SFS 2003:364 Fartygssäkerhetslag

1

Svensk författningssamling

Fartygssäkerhetslag;

utfärdad den 5 juni 2003.

Enligt riksdagens beslut

1

föreskrivs

2

följande.

1 kap. Allmänna bestämmelser

Lagens tillämpningsområde

1 §

Denna lag gäller alla fartyg som används till sjöfart inom Sveriges sjö-

territorium samt svenska fartyg som används till sjöfart utanför sjöterritoriet.
Lagen gäller även svenska rederier samt sådana utländska rederier som be-
driver sjöfart med svenskt fartyg eller använder annat fartyg till sjöfart inom
Sveriges sjöterritorium, om inte annat anges. Lagen skall dock inte tillämpas
i den mån det är särskilt föreskrivet eller följer av allmänt erkända folkrätts-
liga grundsatser.

Lagen gäller örlogsfartyg endast i den mån regeringen föreskriver det.

Definitioner

Besättning och redare

2 §

I denna lag avses med

1. ombordanställd: den som till följd av anställning tjänstgör ombord på

fartyget med huvudsaklig uppgift att utföra fartygsarbete annat än som en-
bart tillfälliga göromål,

2. fartygsarbete: arbete för fartygets räkning som utförs ombord eller på

annat ställe av någon som följer med fartyget,

3. säkerhetsbesättning: det minsta antal besättningsmän i olika befatt-

ningar som kan anses vara betryggande från sjösäkerhetssynpunkt i den fart
som fartyget används i eller avses att användas i, och

4. minderårig: den som inte har fyllt 18 år.

1

Prop. 2002/03:109, bet. 2002/03:TU5, rskr. 2002/03:191.

2

Jfr rådets direktiv 94/57/EG av den 22 november 1994 om gemensamma regler och

standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och
för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed (EGT L 319,
12.12.1994, s. 20, Celex 31994L0057), senast ändrat genom Europaparlamentets och
rådets direktiv 2002/84/EG (EGT L 324, 29.11.2002, s. 53, Celex 32002L0084), och
rådets direktiv 95/21/EG av den 19 juni 1995 om tillämpning av internationella nor-
mer för säkerhet på fartyg, förhindrande av förorening samt boende- och arbetsförhål-
landen ombord på fartyg som anlöper gemenskapens hamnar och framförs i
medlemsstaternas territorialvatten (hamnstatskontroll) (EGT L 157, 7.7.1995, s. 1,
Celex 31995L0021), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv
2002/84/EG (EGT L 324, 29.11.2002, s. 53, Celex 32002L0084).

SFS 2003:364

Utkom från trycket
den 17 juni 2003

2

SFS 2003:364

Vad som sägs i denna lag om redare skall gälla även den som i redarens

ställe utövar ett avgörande inflytande över fartygets drift. Detta gäller dock
inte vid tillämpningen av 3 kap. 16 §.

Passagerarfartyg

3 §

Med passagerarfartyg avses i denna lag fartyg som medför fler än tolv

passagerare.

Som passagerare räknas varje person ombord utom
1. befälhavaren,
2. övriga ombordanställda,
3. andra som befinner sig ombord på grund av arbete för fartygets räkning

eller i offentlig tjänsteförrättning som gäller fartyget eller den verksamhet
som bedrivs med fartyget,

4. bärgare eller bärgares medhjälpare som följer med fartyget sedan detta

drabbats av sjöolycka,

5. personer som förs in till hamn efter att ha räddats ur sjönöd, och
6. barn som inte har fyllt ett år.
Med ro-ro-passagerarfartyg, höghastighetspassagerarfartyg och reguljär

trafik med sådana fartyg avses detsamma som sägs i artikel 2 i rådets direk-
tiv 1999/35/EG av den 29 april 1999 om ett system med obligatoriska be-
siktningar för en säker drift av ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspas-
sagerarfartyg i reguljär trafik

3

, senast ändrat genom Europaparlamentets och

rådets direktiv 2002/84/EG

4

.

Certifikat och dokument

4 §

I denna lag avses med

1. fartcertifikat: ett bevis om att ett fartyg vid tillsyn har befunnits sjövär-

digt,

2. passagerarfartygscertifikat: ett bevis om att ett fartyg vid tillsyn har be-

funnits lämpligt att transportera passagerare och om det högsta antal passa-
gerare som fartyget får medföra,

3. fribordscertifikat: ett bevis om att ett fartygs fribord har fastställts efter

tillsyn och att fribordsmärken har satts fast på fartygets sidor på ett riktigt
och varaktigt sätt,

4. certifikat om godkänd säkerhetsorganisation: ett bevis om att fartygets

säkerhetsorganisation vid tillsyn har visat sig överensstämma med rederiets
godkända säkerhetsorganisation, och

5. dokument om godkänd säkerhetsorganisation: ett bevis om att rederiets

säkerhetsorganisation har godkänts vid en rederikontroll enligt 5 kap. 16 §.

Erkänd organisation

5 §

Med erkänd organisation avses i denna lag en sådan organisation som

har erkänts av Europeiska gemenskapernas kommission i enlighet med rå-
dets direktiv 94/57/EG av den 22 november 1994 om gemensamma regler

3

EGT L 138, 1.6.1999, s. 1 (Celex 31999L0035).

4

EGT L 324, 29.11.2002, s. 53 (Celex 32002L0084).

3

SFS 2003:364

och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn
av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse där-
med

5

, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/84/

EG.

En organisation enligt denna lag kan vara ett klassificeringssällskap eller

annan som utför säkerhetsbedömningar på statens vägnar.

2 kap. Allmänna krav på fartyg och deras bemanning samt på
rederiverksamhet

Sjövärdighet

1 §

Ett fartyg är sjövärdigt bara om det är så konstruerat, byggt, utrustat

och hållet i stånd att det med hänsyn till sitt ändamål och den fart som det
används i eller avses att användas i ger betryggande säkerhet mot sjö-
olyckor.

Lastning och lossning

2 §

Ett fartyg får inte vara så lastat eller barlastat att dess stabilitet eller bä-

righet äventyras eller att säkerheten för fartyget eller de ombordvarande sätts
i fara på annat sätt. Lastning och lossning får inte ske så att säkerheten för
fartyget eller de ombordvarande äventyras.

