SFS 1972:260

SFS 1972:260 Lag

Utkom från t rycket

internationellt samarbete rörande verkställighet

den 13 juni 1 972

av brottmålsdom;

given Stockholms slott den 2 juni 1972.

V i GUSTAF ADOLF, med Guds nåde, Sveriges, Götes

och Vendes Konung, göra veterligt: att Vi, med riks-

dagenL funnit gott förordna som följer.

Inledande bestämmelse r

1 § I den mån det påkallas av överenskommelse som Sverige ingått

med främmande stat kan Konungen förordna, att frihetsberövande på­
följd, böter eller förverkande som i den främmande staten ådömts eller

beslutats efter rättegång i brottmål, eller böter eller förverkande som i

den staten ålagts eller beslutats av annan myndighet än domstol, får

verkställas i Sverige enligt denna lag.

I samband med förordnande enligt första stycket kan Konungen, i

den mån det påkallas eller eljest föranledes av överenskommelsen, för­

ordna att verkställighet av påföljd, som innebär frihetsberövande och ej
avser överlämnande till särskild vård, eller av böter eller förverkande,

som ådömts eller beslutats genom dom meddelad av svensk domstol
eller ålagts någon av annan svensk myndighet genom godkänt straff­
föreläggande eller godkänt föreläggande av ordningsbot, får anförtros
åt myndighet i den främmande staten.

2 § Avser förordnande enligt 1 § verkställighet av dom eller annat

avgörande meddelat i främmande stat som tillträtt den i Haag den 28
maj 1970 undertecknade europeiska konventionen om brottmålsdoms

internationella rättsverkningar (brottmålsdomskonventionen) eller avser
förordnandet verkställighet i sådan stat av påföljd eller förverkande
som ådömts, ålagts eller beslutats av svensk domstol eller annan svensk

myndighet, gäller 4—41 §§, i den mån ej annat anges i förordnandet.

Gäller förordnandet annan främmande stat än som sägs i första

stycket, meddelar Konungen bestämmelser om prövning av fråga om

verkställighet i Sverige av påföljd eller förverkande som ådömts, ålagts
eller beslutats i den främmande staten eller fråga om verkställighet i
den främmande staten av påföljd eller förverkande som ådömts, ålagts
eller beslutats i Sverige. Bestämmelserna i 25—34 §§ gäller dock i

tillämpliga delar.

3 § Om synnerliga skäl föreligger, kan Konungen, även om förord­

nande som avses i 1 § ej meddelats, för visst fall förordna, att frihets­
berövande påföljd som ådömts svensk medborgare eller utlänning med

hemvist i Sverige genom dom eller annat avgörande meddelat av dom­

stol eller annan behörig myndighet i främmande stat får verkställas i
Sverige e nligt denna lag, eller att verkställighet av frihetsberövande på-

554

1 Prop. 1972: 98, JuU 16 , rskr 2 33.

HM

t'

rJO

" 0Ö

itss:

¬

följd som icke avser överlämnande till särskild vård och som här i lan-

SFS 1972. 260

det ådömts eller ålagts medborgare eller någon som har hemvist i viss

främmande stat får anförtros myndighet i den främmande staten.

I fall som avses i första stycket äger 2 § andra stycket motsvarande

tillämpning.

4 § Med europeisk brottmålsdom förstås i denna lag dom eller annat

avgörande varigenom domstol eller annan myndighet i stat som tillträtt
brottmålsdomskonventionen har ådömt eller ålagt någon påföljd för

brott eller förklarat egendom förverkad.

Med u tevarodom förstås i denna lag sådant i första stycket angivet av­

görande som meddelats här i landet eller i främmande stat av domstol
eller annan myndighet utan att den dömde eller den mot vilken beslut
om förverkande riktats har varit personligen närvarande vid f örhandling

i saken inför domstol.

Vad nedan i denna lag sägs om påföljd gäller även förverkande, om

ej annat särskilt föreskrives.

