Lag (1978:801) om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet

Inledande bestämmelser

1 §   Denna lag äger enligt förordnande av regeringen tillämpning vid samarbete rörande kriminalvård i frihet med stat, som har tillträtt den europeiska konventionen den 30 november 1964 rörande övervakning av villkorligt dömda eller villkorligt frigivna personer, eller annan stat, med vilken Sverige har ingått överenskommelse om sådant samarbete.

Om synnerliga skäl föreligger, kan regeringen för visst fall förordna att samarbete enligt lagen skall äga rum även om förordnande som avses i första stycket ej har meddelats.

2 §   Samarbete enligt denna lag avser
   1. verkställighet i Sverige av
      a) utländsk brottsmålsdom, varigenom den dömde har erhållit villkorligt anstånd med ådömande av straff eller verkställighet av frihetsstraff eller på annat liknande sätt ålagts att under en prövotid undergå kriminalvård i frihet,
      b) utländsk brottsmålsdom avseende frihetsberövande påföljd, sedan den dömde enligt beslut i den främmande staten har frigivits villkorligt eller annars överförts till kriminalvård utom anstalt,
   2. verkställighet i främmande stat av
      a) svensk dom på skyddstillsyn,
      b) svensk dom på fängelse, sedan den dömde enligt beslut här i landet har frigivits villkorligt.

Vad som föreskrivs i denna lag om utländsk brottmålsdom gäller även i fråga om annat avgörande i främmande stat som har meddelats efter rättegång i brottmål. Lag (1981:222).

3 §   Vid samarbete som anges i 2 § överlämnar den stat i vilken domen har meddelats åt den andra staten att antingen anordna kriminalvård i frihet enligt domen (begränsad verkställighet) eller helt övertaga verkställigheten av denna (fullständig verkställighet).
Verkställighet i Sverige av utländsk brottmålsdom

Allmänna bestämmelser

4 §   Verkställighet i Sverige av utländsk brottmålsdom får ske endast efter framställning av den främmande staten.

Framställningen får inte bifallas
   1. om domen inte har fått laga kraft eller om påföljden inte får verkställas i den främmande staten,
   2. om gärning som påföljden avser inte motsvarar brott enligt svensk lag eller gärningsmannen, om gärningen begåtts här i landet, på annan grund än som avses i 5 § 3 inte skulle ha kunnat dömas till påföljd för brottet,
   3. om den dömde inte har eller tar hemvist i Sverige,
   4. om verkställighet i Sverige skulle vara oförenlig med grunderna för rättsordningen här i landet eller annat väsentligt svenskt intresse,
   5. om dom i mål om ansvar för gärning som påföljden avser har meddelats här i landet eller här utfärdat strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot för samma gärning har godkänts,
   6. om fråga om ansvar för gärning som påföljden avser har prövats i en annan stat än den som har gjort framställningen genom en dom som fått laga kraft och det därför skulle ha funnits hinder enligt 2 kap. 9 § brottsbalken mot lagföring för gärningen här i landet,
   7. om gärning som påföljden avser utgör eller har samband med politiskt brott eller utgör militärt brott,
   8. om gärning som påföljden avser utgör fiskaliskt brott, såvida inte annat föranleds av överenskommelse mellan Sverige och den främmande staten,
   9. om en tillämpning av 35 kap. 8-10 §§ brottsbalken skulle innebära att påföljden bortfallit,
   10. om verkställighet i Sverige i annat hänseende än som förut har nämnts skulle strida mot den överenskommelse mellan Sverige och främmande stat som ligger till grund för framställningen. Lag (2021:1022).

5 §   Framställningen kan avslås
   1. om gärning som påföljden avser omfattas av här i landet väckt åtal, utfärdat strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot eller meddelat beslut att åtal ej skall väckas eller fullföljas,
   2. om domen har meddelats utan att den dömde har varit personligen närvarande vid förhandling i saken inför domstol,
   3. om den dömde vid tiden för brottet ej hade fyllt femton år,
   4. om domen av annat skäl än som förut har angivits måste anses oförenlig med principerna för tillämpning av svensk strafflag,
   5. om det med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet är lämpligast att verkställighet här i landet anordnas enligt annan i 3 § angiven samarbetsform än som avses i framställningen.

6 §   Avser den utländska domen två eller flera brott och föreligger hinder mot verkställighet såvitt avser något eller några av dem, får framställningen bifallas såvitt avser övriga brott endast om
   1. i domen eller framställningen har angivits vilken del av påföljden som avser detta eller dessa brott, eller
   2. det är uppenbart att det eller de brott, beträffande vilka hinder mot verkställighet föreligger, har varit utan nämnvärd betydelse för påföljdsbestämningen i den främmande staten.

7 §   Framställning om verkställighet inges till Justitiedepartementet.

Finner regeringen uppenbart att framställningen ej gäller utländsk brottmålsdom som avses i 2 § 1 eller att hinder mot verkställighet möter enligt 4 § andra stycket 1-6 eller 9, skall framställningen omedelbart avslås.

