Vapen­lag (1996:67)

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1996:67
Depar­te­ment: Justi­tie­de­par­te­men­tet L4
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2024:828
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1996:67
Depar­te­ment/myn­dig­het: Justi­tie­de­par­te­men­tet L4
Utfär­dad: 1996-​02-08
Änd­rad: t.o.m. SFS

2024:828
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



1 kap. Lagens tillämp­nings­om­råde

1 §   Denna lag gäl­ler skjut­va­pen, vissa före­mål som i lagen jäm­ställs med skjut­va­pen, ammu­ni­tion, ljud­däm­pare och vapen­ma­ga­sin. Lag (2023:372).

2 §   Med skjut­va­pen för­stås i denna lag vapen med vilka kulor, hagel, har­pu­ner eller andra pro­jek­ti­ler kan skju­tas ut med hjälp av krut­ladd­ningar, kol­sy­re­ladd­ningar, kom­pri­me­rad luft eller andra lik­nande utskjut­nings­me­del.

3 §   Vad som sägs om skjut­va­pen gäl­ler också
      a) anord­ningar som till ver­kan och ända­mål är jäm­för­liga med skjut­va­pen,
      b) obruk­bara vapen som i bruk­bart skick skulle räk­nas som skjut­va­pen,
      c) start-​ och sig­nal­va­pen som lad­das med patro­ner,
      d) arm­borst,
      e) tår­ga­san­ord­ningar och andra till ver­kan och ända­mål jäm­för­liga anord­ningar,
      f) slut­styc­ken, eld­rör, pipor, stom­mar, lådor, trum­mor och mant­lar till skjut­va­pen, eller arm­borststom­mar med avfyr­nings­an­ord­ningar,
      g) anord­ningar som kan bäras i han­den och är avsedda att med elekt­risk ström bedöva män­ni­skor eller till­foga dem smärta, och
      h) anord­ningar som gör att skjut­va­pen kan använ­das med annan ammu­ni­tion än de är avsedda för. Lag (2022:132).

4 §   Vad som sägs om skjut­va­pen gäl­ler inte
      a) salut­ka­no­ner som inte kan lad­das med gastäta enhets­pa­tro­ner,
      b) skjut­va­pen som har till­ver­kats före år 1890 och som inte är avsedda för gastäta enhets­pa­tro­ner,
      c) bult­pi­sto­ler avsedda för bygg­nads­ar­bete,
      d) andra arbets­verk­tyg avsedda för slakt eller för indust­ri­ellt eller lik­nande bruk, och
      e) skju­tan­ord­ningar avsedda för liv­rädd­ning eller lik­nande ända­mål. Lag (2006:386).

5 §   Med ammu­ni­tion för­stås i denna lag patro­ner och pro­jek­ti­ler till hand­va­pen som lagen tilläm­pas på samt tänd­hat­tar och andra tänd­me­del till sådana patro­ner och pro­jek­ti­ler.

6 §   Bestäm­mel­ser om ammu­ni­tion som räk­nas till explo­siva varor finns även i lagen (2010:1011) om brand­far­liga och explo­siva varor. Lag (2010:1012).

7 §   Denna lag gäl­ler inte
      a) hagel och andra mas­siva kulor,
      b) pro­jek­ti­ler avsedda för arm­borst eller för luft-, kolsyre-​, fjäder-​ eller har­pun­va­pen,
      c) kol­sy­re­pa­tro­ner,
      d) patron­hyl­sor utan tänd­hatt avsedda för hand­va­pen som lagen tilläm­pas på, och
      e) patro­ner avsedda för start-​ eller sig­nal­va­pen.

7 a §   Med vapen­ma­ga­sin avses i denna lag lös­tag­bara maga­sin för halv­au­to­ma­tiska skjut­va­pen med cen­tra­lan­tänd­ning, under för­ut­sätt­ning att maga­si­net kan inne­hålla
   - fler än 20 patro­ner, eller
   - fler än 10 patro­ner, om maga­si­net är möj­ligt att sätta in i ett skjut­va­pen vars pipas längd över­sti­ger 30 cm eller vars totala längd över­sti­ger 60 cm. Lag (2023:372).

8 §   I fråga om skjut­va­pen som inne­has av sta­ten gäl­ler endast 1 a kap. 6-11 §§ och 2 a kap. 5 §. Lagen gäl­ler inte ammu­ni­tion, ljud­däm­pare eller vapen­ma­ga­sin som inne­has av sta­ten.

I fråga om skjut­va­pen och ammu­ni­tion som till­ver­kas för sta­ten gäl­ler endast 2 a kap. 1-4 och 6 §§. Lag (2023:372).


1 a kap. Behand­ling av per­son­upp­gif­ter i vapen­re­gis­ter och vapen­ä­ren­den

För­hål­lan­det till annan regle­ring

1 §   Bestäm­mel­serna i detta kapi­tel kom­plet­te­rar Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska per­so­ner med avse­ende på behand­ling av per­son­upp­gif­ter och om det fria flö­det av sådana upp­gif­ter och om upp­hä­vande av direk­tiv 95/46/EG (all­män data­skydds­för­ord­ning), här benämnd EU:s data­skydds­för­ord­ning.

Vid behand­ling av per­son­upp­gif­ter som omfat­tas av EU:s data­skydds­för­ord­ning gäl­ler lagen (2018:218) med kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser till EU:s data­skydds­för­ord­ning och före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till den lagen, om inte annat föl­jer av detta kapi­tel eller före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till kapit­let. Lag (2019:430).

1 a §   Vid behand­ling av per­son­upp­gif­ter som omfat­tas av brotts­da­ta­la­gen (2018:1177) gäl­ler bestäm­mel­serna i detta kapi­tel utö­ver den lagen. Lag (2019:430).

Per­son­upp­gifts­an­svar

2 §   Polis­myn­dig­he­ten är per­son­upp­gifts­an­sva­rig för behand­ling av per­son­upp­gif­ter i vapen­re­gis­ter och vapen­ä­ren­den.
Lag (2019:430).

Behand­ling av käns­liga per­son­upp­gif­ter

3 §   Om upp­gif­ter om en per­son behand­las, får de kom­plet­te­ras med käns­liga per­son­upp­gif­ter när detta är abso­lut nöd­vän­digt för syf­tet med behand­lingen. Käns­liga per­son­upp­gif­ter får också behand­las om det är nöd­vän­digt för dia­ri­e­fö­ring eller om upp­gif­terna har läm­nats till Polis­myn­dig­he­ten i en anmä­lan eller lik­nande och behand­lingen är nöd­vän­dig för hand- lägg­ningen.

Vad som avses med käns­liga per­son­upp­gif­ter fram­går av arti­kel 9.1 i EU:s data­skydds­för­ord­ning och 2 kap. 11-13 §§ brotts­da­ta­la­gen (2018:1177). Lag (2019:430).

4 §   Det är för­bju­det att utföra sök­ningar i syfte att få fram ett urval av per­so­ner grun­dat på käns­liga per­son­upp­gif­ter.
Lag (2019:430).

Till­gången till per­son­upp­gif­ter

5 §   Till­gången till per­son­upp­gif­ter ska begrän­sas till vad varje tjäns­te­man behö­ver för att kunna full­göra sina arbets­upp­gif­ter. Lag (2014:591).

Ska­de­stånd vid per­son­upp­gifts­be­hand­ling som omfat­tas av brotts­da­ta­la­gen

6 §   Bestäm­mel­sen om ska­de­stånd i 7 kap. 1 § brotts­da­ta­la­gen (2018:1177) ska tilläm­pas om behand­ling av per­son­upp­gif­ter som omfat­tas av brotts­da­ta­la­gen skett i strid med detta kapi­tel eller före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till kapit­let. Lag (2019:430).

Vapen­re­gis­ter

7 §   Polis­myn­dig­he­ten ska med hjälp av auto­ma­ti­se­rad behand­ling föra sepa­rata regis­ter över
   1. per­so­ner och orga­ni­sa­tio­ner som enligt denna lag har med­de­lats till­stånd att inneha skjut­va­pen, ammu­ni­tion, ljud­däm­pare eller vapen­ma­ga­sin eller till­stånd att låna skjut­va­pen samt per­so­ner som till­hör hem­vär­nets

per­so­nal och som av För­svars­mak­ten har till­de­lats skjut­va­pen för för­va­ring i bosta­den (vapen­in­ne­ha­var­re­gist­ret),
   2. de skjut­va­pen för vilka till­stånd till inne­hav har med­de­lats enligt denna lag samt skjut­va­pen som upp­hit­tats eller anmälts stulna eller för­svunna (vapen­re­gist­ret),
   3. per­so­ner och orga­ni­sa­tio­ner som har med­de­lats till­stånd enligt denna lag att driva han­del med skjut­va­pen eller yrkes­mäs­sigt för­medla skjut­va­pen eller ammu­ni­tion, fysiska per­so­ner som har ett bety­dande infly­tande över en juri­disk per­son som har till­stånd att driva sådan han­del eller för­med­ling, per­so­ner som har god­känts att som före­stån­dare eller ersät­tare svara för sådan verk­sam­het samt per­so­ner och orga­ni­sa­tio­ner som har med­de­lats till­stånd enligt denna lag att ta emot skjut­va­pen för över­syn eller repa­ra­tion (vapen­hand­lar­re­gist­ret och vapen­mäk­lar­re­gist­ret), och
   4. sam­man­slut­ningar som har auk­to­ri­se­rats enligt denna lag (regist­ret över auk­to­ri­se­rade sam­man­slut­ningar för jakt- eller mål­skytte).

Av vapen­in­ne­ha­var­re­gist­ret får det inte framgå vilka vapen som För­svars­mak­ten har till­de­lat någon som till­hör hem­vär­nets per­so­nal. Regist­ret får inte använ­das för att göra auto­ma­ti­se­rade sam­man­ställ­ningar över per­so­ner som till­hör hem­vär­nets per­so­nal. Lag (2023:372).