Verkställighet i Sverige av europeisk brottmålsdom

Allmänna bestämmelser

5 § Verkställighet i Sverige av europeisk brottmålsdom får ske endast

efter framställning av behörig myndighet i den främmande staten.

Europeisk brottmålsdom får ej verkställas här i landet

1. om domen ej har vunnit laga kraft eller om påföljden ej får verk­

ställas i den främmande staten,

2. om gärning som påföljden avser ej motsvarar brott enligt svensk

lag eller gärningsmannen, om gärningen begåtts här i landet, på annan

grund än som avses i 6 § första stycket 7 ej skulle ha kunnat ådömas

påföljd för brottet,

3. om den dömde ej har hemvist i Sverige, såvida icke verkställighet

här kan antagas förbättra möjligheterna till hans återanpassning eller
den ådömda påföljden avser frihetsberövande och kan verkställas här i
samband med verkställighet av annan sådan påföljd, som skall verkstäl­
las i Sverige, eller Sverige är den dömdes ursprungliga hemland,

4. om verkställighet i Sverige skulle vara oförenlig med grundläggan­

de principer för rättsordningen här i landet,

5. om verkställighet här skulle strida mot Sveriges internationella för­

pliktelser,

6. om dom i mål om ansvar för gärning som påföljden avser har med­

delats här i la ndet eller om här utfärdat strafföreläggande eller föreläg­
gande av ordningsbot för samma gärning har godkänts,

7. om den dömde genom lagakraftägande dom, som meddelats i annan

främmande stat än den stat som gjort framställning om verkställighet,
för gärning som påföljden avser har frikänts från ansvar eller dömts

till på följd, som har verkställts i sin helhet eller håller på att verkställas

eller har bortfallit till följd av preskription eller på grund av att nåd eller

amnesti beviljats i nämnda stat, eller om den dömde genom sådan dom

förklarats skyldig till brottet utan att påföljd har ådömts, eller

8. om verkställighet i Sverige i övrigt skulle strida mot brottmåls­

domskonventionen.

555

¬

'rril

SFS 1972; 260

6 § Framställning om verkställighet av europeisk brottmålsdom kan

avslås

1. om gärning som påföljden avser utgör politiskt eller militärt brott,

njl

2. om det finnes grundad anledning antaga att domen föranletts eller

den däri bestämda påföljden skärpts av hänsyn till ras, religion, natio-
nalitet eller politisk åsikt,

'

3. om gärning som påföljden avser omfattas av här i landet pågående

i.pj

förundersökning, väckt åtal, utfärdat strafföreläggande eller föreläggan­

de av ordningsbot, eller om beslut har meddelats att åtal för gärningen
ej skall väckas eller fullföljas,

4. om gärning som påföljden avser icke har begåtts i d en stat där på-

följden bestämts,

5. om påföljden ej kan verkställas här i landet,

jr.j

6. om det kan antagas att påföljden kan verkställas i den främman-

de staten,

7. om den dömde vid tiden för brottet ej fyllt femton år,
8. om en tillämpning av 35 kap. 7—10 §§ eller 36 kap. 10 § brotts-

balken skulle innebära att påföljden bortfallit.

Har i den främmande staten vidtagits åtgärd som enligt lagen i den

staten medför att tiden fÖr bortfallande av påföljd uppskjutes, skall åt­

gärden ha samma verkan här i land et vid tillämpning av första stycket 8.

7 § Avser den utländska domen två eller flera brott och föreligger

hinder mot verkställighet såvitt avser något eller några av brotten, får

framställningen bifallas såvitt avser övriga brott endast om i domen eller

framställningen har angivits vilken del av påföljden som avser detta eller
dessa brott.

Prövning av framställning om verkställighet

8 § Framställning om verkställighet göres hos utrikesdepartementet.

Finner Konungen uppenbart att framställningen ej gäller dom eller

avgörande som avses i 1 § första stycket eller att hinder mot verkställig­
het möter enligt 5 § andra stycket 1—7, skall framställningen omedel­

bart avslås. I fråga om utevarodom får framställningen dock ej avslås en­
bart på den grund att domen ännu ej vunnit laga kraft.

