SFS 1998:602 Lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl.

Lag
om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av
häktade och anhållna m.fl.;

utfärdad den 11 juni 1998.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs i fråga om lagen (1976:371) om

behandlingen av häktade och anhållna m.fl.

dels att 16 a–16 d §§ skall betecknas 18–21 §§ samt att 17, 17 a, 18 och

19 §§ skall betecknas 23–26 §§,

dels att 1, 2, 2 b, 3–16 samt de nya 18, 20 och 25 §§ skall ha följande

lydelse,

dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 2 c, 17 och 22 §§, av

följande lydelse.

1 § Den som är häktad på grund av misstanke om brott eller av någon
annan anledning får inte underkastas mera omfattande inskränkningar i sin
frihet än som ändamålet med häktningen samt ordning och säkerhet kräver.

Den häktade skall behandlas så att skadliga följder av frihetsberövandet

motverkas. I den utsträckning det är lämpligt, skall åtgärder vidtas för att ge
den häktade det personliga stöd och annan hjälp som han eller hon behöver.
Sådana åtgärder får dock vidtas endast om den häktade samtycker till detta.

2 §

2 Om det inte är uppenbart onödigt, skall den häktade senast vid

ankomsten till förvaringslokalen kroppsvisiteras för eftersökande av föremål
som han eller hon enligt vad som följer av denna lag inte får inneha.

I övrigt får den häktade kroppsvisiteras för eftersökande av sådana

föremål när

1. det finns anledning att anta att ett sådant föremål skall anträffas på den

häktade,

2. det sker stickprovsvis eller också i anslutning till en större under-

sökning som av säkerhetsskäl görs av utrymmen inom förvaringslokalen
och den häktade har eller har haft särskild anknytning till det utrymme som
berörs av undersökningen,

3. den häktade skall ta emot eller har haft obevakat besök, eller
4. den häktade efter vistelse utanför förvaringslokalen återvänder dit.

1

Jfr prop. 1997/98:95, bet. 1997/98:JuU19, rskr. 1997/98:208 och prop.

1997/98:104, bet. 1997/98:JuU22, rskr. 1997/98:227.
2

Senaste lydelse 1982:402.

Svensk författningssamling

SFS 1998:602
Utkom från trycket
den 24 juni 1998

2 SFS 1998:591–626

SFS 1998:602

Vad som har sagts i andra stycket hindrar inte att det i annat fall görs

sådan ytlig kroppsvisitation som bedöms nödvändig av säkerhetsskäl och
som endast avser eftersökande av vapen eller annat farligt föremål.

2 b §

3 Kroppsvisitation eller kroppsbesiktning får inte göras mer ingående

än vad ändamålet med åtgärden kräver. All den hänsyn som omständig-
heterna medger skall iakttas. Om möjligt skall ett vittne närvara. En häktad
får hållas avskild från andra häktade, om det är nödvändigt för att verkställa
beslut om kroppsbesiktning.

Annan kroppsvisitation än som avses i 2 § tredje stycket eller kropps-

besiktning får, när åtgärden gäller en kvinna, inte verkställas eller bevittnas
av någon annan än en kvinna, en läkare eller en legitimerad sjuksköterska.

Föremål som anträffas vid kroppsvisitation eller kroppsbesiktning och

som den häktade enligt vad som följer av denna lag inte får inneha, skall tas
om hand och förvaras för den häktades räkning, om inte annat är särskilt
föreskrivet.

Injektionssprutor och kanyler som kan användas för insprutning i

människokroppen, och andra föremål som är särskilt ägnade att användas
för missbruk av eller annan befattning med narkotika, och som påträffas hos
den som är häktad, får tas om hand och förstöras.

2 c § Blod-, urin- eller utandningsprov får tas på en häktad som skäligen
kan misstänkas vara påverkad av beroendeframkallande medel eller sådant
dopningsmedel som avses i 1 § lagen (1991:1969) om förbud mot vissa
dopningsmedel, om inte annat föranleds av medicinska eller liknande skäl.

