Lag (1996:517) om begräns­ning av tillämp­ningen av svensk lag vad gäl­ler vissa brott begångna på utländska far­tyg

1 §   I denna lag före­skrivs med anled­ning av För­enta natio­ner­nas havs­rättskon­ven­tion av den 10 decem­ber 1982 vissa begräns­ningar i fråga om tillämp­ningen av svensk lag.

2 §   Om ett brott mot bestäm­mel­ser i svensk lag om före­byg­gande, begräns­ning och kon­troll av för­ore­ning av den marina mil­jön begås på ett far­tyg regi­stre­rat i en främ­mande stat när far­ty­get befin­ner sig utan­för svenskt inre vat­ten, får inte sträng­are straff än böter dömas ut.

Detta gäl­ler dock inte all­var­liga och upp­såt­liga gär­ningar som avser för­ore­ning i ter­ri­to­ri­al­ha­vet.

3 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​04-01/ Påföljd för brott som avses i denna lag får endast dömas ut om den miss­tänkte häk­tats eller fått del av åtal för brot­tet inom tre år från det att brot­tet begicks. Om påföljd för brot­tet fal­ler bort tidi­gare enligt 35 kap. 1 § brotts­bal­ken gäl­ler i stäl­let den bestäm­mel­sen.

3 §    /Trä­der i kraft I:2025-​04-01/ Påföljd för brott som avses i denna lag får endast dömas ut om den miss­tänkte häk­tats, fått del av åtal eller god­känt ett straf­fö­re­läg­gande för brot­tet inom tre år från det att brot­tet begicks. Om brot­tet pre­skri­be­ras tidi­gare enligt 35 kap. 2 § brotts­bal­ken gäl­ler i stäl­let den bestäm­mel­sen.
Lag (2025:158).