Pati­ent­sä­ker­hets­lag (2010:659)

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 2010:659
Depar­te­ment: Soci­al­de­par­te­men­tet
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2025:180
Övrigt: Rät­tel­se­blad 2014:888 har iakt­ta­gits. Rät­tel­se­sida 2021:739 har iakt­ta­gits.
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

2010:659
Depar­te­ment/myn­dig­het: Soci­al­de­par­te­men­tet
Utfär­dad: 2010-​06-17
Änd­rad: t.o.m. SFS

2025:180
Övrig text: Rät­tel­se­blad 2014:888 har iakt­ta­gits. Rät­tel­se­sida 2021:739 har iakt­ta­gits.
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



1 kap. Inle­dande bestäm­mel­ser

Lagens syfte och inne­håll

1 §   Denna lag syf­tar till att främja hög pati­ent­sä­ker­het inom hälso-​ och sjuk­vård och där­med jäm­för­lig verk­sam­het. I lagen finns bestäm­mel­ser om
   - anmä­lan av verk­sam­het m.m. (2 kap.),
   - vård­gi­va­rens skyl­dig­het att bedriva ett sys­te­ma­tiskt pati­ent­sä­ker­hets­ar­bete (3 kap.),
   - behö­rig­hets­frå­gor (4 kap.),
   - begräns­ningar i rät­ten för andra än hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­nal att vidta vissa hälso-​ och sjuk­vår­dande åtgär­der (5 kap.),
   - skyl­dig­he­ter för hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­nal m.fl. (6 kap.),
   - Inspek­tio­nen för vård och omsorgs till­syn (7 kap.),
   - prö­vo­tid och åter­kal­lelse av legi­ti­ma­tion m.m. (8 kap.),
   - Hälso-​ och sjuk­vår­dens ansvars­nämnd (9 kap.), och
   - straff­be­stäm­mel­ser och över­kla­gande m.m. (10 kap.).

All­männa bestäm­mel­ser om mål och krav på hälso-​ och sjuk­vår­den och tand­vår­den finns i hälso-​ och sjuk­vårds­la­gen (2017:30), pati­ent­la­gen (2014:821) och tand­vårds­la­gen (1985:125). Lag (2017:62).

Defi­ni­tio­ner

2 §   Med hälso-​ och sjuk­vård avses i denna lag verk­sam­het som omfat­tas av hälso-​ och sjuk­vårds­la­gen (2017:30), tand­vårds­la­gen (1985:125), lagen (2001:499) om omskä­relse av poj­kar, lagen (2018:744) om för­säk­rings­me­di­cinska utred­ningar, lagen (2019:1297) om koor­di­ne­rings­in­sat­ser för sjuk­skrivna pati­en­ter, lagen (2021:363) om este­tiska kirur­giska ingrepp och este­tiska injek­tions­be­hand­lingar samt verk­sam­het inom detalj­han­del med läke­me­del enligt lagen (2009:366) om han­del med läke­me­del. Lag (2021:366).

3 §   Med vård­gi­vare avses i denna lag stat­lig myn­dig­het, region och kom­mun i fråga om sådan hälso-​ och sjuk­vård som myn­dig­he­ten, regi­o­nen eller kom­mu­nen har ansvar för samt annan juri­disk per­son eller enskild näringsid­kare som bedri­ver hälso-​ och sjuk­vård. Lag (2019:945).

4 §   Med hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­nal avses i denna lag
   1. den som har legi­ti­ma­tion för ett yrke inom hälso-​ och sjuk­vår­den,
   2. per­so­nal som är verk­sam vid sjuk­hus och andra vård­in­rätt­ningar och som med­ver­kar i hälso-​ och sjuk­vård av pati­en­ter,
   3. den som i annat fall vid hälso-​ och sjuk­vård av pati­en­ter biträ­der en legi­ti­me­rad yrkes­ut­ö­vare,
   4. apo­teks­per­so­nal som till­ver­kar eller expe­di­e­rar läke­me­del eller läm­nar råd och upp­lys­ningar,
   5. per­so­nal vid Giftin­for­ma­tions­cen­tra­len som läm­nar råd och upp­lys­ningar, och
   6. per­so­nal vid larm­cen­tral och sjuk­vårds­råd­giv­ning som för­med­lar hjälp eller läm­nar råd och upp­lys­ningar till vårdsö­kande.

Vid tillämp­ningen av första styc­ket 1 och 3 jäm­ställs med legi­ti­me­rad yrkes­ut­ö­vare den som enligt sär­skilt för­ord­nande har mot­sva­rande behö­rig­het.

Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att andra grup­per av yrkes­ut­ö­vare inom hälso-​ och sjuk­vår­den ska omfat­tas av lagen. Lag (2016:150).

5 §   Med vård­skada avses i denna lag lidande, kropps­lig eller psy­kisk skada eller sjuk­dom samt döds­fall som hade kun­nat und­vi­kas om ade­kvata åtgär­der hade vid­ta­gits vid pati­en­tens kon­takt med hälso-​ och sjuk­vår­den.

Med all­var­lig vård­skada avses vård­skada som
   1. är bestå­ende och inte ringa, eller
   2. har lett till att pati­en­ten fått ett väsent­ligt ökat vård­be­hov eller avli­dit.

6 §   Med pati­ent­sä­ker­het avses i denna lag skydd mot vård­skada.


2 kap. Anmä­lan av verk­sam­het m.m.

Anmä­lan av verk­sam­het

1 §   Den som avser att bedriva verk­sam­het som omfat­tas av Inspek­tio­nen för vård och omsorgs till­syn enligt denna lag ska anmäla detta till inspek­tio­nen senast en månad innan verk­sam­he­ten påbör­jas. Lag (2012:957).

2 §   Om verk­sam­he­ten helt eller till väsent­lig del för­änd­ras eller flyt­tas, ska detta anmä­las till Inspek­tio­nen för vård och omsorg inom en månad efter genom­fö­ran­det. Om verk­sam­he­ten läggs ned, ska det sna­rast anmä­las till inspek­tio­nen. Lag (2012:957).

3 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar före­skrif­ter om hur anmäl­nings­skyl­dig­he­ten enligt 1 och 2 §§ ska full­gö­ras.

Regis­ter

4 §   Inspek­tio­nen för vård och omsorg ska föra ett auto­ma­ti­se­rat regis­ter över verk­sam­he­ter som anmälts enligt detta kapi­tel.
Regist­ret får använ­das för till­syn och forsk­ning samt för fram­ställ­ning av sta­tistik.

Inspek­tio­nen för vård och omsorg ska också föra ett auto­ma­ti­se­rat regis­ter över sjuk­vårds­in­rätt­ningar och enhe­ter som avses i 7 kap. 7 §. Regist­ret får använ­das för till­syn, forsk­ning, fram­ställ­ning av sta­tistik och för pla­ce­ring av pati­en­ter.

Inspek­tio­nen för vård och omsorg är per­son­upp­gifts­an­sva­rig för behand­lingen av per­son­upp­gif­ter i regist­ren.

Rege­ringen med­de­lar före­skrif­ter om vil­ken myn­dig­het som får ha direktåt­komst till upp­gif­terna i Inspek­tio­nen för vård och omsorgs regis­ter. Lag (2012:957).

5 §   Rege­ringen med­de­lar före­skrif­ter om
   1. begräns­ningar av de upp­gif­ter som regist­ren enligt 4 § får inne­hålla, och
   2. gall­ring av upp­gif­ter i regist­ren enligt 4 §.


3 kap. Vård­gi­va­rens skyl­dig­het att bedriva ett sys­te­ma­tiskt pati­ent­sä­ker­hets­ar­bete

All­männa bestäm­mel­ser

1 §   Vård­gi­va­ren ska pla­nera, leda och kon­trol­lera verk­sam­he­ten på ett sätt som leder till att kra­vet på god vård i hälso-​ och sjuk­vårds­la­gen (2017:30) respek­tive tand­vårds­la­gen (1985:125) upp­rätt­hålls. Lag (2017:62).

2 §   Vård­gi­va­ren ska vidta de åtgär­der som behövs för att före­bygga att pati­en­ter drab­bas av vårdska­dor. För åtgär­der som inte kan vid­tas ome­del­bart ska en tids­plan upp­rät­tas.

3 §   Vård­gi­va­ren ska utreda hän­del­ser i verk­sam­he­ten som har med­fört eller hade kun­nat med­föra en vård­skada. Syf­tet med utred­ningen ska vara att
   1. så långt som möj­ligt klar­lägga hän­del­se­för­lop­pet och vilka fak­to­rer som har påver­kat det, samt
   2. ge under­lag för beslut om åtgär­der som ska ha till ända­mål att hindra att lik­nande hän­del­ser inträf­far på nytt, eller att begränsa effek­terna av sådana hän­del­ser om de inte helt går att för­hindra.

Mot­sva­rande utred­nings­skyl­dig­het har den som bedri­ver verk­sam­het som avses i 7 kap. 7 § för hän­del­ser i verk­sam­he­ten som har med­fört eller hade kun­nat med­föra en sådan all­var­lig skada som avses i 6 §.

4 §   Vård­gi­va­ren ska ge pati­en­terna och deras när­stå­ende möj­lig­het att delta i pati­ent­sä­ker­hets­ar­be­tet.

Anmäl­nings­skyl­dig­het till Inspek­tio­nen för vård och omsorg

5 §   Vård­gi­va­ren ska, om inte något annat sär­skilt före­skrivs i enlig­het med tredje styc­ket, till Inspek­tio­nen för vård och omsorg anmäla hän­del­ser som har med­fört eller hade kun­nat med­föra en all­var­lig vård­skada. Mot­sva­rande anmäl­nings­skyl­dig­het har den som bedri­ver verk­sam­het som avses i 7 kap. 2 §. Anmä­lan ska göras sna­rast efter det att hän­del­sen har inträf­fat.

Vård­gi­va­ren ska sam­ti­digt med anmä­lan eller sna­rast där­ef­ter till Inspek­tio­nen för vård och omsorg ge in den utred­ning av hän­del­sen som före­skrivs i 3 § första styc­ket.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om anmäl­ningar från vård­gi­vare inom För­svars­mak­ten och För­sva­rets mate­ri­el­verk. Lag (2017:786).

6 §   Om någon har drab­bats av eller utsatts för risk att drab­bas av annan all­var­lig skada än vård­skada till följd av säker­hets­bris­ter i verk­sam­he­ten vid en sjuk­vårds­in­rätt­ning eller enhet som avses i 7 kap. 7 §, ska vård­gi­va­ren eller enhe­ten sna­rast efter det att hän­del­sen har inträf­fat anmäla detta till Inspek­tio­nen för vård och omsorg.

Vård­gi­va­ren eller enhe­ten ska sam­ti­digt med anmä­lan eller sna­rast där­ef­ter till Inspek­tio­nen för vård och omsorg ge in den utred­ning av hän­del­sen som före­skrivs i 3 § andra styc­ket.
Lag (2012:957).

