SFS 2003:1156 Lag om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder

1

Svensk författningssamling

Lag
om överlämnande från Sverige enligt en europeisk
arresteringsorder;

utfärdad den 18 december 2003.

Enligt riksdagens beslut

1

föreskrivs följande.

1 kap. Allmänna bestämmelser

1 §

Denna lag innehåller bestämmelser för genomförande av rådets rambe-

slut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder
och överlämnande mellan medlemsstaterna

2

. Lagen tillämpas inte i förhål-

lande till en medlemsstat om Europeiska unionen genom ett särskilt beslut
har avbrutit tillämpningen av rambeslutet i förhållande till den staten.

I detta kapitel finns allmänna bestämmelser om en arresteringsorder.
I 2 kap. finns bestämmelser om förutsättningar för överlämnande.
I 3 kap. finns bestämmelser om särskilda villkor för överlämnande.
I 4 kap. finns bestämmelser om utredning och tvångsmedel vid det inle-

dande förfarandet samt bestämmelser om att lagen i vissa fall inte skall till-
lämpas i förhållande till Danmark och Finland.

I 5 kap. finns bestämmelser om beslutsförfarandet vid överlämnande.
I 6 kap. finns bestämmelser om verkställighet av ett beslut om överläm-

nande och om beslut om bl.a. utvidgat överlämnande.

I 7 kap. finns bestämmelser om överförande av en frihetsberövande på-

följd till Sverige.

I 8 kap. finns bestämmelser om återförande av personer som har överläm-

nats till Sverige och om tillstånd till transport genom Sverige.

2 §

Regeringen meddelar närmare föreskrifter om tillämpningen av denna

lag.

I fråga om utfärdande av en arresteringsorder och om överlämnande till

Sverige finns särskilda bestämmelser.

3 §

Med en arresteringsorder avses i denna lag ett rättsligt avgörande, ut-

färdat av en rättslig myndighet i en medlemsstat i Europeiska unionen, som
innebär en begäran om att en rättslig myndighet i en annan sådan stat skall
gripa och överlämna en eftersökt person för lagföring eller för verkställighet
av en frihetsberövande påföljd.

1

Prop. 2003/04:7, bet. 2003/04:JuU8, rskr. 2003/04:107.

2

EGT L 190, 18.7.2002, s. 1 (Celex 32002F0584).

SFS 2003:1156

Utkom från trycket
den 30 december 2003

2

SFS 2003:1156

4 §

En arresteringsorder skall vara upprättad i enlighet med formuläret i

bilagan till rambeslutet och innehålla uppgifter om

1. den eftersöktes identitet och nationalitet,
2. namn, adress, telefonnummer, telefaxnummer och e-postadress till den

utfärdande myndigheten,

3. en verkställbar dom, ett häktningsbeslut eller ett motsvarande verkställ-

bart beslut,

4. den brottsliga gärningen, med angivande av tid och plats för gärningen,

en beskrivning av omständigheterna kring gärningen samt den eftersöktes
delaktighet i gärningen,

5. brottsrubricering och om gärningen är sådan som anges i bilagan till

denna lag,

6. straffskalan för gärningen eller, om arresteringsordern avser verkstäl-

lighet av en frihetsberövande påföljd, den påföljd som har dömts ut, och

7. om möjligt andra rättsliga konsekvenser av gärningen.

2 kap. Förutsättningar för överlämnande

Inledande bestämmelse

1 §

Den som eftersöks enligt en arresteringsorder och som anträffas i

Sverige skall, om inte annat sägs i denna lag eller följer av någon annan lag,
överlämnas till den utfärdande medlemsstaten. Överlämnande får ske för
lagföring eller verkställighet av en frihetsberövande påföljd.

Strafftrösklar och krav på dubbel straffbarhet

2 §

Överlämnande får beviljas endast för en gärning som motsvarar brott

enligt svensk lag och

1. för vilken, när överlämnandet avser lagföring, enligt den utfärdande

medlemsstatens lagstiftning en frihetsberövande påföljd i ett år eller mer är
föreskrivet, eller

2. för vilken, när överlämnandet avser verkställighet av en frihetsberö-

vande påföljd, en frihetsberövande påföljd i minst fyra månader har dömts
ut.

