SFS 2016:275 Lag om ändring i lagen (2000:1225) om straff för smuggling
Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.
1
Svensk författningssamling
Lag
om ändring i lagen (2000:1225) om straff för
smuggling;
utfärdad den 17 mars 2016.
Enligt riksdagens beslut
1 föreskrivs att 1–3, 8 och 31 §§ lagen (2000:1225)
om straff för smuggling ska ha följande lydelse.
1 §
2
Denna lag innehåller bestämmelser om ansvar m.m. för gärningar som
rör införsel till eller utförsel från landet av varor. Har det i lag eller annan för-
fattning föreskrivits straff för den som bryter mot ett förbud mot eller villkor
för att föra in eller ut en vara, gäller i stället bestämmelserna i den författ-
ningen om inget annat är föreskrivet.
I 19–22, 25 a–27 och 32 §§ finns särskilda bestämmelser om befogenheter
för att förhindra, utreda och beivra brott enligt denna lag eller brott, som rör
införsel till eller utförsel från landet av varor, enligt någon av de författningar
som nämns i tredje stycket. Befogenheterna gäller även vid sådana brott enligt
narkotikastrafflagen (1968:64) som avses i 12 § tredje stycket samt vid så-
dana terroristbrott som avses i 3 § 18 jämförd med 2 § lagen (2003:148) om
straff för terroristbrott. Befogenheten enligt 32 § att väcka åtal eller besluta
om förverkande gäller dock inte vid brott enligt narkotikastrafflagen eller
lagen om straff för terroristbrott.
De författningar som avses i andra stycket är lagen (1996:701) om Tullver-
kets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska uni-
onen, lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alko-
holvaror, tobaksvaror och energiprodukter, lagen (2000:1064) om kontroll av
produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd, tullagen
(2016:253) samt lagen (2006:1329) om handel med vissa varor som kan
användas till dödsstraff eller tortyr, m.m.
Bestämmelserna i 19–22, 25 a och 26 §§ samt 27 § första och tredje styck-
ena, när det gäller kroppsvisitation, och bestämmelserna i 32 § gäller också
vid brott som avses i 2–4 §§ skattebrottslagen (1971:69), om brottet rör
underlåtenhet att lämna deklaration enligt 26 kap. 8 § 2 eller 37 § skatteförfa-
randelagen (2011:1244).
2 §
Vid tillämpning av denna lag ska en vara anses ha förts in till eller ut
från landet när den har förts över gränsen för svenskt territorium.
I denna lag förstås med
1 Prop. 2015/16:79, bet. 2015/16:SkU21, rskr. 2015/16:161.
2 Senaste lydelse 2014:1500.
SFS 2016:275
Utkom från trycket
den 31 mars 2016
2
SFS 2016:275
1. narkotika: sådana varor som anges i 8 § narkotikastrafflagen (1968:64),
och
2. tullbehandling: vad som föreskrivs i tullagstiftningen om att en vara ska
läggas upp på en anläggning för tillfällig lagring, hänföras till ett tullför-
farande eller återexporteras eller åtgärder enligt 3
kap. 1 § tullagen
(2016:253), då varan förs in till eller ut från landet.
3 §
3
Den som, i samband med införsel till landet av en vara som omfattas av
ett särskilt föreskrivet förbud mot eller villkor för införsel, uppsåtligen bryter
mot förbudet eller villkoret genom att underlåta att anmäla varan till tullbe-
handling, döms för smuggling till böter eller fängelse i högst två år.
Vad som föreskrivs i första stycket gäller också den som, i samband med
att en sådan vara förs in till landet, uppsåtligen lämnar oriktig uppgift vid tull-
behandling eller underlåter att lämna föreskriven uppgift vid tullbehandling
och därigenom ger upphov till fara för att införseln fullföljs i strid med förbu-
det eller villkoret.
För smuggling döms också den som uppsåtligen
1. från landet för ut en vara i strid med ett särskilt föreskrivet förbud mot
eller villkor för utförsel eller efter utförseln förfogar över varan i strid med
förbudet eller villkoret,
2. under pågående tullbehandling förfogar över en vara som omfattas av ett
särskilt föreskrivet förbud mot eller villkor för införsel och därigenom föran-
leder att införseln fullföljs i strid med förbudet eller villkoret,
3. till landet för in eller från landet för ut en vara med stöd av ett tillstånd
som föranletts av att någon lämnat oriktig uppgift eller underlåtit att lämna
föreskriven uppgift till en tillståndsmyndighet eller förfar på ett sådant sätt
hos en tillståndsmyndighet och därigenom föranleder att tillstånd meddelas
och att varan förs in till eller ut från landet med stöd av tillståndet, eller
4. förfogar över en vara i strid med villkor som uppställts för eller i sam-
band med varans införsel eller utförsel.
I det fall bestämmelserna om tullbehandling inte är tillämpliga vid införsel
från eller utförsel till ett annat EU-land, gäller vad som anges i första och
andra styckena angående tullbehandling i stället förfarande enligt lagen
(1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat
land inom Europeiska unionen.
8 §
4
Den som, i samband med att en vara förs in till landet, uppsåtligen
underlåter att anmäla varan till tullbehandling, lämnar oriktig uppgift vid tull-
behandling eller underlåter att lämna föreskriven uppgift vid tullbehandling
och därigenom ger upphov till fara för att tull, annan skatt eller avgift
undandras det allmänna, döms för tullbrott till böter eller fängelse i högst två
år.
För tullbrott döms också den som uppsåtligen ger upphov till fara för att
tull, annan skatt eller avgift undandras det allmänna eller felaktigt tillgodoräk-
nas eller återbetalas till honom själv eller annan genom att
1. i samband med att en vara förs ut från landet, förfara så som anges i för-
sta stycket eller, efter utförseln, förfoga över varan i strid med vad som förut-
satts vid den tullbehandling som skett med anledning av utförseln,
3 Senaste lydelse 2004:123.
4 Senaste lydelse 2010:109. Ändringen innebär att tredje och fjärde styckena tas bort.
3
SFS 2016:275
2. under pågående tullbehandling förfoga över en införd vara i strid med
vad som gäller för denna tullbehandling, eller
3. bryta mot villkor som vid tullbehandling för övergång till fri omsättning
har uppställts för befrielse från eller nedsättning av skatten eller avgiften.
Denna bestämmelse är tillämplig endast i fråga om sådana tullar, andra
skatter och avgifter som Tullverket ska besluta.
31 §
Kan brott som avses i
1. 3 eller 4 § eller försök till sådant brott eller 7 § föranleda att en sådan av-
gift som avses i 3 § lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela före-
skrifter om in- eller utförsel av varor påförs, eller
2. 8 eller 9 § eller försök till sådant brott eller 11 § föranleda att tulltillägg
enligt 5 kap. 5–10 §§ tullagen (2016:253) påförs
får åtal för brottet väckas endast om det är påkallat av särskilda skäl.
Vad som sägs i första stycket gäller även talan om förverkande enligt 16 §.
Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.
På regeringens vägnar
MAGDALENA ANDERSSON
Lena Gustafson
(Finansdepartementet)
Wolters Kluwer
Elanders Sverige AB, 2016
