SFS 1999:197 Lag om ändring i brottsbalken
Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.
1
Svensk författningssamling
Lag
om ändring i brottsbalken;
utfärdad den 15 april 1999.
Enligt riksdagens beslut
1
föreskrivs i fråga om brottsbalken
dels
att 2 kap. 5 a §, 17 kap. 7 och 17 §§ samt 20 kap. 2 och 5 §§ skall ha
följande lydelse,
dels
att det i lagen skall införas en ny paragraf, 9 kap. 3 a §, av följande ly-
delse.
2 kap.
5 a §
2
Har fråga om ansvar för gärning prövats genom lagakraftägande
dom, meddelad i främmande stat där gärningen förövats eller i främmande
stat som har tillträtt någon av de överenskommelser som anges i fjärde
stycket, får den tilltalade inte här i riket lagföras för samma gärning,
1. om han har frikänts från ansvar,
2. om han har förklarats skyldig till brottet utan att påföljd har ådömts,
3. om ådömd påföljd har verkställts i sin helhet eller verkställigheten på-
går, eller
4. om ådömd påföljd har bortfallit enligt lagen i den främmande staten.
Första stycket gäller inte i fråga om brott som avses i 1 § eller 3 § 4, 6
eller 7 såvida inte lagföringen i den främmande staten har skett på begäran
av svensk myndighet eller sedan personen utlämnats från Sverige för lag-
föring.
Om en fråga om ansvar för en gärning har prövats genom en dom med-
delad i en främmande stat och om det inte finns hinder mot lagföring på
grund av vad som förut sagts i denna paragraf, får åtal för gärningen väckas
här i riket endast efter förordnande av regeringen eller den som regeringen
bemyndigat.
De överenskommelser som avses i första stycket är
1. den europeiska konventionen den 28 maj 1970 om brottmålsdoms in-
ternationella rättsverkningar,
2. den europeiska konventionen den 15 maj 1972 om överförande av lag-
föring i brottmål,
3. konventionen den 26 juli 1995 om skydd av Europeiska gemenskaper-
nas finansiella intressen, dock endast om gärningen omfattas av överens-
kommelsen,
1
Prop. 1998/99:32, bet. 1998/99:JuU16, rskr. 1998/99:167.
2
Senaste lydelse 1987:761.
SFS 1999:197
Utkom från trycket
den 27 april 1999
2*
SFS 1999:197–215
2
SFS 1999:197
4. protokollet den 27 september 1996 till konventionen om skydd av Eu-
ropeiska gemenskapernas finansiella intressen, dock endast om gärningen
omfattas av överenskommelsen, och
5. konventionen den 26 maj 1997 om kamp mot korruption som tjänste-
män i Europeiska gemenskaperna eller Europeiska unionens medlemsstater
är delaktiga i, dock endast om gärningen omfattas av överenskommelsen.
Har ett brott begåtts delvis här i riket och delvis också inom den med-
lemsstats territorium där domen meddelats, skall första stycket tillämpas om
gärningen omfattas av de överenskommelser som anges i fjärde stycket 3–5.
9 kap.
3 a §
Den som, i strid med föreskrifter eller villkor, använder ett bidrag el-
ler utnyttjar en förmån som finansieras över eller på annat sätt påverkar Eu-
ropeiska gemenskapernas budgetar för ett annat ändamål än det som bidra-
get eller förmånen har beviljats för, döms för
subventionsmissbruk
till böter
eller fängelse i högst två år. I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
17 kap.
7 §
3
Den som till
1. arbetstagare,
2. annan som avses i 20 kap. 2 §,
3. främmande stats minister, ledamot av främmande stats lagstiftande för-
samling eller ledamot av främmande stats organ motsvarande dem som avses
i 20 kap. 2 § andra stycket 1, eller
4. någon som utan att inneha anställning eller uppdrag som nu har sagts
utövar främmande stats myndighet lämnar, utlovar eller erbjuder, för denne
själv eller för annan, muta eller annan otillbörlig belöning för tjänsteutöv-
ningen, döms för
bestickning
till böter eller fängelse i högst två år.