Regeringen prövar om framställningen skall avslås på grund av förhållande som avses i 4 § andra stycket 7, 8 eller 10 eller 5 § 5.
Regeringen kan avslå framställningen, om det är uppenbart att förhållande som avses i 5 § 1-4 föreligger. Lag (2000:572).

Begränsad verkställighet

8 §   Framställning om begränsad verkställighet här i landet av utländsk brottmålsdom skall, om regeringen inte avslår framställningen, överlämnas till Kriminalvården för handläggning.
Lag (2005:975).

9 §   Kriminalvården prövar om annat hinder mot verkställighet föreligger än som avses i 4 § andra stycket 7, 8 eller 10 eller 5 § 5. Lag (2005:975).

10 §   Finner Kriminalvården att det inte finns något som hindrar verkställighet, beslutar myndigheten att kriminalvård i frihet skall anordnas här i landet. I beslutet skall det anges var verkställigheten skall handläggas. Lag (2005:975).

11 §   En föreskrift om prövotid för den dömde och om vad som ska gälla för honom eller henne under denna tid, som följer av domen eller ett särskilt beslut som under prövotiden har meddelats i den främmande staten, gäller här i landet om motsvarande föreskrift skulle ha kunnat meddelas eller annars skulle ha kunnat gälla enligt svensk lag. Om så inte är fallet, ska föreskriften jämkas av Kriminalvården. Jämkningen får inte innebära att föreskriften skärps. Lag (2021:445).

12 §   Om inget annat följer av domen eller ett särskilt beslut som har meddelats i den främmande staten ska den dömde under prövotiden stå under övervakning. Bedöms övervakningen inte längre vara nödvändig ska den upphöra. Så länge prövotiden varar får den dömde, när det finns skäl till det, på nytt ställas under övervakning. Beslut i fråga om övervakning fattas av Kriminalvården.

Meddelas i den främmande staten beslut som innebär att kriminalvården i frihet ska upphöra, gäller beslutet här.
Lag (2021:445).

13 §   I fråga om kriminalvården under prövotiden tillämpas 26 kap. 11, 13-18 §§ och 19 § första stycket brottsbalken.

En föreskrift eller ett beslut enligt 26 kap. 16 eller 17 § brottsbalken får inte innebära en skärpning i förhållande till vad som bestämts i den främmande staten. Lag (2021:445).

14 §   Om den främmande staten begär upplysning om hur den dömde har skött sig under prövotiden, ska Kriminalvården lämna upplysning om detta.

Om den dömde begår ett nytt brott och under prövotiden döms av svensk domstol för brottet till påföljd som avses i 3 § första stycket 1 eller 2 lagen (1998:620) om belastningsregister, ska Kriminalvården underrätta den främmande staten om domen.

Om den dömde i annat fall än som avses i andra stycket allvarligt har åsidosatt sina skyldigheter och Kriminalvården bedömer att det finns anledning för den främmande staten att besluta om åtgärd med anledning av påföljden, ska Kriminalvården anmäla detta till den staten. Lag (2021:445).

Fullständig verkställighet

15 §   Framställning om fullständig verkställighet här i landet av utländsk brottmålsdom skall, om regeringen inte avslår framställningen, överlämnas till riksåklagaren för handläggning.

16 §   Sedan framställningen om verkställighet har överlämnats till riksåklagaren, gör denne hos rätten ansökan om dess prövning av framställningen. Rörande sakens handläggning gäller i tillämpliga delar vad som är föreskrivet om brottmål i allmänhet, om annat ej följer av denna lag. Rättens avgörande av saken sker genom dom.

Vid förhandling i målet skall den dömde höras personligen, om han begär det. Är den dömde berövad friheten i den stat där domen har meddelats, får dock förhandling äga rum i hans frånvaro, även om han har begärt att bli hörd personligen.

17 §   I mål som avses i 16 § prövar rätten om annat hinder mot verkställighet möter än som avses i 4 § andra stycket 7, 8 eller 10 eller 5 § 5.

Ny prövning av frågan huruvida den dömde är skyldig till brottet får ej ske i målet.

18 §   Finner rätten hinder ej möta mot verkställighet här i landet, skall rätten bestämma ny påföljd enligt svensk lag för brott som avses i framställningen. Den nya påföljden får dock ej innebära att den dömde berövas friheten. Ej heller får påföljden bestämmas till enbart böter.
Detta gäller även om annan påföljd än böter ej enligt svensk lag kan följa på motsvarande brott.

Har förhandling i saken enligt 16 § andra stycket andra meningen ägt rum i den dömdes frånvaro, får ny påföljd ej bestämmas förrän den dömde har varit i tillfälle att bli personligen hörd.

19 §   Laga domstol i mål som avses i 16 § är Stockholms tingsrätt.
Ansökan får dock upptagas även av den rätt, där den dömde skall svara i tvistemål i allmänhet, eller rätten i den ort, där den dömde mera varaktigt uppehåller sig, om rätten med hänsyn till utredningen samt kostnader och andra omständigheter finner det lämpligt.