Om det i arresteringsordern har angetts att en gärning är sådan som finns

angiven i bilagan till denna lag och det för gärningen enligt den utfärdande
medlemsstatens lagstiftning är föreskrivet en frihetsberövande påföljd i tre
år eller mer, skall dock överlämnande beviljas även om gärningen inte mot-
svarar brott enligt svensk lag. Vid överlämnande för verkställighet av en fri-
hetsberövande påföljd som avser en sådan gärning skall påföljden vara så-
dan som anges i första stycket 2.

Om överlämnande beviljas för en gärning som avses i första eller andra

stycket får överlämnande beviljas även för annan gärning som, utan att vara
sådan som anges i första stycket 1 eller 2, motsvarar brott enligt svensk lag.

3

SFS 2003:1156

Hinder mot överlämnande

3 §

Överlämnande får inte beviljas

1. om en begäran, trots att den utfärdande myndigheten har beretts tillfälle

att inkomma med komplettering, till form eller innehåll är så bristfällig att
den inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en prövning av
frågan om överlämnande,

2. om den utfärdande myndigheten inte lämnar sådana garantier som en-

ligt 3 kap. 1 och 2 §§ krävs för att överlämnande skall få beviljas,

3. om den eftersökte enligt 5 kap. 4 § skall överlämnas till en annan med-

lemsstat,

4. om den eftersökte skall utlämnas för brott eller om han eller hon skall

överlämnas enligt lagen (2002:329) om samarbete med Internationella brott-
målsdomstolen, eller

5. om det enligt 2 kap. 8 § andra stycket brottsbalken skulle strida mot ett

villkor som har uppställts vid utlämning eller överlämnande till Sverige.

4 §

Överlämnande får inte beviljas

1. för en gärning som har ägt rum innan den eftersökte fyllt femton år,
2. om det skulle strida mot den europeiska konventionen om skydd för de

mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna eller de tilläggspro-
tokoll till konventionen som gäller som lag här i landet, eller

3. om det skulle strida mot bestämmelser om immunitet och privilegier.

5 §

Överlämnande för viss gärning får inte beviljas om

1. gärningen omfattas av nåd eller ett annat beslut enligt 11 kap. 13 § re-

geringsformen,

2. det enligt 20 kap. 7 § rättegångsbalken eller motsvarande bestämmelse

i annan lag har meddelats beslut att inte åtala för gärningen,

3. gärningen har prövats genom lagakraftvunnen dom i en medlemsstat i

Europeiska unionen och, vid fällande dom, påföljden har avtjänats eller är
under verkställighet eller inte längre kan verkställas enligt lagstiftningen i
domslandet,

4. gärningen har prövats genom lagakraftvunnen dom i en annan stat än

en medlemsstat i Europeiska unionen och om detta enligt 10 § tredje eller
fjärde stycket lagen (1957:668) om utlämning för brott hade utgjort ett hin-
der mot utlämning av den eftersökte,

5. förundersökning har inletts eller åtal väckts i Sverige för gärningen och

förundersökningsledaren i det ärendet motsätter sig att lagföringen sker i den
utfärdande medlemsstaten,

6. påföljd för gärningen har bortfallit på grund av preskription eller inte

längre kan dömas ut enligt svensk lag och gärningen helt eller delvis har ägt
rum i Sverige eller den eftersökte är svensk medborgare, eller

7. gärningen helt eller delvis har ägt rum i Sverige och inte motsvarar

brott enligt svensk lag.

6 §

När den som eftersöks för verkställighet av en frihetsberövande påföljd

är svensk medborgare får överlämnande inte beviljas om den eftersökte be-
gär att påföljden skall verkställas i Sverige.

4

SFS 2003:1156

Om den eftersökte vid tiden för gärningen sedan minst två år stadigva-

rande har vistats i den utfärdande medlemsstaten gäller vad som sägs i första
stycket endast om det med hänsyn till den eftersöktes personliga förhållan-
den eller av någon annan anledning finns särskilda skäl till att verkställighe-
ten sker i Sverige.

