Lag (2015:96) om erkän­nande och verk­stäl­lig­het av fri­hets­be­rö­vande påfölj­der inom Euro­pe­iska uni­o­nen

1 kap. All­männa bestäm­mel­ser

Lagens inne­håll och tillämp­lig­het

1 §   Genom denna lag genom­förs rådets ram­be­slut 2008/909/RIF av den 27 novem­ber 2008 om tillämp­ning av prin­ci­pen om ömse­si­digt erkän­nande på brott­måls­do­mar avse­ende fäng­else eller andra fri­hets­be­rö­vande åtgär­der i syfte att verk­ställa dessa inom Euro­pe­iska uni­o­nen (ram­be­slu­tet).

2 §   Denna lag gäl­ler inte i för­hål­lande till Dan­mark och Fin­land om lagen (1963:193) om sam­ar­bete med Dan­mark, Fin­land, Island och Norge angå­ende verk­stäl­lig­het av straff m.m. är tillämp­lig.

3 §   Om Euro­pe­iska uni­o­nen genom ett sär­skilt beslut har avbru­tit tillämp­ningen av ram­be­slu­tet i för­hål­lande till en med­lems­stat, eller om en med­lems­stat har upp­hört att tillämpa ram­be­slu­tet eller den natio­nella lag­stift­ning som genom­för ram­be­slu­tet, gäl­ler inte denna lag i för­hål­lande till den sta­ten.

Defi­ni­tion av en svensk dom på fri­hets­be­rö­vande påföljd

4 §   Med en svensk dom på fri­hets­be­rö­vande påföljd avses i denna lag en dom eller ett slut­ligt beslut
   1. som har med­de­lats av en svensk dom­stol,
   2. som avser fäng­else, över­läm­nande till rätts­psy­ki­a­trisk vård eller slu­ten ung­doms­vård, och
   3. som har fått laga kraft.

Defi­ni­tion av en utländsk dom på fri­hets­be­rö­vande påföljd

5 §   Med en utländsk dom på fri­hets­be­rö­vande påföljd avses i denna lag ett avgö­rande
   1. som har med­de­lats efter ett straff­rätts­ligt för­fa­rande av en dom­stol i en med­lems­stat inom Euro­pe­iska uni­o­nen,
   2. som avser fäng­else eller annan fri­hets­be­rö­vande åtgärd under en begrän­sad eller obe­grän­sad tid på grund av en gär­ning som är straff­bar i den med­lems­sta­ten, och
   3. som har fått laga kraft.

Före­skrif­ter om tillämp­ningen av denna lag

6 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela när­mare före­skrif­ter om tillämp­ningen av denna lag.

2 kap. Erkän­nande och verk­stäl­lig­het av en svensk dom på fri­hets­be­rö­vande påföljd i en annan med­lems­stat inom Euro­pe­iska uni­o­nen

För­ut­sätt­ningar för att över­sända en svensk dom

Grund­läg­gande krav

1 §   En dom på fri­hets­be­rö­vande påföljd får sän­das över till en annan med­lems­stat för att där erkän­nas och verk­stäl­las
   1. om den dömde befin­ner sig i den andra med­lems­sta­ten eller i Sve­rige,
   2. om för­ut­sätt­ning­arna i 2 och 3 §§ är upp­fyllda,
   3. om den döm­des soci­ala åter­an­pass­ning under­lät­tas av att verk­stäl­lig­he­ten över­förs dit, och
   4. om det i övrigt är lämp­ligt. Lag (2022:1459).

Den andra sta­tens med­gi­vande

2 §   En dom får sän­das över enligt 1 § om den behö­riga myn­dig­he­ten i den andra med­lems­sta­ten läm­nat sitt med­gi­vande till att domen sänds över dit.

Med­gi­vande enligt första styc­ket krävs inte om den dömde är
   1. med­bor­gare och bosatt i den andra med­lems­sta­ten,
   2. med­bor­gare i den andra med­lems­sta­ten och efter verk­stäl­lig­he­ten av påfölj­den kom­mer att utvi­sas dit till följd av ett i domen med­de­lat beslut om utvis­ning enligt 8 a kap. utlän­nings­la­gen (2005:716), eller
   3. bosatt och har vis­tats lag­ligt utan avbrott under minst fem år i den andra med­lems­sta­ten.

För att en dom ska få sän­das över med stöd av andra styc­ket 3 ska den andra med­lems­sta­ten ha anmält att ett med­gi­vande till att sända över domen i dessa fall inte krävs.

Den döm­des sam­tycke

3 §   En dom får sän­das över enligt 1 § om den dömde sam­tyckt till att domen över­sänds.

Sam­tycke enligt första styc­ket krävs inte om den dömde
   1. är med­bor­gare och bosatt i den andra med­lems­sta­ten,
   2. efter verk­stäl­lig­he­ten av påfölj­den kom­mer att utvi­sas till den andra med­lems­sta­ten till följd av ett i domen med­de­lat beslut om utvis­ning enligt 8 a kap. utlän­nings­la­gen (2005:716), eller
   3. har flytt eller på annat sätt åter­vänt till den andra med­lems­sta­ten på grund av det straff­rätts­liga för­fa­ran­det mot honom eller henne i Sve­rige eller efter det att domen med­de­la­des.

För­fa­ran­det

4 §   Kri­mi­nal­vår­den prö­var om de för­ut­sätt­ningar som gäl­ler enligt lagen är upp­fyllda och beslu­tar om en dom på fri­hets­be­rö­vande påföljd ska sän­das över till en annan med­lems­stat för att där erkän­nas och verk­stäl­las.

