­riga

1 §   Med min­derå­rig avses i denna lag den som icke har fyllt ader­ton år.

2 §   En min­derå­rig får inte som arbets­ta­gare eller på annat sätt anli­tas till eller utföra arbete före det kalen­derår då den min­derå­rige fyl­ler sex­ton år och inte hel­ler innan den min­derå­rige har full­gjort sin skol­plikt.

Första styc­ket hind­rar inte att en min­derå­rig som har fyllt tret­ton år anli­tas till eller utföra lätt arbete som inte är av sådant slag att det kan inverka skad­ligt på den min­derå­ri­ges hälsa, utveck­ling eller skol­gång.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om undan­tag från första styc­ket för anli­tande av en min­derå­rig som inte har fyllt tret­ton år. Ett sådant undan­tag får endast avse myc­ket lätt arbete av sådant slag att spe­ci­ella och bety­dande tillämp­nings­pro­blem skulle upp­stå, om undan­tag inte gavs.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om sådant arbete som avses i andra och tredje styc­kena.

I sjö­mansla­gen (1973:282) och far­tygs­sä­ker­hets­la­gen (2003:364) finns sär­skilda bestäm­mel­ser om mini­mi­ål­der för far­tygs­ar­bete. Lag (2013:610).

3 §   En min­derå­rig får inte anli­tas till eller utföra arbete på ett sätt som med­för risk för olycks­fall eller för över­an­sträng­ning eller annan skad­lig inver­kan på den min­derå­ri­ges hälsa eller utveck­ling.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om vill­kor för eller för­bud mot att en min­derå­rig anli­tas till eller utför arbete som med­för påtag­lig risk för olycks­fall eller för över­an­sträng­ning eller annan skad­lig inver­kan på den min­derå­ri­ges hälsa eller utveck­ling. Lag (2013:610).

4 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om att det vid läkar­un­der­sök­ningar som har före­skri­vits med stöd av 2 § fjärde styc­ket eller 3 § andra styc­ket ska föras regis­ter med upp­gif­ter om de under­sök­tas namn och om under­sök­nings­re­sul­ta­tet.
Lag (2013:610).

5 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om arbets­ti­dens längd och för­lägg­ning för min­derå­riga som anli­tas till eller utför arbete. Lag (2013:610).


6 kap. Sam­ver­kan mel­lan arbets­gi­vare och arbets­ta­gare m.m.

1 §   Arbets­gi­vare och arbets­ta­gare skall bedriva en på lämp­ligt sätt orga­ni­se­rad arbets­mil­jö­verk­sam­het. Lag (1991:677).

2 §   På ett arbets­ställe, där minst fem arbets­ta­gare regel­bun­det sys­sel­sätts, ska det bland arbets­ta­garna utses ett eller flera skydds­om­bud (arbets­mil­jöom­bud). Skydds­om­bud ska utses även på ett annat arbets­ställe, om arbets­för­hål­lan­dena krä­ver det. För skydds­om­bud bör ersät­tare utses.

Skydds­om­bud utses av en lokal arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion som är eller bru­kar vara bun­den av kol­lek­tivav­tal i för­hål­lande till arbets­gi­va­ren. Finns det inte någon sådan orga­ni­sa­tion, utses skydds­om­bud av arbets­ta­garna.

För ett arbets­ställe där sådan skydds­kom­mitté som avses i 8 § inte har till­satts får en lokal avdel­ning inom ett för­bund eller en med sådan avdel­ning jäm­för­lig sam­man­slut­ning av arbets­ta­gare utse ett skydds­om­bud utan­för kret­sen av arbets­ta­garna på arbets­stäl­let (regi­o­nalt skydds­om­bud).
Rät­ten att utse ett regi­o­nalt skydds­om­bud gäl­ler endast om avdel­ningen eller sam­man­slut­ningen har någon med­lem på arbets­stäl­let.

Bestäm­mel­ser om hur skydds­om­bud på far­tyg ska utses finns i far­tygs­sä­ker­hets­la­gen (2003:364). Lag (2009:870).

3 §   Finns vid arbets­ställe mer än ett skydds­om­bud, skall ett av ombu­den utses att vara huvud­skydds­om­bud med upp­gift att sam­ordna skydds­om­bu­dens verk­sam­het.

4 §   Skydds­om­bud före­trä­der arbets­ta­garna i arbets­mil­jöfrå­gor och skall verka för en till­freds­stäl­lande arbets­miljö. I detta syfte skall ombu­det inom sitt skydds­om­råde vaka över skyd­det mot ohälsa och olycks­fall samt över att arbets­gi­va­ren upp­fyl­ler kra­ven i 3 kap. 2 a §. Skydds­om­bud på far­tyg skall vidare vaka över att far­ty­get har den beman­ning som det skall ha enligt beslut eller före­skrif­ter.

Skydds­om­bud skall delta vid pla­ne­ring av nya eller änd­rade loka­ler, anord­ningar, arbets­pro­ces­ser, arbets­me­to­der och av arbets­or­ga­ni­sa­tion lik­som vid pla­ne­ring av använd­ning av ämnen som kan med­föra ohälsa eller olycks­fall. Skydds­om­bud skall vidare delta vid upp­rät­tande av hand­lings­pla­ner enligt 3 kap. 2 a §.

Arbets­gi­va­ren skall under­rätta skydds­om­bud om för­änd­ringar av bety­delse för arbets­mil­jö­för­hål­lan­dena inom ombu­dets område.

Arbets­gi­vare och arbets­ta­gare sva­rar gemen­samt för att skydds­om­bud får erfor­der­lig utbild­ning. Lag (2003:365).