Konungen prövar om framställningen skall avslås på grund av för­

hållande som avses i 5 § andra stycket 8 eller i 6 § första stycket 1,
4, 5 eller 6. Konungen kan avslå framställningen, om det är uppenbart

att förhållande som avses i 6 § första stycket 2, 3, 7 eller 8 föreligger.

Avslås ej framställningen, skall den överlämnas till riksåklagaren för

vidare handläggning.

9 § Sedan framställning om verkställighet överlämnats till riksåkla­

garen, gör denne ansökan till rätten om dess prövning av framställ­

ningen, om ej annat följer av 16 eller 19—22 §§. Rörande sakens hand­

läggning gäller i tillämpliga delar rättegångsbalkens bestämmelser om

rättegången i brottmål, om ej annat följer av denna lag. Rättens avgö­

rande av saken sker genom dom.

Vid förhandling i mål om verkställighet av europeisk brottmålsdom

556

skall den dömde höras personligen, om han begär det. Är den dömde be-

¬

rövad friheten i den stat där domen meddelats, får dock förhandling äga

SFS 1972: 260

rum i den dömdes frånvaro, även om han begärt att bli hörd personligen.

10 § I mål som avses i 9 § prövar rätten om annat hinder mot verk­

ställighet möter än som avses i 5 § andra stycket 8 eller i 6 § första
stycket 1, 4, 5 eller 6.

Ny prövning av frågan huruvida den dömde är skyldig till brottet får

ej ske i målet.

11 § Finner rätten hinder icke möta mot verkställighet här i landet,

bestämmer rätten, med iakttagande av 12—15 §§, ny påföljd enligt vad
i svensk lag är föreskrivet om påföljd för motsvarande brott.

Har förhandling i saken enligt 9 § andra stycket ägt rum i de n dömdes

frånvaro, får dock ny påföljd ej bestämmas förrän den dömde varit

i tillfälle att bli personligen hörd i rätten.

12 § Har frihetsberövande påföljd ådömts genom den utländska do­

men, får rätten ej bestämma strängare påföljd än i denna dom. Detta

gäller även om den ådömda påföljden är lindrigare än den lindrigaste

påföljd som enligt svensk lag kan följa på brottet eller brotten.

Utgör den ådömda påföljden böter, bestämmer rätten, med tillämp­

ning av den växelkurs som gäller vid tiden för beslutet, ett bötesbelopp

som i svenska kronor motsvarar beloppet av de ådömda böterna. Är i

svensk lag för motsvarande brott stadgat böter omedelbart i pengar, får
dock icke bestämmas högre bötesbelopp än femhundra eller, om på­
följden avser flera brott, ettusen kronor. Är i svensk lag ej stadgat svå­

rare straff än dagsböter, får ej bestämmas högre bötesbelopp än sextio­
tusen, eller, om påföljden avser flera brott, nittiotusen kronor.

13 § Vid bestämmande av påföljd enligt 12 § skall, i den mån det kan

ske, den dömde räknas till godo dels vad han kan ha utstått av den på­
följd som ådömts genom den utländska domen för brott som omfattas

av framställningen om verkställighet dels tid varunder han med an­
ledning av sådant brott varit anhållen eller häktad i den främmande sta­

ten eller här i landet. Därvid får bestämmas lindrigare straff än för gär­
ningen är stadgat eller påföljd helt efterges.

14 § Har genom den utländska domen visst belopp i pengar eller vär­

det av viss egendom förklarats förverkat, bestämmer rätten, med till-

lämpning av den växelkurs som gäller vid tiden för beslutet, ett mot­

svarande förverkandebelopp i svenska kronor.

Har visst föremål förklarats förverkat, får rätten förklara föremålet

förverkat endast om det kunnat förklaras förverkat enligt svensk lag,
därest lagföringen ägt rum i Sveri ge.

15 § Vid tillämpning av rättegångsbalkens bestämmelser i mål som

avses i 9 § bedömes frågan, vilket straff som är stadgat för eller kan

följa på visst brott, enligt svensk lag. Utgör den ådömda påföljden en­
dast böter, skall dock ej i något fall svårare straff än böter anses kunna

följa på brottet.