Certifikat

3 §

Ett fartyg skall ha de certifikat som anges i denna lag eller i föreskrifter

som meddelats med stöd av lagen. Ett certifikat skall visa att fartyget vid en
besiktning för utfärdande av certifikatet motsvarade föreskrivna krav. Certi-
fikatet får innehålla särskilda villkor.

Certifikat utfärdas av Sjöfartsverket, om regeringen inte föreskriver något

annat.

Sjöfartsverket skall förklara ett certifikat ogiltigt om
1. förhållandena inte längre motsvarar föreskrivna krav och bristerna,

trots föreläggande, inte har avhjälpts, eller

2. fartyget inte undergår föreskriven tillsyn.

Bemanning

4 §

Ett fartyg skall vara bemannat på ett betryggande sätt.

5 §

Varje medlem av ett fartygs besättning skall ha så god syn och hörsel

som hans eller hennes uppgifter kräver.

Bestämmelser om hälsoundersökning av sjömän finns i 18–21 §§ mönst-

ringslagen (1983:929).

5

EGT L 319, 12.12.1994, s. 20 (Celex 31994L0057).

2 SFS 2003:351–375

4

SFS 2003:364

Skyldigheter för befäl

6 §

Befälhavaren skall se till att ha den kännedom om fartyget som han el-

ler hon behöver för att kunna fullgöra sina skyldigheter i fråga om säkerhe-
ten på fartyget och för att förhindra förorening.

Innan en resa påbörjas, skall befälhavaren se till att fartyget görs sjöklart.
När en ombordanställd tillträder sin befattning ombord, skall befälhavaren

se till att han eller hon får behövlig kännedom om fartyget, om grundläg-
gande säkerhetsbestämmelser, om bestämmelser till skydd mot förorening
från fartyg och om åtgärder vid sjöolycka.

7 §

Om det finns en teknisk chef ombord är han eller hon ansvarig för drift

och underhåll av fartygets maskineri med tillhörande anordningar samt för
fartygets brandsäkerhet.

Innan en resa påbörjas, skall den tekniska chefen se till att maskineriet

med de anordningar som hör till detta är i behörigt skick, att brandskyddsan-
ordningarna är klara till omedelbart bruk och att vad som behövs för maski-
neriets drift finns ombord.

Vad som anges om den tekniska chefens ansvar inskränker inte befälhava-

rens ansvar och befogenheter enligt sjölagen (1994:1009).

8 §

Bestämmelserna i 6 och 7 §§ gäller utländska fartyg endast i den mån

regeringen föreskriver det.

Rederiverksamhet

9 §

Rederiverksamhet skall bedrivas på ett sådant sätt att sjösäkerheten

upprätthålls samt människor, miljö och egendom skyddas.

10 §

Ett rederi skall ha ett dokument om godkänd säkerhetsorganisation i

de fall som anges i 3 kap. 9 §. Dokumentet skall utfärdas för en bestämd tid,
som får förlängas. Dokumentet får innehålla särskilda villkor.

Dokument om godkänd säkerhetsorganisation utfärdas av Sjöfartsverket,

om regeringen inte föreskriver något annat.

Sjöfartsverket skall förklara ett rederis dokument om godkänd säkerhets-

organisation ogiltigt om

1. förhållandena inte längre motsvarar föreskrivna krav och bristerna,

trots föreläggande, inte har avhjälpts,

2. rederiets organisation eller ledning ändrats på sådant sätt att det kan an-

tas inverka menligt på rederiets säkerhetsorganisation, eller

3. rederiet inte medverkar till en rederikontroll enligt 5 kap. 16 §.

3 kap. Särskilda krav för användning av vissa fartyg

Fartcertifikat

1 §

Ett svenskt fartyg som har en bruttodräktighet av minst 20 eller är ett

passagerarfartyg skall ha ett fartcertifikat. Fritidsfartyg behöver dock ha fart-
certifikat endast om bruttodräktigheten är minst 100.

Ett fartyg som ägs eller brukas av svenska staten och som används uteslu-

tande för statsändamål och inte för affärsdrift behöver inte ha fartcertifikat.

5

SFS 2003:364

Sjöfartsverket får befria ett fartyg från skyldigheten att ha fartcertifikat,

om ett passagerarfartygscertifikat har utfärdats för fartyget enligt 2 §.

Passagerarfartygscertifikat

2 §

Ett svenskt passagerarfartyg skall ha ett passagerarfartygscertifikat.

Vid utfärdandet av passagerarfartygscertifikat skall det högsta tillåtna anta-
let passagerare bestämmas så att säkerheten för passagerarna är betryggande.
Avseende skall fästas särskilt vid fartygets stabilitet och bärighet, vid de åt-
gärder som har vidtagits för utrymning och övergivande av fartyget samt vid
skyddet mot ohälsa och olycksfall ombord.

Ett utländskt passagerarfartyg skall ha ett certifikat eller en annan hand-

ling som anger det högsta tillåtna antalet passagerare.

3 §

Ett passagerarfartyg får inte medföra fler passagerare än som anges i

passagerarfartygscertifikatet eller, i fråga om ett utländskt fartyg, motsva-
rande handling.

Fribord

4 §

För ett fartyg som har en bruttodräktighet av minst 20 och som är ett

fiskefartyg eller befordrar passagerare eller gods skall Sjöfartsverket fast-
ställa fartygets minsta tillåtna fribord. Detta gäller dock inte fritidsfartyg.

5 §

Varje fartyg för vilket minsta tillåtna fribord har fastställts skall på var-

dera sidan ha fribordsmärken som visar minsta tillåtna fribord.

6 §

Ett fartyg får inte lastas djupare än fribordsmärkena anger.

7 §

Ett fartyg som skall ha fribordsmärken enligt 5 § skall också ha ett fri-

bordscertifikat.

8 §

Bestämmelserna i 4–7 §§ gäller utländska fartyg endast i den mån re-

geringen föreskriver det.

För ett utländskt fartyg får en annan handling som anger fartygets minsta

tillåtna fribord godtas som fribordscertifikat.