5 §   Skydds­om­bud, som avses i 2 § andra styc­ket, har rätt till den ledig­het som fordras för upp­dra­get. Vid sådan ledig­het bibe­hål­ler ombu­det sina anställ­nings­för­må­ner.

6 §   Skydds­om­bud har rätt att taga del av de hand­lingar och erhålla de upp­lys­ningar i övrigt som behövs för ombu­dets verk­sam­het.

6 a §   Om ett skydds­om­bud anser att åtgär­der behö­ver vid­tas för att uppnå en till­freds­stäl­lande arbets­miljö, ska skydds­om­bu­det vända sig till arbets­gi­va­ren och begära sådana åtgär­der. Skydds­om­bu­det kan också begära att en viss under­sök­ning ska göras för kon­troll av för­hål­lan­dena inom skydds­om­rå­det. På fram­ställ­ning ska arbets­gi­va­ren genast lämna skydds­om­bu­det en skrift­lig bekräf­telse på att arbets­gi­va­ren mot­ta­git den­nes begä­ran. Arbets­gi­va­ren ska utan dröjs­mål lämna besked i frå­gan. Gör arbets­gi­va­ren inte det eller beak­tas inte begä­ran inom skä­lig tid, ska Arbets­mil­jö­ver­ket efter fram­stäl­lan av skydds­om­bu­det pröva om före­läg­gande eller för­bud enligt 7 kap. 7 § ska med­de­las.
Sådan fram­ställ­ning av ett skydds­om­bud på far­tyg ska i stäl­let läm­nas till Trans­port­sty­rel­sen, som ska pröva om före­läg­gande eller för­bud enligt far­tygs­sä­ker­hets­la­gen (2003:364) ska med­de­las.

Där skydds­kom­mitté finns, kan skydds­om­bud direkt påkalla kom­mit­téns behand­ling av en arbets­mil­jöfråga.

Ett skydds­om­buds begä­ran enligt första styc­ket får även avse skydds­åt­gär­der som behövs för att arbets­gi­va­ren på det arbets­ställe där skydds­om­bu­det är verk­samt ska upp­fylla sina skyl­dig­he­ter gente­mot utom­stå­ende arbets­kraft enligt 3 kap. 12 §.

Det som i första och andra styc­kena sägs om skydds­om­bud ska också gälla för stu­de­ran­de­skydds­om­bud som avses i 17 §.
Lag (2009:870).

7 §   Inne­bär visst arbete ome­del­bar och all­var­lig fara för arbets­ta­ga­res liv eller hälsa och kan rät­telse inte genast upp­nås genom att skydds­om­bu­det vän­der sig till arbets­gi­va­ren, kan skydds­om­bu­det bestämma att arbe­tet ska avbry­tas i avvak­tan på ställ­nings­ta­gande av Arbets­mil­jö­ver­ket.

Om det är påkal­lat från skydds­syn­punkt och rät­telse inte genast kan upp­nås genom att skydds­om­bu­det vän­der sig till arbets­gi­va­ren kan skydds­om­bu­det i avvak­tan på Arbets­mil­jö­ver­kets ställ­nings­ta­gande avbryta arbete som en arbets­ta­gare utför ensam.

Över­träds en till­syns­myn­dig­hets för­bud, som har vun­nit laga kraft eller som på grund av för­ord­nande enligt 9 kap. 5 § ska gälla ome­del­bart, kan skydds­om­bu­det avbryta sådant arbete som avses med för­bu­det.

Ett skydds­om­buds åtgär­der enligt första-​​tredje styc­kena får även avse arbete som utförs av inhyrd arbets­kraft i arbets­gi­va­rens verk­sam­het.

För skada till följd av någon åtgärd som avses i denna para­graf är ett skydds­om­bud fritt från ersätt­nings­skyl­dig­het.

Bestäm­mel­ser om rät­ten för ett skydds­om­bud att avbryta arbete på far­tyg och om ver­kan av en sådan åtgärd finns i far­tygs­sä­ker­hets­la­gen (2003:364). Lag (2009:870).

8 §   Vid ett arbets­ställe, där minst fem­tio arbets­ta­gare regel­bun­det sys­sel­sätts, ska det fin­nas en skydds­kom­mitté, sam­man­satt av före­trä­dare för arbets­gi­va­ren och arbets­ta­garna. En skydds­kom­mitté ska till­sät­tas även vid arbets­stäl­len med mindre antal arbets­ta­gare, om det begärs av arbets­ta­garna.

Före­trä­dare för de anställda utses bland arbets­ta­garna av en lokal arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion som är eller bru­kar vara bun­den av kol­lek­tivav­tal i för­hål­lande till arbets­gi­va­ren. Finns det ingen sådan orga­ni­sa­tion utses före­trä­dare av arbets­ta­garna.

Vid ett arbets­ställe där det finns stu­de­ran­de­skydds­om­bud ska även två av dessa ingå i skydds­kom­mit­tén.
Stu­de­ran­de­skydds­om­bu­den bestäm­mer själva vilka av dem som ska ingå i skydds­kom­mit­tén.

Bestäm­mel­ser om hur en skydds­kom­mitté på far­tyg ska till­sät­tas finns i far­tygs­sä­ker­hets­la­gen (2003:364).
Lag (2009:870).