7 §   En vård­gi­vare ska sna­rast anmäla till Inspek­tio­nen för vård och omsorg om det finns skä­lig anled­ning att befara att en per­son, som har legi­ti­ma­tion för ett yrke inom hälso-​ och sjuk­vår­den och som är verk­sam eller har varit verk­sam hos vård­gi­va­ren, kan utgöra en fara för pati­ent­sä­ker­he­ten.
Lag (2012:957).

Skyl­dig­het att infor­mera pati­en­ter om inträf­fade vårdska­dor

8 §   Vård­gi­va­ren ska sna­rast infor­mera en pati­ent som har drab­bats av en vård­skada om
   1. att det inträf­fat en hän­delse som har med­fört en vård­skada,
   2. vilka åtgär­der som vård­gi­va­ren avser att vidta för att en lik­nande hän­delse inte ska inträffa igen,
   3. vård­gi­va­rens skyl­dig­het att han­tera kla­go­mål och syn­punk­ter,
   4. pati­ent­nämn­der­nas upp­gift enligt 2 § första styc­ket lagen (2017:372) om stöd vid kla­go­mål mot hälso-​ och sjuk­vår­den att hjälpa pati­en­ten att föra fram kla­go­mål och att få sina kla­go­mål besva­rade av vård­gi­va­ren,
   5. möj­lig­he­ten att anmäla kla­go­mål till Inspek­tio­nen för vård och omsorg enligt 7 kap. 10 §, och
   6. möj­lig­he­ten att begära ersätt­ning enligt pati­entska­de­la­gen (1996:799) eller från läke­me­dels­för­säk­ringen.

Infor­ma­tio­nen ska läm­nas till en när­stå­ende till pati­en­ten, om pati­en­ten begär det eller inte själv kan ta del av infor­ma­tio­nen.

Upp­gift om den infor­ma­tion som har läm­nats ska anteck­nas i pati­ent­jour­na­len. Lag (2017:378).

8 a §   Vård­gi­va­ren ska från pati­en­ter och deras när­stå­ende ta emot kla­go­mål mot och syn­punk­ter på den egna verk­sam­he­ten.
Lag (2017:378).

8 b §   Vård­gi­va­ren ska sna­rast besvara kla­go­mål från pati­en­ter och deras när­stå­ende. Kla­gomå­len ska besva­ras på lämp­ligt sätt och med hän­syn till kla­gomå­lets art och den enskil­des för­måga att till­go­do­göra sig infor­ma­tion.

Vård­gi­va­ren ska ge kla­gan­den
   1. en för­kla­ring till vad som har inträf­fat, och
   2. i före­kom­mande fall, en beskriv­ning av vilka åtgär­der som vård­gi­va­ren avser att vidta för att en lik­nande hän­delse inte ska inträffa igen. Lag (2017:378).

8 c §   Infor­ma­tion enligt 8 eller 8 b § får inte läm­nas till pati­en­ten eller någon när­stå­ende om bestäm­mel­ser om sek­re­tess eller tyst­nads­plikt hind­rar detta. Lag (2017:378).

8 d §   Vård­gi­va­ren är skyl­dig att bistå nämn­den i den utsträck­ning som behövs för att nämn­den ska kunna full­göra sitt upp­drag enligt 2 § första styc­ket lagen (2017:372) om stöd vid kla­go­mål mot hälso-​ och sjuk­vår­den. Lag (2017:378).

8 e §   Om det står klart att kla­go­må­let bör han­te­ras av en annan vård­gi­vare än den som har tagit emot kla­go­må­let, får mot­ta­ga­ren över­lämna ären­det till den andra vård­gi­va­ren för den fort­satta han­te­ringen. Ären­det ska i sådana fall läm­nas över skynd­samt. Lag (2017:378).

Doku­men­ta­tions­skyl­dig­het

9 §   Vård­gi­va­ren ska doku­men­tera hur det orga­ni­sa­to­riska ansva­ret för pati­ent­sä­ker­hets­ar­be­tet är för­de­lat inom verk­sam­he­ten.

10 §   Vård­gi­va­ren ska senast den 1 mars varje år upp­rätta en pati­ent­sä­ker­hets­be­rät­telse av vil­ken det ska framgå
   1. hur pati­ent­sä­ker­hets­ar­be­tet har bedri­vits under före­gå­ende kalen­derår,
   2. vilka åtgär­der som har vid­ta­gits för att öka pati­ent­sä­ker­he­ten, och
   3. vilka resul­tat som har upp­nåtts.

Pati­ent­sä­ker­hets­be­rät­tel­sen ska hål­las till­gäng­lig för den som öns­kar ta del av den.

Bemyn­di­gande m.m.

11 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om vilka moment som ska ingå i vård­gi­va­rens sys­te­ma­tiska pati­ent­sä­ker­hets­ar­bete.

12 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar före­skrif­ter om
   1. hur anmäl­nings­skyl­dig­he­ten enligt 5-7 §§ ska full­gö­ras, och
   2. vilka upp­gif­ter som ska ingå i en pati­ent­sä­ker­hets­be­rät­telse enligt 10 §.


4 kap. Behö­rig­hets­frå­gor

Legi­ti­ma­tion

1 §   Den som i enlig­het med vad som anges i nedan­stå­ende tabell har avlagt hög­sko­le­ex­a­men eller har gått ige­nom utbild­ning och som, i före­kom­mande fall, full­gjort prak­tisk tjänst­gö­ring ska efter ansö­kan få legi­ti­ma­tion för yrket.

Legi­ti­ma­tion får inte med­de­las om för­hål­lan­dena är sådana att legi­ti­ma­tio­nen skulle ha åter­kal­lats enligt bestäm­mel­serna i 8 kap. om sökan­den hade varit legi­ti­me­rad.

En legi­ti­me­rad psy­ko­te­ra­peut ska i sam­band med sin yrkes­ut­öv­ning ange sin grund­ut­bild­ning.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får i de fall som anges i tabel­len med­dela före­skrif­ter om vil­ken utbild­ning och prak­tisk tjänst­gö­ring som krävs för att få legi­ti­ma­tion.

Yrke/Yrkestitel         Utbildning              Praktisk
                                                tjänstgöring
1. apotekare        apotekarexamen    
2. arbetsterapeut    arbetsterapeutexamen    
3. audionom        audionomexamen    
4. barnmorska        barnmorskeexamen    
5. bio­me­di­cinsk
analytiker        biomedicinsk
            analytikerexamen    
6. dietist         dietistexamen    
7. fysioterapeut    fysioterapeutexamen    
8. hälso-​ och
sjukvårdskurator    hälso- och sjukvårds-
            kuratorsexamen    
9. kiropraktor        enligt föreskrifter    enligt föreskrifter
10. logoped        logopedexamen    
11. läkare        läkarexamen    
12. naprapat        enligt föreskrifter    enligt föreskrifter
13. optiker        optikerexamen    
14. ortopedingenjör    ortopedingenjörsexamen    
15. psykolog        psykologexamen        enligt föreskrifter
16. psykoterapeut    psykoterapeutexamen    
17. receptarie        receptarieexamen    
18. röntgensjuk-​
sköterska        röntgensjuksköterske-
            examen    
19. sjukhusfysiker    sjukhusfysikerexamen    
20. sjuksköterska    sjuksköterskeexamen    
21. tandhygienist    tandhygienistexamen    
22. tandläkare        tandläkarexamen    
Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att även andra utbild­ningar än dem som anges i tabel­len ska ge rätt till legi­ti­ma­tion. Lag (2018:1996).

2 §   Den som på annat sätt än genom sådan utbild­ning eller prak­tisk tjänst­gö­ring som avses i 1 § har för­vär­vat mot­sva­rande kom­pe­tens, får efter ansö­kan ges legi­ti­ma­tion för yrket.

3 §   Beteck­ningen legi­ti­me­rad får använ­das endast av den som fått legi­ti­ma­tion enligt 1 eller 2 §.

Ensam­rätt till yrke

4 §   Behö­rig att utöva yrke som apo­te­kare, barn­morska, läkare, recep­ta­rie och tand­lä­kare är endast den som har legi­ti­ma­tion för yrket eller som sär­skilt för­ord­nats att utöva det.

Skyd­dad yrkes­ti­tel

5 §   En i 1 § angi­ven yrkes­ti­tel får använ­das endast av den som har legi­ti­ma­tion för yrket eller genom­går före­skri­ven prak­tisk tjänst­gö­ring.

5 a §   I yrkes­verk­sam­het på hälso-​ och sjuk­vår­dens område får endast den som har bevis om rätt att använda yrkes­ti­teln under­skö­terska använda titeln.

Bevis om rätt att använda yrkes­ti­teln under­skö­terska ska efter ansö­kan utfär­das till den som
   1. har en utbild­ning med inrikt­ning mot vård och omsorg från gym­na­sie­sko­lan eller kom­mu­nal vux­en­ut­bild­ning, eller
   2. har för­vär­vat en kom­pe­tens som mot­sva­rar den som upp­nås genom en sådan utbild­ning som avses i 1. Lag (2021:739).

6 §   I yrkes­verk­sam­het på hälso-​ och sjuk­vår­dens område får den som enligt 5 eller 5 a § sak­nar behö­rig­het att använda en skyd­dad yrkes­ti­tel inte använda en titel som kan för­väx­las med en sådan titel. Lag (2021:739).

7 §   Har upp­hävts genom lag (2012:310).

Spe­ci­a­list­kom­pe­tens

8 §   En legi­ti­me­rad läkare, sjuk­hus­fy­si­ker eller tand­lä­kare som har gått ige­nom viss vida­re­ut­bild­ning ska efter ansö­kan få bevis om spe­ci­a­list­kom­pe­tens.

Om inte annat sär­skilt före­skrivs, får en läkare, sjuk­hus­fy­si­ker eller tand­lä­kare ange att han eller hon har spe­ci­a­list­kom­pe­tens inom spe­ci­a­li­te­ten i sitt yrke endast om han eller hon har ett bevis om spe­ci­a­list­kom­pe­tens enligt första styc­ket. Lag (2018:402).

9 §   Om inte annat sär­skilt före­skrivs, får en sjuk­skö­terska använda en titel som mot­sva­ras av en spe­ci­a­list­sjuk­skö­ters­ke­ex­a­men endast om han eller hon har avlagt en sådan exa­men. Lag (2016:150).

Pröv­ning av behö­rig­hets­frå­gor

10 §   Soci­al­sty­rel­sen prö­var ansök­ningar om legi­ti­ma­tion, sär­skilt för­ord­nande att utöva yrke, bevis om spe­ci­a­list­kom­pe­tens och bevis om rätt att använda yrkes­ti­teln under­skö­terska.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om att även en region eller en kom­mun som inte ingår i en region får besluta om sär­skilt för­ord­nande att utöva yrke. Lag (2021:739).

Övriga bemyn­di­gan­den

11 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om legi­ti­ma­tion och annan behö­rig­het enligt detta kapi­tel. Lag (2021:739).