3 kap. Särskilda villkor för överlämnande

1 §

Överlämnande för verkställighet av en frihetsberövande påföljd som

har dömts ut efter en rättegång som hållits i den eftersöktes utevaro och utan
att han eller hon har kallats personligen eller på annat sätt informerats om
tidpunkt och plats för rättegången, får beviljas endast om den utfärdande
myndigheten lämnar garantier för att den eftersökte kommer att ges möjlig-
het till en förnyad prövning i den utfärdande medlemsstaten och att där bli
dömd efter en rättegång vid vilken han eller hon har möjlighet att närvara.

2 §

Överlämnande av en svensk medborgare för lagföring får, om han eller

hon begär att verkställighet av en efter överlämnandet ådömd frihetsberö-
vande påföljd skall ske i Sverige, beviljas endast om den utfärdande myn-
digheten lämnar garantier för att den eftersökte kommer att återföras till
Sverige för sådan verkställighet.

Överlämnande av en svensk medborgare som vid tiden för gärningen se-

dan minst två år stadigvarande har vistats i den utfärdande medlemsstaten
får dock beviljas utan sådana garantier som sägs i första stycket, såvida det
inte med hänsyn till den eftersöktes personliga förhållanden eller av någon
annan anledning finns särskilda skäl till att verkställigheten sker i Sverige.

4 kap. Det inledande förfarandet vid överlämnande

Hur ärendet inleds

1 §

En arresteringsorder får översändas genom Schengens informations-

system (SIS) eller genom ett annat system för eftersökning av personer som
är misstänkta för brott.

Om det är känt att den som eftersöks enligt en arresteringsorder befinner

sig på en viss plats i Sverige, får arresteringsordern skickas direkt till behö-
rig åklagare. Detta skall ske skriftligen genom post, bud eller telefax. Efter
överenskommelse i det enskilda fallet får dock översändandet ske på annat
sätt.

Riksåklagaren bestämmer vilka åklagare som är behöriga att handlägga

ärenden enligt denna lag.

2 §

En arresteringsorder skall vara skriven på svenska, danska, norska eller

engelska eller vara åtföljd av en översättning till något av dessa språk, samt i
övrigt till form och innehåll vara sådan som anges i 1 kap. 4 §.

När en begäran till form eller innehåll är så bristfällig att den inte utan vä-

sentlig olägenhet kan läggas till grund för en prövning av frågan om över-
lämnande, skall åklagaren ge den utfärdande myndigheten möjlighet att
inom viss tid inkomma med komplettering.

5

SFS 2003:1156

Utredningen

3 §

Om en arresteringsorder har skickats direkt enligt 1 § eller om det på

annat sätt framkommer att den som eftersöks enligt en arresteringsorder be-
finner sig på en viss plats i Sverige, skall åklagaren utreda om det finns för-
utsättningar för överlämnande från Sverige. När den som begärs överlämnad
för lagföring är under arton år skall det dessutom utredas om lagföringen kan
ske i Sverige.

Vid utredningen tillämpas bestämmelserna om förundersökning i brott-

mål, om inte annat sägs i denna lag.

Utredningen skall bedrivas med skyndsamhet. Den tidsfrist som kan

komma att gälla för tingsrätten enligt 5 kap. 3 § skall beaktas vid utred-
ningen.

Lagens tillämpning i förhållande till Danmark och Finland i vissa fall

4 §

Har åklagaren inlett en utredning enligt 3 § på grund av en arreste-

ringsorder som har utfärdats av en rättslig myndighet i Danmark eller Fin-
land får åklagaren, om den utfärdande myndigheten begär det, besluta att la-
gen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och
Norge tillämpas i stället för denna lag. I sådant fall skall arresteringsordern
betraktas som en framställning om utlämning enligt den lagen.

Första stycket skall inte tillämpas efter det att åklagaren enligt 5 kap. 1 §

har begärt att tingsrätten prövar frågan om överlämnande.

Tvångsmedel

5 §

Den eftersökte skall anhållas av åklagaren. Något anhållande får dock

inte ske

1. om det kan antas att förutsättningar saknas för ett överlämnande, eller
2. om det inte finns risk för att den eftersökte avviker eller på annat sätt

undandrar sig ett överlämnande.

