SFS 2009:396 Lag om ändring i brottsbalken;

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i brottsbalken;

utfärdad den 20 maj 2009.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs att 3 kap. 1 §, 4 kap. 1 §, 13 kap. 2, 3,

5–5 b och 7 §§, 16 kap. 6 §, 18 kap. 1 §, 19 kap. 1, 3 och 6 §§, 22 kap. 6–
6 b §§, 26 kap. 1–3 §§ samt 29 kap. 7 § brottsbalken ska ha följande lydelse.

3 kap.

1 §

Den som berövar annan livet, döms för mord till fängelse på viss tid,

lägst tio och högst arton år, eller på livstid.

4 kap.

1 §

2

Den som bemäktigar sig och för bort eller spärrar in ett barn eller nå-

gon annan med uppsåt att skada honom eller henne till liv eller hälsa eller att
tvinga honom eller henne till tjänst eller att öva utpressning, döms för män-
niskorov till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst arton år, eller på livstid.

Är brottet mindre grovt, döms till fängelse i högst sex år.

13 kap.

2 §

Är brott som avses i 1 § att anse som grovt, döms för grov mordbrand

till fängelse på viss tid, lägst sex och högst arton år, eller på livstid.

Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om branden an-

lagts i tättbebyggt samhälle, där den lätt kunde sprida sig, eller annars inne-
burit fara för flera människor eller för egendom av särskild betydenhet.

3 §

3

Den som åstadkommer explosion, översvämning, ras, skeppsbrott,

flyg- eller tågolycka eller annan sådan ofärd och därigenom framkallar fara
för annans liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av annans egendom,
döms för allmänfarlig ödeläggelse till fängelse, lägst två och högst åtta år.

Är brottet mindre allvarligt, döms till fängelse, lägst ett och högst tre år.
Är brottet grovt, döms till fängelse på viss tid, lägst sex och högst arton år,

eller på livstid.

1 Prop. 2008/09:118, bet. 2008/09:JuU17, rskr. 2008/09:251.

2 Senaste lydelse 1998:393.

3 Senaste lydelse 1993:207.

SFS 2009:396

Utkom från trycket
den 2 juni 2009

2

SFS 2009:396

5 §

Är brott som avses i 4 § att anse som grovt, döms för grovt sabotage

till fängelse på viss tid, lägst två och högst arton år, eller på livstid.

Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om därigenom

framkallats fara för rikets säkerhet, för flera människoliv eller för egendom
av särskild betydenhet.

5 a §

4

Den som genom olaga tvång bemäktigar sig eller ingriper i manöv-

reringen av

1. ett luftfartyg,
2. ett fartyg, som används i civil yrkesmässig sjöfart för befordran av gods

eller passagerare, bogsering, bärgning, fiske eller annan fångst, eller

3. en buss, en tung lastbil eller ett maskindrivet spårfordon på järnväg,

spårväg eller tunnelbana, som används i förvärvsverksamhet för befordran
av gods eller passagerare,

döms för kapning till fängelse i högst fyra år. Detsamma gäller den som

genom olaga tvång bemäktigar sig en plattform i havet som är avsedd för
verksamhet för utforskning eller utvinning av naturtillgångar eller för något
annat ekonomiskt ändamål.

Den som i annat fall
1. förstör eller allvarligt skadar ett sådant fartyg eller en sådan plattform

som anges i första stycket eller ett luftfartyg i trafik, eller

2. vidtar en åtgärd som är ägnad att framkalla fara för säkerheten för ett

sådant fartyg eller en sådan plattform som anges i första stycket eller för ett
luftfartygs säkerhet under flygning

döms för sjö- eller luftfartssabotage till fängelse i högst fyra år.
Är brott som avses i första eller andra stycket att anse som grovt, döms till

fängelse på viss tid, lägst två och högst arton år, eller på livstid. Vid bedö-
mande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om därigenom framkallats
fara för flera människoliv eller om gärningen annars varit av särskilt farlig
art.