Pröv­ningen ska göras skynd­samt. Lag (2020:384).

5 §   Om den dömde befin­ner sig i Sve­rige, ska Kri­mi­nal­vår­den, innan beslut fat­tas enligt 4 §, fråga den dömde om hans eller hen­nes inställ­ning till att domen sänds över till den andra med­lems­sta­ten. Den dömde ska upp­ly­sas om inne­bör­den av att ett sam­tycke läm­nas.

Om den dömde befin­ner sig i den andra med­lems­sta­ten, bör han eller hon om möj­ligt till­frå­gas enligt första styc­ket. Om den döm­des sam­tycke krävs enligt 3 §, ska Kri­mi­nal­vår­den hos den andra sta­tens behö­riga myn­dig­het begära hjälp med att inhämta ett sådant sam­tycke. Lag (2020:384).

6 §   När ett beslut enligt 4 § har fått laga kraft, ska Kri­mi­nal­vår­den sända över domen till en behö­rig myn­dig­het i den andra med­lems­sta­ten. Domen får inte sam­ti­digt sän­das över till mer än en med­lems­stat.

Domen får sän­das över vid en tidi­gare tid­punkt, om
   1. verk­stäl­lig­he­ten av den påföljd som avses i domen pågår i Sve­rige när Kri­mi­nal­vår­den med­de­lar sitt beslut enligt 4 §,
   2. den dömde befin­ner sig i den andra med­lems­sta­ten och inte har kun­nat till­frå­gas enligt 5 § andra styc­ket, eller
   3. det finns sär­skilda skäl. Lag (2022:1459).

Tvångs­me­del

7 §   Om den dömde befin­ner sig i den andra med­lems­sta­ten, får Kri­mi­nal­vår­den begära att den sta­ten anhål­ler den dömde eller vid­tar någon annan åtgärd för att säker­ställa att han eller hon stan­nar kvar på dess ter­ri­to­rium, i avvak­tan på den sta­tens beslut om att erkänna och verk­ställa domen.

Upp­hä­vande av beslut om över­sän­dande av en dom

8 §   Kri­mi­nal­vår­den får upp­häva beslu­tet om att sända över en dom enligt 4 § fram till dess verk­stäl­lig­he­ten påbör­jas i den andra sta­ten.

9 §   Kri­mi­nal­vår­den ska genast upp­häva beslu­tet om att sända över en dom enligt 4 § om påfölj­den har bort­fal­lit enligt svensk lag eller inte längre kan verk­stäl­las till följd av ett beslut av en svensk myn­dig­het. Detta ska ske även om verk­stäl­lig­he­ten har påbör­jats i den andra sta­ten.

Verk­stäl­lig­het i Sve­rige

10 §   Om verk­stäl­lig­he­ten av den påföljd som avses i domen pågår i Sve­rige när den sänds över till den andra med­lems­sta­ten för att där erkän­nas och verk­stäl­las, får verk­stäl­lig­he­ten fort­sätta här till dess den dömde trans­por­te­ras till den andra sta­ten enligt 12 §.

Om den dömde, efter det att domen har sänts över till den andra sta­ten, häk­tas i ett annat mål, tilläm­pas 8 § straff­tids­la­gen (2018:1251).

Om Kri­mi­nal­vår­den enligt 8 § har upp­hävt ett beslut om att sända över en dom eller om en behö­rig myn­dig­het i den andra med­lems­sta­ten beslu­tat att inte erkänna och verk­ställa domen, får verk­stäl­lig­het av påfölj­den fort­sätta eller påbör­jas i Sve­rige. Det­samma gäl­ler om myn­dig­he­ten i den andra sta­ten har under­rät­tat Kri­mi­nal­vår­den om att verk­stäl­lig­het av andra skäl inte kan äga rum i den sta­ten. Lag (2018:1261).

Över­fö­rande av den dömde

11 §   Den dömde ska över­fö­ras till den andra med­lems­sta­ten så snart som möj­ligt och senast inom tret­tio dagar efter den sta­tens beslut att erkänna domen och verk­ställa påfölj­den.

Om det finns sär­skilda skäl, får över­fö­ran­det ske vid en senare tid­punkt än vad som sägs i första styc­ket.

Trans­port av den dömde

12 §   Kri­mi­nal­vår­den ska se till att den dömde trans­por­te­ras till den med­lems­stat där påfölj­den ska verk­stäl­las. Vid en sådan trans­port tilläm­pas föl­jande bestäm­mel­ser i häk­te­sla­gen (2010:611):
   - 4 kap. 4 § om kropps­vi­si­ta­tion,
   - 4 kap. 10 § första styc­ket om använd­ning av fäng­sel, och
   - 8 kap. 2 a § om möj­lig­he­ten att i vissa fall begära hjälp av Polis­myn­dig­he­ten.

Om det är nöd­vän­digt för att trans­por­ten ska kunna genom­fö­ras, får Polis­myn­dig­he­ten hålla den dömde i för­var, dock längst under 48 tim­mar. Lag (2017:127).

Spe­ci­a­li­tets­prin­ci­pen

13 §   Om en dömd per­son har över­förts till en annan med­lems­stat enligt denna lag och en behö­rig myn­dig­het i den sta­ten gör en fram­ställ­ning om till­stånd att åtala, döma eller på annat sätt beröva den dömde per­so­nens fri­het för ett annat brott som begåtts före över­fö­ran­det, än det brott för vil­ket han eller hon över­förts, tilläm­pas 6 kap. 8 § lagen (2003:1156) om över­läm­nande från Sve­rige enligt en euro­pe­isk arre­ste­rings­or­der, om inte annat föl­jer av denna lag.