Även om det inte finns sådan risk som avses i första stycket 2 skall anhål-

lande ske om det finns risk för att den eftersökte genom att undanröja bevis
eller på något annat sätt försvårar utredningen av en gärning som omfattas
av arresteringsordern.

Den som inte har fyllt arton år får anhållas endast om det finns synnerliga

skäl.

Om det finns skäl för anhållande enligt första–tredje styckena men det är

tillräckligt att den eftersökte meddelas ett reseförbud eller att det föreskrivs
en anmälningsskyldighet, skall en sådan åtgärd beslutas i stället för anhål-
lande. I fall som avses i 24 kap. 4 § rättegångsbalken skall övervakning er-
sätta ett anhållande.

Om det finns skäl för anhållande enligt första–tredje styckena får en polis-

man eller en tjänsteman vid Tullverket eller Kustbevakningen i brådskande
fall även utan ett anhållningsbeslut gripa den eftersökte.

6 §

När någon har gripits, anhållits, meddelats reseförbud eller anmäl-

ningsskyldighet tillämpas samma regler som vid motsvarande åtgärd under
en svensk förundersökning. För sådana tvångsmedel gäller dock de förutsätt-

6

SFS 2003:1156

ningar som anges i 5 §. För rättens beslut om häktning gäller de förutsätt-
ningar som enligt 5 § gäller för anhållande. Vad som sägs i rättegångsbalken
om tid för väckande av åtal skall inte tillämpas.

Ett beslut om anhållande eller häktning skall upphävas, om ett fortsatt fri-

hetsberövande skulle vara oskäligt med hänsyn till den tid frihetsberövandet
har pågått och den påföljd som har utdömts eller som kan komma att utdö-
mas om den eftersökte döms för gärningen.

7 §

Innehåller en arresteringsorder en ansökan om beslag tillämpas i denna

del bestämmelserna i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i
brottmål.

Om det påträffas sådana föremål som på grund av den uppgivna gär-

ningen skulle kunna tas i beslag och överlämnas enligt 4 kap. 19 § lagen om
internationell rättslig hjälp i brottmål, får föremålen även utan en särskild
ansökan tas i beslag genom beslut av åklagaren eller den som griper den ef-
tersökte. Har beslag skett tillämpas 4 kap. 16 § andra stycket den lagen.

I samband med att den eftersökte frihetsberövas får husrannsakan göras

för att söka efter föremål som får tas i beslag. Förordnande om husrannsakan
meddelas av åklagaren. Om det är fara i dröjsmål får en polisman eller en
tjänsteman vid Tullverket eller Kustbevakningen göra husrannsakan även
utan ett sådant förordnande.

Offentlig försvarare

8 §

En offentlig försvarare skall förordnas för den eftersökte om han eller

hon begär det, är under arton år eller i annat fall bedöms vara i behov av en
försvarare.

Samtycke och medgivande

9 §

Den eftersökte skall så snart det kan ske tillfrågas om han eller hon

samtycker till överlämnande. I sådant fall skall den eftersökte också tillfrå-
gas om han eller hon medger att i den utfärdande medlemsstaten lagföras el-
ler straffas för gärningar som har begåtts före överlämnandet, men som inte
omfattas av arresteringsordern. Den eftersökte skall upplysas om innebörden
av att samtycke och medgivande lämnas.

En återkallelse av ett samtycke skall beaktas om den görs innan rätten har

meddelat beslut i fråga om överlämnande. En återkallelse av ett medgivande
som sägs i första stycket skall beaktas om den görs innan beslutet om över-
lämnande har verkställts.

5 kap. Beslutsförfarandet vid överlämnande

Beslutande myndighet

1 §

Tingsrätten beslutar efter framställning av åklagaren i frågan om över-

lämnande.

Åklagaren får dock, innan han begärt rättens prövning, avslå en begäran

om överlämnande med stöd av 2 kap. 3 § 1.

I fråga om tingsrättens behörighet tillämpas 19 kap. rättegångsbalken.