11 a §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om vil­ken prak­tisk tjänst­gö­ring (all­män­tjänst­gö­ring) som krävs för att få legi­ti­ma­tion som läkare. Lag (2021:448).

12 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om avgif­ter för pröv­ning av ansö­kan om
   - legi­ti­ma­tion och annan behö­rig­het, och
   - intyg om god­känd bas­tjänst­gö­ring.
Lag (2021:448).


5 kap. Begräns­ningar i rät­ten för andra än hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­nal att vidta vissa hälso-​ och sjuk­vår­dande åtgär­der

1 §   Andra än hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­nal får inte yrkes­mäs­sigt under­söka någon annans häl­so­till­stånd eller behandla någon annan för sjuk­dom eller där­med jäm­för­ligt till­stånd genom att vidta eller före­skriva någon av föl­jande åtgär­der i före­byg­gande, botande eller lind­rande syfte:
   1. behandla sådana smitt­samma sjuk­do­mar som enligt smitt­skydds­la­gen (2004:168) är anmäl­nings­plik­tiga sjuk­do­mar,
   2. behandla can­cer och andra elakar­tade svuls­ter, dia­be­tes, epi­lepsi eller sjuk­liga till­stånd i sam­band med havan­de­skap eller för­loss­ning,
   3. under­söka eller behandla någon annan under all­män bedöv­ning eller under lokal bedöv­ning genom injek­tion av bedöv­nings­me­del eller under hyp­nos,
   4. behandla någon annan med radi­o­lo­giska meto­der,
   5. utan per­son­lig under­sök­ning av den som sökt honom eller henne, lämna skrift­liga råd eller anvis­ningar för behand­ling,
   6. under­söka eller behandla barn under åtta år, eller
   7. prova ut kon­takt­lin­ser.


6 kap. Skyl­dig­he­ter för hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­nal m.fl.

All­männa skyl­dig­he­ter

1 §   Hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­na­len ska utföra sitt arbete i över­ens­stäm­melse med veten­skap och beprö­vad erfa­ren­het. En pati­ent ska ges sak­kun­nig och omsorgs­full hälso-​ och sjuk­vård som upp­fyl­ler dessa krav. Vår­den ska så långt som möj­ligt utfor­mas och genom­fö­ras i sam­råd med pati­en­ten. Pati­en­ten ska visas omtanke och respekt.

2 §   Den som till­hör hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­na­len bär själv ansva­ret för hur han eller hon full­gör sina arbets­upp­gif­ter.

Första styc­ket inne­bär ingen inskränk­ning i vård­gi­va­rens ansvar enligt denna lag eller annan för­fatt­ning.

3 §   Den som till­hör hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­na­len får dele­gera en arbets­upp­gift till någon annan endast när det är för­en­ligt med kra­vet på en god och säker vård.

Den som dele­ge­rar en arbets­upp­gift till någon annan, ansva­rar för att denne har för­ut­sätt­ningar att full­göra upp­gif­ten.

4 §   Hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­na­len är skyl­dig att bidra till att hög pati­ent­sä­ker­het upp­rätt­hålls. Per­so­na­len ska i detta syfte till vård­gi­va­ren rap­por­tera ris­ker för vårdska­dor samt hän­del­ser som har med­fört eller hade kun­nat med­föra en vård­skada.

Hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­na­len har mot­sva­rande rap­por­te­rings­skyl­dig­het även när det gäl­ler andra ska­dor än vårdska­dor till följd av säker­hets­bris­ter i verk­sam­he­ten vid en sådan sjuk­vårds­in­rätt­ning eller enhet som avses i 7 kap. 7 §.

5 §   Hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­na­len ska i frå­gor som rör barn som far illa eller ris­ke­rar att fara illa sam­verka med sam­hälls­or­gan, orga­ni­sa­tio­ner och andra som berörs. I fråga om utläm­nande av upp­gif­ter gäl­ler de begräns­ningar som föl­jer av 12-14 §§ och av offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400).

Hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­na­len ska sär­skilt beakta ett barns behov av infor­ma­tion, råd och stöd om bar­nets för­äl­der eller någon annan vuxen som bar­net var­ak­tigt bor till­sam­mans med
   1. har en psy­kisk stör­ning eller en psy­kisk funk­tions­ned­sätt­ning,
   2. har en all­var­lig fysisk sjuk­dom eller skada,
   3. är miss­bru­kare av alko­hol eller något annat bero­en­de­fram­kal­lande medel, eller
   4. utsät­ter eller har utsatt bar­net eller en när­stå­ende till bar­net för våld eller andra över­grepp.

Det­samma gäl­ler om bar­nets för­äl­der eller någon annan vuxen som bar­net var­ak­tigt bor till­sam­mans med ovän­tat avli­der.

Bestäm­mel­ser om skyl­dig­het att anmäla till soci­al­nämn­den att ett barn kan behöva nämn­dens skydd finns i 14 kap. 1 § soci­al­tjänst­la­gen (2001:453). Lag (2021:647).

6 §   Den som har ansva­ret för hälso-​ och sjuk­vår­den av en pati­ent ska se till att pati­en­ten och den­nes när­stå­ende ges infor­ma­tion enligt 3 kap. pati­ent­la­gen (2014:821).
Lag (2014:828).

7 §   Den som har ansva­ret för hälso-​ och sjuk­vår­den av en pati­ent ska med­verka till att pati­en­ten ges möj­lig­het att välja behand­lingsal­ter­na­tiv respek­tive hjälp­me­del för per­so­ner med funk­tions­ned­sätt­ning enligt vad som anges i 7 kap. 1 och 2 §§ pati­ent­la­gen (2014:821).

Den som har ansva­ret för hälso-​ och sjuk­vår­den av en pati­ent ska med­verka till att pati­en­ten får en ny medi­cinsk bedöm­ning enligt vad som anges i 8 kap. 1 § pati­ent­la­gen.

Denna para­graf omfat­tar inte tand­vård enligt tand­vårds­la­gen (1985:125). Lag (2014:828).

8 §   Om en pati­ent har avli­dit ska den som till­hör hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­na­len full­göra sina upp­gif­ter med respekt för den avlidne. När­stå­ende ska visas hän­syn och omtanke.

9 §   En läkare eller tand­lä­kare som är verk­sam inom den offent­ligt bedrivna hälso-​ och sjuk­vår­den är skyl­dig att, i den omfatt­ning övriga skyl­dig­he­ter i yrkes­ut­öv­ningen inte hind­rar det eller det annars inte finns sär­skilda skäl mot det, utföra under­sök­ningar och ge utlå­tan­den över dessa på begä­ran av läns­sty­relse, dom­stol, åklagar­myn­dig­het, Polis­myn­dig­he­ten eller över­för­myn­dare.

En läkare som är verk­sam inom den offent­ligt bedrivna hälso-​ och sjuk­vår­den är på begä­ran av polis­man skyl­dig att, i den omfatt­ning övriga skyl­dig­he­ter i yrkes­ut­öv­ningen inte hind­rar det eller det annars inte finns sär­skilda skäl mot det, utföra en under­sök­ning som inne­bär kropps­be­sikt­ning av någon som är miss­tänkt för ett brott som kan ge fri­hets­straff.

Begräns­ningen i skyl­dig­he­ten att utföra under­sök­ningar och ge utlå­tan­den gäl­ler inte för läkare som är verk­sam huvud­sak­li­gen inom öppen vård och, när det gäl­ler under­sök­ning och utlå­tande om alko­holpå­ver­kan, inte hel­ler för någon annan läkare.

I lagen (2005:225) om rättsin­tyg i anled­ning av brott finns det sär­skilda bestäm­mel­ser om utlå­tan­den i vissa fall.
Lag (2014:888).

10 §   Den som i sin yrkes­verk­sam­het inom hälso-​ och sjuk­vår­den utfär­dar ett intyg om någons häl­so­till­stånd eller vård, ska utforma det med nog­grann­het och omsorg.

Anmäl­nings­skyl­dig­het för hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­nal som expe­di­e­rar läke­me­del

11 §   Om en legi­ti­me­rad yrkes­ut­ö­vares för­skriv­ning av nar­ko­tiska läke­me­del, andra sär­skilda läke­me­del, alko­hol­hal­tiga läke­me­del eller tek­nisk sprit skä­li­gen kan befa­ras stå i strid med veten­skap och beprö­vad erfa­ren­het, ska den hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­nal som expe­di­e­rar läke­me­del anmäla detta till Inspek­tio­nen för vård och omsorg.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om vad som avses med sär­skilda läke­me­del.
Lag (2012:957).

Tyst­nads­plikt m.m.

12 §   Den som till­hör eller har till­hört hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­na­len inom den enskilda hälso-​ och sjuk­vår­den får inte obe­hö­ri­gen röja vad han eller hon i sin verk­sam­het har fått veta om en enskilds häl­so­till­stånd eller andra per­son­liga för­hål­lan­den. Som obe­hö­rigt röjande anses inte att någon full­gör sådan upp­gifts­skyl­dig­het som föl­jer av lag eller för­ord­ning.

Tyst­nads­plikt som gäl­ler för en upp­gift om en pati­ents häl­so­till­stånd gäl­ler även i för­hål­lande till pati­en­ten själv, om det med hän­syn till ända­må­let med hälso-​ och sjuk­vår­den är av syn­ner­lig vikt att upp­gif­ten inte läm­nas till pati­en­ten.

För det all­män­nas verk­sam­het gäl­ler offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400).

13 §   Den som till­hör eller har till­hört hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­na­len inom den enskilda hälso-​ och sjuk­vår­den får inte obe­hö­ri­gen röja en upp­gift från en enskild om någon annan per­sons häl­so­till­stånd eller andra per­son­liga för­hål­lan­den, om det kan antas att det finns en risk för att den som har läm­nat upp­gif­ten eller någon när­stå­ende till upp­gifts­läm­na­ren utsätts för våld eller annat all­var­ligt men om upp­gif­ten röjs. Som obe­hö­rigt röjande anses inte att någon full­gör sådan upp­gifts­skyl­dig­het som föl­jer av lag eller för­ord­ning.

För det all­män­nas verk­sam­het gäl­ler offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400).

14 §   Den som till­hör eller har till­hört hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­na­len inom den enskilda hälso-​ och sjuk­vår­den får inte obe­hö­ri­gen röja eller utnyttja sådana upp­gif­ter om en viss varas till­verk­ning eller inne­håll, som han eller hon har fått kän­ne­dom om i verk­sam­he­ten och som har läm­nats dit för att använ­das som upp­lys­ning om eller under­lag för behand­ling eller annan lik­nande åtgärd. Som obe­hö­rigt röjande anses inte att någon full­gör sådan upp­gifts­skyl­dig­het som föl­jer av lag eller för­ord­ning.

För det all­män­nas verk­sam­het gäl­ler offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400).