Tings­rät­ten ska med­dela beslut senast tret­tio dagar efter det att fram­ställ­ningen tagits emot.

Första och andra styc­kena tilläm­pas även om en fram­ställ­ning om till­stånd görs efter det att en dom har sänts över för erkän­nande och verk­stäl­lig­het enligt 6 § men innan den andra sta­ten har beslu­tat i frå­gan.

Över­sän­dande av en dom till följd av en euro­pe­isk eller nor­disk arre­ste­rings­or­der

14 §   Bestäm­mel­serna i 6 och 9-12 §§ ska tilläm­pas om en per­son har över­läm­nats till Sve­rige för lag­fö­ring enligt rådets ram­be­slut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en euro­pe­isk arre­ste­rings­or­der och över­läm­nande mel­lan med­lems­sta­terna, och över­läm­nan­det har ägt rum på vill­kor att den som över­läm­nas åter­förs till den andra med­lems­sta­ten för att där verk­ställa en fri­hets­be­rö­vande påföljd som har dömts ut i Sve­rige med anled­ning av över­läm­nan­det.

Om en ansö­kan om över­läm­nande till Sve­rige för verk­stäl­lig­het av en fri­hets­be­rö­vande påföljd enligt rådets ram­be­slut 2002/584/RIF har avsla­gits på den grun­den att den andra med­lems­sta­ten över­tar verk­stäl­lig­he­ten av påfölj­den, tilläm­pas 6 och 9 §§ samt 10 § tredje styc­ket.

Bestäm­mel­serna i första och andra styc­kena gäl­ler även i för­hål­lande till Dan­mark, Fin­land, Island och Norge när kon­ven­tio­nen av den 15 decem­ber 2005 om över­läm­nande mel­lan de nor­diska sta­terna på grund av brott ska tilläm­pas och om
   - över­läm­nan­det har ägt rum på vill­kor att den som över­läm­nas åter­förs till den andra sta­ten för att där verk­ställa en fri­hets­be­rö­vande påföljd som har dömts ut i Sve­rige med anled­ning av över­läm­nan­det, eller om över­läm­nan­det har avsla­gits på den grun­den att den andra sta­ten över­tar verk­stäl­lig­he­ten av påfölj­den, och
   - den påföljd som avses inte omfat­tas av lagen (1963:193) om sam­ar­bete med Dan­mark, Fin­land, Island och Norge angå­ende verk­stäl­lig­het av straff m.m. Lag (2024:46).

3 kap. Erkän­nande och verk­stäl­lig­het av en utländsk dom på fri­hets­be­rö­vande påföljd i Sve­rige

Skyl­dig­het att erkänna och verk­ställa en utländsk dom

1 §   En utländsk dom på fri­hets­be­rö­vande påföljd som sänds över från en annan med­lems­stat ska erkän­nas och verk­stäl­las i Sve­rige om för­ut­sätt­ning­arna i 2 och 3 §§ är upp­fyllda och inte annat föl­jer av denna lag.

För­ut­sätt­ningar för att ta emot en utländsk dom

Anknyt­ning till Sve­rige

2 §   För att en dom ska få erkän­nas och verk­stäl­las här krävs att den dömde befin­ner sig i den andra sta­ten eller i Sve­rige och
   1. är svensk med­bor­gare och bosatt i Sve­rige,
   2. är svensk med­bor­gare och kan till följd av domen komma att avvi­sas eller utvi­sas hit efter verk­stäl­lig­he­ten av påfölj­den,
   3. är bosatt och har vis­tats lag­ligt utan avbrott under minst fem år i Sve­rige och det bedöms att han eller hon kom­mer att få behålla sin uppe­hålls­rätt eller sitt per­ma­nenta uppe­hålls­till­stånd, eller
   4. Kri­mi­nal­vår­den har med­gett att domen sänds över till Sve­rige.

Vad som sägs i första styc­ket 3 gäl­ler endast om den andra med­lems­sta­ten har anmält att ett med­gi­vande från den sta­ten till att sända över en dom inte krävs i mot­sva­rande fall.

Kri­mi­nal­vår­den ska lämna ett med­gi­vande enligt första styc­ket 4 om den döm­des soci­ala åter­an­pass­ning under­lät­tas av ett över­fö­rande av verk­stäl­lig­he­ten till Sve­rige och det i övrigt fram­står som lämp­ligt.

Den döm­des sam­tycke

3 §   För att en dom ska få erkän­nas och verk­stäl­las här krävs även att den dömde har sam­tyckt till att domen sänds över till Sve­rige.

Sam­tycke enligt första styc­ket krävs dock inte om den dömde
   1. är svensk med­bor­gare och bosatt i Sve­rige,
   2. kan till följd av domen komma att avvi­sas eller utvi­sas till Sve­rige efter verk­stäl­lig­he­ten av påfölj­den, eller
   3. har flytt eller på annat sätt åter­vänt till Sve­rige på grund av det straff­rätts­liga för­fa­ran­det mot honom eller henne i den andra sta­ten eller efter det att domen med­de­la­des.