9 §   Skydds­kom­mit­tén skall delta i pla­ne­ringen av arbets­mil­jö­ar­be­tet på arbets­stäl­let samt följa arbe­tets genom­fö­rande. Den skall noga följa utveck­lingen i frå­gor som rör skyd­det mot ohälsa och olycks­fall samt verka för till­freds­stäl­lande arbets­mil­jö­för­hål­lan­den. En skydds­kom­mitté på far­tyg skall vidare vaka över att far­ty­get har den beman­ning som det skall ha enligt beslut eller före­skrif­ter. I skydds­kom­mit­tén skall behand­las frå­gor om
   1. före­tags­häl­so­vård,
   2. hand­lings­pla­ner enligt 3 kap. 2 a §,
   3. pla­ne­ring av nya eller änd­rade loka­ler, anord­ningar, arbets­pro­ces­ser, arbets­me­to­der och av arbets­or­ga­ni­sa­tion,
   4. pla­ne­ring av använd­ning av ämnen som kan för­an­leda ohälsa eller olycks­fall,
   5. upp­lys­ning och utbild­ning rörande arbets­mil­jön,
   6. arbetsanpassnings-​​ och reha­bi­li­te­rings­verk­sam­he­ten på arbets­stäl­let. Lag (2003:365).

9 a §   Till skydds­kom­mitté som avses i 8 § får genom ett kol­lek­tivav­tal utses ett organ som behand­lar också andra frå­gor än som anges i 9 §. Ett sådant organ får ha en annan benäm­ning än skydds­kom­mitté.

Denna para­graf är inte tillämp­lig i fråga om skydds­kom­mitté på far­tyg. Lag (2011:741).

10 §   Skydds­om­bud får inte hind­ras att full­göra sina upp­gif­ter.

Om ett skydds­om­bud före­trä­der en arbets­ta­gare som utför arbete på ett arbets­ställe över vil­ket den­nes arbets­gi­vare inte råder är den arbets­gi­vare som råder över arbets­stäl­let skyl­dig att låta skydds­om­bu­det få till­träde dit i den omfatt­ning som ombu­det behö­ver för att full­göra sitt upp­drag.

Skydds­om­bud får ej med anled­ning av sitt upp­drag ges för­säm­rade arbets­för­hål­lan­den eller anställ­nings­vill­kor. När upp­dra­get upp­hör skall arbets­ta­ga­ren vara till­för­säk­rad arbets­för­hål­lan­den och anställ­nings­vill­kor, vilka över­ens­stäm­mer med eller är lik­vär­diga med dem som skulle ha rått om han ej hade haft upp­dra­get.
Lag (1994:579).

11 §   Bry­ter arbets­gi­vare eller arbets­ta­gare mot 10 §, skall han ersätta upp­kom­men skada. Vid bedö­mande om och i vad mån skada har upp­stått skall hän­syn tagas även till omstän­dig­he­ter av annan än rent eko­no­misk bety­delse. Om det med hän­syn till ska­dans stor­lek eller andra omstän­dig­he­ter är skä­ligt, kan ska­de­stån­det ned­sät­tas eller helt bort­falla.

Är flera ansva­riga för skada, skall ska­de­stånds­skyl­dig­he­ten för­de­las mel­lan dem efter vad som är skä­ligt med hän­syn till omstän­dig­he­terna.

12 §   Den som vill fordra ska­de­stånd enligt 11 § skall under­rätta mot­par­ten om sitt anspråk inom fyra måna­der från det ska­dan inträf­fade. Har inom den tiden för­hand­ling rörande ansprå­ket påkal­lats enligt lagen (1976:580) om med­be­stäm­mande i arbets­li­vet eller med stöd av kol­lek­tivav­tal, skall talan väc­kas inom fyra måna­der efter det att för­hand­lingen avslu­ta­des. I annat fall skall talan väc­kas inom åtta måna­der från ska­dans upp­komst.

Första styc­ket skall tilläm­pas på mot­sva­rande sätt i fråga om anspråk på anställ­nings­för­må­ner enligt 5 §.

Iakt­ta­ges ej vad som före­skri­ves i första eller andra styc­ket, är rät­ten till talan för­lo­rad.

För skydds­om­bud på far­tyg gäl­ler far­tygs­sä­ker­hets­la­gen (2003:364) i stäl­let för vad som anges i denna para­graf.
Lag (2003:365).

13 §   Mål om tillämp­ning av 10 och 11 §§ hand­läggs enligt lagen (1974:371) om rät­te­gången i arbets­tvis­ter. I fråga om talan mot arbets­ta­gare eller, i fall som avses i 10 § andra styc­ket, mot den som råder över ett arbets­ställe gäl­ler dock vad som är före­skri­vet om rät­te­gång i all­män­het. Lag (1994:579).

14 §   I för­hål­lande till arbets­gi­vare vin­ner 4--7 och 10-​-13 §§ tillämp­ning när den orga­ni­sa­tion eller de arbets­ta­gare, som har utsett skydds­om­bu­det, har under­rät­tat arbets­gi­va­ren om valet eller, om arbets­gi­va­ren icke har kun­nat nås, sänt under­rät­telse om valet till arbets­stäl­let.

15 §   Det som sägs i 5 §, 10 § första och tredje styc­kena samt 11-14 §§ ska tilläm­pas på mot­sva­rande sätt på en leda­mot av en skydds­kom­mitté som inte är stu­de­ran­de­skydds­om­bud.

För stu­de­ran­de­skydds­om­bud ska 10 § första och andra styc­kena, 11, 12 och 14 §§ tilläm­pas på mot­sva­rande sätt. För mål om tillämp­ning av 10 och 11 §§ som rör stu­de­ran­de­skydds­om­bud gäl­ler det som är före­skri­vet om rät­te­gång i all­män­het.
Lag (2009:870).