Vapen­re­gist­rens ända­mål

8 §   Vapen­re­gist­ren ska ha till ända­mål att
   1. under­lätta hand­lägg­ningen av frå­gor om till­stånd enligt denna lag, och
   2. ge infor­ma­tion om sådana upp­gif­ter som behövs för att före­bygga, för­hindra eller upp­täcka brotts­lig verk­sam­het eller för att utreda eller beivra brott med anknyt­ning till skjut­va­pen. Lag (2014:591).

Beva­rande och gall­ring av upp­gif­ter i vapen­re­gis­ter

9 §   Har upp­hävts genom lag (2019:430).

10 §   Upp­gif­ter om sådana skjut­va­pen och vapen­de­lar som avses i 2 a kap. ska beva­ras i vapen­re­gis­ter i 30 år efter det att skjut­vap­net eller vapen­de­len har skro­tats. Om skjut­vap­net eller vapen­de­len har över­förts till en mot­ta­gare i utlan­det ska upp­gif­terna i stäl­let beva­ras i 30 år efter utför­seln, om skjut­vap­net eller vapen­de­len inte dess­förin­nan har åter­in­förts.

Upp­gif­ter om namn, adress och organisations-​ eller per­son­num­mer avse­ende den som har med­de­lats till­stånd att inneha sådana skjut­va­pen eller vapen­de­lar ska beva­ras under samma tid.

När peri­o­den om 30 år har löpt ut ska per­son­upp­gif­ter i vapen­re­gis­ter rade­ras. Lag (2023:372).

11 §   Upp­gif­ter i vapen­in­ne­ha­var­re­gist­ret om per­so­ner som till­hör hem­vär­nets per­so­nal ska gall­ras när För­svars­mak­ten har med­de­lat att upp­gif­ten inte längre är aktu­ell.
Lag (2014:591).

Utläm­nande av upp­gif­ter i vapen­re­gis­ter

12 §   Per­son­upp­gif­ter som behand­las i vapen­re­gis­ter och som är nöd­vän­diga för att fram­ställa rätts­sta­tistik ska läm­nas till den myn­dig­het som ansva­rar för att fram­ställa sådan sta­tistik. Lag (2014:591).

13 §   Om det är för­en­ligt med svenska intres­sen, får per­son­upp­gif­ter som behand­las i vapen­re­gis­ter läm­nas till
   1. Inter­pol eller Euro­pol, eller till en polis­myn­dig­het eller åklagar­myn­dig­het i en stat som är anslu­ten till Inter­pol, om det behövs för att myn­dig­he­ten eller orga­ni­sa­tio­nen ska kunna före­bygga, för­hindra, upp­täcka, utreda eller beivra brott, eller
   2. utländsk underrättelse-​ eller säker­hets­tjänst.

Upp­gif­ter får vidare läm­nas till en utländsk myn­dig­het eller mel­lan­folk­lig orga­ni­sa­tion, om utläm­nan­det föl­jer av en inter­na­tio­nell över­ens­kom­melse som Sve­rige efter riks­da­gens god­kän­nande har till­trätt. Lag (2014:591).

14 §   Säker­hetspo­li­sen, Tull­ver­ket och Kust­be­vak­ningen får med­ges direktåt­komst till vapen­re­gis­ter.

En myn­dig­het som har bevil­jats direktåt­komst ansva­rar för att till­gången till per­son­upp­gif­ter begrän­sas till vad varje tjäns­te­man behö­ver för att kunna full­göra sina arbets­upp­gif­ter. Lag (2015:448).

Ytter­li­gare före­skrif­ter

15 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar ytter­li­gare före­skrif­ter om
   1. förande av vapen­re­gis­ter,
   2. åtkomst till upp­gif­ter i regist­ren,
   3. digi­tal arki­ve­ring, och
   4. att per­son­upp­gif­ter som behand­las i vapen­re­gis­ter får läm­nas ut även i andra fall än som avses i 12-14 §§.
Lag (2014:591).


2 kap. Till­stånd och auk­to­ri­sa­tion

Till­stånds­plikt

1 §   Till­stånd krävs för att
      a) inneha skjut­va­pen, ammu­ni­tion, ljud­däm­pare eller vapen­ma­ga­sin,
      b) driva han­del med skjut­va­pen,
      c) yrkes­mäs­sigt för­medla skjut­va­pen eller ammu­ni­tion,
      d) yrkes­mäs­sigt ta emot skjut­va­pen för repa­ra­tion eller över­syn, eller
      e) föra in skjut­va­pen, ammu­ni­tion eller ljud­däm­pare till Sve­rige.

Till­stånd krävs inte för den som har fyllt arton år om vap­net har en begrän­sad effekt i för­hål­lande till andra jäm­för­liga skjut­va­pen (effekt­be­grän­sade vapen) och vap­net är
   1. ett kolsyre-​, luft- eller fjä­der­va­pen eller ett vapen med ett annat lik­nande utskjut­nings­me­del och är avsett för mål­skjut­ning, eller
   2. ett har­pun­va­pen.

Till­stånd krävs inte hel­ler om inne­ha­va­ren har lånat vap­net enligt bestäm­mel­serna i 3 kap. 1 a eller 7 §.

Till­stånd krävs inte hel­ler för verk­sam­het som omfat­tas av till­stånd enligt 3 eller 4 § lagen (1992:1300) om krigs­ma­te­riel. Lag (2023:372).

Till­stånds­myn­dig­het

2 §   Polis­myn­dig­he­ten prö­var frå­gor om till­stånd enligt denna lag.

Till­stånd att inneha skjut­va­pen, ammu­ni­tion eller ljud­däm­pare

3 §   Till­stånd att inneha skjut­va­pen får med­de­las
   1. enskilda per­so­ner,
   2. sam­man­slut­ningar för jakt- eller mål­skytte, som upp­fyl­ler höga krav på säker­het i fråga om hand­ha­vande av vapen och
      a) har auk­to­ri­se­rats enligt 17 §, eller
      b) är anslutna till en auk­to­ri­se­rad sam­man­slut­ning och har en sta­bil orga­ni­sa­tion och kon­ti­nu­er­lig skyt­te­verk­sam­het,
   3. huvud­män för museer, om museet får stats­bi­drag enligt sär­skilda före­skrif­ter eller om museet ägs av en kom­mun, en region eller en stif­telse som står under läns­sty­rel­sens till­syn: för vapen som ska ingå i sam­ling­arna, och
   4. auk­to­ri­se­rade bevak­nings­fö­re­tag: för utlå­ning till väk­tare som har med­de­lats till­stånd att som lån inneha ett sådant vapen. Lag (2019:895).

4 §   En enskild per­son får med­de­las till­stånd att inneha ett skjut­va­pen endast om den enskilde behö­ver vap­net för ett god­tag­bart ända­mål. Till­stånd att inneha ett skjut­va­pen som huvud­sak­li­gen har sam­lar­värde, pryd­nads­värde eller sär­skilt affek­tions­värde för sökan­den, får med­de­las även för andra ända­mål än skjut­ning. I ett sådant fall får vap­net inte utan sär­skilt till­stånd använ­das för skjut­ning. Lag (2000:147).

5 §   Till­stånd att inneha skjut­va­pen får med­de­las endast om det skä­li­gen kan antas att vap­net inte kom­mer att miss­bru­kas.

Till­stånd får med­de­las endast för sär­skilt angivna ända­mål.
Till­stånd till inne­hav av skjut­va­pen för skjut­ning får med­de­las endast om vap­net är läm­pat för det ända­mål som till­stån­det skall avse. Till­stån­det får för­e­nas med vill­kor att vap­net skall för­va­ras på ett visst sätt eller att vap­net skall göras var­ak­tigt obruk­bart. Till­stån­det får tids­be­grän­sas, om det med hän­syn till sär­skilda omstän­dig­he­ter kan för­ut­ses att vap­net inte kom­mer att behö­vas var­ak­tigt. Lag (2000:147).

5 a §   Till­stånd att inneha skjut­va­pen, som huvud­sak­li­gen har prydnads-​ eller sär­skilt affek­tions­värde, för andra ända­mål än skjut­ning, får med­de­las endast om vap­net görs var­ak­tigt obruk­bart. Trots detta får till­stånd med­de­las om det finns sär­skilda skäl för att vap­net ska få behål­las i bruk­bart skick.

När det är sär­skilt före­skri­vet får till­stånd som avses i första styc­ket med­de­las endast om vap­net har deak­ti­ve­rats enligt kom­mis­sio­nens genom­fö­ran­de­för­ord­ning (EU) 2015/2403 av den 15 decem­ber 2015 om fast­stäl­lande av gemen­samma rikt­lin­jer om stan­dar­der och meto­der för deak­ti­ve­ring i syfte att se till att deak­ti­ve­rade skjut­va­pen görs irre­ver­si­belt funk­tions­o­dug­liga. Lag (2023:372).

6 §   Till­stånd att inneha hel­au­to­ma­tiska vapen eller enhands­va­pen får med­de­las endast om det finns syn­ner­liga skäl. Detta gäl­ler dock inte för start-​ eller sig­nal­va­pen.
Lag (2014:895).

6 a §   Till­stånd för en enskild att inneha hel­au­to­ma­tiska vapen eller enhands­va­pen för fler­skott ska tids­be­grän­sas till att gälla i högst fem år om inte sär­skilda skäl talar emot en sådan begräns­ning.

Har en ansö­kan om för­nyat till­stånd getts in senast fyra vec­kor innan gil­tig­hets­ti­den för det gäl­lande till­stån­det går ut, ska detta gälla till dess att beslut i fråga om det nya till­stån­det har vun­nit laga kraft. Lag (2014:895).

7 §   Om till­stånd att inneha skjut­va­pen med­de­las någon som ska för­värva ett sådant vapen, gäl­ler till­stån­det under för­ut­sätt­ning att för­vär­vet görs inom sex måna­der från dagen för till­stån­det eller den längre tid som Polis­myn­dig­he­ten bestäm­mer. Lag (2014:591).

