SFS 1999:162 Lag om ändring i lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt

1

Svensk författningssamling

Lag om ändring i lagen (1993:768) om åtgärder
mot penningtvätt;

utfärdad den 11 mars 1999.

Enligt riksdagens beslut

1

föreskrivs

2

i fråga om lagen (1993:768) om åt-

gärder mot penningtvätt

dels

att 1–5, 7 och 9–13 §§ skall ha följande lydelse,

dels

att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 9 a och 14 §§, samt

närmast före 14 § en ny rubrik av följande lydelse.

Lagen kommer därför att ha följande lydelse från och med den dag då

denna lag träder i kraft.

Inledande bestämmelser

1 §

3

Med penningtvätt avses i denna lag sådana åtgärder med avseende på

egendom som har förvärvats genom brott, som kan medföra att denna egen-
skap hos egendomen fördöljs, att den brottslige får möjlighet att undandra
sig rättsliga påföljder eller att återskaffandet av egendomen försvåras, samt
sådana åtgärder som innefattar förfogande över och förvärv, innehav eller
brukande av egendomen.

Med penningtvätt avses även åtgärder med annan egendom än som avses i

första stycket, om åtgärderna är ägnade att dölja att någon har berikat sig ge-
nom brottslig gärning.

Lag (1999:162).

Tillämpningsområde

2 §

4

Bestämmelserna i denna lag gäller företag som driver

1. bankrörelse och annan verksamhet som består i att från allmänheten

låna upp medel och att lämna krediter,

2. livförsäkringsrörelse,
3. verksamhet av det slag som beskrivs i 1 kap. 3 § lagen (1991:981) om

värdepappersrörelse,

4. verksamhet som står under Finansinspektionens tillsyn och som huvud-

sakligen består i att utföra en eller flera av de verksamheter som anges i
3 kap. 1 § 2–13 lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet,

1

Prop. 1998/99:19, bet. 1998/99:JuU8, rskr. 1998/99:134.

2

Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 91/308/EG av den 10 juni 1991 om åtgär-

der för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar (EGT
L 166, 28.6.1991, s. 77, Celex 391L0308).

3

Ändringen innebär bl.a. att första stycket upphävs.

4

Senaste lydelse 1997:462.

SFS 1999:162

Utkom från trycket
den 8 april 1999
Omtryck

2

SFS 1999:162

5. verksamhet som kräver anmälan till Finansinspektionen enligt valuta-

växlingslagen (1996:1006), samt

6. verksamhet av det slag som beskrivs i 1 § lagen (1989:508) om försäk-

ringsmäklare.

Lagen gäller endast sådan mot kunder inriktad verksamhet som avses i

första stycket och som bedrivs från ett fast driftställe i Sverige.

Bestämmelser om uppgiftsskyldighet för vissa andra företag finns i 9 a §.

Lag (1999:162).

Förbud att medverka vid vissa transaktioner

3 §

Att förfaranden som avses i 1 § kan vara straffbara som penninghäleri

eller penninghäleriförseelse framgår av 9 kap. 6 a och 7 a §§ brottsbalken.

Ett företag som avses i 2 § första stycket får inte heller annars medvetet

medverka vid transaktioner som kan antas utgöra penningtvätt.

Lag

(1999:162)

.

Identitetskontroll

4 §

Företaget skall kontrollera identiteten hos den som vill inleda en af-

färsförbindelse med företaget.

Identitetskontroll skall utföras också beträffande annan än den som avses i

första stycket vid transaktioner som överstiger 110 000 kronor. Detsamma
gäller om transaktionen inte överstiger nämnda belopp men kan antas ha
samband med en annan transaktion och tillsammans med denna överstiger
beloppet. Om summan inte är känd vid tidpunkten för en transaktion skall
identiteten kontrolleras så snart summan av transaktionerna överstiger det
angivna värdet.

Identitetskontroll behöver inte utföras beträffande företag med verksam-

het som beskrivs i 2 § första stycket, om företaget är hemmahörande inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Detsamma gäller om
transaktionen görs till ett konto som tillhör någon vars identitet tidigare har
kontrollerats enligt denna lag.

Lag (1999:162).

5 §

Livförsäkringsföretag och företag som bedriver verksamhet enligt 1 §

lagen (1989:508) om försäkringsmäklare behöver inte utföra identitetskon-
troll med anledning av ett försäkringsavtal vars årliga premie uppgår till
högst 7 000 kronor eller engångspremie till högst 18 000 kronor. Identitets-
kontroll behöver inte heller göras med anledning av betalningar som görs
från ett konto som har öppnats i ett företag som avses i 4 § tredje stycket för-
sta meningen.