3 § Vill en häktad vistas tillsammans med en eller flera andra häktade,
skall han eller hon ges tillfälle till det. Mer än en häktad får också förvaras i
samma rum, om det är synnerligen påkallat av utrymmesskäl eller annan
särskild anledning. Gemensam vistelse och gemensam förvaring får dock
inte äga rum, om det innebär fara från säkerhetssynpunkt eller, i fråga om
den som är häktad på grund av misstanke om brott, fara för att bevis
undanröjs eller utredning om brott på annat sätt försvåras. Om en häktad
förvaras i en annan lokal än häkte, får möjligheterna till gemensam vistelse
begränsas med hänsyn till lokalförhållandena.

Förvaringen och den gemensamma vistelsen skall utformas så att för-

bindelse mellan häktade som kan antas påverka varandra i mål eller ärenden
såvitt möjligt förhindras. Även i övrigt skall förvaringen och den gemen-
samma vistelsen utformas så att häktade, särskilt de som är under 21 år, inte
utsätts för olämpligt inflytande av andra häktade.

4 §

4 Vid behandlingen skall hänsyn tas till den häktades hälsotillstånd. En

häktad som bedöms behöva hälso- och sjukvård eller som begär att läkare
skall tillkallas, skall så snart som möjligt undersökas av läkare, om inte
sådan undersökning uppenbarligen är onödig.

3

Senaste lydelse 1993:1411.

4

Senaste lydelse 1991:1135.

SFS 1998:602

En läkares anvisningar om vården av en häktad som är sjuk skall iakttas.

Behöver den häktade sjukhusvård, skall sådan beredas honom eller henne så
snart som möjligt. Föreskrifter om psykiatrisk tvångsvård finns i lagen
(1991:1129) om rättspsykiatrisk vård. Får hälso- och sjukvårdspersonal
inom kriminalvården kännedom om att en häktad lider av en smittsam
sjukdom som enligt smittskyddslagen (1988:1472) utgör en samhällsfarlig
sjukdom, skall chefen för förvaringslokalen underrättas om detta, om det
behövs med hänsyn till fara för att smittan skall spridas.

Kan det befaras att transport medför skada för den häktades hälsa, behövs

läkares medgivande till transporten.

Förlossning av en häktad kvinna skall om möjligt ske på sjukhus.
Om det finns anledning till det, skall den som enligt andra eller fjärde

stycket vistas på sjukhus stå under bevakning.

5 § Den häktade skall om möjligt erbjudas arbete eller annan därmed
jämförlig sysselsättning under häktningstiden. Den häktade skall vidare ges
möjlighet att utföra arbete som han eller hon själv har skaffat sig, om det
kan ske utan olägenhet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar

bestämmelser om ersättning åt den häktade för arbete eller annan därmed
jämförlig sysselsättning som tillhandahålls honom eller henne.

6 § I den utsträckning det lämpligen kan ske bör en häktad, om inte annat
följer av tredje stycket, ges möjligheter att genom tidningar, radio och
television följa vad som händer i omvärlden. Den häktades behov av annan
förströelse bör tillgodoses i skälig omfattning.

Under de förutsättningar som anges i första stycket får den häktade själv

skaffa sig eller ta emot böcker, tidskrifter, tidningar och annat som kan
bereda honom eller henne förströelse.

För den som är häktad på grund av misstanke om brott får inskränkningar

helt eller delvis göras i rätten att ha tillgång till tidskrifter, tidningar, radio
och television, om det behövs för att undvika att bevis undanröjs eller
utredning om brott på annat sätt försvåras.

7 §

Den häktade får inneha pengar, värdesaker och legitimations-

handlingar i den mån det inte är olämpligt. Den häktade får inte inneha
alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel.

I övrigt får den häktade, i den mån inte annat följer av denna lag, inneha

personliga tillhörigheter och skaffa sig varor eller annat enligt föreskrifter
som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer.

8 § Den häktade skall ha möjlighet att dagligen vistas utomhus minst en
timme, om det inte finns synnerligt hinder mot detta.

9 §

5 Brev från den häktade till svenska myndigheter, internationella organ

som har av Sverige erkänd behörighet att ta emot klagomål från enskilda

5

Senaste lydelse 1993:1694.