15 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​04-01/ Utö­ver vad som annars föl­jer av lag eller för­ord­ning är hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­na­len skyl­dig att lämna ut sådana upp­gif­ter som
   1. gäl­ler huruvida någon vis­tas på en sjuk­vårds­in­rätt­ning om upp­gif­terna i ett sär­skilt fall begärs av en dom­stol, en åklagar­myn­dig­het, Polis­myn­dig­he­ten, Säker­hetspo­li­sen, Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten eller Skat­te­ver­ket,
   2. begärs av Säker­hetspo­li­sen i ett enskilt fall och behövs i myn­dig­he­tens verk­sam­het för per­son­skydd för
      a) stats­che­fen, tron­föl­ja­ren, en annan med­lem av kung­a­hu­set, en tal­man, en riks­dags­le­da­mot, stats­mi­nis­tern, ett stats­råd, en stats­sek­re­te­rare eller kabi­netts­sek­re­te­ra­ren,
      b) en per­son vars per­son­skydd Säker­hetspo­li­sen ansva­rar för i sam­band med stats­be­sök och lik­nande hän­del­ser, eller
      c) en per­son som Säker­hetspo­li­sen i ett enskilt fall har beslu­tat om per­son­skydd för,
   3. behövs för en rätts­me­di­cinsk under­sök­ning,
   4. Soci­al­sty­rel­sens råd för vissa rätts­liga, soci­ala och medi­cinska frå­gor behö­ver för sin verk­sam­het,
   5. behövs för pröv­ning av ett ärende om att avskilja en stu­de­rande från hög­sko­le­ut­bild­ning eller polis­pro­gram­met, eller
   6. behövs för pröv­ning av någons lämp­lig­het att ha kör­kort, trak­tor­kort eller tax­i­fö­rar­le­gi­ti­ma­tion enligt tax­i­tra­fi­kla­gen (2012:211). Lag (2020:1052).

15 §    /Trä­der i kraft I:2025-​04-01/ Utö­ver vad som annars föl­jer av lag eller för­ord­ning är hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­na­len skyl­dig att lämna ut sådana upp­gif­ter som
   1. gäl­ler huruvida någon vis­tas på en sjuk­vårds­in­rätt­ning om upp­gif­terna i ett enskilt fall begärs av en dom­stol, en åklagar­myn­dig­het, Polis­myn­dig­he­ten, Säker­hetspo­li­sen, Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten, Skat­te­ver­ket eller Tull­ver­ket,
   2. begärs av Säker­hetspo­li­sen i ett enskilt fall och behövs i myn­dig­he­tens verk­sam­het för per­son­skydd för
      a) stats­che­fen, tron­föl­ja­ren, en annan med­lem av kung­a­hu­set, en tal­man, en riks­dags­le­da­mot, stats­mi­nis­tern, ett stats­råd, en stats­sek­re­te­rare eller kabi­netts­sek­re­te­ra­ren,
      b) en per­son vars per­son­skydd Säker­hetspo­li­sen ansva­rar för i sam­band med stats­be­sök och lik­nande hän­del­ser, eller
      c) en per­son som Säker­hetspo­li­sen i ett enskilt fall har beslu­tat om per­son­skydd för,
   3. begärs av Säker­hetspo­li­sen i ett enskilt fall och behövs i myn­dig­he­tens verk­sam­het för att före­bygga, för­hindra eller upp­täcka brotts­lig verk­sam­het som inne­fat­tar ter­ro­rist­brotts­lig­het eller brott enligt 18 eller 19 kap. brotts­bal­ken eller annat brott mot Sve­ri­ges säker­het,
   4. behövs för en rätts­me­di­cinsk under­sök­ning,
   5. Soci­al­sty­rel­sens råd för vissa rätts­liga, soci­ala och medi­cinska frå­gor behö­ver för sin verk­sam­het,
   6. behövs för pröv­ning av ett ärende om att avskilja en stu­de­rande från hög­sko­le­ut­bild­ning eller polis­pro­gram­met, eller
   7. behövs för pröv­ning av någons lämp­lig­het att ha kör­kort, trak­tor­kort eller tax­i­fö­rar­le­gi­ti­ma­tion enligt tax­i­tra­fi­kla­gen (2012:211). Lag (2025:180).

16 §   Den som, utan att höra till hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­na­len, till följd av anställ­ning eller upp­drag eller på annan lik­nande grund del­tar eller har del­ta­git i enskilt bedri­ven hälso-​ och sjuk­vård får inte obe­hö­ri­gen röja vad han eller hon där­vid fått veta om en enskilds häl­so­till­stånd eller andra per­son­liga för­hål­lan­den. Som obe­hö­rigt röjande anses inte att någon full­gör upp­gifts­skyl­dig­het som föl­jer av lag eller för­ord­ning.

För det all­män­nas verk­sam­het gäl­ler offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400).

Bemyn­di­gande

17 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om skyl­dig­he­ter för hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­na­len som behövs till skydd för män­ni­skors liv, per­son­liga säker­het eller hälsa.


7 kap. Inspek­tio­nen för vård och omsorgs till­syn

All­männa bestäm­mel­ser

1 §   Hälso-​ och sjuk­vår­den och dess per­so­nal står under till­syn av Inspek­tio­nen för vård och omsorg.

Hälso-​ och sjuk­vår­den inom För­svars­mak­ten och För­sva­rets mate­ri­el­verk står under till­syn av för­svars­in­spek­tö­ren för hälsa och miljö. Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om denna till­syn.
Lag (2017:786).

2 §   Den som, utan att bedriva hälso-​ och sjuk­vård, tar emot upp­drag från hälso-​ och sjuk­vår­den avse­ende prov­tag­ning, ana­lys eller annan utred­ning som utgör ett led i bedöm­ningen av en pati­ents häl­so­till­stånd eller behand­ling, står i denna verk­sam­het också under till­syn av Inspek­tio­nen för vård och omsorg. Lag (2012:957).

3 §   Till­syn enligt denna lag inne­bär gransk­ning av att den verk­sam­het och den per­so­nal som avses i 1 och 2 §§ upp­fyl­ler krav och mål enligt lagar och andra före­skrif­ter samt beslut som har med­de­lats med stöd av sådana före­skrif­ter.

Till­sy­nen ska främst inrik­tas på gransk­ning av att vård­gi­va­ren full­gör sina skyl­dig­he­ter enligt 3 kap.

Före­läg­gande enligt 20 och 24 §§ och för­bud enligt 26-28 §§ får använ­das endast när verk­sam­he­ten inte upp­fyl­ler de krav som fram­går av lagar och andra före­skrif­ter.

4 §   Inspek­tio­nen för vård och omsorg ska inom ramen för sin till­syn
   1. lämna råd och ge väg­led­ning,
   2. kon­trol­lera att bris­ter och miss­för­hål­lan­den avhjälps,
   3. för­medla kun­skap och erfa­ren­he­ter som erhålls genom till­sy­nen, och
   4. infor­mera och ge råd till all­män­he­ten.
Lag (2012:957).

4 a §   Inspek­tio­nen för vård och omsorg ska inom ramen för sin till­syn höra pati­en­ter och deras när­stå­ende om de för­hål­lan­den som till­sy­nen rör, om detta inte är olämp­ligt eller obe­höv­ligt. Lag (2017:378).

5 §   Vid till­syn som rör barns för­hål­lan­den får bar­net höras om det kan antas att bar­net inte tar skada av sam­ta­let. Bar­net får höras utan vård­nads­ha­va­rens sam­tycke och utan att vård­nads­ha­va­ren är när­va­rande.

6 §   Inspek­tio­nen för vård och omsorg ska säker­ställa att pati­en­ters erfa­ren­he­ter fort­lö­pande används som under­lag för beslut om till­sy­nens inrikt­ning.

Inspek­tio­nen ska kon­ti­nu­er­ligt sam­verka med pati­ent­nämn­derna och sys­te­ma­tiskt till­va­rata infor­ma­tion som pati­ent­nämn­der läm­nar enligt 7 § lagen (2017:372) om stöd vid kla­go­mål mot hälso-​ och sjuk­vår­den. Lag (2017:378).

7 §   Inspek­tio­nen för vård och omsorg utö­var till­syn över säker­he­ten vid sjuk­vårds­in­rätt­ningar där det får ges vård enligt lagen (1991:1128) om psy­ki­a­trisk tvångs­vård eller lagen (1991:1129) om rätts­psy­ki­a­trisk vård samt vid enhe­ter för rätts­psy­ki­a­trisk under­sök­ning.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om säker­hets­an­pass­ning och säker­hets­klas­si­fi­ce­ring av sjuk­vårds­in­rätt­ningar och enhe­ter som avses i första styc­ket. Lag (2012:957).

Anmäl­ningar från vård­gi­vare

8 §   Inspek­tio­nen för vård och omsorg ska säker­ställa att hän­del­ser som har anmälts till myn­dig­he­ten enligt 3 kap. 5 § har utretts i nöd­vän­dig omfatt­ning samt att vård­gi­va­ren har vid­ta­git de åtgär­der som krävs för att uppnå hög pati­ent­sä­ker­het.

Första styc­ket gäl­ler i tillämp­liga delar även anmäl­ningar enligt 3 kap. 6 §. Lag (2012:957).

9 §   Inspek­tio­nen för vård och omsorg ska sprida infor­ma­tion till vård­gi­vare och berörda myn­dig­he­ter om inträf­fade hän­del­ser som har anmälts till myn­dig­he­ten enligt 3 kap. 5 § samt i övrigt vidta de åtgär­der som anmä­lan moti­ve­rar för att uppnå hög pati­ent­sä­ker­het.

Första styc­ket gäl­ler i tillämp­liga delar även anmäl­ningar enligt 3 kap. 6 §. Lag (2012:957).

Kla­go­mål

10 §   Inspek­tio­nen för vård och omsorg ska efter anmä­lan pröva kla­go­mål mot hälso-​ och sjuk­vår­den och dess per­so­nal.

Anmä­lan får göras av den pati­ent som saken gäl­ler eller, om pati­en­ten inte själv kan anmäla saken, en när­stå­ende till honom eller henne. Lag (2017:378).

11 §   Inspek­tio­nen för vård och omsorg ska, om berörd vård­gi­vare har fått möj­lig­het att full­göra sina skyl­dig­he­ter enligt 3 kap. 8 b §, utreda kla­go­mål som rör
   1. kropps­lig eller psy­kisk skada eller sjuk­dom som upp­kom­mit i sam­band med hälso-​ och sjuk­vård och som är bestå­ende och inte ringa eller har lett till att pati­en­ten fått ett väsent­ligt ökat vård­be­hov eller avli­dit,
   2. tvångs­vård enligt lagen (1991:1128) om psy­ki­a­trisk tvångs­vård eller lagen (1991:1129) om rätts­psy­ki­a­trisk vård eller iso­le­ring enligt smitt­skydds­la­gen (2004:168), och
   3. hän­del­ser i sam­band med hälso-​ och sjuk­vård som all­var­ligt och på ett nega­tivt sätt påver­kat eller hotat pati­en­tens själv­be­stäm­mande, integri­tet eller rätts­liga ställ­ning.

Inspek­tio­nen för vård och omsorg får utreda kla­go­mål även om för­ut­sätt­ning­arna i första styc­ket inte är upp­fyllda.