16 § Avser framställningen endast verkställighet av böter eller för­

verkande, kan riksåklagaren, i stället för att göra ansökan till rätten

557

' , v

¬

SFS 1972: 260

enligt 9 § första stycket, själv pröva framställningen och utfärda straff-
föreläggande för det brott som påföljden avser. Överstiger beloppet av

'

de ådömda böterna tjugofemtusen eller, om den påföljd som skall verk­
ställas avser flera brott, trettiotusen kronor, får dock strafföreläggande

ej utfärdas.

|

I fråga om strafföreläggande som utfärdas med stöd av första stycket

gäller 48 kap. rättegångsbalken i tillämpliga delar. Därjämte äger 10

"

och 11 §§, 12 § andra och tredje styckena samt 13—15 §§ denna lag
motsvarande tillämpning.

Godkännes ej strafföreläggande som utfärdats enligt första stycket,

gör riksåklagaren ansökan enligt 9 § första stycket.

5 •

Tvångsåtgärder

17 § Har främmande stat som tillträtt brottmålsdomskonventionen

till ut rikesdepartementet meddelat, att den ämnar göra framställning om

verkställighet av påföljd, eller har sådan framställning gjorts, kan riks-
åklagaren anhålla den dömde, om enligt svensk lag kan följa fängelse i

ett år eller däröver på brott motsvarande den gärning påföljden avser

och det skäligen kan befaras, att den dömde skall avvika eller, då fråga

är om utevarodom, att han undanröjer bevis. På ansökan av riksåkla­
garen kan rätten under motsvarande förutsättningar besluta om häkt­

ning av den dömde eller meddela honom reseförbud. Sådant förbud får
meddelas, även om det svåraste straff som enligt svensk lag kan följa
på motsvarande brott är lindrigare än fängelse i ett år. Oberoende av

brottets beskaffenhet får den dömde anhållas, häktas eller meddelas

reseförbud, om han saknar hemvist i Sverige och det skäligen kan be­

faras att han genom att bege sig f rån landet undandrar sig påföljd.

I fråga om anhållande, häktning och reseförbud enligt denna para­

graf äger i övrigt 24 kap. 3—24 §§ och 25 kap. 2—9 §§ rättegångs­
balken motsvarande tillämpning. Den som anhållits eller häktats skall

dock friges senast när den sammanlagda tid han i den främmande

staten och här i landet varit berövad friheten med anledning av det eller

de brott framställningen om verkställighet avser uppgår till tid som i den

utländska domen bestämts för frihetsberövande påföljd för brottet eller
brotten. I fall då den dömde anhållits eller häktats innan framställning
om verkställighet gjorts, skall den dömde friges inom aderton dagar

från dagen för frihetsberövandet, om icke framställning om verkstäl­
lighet gjorts före utgången av denna tid.

18 § Har framställning om verkställighet av europeisk brottmålsdom

gjorts, kan egendom som genom domen förklarats förverkad tagas i be­
slag, om beslag kunnat ske, därest lagföringen skett vid svensk domstol.

Beslut om beslag me ddelas av riksåklagaren eller rätten. I fråga om be­

slag enligt denna paragraf äger i övrigt bestämmelserna i 27 kap. rätte­
gångsbalken motsvarande tillämpning.

Särskilda bestämmelser om utevarodom

19 § Grundas framställning om verkställighet på utevarodom, som

558

ej meddelats efter talan av den dömde, tillämpas 20—22 §§. Därvid

¬

gäller rättegångsbalkens bestämmelser om rättegången i brottmål i till-

SFS 1972. 260

lämpliga delar, om ej annat särskilt föreskrives.

20 § Sedan framställning om verkställighet av utevarodom enligt 8 §
överlämnats till riksåklagaren, skall den dömde personligen delges do­

men och underrättas om att han inom trettio dagar från delfåendet kan

hos riksåklagaren anhängiggöra talan om omprövning av domen (oppo­

sition). Anför den dömde ej opposition inom föreskriven tid, tillämpas

9—16 §§.