Dokument och certifikat om godkänd säkerhetsorganisation

9 §

Ett fartyg som används för yrkesmässig personbefordran eller vars

bruttodräktighet är minst 20 får användas till sjöfart endast om rederiet har
ett dokument om godkänd säkerhetsorganisation och fartyget är försett med
ett certifikat om godkänd säkerhetsorganisation. Detta gäller dock inte fri-
tidsfartyg.

Säkerhetsbesättning och bemanningsföreskrifter

10 §

För varje passagerarfartyg och för varje annat fartyg med en brutto-

dräktighet av minst 20 som transporterar gods eller passagerare skall säker-
hetsbesättning fastställas.

6

SFS 2003:364

På begäran skall säkerhetsbesättning fastställas också för ett fartyg som

avses i första stycket och som är under byggnad eller projektering eller som
skall köpas från någon annan.

11 §

Ett fartyg för vilket säkerhetsbesättning skall fastställas enligt 10 § el-

ler enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 7 kap. 4 § första
stycket 3 får inte framföras innan ett sådant beslut har meddelats.

Ett fartyg för vilket säkerhetsbesättning har fastställts får inte framföras

om inte besättningen har den storlek och den sammansättning i övrigt som
anges i beslutet. Fartyget får inte heller framföras i annan fart än som anges i
beslutet.

12 §

Säkerhetsbesättning fastställs av Sjöfartsverket.

För fartyg som ägs eller brukas av svenska staten och som används uteslu-

tande för statsändamål och inte för affärsdrift skall säkerhetsbesättning fast-
ställas av den myndighet som förvaltar fartyget, om inte regeringen föreskri-
ver eller för särskilda fall beslutar annat. Myndigheten skall samråda med
Sjöfartsverket före beslutet.

13 §

Den myndighet som har meddelat ett beslut om säkerhetsbesättning

får återkalla eller ändra beslutet om

1. fartyget eller dess utrustning har ändrats på ett sätt som kan antas ha be-

tydelse för säkerhetsbesättningens sammansättning, eller

2. andra väsentliga förutsättningar för beslutet har ändrats.

14 §

Ett fartygs befälhavare får besluta att fartyget skall framföras trots att

besättningen inte uppfyller kraven i beslutet om säkerhetsbesättning under
förutsättning att

1. orsaken till att kraven inte uppfylls är att det har inträffat ett plötsligt

sjukdomsfall inom besättningen eller någon annan oförutsedd händelse,

2. bristen inte kan avhjälpas före fartygets planerade avgång, och
3. den besättning som finns på fartyget är så sammansatt att fartygets

säkra framförande och sjösäkerheten i övrigt tillgodoses på ett tillfredsstäl-
lande sätt.

Beslutet får inte innebära att fartyget framförs i någon annan fart än som

anges i beslutet om säkerhetsbesättning eller att detta beslut frångås i fråga
om befälhavarens kvalifikationer.

Beslutet får avse högst en vecka eller, om resan till närmaste destinations-

hamn tar längre tid i anspråk, den tid som behövs för resan dit.

I ett beslut om säkerhetsbesättning får befälhavarens rätt att fatta beslut

enligt första stycket inskränkas ytterligare.

15 §

Innan befälhavaren fattar ett beslut enligt 14 § skall han eller hon

samråda med skyddskommittén eller, om denna inte är tillgänglig, med
skyddsombudet.

16 §

Fartygets redare eller ägare skall anställa dem som ingår i säkerhets-

besättningen och tillhör däcks- eller maskinpersonalen.

Om det finns särskilda skäl till det, får regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer medge att sådan personal anställs av någon an-

7

SFS 2003:364

nan. Innan ett medgivande lämnas, skall organisationer som företräder re-
dare och ombordanställda höras.

17 §

Ett fartyg som inte skall ha säkerhetsbesättning fastställd kan i stället

omfattas av bemanningsföreskrifter som meddelats med stöd av 7 kap. 4 §.
Fartyget får då framföras endast om besättningen är så sammansatt att före-
skrifterna efterlevs.

18 §

Bestämmelserna om säkerhetsbesättning och om bemanningsföre-

skrifter gäller inte utländska fartyg.

4 kap. Arbetsmiljö

Om arbetsmiljön

1 §

Arbetsmiljölagen (1977:1160) gäller fartygsarbete om inte annat sägs

där eller följer av denna lag.

2 §

Arbetsmiljön på fartyg skall vara sådan som sägs i 2 kap. arbetsmiljö-

lagen (1977:1160) och i 3–5 §§.

3 §

Ett fartyg skall i förekommande fall erbjuda ombordanställda en till-

fredsställande bostads- och fritidsmiljö. Där skall finnas tillräckligt många
sovrum, dagrum, måltidsrum, kök eller motsvarande utrymmen för matlag-
ning, utrymmen för personlig hygien, sjukrum och andra särskilt inrättade
utrymmen för de ombordanställdas personliga behov, bekvämlighet och
trevnad. Alla dessa utrymmen skall vara tillräckligt stora samt inredda och
utrustade på lämpligt sätt.

4 §

För att hjälp och vård vid olycksfall eller sjukdom skall kunna lämnas

ombord skall sådana åtgärder vidtas som behövs med hänsyn till antalet om-
bordanställda, fartygets beskaffenhet och den fart som fartyget används i.

5 §

Den kost som de ombordanställda får skall vara tillräcklig och av full-

god kvalitet.

Vatten för de ombordanställdas behov skall finnas lätt tillgängligt ombord

i tillräcklig mängd och av fullgod kvalitet.

Bestämmelser om livsmedel och om utrymmen för hantering av livsmedel

finns i livsmedelslagen (1971:511).

Befälhavarens skyldigheter för arbetsmiljön

6 §

Befälhavaren skall se till att kost och vatten i tillräcklig mängd och av

fullgod kvalitet medförs på fartyget. Befälhavaren skall även ha uppsikt över
bostads- och hälsovårdsförhållandena ombord.

7 §

Befälhavaren skall se till att minderåriga som anlitas till eller utför far-

tygsarbete i yrkesmässig verksamhet har fyllt sexton år och har fullgjort sin
skolplikt.

8

SFS 2003:364

Trots första stycket får en minderårig som har fyllt tretton år anlitas till el-

ler utföra lättare fartygsarbete inom fiskerinäringen om arbetet inte är av så-
dant slag att det kan inverka skadligt på den minderåriges hälsa, utveckling
eller skolgång.

