SFS 1994:451 Lag om för­söks­verk­sam­het med inten­sivö­ver­vak­ning med elektro­nisk kon­troll

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

lag om för­söks­verk­sam­het med inten­sivö­ver­vak­ning med elektro­nisk kon­troll; utfär­dad den 26 maj 1994. enligt riks­da­gens beslut 1 före­skrivs föl­jande. sfs 1994:451 utkom från tryc­ket den 7 juni 1994 1 prop. 1993/94:184, bet. 1993/94: juu28, rskr. 1993/94:322. 801 26-​sfs 1994 sfs 1994:451 lagens tillämp­nings­om­råde, m. m. 1 § denna lag är tillämp­lig vid verk­stäl­lig­het av dom på fäng­else, dock inte fäng­else som ådömts enligt 28 kap. 3 § brotts­bal­ken, om den dömde skall undergå fäng­else i högst två måna­der och har sin bostad inom något av verk­sam­hets­om­rå­dena för fri­vårds­myn­dig­he­terna i karlskoga, luleå, malmö norra, malmö södra, norr­kö­ping eller sundsvall. 2 § i fall som avses i 1 § får, på ansö­kan av den dömde, beslu­tas att fäng­el­se­straf­fet skall verk­stäl­las utan­för anstalt. en ansö­kan får inte bifal­las om den dömde är häk­tad eller inta­gen i kri­mi­nal­vårds­an­stalt av någon annan anled­ning än för verk­stäl­lig­het av det straff som ansö­kan avser eller om sär­skilda skäl annars talar mot verk­stäl­lig­het utan­för anstalt. beträf­fande verk­stäl­lig­he­ten utan­för anstalt skall, i stäl­let för bestäm­mel­serna i 26 kap. 5 - 2 4 §§ brotts­bal­ken och lagen (1974:203) om kri­mi­nal­vård i anstalt, gälla vad som före­skrivs i denna lag. verk­stäl­lig­he­ten utan­för anstalt bedrivs under led­ning av fri­vårds­myn­dig­he­terna i karlskoga, luleå, malmö norra, malmö södra, norr­kö­ping och sundsvall. for­merna för verk­stäl­lig­he­ten 3 § verk­stäl­lig­he­ten utan­för anstalt sker i form av inten­sivö­ver­vak­ning i för­e­ning med ett för­bud för den dömde att vis­tas utan­för bosta­den annat än på sär­skilt angivna tider och för bestämda ända­mål såsom för­värvs­ar­bete, utbild­ning, vård, nöd­vän­diga inköp och lik­nande. efter­lev­na­den av för­bu­det skall kon­trol­le­ras med elektro­niska hjälp­me­del. 4 § den dömde skall under verk­stäl­lig­he­ten utan­för anstalt iaktta sköt­sam­het, efter för­måga söka för­sörja sig samt i övrigt rätta sig efter vad som ålig­ger honom enligt denna lag och enligt före­skrift som med­de­lats med stöd av lagen. han skall avhålla sig från alko­hol och andra bero­en­de­fram­kal­lande medel. den dömde är, om inte annat för­an­leds av medi­cinska eller lik­nande skäl, skyl­dig att under verk­stäl­lig­he­ten på anma­ning lämna blod-, uri­nel­ler utand­nings­prov för kon­troll av att han inte är påver­kad av bero­en­de­fram­kal­lande medel. elektro­niska hjälp­me­del får använ­das för att kon­trol­lera att den dömde avhål­ler sig från alko­hol. 5 § den dömde skall betala en avgift, om det är moti­ve­rat med hän­syn till hans möj­lig­he­ter att erhålla inkomst under verk­stäl­lig­he­ten utan­för anstalt. avgif­ten upp­går till fem­tio kro­nor per dag som verk­stäl­lig­he­ten skall pågå. avgif­ten skall beta­las i för­skott och till­fal­ler sta­ten. 6 § fri­vårds­myn­dig­he­ten skall under den tid verk­stäl­lig­he­ten utan­för anstalt pågår utöva till­syn över den dömde och fort­lö­pande hålla sig under­rät­tad om hans för­hål­lan­den. fri­vårds­myn­dig­he­ten kan vid behov för­ordna en eller flera per­so­ner att biträda vid