8 §   Den som har till­stånd eller rätt att inneha ett visst vapen för skjut­ning får utan sär­skilt till­stånd inneha
   1. ammu­ni­tion till vap­net, om ammu­ni­tio­nen är avsedd för samma ända­mål som till­stån­det eller rät­ten till inne­hav av vap­net avser, och
   2. ljud­däm­pare som pas­sar till vap­net.

Den som har till­stånd eller rätt att inneha ett visst vapen för skjut­ning eller sam­ling får även utan sär­skilt till­stånd inneha vapen­ma­ga­sin som pas­sar till vap­net.

Till­stånd att i andra fall inneha ammu­ni­tion, ljud­däm­pare och vapen­ma­ga­sin får med­de­las enskilda per­so­ner samt sådana sam­man­slut­ningar och huvud­män för museer som får med­de­las till­stånd att inneha skjut­va­pen, om det skä­li­gen kan antas att egen­do­men inte kom­mer att miss­bru­kas. Lag (2023:372).

8 a §   Den som inne­har vapen­ma­ga­sin utan sär­skilt till­stånd enligt 8 § andra styc­ket och som över­lå­ter det vapen som vapen­ma­ga­si­nen pas­sar till, får utan sär­skilt till­stånd fort­sätta att inneha vapen­ma­ga­si­nen under tre måna­der från dagen då vap­net läm­nas ut till för­vär­va­ren.

Om över­lå­ta­ren inom samma tid har gett in en ansö­kan om till­stånd att inneha vapen­ma­ga­si­nen eller ett nytt vapen för skjut­ning eller sam­ling som vapen­ma­ga­si­nen pas­sar till, får han eller hon utan sär­skilt till­stånd fort­sätta att inneha vapen­ma­ga­si­nen till dess ansö­kan har prö­vats slut­ligt.
Lag (2023:372).

9 §   Skjut­va­pen, ammu­ni­tion, ljud­däm­pare eller vapen­ma­ga­sin får över­lå­tas eller yrkes­mäs­sigt för­med­las endast till den som har till­stånd eller rätt att inneha egen­do­men. Om ammu­ni­tion, ljud­däm­pare eller vapen­ma­ga­sin över­låts genom ett ombud ska ombu­det ha eget vapen­till­stånd. Lag (2023:372).

Till­stånd till han­del eller yrkes­mäs­sig för­med­ling

10 §   Till­stånd att driva han­del med skjut­va­pen eller yrkes­mäs­sigt för­medla skjut­va­pen eller ammu­ni­tion får endast med­de­las den som med hän­syn till kun­skap, lag­lyd­nad och övriga omstän­dig­he­ter är lämp­lig att driva sådan verk­sam­het. Till­stånd får med­de­las endast för han­del som ska bedri­vas yrkes­mäs­sigt.

I fråga om en juri­disk per­son ska pröv­ningen enligt första styc­ket, utom när det gäl­ler kra­vet på kun­skap, dess­utom avse de fysiska per­so­ner som har ett bety­dande infly­tande över den juri­diska per­so­nen.

Om det sker en för­änd­ring av vem som har ett bety­dande infly­tande över en juri­disk per­son, ska till­stånds­ha­va­ren sna­rast möj­ligt anmäla för­änd­ringen till Polis­myn­dig­he­ten.
Lag (2023:372).

10 a §   En juri­disk per­son med till­stånd att driva han­del med skjut­va­pen eller yrkes­mäs­sigt för­medla skjut­va­pen eller ammu­ni­tion ska ha en före­stån­dare som ansva­rar för verk­sam­he­ten.

Före­stån­da­ren ska ha god­känts av Polis­myn­dig­he­ten. Lag (2023:372).

10 b §   Om den som har till­stånd att driva han­del med skjut­va­pen eller, i fråga om en juri­disk per­son, före­stån­da­ren för sådan verk­sam­het är för­hind­rad att ansvara för verk­sam­he­ten ska han eller hon sätta en ersät­tare i sitt ställe.

Om före­stån­da­ren för en juri­disk per­son som har till­stånd att yrkes­mäs­sigt för­medla skjut­va­pen eller ammu­ni­tion är för­hind­rad att ansvara för verk­sam­he­ten, får han eller hon sätta en ersät­tare i sitt ställe.

Ersät­ta­ren ska ha god­känts av Polis­myn­dig­he­ten. Lag (2023:372).

10 c §   Endast den som upp­fyl­ler de krav som anges i 10 § första styc­ket får god­kän­nas som före­stån­dare eller ersät­tare.
Lag (2012:306).

10 d §   I ett till­stånd att driva han­del med skjut­va­pen ska det anges vilka typer av skjut­va­pen och vil­ket antal av varje typ av skjut­va­pen till­stån­det avser. Till­stån­det ger rätt att inneha de skjut­va­pen som anges där. Till­stån­det får för­e­nas med vill­kor om hur skjut­vap­nen ska för­va­ras.

Till­stån­det ger dock inte rätt att inneha andra hel­au­to­ma­tiska skjut­va­pen än sådana som har tagits in för en viss köpare.

Ett till­stånd att driva han­del med skjut­va­pen ger rätt att inneha ljud­däm­pare och vapen­ma­ga­sin. Lag (2023:372).

10 e §   En vapen­hand­lare eller yrkes­mäs­sig för­med­lare av skjut­va­pen eller ammu­ni­tion ska under­rätta Polis­myn­dig­he­ten om varje för­värv eller för­sök till för­värv av ammu­ni­tion som han eller hon anser ha varit tvi­vel­ak­tigt på grund av trans­ak­tio­nens karak­tär eller omfatt­ning. Lag (2023:372).

Till­stånd att föra in skjut­va­pen, ammu­ni­tion eller ljud­däm­pare till Sve­rige

11 §   För till­stånd att föra in skjut­va­pen till Sve­rige gäl­ler samma för­ut­sätt­ningar som för till­stånd att inneha vap­nen enligt 3-6 §§.

Till­stånd att föra in ammu­ni­tion eller ljud­däm­pare får med­de­las den som har rätt att inneha egen­do­men i Sve­rige, om det skä­li­gen kan antas att egen­do­men inte kom­mer att miss­bru­kas. Lag (2022:132).

12 §   Inför­sel­till­stånd ger rätt att under den begrän­sade tid och för det ända­mål som anges i till­stån­det i Sve­rige inneha de skjut­va­pen, den ammu­ni­tion och de ljud­däm­pare som förts hit med stöd av till­stån­det. Till­stån­det gäl­ler under för­ut­sätt­ning att egen­do­men förs in inom sex måna­der från dagen för till­stån­det eller den längre tid som Polis­myn­dig­he­ten bestäm­mer. Lag (2022:132).

13 §   Skjut­va­pen, ammu­ni­tion eller ljud­däm­pare får föras in till Sve­rige utan sär­skilt till­stånd i föl­jande fall:
      a) Enskilda per­so­ner får föra in de skjut­va­pen, den ammu­ni­tion och de ljud­däm­pare som de i Sve­rige har rätt att inneha för per­son­ligt bruk. Detta gäl­ler också sådana sam­man­slut­ningar, huvud­män för museer och bevak­nings­fö­re­tag som får med­de­las till­stånd att inneha skjut­va­pen.
      b) Enskilda per­so­ner som har per­ma­nent till­stånd från en behö­rig myn­dig­het i Dan­mark, Fin­land eller Norge att där inneha jakt- eller täv­lings­skjut­va­pen för eget bruk, får med­föra dessa vapen med till­hö­rande ammu­ni­tion och ljud­däm­pare
   - vid vis­telse i Sve­rige för till­fäl­lig använd­ning vid jakt eller täv­ling här,
   - vid resa genom Sve­rige till Dan­mark, Fin­land eller Norge i anslut­ning till till­fäl­lig använd­ning vid jakt eller täv­ling i något av dessa län­der.

Den som har fört in vapen, ammu­ni­tion och ljud­däm­pare för sådan jakt eller täv­ling i Sve­rige som avses i första styc­ket b får utan till­stånd inneha egen­do­men i Sve­rige under högst tre måna­der från dagen för infö­ran­det. Lag (2022:132).

14 §   Skjut­va­pen, ammu­ni­tion och ljud­däm­pare får inte för­va­ras på tul­la­ger eller i fri­zon utan med­gi­vande av Polis­myn­dig­he­ten. Lag (2022:132).

15 §   Skjut­va­pen, ammu­ni­tion och ljud­däm­pare som en resande fört med till Sve­rige för per­son­ligt bruk men inte haft rätt att föra in, får föras ut om egen­do­men anmälts i behö­rig ord­ning för Tull­ver­ket. Egen­do­men till­fal­ler sta­ten om den inte förs ut inom antingen fyra måna­der efter en sådan anmä­lan eller inom den längre tid som Tull­ver­ket i det enskilda fal­let bestäm­mer. I ett sådant fall ska egen­do­men behand­las som om den hade för­kla­rats för­ver­kad. Lag (2022:132).

16 §   Den som har rätt att driva han­del med skjut­va­pen får med­de­las till­stånd att till Sve­rige föra in sådana skjut­va­pen som omfat­tas av han­dels­till­stån­det. I fråga om hel­au­to­ma­tiska skjut­va­pen krävs till­stånd för inför­sel i varje sär­skilt fall.
Lag (2000:147).

Auk­to­ri­sa­tion och till­syn av sam­man­slut­ningar för jakt- eller mål­skytte

17 §   En sam­man­slut­ning för jakt- eller mål­skytte får auk­to­ri­se­ras om den har en sta­bil orga­ni­sa­tion, kon­ti­nu­er­lig skyt­te­verk­sam­het och ord­ning för säker vapen­han­te­ring.

Polis­myn­dig­he­ten prö­var frå­gor om auk­to­ri­sa­tion.
Lag (2014:895).

18 §   Polis­myn­dig­he­ten utö­var till­syn över auk­to­ri­se­rade sam­man­slut­ningar för jakt- eller mål­skytte.

Vid till­sy­nen ska Polis­myn­dig­he­ten kon­trol­lera att för­ut­sätt­ning­arna för auk­to­ri­sa­tion som anges i 17 § fort­fa­rande är upp­fyllda.