5 b §

5

Den som

1. använder allvarligt våld eller hot om sådant våld mot någon som befin-

ner sig på en flygplats som är öppen för internationell trafik,

2. förstör eller allvarligt skadar en anordning, som hör till en sådan flyg-

plats eller som används för flygplatsens trafik, eller ett luftfartyg, som inte är
i trafik men är uppställt på flygplatsen, eller

3. med användande av våld eller hot om våld omintetgör verksamhet som

bedrivs på en sådan flygplats,

döms, om gärningen är ägnad att framkalla fara för flygplatsens funktion

eller för säkerheten vid denna, för flygplatssabotage till fängelse i högst fyra
år.

Är brottet att anse som grovt, döms till fängelse på viss tid, lägst två och

högst arton år, eller på livstid. Vid bedömande av om brottet är grovt ska sär-
skilt beaktas om därigenom framkallats fara för flera människoliv eller om
gärningen annars varit av särskilt farlig art.

4 Senaste lydelse 2003:149.

5 Senaste lydelse 1990:416.

3

SFS 2009:396

7 §

Om någon framkallar allmän fara för människors liv eller hälsa genom

att förgifta eller infektera livsmedel, vatten eller annat, på annat sätt sprida
gift eller dylikt eller överföra eller sprida allvarlig sjukdom, döms för spri-
dande av gift eller smitta till fängelse i högst sex år.

Är brottet grovt, döms till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst arton

år, eller på livstid. Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas
om det skett med uppsåt att skada annan till liv eller hälsa eller om många
människor utsatts för fara.

16 kap.

6 §

6

Om en samling av krigsmän gemensamt hotar att med våld sätta sig

upp mot förman, döms för myteri till böter eller fängelse i högst fyra år. An-
stiftare och anförare döms dock till fängelse i högst sex år.

Har deltagarna i ett myteri gemensamt brukat våld mot person eller egen-

dom, döms deltagarna till fängelse i högst sex år. Anstiftare och anförare
döms dock till fängelse i högst arton år eller på livstid.

Om brottet annars är att anse som grovt, döms till fängelse i högst arton år

eller på livstid. Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas
om gärningen har begåtts under strid eller då brott mot krigslydnaden annars
medför särskild fara.

18 kap.

1 §

7

Den som, med uppsåt att statsskicket ska med vapenmakt eller annars

med våldsamma medel omstörtas eller att åtgärd eller beslut av statschefen,
regeringen, riksdagen eller högsta domarmakten på så sätt ska framtvingas
eller hindras, företar en handling som innebär fara för uppsåtets förverkli-
gande, döms, om det inte är högförräderi, för uppror till fängelse på viss tid,
lägst tio och högst arton år, eller på livstid eller, om faran var ringa, till fäng-
else i lägst fyra och högst tio år.

19 kap.

1 §

8

Den som, med uppsåt att riket eller del därav ska, med våldsamma el-

ler annars lagstridiga medel eller med utländskt bistånd, läggas under främ-
mande makt eller bringas i beroende av sådan makt eller att del av riket på så
sätt ska lösryckas, företar en handling som innebär fara för uppsåtets för-
verkligande, döms för högförräderi till fängelse på viss tid, lägst tio och
högst arton år, eller på livstid eller, om faran var ringa, till fängelse i lägst
fyra och högst tio år.

Om någon, med uppsåt att åtgärd eller beslut av statschefen, regeringen,

riksdagen eller högsta domarmakten ska med utländskt bistånd framtvingas
eller hindras, företar en handling som innebär fara för detta, döms också för
högförräderi.

6 Senaste lydelse 1986:645.

7 Senaste lydelse 1974:565.

8 Senaste lydelse 1974:565.

4

SFS 2009:396

3 §

Om den, som fått i uppdrag att för riket förhandla med främmande

makt eller annars bevaka rikets angelägenheter hos någon som företräder
främmande makts intresse, missbrukar behörighet att företräda riket eller
annars sin förtroendeställning och därigenom orsakar riket avsevärt men,
döms för trolöshet vid förhandling med främmande makt till fängelse på viss
tid, lägst två och högst arton år, eller på livstid.