16 §   Beträf­fande skydds­om­bud och leda­mot av skydds­kom­mitté, vilka har utsetts av orga­ni­sa­tion som avses i 2 § andra eller tredje styc­ket, äger även lagen (1974:358) om fack­lig för­tro­en­de­mans ställ­ning på arbets­plat­sen till­lämp­ning. Har skydds­om­bud eller leda­mot av skydds­kom­mitté på far­tyg utsetts av de ombor­dan­ställda, tilläm­pas lagen som om han eller hon var utsedd av sin lokala arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion. Det som sägs i denna para­graf gäl­ler dock inte i den mån ombuds eller leda­mots rät­tig­he­ter enligt detta kapi­tel eller enligt far­tygs­sä­ker­hets­la­gen (2003:364) där­i­ge­nom skulle inskrän­kas.
Lag (2003:365).

17 §   De som genom­går utbild­ning ska av huvud­man­nen för utbild­ningen ges till­fälle att med­verka i arbets­mil­jö­ar­be­tet på arbets­stäl­let, om det är rim­ligt med hän­syn till utbild­ning­ens art och utbild­nings­pe­ri­o­dens längd.

Omfatt­ningen och utform­ningen av ele­ver­nas del­ta­gande i sko­lans arbets­mil­jö­ar­bete ska anpas­sas efter deras ålder, mog­nad och för­ut­sätt­ningar i övrigt när det gäl­ler
   1. ele­ver i för­sko­le­klass och i lägre års­kurs än års­kurs 7 i grund­sko­lan, spe­ci­al­sko­lan och i mot­sva­rande utbild­ningar samt i same­sko­lan,
   2. ele­ver i anpas­sade grund­sko­lan, anpas­sade gym­na­sie­sko­lan och mot­sva­rande utbild­ningar, och
   3. ele­ver i kom­mu­nal vux­en­ut­bild­ning som anpas­sad utbild­ning.

Ele­ver i grund­sko­lans års­kurs 7-9, spe­ci­al­sko­lans års­kurs 7-10 och gym­na­sie­sko­lan samt mot­sva­rande utbild­ningar före­träds i arbets­mil­jö­ar­be­tet av elev­skydds­om­bud.

De som genom­går efter­gym­na­sial utbild­ning och annan utbild­ning för vuxna än kom­mu­nal vux­en­ut­bild­ning som anpas­sad utbild­ning före­träds i arbets­mil­jö­ar­be­tet av stu­de­ran­de­skydds­om­bud. Ett stu­de­ran­de­skydds­om­bud ska vara minst 18 år. Lag (2023:349).

18 §   Elev­skydds­om­bu­den utses av ele­verna och stu­de­ran­de­skydds­om­bu­den av de stu­de­rande.

Huvud­man­nen för utbild­ningen ska se till att elev­skydds­om­bu­den och stu­de­ran­de­skydds­om­bu­den får den utbild­ning och den ledig­het som behövs för upp­dra­get.

Elev­skydds­om­bu­den och stu­de­ran­de­skydds­om­bu­den har rätt till den infor­ma­tion som behövs för upp­dra­get. För elev­skydds­om­bu­den gäl­ler dock rät­ten till infor­ma­tion inte sådana upp­gif­ter som är före­mål för tyst­nads­plikt enligt 7 kap. 13 § första styc­ket. I fråga om upp­gif­ter som är före­mål för sek­re­tess i det all­män­nas verk­sam­het gäl­ler offentlighets-​​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400). Lag (2009:870).


7 kap. Till­syn

1 §   Arbets­mil­jö­ver­ket utö­var till­syn över att denna lag och före­skrif­ter som med­de­lats med stöd av lagen följs.

Med undan­tag för 13 § gäl­ler detta kapi­tel inte far­tygs­ar­bete.
Bestäm­mel­ser om till­syn vid far­tygs­ar­bete och inskränk­ningar i rät­ten att använda far­tyg finns i far­tygs­sä­ker­hets­la­gen (2003:364). Lag (2003:365).

2 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om Arbets­mil­jö­ver­kets till­syn enligt detta kapi­tel över att Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 1907/2006 av den 18 decem­ber 2006 om regi­stre­ring, utvär­de­ring, god­kän­nande och begräns­ning av kemi­ka­lier (Reach), inrät­tande av en euro­pe­isk kemi­ka­li­e­myn­dig­het, änd­ring av direk­tiv 1999/45/EG och upp­hä­vande av rådets för­ord­ning (EEG) nr 793/93 och kom­mis­sio­nens för­ord­ning (EG) nr 1488/94 samt rådets direk­tiv 76/769/EEG och kom­mis­sio­nens direk­tiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG följs. Lag (2010:1543).

3 §   Till­syns­myn­dig­het har rätt att efter anford­ran erhålla de upp­lys­ningar, hand­lingar och prov samt påkalla de under­sök­ningar som behövs för till­syn enligt denna lag.

4 §   Den som i sin verk­sam­het använ­der en viss pro­dukt eller har upp­dra­git åt annan att utföra ett visst arbete är skyl­dig att på en till­syns­myn­dig­hets begä­ran lämna upp­lys­ning om vem som har leve­re­rat pro­duk­ten eller utför arbe­tet.

Den som har över­lå­tit eller upp­lå­tit en tek­nisk anord­ning eller över­lå­tit ett ämne, som kan för­an­leda ohälsa eller olycks­fall, är skyl­dig att på en till­syns­myn­dig­hets begä­ran lämna till­gäng­liga upp­lys­ningar om till vilka pro­duk­ten har över­lå­tits eller upp­lå­tits.
Lag (1991:677).