En auk­to­ri­se­rad sam­man­slut­ning ska på begä­ran lämna Polis­myn­dig­he­ten de upp­lys­ningar om verk­sam­he­ten som myn­dig­he­ten behö­ver för sin till­syn. Lag (2014:895).

Avgif­ter

19 §   Polis­myn­dig­he­ten får ta ut avgif­ter för pröv­ning av ansök­ningar enligt denna lag eller före­skrif­ter som med­de­las med stöd av denna lag. Lag (2015:335).

20 §   Har upp­hävts genom lag (2014:591).

21 §   Har upp­hävts genom lag (2014:591).

22 §   Har upp­hävts genom lag (2014:591).


2 a kap. Märk­ning

Vid till­verk­ning m.m.

1 §   Med till­verk­ning för­stås i denna lag fram­ställ­ning av sådana vapen och vapen­de­lar som anges i 2 och 3 §§. Med till­verk­ning för­stås även sådan änd­ring eller ombygg­nad av ett vapen som med­för att det till funktions-​ eller verk­nings­grad blir ett väsent­ligt annorlunda vapen. Lag (2011:467).

2 §   Den som till­ver­kar ett skjut­va­pen som är avsett att skjuta ut hagel, kulor eller andra pro­jek­ti­ler med hjälp av ett antänd­bart drivämne, ska förse vap­net med en unik märk­ning som omfat­tar till­ver­ka­rens namn, lan­det eller plat­sen för till­verk­ningen, seri­e­num­mer och till­verk­ningsår, om till­verk­nings­å­ret inte fram­går av seri­e­num­ret. Detta gäl­ler inte den som till­ver­kar ett skjut­va­pen av vapen­de­lar som redan är märkta på före­skri­vet sätt.

Märk­ningen ska vara pla­ce­rad på skjut­vap­nets
   1. slut­stycke eller trumma,
   2. eld­rör eller pipa, och
   3. stomme, låda och man­tel.

Märk­ningen ska om möj­ligt även inne­fatta upp­gift om modell.

Kra­vet på märk­ning gäl­ler inte om en vapen­del är för liten för att kunna mär­kas på före­skri­vet sätt. Vapen­de­len ska då mär­kas med åtminstone ett seri­e­num­mer eller lik­nande. Lag (2023:372).

3 §   Vad som anges i 2 § gäl­ler också den som till­ver­kar ett obruk­bart vapen, om vap­net i bruk­bart skick skulle utgöra ett sådant skjut­va­pen som omfat­tas av nämnda para­graf.
Lag (2011:467).

4 §   Den som till­ver­kar någon av de vapen­de­lar som anges i 2 § andra styc­ket ska förse vapen­de­len med en märk­ning av det slag som före­skrivs i 2 §. Detta gäl­ler dock inte om till­ver­ka­ren ska infoga vapen­de­len i ett vapen som ska mär­kas vid till­verk­ningen. Lag (2023:372).

5 §   När vapen eller vapen­de­lar som anges i 2 och 3 §§ över­låts från sta­ten till någon annan för per­ma­nent civilt bruk ska den myn­dig­het som över­lå­ter före­må­let se till att det är märkt på det sätt som anges i 2 §. Före­må­let ska också ha en märk­ning av vil­ken det fram­går att en svensk myn­dig­het har över­lå­tit det.

Första styc­ket gäl­ler inte vapen som sta­ten har löst in enligt 7 kap. Lag (2023:372).

6 §   Den som till­ver­kar ammu­ni­tion till ett sådant skjut­va­pen som anges i 2 § ska märka varje för­pack­ning med kom­plett ammu­ni­tion med upp­gift om ammu­ni­tion­styp, kali­ber, varu­par­ti­ets iden­ti­fi­ka­tions­num­mer och till­ver­ka­rens namn.

Första styc­ket gäl­ler inte ammu­ni­tion som anges i 3 § 2 för­ord­ningen (1992:1303) om krigs­ma­te­riel. Lag (2011:467).

Vid inför­sel

7 §   Den som för in vapen eller vapen­de­lar som anges i 2 och 3 §§ till Sve­rige från en stat utan­för Euro­pe­iska uni­o­nen ska senast inom en månad efter inför­seln se till att före­må­let är märkt på det sätt som anges i 2 §. Märk­ningen ska också visa att före­må­let har förts in till Sve­rige och året för inför­seln.

Första styc­ket gäl­ler inte den som till­fäl­ligt, under högst tre måna­der från dagen för inför­seln, för in vapen eller vapen­de­lar till Sve­rige för
   1. använd­ning vid jakt eller täv­lings­skytte,
   2. repa­ra­tion, över­syn, ser­vice eller vär­de­ring,
   3. utställ­ning eller mässa,
   4. resa genom lan­det, eller
   5. använd­ning av före­trä­dare för en annan stats myn­dig­het vid till­fäl­lig tjänst­gö­ring i lan­det. Lag (2023:372).

8 §   Polis­myn­dig­he­ten får efter ansö­kan medge undan­tag från skyl­dig­he­ten enligt 7 § att märka ett vapen eller en vapen­del, om före­må­let är av sär­skilt stort histo­riskt värde och det finns sär­skilda skäl.

Kom­mer ansö­kan in till Polis­myn­dig­he­ten inom en månad efter inför­seln gäl­ler inte skyl­dig­he­ten att märka före­må­let enligt 7 § första styc­ket.

Om Polis­myn­dig­he­ten eller dom­stol avslu­tar ären­det på annat sätt än genom att bifalla ansö­kan, ska före­må­let mär­kas inom en månad från det att beslu­tet eller domen fått laga kraft.
Lag (2023:372).


3 kap. Utlå­ning av skjut­va­pen

1 §   Ett till­stånds­plik­tigt skjut­va­pen får inte lånas ut till någon annan än den som har till­stånd att inneha vap­net.

Trots första styc­ket får utlå­ning ske i de fall som anges i 1 a och 7 §§. Lag (2006:386).

1 a §   Den som har rätt att inneha ett skjut­va­pen får vid enstaka till­fäl­len låna ut vap­net om
   1. utlå­ningen sker för samma ända­mål som utlå­na­rens till­stånd avser,
   2. utlå­ningen avser en tid om högst två vec­kor, och
   3. lån­ta­ga­ren har till­stånd enligt 9 § att låna skjut­va­pen.

Sådant till­stånd som avses i första styc­ket 3 krävs dock inte om
   1. lån­ta­ga­ren har till­stånd att inneha vapen av samma typ som lånet avser,
   2. vap­net inne­has och används under lån­gi­va­rens upp­sikt, under upp­sikt av någon annan per­son som har god­känts av Polis­myn­dig­he­ten att när­vara vid prov­skjut­ning eller under upp­sikt av en sådan sam­man­slut­ning som får med­de­las till­stånd att inneha skjut­va­pen, eller
   3. lånet avser ett start-​ eller sig­nal­va­pen.
Lag (2014:591).

2 §   Ett skjut­va­pen får inte lånas ut till den som kan antas komma att miss­bruka vap­net.

3 §   Ett skjut­va­pen får lånas ut till den som är under arton år endast om
      a) vap­net skall använ­das vid en övning eller täv­ling som äger rum under upp­sikt av en sådan sam­man­slut­ning som får med­de­las till­stånd att inneha skjut­va­pen,
      b) lån­ta­ga­ren har fyllt fem­ton år, vap­net skall inne­has och använ­das under lån­gi­va­rens upp­sikt och det inte är fråga om ett enhands­va­pen eller hel­au­to­ma­tiskt vapen,
      c) utlå­ningen avser ett effekt­be­grän­sat vapen och vap­net skall inne­has och använ­das under lån­gi­va­rens upp­sikt,
      d) utlå­ningen avser start-​ eller sig­nal­va­pen som skall använ­das vid täv­ling eller övning, eller
      e) lån­ta­ga­ren har till­stånd att inneha ett vapen av samma typ.
Lag (2000:147).

4 §   Enhands­va­pen och hel­au­to­ma­tiska vapen får lånas ut endast för använd­ning under lån­gi­va­rens upp­sikt eller för övning eller täv­ling som äger rum under upp­sikt av en sådan sam­man­slut­ning som får med­de­las till­stånd att inneha skjut­va­pen.

Detta gäl­ler inte om lån­ta­ga­ren själv har rätt att inneha ett sådant vapen eller i fråga om start-​ eller sig­nal­va­pen.
Lag (2000:147).

5 §   Om inne­ha­vet av ett skjut­va­pen krä­ver att den enskilde skall ha avlagt skyt­te­prov eller genom­gått en viss utbild­ning eller på annat sätt visat sig vara lämp­lig att inneha vap­net, får ett sådant vapen lånas ut endast till den som upp­fyl­ler samma krav.

Detta gäl­ler dock inte när vap­net skall använ­das enbart för prov­skjut­ning, övning eller täv­ling på skjut­bana eller vid jakt under lån­gi­va­rens upp­sikt.

6 §   Vapen­hand­lare får låna ut skjut­va­pen till den som fyllt arton år för sådan prov­skjut­ning på skjut­bana som äger rum under upp­sikt av en sådan sam­man­slut­ning som får med­de­las till­stånd att inneha skjut­va­pen eller av vapen­hand­la­ren själv eller någon annan per­son som har god­känts av Polis­myn­dig­he­ten att när­vara vid prov­skjut­ning.

Kra­vet på upp­sikt gäl­ler inte om lån­ta­ga­ren själv har rätt att inneha ett vapen av den typ som lånet avser eller i fråga om start-​ eller sig­nal­va­pen. Lag (2014:591).

7 §   Ett auk­to­ri­se­rat bevak­nings­fö­re­tag får i sam­band med bevak­nings­upp­drag som krä­ver beväp­ning låna ut skjut­va­pen till före­ta­gets väk­tare. Före­ta­get får dock endast låna ut vapen till den som har med­de­lats sär­skilt till­stånd att som lån inneha skjut­va­pen för sådant ända­mål.