Hin­der mot erkän­nande och verk­stäl­lig­het

4 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​04-01/ En utländsk dom på fri­hets­be­rö­vande påföljd får inte erkän­nas och verk­stäl­las i Sve­rige
   1. om mindre än sex måna­der av påfölj­den åter­står att avtjäna när domen tas emot av Kri­mi­nal­vår­den,
   2. om den gär­ning som påfölj­den avser inte mot­sva­rar brott enligt svensk lag och det inte är fråga om en sådan gär­ning som finns angi­ven i bila­gan till denna lag och för vil­ken det i den andra sta­tens lag­stift­ning är före­skri­vet en fri­hets­be­rö­vande påföljd i tre år eller mer,
   3. om den gär­ning som påfölj­den avser helt eller del­vis har begåtts i Sve­rige och inte mot­sva­rar brott enligt svensk lag eller om en tillämp­ning av 35 kap. 8-10 §§ brotts­bal­ken skulle inne­bära att påfölj­den bort­fal­lit,
   4. om det för samma gär­ning som påfölj­den avser har med­de­lats en dom i Sve­rige eller i en annan stat och domen fått laga kraft och påfölj­den vid en fäl­lande dom har avtjä­nats, är under verk­stäl­lig­het eller inte längre kan verk­stäl­las enligt lagen i den stat som med­de­lat domen,
   5. om den dömde vid tid­punk­ten för brot­tet inte fyllt fem­ton år,
   6. om verk­stäl­lig­het i Sve­rige inte skulle vara för­en­lig med bestäm­mel­ser om immu­ni­tet,
   7. om domen har med­de­lats efter en för­hand­ling där den dömde inte var per­son­li­gen när­va­rande och det inte har bekräf­tats i inty­get som avses i 6 § att något av ram­be­slu­tets vill­kor i arti­kel 9.1 i är upp­fyllt,
   8. om påfölj­den omfat­tar en åtgärd som inne­bär psy­ki­a­trisk vård eller hälso-​​ och sjuk­vård eller annan fri­hets­be­rö­vande åtgärd som inte kan verk­stäl­las här, eller
   9. om den andra sta­ten inte har läm­nat Sve­rige till­stånd till att åtala, döma eller på annat sätt beröva den dömde fri­he­ten för annan gär­ning än den som avses i domen och som begicks före över­sän­dan­det av domen.

4 §    /Trä­der i kraft I:2025-​04-01/ En utländsk dom på fri­hets­be­rö­vande påföljd får inte erkän­nas och verk­stäl­las i Sve­rige
   1. om mindre än sex måna­der av påfölj­den åter­står att avtjäna när domen tas emot av Kri­mi­nal­vår­den,
   2. om den gär­ning som påfölj­den avser inte mot­sva­rar brott enligt svensk lag och det inte är fråga om en sådan gär­ning som finns angi­ven i bila­gan till denna lag och för vil­ken det i den andra sta­tens lag­stift­ning är före­skri­vet en fri­hets­be­rö­vande påföljd i tre år eller mer,
   3. om den gär­ning som påfölj­den avser helt eller del­vis har begåtts i Sve­rige och inte mot­sva­rar brott enligt svensk lag,
   4. om det för samma gär­ning som påfölj­den avser har med­de­lats en dom i Sve­rige eller i en annan stat och domen fått laga kraft och påfölj­den vid en fäl­lande dom har avtjä­nats, är under verk­stäl­lig­het eller inte längre kan verk­stäl­las enligt lagen i den stat som med­de­lat domen,
   5. om den dömde vid tid­punk­ten för brot­tet inte fyllt fem­ton år,
   6. om verk­stäl­lig­het i Sve­rige inte skulle vara för­en­lig med bestäm­mel­ser om immu­ni­tet,
   7. om domen har med­de­lats efter en för­hand­ling där den dömde inte var per­son­li­gen när­va­rande och det inte har bekräf­tats i inty­get som avses i 6 § att något av ram­be­slu­tets vill­kor i arti­kel 9.1 i är upp­fyllt,
   8. om påfölj­den omfat­tar en åtgärd som inne­bär psy­ki­a­trisk vård eller hälso-​​ och sjuk­vård eller annan fri­hets­be­rö­vande åtgärd som inte kan verk­stäl­las här, eller
   9. om den andra sta­ten inte har läm­nat Sve­rige till­stånd till att åtala, döma eller på annat sätt beröva den dömde fri­he­ten för annan gär­ning än den som avses i domen och som begicks före över­sän­dan­det av domen. Lag (2025:163).

5 §   Om det med hän­syn till den döm­des per­son­liga för­hål­lan­den och omstän­dig­he­terna i övrigt finns sär­skilda skäl, får en utländsk dom på fri­hets­be­rö­vande påföljd, trots hin­der enligt 4 §, erkän­nas och verk­stäl­las i Sve­rige.

Hur för­fa­ran­det inleds

Över­sän­dan­det av domen och inty­get

6 §   En utländsk dom som sänds över för erkän­nande och verk­stäl­lig­het ska sän­das skrift­li­gen till Kri­mi­nal­vår­den.
Domen ska åtföl­jas av ett intyg som är upp­rät­tat i enlig­het med bilaga I till ram­be­slu­tet.

Domen och inty­get ska sän­das över genom post, bud eller tele­fax eller, efter över­ens­kom­melse i det enskilda fal­let, på annat sätt.

Inty­get ska vara skri­vet på svenska, danska, norska eller eng­elska eller åtföl­jas av en över­sätt­ning till något av dessa språk.

Bris­ter i inty­get och avsak­nad av domen

7 §   Om inty­get sak­nas eller till form eller inne­håll är så brist­fäl­ligt att det inte utan väsent­lig olä­gen­het kan läg­gas till grund för pröv­ning av frå­gan om erkän­nande och verk­stäl­lig­het, ska Kri­mi­nal­vår­den ge den behö­riga myn­dig­he­ten i den andra sta­ten möj­lig­het att inom viss tid komma in med kom­plet­te­ring. Det­samma gäl­ler om den utländska domen sak­nas.