Första och andra styckena gäller inte minderåriga som är arbetstagare. Be-

stämmelser om minimiålder för fartygsarbete som utförs av arbetstagare
finns i sjömanslagen (1973:282).

8 §

Befälhavaren skall se till att ingen minderårig anlitas till eller utför far-

tygsarbete på ett sätt som medför risk för olycksfall, överansträngning eller
annan skadlig inverkan på den minderåriges hälsa eller utveckling.

9 §

Vad som sägs i 3 kap. 2 §, 2 a § första och andra styckena samt 3 § ar-

betsmiljölagen (1977:1160) om arbetsgivares skyldigheter skall vid fartygs-
arbete också gälla befälhavaren.

Skyddsombud och skyddskommitté

10 §

Bestämmelserna om skyddsombud och skyddskommitté i 6 kap. ar-

betsmiljölagen (1977:1160) gäller även skyddsombud och skyddskommitté
på fartyg om inte annat anges i den lagen eller i 11–17 §§.

11 §

På ett fartyg med minst fem ombordanställda skall bland dessa ett el-

ler flera skyddsombud utses. Skyddsombud skall utses även på andra fartyg,
om det behövs. Ersättare bör utses för varje skyddsombud.

Skyddsombud utses av de ombordanställda. I val av skyddsombud deltar

inte befälhavaren, den tekniska chefen eller sådan ledamot av skyddskom-
mitté som har utsetts av en arbetsgivare.

Sjöfartsverket kan, om förhållandena kräver det, medge att ett eller flera

skyddsombud utses gemensamt för flera fartyg som har samma redare. Ett
sådant skyddsombud utses enligt samma grunder som ett annat skyddsom-
bud eller av företrädare för de ombordanställda på fartygen.

12 §

Om visst fartygsarbete innebär omedelbar och allvarlig fara för någon

ombordvarandes liv eller hälsa och rättelse inte genast kan uppnås genom
hänvändelse till befälhavaren, får skyddsombudet bestämma att arbetet skall
avbrytas.

Om det behövs från skyddssynpunkt och rättelse inte genast kan uppnås

genom hänvändelse till befälhavaren, får skyddsombudet avbryta arbete som
en arbetstagare utför ensam.

Om skyddsombudet finner att ett förbud enligt 6 kap. 1, 2, 3 eller 6 §

överträds, får han eller hon avbryta arbete som avses med förbudet eller som
behövs för att fartyget skall kunna påbörja eller fortsätta en förbjuden resa.

För skada till följd av åtgärd som avses i första–tredje styckena är skydds-

ombudet fri från ersättningsskyldighet.

13 §

Ett beslut av ett skyddsombud enligt 12 § gäller i fråga om ett fartyg

som är förtöjt eller ligger till ankars i svensk hamn till dess Sjöfartsverket
har tagit ställning i saken.

9

SFS 2003:364

I andra fall eller då det är fråga om räddningstjänst gäller skyddsombudets

beslut till dess befälhavaren har tagit ställning. Befälhavaren får beordra ar-
bete mot skyddsombudets beslut endast om han eller hon finner att beslutet
är ogrundat eller att arbetet är nödvändigt för att undanröja eller förebygga
en fara som han eller hon bedömer vara större än den risk som har föranlett
skyddsombudets beslut. Innan befälhavaren beordrar arbete i strid mot
skyddsombudets beslut skall han eller hon höra skyddskommittén, om det
finns en sådan ombord enligt 14 § första stycket och det inte föreligger
tvingande hinder.

14 §

På ett fartyg vars besättning normalt uppgår till minst tolv personer

skall det finnas en skyddskommitté, sammansatt av företrädare för redaren
och de ombordanställda. En skyddskommitté skall tillsättas även på ett annat
fartyg, om de ombordanställda begär det.

I skyddskommittén kan det ingå företrädare även för andra arbetsgivare

än redaren. De ledamöter av kommittén som inte företräder redaren eller nå-
gon annan arbetsgivare utses av de ombordanställda. I val av sådana leda-
möter deltar inte befälhavaren, den tekniska chefen eller ledamot av kom-
mittén som före valet har utsetts av en arbetsgivare.

Sjöfartsverket kan, om förhållandena kräver det, medge att en skydds-

kommitté utses gemensamt för flera fartyg som har samma redare. En sådan
gemensam skyddskommitté utses enligt samma grunder som andra skydds-
kommittéer.

15 §

En uppsägning av ett anställningsavtal eller en annan sådan rättshand-

ling som sker i strid mot vad som sägs i 6 kap. 10 § tredje stycket arbetsmil-
jölagen (1977:1160) är ogiltig.

Om ett skyddsombud påstår att han eller hon med anledning av uppdraget

att vara skyddsombud har blivit uppsagd från sin anställning eller har fått
sina arbetsförhållanden eller anställningsvillkor försämrade, har han eller
hon rätt att stå kvar i sin befattning under oförändrade arbetsförhållanden
och anställningsvillkor till dess frågan har prövats slutligt. På yrkande av re-
daren får dock domstol förordna att detta inte skall gälla.

Om ett skyddsombud efter det att anställningen upphört har väckt talan

om att anställningsförhållandet skall bestå på grund av att uppsägningen är
ogiltig enligt första stycket, får domstol på yrkande förordna att skyddsom-
budet skall få återgå i arbetet för tiden intill dess ett beslut eller en dom i frå-
gan har vunnit laga kraft. För den tid förordnandet gäller har skyddsombudet
rätt till de anställningsvillkor som är förenade med hans eller hennes tidigare
befattning.

Vad som sägs i denna paragraf om rätt att stå kvar i befattning eller återgå

i arbetet utesluter inte tillämpningen av 17 eller 18 § sjömanslagen
(1973:282).

16 §

Den som vill väcka talan enligt 15 § eller fordra skadestånd enligt

6 kap. 11 § arbetsmiljölagen (1977:1160) skall underrätta motparten om
detta inom ett år och sex månader från avslutandet av den åtgärd som an-
språket grundas på. Har inom den tiden förhandling i fråga om anspråket be-
gärts enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet eller med
stöd av kollektivavtal, skall talan väckas inom sex månader efter det att för-

10

SFS 2003:364

handlingen avslutades. I annat fall skall talan väckas inom två år från avslu-
tandet av den åtgärd som anspråket grundas på.

