SFS 1998:610 Lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt
Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.
Lag
om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i
anstalt;
utfärdad den 11 juni 1998.
Enligt riksdagens beslut
1 föreskrivs i fråga om lagen (1974:203) om
kriminalvård i anstalt
2
dels att 33, 47 och 48 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 1, 30, 35, 36, 39, 49–51, 54–56, 59, 61, 63 och 64 §§ skall ha
följande lydelse.
1 § Denna lag avser kriminalvård i anstalt efter dom på fängelse.
Vad som föreskrivs i lagen om den som dömts till fängelse gäller även
den som ålagts fängelse som förvandlingsstraff för böter.
Bestämmelser om verkställighet av fängelsestraff i vissa fall finns i lagen
(1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll.
30 § Telefonsamtal mellan intagna och personer utanför anstalten får äga
rum i den utsträckning det lämpligen kan ske. En intagen kan förvägras
telefonsamtal som är ägnade att äventyra säkerheten i anstalten eller som
kan motverka hans anpassning i samhället eller annars vara till skada för
honom eller någon annan. Om en intagen under utredningen av frågor som
avses i 49 § hålls avskild från andra intagna, får han också hindras från
kontakter med andra personer genom telefonsamtal i den utsträckning det är
absolut nödvändigt för att syftet med utredningen inte skall äventyras.
I fråga om den som den intagne önskar samtala med kan sådan kontroll
som avses i 29 § andra stycket göras i den utsträckning det anses behövligt.
Om det är nödvändigt med hänsyn till säkerheten, skall en tjänsteman på
lämpligt sätt avlyssna telefonsamtal. Avlyssning får endast ske om den
intagne känner till det. Telefonsamtal med advokat som biträder den intagne
i en rättslig angelägenhet får inte avlyssnas utan den intagnes medgivande.
1
Prop. 1997/98:95, bet. 1997/98:JuU19, rskr. 1997/98:208 och
prop. 1997/98:96. bet. 1997/98:JuU21, rskr. 1997/98:275.
2
Lagen omtryckt 1990:1011
Senaste lydelse av 33 § 1993:203.
Svensk författningssamling
SFS 1998:610
Utkom från trycket
den 24 juni 1998
SFS 1998:610
35 §
3 Om en intagen avtjänar straff för ett brott som har riktat sig mot
någons liv, hälsa, frihet eller frid, skall målsäganden tillfrågas om han eller
hon vill bli underrättad om följande:
— i vilken anstalt den intagne befinner sig,
— om den intagne förflyttas till öppen anstalt,
— om den intagne får permission enligt 32 §,
— om den intagne vistas utanför anstalt enligt 11, 14, 34, 37 eller 43 §§,
— om den intagne friges,
— om den intagne rymmer, och
— om den intagne uteblir efter permission eller någon annan vistelse
utanför anstalten.
En begärd underrättelse behöver inte lämnas angående en planerad
vistelse utanför anstalten när en underrättelse på grund av beslutad
bevakning eller andra förhållanden framstår som uppenbart obehövlig.
Detsamma gäller när en underrättelse kan befaras medföra fara för den
intagnes liv eller hälsa. Underrättelse till målsägande angående frigivning
skall lämnas i lämplig tid före frigivningen och i andra fall så tidigt som
möjligt. Underrättelsen skall utformas på ett sätt som är lämpligt med
hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.
36 § Med de begränsningar som följer av gällande bestämmelser och avtal
för verksamheten inom kriminalvården har de intagna rätt att i lämplig
ordning överlägga med ledningen för den lokala kriminalvårdsmyndigheten
i frågor som är av gemensamt intresse för de intagna. De har också rätt att i
lämplig ordning sammanträda med varandra för överläggning i sådana
frågor. Intagen som hålls avskild från andra intagna får dock deltaga i
överläggning eller sammanträde endast om det kan ske utan olägenhet.
39 § Tid för vistelse utanför anstalt enligt 11 §, 14 § andra stycket eller
32, 34 eller 37 § räknas in i verkställighetstiden, om inte särskilda skäl talar
mot det.
49 § Bestämmelser om senareläggning av tidpunkten för villkorlig
frigivning av en intagen som i väsentlig grad bryter mot vad som gäller för
verkställigheten finns i 26 kap. 7 § brottsbalken. Om det i ett sådant fall inte
finns tillräckliga skäl att senarelägga den villkorliga frigivningen, får den
intagne, om det bedöms att han inte kommer att rätta sig efter en tillsägelse,
i stället tilldelas en varning.