till­sy­nen. 802 7 § den dömde skall under verk­stäl­lig­he­ten utan­för anstalt hålla fri­vårds­myn­dig­he­ten under­rät­tad om för­hål­lan­den som har bety­delse för verk­stäl­lig­he­ten, på kal­lelse inställa sig hos myn­dig­he­ten och i övrigt enligt myn­dig­he­tens anvis­ningar upp­rätt­hålla för­bin­delse med denna. i den mån fri­vårds­myn­dig­he­ten har bestämt det, gäl­ler vad som nu sagts om myn­dig­he­ten även den som för­ord­nats att biträda vid till­sy­nen. 8 § vid verk­stäl­lig­het utan­för anstalt skall sär­skilda före­skrif­ter med­de­las om vad den dömde har att iaktta. sådana före­skrif­ter skall avse 1. vil­ken bostad den dömde skall ha under verk­stäl­lig­hets­ti­den, 2. vad som skall gälla i fråga om arbetsan­ställ­ning, annan för­värvs­verk­sam­het, utbild­ning eller annan sådan sys­sel­sätt­ning, 3. under vilka tider och för vilka ända­mål den dömde tillåts att vis­tas utan­för bosta­den, 4. det sätt på vil­ket den dömde skall hålla kon­takt med fri­vårds­myn­dig­he­ten och den som för­ord­nats att biträda vid till­sy­nen enligt 7 § och omfatt­ningen av kon­takt­skyl­dig­he­ten och 5. det belopp som den dömde skall betala enligt 5 § och när betal­ning skall ske. sär­skild före­skrift får också avse läkar­vård, nyk­ter­hets­vård eller annan vård eller behand­ling eller del­ta­gande i sär­skilt anord­nade pro­gram eller verk­sam­he­ter som med hän­syn till den döm­des för­hål­lan­den fram­står som lämp­liga. beslut om lagens tillämp­ning, m. m. 9 § kri­mi­nal­vårds­sty­rel­sen prö­var på skrift­lig ansö­kan av den dömde frå­gan, om denne skall få undergå verk­stäl­lig­het av dom på fäng­else utan­för anstalt. sty­rel­sen får före­skriva att frå­gan i stäl­let skall prö­vas av en regi­onmyn­dig­het. har ett beslut fat­tats av en regi­onmyn­dig­het får det änd­ras av sty­rel­sen. den som beslu­tet angår får påkalla sty­rel­sens pröv­ning, om beslu­tet gått honom emot. kri­mi­nal­vårds­sty­rel­sens beslut får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol. pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten. 10 § fri­vårds­myn­dig­he­ten skall verka för att dömda som avses i 1 § infor­me­ras om inne­hål­let i denna lag och ombe­sörja den utred­ning som behövs för pröv­ningen av en ansö­kan enligt 9 §. 11 § har den dömde ansökt om att få undergå verk­stäl­lig­het av dom på fäng­else utan­för anstalt, får han inte tas in i en kri­mi­nal­vårds­an­stalt för att påbörja verk­stäl­lig­he­ten innan ansö­kan slut­ligt prö­vats. den dömde får dock dess­förin­nan tas in i en kri­mi­nal­vårds­an­stalt för verk­stäl­lig­het av straf­fet, om 1. ansö­kan har gjorts efter den dag han enligt före­läg­gande som avses i 10 § första styc­ket lagen (1974:202) om beräk­ning av straff­tid m. m. senast skulle ha inställt sig vid en kri­mi­nal­vårds­an­stalt för verk­stäl­lig­het av straf­fet, sfs 1994:451 803 sfs 1994:451 2. han tidi­gare har gjort en ansö­kan om att få undergå verk­stäl­lig­het av straf­fet utan­för anstalt, 3. det är uppen­bart att ansö­kan inte gäl­ler ett fall som avses i 1 § denna lag eller 4. han är häk­tad. 12 § bestäm­mel­ser om hur en dom skall befordras till verk­stäl­lig­het och hur tid för sådan verk­stäl­lig­het skall beräk­nas finns i lagen (1974:202) om beräk­ning av straff­tid m. m. bestäm­mel­serna i 10 § andra-​femte