Om de bris­ter som anges i första styc­ket kvar­står efter den tid som angetts, får beslut fat­tas om att inte erkänna och verk­ställa den utländska domen.

Beslut om erkän­nande och verk­stäl­lig­het

Beslu­tande myn­dig­het

8 §   Kri­mi­nal­vår­den prö­var om en utländsk dom på fri­hets­be­rö­vande påföljd ska erkän­nas och verk­stäl­las i Sve­rige enligt denna lag.

Verk­ställ­bar­hets­för­kla­ring

9 §   Om den utländska domen på fri­hets­be­rö­vande påföljd är verk­ställ­bar i Sve­rige, ska Kri­mi­nal­vår­den besluta om att verk­stäl­lig­het kan ske (verk­ställ­bar­hets­för­kla­ring).

Av verk­ställ­bar­hets­för­kla­ringen ska det framgå
   1. vil­ken påföljd som ska verk­stäl­las i Sve­rige och dess längd samt, i före­kom­mande fall, om anpass­ning har skett med stöd av 12 § första styc­ket 1, eller
   2. om domen enligt 12 § första styc­ket 2 ska över­läm­nas för att en ny påföljd ska bestäm­mas.

Tids­fris­ter

10 §   Ett beslut om erkän­nande och verk­stäl­lig­het ska med­de­las senast inom tret­tio dagar efter det att Kri­mi­nal­vår­den enligt 6 § tagit emot den utländska domen. Om Kri­mi­nal­vår­den har begärt in kom­plet­te­ring enligt 7 § eller om domen ska över­sät­tas, ska fris­ten på tret­tio dagar börja löpa efter det att kom­plet­te­ringen eller över­sätt­ningen kom­mit in till myn­dig­he­ten.

Kri­mi­nal­vår­den får, om det finns sär­skilda skäl, med­dela sitt beslut vid en senare tid­punkt än vad som anges i första styc­ket.

Del­vis erkän­nande och verk­stäl­lig­het

11 §   Om den utländska domen på fri­hets­be­rö­vande påföljd avser flera brott och hin­der mot erkän­nande och verk­stäl­lig­het enligt 4 § finns avse­ende något eller några av brot­ten, får den utländska domen del­vis erkän­nas och verk­stäl­las i Sve­rige när det gäl­ler res­te­rande brott. Detta gäl­ler endast om det fram­går av domen eller på annat sätt vil­ken del av påfölj­den som avser detta eller dessa res­te­rande brott.

Anpass­ning av påfölj­den

När anpass­ning kan ske

12 §   Om den fri­hets­be­rö­vande påfölj­den i den utländska domen behö­ver anpas­sas för att kunna verk­stäl­las i Sve­rige, ska Kri­mi­nal­vår­den
   1. besluta i fråga om påfölj­dens art eller längd, eller
   2. över­lämna åt Åkla­gar­myn­dig­he­ten att göra en ansö­kan hos tings­rät­ten om att en ny påföljd ska bestäm­mas.

Beslut enligt första styc­ket 1 får med­de­las endast om anpass­ningen av påfölj­den är av enklare slag.

En utländsk dom på fri­hets­be­rö­vande påföljd får, med hän­syn till dess art, endast anpas­sas till fäng­else, över­läm­nande till rätts­psy­ki­a­trisk vård eller slu­ten ung­doms­vård.

En fri­hets­be­rö­vande påföljd som har anpas­sats enligt första styc­ket får inte bli sträng­are än den ursprung­liga fri­hets­be­rö­vande påfölj­den.

Påfölj­dens längd

13 §   Beslut enligt 12 § första styc­ket 1 om påfölj­dens längd ska med­de­las om påfölj­den är begrän­sad i tiden och
   1. ska verk­stäl­las i Sve­rige som fäng­else och dess längd över­sti­ger arton år, eller
   2. ska verk­stäl­las i Sve­rige som slu­ten ung­doms­vård och dess längd över­sti­ger fyra år.

I fall som avses i första styc­ket 1 ska påfölj­dens längd bestäm­mas till arton år. I fall som avses i första styc­ket 2 ska påfölj­dens längd bestäm­mas till fyra år.

Bestäm­mande av ny påföljd

14 §   I fall som avses i 12 § första styc­ket 2 ska rät­ten bestämma en ny påföljd som så nära som möj­ligt mot­sva­rar den utländska påfölj­den, avse­ende såväl dess art som dess längd.
Rät­ten får döma till lind­ri­gare straff än som är före­skri­vet för brot­tet eller brot­ten. Vid bestäm­man­det av en ny påföljd ska rät­ten inte pröva om den dömde har begått den aktu­ella gär­ningen.

För rät­tens hand­lägg­ning tilläm­pas rät­te­gångs­bal­kens bestäm­mel­ser om rät­te­gången i brott­mål, om inte annat föl­jer av denna lag. Rät­tens avgö­rande av saken sker genom dom.

Tvångs­me­del

15 §   En dömd per­son får på begä­ran av en behö­rig myn­dig­het i den andra sta­ten anhål­las av åkla­gare om det finns risk att han eller hon avvi­ker eller på annat sätt undand­rar sig verk­stäl­lig­het i Sve­rige enligt denna lag.

Den som inte har fyllt fem­ton år får inte anhål­las. Den som inte har fyllt arton år får anhål­las endast om det finns syn­ner­liga skäl.

Om det finns skäl för anhål­lande enligt första styc­ket men det är till­räck­ligt att den dömde med­de­las rese­för­bud eller att det beslu­tas om anmäl­nings­skyl­dig­het, ska en sådan åtgärd beslu­tas i stäl­let för anhål­lande. I fall som avses i 24 kap. 4 § rät­te­gångs­bal­ken ska över­vak­ning ersätta ett anhål­lande.