Kla­go­mål enligt första styc­ket 2 behö­ver inte utre­das om
   1. det är uppen­bart att kla­go­må­let är obe­fo­gat,
   2. kla­go­må­let sak­nar direkt bety­delse för pati­ent­sä­ker­he­ten och det sak­nas skäl att över­väga åtal­san­mä­lan enligt 23 eller 29 §, eller
   3. det rör ett beslut som går att över­klaga med stöd av någon av de i första styc­ket 2 angivna lagarna.

Inspek­tio­nen för vård och omsorg får avstå från att utreda kla­go­mål om hän­del­sen lig­ger mer än två år till­baka i tiden. Lag (2017:378).

12 §   Om vård­gi­va­ren inte fått möj­lig­het att full­göra sina skyl­dig­he­ter enligt 3 kap. 8 b §, får Inspek­tio­nen för vård och omsorg över­lämna kla­go­må­let till vård­gi­va­ren eller pati­ent­nämn­den. Lag (2017:378).

13 §   Inspek­tio­nen för vård och omsorg ska göra den utred­ning som behövs för att kunna pröva kla­go­må­let. Myn­dig­he­ten får utreda och pröva omstän­dig­he­ter som inte har åbe­ro­pats i anmä­lan. Lag (2017:378).

14 §   Kla­go­mål bör anmä­las skrift­li­gen. I anmä­lan bör anges
   1. den vård­gi­vare eller hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­nal som kla­go­må­let rik­tar sig mot,
   2. den hän­delse som kla­go­må­let avser,
   3. tid­punk­ten för hän­del­sen, samt
   4. anmä­la­rens namn och adress.

15 §   Om Inspek­tio­nen för vård och omsorg inle­der en utred­ning av ett kla­go­mål, ska myn­dig­he­ten sna­rast över­lämna anmä­lan och, i före­kom­mande fall, de hand­lingar som bifo­gats anmä­lan till den vård­gi­vare eller hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­nal som kla­go­må­let rik­tas mot eller kan anses vara rik­tat mot.
Lag (2017:378).

16 §   Den som kla­go­må­let avser, pati­en­ten och, om pati­en­ten inte själv har kun­nat anmäla saken, en när­stå­ende till honom eller henne, har rätt att ta del av det som har till­förts ären­det och ska, innan ären­det avgörs, ges möj­lig­het att ta del av och lämna syn­punk­ter på det som har till­förts ären­det.

Om kla­go­må­let avser hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­nal ska berörd vård­gi­vare höras i ären­det, om det inte är uppen­bart obe­höv­ligt.

Under­rät­tel­se­skyl­dig­he­ten gäl­ler endast om Inspek­tio­nen för vård och omsorg inlett en utred­ning av kla­go­må­let.

Rät­ten att ta del av upp­gif­ter och under­rät­tel­se­skyl­dig­he­ten gäl­ler med de begräns­ningar som föl­jer av 10 kap. 3 § offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400). Lag (2017:378).

17 §   Inspek­tio­nen för vård och omsorg ska, när den över­sän­der hand­lingar för ytt­rande, ange inom vil­ken tid ytt­ran­det ska komma in till myn­dig­he­ten.

Den som ges till­fälle att yttra sig ska upp­ly­sas om att ären­det kan komma att avgö­ras även om inget ytt­rande kom­mer in inom före­skri­ven tid.

För­fa­ran­det hos Inspek­tio­nen för vård och omsorg är skrift­ligt.
Om det fram­står som lämp­ligt från utred­nings­syn­punkt, får myn­dig­he­ten inhämta upp­gif­ter munt­ligt i ett ärende. Upp­gif­ter som inhäm­tas munt­li­gen och som är av bety­delse för utred­ningen ska doku­men­te­ras. Lag (2012:957).

18 §   Inspek­tio­nen för vård och omsorg ska avgöra ären­den om kla­go­mål enligt denna lag genom beslut.

Om ett kla­go­mål har utretts, ska Inspek­tio­nen för vård och omsorg i beslu­tet uttala sig om huruvida en åtgärd eller under­lå­ten­het av vård­gi­vare eller hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­nal stri­der mot lag eller annan före­skrift eller är olämp­lig med hän­syn till pati­ent­sä­ker­he­ten. Ett sådant beslut får inte fat­tas utan att anmä­la­ren och den som kla­go­må­let avser har beretts till­fälle att yttra sig över ett för­slag till beslut i ären­det.

Inspek­tio­nen för vård och omsorgs beslut ska vara skrift­ligt samt inne­hålla de skäl som lig­ger till grund för beslu­tet. Beslu­tet ska sän­das till anmä­la­ren, den som kla­go­må­let avser samt berörd vård­gi­vare. Lag (2017:378).

Ini­ti­a­tivä­ren­den

19 §   Om Inspek­tio­nen för vård och omsorg på eget ini­ti­a­tiv inle­der en utred­ning mot en vård­gi­vare eller mot hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­nal ska den som berörs av utred­ningen ges möj­lig­het att inkomma med ytt­rande. Inspek­tio­nen behö­ver dock inte höra en pati­ent som berörs av utred­ningen om det inte finns skäl för det.

Innan ett ärende avgörs ska den vård­gi­vare eller hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­nal som är före­mål för utred­ning ges till­fälle att yttra sig, om det inte är uppen­bart obe­höv­ligt. I övrigt ska 12 § andra styc­ket, 17 § och, i tillämp­liga delar, 18 § gälla. Lag (2012:957).

Gemen­samma bestäm­mel­ser om Inspek­tio­nen för vård och omsorgs befo­gen­he­ter

20 §   Den som bedri­ver verk­sam­het som står under till­syn enligt detta kapi­tel och hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­na­len är skyl­dig att på Inspek­tio­nen för vård och omsorgs begä­ran lämna över hand­lingar, pro­ver och annat mate­rial som rör verk­sam­he­ten och lämna de upp­lys­ningar om verk­sam­he­ten som inspek­tio­nen behö­ver för sin till­syn.

Inspek­tio­nen för vård och omsorg får före­lägga den som bedri­ver verk­sam­he­ten eller hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­na­len att lämna vad som begärs. Ett beslut om före­läg­gande får för­e­nas med vite.
Lag (2012:957).

21 §   Inspek­tio­nen för vård och omsorg, eller den som inspek­tio­nen för­ord­nar, har rätt att inspek­tera verk­sam­het som står under till­syn enligt detta kapi­tel och hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­na­lens yrkes­ut­öv­ning. En inspek­tion kan vara anmäld eller oan­mäld. Den som utför inspek­tio­nen har rätt att få till­träde till loka­ler eller andra utrym­men som används för verk­sam­he­ten, dock inte bostä­der. Den som utför inspek­tio­nen har rätt att till­fäl­ligt omhän­derta hand­lingar, pro­ver och annat mate­rial som rör verk­sam­he­ten. Den vars verk­sam­het eller yrkes­ut­öv­ning inspek­te­ras är skyl­dig att lämna den hjälp som behövs vid inspek­tio­nen.
Lag (2017:378).

22 §   Vid sådan inspek­tion som avses i 21 § har den som utför inspek­tio­nen rätt att av Polis­myn­dig­he­ten få den hjälp som behövs för att inspek­tio­nen ska kunna genom­fö­ras.

Sådan hjälp får endast begä­ras om
   1. det på grund av sär­skilda omstän­dig­he­ter kan befa­ras att åtgär­den inte kan utfö­ras utan att en polis­mans sär­skilda befo­gen­he­ter enligt 10 § polisla­gen (1984:387) behö­ver till­gri­pas, eller
   2. det annars finns syn­ner­liga skäl.
Lag (2014:768).

Åtgär­der mot vård­gi­vare m.fl.

23 §   Om Inspek­tio­nen för vård och omsorg får kän­ne­dom om att någon har bru­tit mot en bestäm­melse som gäl­ler verk­sam­het som står under inspek­tio­nens till­syn, ska myn­dig­he­ten vidta åtgär­der så att bestäm­mel­sen följs och, om det behövs, göra anmä­lan till åtal. Det­samma gäl­ler om någon som inte till­hör hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­na­len har bru­tit mot någon av bestäm­mel­serna i 5 kap. 1 § 1-7. Lag (2012:957).

24 §   Om Inspek­tio­nen för vård och omsorg fin­ner att en vård­gi­vare, eller enhet som avses i 7 §, inte full­gör sina skyl­dig­he­ter enligt 3 kap. och om det finns skäl att befara att under­lå­ten­he­ten med­för fara för pati­ent­sä­ker­he­ten eller säker­he­ten för andra, ska inspek­tio­nen före­lägga vård­gi­va­ren eller enhe­ten att full­göra sina skyl­dig­he­ter om det inte är uppen­bart obe­höv­ligt. Ett beslut om före­läg­gande får för­e­nas med vite. Detta gäl­ler även verk­sam­het som avses i 2 § om verk­sam­he­ten med­för fara för pati­ent­sä­ker­he­ten.
Lag (2012:957).

25 §   Ett före­läg­gande enligt 24 § ska inne­hålla upp­gif­ter om
   1. de åtgär­der som Inspek­tio­nen för vård och omsorg anser nöd­vän­diga för att de påta­lade miss­för­hål­lan­dena ska kunna avhjäl­pas, och
   2. när åtgär­derna senast ska vara utförda.
Lag (2012:957).

26 §   Om ett före­läg­gande enligt 24 § inte följs och om miss­för­hål­lan­dena utgör en fara för pati­ent­sä­ker­he­ten eller annars är av all­var­ligt slag, får Inspek­tio­nen för vård och omsorg besluta att helt eller del­vis för­bjuda verk­sam­he­ten.
Lag (2012:957).

27 §   Om det är påtag­lig fara för pati­en­ters liv, hälsa eller per­son­liga säker­het i övrigt, får Inspek­tio­nen för vård och omsorg utan före­gå­ende före­läg­gande besluta att helt eller del­vis för­bjuda verk­sam­he­ten. Lag (2012:957).

28 §   Om det finns san­no­lika skäl för att verk­sam­he­ten helt eller del­vis kom­mer att för­bju­das enligt 26 eller 27 § och ett sådant beslut inte kan avvak­tas, får Inspek­tio­nen för vård och omsorg besluta att tills vidare helt eller del­vis för­bjuda verk­sam­he­ten.

Ett sådant beslut gäl­ler i högst sex måna­der. Om det finns syn­ner­liga skäl får beslu­tets gil­tig­hets­tid för­längas en gång med ytter­li­gare sex måna­der. Lag (2012:957).

28 a §   Inspek­tio­nen för vård och omsorg får före­lägga den som inte har full­gjort sin anmäl­nings­skyl­dig­het enligt 2 kap. 1 eller 2 § att full­göra denna skyl­dig­het. Ett beslut om före­läg­gande får för­e­nas med vite. Lag (2023:36).

Åtgär­der mot hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­nal

29 §   Om Inspek­tio­nen för vård och omsorg får kän­ne­dom om att hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­nal inte full­gör sina skyl­dig­he­ter enligt denna lag eller någon annan före­skrift som gäl­ler för hälso-​ och sjuk­vårds­verk­sam­het, ska inspek­tio­nen vidta åtgär­der för att skyl­dig­he­terna ska full­gö­ras.