Första stycket skall tillämpas också i fråga om anspråk på anställningsför-

måner enligt 6 kap. 5 § arbetsmiljölagen.

Iakttas inte vad som föreskrivs i första eller andra stycket är rätten till ta-

lan förlorad.

Vid mål som avses i första stycket gäller vad som sägs i 6 kap. 13 § ar-

betsmiljölagen.

17 §

I förhållande till redaren eller annan arbetsgivare skall 12, 13, 15 och

16 §§ börja tillämpas när de som har utsett skyddsombudet har underrättat
redaren eller arbetsgivaren om valet.

Vad som sägs om skyddsombud i denna paragraf och i 15 § skall tilläm-

pas också i fråga om ledamöter av en skyddskommitté.

Utländska fartyg

18 §

Bestämmelserna i detta kapitel gäller utländska fartyg endast i den

mån regeringen föreskriver det.

5 kap. Tillsyn

Tillsynsmyndigheter

1 §

Sjöfartsverket utövar, om något annat inte anges, tillsyn enligt denna

lag och föreskrifter meddelade med stöd av lagen när det gäller

1. fartyg och deras utrustning, drift, lastning, lossning och säkerhetsorga-

nisation,

2. säkring av last som ännu inte har förts ombord,
3. rederiers säkerhetsorganisation, och
4. arbetsmiljön ombord.
När det gäller inspektion enligt 8 § utövas tillsyn även av Kustbevak-

ningen i den utsträckning som Sjöfartsverket beslutar i samråd med Kustbe-
vakningen.

I frågor som avser arbetsmiljön skall tillsynen också avse efterlevnaden

av arbetsmiljölagen (1977:1160) och lagen (1998:958) om vilotid för sjö-
män samt föreskrifter meddelade med stöd av dessa lagar. Sådan tillsyn utö-
vas i samverkan med Arbetsmiljöverket.

Bestämmelser om tillsyn av livsmedelshanteringen finns i livsmedelsla-

gen (1971:511).

2 §

Tillsyn av fartyg som ägs eller brukas av svenska staten och som an-

vänds för annat ändamål än att i allmän trafik befordra passagerare eller
gods utövas av den myndighet som förvaltar fartyget, om regeringen inte fö-
reskriver något annat. Myndigheten skall samråda med Sjöfartsverket.

3 §

Om tillsyn i form av besiktning eller inspektion har utövats av en er-

känd organisation för att fastställa minsta tillåtna fribord, eller för att utfärda
eller förnya certifikat för fartyg eller utrustning, har denna tillsyn samma gil-
tighet som om den utövats av Sjöfartsverket.

11

SFS 2003:364

Tillsynsförrättningar

4 § Den tillsyn som anges i 1 § utövas vid tillsynsförrättningar. Sådana
förrättningar utförs som besiktningar, inspektioner, värdstatskontroller eller
rederikontroller.

Besiktningar och rederikontroller görs enligt en uppgjord plan. När det

finns särskild anledning till det, kan en besiktning eller rederikontroll göras
även utom planen. Inspektioner görs när en tillsynsmyndighet finner att det
är motiverat. Värdstatskontroller görs vid de tidpunkter och under de förut-
sättningar som anges i 11–15 §§.

Besiktning

5 § Besiktningar skall göras främst för att

1. undersöka om ett fartyg är sjövärdigt,
2. undersöka om fartyget är lämpligt att användas som passagerarfartyg,
3. bestämma fartygets minsta tillåtna fribord,
4. undersöka om fartygets säkerhetsorganisation överensstämmer med re-

deriets säkerhetsorganisation, och

5. undersöka efterlevnaden av bestämmelserna i lagen (1998:958) om vi-

lotid för sjömän.

6 § Ett fartyg som byggs för en svensk beställare och som enligt denna lag
eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen skall ha certifi-
kat, skall besiktigas innan det används till sjöfart för undersökning av om det
är sjövärdigt.

Har ett utländskt fartyg blivit svenskt, skall besiktning för att undersöka

sjövärdigheten äga rum om inte tillsynsmyndigheten finner det onödigt med
hänsyn till fartygets beskaffenhet eller omständigheterna i övrigt. Besiktning
skall göras även för att undersöka om fartygets säkerhetsorganisation över-
ensstämmer med rederiets säkerhetsorganisation, om inte tillsynsmyndighe-
ten finner att det är onödigt med hänsyn till att fartyget redan har ett giltigt
certifikat om godkänd säkerhetsorganisation utfärdat av ett organ som är be-
hörigt enligt denna lag.

7 § Ett fartyg som har besiktigats enligt 6 § skall besiktigas om det har ge-
nomgått någon större ombyggnad, reparation eller förnyelse eller har lidit
skada som kan inverka menligt på sjövärdigheten. En sådan besiktning skall
göras inom tre månader från det att ombyggnaden, reparationen eller förny-
elsen har avslutats.

Inspektion

8 § Vid en inspektion skall det, om förhållandena inte föranleder annat,
undersökas om

1. arbetsmiljön är tillfredsställande,
2. fartyget är behörigen lastat eller barlastat,
3. last som ännu inte har förts ombord är säkert anordnad för sjötransport,
4. fartyget är bemannat på ett betryggande sätt,
5. fartyget i övrigt är i behörigt skick, och

12

SFS 2003:364

6. fartygets säkerhetsorganisation överensstämmer med rederiets säker-

hetsorganisation.

9 § Tillsyn av utländska fartyg sker genom inspektion. När det gäller för-
hållanden som omfattas av certifikat, skall inspektionen begränsas till
granskning av fartygets certifikat eller motsvarande handlingar enligt 7 kap.
3 §, om det inte finns grundad anledning att anta att fartyget, dess utrustning
eller säkerhetsorganisation avviker från uppgifterna i certifikaten eller hand-
lingarna i något väsentligt avseende. Denna begränsning gäller inte om före-
skrifter har meddelats med stöd av 7 kap. 6 § 2.