SFS 1998:602

eller den häktades offentlige försvarare skall vidarebefordras utan före-
gående granskning.

Utöver vad som gäller enligt första stycket får den häktade sända eller ta

emot brev, om det kan ske utan fara från säkerhetssynpunkt och, för den
som är häktad på grund av misstanke om brott, utan fara för att bevis
undanröjs eller utredning om brott på annat sätt försvåras.

Vägras den häktade att sända eller ta emot brev utan föregående

granskning av dess innehåll, skall brevet hållas kvar men får inte öppnas
utan den häktades medgivande.

Kopior och översättningar av brev som har granskats skall förstöras så

snart de inte längre behövs.

Bestämmelserna i denna paragraf om brev gäller även andra skriftliga

handlingar.

10 § Bestämmelserna i 9 § andra, tredje och fjärde styckena gäller även
försändelser av annat slag än brev eller andra skriftliga handlingar. Den
häktade får dock inte ta emot en sådan försändelse om den kan äventyra
ordningen eller annars medföra olägenhet.

Om det behövs för att hindra att otillåtna varor förs in i en förvarings-

lokal, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
föreskriva att häktade inte utan särskilt medgivande får ta emot andra
försändelser än brev eller andra meddelanden.

11 §

6 Den häktade får ta emot besök i den utsträckning det lämpligen kan

ske. Han eller hon får inte ta emot besök som kan medföra fara från
säkerhetssynpunkt. Inte heller får den som är häktad på grund av misstanke
om brott ta emot besök som kan medföra fara för att bevis undanröjs eller
utredning om brott på annat sätt försvåras.

Om det behövs av säkerhetsskäl eller för att undvika att bevis undanröjs

eller utredning om brott på annat sätt försvåras, skall en eller flera personer
vara närvarande vid besök.

Under de förutsättningar som anges i andra stycket kan som villkor för

besök föreskrivas att den besökande underkastar sig kroppsvisitation.

Om det behövs för att kunna bedöma om den som är häktad skall få ta

emot besök i ett särskilt fall eller om ett besök skall vara bevakat, skall det i
förväg undersökas om den besökande har dömts eller är misstänkt för
brottslig verksamhet. I den utsträckning det behövs skall upplysningar också
inhämtas om den besökandes personliga förhållanden i övrigt.

Om försvarares rätt att träffa den som är häktad finns bestämmelser i

rättegångsbalken.

12 § Telefonsamtal mellan den häktade och en person utanför förvarings-
lokalen får äga rum i den utsträckning det lämpligen kan ske. Den häktade
skall vägras telefonsamtal som kan medföra fara från säkerhetssynpunkt.
Inte heller den som är häktad på grund av misstanke om brott får ta emot
eller ringa telefonsamtal som kan medföra fara för att bevis undanröjs eller
utredning om brott på annat sätt försvåras.

6

Senaste lydelse 1995:493.

SFS 1998:602

Om det behövs av säkerhetsskäl eller för att undvika att bevis undanröjs

eller utredning om brott på annat sätt försvåras, skall en eller flera personer
på lämpligt sätt avlyssna telefonsamtal. Avlyssning får äga rum endast med
den häktades vetskap. Telefonsamtal med den häktades offentlige försvarare
får inte avlyssnas.

13 § Om missbruk inte kan befaras, kan den häktade medges att besöka en
närstående som är svårt sjuk, närvara vid en närståendes begravning eller i
annat fall, då det finns synnerliga skäl, lämna förvaringslokalen för viss kort
tid. Under vistelsen utanför förvaringslokalen skall den häktade bevakas, om
inte en sådan tillsyn av särskilda skäl kan antas vara onödig.

14 § Om en häktad kvinna har med sig ett spädbarn vid intagningen eller
därefter föder barn, kan hon få tillstånd att ha barnet hos sig.

