Nar­ko­ti­ka­straff­lag (1968:64)

1 §   Den som olov­li­gen
   1. över­lå­ter nar­ko­tika,
   2. fram­stäl­ler nar­ko­tika som är avsedd för miss­bruk,
   3. för­vär­var nar­ko­tika i över­lå­tel­se­syfte,
   4. anskaf­far, bear­be­tar, för­pac­kar, trans­por­te­rar, för­va­rar eller tar annan sådan befatt­ning med nar­ko­tika som inte är avsedd för eget bruk, eller
   5. inne­har, bru­kar eller tar annan befatt­ning med nar­ko­tika

döms för nar­ko­ti­kabrott till fäng­else i högst tre år.

Om en gär­ning som avses i första styc­ket inne­bär att gär­nings­man­nen säl­jer nar­ko­tika eller annars befat­tar sig med nar­ko­tika som är avsedd att säl­jas, döms i stäl­let till fäng­else i lägst sex måna­der och högst tre år.

För nar­ko­ti­kabrott döms även den som olov­li­gen bju­der ut nar­ko­tika till för­sälj­ning, för­va­rar eller beford­rar veder­lag för nar­ko­tika, för­med­lar kon­tak­ter mel­lan säl­jare och köpare eller före­tar någon annan sådan åtgärd, om för­fa­ran­det är ägnat att främja nar­ko­ti­ka­han­del. Straf­fet är i ett sådant fall fäng­else i lägst sex måna­der och högst tre år.

Bestäm­mel­ser om straff för olov­lig inför­sel och utför­sel av nar­ko­tika och olov­lig befatt­ning i vissa fall med nar­ko­tika finns i lagen (2000:1225) om straff för smugg­ling.
Lag (2023:258).

2 §   Är brott som avses i 1 § första styc­ket med hän­syn till arten och mäng­den nar­ko­tika samt övriga omstän­dig­he­ter att anse som ringa, döms för ringa nar­ko­ti­kabrott till böter eller fäng­else i högst sex måna­der. Lag (2016:488).

3 §   Är brott som avses i 1 § att anse som grovt, döms för grovt nar­ko­ti­kabrott till fäng­else i lägst två och högst sju år. Vid bedöm­ningen av om brot­tet är grovt ska det sär­skilt beak­tas om brot­tet har utgjort ett led i en verk­sam­het som bedri­vits i större omfatt­ning eller yrkes­mäs­sigt, avsett en sär­skilt stor mängd nar­ko­tika eller annars varit av sär­skilt far­lig eller hän­syns­lös art.

Är brot­tet att anse som syn­ner­li­gen grovt, döms för syn­ner­li­gen grovt nar­ko­ti­kabrott till fäng­else i lägst sex och högst tio år. Vid bedöm­ningen av om brot­tet är syn­ner­li­gen grovt ska det sär­skilt beak­tas om brot­tet har utgjort ett led i en verk­sam­het som utö­vats i orga­ni­se­rad form i syfte att i stor omfatt­ning bedriva han­del med nar­ko­tika, avsett en syn­ner­li­gen stor mängd nar­ko­tika eller annars varit av syn­ner­li­gen far­lig eller hän­syns­lös art. Lag (2023:258).

3 a §   Den som av grov oakt­sam­het begår gär­ning som avses i 1 § första styc­ket 1-4, andra eller tredje styc­ket döms för vårds­lös­het med nar­ko­tika till böter eller fäng­else i högst ett år.

Om gär­ningen är att anse som ringa, utgör den inte brott.
Lag (2023:258).

3 b §   Den som
   1. över­lå­ter, fram­stäl­ler, för­vär­var, anskaf­far, bear­be­tar, för­pac­kar, trans­por­te­rar eller tar annan lik­nande befatt­ning med nar­ko­tikapre­kur­so­rer som är avsedda för olov­lig fram­ställ­ning av nar­ko­tika, eller
   2. för­va­rar, inne­har eller tar annan befatt­ning med sådana nar­ko­tikapre­kur­so­rer

döms för olov­lig befatt­ning med nar­ko­tikapre­kur­so­rer till fäng­else i högst två år.

Om brot­tet med hän­syn till arten och mäng­den nar­ko­tika som avses fram­stäl­las samt övriga omstän­dig­he­ter är att anse som ringa, döms till böter eller fäng­else i högst sex måna­der.