Anför den dömde opposition inom föreskriven tid med begäran att

hans talan prövas av behörig domstol i den främmande staten, överläm­
nar riksåklagaren handlingarna i ärendet till utrikesdepartementet, som
med översändande av handlingarna underrättar behörig myndighet i den

främmande staten. Begär den dömde prövning vid svensk domstol eller

anför han opposition utan angivande av var han vill att hans talan prö­
vas, gör riksåklagaren hos rätten ansökan om förhandling för prövning
av den dömdes talan.

21 § När ansökan som avses i 20 § andra stycket inkommit till rätten,

kallar rätten den dömde att inställa sig vid förhandling inför rätten.
Förhandling får ej utan den dömdes samtycke hållas förrän tjugoen

dagar förflutit från det den dömde personligen delgivits kallelsen.

Uteblir den dömde från förhandling som avses i första stycket eller

finner rätten av annat skäl oppositionen ej kunna upptagas till prövning,

skall den dömdes talan avvisas. Sedan avvisningsbeslutet vunnit laga

kraft tillämpas 9—16 §§.

Fråga om ansvar för gärning som avses med framställning om verk­

ställighet av utevarodom får prövas, även om enligt 2 kap. brottsbalken

åtal för gärningen ej kunnat väckas i Sverige eller kunnat väckas här

endast efter särskilt förordnande, och utan hinder av bestämmelserna i
35 kap. 1—4 och 6 §§ samma balk. Frågan om ansvar för gärningen
enligt svensk lag skall bedömas som om motsvarande brott begåtts här i
landet. Åtgärd för väckande av åtal eller förundersökning, som vidtagits

i den främmande staten enligt dess lag, skall tillerkännas verkan som
om åtgärden vidtagits här i landet. Sådan åtgärd får dock ej tillerkän­

nas annan verkan än den har enligt lagen i den främmande staten.

22 § Upptager domstol i den främmande staten enligt 20 § anförd op­
position till saklig prövning, förfaller framställningen om verkställighet
av den ådömda påföljden. Avvisar den utländska domstolen oppositio­

nen och vinner avvisningsbeslutet laga kraft, tillämpas 9—16 §§.

Övriga bestämmel ser

23 § Är den dömde berövad friheten i den främmande staten när
han för verkställighet av där ådömd påföljd överföres till Sverige, får
han ej med anledning av annat brott, vilket begåtts innan han överför­
des hit, här i landet lagföras, anhållas eller häktas eller berövas friheten
för verkställighet av påföljd eller underkastas annan inskränkning i sin
personliga frihet, om icke behörig myndighet i den främmande staten
lämnat sitt samtycke till åtgärden eller den dömde under en samman-

559

.i

¬

SFS 1972: 260

hängande tid av fyrtiofem dagar haft möjlighet att lämna landet men ej

gjort detta eller efter att ha lämnat landet frivilligt återvänt hit.

Första stycket utgör ej hinder mot att åtgärder vidtages för att verk-

ställa beslut om den dömdes avvisning, förpassning, förvisning eller ut-

visning eller för att avbryta åtalspreskription.

•)0

J-1

24 § I fråga om verkställighet av påföljd som bestämts enligt 11—

(jö

16 §§ gäller vad i allmänhet är föreskrivet om verkställighet av påföljd
som ådömts genom svensk domstols lagakraftägande dom, om ej annat

följer av vad nedan sägs.

^

Verkställigheten skall upphöra, om den främmande staten meddelar,

att den beviljat den dömde nåd eller amnesti eller upptagit den utländs-

ka brottmålsdomen till ny prövning eller att i den staten meddelats an-

j

nat beslut, som enligt lagen i d en staten medför att den ådömda påfölj-

jj'

den ej längre får verkställas.

Utgör påföljden böter, får åtgärd för verkställighet här i landet ej äga

rum för bötesbelopp som den dömde betalt till behörig myndighet i den

främmande staten innan framställningen om verkställighet delgavs ho-

nom. Beslut om anstånd eller avbetalning, som meddelats av behörig

^

myndighet i denna stat innan framställningen gjordes, länder till efter-

rättelse vid tillämpning av första stycket.