7

SFS 2003:1156

Rättens prövning

2 §

Vid rättens handläggning tillämpas reglerna om domstols handlägg-

ning och överklagande av domstols beslut i brottmål, om inte annat sägs i
denna lag. Handläggningen skall ske med skyndsamhet.

Tingsrätten skall för prövningen av frågan om överlämnande hålla en för-

handling. En förhandling behöver dock inte hållas om det är uppenbart att
överlämnande inte skall beviljas, om den eftersökte samtycker till överläm-
nande eller om han eller hon begär att ärendet avgörs på handlingarna.

Till förhandlingen skall åklagaren och den eftersökte kallas. Är den efter-

sökte anhållen eller häktad skall han eller hon inställas.

3 §

Tingsrätten skall meddela beslut i fråga om överlämnande senast tret-

tio dagar efter det att den eftersökte gripits.

Samtycker den eftersökte till ett överlämnande, skall beslutet meddelas

senast tio dagar efter det att samtycket har avgetts.

Tingsrätten får, om det finns särskilda skäl, meddela sitt beslut senare än

vad som sägs i första eller andra stycket.

Konkurrerande framställningar

4 §

Om två eller flera medlemsstater har utfärdat arresteringsorder beträf-

fande samma person, skall ärendena prövas i ett sammanhang vid den tings-
rätt som skall handlägga det först inkomna ärendet.

Inkommer en ny arresteringsorder efter rättens beslut om överlämnande

får, om beslutet inte har vunnit laga kraft, hovrätten eller Högsta domstolen
på yrkande av åklagaren besluta att tingsrätten skall pröva ärendena i ett
sammanhang.

Prövningen av vilken av flera arresteringsorder som skall beviljas skall

ske med särskild hänsyn till gärningarnas beskaffenhet och platsen där de
ägt rum, de tidpunkter då varje arresteringsorder utfärdades samt om de av-
ser lagföring eller verkställighet av en frihetsberövande påföljd.

5 §

Om det beträffande den eftersökte pågår ett ärende om utlämning för

brott eller om överlämnande enligt lagen (2002:329) om samarbete med In-
ternationella brottmålsdomstolen skall prövningen av frågan om överläm-
nande enligt denna lag anstå till dess beslut har meddelats i det andra ären-
det.

Andra frågor som tas upp i rättens beslut

6 §

Om garantier som avses i 3 kap. 1 och 2 §§ har lämnats av en utländsk

myndighet, skall rätten i beslutet om överlämnande ange att det är ett villkor
för överlämnandet att garantierna kommer att uppfyllas.

Beslut i fråga om överlämnande av föremål som enligt 4 kap. 7 § har ta-

gits i beslag skall om möjligt meddelas av rätten i samband med beslutet i
fråga om överlämnande av den eftersökte.

7 §

I beslut om att den eftersökte skall överlämnas skall rätten pröva om

beslut om tvångsmedel skall gälla till dess beslutet om överlämnande har

2

SFS 2003:1146–1209

8

SFS 2003:1156

verkställts. Tingsrätten får besluta om tvångsmedel även efter ett beslut om
att den eftersökte skall överlämnas.

Kostnader för offentlig försvarare

8 §

Kostnaderna för en offentlig försvarare skall stanna på staten.

Överklagande

9 §

Ett beslut att inte bevilja överlämnande i fall som avses i 2 kap. 6 § får

inte överklagas. Har den eftersökte samtyckt till överlämnande enligt 4 kap.
9 § får beslutet om överlämnande inte överklagas.

6 kap. Verkställighet av beslut om överlämnande och
efterföljande beslut

Verkställighet

1 §

Ett beslut om överlämnande skall verkställas inom tio dagar från det

att beslutet vann laga kraft. Verkställighet sker, om inte annat har överens-
kommits, genom att den som skall överlämnas avhämtas av den utfärdande
medlemsstaten.