Om brot­tet är att anse som grovt, döms till fäng­else i lägst sex måna­der och högst sex år. Vid bedöm­ningen av om brot­tet är grovt ska det sär­skilt beak­tas om brot­tet har utgjort ett led i en verk­sam­het som har bedri­vits i större omfatt­ning eller yrkes­mäs­sigt, avsett fram­ställ­ning av sär­skilt stor mängd nar­ko­tika eller annars varit av sär­skilt far­lig eller hän­syns­lös art. Lag (2023:258).

4 §   För för­sök eller för­be­re­delse till nar­ko­ti­kabrott, ringa nar­ko­ti­kabrott, grovt nar­ko­ti­kabrott eller syn­ner­li­gen grovt nar­ko­ti­kabrott lik­som för stämp­ling till nar­ko­ti­kabrott, grovt nar­ko­ti­kabrott eller syn­ner­li­gen grovt nar­ko­ti­kabrott döms det, om gär­ningen avser annat än bruk av nar­ko­tika, till ansvar enligt 23 kap. brotts­bal­ken.

För för­sök till olov­lig befatt­ning med nar­ko­tikapre­kur­so­rer döms det, om gär­ningen avser annan befatt­ning än som avses i 3 b § första styc­ket 2, till ansvar enligt 23 kap. brotts­bal­ken. Lag (2023:258).

5 §   Har flera med­ver­kat till brott som avses i 1-4 §§ och inne­fat­tar gär­ningen inte endast befatt­ning enligt 1 § första styc­ket 5 eller 3 b § första styc­ket 2, gäl­ler bestäm­mel­serna i 23 kap. brotts­bal­ken. Lag (2023:258).

5 a §   Har upp­hävts genom lag (1992:861).

6 §   Om det hos den som har begått brott enligt denna lag påträf­fas injek­tions­spru­tor eller kany­ler som kan använ­das för insprut­ning i män­ni­sko­krop­pen, eller andra före­mål som är sär­skilt ägnade att använ­das för miss­bruk av eller annan befatt­ning med nar­ko­tika, ska före­må­len för­ver­kas, oav­sett vem de till­hör, om det inte är uppen­bart oskä­ligt. Det­samma gäl­ler om sådana före­mål påträf­fas
   1. i ett utrymme som dis­po­ne­ras av den som begått brott enligt denna lag, eller
   2. i för­bin­delse med nar­ko­tika som har varit före­mål för brott enligt denna lag. Lag (2024:797).

7 §   Bestäm­mel­serna om beslag i rät­te­gångs­bal­ken gäl­ler med de avvi­kel­ser som föl­jer av andra styc­ket i fråga om beslag av egen­dom
   1. som avses i 6 § eller som har varit före­mål för eller använts som hjälp­me­del vid brott enligt denna lag, och
   2. som kan antas bli för­ver­kad enligt 6 § eller enligt 36 kap. brotts­bal­ken.

Bestäm­mel­serna i 2 § 1 och 3 § lagen (1958:205) om för­ver­kande av alko­hol m.m. ska tilläm­pas på mot­sva­rande sätt då beslag har skett av nar­ko­tika, nar­ko­tikapre­kur­so­rer eller egen­dom som avses i 6 § denna lag. Tiden för att begära rät­tens pröv­ning ska dock räk­nas från dagen för beslu­tet. Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om för­fa­ran­det med nar­ko­tika och nar­ko­tikapre­kur­so­rer som tagits i beslag. Lag (2024:797).

8 §   Med nar­ko­tika för­stås i denna lag läke­me­del eller häl­so­far­liga varor med bero­en­de­fram­kal­lande egen­ska­per eller eufo­ri­se­rande effek­ter eller varor som med lätt­het kan omvand­las till varor med sådana egen­ska­per eller effek­ter och som
   1. på sådan grund är före­mål för kon­troll enligt en inter­na­tio­nell över­ens­kom­melse som Sve­rige har biträtt, eller
   2. av rege­ringen har för­kla­rats vara att anse som nar­ko­tika enligt lagen. Lag (1999:43).

9 §   Med nar­ko­tikapre­kur­so­rer för­stås i denna lag ämnen som kan använ­das vid fram­ställ­ning av nar­ko­tika och som är för­teck­nade enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 273/2004 av den 11 feb­ru­ari 2004 om nar­ko­tikapre­kur­so­rer eller rådets för­ord­ning (EG) nr 111/2005 av den 22 decem­ber 2004 om reg­ler för över­vak­ning av han­deln med nar­ko­tikapre­kur­so­rer mel­lan gemen­ska­pen och tred­je­län­der. Lag (2006:46).