16 §   När den dömde har gri­pits, anhål­lits, med­de­lats rese­för­bud eller före­skri­vits anmäl­nings­skyl­dig­het tilläm­pas de reg­ler som gäl­ler vid mot­sva­rande åtgärd enligt rät­te­gångs­bal­ken, om inte annat föl­jer av denna lag. Vad som sägs i rät­te­gångs­bal­ken om offent­lig för­sva­rare ska tilläm­pas i fråga om offent­ligt biträde.

För de tvångs­me­del som anges i första styc­ket och för rät­tens beslut om häkt­ning, gäl­ler de för­ut­sätt­ningar som anges i 15 §. Vad som sägs i rät­te­gångs­bal­ken om tid för väc­kande av åtal ska inte tilläm­pas.

17 §   Beslut enligt 15 § får med­de­las även efter det att domen sänts över enligt 6 § eller efter Kri­mi­nal­vår­dens beslut enligt 9 §.

Beslut om tvångs­me­del gäl­ler till dess den utländska påfölj­den bör­jat verk­stäl­las i Sve­rige, om beslu­tet inte upp­hävs dess­förin­nan.

18 §   Åkla­gare eller rät­ten ska upp­häva ett beslut om tvångs­me­del om inte den utländska domen tagits emot av Kri­mi­nal­vår­den inom fyr­tio dagar från det att den dömde anhölls eller häk­ta­des eller någon annan åtgärd enligt 15 § beslu­ta­des.

Åkla­ga­ren eller rät­ten ska också upp­häva ett beslut om anhål­lande eller häkt­ning om ett fort­satt fri­hets­be­rö­vande skulle vara oskä­ligt med hän­syn till den tid som fri­hets­be­rö­van­det pågått och den påföljd som utdömts.

19 §   Vid bestäm­mande av ny fri­hets­be­rö­vande påföljd enligt 12 § första styc­ket 2 får 24 och 25 kap. rät­te­gångs­bal­ken tilläm­pas.

Den som inte har fyllt fem­ton år får inte anhål­las. Den som inte har fyllt arton år får anhål­las endast om det finns syn­ner­liga skäl.

Trans­port av den dömde

20 §   Kri­mi­nal­vår­den ska ansvara för trans­por­ten av den dömde i Sve­rige. Vid en sådan trans­port tilläm­pas föl­jande bestäm­mel­ser i häk­te­sla­gen (2010:611):
   - 4 kap. 4 § om kropps­vi­si­ta­tion,
   - 4 kap. 10 § första styc­ket om använd­ning av fäng­sel, och
   - 8 kap. 2 a § om möj­lig­he­ten att i vissa fall begära hjälp av Polis­myn­dig­he­ten. Lag (2017:127).

Verk­stäl­lig­he­ten i Sve­rige

Tillämp­liga reg­ler

21 §   Verk­stäl­lig­het i Sve­rige ska ske enligt vad som gäl­ler vid verk­stäl­lig­het av fäng­else, slu­ten ung­doms­vård eller över­läm­nande till rätts­psy­ki­a­trisk vård, om inte annat föl­jer av denna lag.

Verk­stäl­lig­het får ske även om påfölj­den är sträng­are än vad som enligt svensk lag hade kun­nat följa på brot­tet eller brot­ten. Lag (2018:1261).

Vill­kor­lig fri­giv­ning

22 §   Har upp­hävts genom lag (2018:1261).

Upp­hä­vande av verk­ställ­bar­hets­för­kla­ring

23 §   En verk­ställ­bar­hets­för­kla­ring ska upp­hä­vas
   1. om den andra sta­ten har åter­kal­lat domen och inty­get och verk­stäl­lig­he­ten ännu inte har påbör­jats i Sve­rige,
   2. om den andra sta­ten har med­de­lat den dömde nåd eller amne­sti eller annat beslut som enligt lagen i den sta­ten med­för att påfölj­den inte längre får verk­stäl­las,
   3. om den dömde har avvi­kit från verk­stäl­lig­he­ten och Kri­mi­nal­vår­den har under­rät­tat behö­rig myn­dig­het i den andra sta­ten, eller
   4. om en ny påföljd enligt 14 § inte har kun­nat bestäm­mas.

Beslut om upp­hä­vande av en verk­ställ­bar­hets­för­kla­ring enligt första styc­ket 1-3 med­de­las av Kri­mi­nal­vår­den. I fall som avses i första styc­ket 4 beslu­tar rät­ten om upp­hä­vande. Om verk­ställ­bar­hets­för­kla­ringen har upp­hävts enligt första styc­ket 2 eller 3, ska en påbör­jad verk­stäl­lig­het upp­höra.

Spe­ci­a­li­tets­prin­ci­pen

24 §   En dömd per­son som över­förts till Sve­rige enligt denna lag får inte här åta­las, dömas eller på annat sätt berö­vas sin fri­het för något annat brott som begicks före över­fö­ran­det än det brott för vil­ket han eller hon över­förts.