På framställning av en myndighet i en främmande stat får Sjöfartsverket

utan hinder av första stycket besluta om en annan tillsynsförrättning än in-
spektion för ett fartyg som hör hemma i den främmande staten och, om det
behövs, utfärda ett certifikat eller en annan handling som avses i denna lag
eller i föreskrifter som har utfärdats med stöd av lagen.

10 § När det vid en inspektion undersöks om lagen (1998:958) om vilotid
för sjömän efterlevs ombord på ett utländskt fartyg, skall tillsynsmyndighe-
ten inledningsvis kontrollera att det finns en arbetsordning och att anteck-
ningar om arbetstid förs i enlighet med vad som följer av den lagen.

Om klagomål har mottagits eller om det på grund av iakttagelser ombord

finns anledning att misstänka att de anställda ombord på ett utländskt fartyg
är utmattade, skall tillsynsmyndigheten kontrollera om bestämmelserna i la-
gen om vilotid för sjömän har efterlevts. Myndigheten kan vid denna kon-
troll även beakta andra anteckningar om fartygets drift.

Värdstatskontroll

11 § Bestämmelserna i 12–15 §§ gäller ro-ro-passagerarfartyg och hög-
hastighetspassagerarfartyg som används eller skall användas i reguljär trafik
där fartyget anlöper eller avgår från en svensk hamn på internationella resor,
eller på inrikes resor inom de fartområden som regeringen bestämmer.

12 § Innan ett fartyg som avses i 11 § tas i bruk i reguljär trafik skall till-
synsmyndigheten göra

1. en inledande kontroll av fartyget och av det företag som avser att an-

vända fartyget i reguljär trafik (rederiet), och

2. en inledande besiktning av fartyget.
En inledande kontroll och besiktning skall också göras när ett fartyg tas i

bruk i annan reguljär trafik än tidigare, om det inte med hänsyn till omstän-
digheterna är onödigt.

Den inledande besiktningen skall göras inom en månad från det att till-

synsmyndigheten har mottagit det underlag som behövs för den inledande
kontrollen.

13 § Fartyg som avses i 11 § skall besiktigas enligt en uppgjord plan, var-
vid tillsynsmyndigheten en gång inom varje tolvmånadersperiod skall göra
dels en särskild besiktning, dels en besiktning under en reguljär resa.

Ett sådant fartyg skall dessutom besiktigas särskilt

13

SFS 2003:364

1. när det i något väsentligt avseende har reparerats, byggts om eller för-

ändrats,

2. när det byter flagg, när det förs över till en ny klass eller när rederiets

ledning ändras på sådant sätt som kan antas inverka på fartygets säkra drift.

En särskild besiktning enligt andra stycket 2 behöver inte göras om det

med hänsyn till omständigheterna är onödigt.

14 § Tillsynsmyndigheten får avstå från en tillsynsförrättning som avses i
12 eller 13 §, om motsvarande förrättning har utförts av en behörig myndig-
het i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och den
reguljära trafiken omfattar en hamn i den staten.

15 § Om ett ersättningsfartyg på grund av oförutsedda omständigheter
snabbt måste sättas in i sådan trafik som avses i 11 § för att kontinuiteten
skall kunna upprätthållas, får tillsynsmyndigheten tillåta att fartyget används
även om det inte har kontrollerats eller besiktigats enligt 12 §, under förut-
sättning att fartyget kan antas uppfylla kraven för säker drift.

Tillsynsmyndigheten skall inom en månad från det att tillåtelse givits ut-

föra den inledande kontrollen av fartyget och rederiet samt den inledande
besiktningen av fartyget.

Rederikontroll

16 § Vid en rederikontroll skall tillsynsmyndigheten pröva om rederiet har
en säkerhetsorganisation som uppfyller kraven i 2 kap. 9 § och i de föreskrif-
ter om rederiers säkerhetsorganisation som har meddelats med stöd av denna
lag.

Om rederiets organisation eller ledning ändrats på sådant sätt att det kan

antas inverka menligt på rederiets säkerhetsorganisation, skall en rederikon-
troll utföras.

Verkställande av tillsynsförrättningar

17 § Den som verkställer en tillsynsförrättning eller biträder vid en sådan
förrättning har rätt att få tillträde till fartyget och att göra de undersökningar
och ta de prov där som han eller hon behöver samt ta del av de handlingar
om fartyget som finns ombord. För uttagna prov lämnas inte någon ersätt-
ning.

Vid förrättningarna skall det om möjligt undvikas att fartyget fördröjs el-

ler att någon annan olägenhet uppkommer.

18 § Polismyndigheter, Tullverket, Kustbevakningen samt miljö- och häl-
soskyddsnämnder är skyldiga att biträda tillsynsmyndigheterna och lämna
de upplysningar som dessa myndigheter behöver för att utöva tillsyn enligt
denna lag eller enligt föreskrifter som har utfärdats med stöd av lagen.

19 § När Kustbevakningen utövar tillsyn enligt vad som sägs i 1 § andra
stycket eller biträder enligt 18 §, har tjänstemän vid Kustbevakningen de be-
fogenheter att vidta åtgärder som anges i 2 och 4 §§ lagen (1982:395) om

14

SFS 2003:364

Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning. Därvid gäller före-
skrifterna i 5, 6, 8 och 9 §§ nämnda lag.

Skyldigheter för redare m.fl.

20 § Ett fartygs redare och ägare ansvarar för att fartyget undergår tillsyn
enligt denna lag och enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av la-
gen.

Redaren samt befälhavaren och övrigt befäl ombord skall lämna tillsyns-

myndigheten det bistånd den behöver vid tillsynsförrättningar och lämna de
upplysningar som den begär vid sådana förrättningar.

21 § Redaren ansvarar för att rederiverksamheten undergår tillsyn enligt
denna lag och enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

Redaren skall lämna tillsynsmyndigheten det bistånd den behöver och de

upplysningar den begär vid tillsynen.

22 § På uppmaning av Sjöfartsverket eller av någon annan tillsynsmyndig-
het som regeringen bestämmer är redaren skyldig att låta undersöka ämnen
och material som används på fartyget eller ingår i dess last och att tillhanda-
hålla prov för sådan undersökning. Motsvarande skyldighet gäller i fråga om
maskiner, redskap eller andra tekniska anordningar på fartyget.