Lag (1999:162).

6 §

Om det kan antas att den som vill inleda en affärsförbindelse med före-

taget eller göra en sådan transaktion som avses i 4 § andra stycket inte hand-
lar för egen räkning, skall företaget på lämpligt sätt söka skaffa sig känne-
dom om identiteten hos den för vars räkning han handlar.

Första stycket gäller inte i de fall som anges i 4 § tredje stycket eller när

särskilda skäl talar för att kontrollen är obehövlig.

3

SFS 1999:162

7 §

Den kontroll som anges i 4–6 §§ skall, även om det inte följer av be-

stämmelserna i de paragraferna, alltid utföras om det kan antas att en trans-
aktion utgör penningtvätt.

Lag (1999:162).

Bevarande av handlingar

8 §

Handlingar eller uppgifter som använts vid identitetskontroll skall i

den utsträckning regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finans-
inspektionen föreskriver bevaras i minst fem år från det att affärsförbindel-
sen upphörde.

Gransknings- och uppgiftsskyldighet

9 §

Företaget skall granska alla transaktioner som skäligen kan antas ut-

göra penningtvätt.

Företaget skall därvid lämna uppgifter till Rikspolisstyrelsen eller den po-

lismyndighet som regeringen bestämmer om alla omständigheter som kan
tyda på penningtvätt. Sedan sådana uppgifter har lämnats skall företaget på
begäran av myndigheten lämna de ytterligare uppgifter som behövs för ut-
redningen om penningtvätt.

När uppgifter har lämnats enligt andra stycket, skall även annat företag

som avses i 2 § första stycket lämna de uppgifter för utredningen om pen-
ningtvätt som myndigheten begär.

Lag (1999:162).

9 a §

Den som yrkesmässigt bedriver handel med antikviteter, konst, ädel-

stenar, metaller, skrot eller transportmedel, förmedling av fastigheter eller
bostadsrätter eller också lotteri- och spelverksamhet skall på begäran av
Rikspolisstyrelsen eller den myndighet som regeringen bestämmer lämna de
uppgifter som myndigheten anser vara av betydelse vid utredning om pen-
ningtvätt.

Lag (1999:162).

10 §

Ett företag som lämnar uppgifter med stöd av 9 § får inte göras ansva-

rigt för att det åsidosatt tystnadsplikt, om företaget hade anledning att räkna
med att uppgiften borde lämnas. Ett företag som lämnar uppgifter med stöd
av 9 a § får inte heller göras ansvarigt för att det åsidosatt tystnadsplikt. Det-
samma gäller en styrelseledamot eller en anställd som lämnar uppgifter för
företagets räkning.

Lag (1999:162).

Meddelandeförbud

11 §

5

Företaget, dess styrelseledamöter eller anställda får inte röja för kun-

den eller för någon utomstående att en granskning har genomförts eller att
uppgifter har lämnats enligt 9 eller 9 a § eller att polisen genomför en under-
sökning.

Lag (1999:162)

.

5

Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.

4

SFS 1999:162

Fakta Info Direkt, tel. 08-587 671 00

Elanders Gotab, Stockholm 1999

Finansinspektionens underrättelseskyldighet

12 §

Om Finansinspektionen vid en inspektion av ett företag eller på annat

sätt får kännedom om transaktioner som kan antas utgöra penningtvätt, skall
inspektionen underrätta Rikspolisstyrelsen eller den polismyndighet som re-
geringen bestämmer om transaktionerna.

Lag (1999:162)

.

Interna rutiner och utbildning

13 §

Företaget skall ha rutiner för att förhindra att företaget utnyttjas för

penningtvätt. Företaget skall svara för att de anställda får behövlig informa-
tion och utbildning för ändamålet.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får

meddela närmare föreskrifter om vilka rutiner som skall följas och vilken in-
formation och utbildning som skall tillhandahållas.

Lag (1999:162)

.

Ansvarsbestämmelse

14 §

Till böter döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet

1. åsidosätter gransknings- eller uppgiftsskyldigheten enligt 9 §, eller
2. bryter mot meddelandeförbudet i 11 §.

Lag (1999:162)

.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
2. I fråga om transaktioner som företagits före ikraftträdandet tillämpas

9 § i dess äldre lydelse och skall 14 § 1 nya lydelsen inte gälla.

På regeringens vägnar

ERIK ÅSBRINK

Göran Haag
(Finansdepartementet)