Verkställighet i Sverige av annan utländsk brottmåls dom

25 § Skall enligt förordnande som avses i 2 § andra stycket eller 3 §
verkställighet ske här i landet av påföljd för brott, för vilket lagföring

ägt rum i främmande stat, vilken ej tillträtt brottmålsdomskonventio-

nen, gäller i fråga om sådan verkställighet vad som är föreskrivet om
verkställighet av påföljd som ådömts genom svensk domstols lagakraft­
ägande dom, om ej annat följer av vad nedan sägs.

Skall enligt förordnandet verkställighet ske i Sverige utan att ny

påföljd bestämts här i landet av domstol eller annan myndighet enligt

svensk lag, får verkställighet äga rum utan hinder av att påföljden är
strängare än som enligt svensk lag kunnat följa på brottet eller brotten.

Adömda böter får verkställas, även om bötesbeloppet överstiger det
högsta bötesbelopp som kunnat ådömas enligt svensk lag. Innebär den
ådömda påföljden frihetsberövande, gäller bestämmelserna i svensk lag

om verkställighet av påföljd av närmast motsvarande art.

Verkställighet i fall som avses i denna paragraf får icke i något fall

ske på sådant sätt att påföljden blir att anse som strängare än den på­
följd som ådömts i den främmande staten. Vid verkställighet enligt

andra stycket skall, i den mån det kan ske, den dömde räknas till godo
vad han kan ha utstått av påföljden i den främmande staten samt tid

varunder han med anledning av brott som avses med påföljden varit
anhållen eller häktad i den främmande staten eller här i landet.

Verkställighet utomlands av svens k hrottmålsdom

Allmänna bestämmelser

26 § Fråga om verkställighet i främmande stat av här i la ndet ädömd

560

eller ålagd påföljd i fall som omfattas av förordnande enligt 1 § uppta-

¬

ges av kriminalvårdsstyrelsen eller, i fråga om verkställighet av böter

SFS 1972: 260

eller förverkande, annan myndighet som Konungen bestämmer. Fram­
ställning om verkställighet får ej göras, om med motsvarande tillämp­

ning av 5 § andra stycket 1—8 hinder mot verkställighet i den främ­

mande staten kan antagas föreligga.

Framställning om verkställighet av frihetsberövande påföljd får ej

göras, om den dömde är svensk medborgare och själv motsätter sig åt­
gärden. Uppkommer fråga om verkställighet av frihetsberövande på­
följd som ådömts eller ålagts annan än svensk medborgare, skall den
centrala utlänningsmyndigheten höras, om icke den dömde samtycker
till åtgärden. Avstyrker utlänningsmyndigheten att framställning göres,

underställes ärendet Konungen för avgörande.

Har Konungen enligt 3 § förordnat, att verkställighet av påföljd i visst

fall får anförtros myndighet i främmande stat, ombesörjer kriminal­

vårdsstyrelsen att framställning om verkställighet göres i den främ­
mande staten.

27 § Är i fall, då fråga uppkommer att meddela förordnande enligt
3 § angående verkställighet av påföljd i främmande stat eller att enligt
26 § första stycket göra framställning om sådan verkställighet, den döm­
de berövad friheten här i landet för verkställighet av den ådömda på­

följden, förordnar Konungen eller, i fall som avses i 26 § första styc­

ket, kriminalvårdsstyrelsen biträde åt honom, om det fordras för att han
skall kunna bevaka sin rätt i ä rendet. Biträde har rätt till arvode och er­
sättning för kostnad efter vad som finnes skäligt. Arvodet och ersätt­

ningen utgår av allmänna medel och skall stanna på statsverket.

28 § Framställning som avses i 26 § jämte det avgörande varigenom
påföljden ådömts eller ålagts och övriga handlingar i ärendet Överläm­

nas till utrikesdepartementet, som vidarebefordrar framställningen till

behörig myndighet i den främmande staten.