I fråga om ämnen och material, vars inlastning är förestående men som

ännu inte har kommit under redarens vård, har lastägaren den skyldighet
som åvilar redaren enligt första stycket.

En undersökning enligt denna paragraf skall bekostas av den som har

ålagts att föranstalta om undersökningen eller att tillhandahålla prov för un-
dersökningen, om inte myndigheten beslutar att kostnaden helt eller delvis
skall ersättas av statsmedel.

23 § Om någon inte följer en uppmaning enligt 22 § eller inte kan under-
rättas om ett beslut med en sådan uppmaning utan sådant dröjsmål som
äventyrar syftet med beslutet, får tillsynsmyndigheten låta verkställa åtgär-
den på hans eller hennes bekostnad. Detta gäller även om omedelbar åtgärd
krävs men det inte kan förväntas att åtgärden kommer att vidtas av den som
beslutet riktar sig till.

24 § Den som använder en viss produkt vid fartygsarbete eller som har
uppdragit åt någon annan att utföra ett visst fartygsarbete är skyldig att på
uppmaning av en tillsynsmyndighet upplysa om vem som har levererat pro-
dukten eller utför arbetet.

Den som för användning på fartyg har överlåtit eller upplåtit en teknisk

anordning eller överlåtit ett ämne, som kan föranleda ohälsa eller olycksfall,
är skyldig att på uppmaning av en tillsynsmyndighet lämna tillgängliga upp-
lysningar om till vilka överlåtelsen eller upplåtelsen har skett.

25 § En uppmaning enligt 22 eller 24 § får förenas med vite.

15

SFS 2003:364

Ritningar

26 § Om ett fartyg byggs eller byggs om för en svensk beställare och farty-
get enligt denna lag eller föreskrifter som utfärdas med stöd av lagen skall
besiktigas, skall ritningar till fartyget ges in till Sjöfartsverket i god tid innan
det arbete påbörjas som ritningarna avser. I trängande fall får ritningarna ges
in snarast därefter.

Ritningar till ett utländskt fartyg som har blivit svenskt och därför skall

undergå besiktning i fråga om sjövärdigheten skall ges in till Sjöfartsverket
så snart som möjligt.

27 § Ett fartygs redare eller beställare skall se till att ritningar som avses i
26 § ges in till Sjöfartsverket inom den tid som anges där.

28 § På begäran av en beställare, redare eller skeppsbyggare skall Sjöfarts-
verket granska ritningar som avses i 26 § och avge det yttrande som gransk-
ningen ger anledning till med hänsyn till bestämmelserna i denna lag eller i
föreskrifter som utfärdas med stöd av lagen.

Ritningar till maskineri, utrustning eller särskilda anordningar ombord

skall granskas även på begäran av en tillverkare.

Tillsynsbok

29 § Svenska passagerarfartyg, oavsett dräktighet, och andra svenska far-
tyg med en bruttodräktighet av minst 20 skall ha en tillsynsbok. Fritidsfartyg
behöver dock ha en tillsynsbok endast om bruttodräktigheten är minst 100.

30 § Befälhavaren skall se till att en kopia av rederiets dokument om god-
känd säkerhetsorganisation samt fartygets tillsynsbok och de certifikat eller
andra handlingar som har utfärdats för fartyget enligt denna lag eller före-
skrifter som har meddelats med stöd av lagen finns ombord och hålls till-
gängliga vid tillsynsförrättningar.

Ingen får förvägras att ta del av innehållet i tillsynsboken, om han eller

hon behöver det för att kunna ta till vara sin rätt.

Meddelande till skyddsombud

31 § Vid tillsyn enligt denna lag skall tillsynsmyndigheten lämna skydds-
ombud kopior av de skriftliga meddelanden i skyddsfrågor som gäller farty-
get, om inte meddelandets innehåll framgår av fartygets tillsynsbok.

6 kap. Inskränkningar i rätten att använda fartyg

Förbud mot resa

1 § Ett fartygs resa får förbjudas, om det finns skälig anledning att anta att

1. fartyget inte är sjövärdigt för resa i den avsedda farten,
2. fartyget i något väsentligt avseende har brister i skyddet mot ohälsa el-

ler olycksfall,

3. fartyget inte är lastat eller barlastat på ett betryggande sätt,
4. fartyget medför fler passagerare än det högsta tillåtna antalet,

16

SFS 2003:364

5. fartyget inte är bemannat på ett betryggande sätt för den avsedda resan,
6. rederiet eller fartyget inte uppfyller kraven på säkerhetsorganisation, el-

ler

7. bestämmelserna i lagen (1998:958) om vilotid för sjömän inte efterlevs

och detta innebär en uppenbar fara för sjömännens eller arbetstagarnas hälsa
och säkerhet.

Om det är fråga endast om brister i anordningar för arbetet eller i arbets-

redskap får i stället användningen av anordningarna eller redskapen förbju-
das tills rättelse har skett.

Likaså får, i stället för förbud enligt första stycket, användningen av en

viss lokal, arbetsprocess eller arbetsmetod eller av ett visst ämne förbjudas
tills rättelse har skett om det finns skälig anledning att anta att användningen
innebär risk för ohälsa eller olycksfall.

2 § Ett fartygs resa får förbjudas, om fartyget inte hålls tillgängligt för till-
synsförrättning eller om fartyget ombord saknar ett certifikat som det skall
ha enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av
7 kap. 3 §. Om det saknade certifikatet är av sådant slag som avses i 3 § för-
sta stycket 2 gäller i stället vad som anges i den paragrafen.

3 § Ett fartygs resa skall förbjudas om

1. dess rederi saknar ett dokument om godkänd säkerhetsorganisation,
2. fartyget ombord saknar ett sådant certifikat om godkänd säkerhetsorga-

nisation eller en sådan kopia av rederiets dokument om godkänd säkerhets-
organisation som det skall ha enligt denna lag eller enligt föreskrifter som
har meddelats med stöd av lagen,

3. om någon sådan brist som anges i 1 § medför omedelbar fara för liv,

fartyget, dess besättning eller passagerare och sådana åtgärder som avses i
1 § andra eller tredje styckena inte är tillräckliga för att undanröja faran, el-
ler

4. fartyget inte är utrustat med ett sådant fungerande färdskrivarsystem

som det skall vara utrustat med enligt denna lag eller enligt föreskrifter som
har meddelats med stöd av 7 kap. 2 § 1.