styc­kena och 12 § i den lagen om för­pass­ning till kri­mi­nal­vårds­an­stalt m.m. och om upp­skov med verk­stäl­lig­het skall dock inte gälla i fråga om verk­stäl­lig­het utan­för anstalt enligt denna lag. vid tillämp­ning av 10 § första styc­ket lagen om beräk­ning av straff­tid m. m. på verk­stäl­lig­het utan­för anstalt enligt denna lag skall den dömde före­läg­gas att påbörja verk­stäl­lig­he­ten i sin bostad en viss dag. straff­ti­den skall räk­nas från den dagen. vid tillämp­ning av bestäm­mel­sen om nåd i 13 § lagen om beräk­ning av straff­tid m.m. på sådan verk­stäl­lig­het skall sista dag vara den dag verk­stäl­lig­he­ten skall påbör­jas. bestäm­mel­sen i 25 § samma lag om sam­man­lägg­ning av straff­ti­der skall inte tilläm­pas under verk­stäl­lig­he­ten utan­för anstalt, om det sam­man­lagda straf­fet där­vid kom­mer att över­stiga två måna­der. av 15 § första styc­ket tredje meningen nedan fram­går att över­vak­nings­nämn­den i visst fall skall fast­ställa hur många dagar av fäng­el­se­straf­fet som verk­ställts utan­för anstalt. beslut om före­skrif­ter, om upp­hä­vande av verk­stäl­lig­het utan­för anstalt, m.m. 13 § fri­vårds­myn­dig­he­ten beslu­tar om före­skrif­ter enligt 8 §. myn­dig­he­ten tar emot och redo­vi­sar den i 5 § angivna avgif­ten. om den döm­des per­son­liga för­hål­lan­den för­an­le­der det, får fri­vårds­myn­dig­he­ten ändra en före­skrift enligt 8 § första styc­ket eller ändra, upp­häva eller med­dela en ny före­skrift enligt 8 § andra styc­ket. fri­vårds­myn­dig­he­tens beslut gäl­ler ome­del­bart om inte annat för­ord­nas. 14 § beslu­tet om verk­stäl­lig­het utan­för anstalt skall upp­hä­vas, om den elektro­niska kon­troll som avses i 3 § annat än till­fäl­ligt blir omöj­lig att upp­rätt­hålla. vis­telse på sjuk­hus eller där­med jäm­för­lig inrätt­ning skall dock inte för­an­leda upp­hä­vande av beslut om verk­stäl­lig­het utan­för anstalt. beslut om verk­stäl­lig­het utan­för anstalt skall upp­hä­vas om den dömde 1. åsi­do­sät­ter vad som ålig­ger honom enligt denna lag eller enligt en före­skrift som med­de­lats med stöd av lagen och det som lig­ger honom till last inte är av mindre bety­delse, 2. begär att så skall ske, 3. när verk­stäl­lig­he­ten skall påbör­jas har en annan bostads­ort än som anges i 1 § eller är häk­tad eller inta­gen i kri­mi­nal­vårds­an­stalt av någon annan anled­ning än för verk­stäl­lig­het av det straff som beslu­tet avser eller 4. innan verk­stäl­lig­het utan­för anstalt har påbör­jats, antingen döms på 804 nytt till fäng­else eller får vill­kor­ligt med­gi­ven fri­het för­ver­kad enligt 26 kap. 19 § eller 34 kap. 4 § brotts­bal­ken på sådan tid att han skall undergå fäng­else i mer än två måna­der. 15 § över­vak­nings­nämn­den prö­var, efter anmä­lan av fri­vårds­myn­dig­he­ten, frå­gan om upp­hä­vande av beslut om verk­stäl­lig­het utan­för anstalt. nämn­den får också själv­mant ta upp frå­gan till pröv­ning. om beslu­tet upp­hävs, skall nämn­den fast­ställa hur många dagar av fäng­el­se­straf­fet som verk­ställts utan­för anstalt. den tid sådan verk­stäl­lig­het har pågått skall där­vid räk­nas som verk­ställd tid, om inte sär­skilda skäl talar mot det. om det finns syn­ner­liga skäl, får nämn­den besluta om åter­be­tal­ning av avgift enligt 5 § som belö­per på tid efter det