SFS 2020:372 Lag om ändring i lagen (2015:650) om erkännande och verkställighet av frivårdspåföljder inom Europeiska unionen

1

Svensk författningssamling

Lag

om ändring i lagen (2015:650) om erkännande och

verkställighet av frivårdspåföljder inom Europeiska

unionen

Utfärdad den 28 maj 2020

Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs att 2 kap. 5 §, 3 kap. 12–14 §§ och
4 kap. 2 § lagen (2015:650) om erkännande och verkställighet av frivårds-
påföljder inom Europeiska unionen ska ha följande lydelse.

2 kap.
5 § Sedan domen på frivårdspåföljd har erkänts i den andra medlems-
staten, får följdbeslut meddelas i Sverige endast om den behöriga myndig-
heten i den andra medlemsstaten har återfört behörigheten att meddela
sådana beslut hit.

Kriminalvården ska överlämna ett ärende om följdbeslut som myndig-

heten inte själv är behörig att besluta om, till

1. den övervakningsnämnd inom vars verksamhetsområde övervakningen

bedrevs eller kunde ha bedrivits vid tiden för beslutet om översändande
enligt 2 §, om domen avser fängelse i de fall den dömde villkorligt frigetts
eller skyddstillsyn, eller

2. åklagare, om domen avser villkorlig dom.

3 kap.
12 § Om en skyldighet som den dömde har enligt domen på frivårds-
påföljd är oförenlig med de skyldigheter som följer av eller de möjligheter
att meddela föreskrifter som finns i 26 kap. 11 och 14–17 §§ eller i 28 kap.
2 a och 6 a §§ brottsbalken, ska Kriminalvården anpassa skyldigheten.

Den anpassade skyldigheten ska så nära som möjligt motsvara det som

bestämts i domen på frivårdspåföljd. Anpassningen får inte innebära att
skyldigheten blir strängare än den ursprungliga skyldigheten.

13 § Verkställigheten av domen på frivårdspåföljd, i enlighet med verk-
ställbarhetsförklaringen, ska påbörjas när beslutet enligt 9 § fått laga kraft.

Vid verkställigheten tillämpas 26 kap. 11–18 §§ och 19 § första stycket

och 28 kap. 2 a § tredje stycket, 5 a, 6 a och 7 §§ brottsbalken. För verk-
ställigheten gäller även 37 och 38 kap. brottsbalken.

1 Prop. 2019/20:119, bet. 2019/20:JuU37, rskr. 2019/20:259.

SFS

2020:372

Publicerad
den

29 maj 2020

2

SFS

2020:372

14 § Om den dömde allvarligt har åsidosatt den skyldighet som följer av
verkställbarhetsförklaringen och det kan antas att den dömde inte kommer
rätta sig genom någon åtgärd som kan vidtas enligt 13 § andra stycket,
ska Kriminalvården återföra behörigheten att meddela följdbeslut till den
andra staten.

Om övervakningsnämnden är den instans som har behörighet att pröva

frågan om åtgärder vid misskötsamhet ska dock Kriminalvården återföra
behörigheten att meddela följdbeslut först sedan nämnden anmält till
Kriminalvården att förutsättningarna enligt första stycket är uppfyllda.

4 kap.
2 § Kriminalvårdens beslut enligt denna lag får överklagas endast om
myndigheten har

1. prövat om en dom på frivårdspåföljd enligt 2 kap. 2§ bör sändas över

till en annan medlemsstat för erkännande och verkställighet där,

2. prövat om ett beslut om att sända över en dom till en annan medlemsstat

för erkännande och verkställighet bör upphävas enligt 2 kap. 6 §,

3. prövat om ett medgivande bör lämnas enligt 3 kap. 2 § första stycket 2

till att en dom på frivårdspåföljd sänds över till Sverige,

4. prövat om en verkställbarhetsförklaring bör meddelas enligt 3 kap. 9 §,

eller

5. prövat om en verkställbarhetsförklaring bör upphävas enligt 3 kap. 15 §

första stycket 3.

Beslut enligt första stycket 1 och 2 överklagas till den tingsrätt inom vars

domkrets den övervakningsnämnd som anges i 2 kap. 5 § ligger. Beslut
enligt första stycket 3–5 överklagas till den tingsrätt inom vars domkrets den
dömde är folkbokförd.

Om behörig tingsrätt saknas för ett överklagande, prövas överklagandet

av Stockholms tingsrätt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.

På regeringens vägnar

MIKAEL DAMBERG

Ulf Wallentheim
(Justitiedepartementet)