Rätten får i samband med beslutet om överlämnande bestämma att verk-

ställigheten skall ske vid en viss senare tidpunkt

1. om det behövs för att den som skall överlämnas skall kunna lagföras i

Sverige eller, om dom redan fallit, här avtjäna en påföljd som bestämts för
en annan gärning än den som beslutet om överlämnande avser, eller

2. om det finns starka humanitära skäl.
I stället för att skjuta upp verkställigheten i fall som avses i andra stycket

får rätten besluta att överlämnandet till den utfärdande medlemsstaten sker
på sådana villkor om återförande som fastställs i samförstånd med den utfär-
dande myndigheten.

2 §

Åklagaren kan efter samråd med den utfärdande myndigheten besluta

att verkställigheten skall ske vid en viss senare tidpunkt än den som följer av
1 §

1. om omständigheter som ligger utanför de berörda staternas kontroll

hindrar ett överlämnande, eller

2. om det efter rättens beslut om överlämnande har tillkommit starka hu-

manitära skäl.

3 §

Den som skall överlämnas och är underkastad tvångsmedel kan begära

att en förhandling för prövning av tvångsmedelsfrågan skall äga rum i tings-
rätten inom tre veckor från det att beslut i den frågan senast har meddelats.

4 §

Om den som skall överlämnas avger en förklaring om att han eller hon

avstår från överklagande och medger att beslutet om överlämnande får verk-
ställas, får verkställighet ske utan hinder av att beslutet inte har vunnit laga
kraft. I fråga om sådan nöjdförklaring tillämpas 4 och 6–8 §§ lagen
(1974:202) om beräkning av strafftid m.m.

9

SFS 2003:1156

5 §

Polismyndigheten skall biträda vid verkställighet av ett beslut om

överlämnande. Om den som skall överlämnas är på fri fot, får han eller hon,
om det bedöms vara nödvändigt för att överlämnandet skall kunna genom-
föras, omhändertas och tas i förvar av polismyndigheten, dock längst under
fyrtioåtta timmar.

6 §

Är den som skall överlämnas frihetsberövad och sker inte verkställig-

heten inom den tid som följer av 1 § eller, när åklagaren har fattat ett beslut
enligt 2 §, inom tio dagar från den beslutade tidpunkten, skall han eller hon
försättas på fri fot. Detsamma gäller om den utfärdande myndigheten åter-
kallar arresteringsordern.

7 §

Den domstol som har meddelat ett lagakraftvunnet beslut om överläm-

nande skall på begäran av åklagaren upphäva beslutet

1. om det, av annan anledning än att den som skall överlämnas håller sig

undan, inte har verkställts inom tio dagar från den tidpunkt som följer av 1 §
eller, när åklagaren har fattat ett beslut enligt 2 §, inom tio dagar från den be-
slutade tidpunkten, eller

2. om den utfärdande myndigheten återkallar arresteringsordern.

Tillstånd till utvidgat överlämnande och vidareöverlämnande

8 §

Om överlämnande har beviljats enligt denna lag och en rättslig myn-

dighet i den medlemsstat dit överlämnande har skett gör en framställning till
åklagaren om tillstånd

1. att lagföra eller straffa den som har överlämnats även för gärningar som

inte omfattades av överlämnandet, eller

2. att till en annan medlemsstat i Europeiska unionen överlämna den som

har överlämnats från Sverige,

prövas ärendet med tillämpning av 2–5 kap. Behörig tingsrätt är den som

prövade frågan om överlämnande.

Vad som i 2–5 kap. sägs om tvångsmedel och frister skall inte tillämpas i

de fall som avses i första stycket. Offentlig försvarare skall förordnas för den
som har överlämnats. Den som har överlämnats skall ges tillfälle att yttra sig
över framställningen. Tingsrätten prövar om det finns skäl att hålla en munt-
lig förhandling.

Tillstånd till vidareutlämning

9 §

En framställning om rätt att till en stat utanför Europeiska unionen ut-

lämna den som tidigare har överlämnats från Sverige till en medlemsstat i
Europeiska unionen prövas av regeringen med tillämpning av 24 § lagen
(1957:668) om utlämning för brott.

7 kap. Överförande av verkställighet av en frihetsberövande
påföljd till Sverige

1 §

Har rätten med stöd av 2 kap. 6 § avslagit en begäran om överläm-

nande, skall den ansvariga myndigheten i Sverige besluta om överförande av

10

SFS 2003:1156

verkställigheten av påföljden hit, om inte den utfärdande medlemsstaten
motsätter sig det.