att verk­stäl­lig­he­ten utan­för anstalt upp­hört. beslu­tet om verk­stäl­lig­het utan­för anstalt får inte upp­hä­vas efter den fast­ställda dagen för straff­ti­dens slut. 16 § upp­kom­mer fråga om att upp­häva beslut om verk­stäl­lig­het utan­för anstalt, får över­vak­nings­nämn­den bestämma att beslu­tet tills vidare inte skall gälla. över­vak­nings­nämn­den skall i sådana fall skynd­samt ta upp frå­gan om upp­hä­vande av beslu­tet om verk­stäl­lig­het utan­för anstalt till slut­lig pröv­ning. här­vid gäl­ler inte 15 § andra styc­ket. 17 § om över­vak­nings­nämn­den bestäm­mer att beslu­tet om verk­stäl­lig­het utan­för anstalt skall upp­hä­vas eller att beslu­tet tills vidare inte skall gälla, skall den dömde föras till en kri­mi­nal­vårds­an­stalt för fort­satt verk­stäl­lig­het av fäng­el­se­straf­fet. polis­myn­dig­he­ten i den ort där den dömde vis­tas skall för­passa honom till en sådan anstalt. om det bedöms kunna ske utan fara för att den dömde avvi­ker, får polis­myn­dig­he­ten före­lägga honom att inställa sig vid kri­mi­nal­vårds­an­stal­ten i stäl­let för att för­passa honom dit. 18 § den dömde får över­klaga fri­vårds­myn­dig­he­tens beslut enligt 13 § hos den över­vak­nings­nämnd inom vars verk­sam­hets­om­råde fri­vårds­myn­dig­he­ten är verk­sam. 19 § vid slut­lig pröv­ning av fråga om upp­hä­vande av beslut om verk­stäl­lig­het utan­för anstalt skall över­vak­nings­nämn­den bestå av ord­fö­rande och minst två andra leda­mö­ter. över­vak­nings­nämn­dens beslut enligt denna lag gäl­ler ome­del­bart, om inte annat för­ord­nas. den dömde får hos kri­mi­nal­vårds­nämn­den över­klaga ett beslut som fat­tats av en över­vak­nings­nämnd enligt denna lag. kri­mi­nal­vårds­nämn­dens beslut får inte över­kla­gas. 20 § lagen (1977:265) om stat­ligt per­sonska­deskydd skall tilläm­pas på den som utför oav­lö­nat arbete enligt en före­skrift som har med­de­lats med stöd av 8 § första styc­ket 2 denna lag. i stäl­let för vad som före­skrivs om skydds­tid i 4 § lagen om stat­ligt per­sonska­deskydd gäl­ler att per­sonska­deskyd­det inträ­der när den dömde påbör­jar en resa till arbets­plat­sen i enlig­het med före­skrif­ten och upp­hör när en resa från arbets­plat­sen avslu­tas. sfs 1994:451 805 sfs 1994:451 rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om ersätt­ning från sta­ten för ska­dor som orsa­kats av den dömde vid sådant arbete som avses i första styc­ket. 1. denna lag trä­der i kraft den 1 augusti 1994 och upp­hör att gälla den 31 juli 1996. lagen skall dock även där­ef­ter tilläm­pas på verk­stäl­lig­het utan­för anstalt som pågår eller om vil­ken beslut före­lig­ger när lagen upp­hör att gälla. en ansö­kan enligt 9 § första styc­ket som har gjorts innan lagen upp­hört att gälla skall prö­vas enligt lagen. beslu­tas det i sådant fall om verk­stäl­lig­het utan­för anstalt skall lagen fort­sätta att tilläm­pas på denna verk­stäl­lig­het. 2. lagen tilläm­pas inte vid verk­stäl­lig­het av dom på fäng­else som är med­de­lad före­den l maj 1994. 3. beslut av kri­mi­nal­vårds­sty­rel­sen enligt 9 § som med­de­lats före den 1 okto­ber 1994 skall över­kla­gas direkt till kam­mar­rät­ten. i sådant fall krävs inte pröv­nings­till­stånd av kam­mar­rät­ten. på rege­ring­ens väg­nar bengt wes­ter­berg gun hellsvik (justi­tie­de­par­te­men­tet) 806