29 § Sedan framställning vidarebefordrats enligt 28 §, får verkställig­
het av påföljd som avses med framställningen ej påbörjas här i landet,
om icke den dömde är häktad och fråga är om påföljd som innebär fri­

hetsberövande.

Den ådömda påföljden skall dock verkställas här i landet, om fram­

ställningen återkallas innan den främmande staten meddelat att den

ämnar upptaga framställningen till slutlig prövning eller om den främ­
mande staten meddelar att framställningen avslagits, att den avstår

från att verkställa påföljden eller att verkställighet ej kan äga rum i

den främmande staten.

Särskilda bestämmelser om utevarodom
30 § Göres med stöd av förordnande som avses i 2 § första stycket
framställning enligt 26 § om verkställighet i främmande stat av ute­

varodom och har den dömde anfört opposition mot avgörandet hos

behörig myndighet i den främmande staten med begäran att hans ta­

lan prövas vid svensk domstol, gör riksåklagaren ansökan hos rätten

om förhandling för prövning av den dömdes talan. I fråga om sådan

förhandling gäller 21 § första stycket och andra stycket första punk­

ten.

561

¬

SFS 1972: 260

Avvisas oppositionen och vinner awisningsbeslutet laga kraft, sän-

der rätten underrättelse om beslutet till utrikesdepartementet, som vi-
darebefordrar underrättelsen till behörig myndighet i den främmande

'

staten.

^

Avvisas ej oppositionen, skall rätten med undanröjande av domen

eller föreläggandet upptaga frågan om ansvar för gärning för vilken
påföljden ålagts. Därvid gäller rörande sakens bandläggning rättegångs­
balkens bestämmelser om rättegången i brottmål. Framställningen enligt

^

26 § förfaller.

31 § Har med anledning av framställning enligt 26 § den dömde an-

s

hållits eller häktats i den främmande staten och överföres han till Sve-
rige för att närvara vid förhandling enligt 30 § första stycket skall han

^

anses som anhållen av svensk myndighet från den tidpunkt då han

ö-

anlände hit. I fråga om hans frihetsberövande gäller därefter 24 kap.

^

rättegångsbalken. Den dömde får dock icke i något fall vara berövad

sfc

sin frihet under sammanlagt längre tid än som i domen bestämts för

ö

frihetsberövande påföljd.

32 § Den som på grund av att han anfört opposition kallats till för-
handling enligt 30 § första stycket och därför lämnat den främmande
statens område får ej med anledning av annat brott, vilket begåtts
innan han lämnade den statens område, lagföras, anhållas eller häktas
eller berövas friheten för verkställighet av påföljd eller' underkastas

j;_j

annan inskränkning i sin personliga frihet, om det ej i kallelsen sär-

skilt angivits att sådan åtgärd kan komma att vidtagas mot honom
eller han skriftligen lämnat sitt uttryckliga samtycke till åtgärden eller

han under en tid av femton dagar, räknat från den dag rätten meddelat

slutligt avgörande med anledning av oppositionen, haft möjlighet att

lämna landet men ej gjort detta eller efter att ha lämnat landet åter­

vänt hit utan att på nytt ha kallats till fö rhandling som nyss sagts. Läm-

j

nar den dömde skriftligt samtycke, skall den myndighet som beslutar åt-

gärden sända avskrift av medgivandet till utrikesdepartementet, som

^

vidarebefordrar handlingen till behörig myndighet i den främmande

staten.

Övriga bestämmelser
33 § Är i fall då framställning om verkställighet av frihetsberövande

påföljd har gjorts enligt 26 § den dömde berövad friheten här i landet

eller uppehåller han sig eljest här, skall han överföras till den främman-

de statens område så snart den staten meddelat att framställningen bifal­
lits samt, när framställning gjorts enligt 26 § tredje stycket, utfäst sig att,

'iCij

i den mån icke medgivande som avses i 34 § har lämnats, iakttaga vad

som enligt 23 § gäller här i landet för det fall att någon som är berö-

vad friheten i främmande stat överföres till Sverige för verkställighet

av påföljd som ådömts honom i den staten.

