SFS 1993:207 Lag om ändring i brottsbalken

Lag
om ändring i brottsbalken;

SFS 1993:207

Utkom från trycket

den 27 april 1993

utfärdad den 15 april 1993.

Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs att 3 kap. 5 §, 4 kap. 5 och 7 §§, 6

kap. 7 §, 7 kap. 4 och 5 §§, 8 kap. 10 §, 9 kap. 6 och 9 §§, 10 kap. 7 §, 13
kap. 1 och 3§§, 16 kap. 10, 10 a och 15 §§, 17 kap. 10— 12 §§, 19 kap. 10 §,
20 kap. 2 § samt 38 kap. 12 § brottsbalken skall ha följande lydelse.

3 kap.

5 § Den som tillfogar annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta
eller försätter honom i vanmakt eller annat sådant tillstånd, döms för
misshandel till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter
eller fängelse i högst sex månader.

4 kap.

5 § Om någon lyfter vapen mot annan eller eljest hotar med brottslig
gärning på sätt som är ägnat att hos den hotade framkalla allvarlig fruktan
för egen eller annans säkerhet till person eller egendom, döms för olaga hot
till böter eller fängelse i högst ett år.

Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.

7 § Den som handgripligen antastar eller medelst skottlossning, sten-
kastning, oljud eller annat hänsynslöst beteende eljest ofredar annan,

döms för ofredande till böter eller fängelse i högst ett år.

6 kap.

7 §2 Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel sexuellt
berör barn under femton år eller förmår barnet att företa eller medverka i
någon handling med sexuell innebörd, döms för sexuellt ofredande till
böter eller fängelse i högst två år.

Detsamma skall gälla, om någon blottar sig för annan på sätt som är

ägnat att väcka anstöt eller eljest genom ord eller handling på ett uppen-
bart sedlighetssårande sätt uppträder anstötligt mot annan.

7 kap.

4 §3 Den som obehörigen skiljer ett barn under femton år från någon
som har vårdnaden om barnet döms för egenmäktighet med barn till böter
eller fängelse i högst ett år, om gärningen inte utgör brott mot frihet.

1

Prop. 1992/93: 141, bet. 1992/93: JuU 16, rskr. 1992/93: 220.

2

Senaste lvdelse 1984:399.

3

Senaste lvdelse 1990:64.

671

SFS 1993:207

Detsamma gäller, om den som gemensamt med någon annan har vårdna-
den om ett barn under femton år utan beaktansvärt skäl egenmäktigt
bortför barnet eller om den som skall ha vårdnaden obehörigen bemäk-
tigar sig barnet och därigenom själv tar sig rätt.

Till ansvar enligt första stycket döms också den som obehörigen skiljer

ett barn under femton år från någon som vårdar barnet med stöd av lagen
(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, om gärningen
inte utgör brott mot frihet eller främjande av flykt.

Är brott som avses i första eller andra stycket grovt, skall gärningsman-

nen dömas till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.

5 § För försök till förvanskande av familjeställning eller egenmäktighet
med barn som är grovt döms till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas.

8 kap.

10 § Avleder någon olovligen elektrisk kraft, döms för olovlig kraft avled-

ning till böter eller fängelse i högst ett år.

Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.

9 kap.

6 §4 Den som

1. på ett sätt som är ägnat att försvåra ett återställande tar befattning

med något som är frånhänt annan genom brott,

2. bereder sig otillbörlig vinning av annans brottsliga förvärv,
3. otillbörligen främjar möjligheterna för annan att tillgodogöra sig

egendom som härrör från brottsligt förvärv eller värdet av sådan egendom,

4. med uppsåt att dölja egendomens ursprung medverkar till att bortfö-

ra, överlåta, omsätta eller vidta annan sådan åtgärd med egendom som
härrör från brottsligt förvärv, eller

5. genom krav, överlåtelse eller på annat liknande sätt hävdar genom

brott tillkommen fordran

döms för häleri till fängelse i högst två år.
För häleri döms likaledes den som i näringsverksamhet eller såsom led i

en verksamhet, som bedrivs vanemässigt eller annars i större omfattning,
på ett sätt som är ägnat att försvåra ett återställande förvärvar eller mottar
något som skäligen kan antas vara frånhänt annan genom brott.

