Lag (1951:649) om straff för vissa tra­fik­brott

1 §   Bris­ter väg­tra­fi­kant, den som för spår­vagn eller den som någon annan­stans än på väg för motor­dri­vet for­don i väsent­lig mån i den omsorg och var­sam­het som till före­kom­mande av tra­fi­ko­lycka betingas av omstän­dig­he­terna, döms för vårds­lös­het i tra­fik till dags­bö­ter.

Om någon vid förande av motor­dri­vet for­don eller spår­vagn gör sig skyl­dig till grov oakt­sam­het eller visar uppen­bar lik­gil­tig­het för andra män­ni­skors liv eller egen­dom, döms för grov vårds­lös­het i tra­fik till fäng­else i högst två år. Lag (1994:1416).

2 §   Hind­rar eller stör väg­tra­fi­kant eller den som för spår­vagn onö­digt­vis i väsent­lig mån tra­fi­ken på väg, dömes, där ej gär­ningen är belagd med straff enligt 1 §, till böter. Lag (1975:611).

3 §   För någon upp­såt­li­gen kör­korts­plik­tigt for­don utan att vara berät­ti­gad att föra sådant for­don, dömes för olov­lig kör­ning till böter. Har han tidi­gare inne­haft kör­kort som bli­vit åter­kal­lat eller har brot­tet skett vane­mäs­sigt eller är det eljest att anse som grovt, må dömas till fäng­else i högst sex måna­der.

För någon kör­korts­plik­tigt for­don med upp­såt­ligt eller oakt­samt åsi­do­sät­tande av före­skrift, som med­de­lats i fråga om rät­ten att föra sådant for­don, dömes till böter.

Om någon upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het såsom förare av kör­korts­plik­tigt for­don anstäl­ler och bru­kar den som inte äger rätt att föra for­do­net, eller i annat fall tillå­ter någon annan att föra sådant for­don utan att denne är berät­ti­gad där­till, dömes lika­le­des till böter.

Första-​tredje styc­kena äger mot­sva­rande tillämp­ning på förare av trak­tor, moped klass II, snö­sko­ter, ter­räng­hju­ling, motor­red­skap eller spår­vagn och på den som anstäl­ler eller bru­kar sådan förare eller eljest tillå­ter någon att föra sådant for­don. Lag (2009:122).

4 §   Den som för ett motor­dri­vet for­don eller en spår­vagn efter att ha inta­git alko­hol i så stor mängd att alko­hol­kon­cent­ra­tio­nen under eller efter fär­den upp­går till minst 0,2 pro­mille i blo­det eller 0,10 mil­li­gram per liter i utand­nings­luf­ten döms för ratt­fyl­leri till böter eller fäng­else i högst sex måna­der.

För ratt­fyl­leri enligt första styc­ket döms också den som för ett motor­dri­vet for­don eller en spår­vagn efter att ha inta­git nar­ko­tika som avses i 8 § nar­ko­ti­ka­straff­la­gen (1968:64) i så stor mängd att det under eller efter fär­den finns något nar­ko­tiskt ämne kvar i blo­det. Detta gäl­ler dock inte om nar­ko­ti­kan inta­gits i enlig­het med läka­res eller annan behö­rig recep­tut­fär­da­res ordi­na­tion.

För ratt­fyl­leri enligt första styc­ket döms också den som för ett motor­dri­vet for­don eller en spår­vagn och då är så påver­kad av alko­hol att det kan antas att han eller hon inte kan fram­föra for­do­net på ett betryg­gande sätt. Det­samma gäl­ler om föra­ren är lika påver­kad av något annat medel.

Första och andra styc­kena gäl­ler inte förare av ett motor­dri­vet for­don, som är avsett att föras av gående.

Första, andra och tredje styc­kena gäl­ler inte om föran­det av for­do­net ingår som ett led i en veten­skap­lig eller där­med jäm­för­lig under­sök­ning till vil­ken till­stånd har läm­nats av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer.
Lag (2019:346).

4 a §   Är ett brott som avses i 4 § första, andra eller tredje styc­ket att anse som grovt, skall föra­ren dömas för grovt ratt­fyl­leri till fäng­else i högst två år. Vid bedö­mande av om brot­tet är grovt skall sär­skilt beak­tas om
   1. föra­ren har haft en alko­hol­kon­cent­ra­tion som upp­gått till minst 1,0 pro­mille i blo­det eller 0,50 mil­li­gram per liter i utand­nings­luf­ten,
   2. föra­ren annars har varit avse­värt påver­kad av alko­hol eller något annat medel, eller
   3. fram­fö­ran­det av for­do­net har inne­bu­rit en påtag­lig fara för tra­fik­sä­ker­he­ten. Lag (1999:217).

5 §   Om en väg­tra­fi­kant, som med eller utan skuld haft del i upp­koms­ten av en tra­fi­ko­lycka, genom att avlägsna sig från olycks­plat­sen undand­rar sig att i mån av för­måga med­verka till de åtgär­der, vartill olyc­kan skä­li­gen bör för­an­leda, eller om han undand­rar sig att uppge namn och hem­vist eller att lämna upp­lys­ningar om hän­del­sen, döms till böter eller fäng­else i högst sex måna­der.