15 §

7 Den häktade får beläggas med fängsel

1. under transport och annars under vistelse utanför förvaringslokalen, om

det är nödvändigt av säkerhetsskäl och

2. i övrigt för att betvinga våldsamt uppträdande av den häktade, om

andra medel visar sig otillräckliga och det är oundgängligen nödvändigt med
hänsyn till den häktades egen eller annans säkerhet till liv eller hälsa.

En läkare skall så snart det är möjligt undersöka den som är föremål för

åtgärd enligt första stycket 2.

16 §

8 Beträffande den som är häktad på grund av misstanke om brott är

det undersökningsledaren eller åklagaren som skall

1. avgöra om eller i vad mån det finns hinder för gemensam förvaring

eller vistelse enligt 3 § första stycket eller för medgivande enligt 9–13 §§ på
grund av att åtgärden kan medföra fara för att bevis undanröjs eller
utredning om brott på annat sätt försvåras,

2. avgöra fråga om inskränkningar enligt 6 § tredje stycket.
Ett beslut enligt första stycket som innebär inskränkningar i den häktades

kontakter med omvärlden (restriktioner) får meddelas endast om den
häktade får underkastas restriktioner enligt 24 kap. 5 a § rättegångsbalken.

Beslut som avses i andra stycket skall omprövas så ofta det finns

anledning till det.

17 § Den häktade får begära tingsrättens prövning av ett beslut enligt 16 §
att ålägga denne restriktioner av ett visst slag. Rätten skall pröva en sådan
begäran när den prövar frågan om tillstånd till restriktioner enligt 24 kap.
5 a § rättegångsbalken. Innan rätten fattar beslut skall åklagaren ges tillfälle
att yttra sig. Rättens beslut får inte överklagas.

Bestämmelserna i första stycket skall tillämpas även i hovrätt och Högsta

domstolen om dom i målet har överklagats dit eller om förhandling hålls
enligt 24 kap. 17 § fjärde stycket rättegångsbalken.

7

Senaste lydelse 1980:931.

8

Senaste lydelse 1993:1411.

SFS 1998:602

18 §

9 Om inte annat följer av 16 §, meddelas beslut enligt denna lag av

Kriminalvårdsstyrelsen beträffande den som är intagen i en förvaringslokal
som står under styrelsens tillsyn.

20 §

10 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

föreskriva att någon annan kriminalvårdsmyndighet än Kriminalvårds-
styrelsen eller tjänsteman inom kriminalvården får fatta beslut som avses i
18 §.

Kriminalvårdsstyrelsen kan ändra ett beslut som någon annan har fattat

enligt första stycket. Den som beslutet angår får påkalla styrelsens prövning
av ett sådant beslut, om det har gått honom eller henne emot.

22 § Kriminalvårdsstyrelsen eller den kriminalvårdsmyndighet som styrel-
sen bestämmer får förordna en väktare i ett auktoriserat bevakningsföretag
att, inom ramen för sin anställning där, utföra vissa bevakningsuppdrag när
en häktad skall vistas utanför förvaringslokalen. Om det finns särskilda skäl
får ett sådant förordnande även avse vissa bevakningsuppgifter inom för-
varingslokalen. I förordnandet skall uppdragets art och omfattning anges.
Förordnandet får återkallas.

Väktaren får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han på grund av sitt

uppdrag har fått veta om enskilds personliga förhållanden eller förhållanden
av betydelse för rikets säkerhet eller för beivrandet av brott. I det allmännas
verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100).

25 § När någon i annat fall än som avses i 1 och 23 §§ tas in i kriminal-
vårdsanstalt eller häkte för annat ändamål än verkställighet av påföljd för
brott eller tas i förvar i polisarrest, skall denna lag, med särskilt beaktande
av anledningen till intagningen och dennas varaktighet, gälla i tillämpliga
delar, om inte annat föreskrivs i lag eller annan författning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

På regeringens vägnar

LAILA FREIVALDS

Anders Perklev
(Justitiedepartementet)

9

Senaste lydelse av förutvarande 16 a § 1981:1301.

10

Senaste lydelse av förutvarande 16 c § 1990:1012.

Fakta Info Direkt, tel. 08-587 671 00

Elanders Gotab, Stockholm 1998