Om hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­nal är skä­li­gen miss­tänkt för att i yrkes­ut­öv­ningen ha begått ett brott för vil­ket fäng­else är före­skri­vet, ska Inspek­tio­nen för vård och omsorg, om inte annat föl­jer av 9 kap. 17 §, göra anmä­lan till åtal.

I 8 kap. 3 § andra styc­ket lagen (2006:351) om gene­tisk integri­tet m.m. finns sär­skilda bestäm­mel­ser om att all­mänt åtal för vissa brott får väc­kas endast efter med­gi­vande från Soci­al­sty­rel­sen. Lag (2012:957).

Åtgär­der mot legi­ti­me­rad hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­nal

30 §   Om Inspek­tio­nen för vård och omsorg anser att det finns skäl för beslut om prö­vo­tid, åter­kal­lelse av legi­ti­ma­tion, åter­kal­lelse av annan behö­rig­het att utöva yrke inom hälso-​ och sjuk­vår­den eller begräns­ning av för­skriv­nings­rätt enligt 8 kap., ska inspek­tio­nen anmäla detta till Hälso-​ och sjuk­vår­dens ansvars­nämnd. Lag (2012:957).


8 kap. Prö­vo­tid och åter­kal­lelse av legi­ti­ma­tion m.m.

Prö­vo­tid

1 §   En prö­vo­tid på tre år ska beslu­tas för den som har legi­ti­ma­tion att utöva yrke inom hälso-​ och sjuk­vår­den, om den legi­ti­me­rade
   1. har varit oskick­lig vid utöv­ningen av sitt yrke och oskick­lig­he­ten kan befa­ras få bety­delse för pati­ent­sä­ker­he­ten,
   2. i eller i sam­band med yrkes­ut­öv­ningen har gjort sig skyl­dig till brott som är ägnat att påverka för­tro­en­det för honom eller henne,
   3. upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het har bru­tit mot någon före­skrift som är av väsent­lig bety­delse för pati­ent­sä­ker­he­ten, eller
   4. på grund av andra omstän­dig­he­ter kan befa­ras vara olämp­lig att utöva yrket.

Prö­vo­tid ska även beslu­tas om det kan befa­ras att en legi­ti­me­rad yrkes­ut­ö­vare på grund av sjuk­dom eller någon lik­nande omstän­dig­het inte kom­mer att kunna utöva sitt yrke till­freds­stäl­lande.

Om det finns sär­skilda skäl får beslut om prö­vo­tid under­lå­tas.

2 §   I beslut om prö­vo­tid ska det fast­stäl­las en plan som den legi­ti­me­rade ska följa, om en sådan prö­vo­tids­plan bedöms kunna ha bety­delse för att komma till rätta med de miss­för­hål­lan­den som lagts till grund för beslu­tet om prö­vo­tid. För­slag till prö­vo­tids­plan upp­rät­tas av Inspek­tio­nen för vård och omsorg, om möj­ligt i sam­råd med den legi­ti­me­rade.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om vilka åtgär­der eller vill­kor som får ingå i en sådan plan. Lag (2012:957).

Åter­kal­lelse av legi­ti­ma­tion

3 §   Legi­ti­ma­tion att utöva ett yrke inom hälso-​ och sjuk­vår­den ska åter­kal­las om den legi­ti­me­rade
   1. har varit grovt oskick­lig vid utöv­ningen av sitt yrke,
   2. i eller utan­för yrkes­ut­öv­ningen har gjort sig skyl­dig till ett all­var­ligt brott som är ägnat att påverka för­tro­en­det för honom eller henne, eller
   3. på annat sätt har visat sig uppen­bart olämp­lig att utöva yrket.

Om det finns sär­skilda skäl i fall som avses i första styc­ket 2 får åter­kal­lelse under­lå­tas.

4 §   Legi­ti­ma­tio­nen ska även åter­kal­las om den legi­ti­me­rade
   1. på grund av sjuk­dom eller någon lik­nande omstän­dig­het inte kan utöva yrket till­freds­stäl­lande,
   2. har med­de­lats prö­vo­tid enligt 1 § första styc­ket och under prö­vo­ti­den på nytt visat sig olämp­lig att utöva sitt yrke,
   3. har med­de­lats prö­vo­tid med en prö­vo­tids­plan och under­lå­tit att följa pla­nen, eller
   4. begär att legi­ti­ma­tio­nen ska åter­kal­las och det inte finns hin­der mot åter­kal­lelse från all­män syn­punkt.

Om det finns sär­skilda skäl i fall som avses i första styc­ket 2 eller 3 får åter­kal­lelse under­lå­tas. Om åter­kal­lelse under­låts får prö­vo­tid beslu­tas ytter­li­gare en gång.

5 §   Har upp­hävts genom lag (2016:150).

6 §   Om det finns san­no­lika skäl för åter­kal­lelse i ett ärende enligt 3 § första styc­ket eller 4 § första styc­ket 2 eller 3, ska legi­ti­ma­tio­nen åter­kal­las fram till dess frå­gan om åter­kal­lelse har prö­vats slut­ligt. Detta gäl­ler dock endast om det behövs för att trygga pati­ent­sä­ker­he­ten eller det annars är nöd­vän­digt från all­män syn­punkt.

Ett beslut enligt första styc­ket gäl­ler i högst sex måna­der.
Om det finns sär­skilda skäl får beslu­tets gil­tig­hets­tid för­längas en gång med ytter­li­gare högst sex måna­der.

7 §   Om det finns grun­dad anled­ning att anta att legi­ti­ma­tio­nen ska åter­kal­las enligt 4 § första styc­ket 1, får den legi­ti­me­rade yrkes­ut­ö­va­ren före­läg­gas att låta sig under­sö­kas av den läkare som Hälso-​ och sjuk­vår­dens ansvars­nämnd anvi­sar.

Om ett före­läg­gande om läkar­un­der­sök­ning har beslu­tats ska legi­ti­ma­tio­nen åter­kal­las fram till dess frå­gan om åter­kal­lelse har prö­vats slut­ligt. Detta gäl­ler dock endast om det behövs för att trygga pati­ent­sä­ker­he­ten eller det annars är nöd­vän­digt från all­män syn­punkt.

Har den legi­ti­me­rade yrkes­ut­ö­va­ren inte följt ett före­läg­gande om läkar­un­der­sök­ning inom ett år från det att han eller hon fick del av före­läg­gan­det, får legi­ti­ma­tio­nen åter­kal­las.

Åter­kal­lelse av annan behö­rig­het

8 §   Annan behö­rig­het att utöva ett yrke inom hälso-​ och sjuk­vår­den än legi­ti­ma­tion som med­de­lats enligt 4 kap., ska åter­kal­las om den som fått behö­rig­he­ten
   1. har varit oskick­lig vid utöv­ningen av sitt yrke,
   2. i eller utan­för yrkes­ut­öv­ningen har gjort sig skyl­dig till ett all­var­ligt brott som är ägnat att påverka för­tro­en­det för honom eller henne, eller
   3. på annat sätt har visat sig olämp­lig att utöva yrket.

Åter­kal­lelse ska även ske om den som fått behö­rig­he­ten inte kan utöva yrket till­freds­stäl­lande på grund av sjuk­dom eller någon lik­nande omstän­dig­het.

9 §   Om det finns grun­dad anled­ning att anta att behö­rig­he­ten ska åter­kal­las enligt 8 §, ska behö­rig­he­ten åter­kal­las fram till dess frå­gan om åter­kal­lelse har prö­vats slut­ligt. Detta gäl­ler dock endast om det behövs för att trygga pati­ent­sä­ker­he­ten eller det annars är nöd­vän­digt från all­män syn­punkt.

9 a §   Ett bevis om rätt att använda yrkes­ti­teln under­skö­terska som utfär­dats enligt 4 kap. 5 a § kan inte åter­kal­las.
Lag (2021:739).

Begräns­ning av för­skriv­nings­rätt

10 §   Om en läkare eller tand­lä­kare har miss­bru­kat sin behö­rig­het att för­skriva nar­ko­tiska läke­me­del, andra sär­skilda läke­me­del, alko­hol­hal­tiga läke­me­del eller tek­nisk sprit, ska denna behö­rig­het dras in eller begrän­sas.
Behö­rig­he­ten ska också dras in eller begrän­sas om läka­ren eller tand­lä­ka­ren själv begär det. Lag (2014:828).

11 §   Om det finns san­no­lika skäl för miss­tanke om sådant miss­bruk av för­skriv­nings­rätt som avses i 10 § ska behö­rig­he­ten dras in eller begrän­sas fram till dess frå­gan om indrag­ningen eller begräns­ningen av behö­rig­he­ten har prö­vats slut­ligt. Detta gäl­ler dock endast om det behövs för att trygga pati­ent­sä­ker­he­ten eller det annars är nöd­vän­digt från all­män syn­punkt.

Ett beslut enligt första styc­ket gäl­ler i högst sex måna­der.
Om det finns sär­skilda skäl får beslu­tets gil­tig­het för­längas en gång med ytter­li­gare högst sex måna­der.

Ny legi­ti­ma­tion m.m.

12 §   Har en legi­ti­ma­tion åter­kal­lats eller en behö­rig­het att för­skriva nar­ko­tiska läke­me­del, andra sär­skilda läke­me­del, alko­hol­hal­tiga läke­me­del eller tek­nisk sprit dra­gits in eller begrän­sats, ska en ny legi­ti­ma­tion respek­tive behö­rig­het med­de­las efter ansö­kan, om kra­ven i 4 kap. är upp­fyllda. Lag (2011:1190).

Behö­rig myn­dig­het

13 §   Hälso-​ och sjuk­vår­dens ansvars­nämnd prö­var frå­gor enligt detta kapi­tel.


9 kap. Hälso-​ och sjuk­vår­dens ansvars­nämnd

Sam­man­sätt­ning och beslut­för­het m.m.

1 §   På anmä­lan av Inspek­tio­nen för vård och omsorg prö­var Hälso-​ och sjuk­vår­dens ansvars­nämnd frå­gor som avses i 8 kap. 1-11 §§.

På ansö­kan av den yrkes­ut­ö­vare saken gäl­ler prö­var ansvars­nämn­den frå­gor som avses i 8 kap. 1 §, 4 § första styc­ket 4 samt 10 och 12 §§.

Bestäm­mel­ser om rätt för Riks­da­gens ombuds­män och för Justi­ti­e­kans­lern att göra anmä­lan i ären­den som avses i första styc­ket finns i 22 § lagen (2023:499) med instruk­tion för Riks­da­gens ombuds­män (JO) och i 6 § första styc­ket lagen (1975:1339) om justi­ti­e­kans­lerns till­syn. Lag (2023:503).

2 §   Ansvars­nämn­den består av en ord­fö­rande och åtta andra leda­mö­ter.