5 §   För till­syn enligt denna lag ska till­syns­myn­dig­he­ten ges till­träde till arbets­ställe och får där göra under­sök­ningar och ta prov. För utta­get prov beta­las inte ersätt­ning.

Polis­myn­dig­he­ten ska lämna den handräck­ning som behövs för att till­syns­myn­dig­he­ten ska kunna utöva till­syn enligt denna lag.

Rege­ringen eller, efter rege­ring­ens bemyn­di­gande, Arbets­mil­jö­ver­ket, får före­skriva skyl­dig­het att ersätta till­syns­myn­dig­he­tens kost­na­der för prov­tag­ning och under­sök­ning av prov som skä­li­gen har krävts.
Lag (2014:659).

6 §   Om det på ett gemen­samt arbets­ställe som avses i 3 kap. 7 d § tredje styc­ket inte finns någon som är ansva­rig för sam­ord­ningen av arbets­mil­jöfrå­gor, får Arbets­mil­jö­ver­ket besluta att någon av dem som bedri­ver verk­sam­het där ska ha sådant ansvar.

När det finns sär­skilda skäl får Arbets­mil­jö­ver­ket besluta att ansva­ret för sam­ord­ningen av arbets­mil­jöfrå­gor i fall som avses i 3 kap. 7 d § ska flyt­tas över till någon av dem som bedri­ver verk­sam­het på det gemen­samma arbets­stäl­let.

I fråga om ansva­ret för arbets­mil­jöfrå­gor vid byggnads-​​ eller anlägg­nings­ar­bete enligt 3 kap. 6 § får Arbets­mil­jö­ver­ket om det finns sär­skilda skäl i beslut flytta över detta ansvar
   1. från en upp­drags­ta­gare till den som låter utföra byggnads-​​ eller anlägg­nings­ar­be­tet i fall som avses i 3 kap. 7 c §, eller
   2. från den som låter utföra byggnads-​​ eller anlägg­nings­ar­be­tet till en upp­drags­ta­gare i den mån det finns ett sådant upp­drag som avses i 3 kap. 7 c § första styc­ket 1. Lag (2008:934).

7 §   Arbets­mil­jö­ver­ket får gente­mot den som har skydds­an­svar enligt 3 kap. 2-12 §§, 5 kap. 3 § första styc­ket eller 6 § i detta kapi­tel besluta de före­läg­gan­den eller för­bud som behövs för att
   1. denna lag eller före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen ska föl­jas, och
   2. de bestäm­mel­ser i för­ord­ning (EG) nr 1907/2006 som omfat­tas av Arbets­mil­jö­ver­kets till­syns­an­svar ska föl­jas.

Ett beslut om före­läg­gande eller för­bud får för­e­nas med vite.
Ett sådant före­läg­gande eller för­bud får rik­tas även mot sta­ten som arbets­gi­vare.

Om någon inte föl­jer ett före­läg­gande, får Arbets­mil­jö­ver­ket besluta att rät­telse ska ske på hans eller hen­nes bekost­nad.

Om ett före­läg­gande har beslu­tats beträf­fande en åtgärd som krä­ver bygg­lov, riv­nings­lov eller marklov enligt plan- och bygg­la­gen (2010:900) men sådant lov inte bevil­jas, upp­hör före­läg­gan­det att gälla i fråga om den åtgär­den.
Lag (2013:610).

8 §   Om det finns något miss­för­hål­lande i skydds­hän­se­ende beträf­fande en lokal, ett mark­om­råde eller ett utrymme under jord som har upp­lå­tits för arbete eller som per­so­nalut­rymme, kan Arbets­mil­jö­ver­ket med­dela för­bud enligt 7 § mot en sådan upp­lå­telse till dess angi­ven åtgärd har vid­ta­gits med loka­len, mark­om­rå­det eller utrym­met.

Arbets­mil­jö­ver­ket kan gente­mot den som upp­lå­ter en lokal, ett mark­om­råde eller ett utrymme under jord för arbete eller som per­so­nalut­rymme, med­dela före­läg­gan­den enligt 7 § om under­sök­ning av skydds­för­hål­lan­dena på plat­sen. Lag (2000:764).

9 §   har upp­hävts genom lag (2000:764).

10 §   För att säker­ställa för­bud enligt 7 eller 8 § kan till­syns­myn­dig­het med­dela beslut om för­seg­ling eller annan avstäng­ning av anlägg­ning, utrymme eller anord­ning. Sådant beslut verk­ställs genom myn­dig­he­tens försorg. Lag (1994:579).

11 §   Den som har skydds­an­svar enligt 3 kap. 8-10 §§ får åläg­gas att lämna var­nings­in­for­ma­tion eller att åter­kalla en pro­dukt.
Inne­hål­let i ett sådant åläg­gande ska mot­svara vad som anges i 14-18 §§ pro­dukt­sä­ker­hets­la­gen (2004:451). Vad som där sägs om till­ver­kare ska dock i stäl­let avse den som har skydds­an­svar enligt 3 kap. 8-10 §§.

Åläg­gan­det ska för­e­nas med vite om det inte av sär­skilda skäl är obe­höv­ligt. Lag (2008:295).

12 §   Rege­ringen kan före­skriva att sär­skilda avgif­ter skall tagas ut i ärende enligt denna lag.