6 §

Är brott som avses i 5 § att anse som grovt, döms för grovt spioneri till

fängelse på viss tid, lägst fyra och högst arton år, eller på livstid.

Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om gärningen

var av synnerligen farlig beskaffenhet med hänsyn till pågående krig eller
rörde förhållande av stor betydelse eller om den brottslige röjde vad som på
grund av allmän eller enskild tjänst betrotts honom eller henne.

22 kap.

6 §

9

Den som gör sig skyldig till en svår överträdelse av något sådant avtal

med främmande makt eller någon sådan allmänt erkänd grundsats, som rör
den internationella humanitära rätten i väpnade konflikter, döms för folk-
rättsbrott till fängelse i högst fyra år. Sådana svåra överträdelser är bland an-
dra

1. att använda stridsmedel som är förbjudna enligt folkrätten,
2. att missbruka Förenta nationernas kännetecken, kännetecken som avses

i lagen (1953:771) om skydd för vissa internationella sjukvårdsbeteckningar
m.m., parlamentära flaggor eller andra internationellt erkända kännetecken
eller att med hjälp av förrädiskt förfarande av något annat slag döda eller
skada en motståndare,

3. att anfalla civilpersoner eller den som är försatt ur stridbart skick,
4. att inleda ett urskillningslöst anfall med vetskap om att anfallet kommer

att förorsaka synnerligen svåra förluster eller skador på civilpersoner eller
civil egendom,

5. att inleda anfall mot anläggningar eller installationer som åtnjuter sär-

skilt folkrättsligt skydd,

6. att tillfoga av folkrätten särskilt skyddade personer allvarligt lidande,

att tvinga krigsfångar eller civilpersoner att tjänstgöra hos deras motparts
väpnade styrkor eller att i strid mot folkrätten beröva civilpersoner friheten,

7. att, i andra fall än som anges i 1–6, godtyckligt och i stor omfattning

förstöra eller tillägna sig egendom som åtnjuter ett särskilt folkrättsligt
skydd.

Är brottet grovt, döms till fängelse i högst arton år eller på livstid. Vid be-

dömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om det har förövats ge-
nom ett stort antal skilda handlingar eller om många människor dödats eller
skadats eller omfattande egendomsförlust uppkommit på grund av brottet.

Om ett folkrättsbrott har begåtts av den som är krigsman, döms också

hans eller hennes förman i den mån förmannen haft möjlighet att förutse
brottet men inte gjort vad som ankommit på honom eller henne för att för-
hindra detta.

9 Senaste lydelse 1994:1721.

5

SFS 2009:396

6 a §

10

Den som

1. utvecklar, producerar eller på annat sätt förvärvar, lagrar eller bibehål-

ler kemiska vapen eller överför, direkt eller indirekt, kemiska vapen till nå-
gon,

2. använder kemiska vapen,
3. deltar i militära förberedelser för användning av kemiska vapen, eller
4. använder ämnen för kravallbekämpning som en metod för krigföring
döms, om gärningen inte är att bedöma som folkrättsbrott, för olovlig be-

fattning med kemiska vapen till fängelse i högst fyra år.

Som kemiska vapen enligt första stycket 1–3 ska anses sådant som defi-

nieras som kemiska vapen i Förenta nationernas konvention om förbud mot
utveckling, produktion, innehav och användning av kemiska vapen samt om
deras förstöring.

Är brottet grovt, döms till fängelse i högst arton år eller på livstid. Vid be-

dömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om gärningen varit äg-
nad att i väsentlig grad bidra till utveckling, produktion eller spridning av
kemiska vapen eller till att sådana vapen används mot människor.

