SFS 2008:320 Lag om ändring i brottsbalken

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i brottsbalken;

utfärdad den 22 maj 2008.

Enligt riksdagens beslut

1

föreskrivs att 29 kap. 3 § och 30 kap. 6 § brotts-

balken ska ha följande lydelse.

29 kap.

3 §

2

Såsom förmildrande omständigheter vid bedömningen av straffvärdet

ska, vid sidan av vad som är föreskrivet för vissa fall, särskilt beaktas

1. om brottet föranletts av någon annans grovt kränkande beteende,
2. om den tilltalade till följd av en allvarlig psykisk störning haft starkt

nedsatt förmåga att inse gärningens innebörd eller att anpassa sitt handlande
efter en sådan insikt eller annars till följd av en

psykisk störning

,

sinnesrö-

relse eller av någon annan orsak haft starkt nedsatt förmåga att kontrollera
sitt handlande,

3. om den tilltalades handlande stått i samband med hans eller hennes up-

penbart bristande utveckling, erfarenhet eller omdömesförmåga,

4. om brottet föranletts av stark mänsklig medkänsla eller
5. om gärningen, utan att vara fri från ansvar, är sådan som avses i 24 kap.
Om det är påkallat med hänsyn till brottets straffvärde, får dömas till lind-

rigare straff än som är föreskrivet för brottet.

30 kap.

6 §

3

Den som har

begått ett brott under påverkan av en allvarlig psykisk

störning ska i första hand dömas till en annan påföljd än fängelse. Rätten får
döma till fängelse endast om det finns synnerliga skäl. Vid bedömningen av
om det finns sådana skäl ska rätten beakta

1. om brottet har ett högt straffvärde,
2. om den tilltalade saknar eller har ett begränsat behov av psykiatrisk

vård,

3. om den tilltalade i anslutning till brottet själv har vållat sitt tillstånd ge-

nom rus eller på något annat liknande sätt, samt

4. omständigheterna i övrigt.

1

Prop. 2007/08:97, bet. 2007/08:JuU25, rskr. 2007/08:204.

2

Senaste lydelse 1994:458.

3

Senaste lydelse 1991:1138.

SFS 2008:320

Utkom från trycket
den 3 juni 2008

2

SFS 2008:320

Thomson Förlag AB, tel. 08-587 671 00

Elanders, Vällingby 2008

Rätten får inte döma till fängelse, om den tilltalade till följd av den allvar-

liga psykiska störningen har saknat förmåga att inse gärningens innebörd
eller att anpassa sitt handlande efter en sådan insikt. Detta gäller dock inte
om den tilltalade har vållat sin bristande förmåga på det sätt som anges i för-
sta stycket 3.

Om rätten i fall som avses i första eller andra stycket finner att någon på-

följd inte bör dömas ut, ska den tilltalade vara fri från påföljd.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2008.
2. För brott som har begåtts före ikraftträdandet gäller 30 kap. 6 § i sin

äldre lydelse.

På regeringens vägnar

BEATRICE ASK

Susanne Kjaersgaard Olsson
(Justitiedepartementet)