Den ansvariga myndigheten får besluta att den eftersökte skall tas i förvar

av polismyndigheten i avvaktan på ett beslut som sägs i första stycket. Den
eftersökte får tas i förvar om det behövs för att verkställigheten av påföljden
skall kunna påbörjas i Sverige.

2 §

När någon som har överlämnats från Sverige skall återföras i enlighet

med ett sådant villkor som avses i 3 kap. 2 §, skall den ansvariga myndighe-
ten i Sverige besluta om överförande av verkställigheten av påföljden hit.

Om återförandet sker innan den ansvariga myndigheten har fattat sitt be-

slut, får den myndigheten besluta att den som har återförts skall tas i förvar
av polismyndigheten i avvaktan på beslutet. Den som har återförts får tas i
förvar om det behövs för att verkställigheten av påföljden skall kunna påbör-
jas i Sverige.

3 §

Om det i ett fall som avses i 1 eller 2 § krävs för att verkställigheten av

en påföljd skall kunna ske i Sverige får den ansvariga myndigheten, när den
beslutar om överförande av verkställigheten av påföljden till Sverige,

1. själv meddela de närmare föreskrifter som behövs, eller
2. överlämna åt åklagare att göra en framställning hos tingsrätten om att

ny påföljd skall bestämmas.

I fall som avses i första stycket 2 skall rätten i ny dom bestämma en fri-

hetsberövande påföljd som motsvarar den utländska påföljden, särskilt i
fråga om dess art och längd. Vid bestämmandet av påföljdens längd skall
även frihetsberövanden som föregått domen beaktas. Den nya påföljden får
inte vara strängare än den utländska påföljden. Rättens prövning skall inte
omfatta frågan om den som döms har begått gärningen och hur denna skall
bedömas. För rättens handläggning skall i tillämpliga delar gälla rättegångs-
balkens bestämmelser om rättegången i brottmål. Dock skall i fråga om fri-
hetsberövanden i stället tillämpas bestämmelserna om förvar i 1 och 2 §§.

4 §

När verkställighet enligt 1 eller 2 § skall ske i Sverige utan att ny på-

följd bestäms skall den ansvariga myndigheten, om det inte finns särskilda
skäl mot det, besluta att verkställigheten skall påbörjas genast.

Har en ny påföljd bestämts enligt 3 § första stycket 2 skall verkställighe-

ten av den nya påföljden påbörjas så snart domen vunnit laga kraft, om inte
rätten beslutar något annat.

5 §

När verkställighet enligt 1 eller 2 § skall ske i Sverige utan att ny på-

följd bestäms tillämpas 24 § andra stycket, 25 och 38 §§ lagen (1972:260)
om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom. Förvar
som meddelats enligt 1 och 2 §§ i detta kapitel skall anses som tid under vil-
ken den utdömda påföljden verkställts i anstalt.

Vid verkställighet av påföljd som har bestämts enligt 3 § första stycket 2

tillämpas 24 § första och andra styckena och 38 § lagen om internationellt
samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom.

6 §

Beslut enligt 3 § första stycket 1 och 4 § första stycket samt beslut om

förvar i fall som avses i 1–3 §§ får överklagas hos allmän förvaltningsdoms-

11

SFS 2003:1156

tol. Sådana beslut och beslut av en förvaltningsdomstol gäller omedelbart
om inte annat förordnas. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kam-
marrätt.

7 §

Offentligt biträde skall förordnas för den som i fall som avses i 1–3 §§

tas i förvar, om det inte måste antas att behov av biträde saknas.

8 §

Regeringen bestämmer vilka myndigheter som är ansvariga myndighe-

ter i Sverige enligt detta kapitel.

8 kap. Övriga bestämmelser

Återförande av personer som har överlämnats till Sverige

1 §

Har överlämnande till Sverige skett för lagföring här i landet, på vill-

kor att den som överlämnas senare återförs till den andra staten, skall polis-
myndigheten se till att den som har överlämnats återförs.