13 §   Den som har utsetts till skydds­om­bud, stu­de­ran­de­skydds­om­bud eller leda­mot i en skydds­kom­mitté eller den som har del­ta­git i arbetsanpassnings-​​ och reha­bi­li­te­rings­verk­sam­het enligt denna lag får inte obe­hö­ri­gen röja eller utnyttja vad han eller hon under upp­dra­get har fått veta om yrkes­hem­lig­het, arbets­för­fa­rande, affärs­för­hål­lande, en enskilds per­son­liga för­hål­lan­den eller för­hål­lande av bety­delse för lan­dets för­svar.

Har ombu­det, leda­mo­ten eller del­ta­ga­ren utsetts av en sådan lokal arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion som avses i 6 kap. 2 och 8 §§, får han eller hon trots tyst­nads­plik­ten enligt första styc­ket lämna upp­gift vidare till en leda­mot i orga­ni­sa­tio­nens sty­relse eller till en sak­kun­nig i arbets­mil­jöfrå­gor hos en cen­tral arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion till vil­ken den lokala orga­ni­sa­tio­nen hör. Rät­ten att lämna upp­gift vidare gäl­ler endast om upp­gifts­läm­na­ren under­rät­tar mot­ta­ga­ren om tyst­nads­plik­ten. I sådant fall gäl­ler tyst­nads­plik­ten också för denne.

I det all­män­nas verk­sam­het tilläm­pas i stäl­let bestäm­mel­serna i 10 kap. 11-14 §§ och 12 kap. 2 § offentlighets-​​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400). Lag (2009:870).

14 §   Till­syns­myn­dig­het ska till skydds­om­bud och stu­de­ran­de­skydds­om­bud lämna var sin kopia av de skrift­liga med­de­lan­den i arbets­mil­jöfrå­gor som läm­nas till ett arbets­ställe. Lag (2009:870).

15 §   Bestäm­mel­ser om mark­nads­kon­troll finns i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om mark­nads­kon­troll och över­ens­stäm­melse för pro­duk­ter och om änd­ring av direk­tiv 2004/42/EG och för­ord­ning­arna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011.

Den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer är mark­nads­kon­troll­myn­dig­het. Lag (2022:1109).

16 §   Vid mark­nads­kon­troll enligt för­ord­ning (EU) 2019/1020 har mark­nads­kon­troll­myn­dig­he­ten befo­gen­het
   1. att enligt arti­kel 14.4 a-14.4 c kräva att eko­no­miska aktö­rer ska till­han­da­hålla hand­lingar, spe­ci­fi­ka­tio­ner, data eller upp­gif­ter,
   2. att enligt arti­kel 14.4 d utföra oan­mälda inspek­tio­ner på plats och fysiska kon­trol­ler av pro­duk­ter,
   3. att enligt arti­kel 14.4 e få till­träde till loka­ler, mark eller trans­port­me­del,
   4. att enligt arti­kel 14.4 f inleda under­sök­ningar på eget ini­ti­a­tiv,
   5. att enligt arti­kel 14.4 g kräva att eko­no­miska aktö­rer ska vidta lämp­liga åtgär­der för att få en bris­tande över­ens­stäm­melse att upp­höra eller att eli­mi­nera en risk,
   6. att enligt arti­kel 14.4 h själv vidta åtgär­der,
   7. att enligt arti­kel 14.4 j inför­skaffa, inspek­tera och demon­tera varu­pro­ver, och
   8. att enligt arti­kel 14.4 k kräva att inne­håll på ett onli­ne­gräns­snitt ska avlägs­nas, att en var­ning ska visas eller att åtkoms­ten ska begrän­sas.

Mark­nads­kon­troll­myn­dig­he­ten får inför­skaffa ett varu­prov under dold iden­ti­tet enligt arti­kel 14.4 j i för­ord­ning (EU) 2019/1020 endast om det är nöd­vän­digt för att syf­tet med kon­trol­len ska upp­nås. Myn­dig­he­ten ska under­rätta den eko­no­miska aktö­ren om att inför­skaf­fan­det har skett under dold iden­ti­tet, så snart det går utan att syf­tet med åtgär­den går för­lo­rat.

Befo­gen­he­ten enligt första styc­ket 8 gäl­ler inte i fråga om data­ba­ser som omfat­tas av tryck­fri­hets­för­ord­ning­ens eller ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gens skydd.

När änd­rade för­hål­lan­den ger anled­ning till det, ska mark­nads­kon­troll­myn­dig­he­ten besluta att en sådan skyl­dig­het som avses i första styc­ket 8 inte längre ska gälla.
Lag (2022:1109).

17 §   Mark­nads­kon­troll­myn­dig­he­ten får besluta de före­läg­gan­den som behövs för att för­ord­ning (EU) 2019/1020 ska föl­jas.
Lag (2022:1109).

18 §   Ett beslut om före­läg­gande enligt 16 eller 17 § får för­e­nas med vite. Lag (2022:1109).

19 §   Polis­myn­dig­he­ten ska på begä­ran av mark­nads­kon­troll­myn­dig­he­ten lämna den hjälp som behövs för att mark­nads­kon­troll­myn­dig­he­ten ska kunna vidta åtgär­der enligt 16 §.

Hjälp enligt första styc­ket får begä­ras endast om
   1. det på grund av sär­skilda omstän­dig­he­ter kan befa­ras att åtgär­den inte kan utfö­ras utan att en polis­mans sär­skilda befo­gen­he­ter enligt 10 § polisla­gen (1984:387) behö­ver till­gri­pas, eller
   2. det annars finns syn­ner­liga skäl.
Lag (2022:1109).