Första stycket gäller ej, om den främmande staten meddelar att den

avstår från att verkställa påföljden.

34 § På begäran av behörig myndighet i främmande stat, i vilken

562

efter framställning enligt 26 § verkställighet skall ske av påföljd som

¬

ådÖmts någon vilken vid överförandet till den främmande staten var

SFS 1972: 260

berövad friheten, kan Konungen medge att den dömde, utan hinder

av tillämpliga bestämmelser i artikel 9 i brottmålsdomskonventionen
eller motsvarande bestämmelser i annan överenskommelse som Sverige

ingått med den främmande staten eller av utfästelse som avses i 33 §,
får åtalas, dömas eller berövas friheten i den främmande staten för
verkställighet av påföljd eller tvångsåtgärd eller underkastas annan in­
skränkning i sin personliga frihet med anledning av brott som begåtts
före hans överförande till den främmande staten och som ej omfattas av
framställningen om verkställighet. Sådant medgivande får lämnas endast

om utlämning för brottet kunnat lagligen äga rum eller om utlämning
skulle ha varit utesluten endast på grund av straffets längd.

Framgår av handlingarna i ärendet att medgivande icke kan lagligen

lämnas, skall begäran omedelbart avslås. I annat fall prövas frågan
av högsta domstolen, om det begäres av den som avses med framställ­

ningen. Finner högsta domstolen att hinder möter, får medgivande ej

lämnas.

Gemensamma bestämmelser

35 § Laga domstol i mål eller ärende som avses i denna lag är Stock­

holms tingsrätt.

36 § Böter som bestämts enligt denna lag samt penningbelopp eller

annan egendom som förklarats förverkad med stöd av denna lag till­

faller kronan. Har föremål förklarats förverkat, kan Konungen på be­

gäran av den stat som gjort framställningen om verkställighet av för­
verkandebeslut förordna, att föremålet skall återlämnas till den staten.

Böter som avses i första stycket får icke förvandlas.

37 § Riksåklagaren får i den omfattning Konungen bestämmer för­

ordna annan åklagare att fullgöra vad som enligt denna lag ankommer
på riksåklagaren,

38 § Skall påföljd, som ådömts eller ålagts någon av myndighet i
främmande stat, enligt denna lag verkställas i Sverige, får åtal för gär­

ning, som påföljden avser, ej i något fall väckas här i landet.

39 § Av allmänna medel utgiven ersättning till offentlig försvarare i

mål som avses i denna lag skall stanna på statsverket, om icke den dömde
av särskilda skäl bör återgälda ersättningen.

40 § Chefen för justitiedepartementet kan efter framställning till

utrikesdepartementet av behörig myndighet i främmande stat medge,
att utlänning» som är berövad friheten i den staten och som enligt

bestämmelser i överenskommelse som avses i 1 § skall föras till annan
främmande stat för verkställighet av påföljd för brott eller för för­
handling med anledning av framställning om sådan verkställighet, får
föras över svenskt område. Under sådan genomresa skall frihetsberö-
vandet bestå, om icke den främmande staten begär att den transiterade
friges. Friges han ej, tillämpas vad som i allmänhet gäller om behand­
ling av anhållen eller häktad.

563

¬

SFS 1972: 260

41 § Talan mot kriminalvårdsstyrelsens beslut enligt denna lag eller
i anslutning till lagen meddelade tillämpningsföreskrifter föres hos

Konungen genom besvär.

42 § Denna lag gäller ej i fråga om verkställighet eller annan åtgärd
som regleras genom lagen (1963: 193) om samarbete med Danmark,

Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå med­

delad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Det alla som vederbör hava sig hörsamligen att efterrätta. Till ytter­

mera visso hava Vi detta med egen hand underskrivit och med Vårt

kungl. sigill be kräfta låtit.

Stockholms slott den 2 juni 1972.

GUSTAF ADOLF

LENNART G EIJER

(L. S.)

(Justitiedepartementet)

ildii

SÖ

¬