Är brot­tet med hän­syn till omstän­dig­he­terna att anse som grovt, döms till fäng­else i högst ett år.

Bestäm­mel­serna i första och andra styc­kena gäl­ler även den som för spår­vagn och den som annor­stä­des än på väg för motor­dri­vet for­don. Lag (1986:1248).

6 §   Har upp­hävts genom lag (1988:944).

7 §   Ett for­don som har använts vid brott enligt denna lag får för­kla­ras för­ver­kat, om det behövs för att före­bygga fort­satt sådan brotts­lig­het och för­ver­kande inte är uppen­bart oskä­ligt. Det­samma gäl­ler annan egen­dom som har använts som hjälp­me­del vid brott enligt denna lag.

Om någon har gjort sig skyl­dig till olov­lig kör­ning, ratt­fyl­leri eller grovt ratt­fyl­leri ska det vid bedöm­ningen av om för­ver­kande behövs för att före­bygga fort­satt brotts­lig­het sär­skilt beak­tas om gär­nings­man­nen tidi­gare har gjort sig skyl­dig till sådan brotts­lig­het.

Första styc­ket gäl­ler även i fråga om egen­dom som varit avsedd att använ­das som hjälp­me­del vid brott enligt denna lag, om brot­tet har full­bor­dats.

Bestäm­mel­ser om till­fäl­ligt omhän­der­ta­gande av egen­dom i syfte att för­hindra ratt­fyl­le­ri­brott finns i 24 a-24 d §§ polisla­gen (1984:387), 3 kap. 16 a och 16 b §§ kust­be­vak­nings­la­gen (2019:32) och 10 kap. 1-3 §§ tull­be­fo­gen­hets­la­gen (2024:710).
Lag (2024:715).

8 §   Under­sök­nings­le­da­ren eller åkla­ga­ren får ome­del­bart besluta att ett for­don som har tagits i beslag för att det skä­li­gen kan antas bli för­ver­kat enligt 7 § får säl­jas eller för­stö­ras, om for­do­nets värde under­sti­ger en fem­te­del av det pris­bas­belopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken som gällde vid besla­get. Ett sådant beslut får dock verk­stäl­las tidi­gast tre vec­kor efter det att en under­rät­telse om beslu­tet har sänts till den som besla­get har gjorts hos.

Ett beslut enligt första styc­ket får inte över­kla­gas. Om rät­tens pröv­ning av besla­get har begärts enligt 27 kap. 6 § rät­te­gångs­bal­ken, får dock for­do­net inte säl­jas eller för­stö­ras innan besla­get har prö­vats av tings­rät­ten.

Intäk­ter vid för­sälj­ning till­fal­ler sta­ten.
Lag (2015:59).

9 §   Om ett for­don som sålts eller för­störts enligt 8 § inte för­ver­kas, har äga­ren rätt till ersätt­ning. För egen­dom som har sålts läm­nas ersätt­ning med det belopp som influ­tit vid för­sälj­ningen. Om for­do­net har för­störts, läm­nas ersätt­ning med skä­ligt belopp.

Beslut om ersätt­ning fat­tas av Polis­myn­dig­he­ten efter ansö­kan av for­do­nets ägare. Lag (2015:59).

10 §   Den som är miss­nöjd med ett beslut om ersätt­ning enligt 9 § andra styc­ket får inom en månad från det att han eller hon fick del av beslu­tet begära rät­tens pröv­ning av det.
Ansö­kan görs till den tings­rätt som kun­nat pröva besla­get.
Vid dom­sto­lens hand­lägg­ning tilläm­pas lagen (1996:242) om dom­stol­sä­ren­den.

Ersätt­ningen beta­las ut av Polis­myn­dig­he­ten sedan beslu­tet vun­nit laga kraft. Lag (2015:59).

11 §   Utan hin­der av det som före­skrivs i 1 kap. 4 och 5 §§ kust­be­vak­nings­la­gen (2019:32) har en kust­be­vak­nings­tjäns­te­man i samma utsträck­ning som en polis­man rätt att ingripa mot brott enligt 4 och 4 a §§. Lag (2024:715).

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1951:649

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1952, vil­ken dag lagen den 7 juni 1934 (nr 247) om straff för vissa brott vid förande av motor­for­don skall upp­höra att gälla. Där i lag eller sär­skild för­fatt­ning före­kom­mer hän­vis­ning till lag­rum, som ersatts genom bestäm­melse i den nya lagen, skall den bestäm­mel­sen i stäl­let tilläm­pas.

1999:880

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2000. De äldre bestäm­mel­serna om moped klass I skall dock tilläm­pas till och med den 31 mars 2000.

2015:59
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2015.
   2. Om det senaste brot­tet har begåtts före ikraft­trä­dan­det gäl­ler 7 § i den äldre lydel­sen.