17 §
4
I vissa fall av bestickning får åklagare väcka åtal endast om brottet
anges till åtal av arbets- eller uppdragsgivaren till den som utsatts för be-
stickningen eller om åtal är påkallat från allmän synpunkt. Detta gäller om
bestickning skett i förhållande till någon som
1. inte är arbetstagare hos staten eller hos kommun,
2. inte omfattas av 20 kap. 2 § andra stycket 1–4 eller 6 och
3. inte är främmande stats minister eller ledamot av främmande stats lag-
stiftande församling.
20 kap.
2 §
5
Arbetstagare som, för sig själv eller för annan, tar emot, låter åt sig ut-
lova eller begär muta eller annan otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning,
döms för
mutbrott
till böter eller fängelse i högst två år. Detsamma skall
gälla, om arbetstagaren begått gärningen innan han erhöll anställningen eller
3
Senaste lydelse 1977:103.
4
Senaste lydelse 1977:103.
5
Senaste lydelse 1993:207.
3
SFS 1999:197
efter det han slutat densamma. Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst sex
månader och högst sex år.
Vad i första stycket sägs om arbetstagare skall också tillämpas på
1. ledamot av styrelse, verk, nämnd, kommitté eller annan sådan myndig-
het som hör till staten eller till kommun, landsting, kommunalförbund, för-
samling, kyrklig samfällighet eller allmän försäkringskassa,
2. den som utövar uppdrag som är reglerat i författning,
3. den som omfattas av lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom total-
försvaret, m.m. eller annan som fullgör lagstadgad tjänsteplikt,
4. den som utan att inneha anställning eller uppdrag som nu har sagts ut-
övar myndighet och
5. den som i annat fall än som avses i 1–4 på grund av förtroendeställning
fått till uppgift att för någon annan
a) sköta en rättslig eller ekonomisk angelägenhet,
b) genomföra en vetenskaplig eller motsvarande utredning,
c) självständigt sköta en kvalificerad teknisk uppgift, eller
d) övervaka utförandet av en sådan uppgift som anges i a, b eller c, och
6. ledamot av Europeiska gemenskapernas kommission, Europaparla-
mentet eller Europeiska gemenskapernas revisionsrätt eller domare i Euro-
peiska gemenskapernas domstol.
5 §
6
Åklagare får, utan hinder av vad som annars är föreskrivet, åtala brott
varigenom arbetstagare hos staten eller hos kommun eller annan som avses i
2 § andra stycket 1–4 har åsidosatt vad som åligger honom i utövningen av
anställningen eller uppdraget.
Utan hinder av bestämmelserna i första stycket skall dock gälla
1. vad som i denna balk föreskrivs om att åtal inte får ske utan förord-
nande av regeringen eller den regeringen har bemyndigat och
2. vad som i annan lag eller författning är föreskrivet om åtal för gärning,
för vilken straff är stadgat endast om den förövas av innehavare av anställ-
ning eller uppdrag som avses i första stycket.
Har mutbrott begåtts av någon som inte omfattas av första stycket eller av
2 § andra stycket 6, får åklagare väcka åtal endast om brottet anges till åtal
av arbets- eller uppdragsgivaren eller om åtal är påkallat från allmän syn-
punkt.
Om det inte finns särskilda bestämmelser för ett visst fall, får åklagare
åtala brott mot sådan tystnadsplikt som gäller till förmån för enskild måls-
ägande endast om denne anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från all-
män synpunkt.
Om åtal för brott som i utövningen av tjänsten eller uppdraget begåtts av
riksdagsledamot, statsråd, justitieråd, regeringsråd eller innehavare av tjänst
eller uppdrag hos riksdagen eller dess organ gälla särskilda bestämmelser.
6
Senaste lydelse 1977:103.
4
SFS 1999:197
Fakta Info Direkt, tel. 08-587 671 00
Elanders Gotab, Stockholm 1999
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
På regeringens vägnar
LAILA FREIVALDS
Anders Perklev
(Justitiedepartementet)