50 § Under utredningen av frågor som avses i 49 § får en intagen tillfälligt
hållas avskild från andra intagna i den utsträckning det är absolut
nödvändigt för att syftet med utredningen inte skall äventyras. Åtgärden får
inte bestå längre än fyra dygn. Kan den intagne inte hållas avskild på
anstalten, får han placeras i allmänt häkte, om detta är lämpligare än att han
förs över till en annan anstalt. Den intagne skall få den lättnad i
avskildheten som är möjlig.
3
Senaste lydelse 1994:422.
SFS 1998:610
51 § Frågor som avses i 49 § skall avgöras skyndsamt. Innan beslut
meddelas skall förhör hållas med den intagne. Över vad som förekommit
vid förhör och annan undersökning skall föras protokoll.
54 § Frågor enligt 34 § prövas av Kriminalvårdsnämnden, om den intagne
har dömts till fängelse i lägst två år. Frågor enligt 34 § i andra fall prövas av
den övervakningsnämnd till vars verksamhetsområde anstalten hör.
55 § Regeringen kan förordna att tillämpningen av 34 § får flyttas över
från Kriminalvårdsnämnden till den övervakningsnämnd, till vars
verksamhetsområde anstalten hör.
56 § En intagen får hos Kriminalvårdsnämnden begära prövning av
övervakningsnämndens beslut i frågor som avses i 34 §.
59 §
4 Kriminalvårdsstyrelsens beslut i särskilda fall enligt denna lag får
överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Beslut i fråga om vistelse
utanför anstalt för en intagen för vilken regeringen har meddelat
förordnande enligt 31 § överklagas dock hos regeringen. Detsamma gäller
andra beslut av styrelsen enligt denna lag än som nu har angetts.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
I fråga om överklagande av beslut som avses i 49 § första meningen finns
bestämmelser i 38 kap. brottsbalken.
61 § Kriminalvårdsstyrelsen kan ändra beslut i andra frågor än som avses i
54–56 §§ som efter bemyndigande enligt 60 § har meddelats av en annan
kriminalvårdsmyndighet. Den som beslutet angår får begära styrelsens
prövning av ett sådant beslut, om det har gått honom emot.
63 § Alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel får omhändertas,
1. om de påträffas hos en intagen,
2. om en intagen får dem sig tillsända,
3. om de medförs av någon som skall tas in i kriminalvårdsanstalt, eller
4. om de annars påträffas inom anstalt och det inte finns någon känd ägare
till dem.
Den lokala kriminalvårdsmyndigheten skall låta förstöra eller sälja den
omhändertagna egendomen enligt bestämmelserna om beslagtagen egendom
i 2 § 1 första stycket lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga
drycker m.m.
Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas även i fråga om
injektionssprutor eller kanyler som kan användas för insprutning i
människokroppen eller i fråga om andra föremål som är särskilt ägnade att
användas för missbruk av eller annan befattning med narkotika.
Belopp, som erhållits vid försäljning av omhändertagen egendom,
tillfaller staten.
Pengar, som påträffas hos eller ankommer till en intagen i strid med vad
som är särskilt föreskrivet om intagnas rätt att inneha pengar, skall
4
Senaste lydelse 1994:440.
SFS 1998:610
omhändertas, om det inte är uppenbart oskäligt. Omhändertagna pengar
skall genom den lokala kriminalvårdsmyndighetens försorg göras
räntebärande men får inte disponeras av den intagne förrän vid
anstaltsvistelsens slut, om det inte finns särskilda skäl.
64 §
5 Anträffas i andra fall än som avses i 63 § inom anstalten egendom
som kan antas bli tagen i beslag, får den lokala kriminalvårdsmyndigheten
omhänderta egendomen i avvaktan på beslut i frågan. Omhändertagandet
skall så snart som möjligt anmälas till den som får besluta om beslag.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. Bestämmelserna i 47 § skall även fortsättningsvis gälla i fråga om
förhållanden som har inträffat före ikraftträdandet.
På regeringens vägnar
LAILA FREIVALDS
Anders Perklev
(Justitiedepartementet)
5
Senaste lydelse 1995:492.
Fakta Info Direkt, tel. 08-587 671 00
Elanders Gotab, Stockholm 1998