20 §   Undanröjs villkorlig dom eller skyddstillsyn, som har ådömts enligt 18 §, och döms i stället till fängelse på viss tid, skall den dömde, i den mån det med hänsyn till omständigheterna prövas skäligt, räknas till godo dels vad han kan ha utstått av frihetsberövande påföljd som ådömts genom den utländska domen för brott som omfattades av framställningen om verkställighet, dels tid varunder han med anledning av sådant brott varit anhållen eller häktad i den främmande staten. Därvid får bestämmas lindrigare straff än vad som är föreskrivet för gärningen.

Verkställighet utomlands av svensk dom

Allmänna bestämmelser

21 §   Fråga om verkställighet i främmande stat av svensk dom enligt denna lag upptas i fall som avses i 1 § första stycket av Kriminalvården. Framställning om verkställighet får göras endast om den dömde har eller tar hemvist i den främmande staten och det ej med motsvarande tillämpning av 4 § andra stycket eller 5 § 1-4 kan antagas föreligga hinder mot verkställighet i den staten.

Har regeringen med stöd av 1 § andra stycket förordnat att verkställighet av påföljd i visst fall får anförtros åt myndighet i främmande stat, ombesörjer Kriminalvården att framställning om verkställighet görs i den främmande staten. Lag (2005:975).

22 §   Framställning som avses i 21 § jämte den dom varigenom påföljden har ådömts och övriga handlingar i ärendet överlämnas till Justitiedepartementet, som vidarebefordrar framställningen till behörig myndighet i den främmande staten. Lag (2000:572).

Begränsad verkställighet

23 §   Bifalls framställning om begränsad verkställighet utomlands, skall Kriminalvården, om övervakning har anordnats här i landet, entlediga övervakaren för den dömde. Lag (2005:975).

24 §   Beslutas i den främmande staten ändrade föreskrifter om vad som ska gälla för den dömde under prövotiden eller tiden för vård utom anstalt, gäller beslutet i Sverige om motsvarande beslut skulle ha kunnat meddelas enligt svensk lag och beslutet inte innebär skärpning för den dömde i förhållande till vad som har bestämts i Sverige.

Sedan kriminalvården i frihet överflyttats, får åtgärd i fråga om den utdömda påföljden beslutas i Sverige endast om den dömde döms i Sverige för ett annat brott eller behörig myndighet i den främmande staten hänskjuter ett ärende om sådan åtgärd hit. Ett sådant hänskjutet ärende tas upp av Kriminalvården. Kriminalvården ska överlämna ett ärende som myndigheten inte själv är behörig att besluta om till den övervakningsnämnd inom vars verksamhetsområde övervakningen bedrevs eller kunde ha bedrivits vid tiden för beslutet om överflyttning.

Upphör den dömde att ha hemvist i den främmade staten, kan Kriminalvården besluta att verkställighet i den staten inte längre ska ske. Görs inte framställning om verkställighet av domen i en annan främmande stat i samband med detta, ska Kriminalvården besluta att verkställigheten ska återupptas i Sverige. Lag (2020:371).

Fullständig verkställighet

25 §   Bifalls framställning om fullständig verkställighet utomlands, skall Kriminalvården förklara verkställigheten överförd till den främmande staten. Sedan sådan förklaring har meddelats, får verkställighet av påföljden inte längre ske här i landet. Ej heller får här beslutas annan åtgärd enligt brottsbalken i fråga om påföljden.

Frånträder den främmande staten sitt åtagande beträffande verkställigheten, får Kriminalvården förordna om verkställighetens återupptagande här i landet. Lag (2005:975).

Fullföljd av talan

26 §   Kriminalvårdens beslut i frågor som avses i 10 §, 21 § första stycket, 24 § tredje stycket eller 25 § andra stycket får överklagas till regeringen. Kriminalvårdens beslut i andra frågor enligt lagen får inte överklagas.

I fråga om Kriminalvårdens och övervakningsnämndens beslut enligt brottsbalken gäller 37 och 38 kap. brottsbalken.
Lag (2020:371).

Särskilda bestämmelser

27 §   Riksåklagaren får i den omfattning regeringen bestämmer förordna annan åklagare att fullgöra vad som enligt denna lag åligger riksåklagaren.

28 §   Skall påföljd, som har ådömts någon i främmande stat, enligt denna lag verkställas i Sverige, får åtal för gärning, som påföljden avser, ej i något fall väckas här i landet. Har åtalet redan väckts när framställningen om verkställighet bifalls, skall detta förhållande anses utgöra rättegångshinder i brottmålet.

29 §   Av allmänna medel utgiven ersättning till offentlig försvarare skall stanna på staten om det inte finns särskilda skäl för att den dömde skall återbetala ersättningen. Lag (1996:1641).

30 §   Denna lag gäller inte i fråga om verkställighet eller annan åtgärd som regleras genom lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m. eller genom lagen (2015:650) om erkännande och verkställighet av frivårdspåföljder inom Europeiska unionen. Lag (2015:651).