För ord­fö­ran­den ska en eller flera vice ord­fö­rande utses. För varje annan leda­mot ska det fin­nas ett till­räck­ligt antal ersät­tare. Lag (2016:519).

3 §   Ansvars­nämn­den är beslut­för med ord­fö­ran­den och minst sex andra leda­mö­ter. Till sam­man­träde med nämn­den ska samt­liga leda­mö­ter kal­las. Om en leda­mot anmä­ler för­hin­der, ska en ersät­tare kal­las.

4 §   Ord­fö­ran­den får ensam fatta beslut
   1. som inte inne­fat­tar slut­ligt avgö­rande i sak, dock inte beslut om före­läg­gande att genomgå läkar­un­der­sök­ning enligt 8 kap. 7 § första styc­ket eller om till­fäl­lig åter­kal­lelse av legi­ti­ma­tion eller behö­rig­het enligt 8 kap. 6 §, 7 § andra styc­ket, 9 § eller 11 §,
   2. om åter­kal­lelse på egen begä­ran av legi­ti­ma­tion eller behö­rig­het i fall när det inte finns hin­der mot åter­kal­lelse,
   3. om åter­kal­lelse av legi­ti­ma­tion enligt 8 kap. 7 § tredje styc­ket när den legi­ti­me­rade inte följt före­läg­gande om läkar­un­der­sök­ning, eller
   4. om under­rät­telse enligt 18 §.

Ären­den som har avgjorts enligt första styc­ket ska anmä­las vid nästa sam­man­träde med nämn­den. Lag (2016:150).

5 §   I fråga om jäv mot den som hand­läg­ger ären­den i ansvars­nämn­den ska bestäm­mel­serna i 4 kap. rät­te­gångs­bal­ken om jäv mot domare tilläm­pas.

6 §   I fråga om omröst­ning i ansvars­nämn­den ska bestäm­mel­serna i 29 kap. rät­te­gångs­bal­ken om omröst­ning i dom­stol med endast lag­farna leda­mö­ter tilläm­pas. Ord­fö­ran­den säger sin mening först.

Hand­lägg­ningen i ansvars­nämn­den

7 §   En anmä­lan till ansvars­nämn­den ska göras skrift­li­gen och inne­hålla upp­gif­ter om
   1. vem anmä­lan avser och upp­gif­ter om den­nes yrke, adress och arbets­plats,
   2. vad som yrkas i ären­det, och
   3. de omstän­dig­he­ter som åbe­ro­pas till stöd för anmä­lan.

Anmä­la­ren ska även ge in den utred­ning som före­ta­gits i ären­det.

Om en part före­träds av ombud ska full­makt ges in.

8 §   En ansö­kan till ansvars­nämn­den ska göras skrift­li­gen och vara egen­hän­digt under­teck­nad samt inne­hålla upp­gif­ter om
   1. sökan­dens namn, per­son­num­mer och post­a­dress,
   2. vad som yrkas i ären­det, och
   3. de omstän­dig­he­ter som åbe­ro­pas till stöd för ansö­kan.

Om en part före­träds av ombud ska full­makt ges in.

9 §   Är en anmä­lan eller ansö­kan så ofull­stän­dig att den inte kan läg­gas till grund för en pröv­ning i sak, ska ansvars­nämn­den före­lägga anmä­la­ren eller sökan­den att inom en viss tid komma in med kom­plet­te­rande upp­gif­ter. I före­läg­gan­det ska det framgå att ären­det annars inte tas upp till pröv­ning.

10 §   För­fa­ran­det är skrift­ligt. Munt­lig för­hand­ling får dock före­komma, när det kan antas vara till för­del för utred­ningen.

11 §   Anmä­lan och, i före­kom­mande fall, bifo­gade hand­lingar ska sna­rast över­läm­nas till den som anmä­lan avser. Mot­ta­ga­ren ska före­läg­gas att svara inom en viss tid.

Över­läm­nande och före­läg­gande enligt första styc­ket behövs inte om det är uppen­bart att anmä­lan inte kan bifal­las eller att under­rät­tel­sen är onö­dig.

12 §   Den som har före­lagts att svara ska göra det skrift­li­gen, om inte ansvars­nämn­den bestäm­mer att sva­ret får läm­nas vid en munt­lig för­hand­ling.

Av sva­ret ska det framgå om den sva­rande god­tar eller mot­sät­ter sig vad anmä­la­ren yrkar i ären­det. Om sva­ran­den mot­sät­ter sig yrkan­det ska han eller hon ange skä­len för sin inställ­ning och de omstän­dig­he­ter som åbe­ro­pas samt, i före­kom­mande fall, ge in de hand­lingar som åbe­ro­pas i ären­det.

13 §   Om en fråga krä­ver sär­skild sak­kun­skap, får ansvars­nämn­den inhämta ytt­rande från myn­dig­he­ter och andra med sådan sär­skild sak­kun­skap.

I fråga om sak­kun­niga gäl­ler 40 kap. 2-7 och 12 §§ rät­te­gångs­bal­ken i tillämp­liga delar.

De som är skyl­diga att lämna ytt­rande har rätt till ersätt­ning för sitt utlå­tande endast om det är sär­skilt före­skri­vet.

Andra sak­kun­niga har rätt till ersätt­ning av all­männa medel för sitt upp­drag. Nämn­den får bevilja för­skott på sådan ersätt­ning.

14 §   Om ansvars­nämn­den fin­ner att ett vittne eller en sak­kun­nig behö­ver höras under ed eller en part höras under san­nings­för­säk­ran eller att någon behö­ver före­läg­gas att till­han­da­hålla en skrift­lig hand­ling eller ett före­mål som bevis, ska nämn­den begära detta hos den tings­rätt inom vars område den per­son vis­tas som ska höras eller på annat sätt berörs av åtgär­den.

Om det inte finns laga hin­der mot det ska rät­ten hålla för­hör eller med­dela före­läg­gande. I fråga om sådana åtgär­der ska i tillämp­liga delar gälla vad som före­skrivs om bevisupp­tag­ning i rät­te­gång utom huvud­för­hand­ling.

15 §   Till en munt­lig för­hand­ling ska par­terna kal­las. En enskild part får före­läg­gas att inställa sig per­son­li­gen. I före­läg­gan­det ska det framgå att det inte hind­rar ären­dets vidare hand­lägg­ning om han eller hon ute­blir.

En enskild part, som har inställt sig till en munt­lig för­hand­ling, får av ansvars­nämn­den bevil­jas skä­lig ersätt­ning av all­männa medel för kost­na­der för resa och uppe­hälle.
Nämn­den får bevilja för­skott på ersätt­ningen.

Rege­ringen med­de­lar när­mare före­skrif­ter om ersätt­ning och för­skott.

16 §   Bestäm­mel­serna i 32-34 §§ för­valt­nings­la­gen (2017:900) tilläm­pas även på beslut enligt 8 kap. 6 § första styc­ket, 7 § första och andra styc­kena, 9 § och 11 § första styc­ket. Lag (2018:841).

Anmä­lan till åtal

17 §   Fin­ner ansvars­nämn­den i ett ärende att det finns för­ut­sätt­ningar för anmä­lan till åtal enligt 7 kap. 29 § andra styc­ket, ska nämn­den göra en sådan anmä­lan, om inte Inspek­tio­nen för vård och omsorg redan har anmält saken till åtal. Lag (2012:957).

Infor­ma­tions­skyl­dig­het

18 §   Om ansvars­nämn­den eller en all­män för­valt­nings­dom­stol enligt 8 kap. beslu­tar om åter­kal­lelse av legi­ti­ma­tion, prö­vo­tid eller om indrag­ning eller begräns­ning av för­skriv­nings­rätt, ska ansvars­nämn­den besluta att under­rätta de behö­riga myn­dig­he­terna i övriga sta­ter inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det (EES) och i Schweiz om beslu­tet eller domen. Myn­dig­he­terna ska under­rät­tas senast tre dagar efter den dag då beslu­tet eller domen har med­de­lats. Om detta beslut eller denna dom senare upp­hör att gälla, ska ansvars­nämn­den utan dröjs­mål under­rätta de behö­riga myn­dig­he­terna i övriga sta­ter inom EES och i Schweiz.

Under­rät­tel­ser enligt första styc­ket ska ske via infor­ma­tions­sy­ste­met för den inre mark­na­den (IMI).
Lag (2016:150).


10 kap. Straff­be­stäm­mel­ser och över­kla­gande m.m.

Straff­be­stäm­mel­ser

1 §   Har upp­hävts genom lag (2023:36).

2 §   Den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het fort­sät­ter att bedriva en verk­sam­het i strid med för­bud enligt 7 kap. 26, 27 eller 28 § döms till böter eller fäng­else i högst sex måna­der.

3 §   En läkare vars legi­ti­ma­tion har åter­kal­lats eller vars behö­rig­het annars har upp­hört eller begrän­sats och som obe­hö­ri­gen och mot ersätt­ning utö­var läka­ryr­ket, döms till böter eller fäng­else i högst sex måna­der.

4 §   Den som obe­hö­ri­gen och mot ersätt­ning utö­var tand­lä­ka­ryr­ket döms till böter eller fäng­else i högst sex måna­der.

Som obe­hö­rig utöv­ning av tand­lä­ka­ryr­ket anses inte den yrkes­verk­sam­het som utövas av den som har legi­ti­ma­tion som tand­hy­gi­e­nist eller som har före­skri­ven kom­pe­tens som tand­hy­gi­e­nist eller tandskö­terska.

5 §   Den som bry­ter mot någon av bestäm­mel­serna i 4 kap. 3, 5, 5 a eller 6 § döms till böter. Lag (2021:739).

6 §   Till böter eller fäng­else i högst ett år döms den som
   1. bry­ter mot någon av bestäm­mel­serna i 5 kap. 1 § 1-7, eller
   2. under utöv­ning av verk­sam­het som sägs i 5 kap. 1 § upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het
      a) till­fo­gar den under­sökte eller behand­lade en skada som inte är ringa, eller
      b) fram­kal­lar fara för en sådan skada.

Första styc­ket 2 gäl­ler oav­sett om ska­dan eller faran orsa­kats av olämp­lig behand­ling eller genom avbrott i eller dröjs­mål med läkar­vård.

Den omstän­dig­he­ten att gär­nings­man­nen på grund av brist i utbild­ning och erfa­ren­het inte kun­nat inse sjuk­do­mens natur eller för­utse ska­dan eller faran befriar honom eller henne inte från ansvar.

Om gär­ningen är belagd med straff enligt 3 eller 4 § ska i stäl­let dömas till ansvar enligt dessa bestäm­mel­ser.

7 §   Till ansvar enligt någon av bestäm­mel­serna i 3-6 §§ ska inte dömas, om gär­ningen är belagd med sträng­are straff i annan lag.

Vites­före­läg­gande m.m.

8 §   Har någon gjort sig skyl­dig till brott som anges i 6 §, får Inspek­tio­nen för vård och omsorg besluta om för­bud för honom eller henne att under viss tid eller för all­tid utöva verk­sam­het som avses i 5 kap. 1 §. Ett sådant beslut får för­e­nas med vite.