20 §   Den som har tagit befatt­ning med ett ärende som gäl­ler mark­nads­kon­troll enligt denna lag får inte obe­hö­ri­gen röja eller utnyttja vad denne har fått veta om någons affärs-​​ eller drift­för­hål­lan­den.

I det all­män­nas verk­sam­het tilläm­pas i stäl­let bestäm­mel­serna i offentlighets-​​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400). Lag (2022:1109).


8 kap. Påfölj­der

Ansvar

1 §   Till böter eller fäng­else i högst ett år döms den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het bry­ter mot ett före­läg­gande eller för­bud som har med­de­lats med stöd av 7 kap. 7 eller 8 §.
Detta gäl­ler dock inte om före­läg­gan­det eller för­bu­det har för­e­nats med vite. Lag (2013:610).

2 §   Till böter döms den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het
   1. anli­tar en min­derå­rig i strid mot 5 kap. 2 § första styc­ket eller mot före­skrif­ter som med­de­lats med stöd av 5 kap. 2 § tredje eller fjärde styc­ket,
   2. bry­ter mot före­skrif­ter om min­derå­ri­gas arbete som har med­de­lats med stöd av 5 kap. 3 § andra styc­ket, 4 eller 5 §,
   3. läm­nar orik­tiga upp­gif­ter om för­hål­lan­den av vikt, när en till­syns­myn­dig­het har begärt upp­lys­ningar, hand­lingar eller prov eller begärt under­sök­ningar enligt 7 kap. 3 eller 4 §,
   4. utan gil­tigt skäl tar bort en skydds­an­ord­ning eller sät­ter den ur bruk, eller
   5. inte läm­nar under­rät­telse till till­syns­myn­dig­he­ten i enlig­het med 3 kap. 3 a §.

En gär­ning som omfat­tas av ett före­läg­gande eller för­bud enligt 7 kap. 7 § ska inte med­föra straf­fan­svar enligt första styc­ket. Lag (2013:610).

3 §   Om ansvar för den som över­trä­der 7 kap. 13 § finns bestäm­mel­ser i 20 kap. 3 § brotts­bal­ken.

4 §   Har upp­hävts genom lag (2024:804).

Sank­tions­av­gift

5 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om att en sank­tions­av­gift ska tas ut om en över­trä­delse har skett av en före­skrift som har med­de­lats med stöd av 4 kap. 1-8 §§. Avgif­ten ska tas ut även om över­trä­del­sen inte skett upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het.

En före­skrift om sank­tions­av­gift ska ange hur avgif­ten beräk­nas för olika slag av över­trä­del­ser.
Avgifts­be­lop­pet ska kunna fast­stäl­las direkt med led­ning av den angivna beräk­nings­grun­den. Avgif­ten ska vara lägst 1 000 och högst 1 000 000 kro­nor. Lag (2013:610).

5 a § Någon sank­tions­av­gift ska inte tas ut för en gär­ning som omfat­tas av ett före­läg­gande eller för­bud enligt 7 kap. 7 §.
Lag (2013:610).

6 §   Sank­tions­av­gif­ten ska tas ut av den fysiska eller juri­diska per­son som drev den verk­sam­het där över­trä­del­sen skedde.

Avgif­ten får sät­tas ned helt eller del­vis om över­trä­del­sen är ringa eller ursäkt­lig eller om det annars med hän­syn till omstän­dig­he­terna skulle vara oskä­ligt att ta ut sank­tions­av­gif­ten.

Avgif­ten till­fal­ler sta­ten. Lag (2013:610).

6 a § Arbets­mil­jö­ver­ket prö­var genom avgifts­före­läg­gande frå­gor om sank­tions­av­gif­ter.

Avgifts­före­läg­gande inne­bär att den som bedöms vara ansva­rig enligt 6 § för en över­trä­delse före­läggs att god­känna avgif­ten ome­del­bart eller inom viss tid.

När före­läg­gan­det har god­känts, gäl­ler det som dom­stols laga­kraft­vunna avgö­rande om att avgift ska tas ut. Ett god­kän­nande som görs efter det att den tid som angetts i före­läg­gan­det har gått ut är dock utan ver­kan. Lag (2013:610).

7 §   Om avgifts­före­läg­gan­det inte har god­känts inom utsatt tid, får Arbets­mil­jö­ver­ket ansöka hos den för­valt­nings­rätt inom vars dom­krets avgifts­före­läg­gan­det har utfär­dats, om att sank­tions­av­gift ska tas ut.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.
Lag (2013:610).

8 §   En sank­tions­av­gift får tas ut bara om ansö­kan har del­getts den som avgifts­före­läg­gan­det rik­tas mot inom fem år från den tid­punkt då över­trä­del­sen skedde.

Ett beslut om att avgift ska tas ut ska genast sän­das till läns­sty­rel­sen. Avgif­ten ska beta­las till läns­sty­rel­sen inom två måna­der från det att beslu­tet vann laga kraft. En upp­lys­ning om detta ska tas in i beslu­tet.

Om avgif­ten inte beta­las inom den tid som anges i andra styc­ket, ska dröjsmåls­av­gift tas ut enligt lagen (1997:484) om dröjsmåls­av­gift. Den obe­talda avgif­ten och dröjsmåls­av­gif­ten ska läm­nas för indriv­ning enligt lagen (1993:891) om indriv­ning av stat­liga ford­ringar m.m.
Lag (2013:610).

9 §   Har upp­hävts genom lag (2013:610).

10 §   En beslu­tad avgift bort­fal­ler om verk­stäl­lig­het inte har skett inom fem år från det att avgö­ran­det vann laga kraft.
Lag (2013:610). Lag (2013:610).