Om den som skall återföras är på fri fot, får han eller hon, om det bedöms

vara nödvändigt för att återförandet skall kunna genomföras, omhändertas
och tas i förvar av polismyndigheten, dock längst under fyrtioåtta timmar.

Tillstånd till transport genom Sverige

2 §

Begärs tillstånd till transport genom Sverige av någon som överlämnas

på grund av en arresteringsorder eller som utlämnas till en annan medlems-
stat i Europeiska unionen skall Rikspolisstyrelsen bevilja sådant tillstånd
och ange under vilka villkor transporten får ske.

Har tillstånd meddelats enligt första stycket får polismyndigheten, om det

bedöms vara nödvändigt för att transporten skall kunna genomföras, omhän-
derta och ta i förvar den som överlämnas eller utlämnas, dock längst under
fyrtioåtta timmar.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004. Lagen skall dock inte till-

lämpas i förhållande till en medlemsstat i Europeiska unionen som när ären-
det inleds inte har genomfört rambeslutet om en europeisk arresteringsorder
och överlämnande mellan medlemsstaterna.

2. Lagen tillämpas inte vid handläggningen av ett ärende om utlämning av

den eftersökte till en medlemsstat i Europeiska unionen enligt lagen
(1957:668) om utlämning för brott eller till Danmark eller Finland enligt la-
gen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och
Norge, om ärendet har inletts vid ikraftträdandet.

3. Har någon utlämnats från Sverige till en medlemsstat i Europeiska uni-

onen och begärs tillstånd till en åtgärd som avses i 6 kap. 8 §, skall den be-
stämmelsen tillämpas. En sådan begäran prövas av Stockholms tingsrätt.

4. Under tiden fram till dess att Schengens informationssystem (SIS) kan

överföra all den information som anges i 1 kap. 4 §, skall en registrering av
den eftersökte i SIS anses vara likvärdig med en arresteringsorder i avvaktan
på att en fullständig arresteringsorder översänds. Detsamma gäller registre-
ringar i SIS som gjorts före den 1 januari 2004, om inte äldre föreskrifter
skall tillämpas enligt 2.

12

SFS 2003:1156

På regeringens vägnar

GÖRAN PERSSON

THOMAS BODSTRÖM
(Justitiedepartementet)

13

SFS 2003:1156

Bilaga

Gärningar som avses i 2 kap. 2 § andra stycket i lagen.

1. Deltagande i en kriminell organisation
2. Terrorism
3. Människohandel
4. Sexuellt utnyttjande av barn samt barnpornografi
5. Olaglig handel med narkotika och psykotropa ämnen
6. Olaglig handel med vapen, ammunition och sprängämnen
7. Korruption
8. Bedrägeri, inbegripet bedrägeri som riktar sig mot Europeiska gemen-

skapernas ekonomiska intressen enligt konventionen av den 26 juli 1995 om
skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen

9. Penningtvätt
10. Penningförfalskning, inklusive förfalskning av euron
11. IT-brottslighet
12. Miljöbrott, inbegripet olaglig handel med hotade djurarter, växtarter

och växtsorter

13. Hjälp till olovlig inresa och olovlig vistelse
14. Mord och grov misshandel
15. Olaglig handel med mänskliga organ och vävnader
16. Människorov, olaga frihetsberövande och tagande av gisslan
17. Rasism och främlingsfientlighet
18. Organiserad stöld och väpnat rån
19. Olaglig handel med kulturföremål, inbegripet antikviteter och konst-

verk

20. Svindleri
21. Beskyddarverksamhet och utpressning
22. Förfalskning och piratkopiering
23. Förfalskning av administrativa dokument och handel med sådana för-

falskningar

24. Förfalskning av betalningsmedel
25. Olaglig handel med hormonsubstanser och andra tillväxtsubstanser
26. Olaglig handel med nukleära och radioaktiva ämnen
27. Handel med stulna fordon
28. Våldtäkt
29. Mordbrand
30. Brott som omfattas av Internationella brottmålsdomstolens behörighet
31. Kapning av flygplan eller fartyg
32. Sabotage

Thomson Fakta, tel. 08-587 671 00

Elanders Gotab, Stockholm 2003