Den som över­trätt ett sådant vites­för­bud får inte dömas till straff för gär­ning som omfat­tas av vites­för­bu­det.
Lag (2012:957).

Över­kla­gande av Hälso-​ och sjuk­vår­dens ansvars­nämnds beslut

9 §   Hälso-​ och sjuk­vår­dens ansvars­nämnds beslut enligt denna lag får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.

10 §   Beslut av ansvars­nämn­den som inte inne­bär att ett ärende avgörs, får över­kla­gas endast i sam­band med över­kla­gande av det slut­liga beslu­tet i ären­det.

Ett beslut som inte är slut­ligt får dock över­kla­gas sär­skilt när nämn­den
   1. ogil­lat en invänd­ning om jäv mot en leda­mot av nämn­den eller en invänd­ning om att det finns hin­der mot pröv­ningen,
   2. avvi­sat ett ombud eller ett biträde,
   3. för­ord­nat om saken i avvak­tan på att ären­det avgörs,
   4. före­lagt någon att genomgå läkar­un­der­sök­ning enligt 8 kap. 7 § första styc­ket, eller
   5. för­ord­nat om ersätt­ning för att någon med­ver­kat i ären­det.

11 §   Ansvars­nämn­dens slut­liga beslut får endast över­kla­gas av
   1. Inspek­tio­nen för vård och omsorg för att till­va­rata all­männa intres­sen, och
   2. den yrkes­ut­ö­vare som beslu­tet rik­tar sig mot.

Bestäm­mel­ser om rätt för Riks­da­gens ombuds­män och för Justi­ti­e­kans­lern att över­klaga beslut om prö­vo­tid eller i behö­rig­hets­fråga finns i 25 § lagen (2023:499) med instruk­tion för Riks­da­gens ombuds­män (JO) och i 7 § lagen (1975:1339) om justi­ti­e­kans­lerns till­syn. Lag (2023:503).

12 §   Beslut i frå­gor som avses i 8 kap. och 9 kap. 18 § gäl­ler ome­del­bart, om inte annat anges i beslu­tet.
Lag (2016:150).

Över­kla­gande av Inspek­tio­nen för vård och omsorgs och Soci­al­sty­rel­sens beslut m.m.

13 §   Inspek­tio­nen för vård och omsorgs beslut får över­kla­gas till all­män för­valt­nings­dom­stol, om beslu­tet gäl­ler
   1. före­läg­gande enligt 7 kap. 20 § andra styc­ket att lämna upp­lys­ningar, hand­lingar eller annat mate­rial,
   2. före­läg­gande enligt 7 kap. 24 § att vidta rät­telse,
   3. före­läg­gande enligt 7 kap. 28 a § att göra anmä­lan,
   4. för­bud enligt 7 kap. 26, 27 eller 28 § att driva verk­sam­het, eller
   5. för­bud att utöva verk­sam­het enligt 8 § första styc­ket.

Andra beslut av Inspek­tio­nen för vård och omsorg enligt denna lag får inte över­kla­gas.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.
Lag (2023:36).

13 a §   Soci­al­sty­rel­sens beslut om legi­ti­ma­tion eller annan behö­rig­het enligt 4 kap. får över­kla­gas till all­män för­valt­nings­dom­stol.

Andra beslut av Soci­al­sty­rel­sen enligt denna lag får inte över­kla­gas.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.
Lag (2012:957).

14 §   Beslut som Inspek­tio­nen för vård och omsorg och Soci­al­sty­rel­sen med­de­lar enligt denna lag gäl­ler ome­del­bart, om inte annat anges i beslu­tet. Lag (2012:957).

Hand­lägg­ning i all­män för­valt­nings­dom­stol m.m.

15 §   Inspek­tio­nen för vård och omsorg är mot­part till den yrkes­ut­ö­vare som över­kla­gat ansvars­nämn­dens eller en dom­stols slut­liga beslut enligt 8 kap. 1-12 §§. Detta gäl­ler dock endast om inte något annat föl­jer av 7 § andra styc­ket lagen (1975:1339) om justi­ti­e­kans­lerns till­syn eller 25 § andra styc­ket lagen (2023:499) med instruk­tion för Riks­da­gens ombuds­män (JO). Lag (2023:503).

16 §   Har verk­stäl­lig­he­ten av ett beslut om prö­vo­tid upp­hävts eller inhi­be­rats till följd av beslut av dom­stol efter över­kla­gande, men beslu­tas där­ef­ter ändå prö­vo­tid, ska endast den tid under vil­ken prö­vo­tid pågått räk­nas in i prö­vo­ti­den.

17 §   Beslut som all­män för­valt­nings­dom­stol med­de­lar enligt denna lag gäl­ler ome­del­bart, om inte annat anges i beslu­tet.


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2010:659
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2011, då lagen (1998:531) om yrkes­verk­sam­het på hälso-​ och sjuk­vår­dens område ska upp­höra att gälla.
   2. Den som fått tand­lä­karex­a­men enligt de bestäm­mel­ser som gällde före den 1 juli 1994 ska full­göra prak­tisk tjänst­gö­ring enligt bestäm­mel­ser som gällde vid denna tid­punkt för att få legi­ti­ma­tion som tand­lä­kare.
   3. För ären­den om prö­vo­tid, åter­kal­lelse av legi­ti­ma­tion och annan behö­rig­het eller begräns­ning av för­skriv­nings­rätt som anhäng­ig­gjorts hos Hälso-​ och sjuk­vår­dens ansvars­nämnd före den 1 janu­ari 2011 gäl­ler fort­fa­rande bestäm­mel­serna i den upp­hävda lagen.
   4. Om prö­vo­tid har beslu­tats med stöd av den upp­hävda lagen gäl­ler fort­fa­rande 5 kap. 7 § första styc­ket 4 den lagen.
   5. Hälso-​ och sjuk­vår­dens ansvars­nämnd ska till Soci­al­sty­rel­sen över­lämna hand­ling­arna i ären­den om disci­plin­på­följd som har inletts hos nämn­den före den 1 janu­ari 2011 och som ännu inte har avgjorts. Vid Soci­al­sty­rel­sens hand­lägg­ning av dessa ären­den gäl­ler 7 kap. 10-18 §§ den nya lagen.
   6. Den upp­hävda lagen ska fort­fa­rande tilläm­pas vid pröv­ning av fråga om disci­plin­på­följd i dom­stol efter över­kla­gande eller hos Hälso-​ och sjuk­vår­dens ansvars­nämnd efter åter­för­vis­ning från dom­stol.

2011:1190

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2012 men tilläm­pas för tid från och med den 1 janu­ari 2011.

2012:957
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juni 2013.
   2. Vid tillämp­ning av 7 a § för­valt­nings­pro­cess­la­gen (1971:291) ska Inspek­tio­nen för vård och omsorg vara den enskil­des mot­part, om inspek­tio­nen efter ikraft­trä­dan­det är behö­rig att hand­lägga den typ av fråga som är före­mål för pröv­ning.
   3. För gär­ningar som avses i 10 kap. 1 och 2 §§ och som har begåtts före ikraft­trä­dan­det gäl­ler 2 kap. 1 och 2 §§ och 7 kap. 26-28 §§ i sin äldre lydelse. Lag (2013:276).

2013:1149
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2014.
   2. Ansök­ningar om legi­ti­ma­tion som sjuk­gym­nast som har kom­mit in till Soci­al­sty­rel­sen före den 1 janu­ari 2014 men ännu inte har avgjorts ska gälla som ansök­ningar om legi­ti­ma­tion som fysi­o­te­ra­peut.
   3. Vid ansö­kan om legi­ti­ma­tion som fysi­o­te­ra­peut ska sjuk­gym­nastex­a­men anses lik­vär­dig med fysi­o­te­ra­peutex­a­men.
   4. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för legi­ti­me­rade sjuk­gym­nas­ter och för yrkes­ti­teln sjuk­gym­nast.

2014:62
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 mars 2014.
   2. Den tilläm­pas även för beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det.

2017:378
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2018.
   2. För ären­den som inletts hos Inspek­tio­nen för vård och omsorg före den 1 janu­ari 2018 gäl­ler 7 kap. 11-13, 15, 16 och 18 §§ i den äldre lydel­sen.

2018:748
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2019.
   2. Den nya bestäm­mel­sen ska tilläm­pas på för­säk­rings­me­di­cinska utred­ningar som För­säk­rings­kas­san begär från och med ikraft­trä­dan­det.

2018:1128
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2019.
   2. Vid ansö­kan om legi­ti­ma­tion som hälso-​ och sjuk­vårdsku­ra­tor, som har kom­mit in till Soci­al­sty­rel­sen före den 1 juli 2024, ska föl­jande anses lik­vär­digt med en hälso-​ och sjuk­vårdsku­ra­torsex­a­men.

Soci­o­nomex­a­men eller annan rele­vant exa­men på minst grund­nivå i hög­sko­lan, till­sam­mans med
      a) verk­sam­het som kura­tor inom hälso-​ och sjuk­vår­den i minst fem år, eller
      b) verk­sam­het som kura­tor inom hälso-​ och sjuk­vår­den i minst två år och rele­vant vida­re­ut­bild­ning.

2018:1996
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2021. Lag (2020:311).
   2. Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om i vilka fall och på vil­ket sätt äldre före­skrif­ter om prak­tisk tjänst­gö­ring ska gälla.

2021:366
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2021.
   2. Den som före ikraft­trä­dan­det bedri­ver verk­sam­het som efter den 30 juni 2021 omfat­tas av lagen (2021:363) om este­tiska kirur­giska ingrepp och este­tiska injek­tions­be­hand­lingar ska senast den 1 sep­tem­ber 2021 göra en anmä­lan enligt 2 kap. 1 § denna lag.
   3. Den som efter ikraft­trä­dan­det och före den 1 augusti 2021 påbör­jar en verk­sam­het som omfat­tas av lagen (2021:363) om este­tiska kirur­giska ingrepp och este­tiska injek­tions­be­hand­lingar ska senast den 1 sep­tem­ber 2021 göra en anmä­lan enligt 2 kap. 1 § denna lag.

2021:739
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2023.
   2. Den som vid ikraft­trä­dan­det är tills­vi­da­re­an­ställd med yrkes­ti­teln under­skö­terska ska även i fort­sätt­ningen få använda titeln trots att han eller hon inte har fått bevis om rätt att använda den, dock längst fram till och med den 30 juni 2033.
   3. I det fall en ansö­kan om bevis om rätt att använda yrkes­ti­teln under­skö­terska läm­nas in senast den 30 juni 2033 ska bevis om rätt att använda yrkes­ti­teln under­skö­terska utfär­das till den som har en utbild­ning med inrikt­ning mot vård och omsorg från gym­na­sie­sko­lan eller kom­mu­nal vux­en­ut­bild­ning enligt de bestäm­mel­ser om utbild­nings­in­ne­håll som gäl­ler eller har gällt före den 1 juli 2023.