8 §   Skjut­va­pen får inte lånas ut till den som har fått ett skjut­va­pen för­kla­rat för­ver­kat eller ett till­stånd att inneha skjut­va­pen åter­kal­lat, om inte lån­ta­ga­ren ändå är berät­ti­gad att inneha vapen av den typ som lånet avser. Har någon fått ett skjut­va­pen omhän­der­ta­get, får vapen av den typ som omhän­der­ta­gits inte lånas ut till honom eller henne.

Trots första styc­ket får ett vapen, efter sär­skilt till­stånd av Polis­myn­dig­he­ten, lånas ut för övning eller täv­ling som äger rum under upp­sikt av en sådan sam­man­slut­ning som får med­de­las till­stånd att inneha skjut­va­pen. Lag (2014:591).

9 §   Till­stånd att låna skjut­va­pen får med­de­las fysiska per­so­ner. Sådant till­stånd får med­de­las endast till den som behö­ver låna vapen för ett god­tag­bart ända­mål och om det skä­li­gen kan antas att han eller hon inte kom­mer att miss­bruka sådana vapen som ansö­kan avser. Lag (2006:386).

10 §   Den som har till­stånd att låna skjut­va­pen får under den tid som han eller hon inne­har ett vapen som lån även inneha ammu­ni­tion, ljud­däm­pare och vapen­ma­ga­sin till vap­net utan sär­skilt till­stånd. Lag (2023:372).


4 kap. Änd­ring, repa­ra­tion och skrot­ning av skjut­va­pen

1 §   Ett till­stånd att inneha ett skjut­va­pen upp­hör att gälla, om vap­net änd­ras så att det till funktions-​ eller verk­nings­grad blir ett väsent­ligt annorlunda vapen. Detta gäl­ler dock inte om inne­ha­va­ren har till­stånd att driva han­del med skjut­va­pen och även det änd­rade vap­net omfat­tas av till­stån­det.

2 §   Vid repa­ra­tion av ett skjut­va­pen får, utan sär­skilt till­stånd, en för­sli­ten eller på annat sätt oan­vänd­bar vapen­del bytas ut mot en ny lika­dan.

Den som har sär­skilt till­stånd att inneha slut­styc­ken, ljud­däm­pare, eld­rör, pipor, stom­mar, lådor eller trum­mor eller arm­borststom­mar med avfyr­nings­an­ord­ningar får utan till­stånd byta ut en sådan del mot en ny lika­dan, om den utbytta delen läm­nas för skrot­ning och bytet genast anmäls till Polis­myn­dig­he­ten. Lag (2006:386).

3 §   För repa­ra­tion eller över­syn får skjut­va­pen läm­nas till och till­fäl­ligt inne­has av den som får driva han­del med sådana vapen eller den som har till­stånd att ta emot vapen för sådana åtgär­der. För repa­ra­tion eller över­syn får ett vapen också läm­nas till den som skulle ha rätt att låna och själv­stän­digt handha vap­net. Lag (2006:386).

4 §   Skjut­va­pen som ska skro­tas ska läm­nas till Polis­myn­dig­he­ten. Den som läm­nar ett vapen för skrot­ning ska bifoga till­stånds­be­vi­set. Lag (2014:591).


5 kap. För­va­ring och trans­port av skjut­va­pen, ammu­ni­tion och ljud­däm­pare

1 §   Den som inne­har skjut­va­pen, ammu­ni­tion eller ljud­däm­pare är skyl­dig att ta hand om egen­do­men och hålla den under sådan upp­sikt att det inte finns risk för att någon obe­hö­rig kom­mer åt den. Lag (2022:132).

2 §   När skjut­va­pen inte används ska de för­va­ras i säker­hets­skåp eller i något annat lika säkert för­va­rings­ut­rymme.

Effekt­be­grän­sade skjut­va­pen samt sådana före­mål som enligt 1 kap. 3 § jäm­ställs med skjut­va­pen får dock för­va­ras på annat betryg­gande sätt så att det inte finns risk för att någon obe­hö­rig kom­mer åt dem. Ammu­ni­tion och ljud­däm­pare ska för­va­ras under säkert lås eller på något annat lika betryg­gande sätt. Lag (2022:132).

3 §   En inne­ha­vare får lämna över sina skjut­va­pen, sin ammu­ni­tion eller sina ljud­däm­pare till någon annan för för­va­ring, om han eller hon inte själv kan ta hand om egen­do­men eller om det annars finns sär­skilda skäl. För sådan för­va­ring krävs till­stånd om inte utlå­ning i mot­sva­rande fall är tillå­ten enligt 3 kap. Vid till­stånds­pröv­ningen ska Polis­myn­dig­he­ten sär­skilt beakta möj­lig­he­ten för mot­ta­ga­ren att erbjuda en säker för­va­ring. Till­stån­det ska tids­be­grän­sas.

Den som för­va­rar vap­net får använda det endast om han eller hon har till­stånd att inneha vapen av samma typ.
Lag (2022:132).

4 §   Den som skic­kar eller trans­por­te­rar ett skjut­va­pen, ammu­ni­tion eller ljud­däm­pare ska vidta betryg­gande åtgär­der för att för­hindra att någon obe­hö­rig kom­mer åt egen­do­men. Vap­net ska vara olad­dat och, i den utsträck­ning det är lämp­ligt, isär­ta­get och ner­pac­kat. Lag (2022:132).

5 §   När det finns sär­skild anled­ning till det får Polis­myn­dig­he­ten även i annat fall än som avses i 2 kap.
besluta att till­stånd att inneha skjut­va­pen ska för­e­nas med vill­kor att vap­net ska för­va­ras på visst sätt.
Lag (2014:591).

6 §   Skjut­va­pen får med­fö­ras på all­män plats endast om vap­net enligt sär­skilda före­skrif­ter ingår i utrust­ning för viss tjänst eller visst upp­drag eller om det annars med hän­syn till vap­nets art, syf­tet med inne­ha­vet och övriga omstän­dig­he­ter är att anse som befo­gat. Det­samma gäl­ler i fråga om skjut­va­pen inom skol­om­råde, där grundskole-​ eller gym­na­si­e­un­der­vis­ning bedrivs, eller i for­don på all­män plats. Lag (2000:147).

7 §   Den som har till­stånd att inneha skjut­va­pen är skyl­dig att låta Polis­myn­dig­he­ten få till­träde för att kon­trol­lera att för­va­rings­be­stäm­mel­serna följs. Lag (2014:591).


6 kap. Åter­kal­lelse av till­stånd, omhän­der­ta­gande av vapen och ammu­ni­tion, m.m.

Åter­kal­lelse av till­stånd

1 §   Ett till­stånd att inneha skjut­va­pen eller att föra in skjut­va­pen till Sve­rige ska åter­kal­las av Polis­myn­dig­he­ten om
      a) till­stånds­ha­va­ren visat sig vara olämp­lig att inneha skjut­va­pen,
      b) till­stånds­ha­va­ren utan god­tag­bar anled­ning väg­rat Polis­myn­dig­he­ten till­träde för att kon­trol­lera att för­va­rings­be­stäm­mel­serna följs,
      c) för­ut­sätt­ning­arna för till­stån­det inte längre finns, eller
      d) det annars finns någon skä­lig anled­ning att åter­kalla till­stån­det.

Första styc­ket gäl­ler också i fråga om till­stånd att för­vara skjut­va­pen hos någon annan. Lag (2014:591).

2 §   Ett till­stånd att inneha ammu­ni­tion, ljud­däm­pare eller vapen­ma­ga­sin ska åter­kal­las av Polis­myn­dig­he­ten om
      a) för­ut­sätt­ning­arna för till­stån­det inte längre finns,
      b) till­stånds­ha­va­ren har miss­bru­kat den egen­dom som till­stån­det gäl­ler, eller
      c) det annars finns någon skä­lig anled­ning att åter­kalla till­stån­det. Lag (2023:372).

3 §   Ett till­stånd att driva han­del med skjut­va­pen eller yrkes­mäs­sigt för­medla skjut­va­pen eller ammu­ni­tion ska åter­kal­las av Polis­myn­dig­he­ten om
      a) till­stånds­ha­va­ren inte längre dri­ver verk­sam­he­ten yrkes­mäs­sigt,
      b) för­ut­sätt­ning­arna för till­stån­det inte längre finns, eller
      c) det annars finns någon skä­lig anled­ning att åter­kalla till­stån­det.

Till­stån­det får också åter­kal­las om till­stånds­ha­va­ren har åsi­do­satt en bestäm­melse i denna lag eller en före­skrift eller ett vill­kor som med­de­lats med stöd av lagen.

Första och andra styc­kena gäl­ler på mot­sva­rande sätt i fråga om till­stånd att ta emot skjut­va­pen för repa­ra­tion eller över­syn. Lag (2023:372).

3 a §   Ett till­stånd att låna skjut­va­pen ska åter­kal­las av Polis­myn­dig­he­ten om
      a) inne­ha­va­ren har visat sig vara olämp­lig att inneha skjut­va­pen,
      b) för­ut­sätt­ningar för till­stån­det inte längre finns, eller
      c) det annars finns någon skä­lig anled­ning att åter­kalla till­stån­det. Lag (2014:591).

Åter­kal­lelse av god­kän­nande

3 b §   Ett god­kän­nande som före­stån­dare eller ersät­tare ska åter­kal­las av Polis­myn­dig­he­ten om för­ut­sätt­ning­arna för god­kän­nan­det inte längre finns. Lag (2014:591).

Åter­kal­lelse av auk­to­ri­sa­tion

3 c §   En auk­to­ri­sa­tion enligt 2 kap. 17 § ska åter­kal­las av Polis­myn­dig­he­ten om för­ut­sätt­ning­arna för auk­to­ri­sa­tio­nen inte längre finns. Lag (2014:895).

Omhän­der­ta­gande av vapen, ammu­ni­tion, vapen­till­be­hör och till­stånds­be­vis

4 §   Polis­myn­dig­he­ten ska besluta att ett vapen med till­hö­rande ammu­ni­tion, ljud­däm­pare, vapen­ma­ga­sin och till­stånds­be­vis ska tas om hand om
      a) det finns risk att vap­net miss­bru­kas, eller
      b) det är san­no­likt att till­stån­det att inneha vap­net kom­mer att åter­kal­las och sär­skilda omstän­dig­he­ter inte talar emot ett omhän­der­ta­gande.