Första styc­ket gäl­ler inte om
   1. den dömde efter det han eller hon bli­vit fri­gi­ven haft möj­lig­het att lämna Sve­rige, men inte gjort det inom fyr­tio­fem dagar eller åter­vänt hit efter att först ha läm­nat Sve­rige,
   2. brot­tet eller brot­ten inte kan leda till fäng­else eller annan fri­hets­be­rö­vande påföljd,
   3. den dömde har sam­tyckt till över­sän­dan­det av domen,
   4. den dömde efter över­fö­ran­det uttryck­li­gen har avstått från det skydd som avses i första styc­ket med avse­ende på spe­ci­fika brott som begåtts före över­fö­ran­det, eller
   5. den andra sta­ten har läm­nat sitt till­stånd till åtgär­den.
Över­fö­rande av verk­stäl­lig­het till Sve­rige till följd av en euro­pe­isk eller nor­disk arre­ste­rings­or­der

25 §   I 7 kap. lagen (2003:1156) om över­läm­nande från Sve­rige enligt en euro­pe­isk arre­ste­rings­or­der och 6 kap. lagen (2011:1165) om över­läm­nande från Sve­rige enligt en nor­disk arre­ste­rings­or­der finns bestäm­mel­ser om över­fö­rande av verk­stäl­lig­het till Sve­rige till följd av en begä­ran om över­läm­nande enligt en euro­pe­isk eller nor­disk arre­ste­rings­or­der.

4 kap. Övriga bestäm­mel­ser

Offent­ligt biträde

1 §   Offent­ligt biträde ska i ett ärende enligt denna lag för­ord­nas för den dömde, om det inte kan antas att behov av biträde sak­nas.

Bestäm­mel­ser om över­kla­gande av beslut om offent­ligt biträde finns i lagen (1996:1620) om offent­ligt biträde.

Över­kla­gande

2 §   Kri­mi­nal­vår­dens beslut får över­kla­gas om myn­dig­he­ten
   1. prö­vat om en dom på fri­hets­be­rö­vande påföljd ska sän­das över till en annan med­lems­stat för erkän­nande och verk­stäl­lig­het enligt 2 kap. 4 §, om inte något annat fram­går av andra styc­ket,
   2. beslu­tat enligt 2 kap. 8 § att upp­häva ett beslut om att sända över en dom till en annan med­lems­stat för erkän­nande och verk­stäl­lig­het enligt 2 kap. 4 §,
   3. prö­vat om med­gi­vande till att en dom på fri­hets­be­rö­vande påföljd sänds över till Sve­rige enligt 3 kap. 2 § tredje styc­ket ska läm­nas, eller
   4. prö­vat om verk­ställ­bar­hets­för­kla­ring ska med­de­las enligt 3 kap. 9 §.

Kri­mi­nal­vår­dens beslut enligt 2 kap. 4 § om att en dom ska sän­das över till en annan med­lems­stat får inte över­kla­gas om den dömde har sam­tyckt till att domen sänds över.
Lag (2020:384).

2 a §   Ett över­kla­gande enligt 2 § första styc­ket ska göras till den tings­rätt inom vars dom­krets den kri­mi­nal­vårds­an­stalt, det häkte, det ung­doms­hem eller den vård­in­rätt­ning finns där den dömde var inskri­ven när det första beslu­tet fat­ta­des i ett ärende enligt denna lag.

Om det inte finns någon behö­rig dom­stol enligt första styc­ket, ska ett över­kla­gande göras till den tings­rätt inom vars dom­krets den dömde har sin hem­vist. Med den döm­des hem­vist för­stås den ort där den dömde är folk­bok­förd.

Om det inte finns någon behö­rig dom­stol enligt första eller andra styc­ket, ska ett över­kla­gande göras till Stock­holms tings­rätt. Lag (2020:384).

2 b §   Den dömde får för­klara att han eller hon avstår från att över­klaga Kri­mi­nal­vår­dens beslut enligt 2 kap. 4 § om att en dom ska sän­das över till en annan med­lems­stat eller från att full­följa ett över­kla­gande av ett sådant beslut. I fråga om en sådan för­kla­ring tilläm­pas 11 § andra styc­ket, 12 och 13 §§ straff­tids­la­gen (2018:1251). Lag (2020:384).

3 §   Vid hand­lägg­ningen i dom­stol tilläm­pas lagen (1996:242) om dom­stol­sä­ren­den, om inte annat föl­jer av denna lag. Hand­lägg­ningen ska ske skynd­samt.

Om rät­ten över­vä­ger att upp­häva den verk­ställ­bar­hets­för­kla­ring som Kri­mi­nal­vår­den med­de­lat enligt 3 kap. 9 §, ska myn­dig­he­ten ges till­fälle att yttra sig. Lag (2020:384).

Behö­rig tings­rätt

4 §   Bestäm­mel­serna i 2 a § om behö­rig tings­rätt tilläm­pas även när en ansö­kan görs om till­stånd enligt 2 kap. 13 § eller när en ny påföljd ska bestäm­mas enligt 3 kap. 12 § första styc­ket 2. Lag (2020:384).

Åtals­för­bud

5 §   Om en utländsk dom på fri­hets­be­rö­vande påföljd ska verk­stäl­las i Sve­rige enligt denna lag, får åtal för den gär­ning som påfölj­den avser inte väc­kas här i lan­det.

Till­stånd till trans­port genom Sve­rige

6 §   Begärs till­stånd till trans­port genom Sve­rige av en dömd per­son som enligt ram­be­slu­tet ska över­fö­ras från en med­lems­stat inom Euro­pe­iska uni­o­nen till en annan med­lems­stat för verk­stäl­lig­het av en påföljd där, ska Polis­myn­dig­he­ten genast bevilja sådant till­stånd och ange under vilka vill­kor trans­por­ten får ske.

Om ett sådant till­stånd har bevil­jats får Polis­myn­dig­he­ten ta den som över­förs i för­var, dock längst under 48 tim­mar, om det är nöd­vän­digt för att trans­por­ten ska kunna genom­fö­ras.