9 kap. Över­kla­gande

1 §   Har upp­hävts genom lag (2000:764).

2 §   En myn­dig­hets beslut i enskilda fall enligt denna lag eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen får över­kla­gas till all­män för­valt­nings­dom­stol.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.
Lag (2022:1109).

3 §   För att ta till vara arbets­ta­gar­nas intres­sen i ären­den enligt denna lag får över­kla­gande enligt 2 § göras av ett huvud­skydds­om­bud eller, om något sådant ombud inte finns, av ett annat skydds­om­bud.

Om det inte finns något skydds­om­bud, får över­kla­gande göras av en arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion i den mån saken rör med­lem­mar­nas intres­sen. Om talan avser annat än far­tygs­ar­bete krävs att orga­ni­sa­tio­nen tidi­gare har ytt­rat sig i ären­det.

För att ta till vara de stu­de­ran­des intres­sen i ären­den enligt denna lag får över­kla­gande också göras av ett stu­de­ran­de­skydds­om­bud. Lag (2009:870).

4 §   I fråga om före­skrif­ter får Arbets­mil­jö­ver­ket under­ställa rege­ringen frå­gor av sär­skild bety­delse, innan ver­ket med­de­lar beslut i ären­det. Lag (2000:764).

5 §   En till­syns­myn­dig­het eller en mark­nads­kon­troll­myn­dig­het får bestämma att dess beslut ska gälla ome­del­bart.
Lag (2022:1109).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1977:1160

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1978, då arbe­tar­skydds­la­gen (1949:1) och skogs­för­lägg­nings­la­gen (1963:246) skall upp­höra att gälla. Till dess rege­ringen eller, efter rege­ring­ens bestäm­mande, arbe­tar­skydds­sty­rel­sen enligt bemyn­di­gande i den nya lagen med­de­lar bestäm­mel­ser som mot­sva­rar kun­gö­rel­sen (1949:210) om för­bud att använda arbets­ta­gare till målnings-​​ arbete med bly­färg, kun­gö­rel­sen (1949:211) om läkar­un­der­sök­ning och läkar­be­sikt­ning till före­byg­gande av vissa yrkes­sjuk­do­mar, kun­gö­rel­sen (1949:491) om för­bud att använda ben­sol­hal­tigt ämne vid till­verk­ning av läder­sko­don och kun­gö­rel­sen (1966:521) om för­bud att använda min­derå­rig till vissa arbe­ten skall dock 14 och 16 §§, 26 § andra styc­ket, 74 § första styc­ket och 75 § arbe­tar­skydds­la­gen fort­fa­rande gälla.

Vid ikraft­trä­dan­det gäl­lande före­skrift, råd eller anvis­ning, som har med­de­lats med stöd av 45 § andra eller tredje styc­ket eller 74 § andra styc­ket arbe­tar­skydds­la­gen, äger fort­satt gil­tig­het inom sitt tidi­gare tillämp­nings­om­råde och skall vid tillämp­ningen av arbets­mil­jö­la­gen anses ha med­de­lats enligt denna.

Vad som sägs i andra styc­ket skall tilläm­pas på mot­sva­rande sätt i fråga om före­skrift, råd eller anvis­ning, som där nämns men som avses träda i kraft den 1 juli 1978 eller senare.

Före­kom­mer i lag eller annan för­fatt­ning hän­vis­ning till eller avses eljest däri före­skrift, som har ersatts genom bestäm­melse i arbets­mil­jö­la­gen, tilläm­pas i stäl­let den nya bestäm­mel­sen.

1994:579

Denna lag trä­der i kraft den 1 okto­ber 1994.

De äldre bestäm­mel­serna i 8 kap. 2 § gäl­ler fort­fa­rande i fråga om över­trä­del­ser som har skett före den 1 okto­ber 1994, dock får ej dömas till annan påföljd än böter.

Sank­tions­av­gift som avses i 8 kap. 5 § denna lag får påfö­ras endast för över­trä­delse som har skett efter lagens ikraft­trä­dande.

1995:326

Denna lag trä­der i kraft den 1 maj 1995. Beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det över­kla­gas enligt äldre bestäm­mel­ser.

2008:297
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2008.
   2. För beslut som med­de­lats av Arbets­mil­jö­ver­ket före den 1 juli 2008 gäl­ler 9 kap. 2 § i sin äldre lydelse.

2008:1362

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2009. Vid tillämp­ning av 7 a § för­valt­nings­pro­cess­la­gen (1971:291) ska Trans­port­sty­rel­sen i stäl­let för Sjö­farts­ver­ket vara den enskil­des mot­part, om sty­rel­sen efter ikraft­trä­dan­det är behö­rig att hand­lägga den typ av fråga som är före­mål för pröv­ning.

2010:856
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2011.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för vux­en­ut­bild­ning för utveck­lings­störda till utgången av juni 2012.

2011:741

Denna lag trä­der i kraft den 1 augusti 2011. För arbets­stäl­len där arbets­mil­jö­sam­rå­det regle­ras av kol­lek­tivav­tal vid ikraft­trä­dan­det, tilläm­pas lagen från och med den 1 janu­ari 2013.

2013:610
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2014.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för över­trä­del­ser som har skett före ikraft­trä­dan­det.

2018:126
   1. Denna lag trä­der i kraft den 21 april 2018.
   2. Före­läg­gan­den och för­bud som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det med stöd av 7 kap. i för­e­ning med 3 kap. 8 § ska fort­fa­rande gälla.