Om ris­ken för miss­bruk är över­häng­ande, får egen­do­men tas om hand även utan ett sådant beslut. En sådan åtgärd får vid­tas av polis­män, jakt­till­syns­män som läns­sty­rel­sen för­ord­nat, kust­be­vak­nings­tjäns­te­män, tull­tjäns­te­män eller sär­skilt för­ord­nade tjäns­te­män vid läns­sty­rel­sen. Åtgär­den ska skynd­samt anmä­las till Polis­myn­dig­he­ten, som ome­del­bart ska pröva om omhän­der­ta­gan­det ska bestå. Lag (2024:731).

4 a §   Om Polis­myn­dig­he­ten har beslu­tat om omhän­der­ta­gande enligt 4 §, ska frå­gan om åter­kal­lelse av till­stån­det prö­vas skynd­samt.

Till­stån­det är ogil­tigt till dess att frå­gan om åter­kal­lelse har prö­vats.

Åter­kal­las inte till­stån­det ska till­stånds­be­vi­set ome­del­bart läm­nas till­baka. Lag (2014:591).

4 b §   Med­för någon ett skjut­va­pen utan att kunna visa att han eller hon har rätt att inneha vap­net, får vap­net omhän­der­tas. En sådan åtgärd får vid­tas av polis­män, jakt­till­syns­män som läns­sty­rel­sen för­ord­nat eller av kust­be­vak­nings­tjäns­te­män eller tull­tjäns­te­män.

Sedan en vecka för­flu­tit efter omhän­der­ta­gan­det ska vap­net åter­stäl­las, om det inte har tagits i beslag eller det till­stånd som med­fört rätt att inneha vap­net har åter­kal­lats. Det­samma gäl­ler dess­förin­nan, om den som med­förde vap­net kan styrka sin rätt att ha detta med sig. Lag (2024:731).

5 §   Om det finns någon som har rätt att inneha och för­foga över skjut­va­pen, ammu­ni­tion, ljud­däm­pare eller vapen­ma­ga­sin som tagits om hand, ska egen­do­men läm­nas till­baka så snart det skä­li­gen kan antas att det inte längre finns någon risk för miss­bruk. Lag (2023:372).

Anmäl­nings­skyl­dig­het

6 §   En läkare som bedö­mer att en pati­ent av medi­cinska skäl är olämp­lig att inneha skjut­va­pen ska ome­del­bart anmäla detta till Polis­myn­dig­he­ten. Anmä­lan behö­ver inte göras om det med hän­syn till omstän­dig­he­terna står klart för läka­ren att pati­en­ten inte har till­stånd att inneha skjut­va­pen.

Den anmäl­nings­skyl­dig­het som läkare har enligt första styc­ket gäl­ler även i fråga om en per­son som genom­går rätts­psy­ki­a­trisk under­sök­ning eller utred­ning enligt 7 § lagen (1991:2041) om sär­skild per­sonut­red­ning i brott­mål, m.m. Lag (2014:591).

7 §   Om Polis­myn­dig­he­ten får kän­ne­dom om omstän­dig­he­ter som kan med­föra att en per­son som till­hör hem­vär­nets per­so­nal är olämp­lig att inneha skjut­va­pen, ska myn­dig­he­ten ome­del­bart under­rätta För­svars­mak­ten om dessa omstän­dig­he­ter. Om Säker­hetspo­li­sen får kän­ne­dom om sådana omstän­dig­he­ter ska myn­dig­he­ten i så stor utsträck­ning som dess verk­sam­het med­ger det under­rätta För­svars­mak­ten om dessa. Lag (2015:448).


7 kap. Inlö­sen av vapen, ammu­ni­tion och vapen­till­be­hör

1 §   Skjut­va­pen, ammu­ni­tion, ljud­däm­pare eller vapen­ma­ga­sin ska lösas in av sta­ten om
      a) till­stån­det att inneha egen­do­men har åter­kal­lats utan att den sam­ti­digt har för­kla­rats för­ver­kad eller tagits i beslag,
      b) inne­ha­va­ren har avli­dit,
      c) ansö­kan har avsla­gits i fråga om till­stånd att inneha vapen, ammu­ni­tion, ljud­däm­pare eller vapen­ma­ga­sin som för­vär­vats genom arv, tes­ta­mente eller bodel­ning, eller
      d) en dom­stol har beslu­tat att vapen, ammu­ni­tion, ljud­däm­pare eller vapen­ma­ga­sin, som någon inne­har utan att ha rätt till det, inte ska för­ver­kas eller åkla­ga­ren i ett sådant fall har beslu­tat att inte föra talan om för­ver­kande. Lag (2023:372).

2 §   Skjut­va­pen, ammu­ni­tion, ljud­däm­pare eller vapen­ma­ga­sin ska inte lösas in om egen­do­men läm­nas för skrot­ning eller över­låts till någon som har rätt att inneha den och om detta görs inom
      a) ett år från det att inne­ha­va­ren avled, eller
      b) tre måna­der från det att till­stån­det att inneha egen­do­men åter­kal­la­des, ansö­kan om inne­hav avslogs, beslut i för­ver­kan­de­frå­gan med­de­la­des av en dom­stol eller en åkla­gare eller besla­get häv­des.

Vap­nen, ammu­ni­tio­nen, ljud­däm­parna eller vapen­ma­ga­si­nen ska inte hel­ler lösas in om ansö­kan om till­stånd att inneha egen­do­men görs inom samma tid. Om ansö­kan avslås ska egen­do­men lösas in, om den inte inom tre måna­der från dagen för beslu­tet i till­stånd­sä­ren­det över­låts till någon som har rätt att inneha den.

Polis­myn­dig­he­ten får medge för­läng­ning av tids­fris­terna, varje gång med högst sex måna­der. Lag (2023:372).

3 §   En inne­ha­vare av skjut­va­pen, ammu­ni­tion, ljud­däm­pare eller vapen­ma­ga­sin som ska lösas in är skyl­dig att enligt Polis­myn­dig­he­tens beslut lämna över egen­do­men till myn­dig­he­ten eller den som myn­dig­he­ten bestäm­mer. Om det finns ett till­stånds­be­vis eller någon annan mot­sva­rande hand­ling, ska även den läm­nas över till Polis­myn­dig­he­ten. Lag (2023:372).

4 §   För vapen, ammu­ni­tion, ljud­däm­pare eller vapen­ma­ga­sin som löses in ska en ersätt­ning beta­las med ett belopp som mot­sva­rar mark­nads­vär­det. Lag (2023:372).

5 §   Polis­myn­dig­he­ten prö­var frå­gor om inlö­sen enligt denna lag.


8 kap. Vapen, ammu­ni­tion och vapen­till­be­hör i döds­bon och kon­kurs­bon

1 §   Skjut­va­pen, ammu­ni­tion, ljud­däm­pare och vapen­ma­ga­sin som ingår i ett dödsbo eller ett kon­kursbo, får utan sär­skilt till­stånd inne­has av den som har tagit hand om boet till dess
      a) egen­do­men har över­lå­tits till någon som är berät­ti­gad att inneha den,
      b) egen­do­men ska över­läm­nas enligt 2 § eller, i fråga om döds­bon, 7 kap. 3 §, eller
      c) i fråga om kon­kurs­bon, kon­kur­sen har avslu­tats.
Lag (2023:372).

2 §   Om skjut­va­pen, ammu­ni­tion, ljud­däm­pare eller vapen­ma­ga­sin ingår i ett dödsbo eller ett kon­kursbo, får Polis­myn­dig­he­ten besluta att egen­do­men tills vidare ska för­va­ras av myn­dig­he­ten eller någon annan som myn­dig­he­ten anvi­sar, när det finns sär­skild anled­ning till det. Den som har hand om boet är skyl­dig att efter Polis­myn­dig­he­tens beslut lämna över egen­do­men till den som ska för­vara den. Lag (2023:372).

3 §   Bestäm­mel­ser om inlö­sen av vapen, ammu­ni­tion, ljud­däm­pare och vapen­ma­ga­sin i döds­bon finns i 7 kap. Lag (2023:372).


9 kap. Straff och för­ver­kande

1 §   Den som upp­såt­li­gen inne­har ett skjut­va­pen utan att ha rätt till det eller över­lå­ter, yrkes­mäs­sigt för­med­lar eller lånar ut ett skjut­va­pen till någon som inte har rätt att inneha vap­net döms för vapen­brott till fäng­else i högst fem år.

Om gär­ningen har begåtts av oakt­sam­het eller om brot­tet är ringa, döms till böter eller fäng­else i högst sex måna­der.
Lag (2023:872).

1 a §   Om brott som avses i 1 § första styc­ket är grovt, döms för grovt vapen­brott till fäng­else i lägst fyra och högst sju år. Vid bedöm­ningen av om brot­tet är grovt ska det sär­skilt beak­tas om
   1. vap­net har inne­hafts på all­män plats eller på en annan plats där män­ni­skor bru­kar sam­las eller har sam­lats eller i ett for­don på en sådan plats,
   2. vap­net har varit av sär­skilt far­lig beskaf­fen­het,
   3. inne­ha­vet, över­lå­tel­sen, för­med­lingen eller utlå­ningen har avsett flera vapen,
   4. vap­net har inne­hafts i en sådan miljö att det typiskt sett kan befa­ras komma till brotts­lig använd­ning, eller
   5. gär­ningen annars har varit av sär­skilt far­lig art.

Om brott som avses i 1 § första styc­ket är syn­ner­li­gen grovt, döms för syn­ner­li­gen grovt vapen­brott till fäng­else i lägst sex och högst tio år. Vid bedöm­ningen av om brot­tet är syn­ner­li­gen grovt ska det sär­skilt beak­tas om inne­ha­vet, över­lå­tel­sen, för­med­lingen eller utlå­ningen har avsett ett stort antal vapen eller flera vapen av sär­skilt far­lig beskaf­fen­het.