Är brott som anges i första eller andra stycket grovt, döms till fängelse,

lägst sex månader och högst sex år.

9 § Den som offentliggör eller eljest bland allmänheten sprider vilsele-
dande uppgift för att påverka priset på vara, värdepapper eller annan
egendom, döms för svindleri till fängelse i högst två år eller, om brottet är

ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

Om någon, som medverkar vid bildande av aktiebolag eller annat före-

672

4

Senaste lydelse 1991:451.

SFS 1993:207

673

5

Senaste lvdelse 1986: 123.

6

Senaste lydelse 1979:375.

22-SFS 1993

tag eller på grund av sin ställning bör äga särskild kännedom om ett
foretag, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet offentliggör eller eljest bland
allmänheten eller företagets intressenter sprider vilseledande uppgift äg-
nad att påverka bedömandet av företaget i ekonomiskt hänseende och
därigenom medföra skada, döms såsom i första stycket sägs.

Är brott, som i denna paragraf sägs, grovt, döms till fängelse, lägst sex

månader och högst sex år.

10 kap.

7 §5 Om någon olovligen brukar någon annans sak och därigenom vållar
skada eller olägenhet, döms han för olovligt brukande till böter eller fängel-
se i högst ett år.

Detsamma skall gälla, om innehavaren av en fastighet brukar denna till

men för annans rätt till den genom att olovligen bygga, gräva, plöja, ta upp
väg, låta kreatur beta eller vidta någon annan dylik åtgärd.

Är brott enligt första stycket grovt, döms till fängelse, lägst sex månader

och högst fyra år.

13 kap.

1 § Om någon anlägger brand, som innebär fara för annans liv eller hälsa

eller för omfattande förstörelse av annans egendom, döms för mordbrand
till fängelse, lägst två och högst åtta år.

Är brottet mindre allvarligt, döms till fängelse, lägst ett och högst tre år.

3 § Den som åstadkommer explosion, översvämning, ras, skeppsbrott,
flyg- eller tågolycka eller annan sådan ofärd och därigenom framkallar fara

för annans liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av annans egen-
dom, döms för allmänfarlig ödeläggelse till fängelse, lägst två och högst
åtta år.

Är brottet mindre allvarligt, döms till fängelse, lägst ett och högst tre år.
Är brottet grovt, döms till fängelse på viss tid, lägst sex och högst tio år,

eller på livstid.

16 kap.

10 § Den som obehörigen flyttar, skadar eller skymfligen behandlar lik

eller avlidens aska, öppnar grav eller eljest gör skada eller ofog på kista,
urna, grav eller annat de dödas vilorum eller på gravvård, döms för brott
mot griftefrid till böter eller fängelse i högst två år.

10 a §6 Den som skildrar barn i pornografisk bild med uppsåt att bilden

sprids eller som sprider sådan bild av barn döms, om inte gärningen med

SFS 1993:207

674

7

Senaste lydelse 1986: 1104.

8

Senaste lydelse 1982:405.

9

Senaste lydelse 1987:791.

10

Senaste lvdelse 1981:462.

hänsyn till omständigheterna är försvarlig, för barnpornografi brott till
böter eller fängelse i högst två år.

15 §7 Den som genom oriktig uppgift att det föreligger fara för en eller

flera människors liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av egendom
föranleder onödig säkerhetsåtgärd, döms för falskt larm till böter eller
fängelse i högst ett år.

Är brott som avses i första stycket grovt, döms till fängelse, lägst sex

månader och högst fyra år.

Den som genom missbruk av larm, nödsignal eller annan liknande

anordning föranleder onödig utryckning av polis, räddningskår, ambulans,
militär, sjöräddning eller annat organ för allmän bevakningstjänst, döms
för missbruk av larmanordning till böter eller fängelse i högst sex månader.

17 kap.

10 §8 Den som med våld eller hot om våld angriper någon för det han

hos domstol eller annan myndighet gjort anmälan, fört talan, avlagt vitt-
nesmål eller eljest vid förhör avgivit utsaga eller för att hindra honom från
sådan åtgärd, döms för övergrepp i rättssak till böter eller fängelse i högst
ett år. Detsamma skall gälla, om man med annan gärning, som medför
lidande, skada eller olägenhet, eller med hot om sådan gärning angriper
någon för det han avlagt vittnesmål eller eljest avgivit utsaga vid förhör
hos myndighet eller för att hindra honom från att avgiva sådan utsaga.

Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.

11 §9 Om någon döljer den som förövat brott, hjälper honom att und-

komma, undanröjer bevis om brottet eller på annat dylikt sätt motverkar

att det uppdagas eller beivras, döms för skyddande av brottsling till böter
eller fängelse i högst ett år.

Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.

Den som inte insåg men hade skälig anledning antaga att den andre var

brottslig, döms till böter.

Till ansvar skall inte dömas om gärningen är att anse som ringa med

hänsyn till gärningsmannens förhållande till den brottslige och övriga
omständigheter.

12 §10 Hjälper man den som är intagen på kriminalvårdsanstalt eller

som är häktad eller anhållen eller som annars är med laga rätt berövad
friheten att komma lös eller främjar man, efter det han avvikit, hans flykt
genom att dölja honom eller genom annan sådan åtgärd, döms för främjan-
de av flykt till böter eller fängelse i högst ett år.

Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.
Till ansvar skall inte dömas om gärningen är att anse som ringa med

hänsyn till frihetsberövandets art och syfte, gärningsmannens tillväga-

gångssätt och hans förhållande till den vars flykt han har främjat.

19 kap.

10 §11 Den som, för att gå främmande makt tillhanda, här i riket bedri-

ver verksamhet för anskaffande av uppgifter rörande militära eller andra
förhållanden, vilkas uppenbarande för den främmande makten kan med-
föra men för annan främmande makts säkerhet, eller här i riket till dylik
verksamhet lämnar medverkan som ej är allenast tillfällig, döms för olovlig
underrättelseverksamhet till böter eller fängelse i högst ett år.

För olovlig underrättelseverksamhet skall ock dömas, om någon, med

uppsåt att gå främmande makt tillhanda, här i riket hemligen eller med
användande av svikliga medel antingen bedriver verksamhet för anskaf-
fande av uppgifter om annans personliga förhållande eller till dylik verk-
samhet lämnar medverkan som ej är allenast tillfällig.

Är brott som i denna paragraf sägs grovt, döms till fängelse, lägst sex

månader och högst fyra år.

20 kap.

2 §12 Arbetstagare som tar emot, låter åt sig utlova eller begär muta eller
annan otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning, döms för mutbrott till
böter eller fängelse i högst två år. Detsamma skall gälla, om arbetstagaren
begått gärningen innan han erhöll anställningen eller efter det han slutat
densamma. Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och
högst sex år.

Vad i första stycket sägs om arbetstagare skall också tillämpas på

1. ledamot av styrelse, verk, nämnd, kommitté eller annan sådan myn-

dighet som hör till staten eller till kommun, landsting, kommunalförbund,
församling, kyrklig samfällighet eller allmän försäkringskassa,

2. den som utövar uppdrag som är reglerat i författning,
3. den som är krigsman enligt lagen (1986:644) om disciplinförseelser av

krigsmän, m. m. eller annan som fullgör lagstadgad tjänsteplikt,

4. den som utan att inneha anställning eller uppdrag som nu har sagts

utövar myndighet och

5. den som i annat fall än som avses i 1 —4 på grund av förtroendeställ-

ning fått till uppgift att för någon annan sköta rättslig eller ekonomisk

angelägenhet eller självständigt handha kvalificerad teknisk uppgift eller
övervaka skötseln av sådan angelägenhet eller uppgift.

38 kap.

12 §13 Det åligger polismyndighet att lämna domstol, övervaknings-

nämnd, kriminalvårdsnämnden och frivårdsmyndighet handräckning för
den dömdes inställande i mål eller ärende enligt denna balk eller för hans
omhändertagande enligt 26 kap. 22 § eller 28 kap. 6 b § eller 11 §.

11

Senaste lydelse 1976:509.

12

Senaste lydelse 1986:645.

13

Senaste lydelse 1990: 1009.

675

SFS 1993:207

SFS 1993:207

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

På regeringens vägnar

GUN HELLSVIK

Fredrik Wersäll
(Justitiedepartementet)

676