6 b §

11

Den som använder, utvecklar, tillverkar, förvärvar, innehar eller

överlåter antipersonella minor (truppminor), döms för olovlig befattning med
minor till fängelse i högst fyra år, om gärningen inte är att bedöma som folk-
rättsbrott.

Första stycket gäller endast minor som avses i konventionen den 18 sep-

tember 1997 om förbud mot användning, lagring, produktion och överföring
av antipersonella minor (truppminor) samt om deras förstöring.

Sådan befattning med minor som är tillåten enligt den konvention som av-

ses i andra stycket utgör inte brott.

Är brottet grovt döms till fängelse i högst arton år eller på livstid. Vid be-

dömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om gärningen väsentligt
bidragit till att minor kommit att användas på ett sätt som inneburit fara för
många människors liv eller hälsa.

26 kap.

1 §

12

Fängelse döms ut på viss tid eller på livstid enligt vad som är före-

skrivet för brottet.

Fängelse på viss tid får inte understiga fjorton dagar och inte överstiga tio

år. Om fängelse på längre tid än tio år och på livstid är föreskrivet för brottet
eller om det följer av 2 eller 3 §, får dock fängelse på viss tid bestämmas till
högst arton år. När fängelse i förening med skyddstillsyn döms ut enligt
28 kap. 3 § gäller i fråga om tiden för fängelsestraffet vad som föreskrivs i
den paragrafen.

Om fängelse som förvandlingsstraff för böter är särskilt föreskrivet.

2 §

13

Fängelse får användas som gemensamt straff för flera brott, om fäng-

else kan följa på något av brotten.

10 Senaste lydelse 1994:119.

11 Senaste lydelse 1998:1703.

12 Senaste lydelse 1981:331.

13 Senaste lydelse 1988:942.

6

SFS 2009:396

Thomson Reuters Professional AB, tel. 08-587 671 00

Edita Västra Aros, Västerås 2009

Fängelse på viss tid får sättas över det svåraste av de högsta straff som kan

följa på brotten men får inte överstiga vare sig de högsta straffen samman-
lagda med varandra eller arton år. Det får inte heller överskrida det svåraste
straffet med mer än

1. ett år, om det svåraste straffet är kortare än fängelse i fyra år,
2. två år, om det svåraste straffet är fängelse i fyra år eller längre men inte

uppgår till fängelse i åtta år,

3. fyra år, om det svåraste straffet är fängelse i åtta år eller längre.
Vid tillämpningen av andra stycket ska bötesstraff anses motsvara fängel-

se i fjorton dagar.

Det svåraste av de lägsta straffen får inte underskridas.

3 §

14

Har någon dömts till fängelse i lägst två år och begår han eller hon,

sedan domen har vunnit laga kraft, brott som är belagt med fängelse i mer än
sex år, får för återfallet dömas till fängelse på viss tid som med fyra år över-
stiger det högsta straff som kan följa på brottet eller, om det är fråga om flera
brott, det högsta straff som med tillämpning av 2 § kan följa på brotten.
Straffet får dock inte överstiga arton år.

Brott som någon har begått innan han eller hon har fyllt tjugoett år får inte

läggas till grund för sådan förhöjning som anges i första stycket.

En utländsk dom får tillmätas samma verkan som en svensk.

29 kap.

7 §

15

Har någon begått brott innan han eller hon fyllt tjugoett år, ska hans

eller hennes ungdom beaktas särskilt vid straffmätningen. Rätten får då dö-
ma till lindrigare straff än vad som är föreskrivet för brottet.

För brott som någon har begått innan han eller hon fyllt tjugoett år får inte

dömas till svårare straff än fängelse i tio år. Om fängelse på längre tid och på
livstid är föreskrivet för brottet eller om det följer av 26 kap. 2 §, får dock
dömas till fängelse i högst fjorton år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2009.

På regeringens vägnar

BEATRICE ASK

Susanne Kjaersgaard Olsson
(Justitiedepartementet)

14 Senaste lydelse 1981:211.

15 Senaste lydelse 1988:942.