Vid bedöm­ningen enligt första och andra styc­kena ska ett enhands­va­pen anses vara av sär­skilt far­lig beskaf­fen­het, om det är kraft­fullt eller har en sär­skilt far­lig kon­struk­tion eller utform­ning. Lag (2023:872).

1 b §   Till böter eller fäng­else i högst ett år döms den som upp­såt­li­gen bry­ter mot bestäm­mel­serna om märk­ning i 2 a kap. 2 § första, andra och fjärde styc­kena, 3, 4, 7 eller 8 §. Det­samma gäl­ler den som upp­såt­li­gen för­fals­kar eller utan lov utplå­nar, avlägs­nar eller änd­rar sådan märk­ning.

Till ansvar för brott mot bestäm­mel­serna om märk­ning i 2 a kap. 7 eller 8 § döms det inte om gär­ningen är belagd med straff enligt 1 eller 1 a §. Lag (2023:372).

2 §   Till böter eller fäng­else i högst sex måna­der döms den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het
      a) miss­bru­kar rät­ten att inneha ett skjut­va­pen genom att använda det för något annat ända­mål än det som han eller hon är berät­ti­gad till,
      b) bry­ter mot bestäm­mel­serna om över­läm­nande till för­va­ring hos någon annan i 5 kap. 3 § första styc­ket eller om trans­port i 5 kap. 4 § eller mot vill­kor i fråga om för­va­ring av vapen som med­de­lats med stöd av denna lag,
      c) bry­ter mot bestäm­mel­serna om för­va­ring i 5 kap. 1-3 §§ i fråga om skjut­va­pen, ammu­ni­tion eller ljud­däm­pare som inne­has av sam­man­slut­ningar, huvud­män för museer eller auk­to­ri­se­rade bevak­nings­fö­re­tag eller i fråga om skjut­va­pen som inne­has av vapen­hand­lare,
      d) inne­har ammu­ni­tion, ljud­däm­pare eller vapen­ma­ga­sin utan att ha rätt till det,
      e) över­lå­ter eller yrkes­mäs­sigt för­med­lar ammu­ni­tion, ljud­däm­pare eller vapen­ma­ga­sin till någon som inte har rätt att inneha egen­do­men,
      f) dri­ver han­del med skjut­va­pen eller yrkes­mäs­sigt för­med­lar skjut­va­pen eller ammu­ni­tion utan till­stånd,
      g) med­för skjut­va­pen i strid med bestäm­mel­serna i 5 kap. 6 §,
      h) bry­ter mot före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 11 kap. 1 § d genom att olov­li­gen över­föra vapen eller ammu­ni­tion till ett annat land, eller
      i) för­va­rar skjut­va­pen eller ljud­däm­pare åt någon annan utan att ett före­skri­vet till­stånd till för­va­ringen finns, eller bry­ter mot bestäm­mel­serna om använd­ning vid för­va­ring i 5 kap. 3 § andra styc­ket.

I ringa fall ska det inte dömas till ansvar för otillå­tet inne­hav av ammu­ni­tion, ljud­däm­pare eller vapen­ma­ga­sin eller över­trä­delse av bestäm­mel­serna i 5 kap. 6 §.

Till ansvar för otillå­ten för­va­ring av skjut­va­pen åt någon annan döms det inte om gär­ningen är belagd med straff enligt 1 eller 1 a §. Lag (2023:372).

3 §   Till böter döms den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het bry­ter mot före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 11 kap. 1 § e genom att under­låta att på före­skri­vet sätt anmäla utför­sel eller utlå­ning av skjut­va­pen. Lag (2006:386).

4 §   Bestäm­mel­ser om straff för olov­lig inför­sel av vapen, ammu­ni­tion eller ljud­däm­pare och för för­sök till sådant brott finns i lagen (2000:1225) om straff för smugg­ling.
Lag (2022:132).

5 §   Ett vapen som har varit före­mål för brott som avses i 1 §, 1 a §, 1 b § eller 2 § första styc­ket a ska för­ver­kas om det inte är uppen­bart oskä­ligt. Det­samma gäl­ler ammu­ni­tion, ljud­däm­pare och vapen­ma­ga­sin som har varit före­mål för brott som avses i 2 § första styc­ket d eller e. I stäl­let för egen­do­men får dess värde för­ver­kas. Om ett vapen för­ver­kas får även ammu­ni­tion, ljud­däm­pare och vapen­ma­ga­sin som hör till vap­net för­ver­kas.

Det som före­skrivs i första styc­ket om ett vapen ska också gälla en vapen­del.

Även vins­ter från brott enligt denna lag ska för­ver­kas, om det inte är uppen­bart oskä­ligt. Lag (2024:828).

6 §   Jakt­till­syns­män som för­ord­nats av läns­sty­rel­sen, kust­be­vak­nings­tjäns­te­män, tull­tjäns­te­män eller sär­skilt för­ord­nade tjäns­te­män vid läns­sty­rel­sen har samma befo­gen­het som polis­män att ta sådan egen­dom i beslag som skä­li­gen kan antas vara för­ver­kad enligt denna lag. Lag (2024:731).

7 §   Om någon fri­vil­ligt läm­nar in skjut­va­pen, ammu­ni­tion, ljud­däm­pare eller vapen­ma­ga­sin till Polis­myn­dig­he­ten, får åtal för olov­ligt inne­hav av egen­do­men väc­kas mot honom eller henne av åkla­ga­ren endast om det är moti­ve­rat från all­män syn­punkt.
Lag (2023:372).

8 §   För för­sök, för­be­re­delse eller stämp­ling till grovt vapen­brott eller syn­ner­li­gen grovt vapen­brott döms det till ansvar enligt 23 kap. brotts­bal­ken. Lag (2016:513).


10 kap. Över­kla­gande

1 §   Polis­myn­dig­he­tens beslut enligt denna lag som gäl­ler en fysisk per­son får över­kla­gas till den för­valt­nings­rätt inom vars dom­krets han eller hon var folk­bok­förd vid tid­punk­ten för beslu­tet.

I övriga fall över­kla­gas beslut enligt denna lag till den för­valt­nings­rätt inom vars dom­krets det första beslu­tet fat­ta­des.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.
Lag (2014:591).

2 §   Polis­myn­dig­he­tens eller en dom­stols beslut enligt denna lag ska gälla ome­del­bart, om inte annat för­ord­nas.

Polis­myn­dig­he­tens beslut om åter­kal­lelse av han­dels­till­stånd, åter­kal­lelse av till­stånd att yrkes­mäs­sigt för­medla skjut­va­pen eller ammu­ni­tion eller åter­kal­lelse av auk­to­ri­sa­tion ska dock gälla ome­del­bart endast om Polis­myn­dig­he­ten anger det i beslu­tet. Polis­myn­dig­he­ten får bestämma att beslu­tet ska gälla ome­del­bart om det finns sär­skilda skäl för det.

Polis­myn­dig­he­tens eller en dom­stols beslut som rör märk­ning av vapen eller vapen­de­lar av sär­skilt stort histo­riskt värde ska, trots vad som anges i första styc­ket, inte gälla ome­del­bart.
Lag (2023:372).


11 kap. Bemyn­di­gan­den

1 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om
      a) att denna lag eller vissa före­skrif­ter i lagen ska tilläm­pas även i fråga om andra före­mål än sådana som anges i 1 kap. 2 och 3 §§, om före­må­len är sär­skilt ägnade att använ­das vid brott mot någons liv, hälsa eller per­son­liga säker­het,
      b) att anslags­e­ner­gin eller utgångs­has­tig­he­ten hos en pro­jek­til från ett skjut­va­pen ska under­stiga ett visst värde eller att vap­net ska vara kon­stru­e­rat på ett visst sätt för att vap­net ska anses vara effekt­be­grän­sat enligt 2 kap. 1 §,
      c) att bestäm­mel­serna om till­stånd i 2 kap. 1 § inte ska gälla inne­hav av skjut­va­pen, ljud­däm­pare eller vapen­ma­ga­sin som läm­nats över från sta­ten till
   - stat­liga tjäns­te­män eller per­so­ner som till­hör det mili­tära för­sva­ret, rädd­nings­tjäns­ten, Polis­myn­dig­he­ten eller Säker­hetspo­li­sen,
   - den som för sta­tens räk­ning till­ver­kar krigs­ma­te­riel, eller
   - fri­vil­liga för­svars­or­ga­ni­sa­tio­ner,
      d) att till­stånd ska krä­vas för över­fö­ring av skjut­va­pen eller ammu­ni­tion från Sve­rige till ett annat land,
      e) att den som avser att föra ut ett skjut­va­pen från Sve­rige eller lånar ut ett skjut­va­pen till någon som är fast bosatt i ett annat land och inte ska använda vap­net endast i Sve­rige, ska anmäla detta till Polis­myn­dig­he­ten,
      f) att denna lag inte ska gälla i fråga om skjut­va­pen, ammu­ni­tion, ljud­däm­pare och vapen­ma­ga­sin som en före­trä­dare för en annan stats myn­dig­het eller för Euro­pe­iska gräns-​ och kust­be­vak­nings­by­rån med­för vid till­fäl­lig tjänst­gö­ring i Sve­rige eller vid resa för tjäns­teän­da­mål genom Sve­rige,
      g) stor­le­ken på de avgif­ter som får tas ut enligt 2 kap. 19 §,
      h) att bestäm­mel­serna om till­stånd i 2 kap. 1 § inte ska gälla inför­sel av skjut­va­pen som läm­nats över från sta­ten till stat­liga tjäns­te­män eller per­so­ner som till­hör det mili­tära för­sva­ret, rädd­nings­tjäns­ten, Polis­myn­dig­he­ten eller Säker­hetspo­li­sen, eller ammu­ni­tion eller ljud­däm­pare till sådana vapen, och
      i) att till­stånd att inneha vissa vapen som huvud­sak­li­gen har prydnads-​ eller sär­skilt affek­tions­värde för andra ända­mål än skjut­ning, får med­de­las endast om vap­net har deak­ti­ve­rats enligt kom­mis­sio­nens genomförandeför-​ordning (EU) 2015/2403 av den 15 decem­ber 2015 om fast­stäl­lande av gemen­samma rikt­lin­jer om stan­dar­der och meto­der för deak­ti­ve­ring i syfte att se till att deak­ti­ve­rade skjut­va­pen görs irre­ver­si­belt funk­tions­o­dug­liga. Lag (2023:372).