Om en opla­ne­rad mel­lan­land­ning sker, ska till­stånd till trans­port begä­ras. Polis­myn­dig­he­ten får, i avvak­tan på en begä­ran och fram till dess myn­dig­he­ten prö­vat en sådan begä­ran, ta den som över­förs i för­var. Om till­stånd till trans­port inte begärs inom sjut­ti­otvå tim­mar från land­ningen, ska per­so­nen ome­del­bart fri­ges. Bevil­jas till­stånd gäl­ler andra styc­ket.

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2015:96
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2015.
   2. Lagen tilläm­pas inte vid hand­lägg­ningen av ett ärende om över­fö­rande av en fri­hets­be­rö­vande påföljd enligt lagen (1972:260) om inter­na­tio­nellt sam­ar­bete rörande verk­stäl­lig­het av brott­måls­dom, om ären­det har inletts före ikraft­trä­dan­det.
   3. Lagen tilläm­pas inte vid hand­lägg­ningen av ett ärende i för­hål­lande till en med­lems­stat inom Euro­pe­iska uni­o­nen som när ären­det inleds inte har genom­fört rådets ram­be­slut 2008/909/RIF av den 27 novem­ber 2008 om till­lämp­ning av prin­ci­pen om ömse­si­digt erkän­nande på brott­måls­do­mar avse­ende fäng­else eller andra fri­hets­be­rö­vande åtgär­der i syfte att verk­ställa dessa inom Euro­pe­iska uni­o­nen.
   4. Lagen tilläm­pas inte i för­hål­lande till en med­lems­stat inom Euro­pe­iska uni­o­nen som avgett en för­kla­ring enligt arti­kel 28.2 i ram­be­slut 2008/909/RIF av den 27 novem­ber 2008 om tillämp­ning av prin­ci­pen om ömse­si­digt erkän­nande på brott­måls­do­mar avse­ende fäng­else eller andra fri­hets­be­rö­vande åtgär­der i syfte att verk­ställa dessa inom Euro­pe­iska uni­o­nen om att i för­hål­lande till en dom som fått laga kraft före ett visst datum ska ram­be­slu­tet inte tilläm­pas.

2018:1261
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2019.
   2. Den upp­hävda bestäm­mel­sen i 3 kap. 22 § gäl­ler dock fort­fa­rande för den som före ikraft­trä­dan­det med­de­lats ett straff­tids­be­slut enligt lagen (1974:202) om beräk­ning av straff­tid m.m.

2020:384
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2020.
   2. Har ett beslut om att en dom ska sän­das över till en annan med­lems­stat med­de­lats av Kri­mi­nal­vår­den före ikraft­trä­dan­det, gäl­ler äldre bestäm­mel­ser.

2022:1459
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 decem­ber 2022.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för beslut om att sända över en dom till en annan med­lems­stat som har med­de­lats av Kri­mi­nal­vår­den före ikraft­trä­dan­det.

2024:46
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 mars 2024.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler för ären­den som har inletts före ikraft­trä­dan­det.

Bilaga

Gär­ningar som avses i 3 kap. 4 § första styc­ket 2 i lagen.
   1. Del­ta­gande i en kri­mi­nell orga­ni­sa­tion
   2. Ter­ro­rism
   3. Män­ni­sko­han­del
   4. Sex­u­ellt utnytt­jande av barn samt barn­por­no­grafi
   5. Olag­lig han­del med nar­ko­tika och psy­ko­tropa ämnen
   6. Olag­lig han­del med vapen, ammu­ni­tion och spräng­äm­nen
   7. Kor­rup­tion
   8. Bedrä­geri, inbe­gri­pet bedrä­geri som rik­tar sig mot Euro­pe­iska gemen­ska­per­nas eko­no­miska intres­sen enligt kon­ven­tio­nen av den 26 juli 1995 om skydd av Euro­pe­iska gemen­ska­per­nas finan­si­ella intres­sen
   9. Tvätt av vin­ning av brott
   10. Pen­ning­för­falsk­ning, inklu­sive för­falsk­ning av euron
   11. IT-​brotts­lig­het
   12. Mil­jö­brott, inbe­gri­pet olag­lig han­del med hotade dju­rar­ter och hotade väx­tar­ter och växt­sor­ter
   13. Hjälp till olov­lig inresa och olov­lig vis­telse
   14. Mord och grov miss­han­del
   15. Olag­lig han­del med mänsk­liga organ och väv­na­der
   16. Män­ni­sko­rov, olaga fri­hets­be­rö­vande och tagande av giss­lan
   17. Rasism och främ­lings­fi­ent­lig­het
   18. Orga­ni­se­rad stöld eller väp­nat rån
   19. Olag­lig han­del med kul­tur­fö­re­mål, inbe­gri­pet antik­vi­te­ter och konst­verk
   20. Svind­leri
   21. Beskyd­dar­verk­sam­het och utpress­ning
   22. För­falsk­ning och pirat­ko­pi­e­ring
   23. För­falsk­ning av admi­nist­ra­tiva doku­ment och han­del med sådana för­falsk­ningar
   24. För­falsk­ning av betal­nings­me­del
   25. Olag­lig han­del med hor­mon­pre­pa­rat och andra till­växtsub­stan­ser
   26. Olag­lig han­del med nuk­leära och radi­o­ak­tiva ämnen
   27. Han­del med stulna for­don
   28. Våld­täkt
   29. Mord­brand
   30. Brott som omfat­tas av den inter­na­tio­nella brott­måls­dom­sto­lens behö­rig­het
   31. Kap­ning av flyg­plan eller far­tyg
   32. Sabo­tage