2 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
      a) undan­tag från kra­vet på till­stånd för att inneha start-​ eller sig­nal­va­pen,
      b) krav på skjut­skick­lig­het, utbild­ning, ålder och de för­ut­sätt­ningar i övrigt som ska vara upp­fyllda för till­stånd att inneha eller låna skjut­va­pen,
      c) krav på kun­skap för att få till­stånd att driva han­del med skjut­va­pen eller yrkes­mäs­sigt för­medla skjut­va­pen eller ammu­ni­tion och vad som i övrigt ska gälla vid sådan verk­sam­het,
      d) vad som ska iakt­tas utö­ver bestäm­mel­serna i 4 kap. vid änd­ring och repa­ra­tion av skjut­va­pen,
      e) krav på vapen­hand­la­res, muse­ers och sam­man­slut­ning­ars för­va­ring av andra vapen än effekt­be­grän­sade vapen och på sam­man­slut­ning­ars för­va­ring av ammu­ni­tion eller ljud­däm­pare,
      f) de för­ut­sätt­ningar i övrigt som ska vara upp­fyllda för till­stånd enligt denna lag,
      g) utfär­dande av euro­pe­iska skjut­va­pen­pass till dem som har till­stånd att inneha skjut­va­pen i Sve­rige,
      h) för­ut­sätt­ningar för och för­fa­rings­sätt vid med­gi­vande av att per­so­ner bosatta i Sve­rige ska få till­stånd att för­värva skjut­va­pen i ett annat land,
      i) krav på att den som för­vär­vat ett skjut­va­pen i Sve­rige och som är bosatt i ett främ­mande land ska under­rätta den sta­ten om för­vär­vet,
      j) krav på vapen­hand­lare och yrkes­mäs­siga för­med­lare att föra för­teck­ningar och anmäla trans­ak­tio­ner,
      k) kra­ven för auk­to­ri­sa­tion enligt 2 kap. 17 §, och
      l) vad som ska iakt­tas utö­ver bestäm­mel­serna i 5 kap. i fråga om trans­port av skjut­va­pen, ammu­ni­tion och ljud­däm­pare.
Lag (2023:372).

3 §   Rege­ringen eller, efter rege­ring­ens bestäm­mande, För­svars­mak­ten får i enskilda fall besluta att lagen inte ska gälla skjut­va­pen, ammu­ni­tion, ljud­däm­pare och vapen­ma­ga­sin som inne­has av en främ­mande stats mili­tära styrka som befin­ner sig i Sve­rige inom ramen för inter­na­tio­nellt mili­tärt sam­ar­bete eller inter­na­tio­nell krishan­te­ring. Lag (2023:372).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1996:67
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 1996.
   2. Genom lagen upp­hävs vapen­la­gen (1973:1176).
   3. Den som vid lagens ikraft­trä­dande har till­stånd att för­värva, inneha, föra in eller handla med skjut­va­pen eller ammu­ni­tion skall anses ha till­stånd till det också enligt denna lag, om till­stån­det har bevil­jats enligt kun­gö­rel­sen (1927:338) med vissa bestäm­mel­ser angå­ende skjut­va­pen och ammu­ni­tion, vapen­kun­gö­rel­sen (1934:315), vapen­för­ord­ningen (1949:340) eller vapen­la­gen (1973:1176). Detta gäl­ler också den som fått ett före­skri­vet bevis om att han eller hon dekla­re­rat inne­hav av vapen enligt någon av de nu nämnda kun­gö­rel­serna (dekla­ra­tions­be­vis).
   4. Den som vid lagens ikraft­trä­dande är berät­ti­gad enligt andra punk­ten i över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (1987:1008) om änd­ring i vapen­la­gen (1973:1176) att inneha ett start-​ eller sig­nal­va­pen utan till­stånd får även fort­sätt­nings­vis inneha vap­net utan till­stånd.
   5. Den som vid lagens ikraft­trä­dande med stöd av bestäm­mel­sen i 12 § första styc­ket vapen­la­gen (1973:1176) inne­har ammu­ni­tion som inte är avsedd för samma ända­mål som rät­ten att inneha vap­net avser, får utan sär­skilt till­stånd inneha ammu­ni­tio­nen till den 1 okto­ber 1996 eller, om ansö­kan om till­stånd att inneha ammu­ni­tio­nen gjorts före den tid­punk­ten, till dess ansö­kan har bli­vit slut­ligt prö­vad.

Om inne­ha­va­ren inte längre har rätt att inneha viss ammu­ni­tion enligt första styc­ket, skall ammu­ni­tio­nen lösas in av sta­ten enligt bestäm­mel­serna i 7 kap.
   6. I ären­den som gäl­ler ansö­kan enligt vapen­la­gen (1973:1176) tilläm­pas den nya lagen vid pröv­ning efter ikraft­trä­dan­det.
   7. I fråga om över­kla­gande gäl­ler äldre bestäm­mel­ser, om polis­myn­dig­he­tens beslut har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det.

2000:147
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2000. Bestäm­mel­serna i 2 kap. 10 § tredje styc­ket och 5 kap. 7 § trä­der dock i kraft den 1 juli 2002.
   2. Bestäm­mel­serna i 2 kap. 5 a § om till­stånd att inneha vissa skjut­va­pen för andra ända­mål än skjut­ning tilläm­pas endast i fråga om till­stånd som med­de­las efter den 1 juli 2000. Det­samma gäl­ler bestäm­mel­serna i 2 kap. 6 § andra styc­ket om tids­be­gräns­ning av till­stånd att inneha hel­au­to­ma­tiskt vapen eller enhands­va­pen för fler­skott.
   3. Den som före den 1 juli 2000 av polis­myn­dig­he­ten har god­känts att ta emot skjut­va­pen för repa­ra­tion, över­syn eller skrot­ning skall anses ha till­stånd till det enligt denna lag.
   4. Den som före den 1 juli 2000 hos polis­myn­dig­he­ten har gjort anmä­lan om för­va­ring hos annan skall anses ha till­stånd till det enligt denna lag till den 1 juli 2002.
   5. I fråga om för­va­ring av skjut­va­pen tilläm­pas äldre bestäm­mel­ser till den 1 juli 2002, om till­stånd att inneha skjut­vap­net med­de­lats före den 1 juli 2000.

2006:386
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2006.
   2. Den som vid ikraft­trä­dan­det inne­har en salut­ka­non, som genom denna lag kom­mit att omfat­tas av till­ståndskra­vet i 2 kap. 1 §, får inneha salut­ka­no­nen utan till­stånd till och med den 30 juni 2007. Om en ansö­kan om till­stånd görs innan dess, får salut­ka­no­nen inne­has utan till­stånd till dess att beslu­tet i ansök­nings­ä­ren­det har vun­nit laga kraft. För en salut­ka­non som får inne­has utan till­stånd med stöd av denna punkt gäl­ler äldre bestäm­mel­ser.
   3. För vapen som har tagits emot för skrot­ning före ikraft­trä­dan­det gäl­ler äldre bestäm­mel­ser.

2011:467
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2011.
   2. Bestäm­mel­serna i 2 a kap. 2-4 och 6 §§ tilläm­pas på till­verk­ning som avslu­tas efter ikraft­trä­dan­det.
   3. Den som vid ikraft­trä­dan­det inne­har en man­tel får inneha denna utan till­stånd till utgången av decem­ber 2011 eller, om ansö­kan om till­stånd har gjorts före sist­nämnda tid­punkt, till dess att slut­ligt beslut i till­stånds­frå­gan har vun­nit laga kraft.

2012:306
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2012.
   2. Regi­stre­ring enligt 2 kap. 18 § första styc­ket 3 av fysiska per­so­ner som har ett bety­dande infly­tande över en juri­disk per­son med till­stånd att driva han­del med skjut­va­pen behö­ver endast ske om lämp­lig­hets­pröv­ningen har skett efter ikraft­trä­dan­det.

2014:591
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2015.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler för över­kla­gande av beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det.

2014:895
   1. Denna lag trä­der i kraft den 2 janu­ari 2015.
   2. De sam­man­slut­ningar som av Rikspo­lis­sty­rel­sen vid utgången av 2014 har bedömts upp­fylla kra­ven i tidi­gare 2 kap. 3 § b för att kunna med­de­las till­stånd till inne­hav av skjut­va­pen, ska anses vara auk­to­ri­se­rade enligt den nya bestäm­mel­sen i 2 kap. 17 § och tas upp i regist­ret över auk­to­ri­se­rade sam­man­slut­ningar för jakt- eller mål­skytte enligt 1 a kap. 7 § första styc­ket 4.

2023:372
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2023.
   2. Den som inne­har vapen­ma­ga­sin som det krävs till­stånd för enligt 2 kap. 1 § i den nya lydel­sen får inneha vapen­ma­ga­si­nen utan sådant till­stånd till utgången av okto­ber 2023. Om inne­ha­va­ren före utgången av okto­ber 2023 har gett in en ansö­kan om till­stånd att inneha vapen­ma­ga­si­nen eller ett vapen för skjut­ning eller sam­ling som vapen­ma­ga­si­nen pas­sar till, får han eller hon inneha vapen­ma­ga­si­nen utan till­stånd till dess ansö­kan om till­stånd prö­vats slut­ligt.
   3. Den som yrkes­mäs­sigt för­med­lar skjut­va­pen eller ammu­ni­tion som det krävs till­stånd för enligt 2 kap. 1 § i den nya lydel­sen får bedriva sådan verk­sam­het utan sådant till­stånd till utgången av okto­ber 2023 eller, om ansö­kan om till­stånd har gjorts dess­förin­nan, till dess ansö­kan om till­stånd prö­vats slut­ligt.