Ett förbud enligt första stycket 1–3 får upphävas om det behövs för att för-

hindra överbeläggning av inspektionshamnen. Om ett förbud upphävs på
denna grund gäller vad som sägs i föreskrifter som har meddelats med stöd
av 7 kap. 7 §.

Om bristen enligt första stycket 4 inte kan åtgärdas enkelt i inspektions-

hamnen får tillsynsmyndigheten tillåta att fartyget fortsätter till närmaste
lämpliga hamn för åtgärdande av bristen, eller utfärda föreläggande att bris-
ten skall vara åtgärdad inom högst 30 dagar.

4 § Om 3 § andra eller tredje stycket inte tillämpas skall ett förbud att resa
gälla till dess rättelse har skett och betalning har erlagts eller säkerhet ställts
för de kostnader för tillsynsförrättningen eller kvarhållandet som enligt
denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen skall
betalas av redaren eller fartygsägaren.

17

SFS 2003:364

Förbud för hamnar att ta emot fartyg

5 § Om ett fartyg har förbjudits att anlöpa svensk hamn enligt föreskrifter
som har meddelats med stöd av 7 kap. 7 §, får svenska hamnar förbjudas att
ta emot fartyget.

Förbud mot användning i reguljär trafik

6 § Ett fartyg som avses i 5 kap. 11 § skall förbjudas att användas i regul-
jär trafik, om

1. rederiet vid en inledande kontroll enligt 5 kap. 12 § inte har visat att

kraven för sådan trafik är uppfyllda, eller

2. flaggstaten, utan att först ha samrått med Sjöfartsverket, har utfärdat
a) dispenscertifikat enligt regel I B/12 (a) (vi) i 1974 års internationella

konvention om säkerheten för människoliv till sjöss (SOLAS 1974), eller

b) trafiktillstånd för höghastighetsfartyg enligt punkt 1.9.3 i Internatio-

nella sjöfartsorganisationens (IMO:s) sjösäkerhetskommittés resolution
MSC 36(63) (1994 års Internationella säkerhetskod för höghastighetsfartyg)
eller enligt punkt 1.9.3 i IMO:s sjösäkerhetskommittés resolution MSC
97(73) (2000 års Internationella säkerhetskod för höghastighetsfartyg).

Beslutande myndighet

7 § Ett beslut enligt 1–6 §§ meddelas av Sjöfartsverket eller av annan
myndighet som regeringen föreskriver.

Beslutet skall innehålla uppgifter om skälen för förbudet och om de åtgär-

der som skall vidtas för rättelse.

8 § Om en sådan inledande kontroll eller inledande besiktning, som skall
ske innan ett fartyg som avses i 5 kap. 11 § sätts i trafik, föranleder ett för-
bud mot resa enligt 1, 2 eller 3 § eller ett förbud mot användning i reguljär
trafik enligt 6 §, skall ett sådant beslut fattas inom en månad från den inle-
dande besiktningen.

9 § Den myndighet som har förbjudit ett fartygs resa eller förbjudit ett far-
tyg att anlöpa svensk hamn skall, om fartyget befinner sig inom Sveriges
sjöterritorium, genast anmäla beslutet till polis-, tull- och lotsmyndigheterna,
Kustbevakningen samt berörda hamnar. Polismyndigheten och Kustbevak-
ningen skall, om det behövs, vidta åtgärder för att förhindra överträdelse av
förbudet. Lotsmyndigheten skall inställa de förrättningar för fartygets resa
som ankommer på den.

Om fartyget står under tullkontroll, får tullmyndigheten inte tillåta det att

avgå. Tullmyndigheten får också tillfälligt ta hand om fartygets nationali-
tetshandling, när det behövs för att hindra fartygets avgång.

Om förbudet gäller ett svenskt fartyg som befinner sig utomlands, är be-

fälhavaren skyldig att på begäran av en svensk utlandsmyndighet lämna far-
tygets nationalitetshandling till myndigheten.

10 § För att säkerställa ett förbud enligt 1 § andra eller tredje stycket får
den myndighet som meddelar beslutet även besluta om försegling eller an-

18

SFS 2003:364

nan avstängning av anordningar eller utrymmen som är bristfälliga. Ett så-
dant beslut verkställs av myndigheten.

Föreläggande

11 § Om det föreligger en brist som avses i 1 eller 2 § eller om ett krav för
reguljär trafik som avses i 6 § inte är uppfyllt, men det inte finns tillräckliga
skäl att meddela ett förbud, får myndigheten i stället förelägga fartygets re-
dare eller ägare att avhjälpa bristen eller uppfylla kravet inom viss tid.

12 § Gentemot befälhavaren eller den som har skyddsansvar på fartyg en-
ligt arbetsmiljölagen (1977:1160) får en myndighet som avses i 7 § meddela
de förelägganden som behövs för att bestämmelserna om fartygsarbete i
dessa lagar eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av dem skall ef-
terlevas.

I ett föreläggande mot den som har skyddsansvar enligt 3 kap. 8–10 §§ ar-

betsmiljölagen får han eller hon också åläggas att lämna varningsinforma-
tion eller att återkalla en produkt. Därvid skall bestämmelserna i 7, 8 och
10–12 §§ produktsäkerhetslagen (1988:1604) tillämpas. Vad som sägs där
om Marknadsdomstolen skall dock i stället avse Sjöfartsverket och vad som
sägs om näringsidkare i stället avse den som har skyddsansvar enligt 3 kap.
8–10 §§ arbetsmiljölagen.

13 § Om den som har fått ett föreläggande enligt 11 eller 12 § inte följer
det eller inte kan underrättas om föreläggandet utan sådant dröjsmål som
äventyrar syftet med det, får myndigheten låta verkställa åtgärden på hans
eller hennes bekostnad. Detta gäller även om omedelbar åtgärd krävs men
det inte kan förväntas att åtgärden kommer att vidtas av den som föreläggan-
det riktar sig till.

Följs inte ett föreläggande som gäller användningen av ett fartyg som av-

ses i 5 kap. 11 §, skall myndigheten besluta att fartyget inte får användas i
reguljär trafik.

Vite

14 § Ett beslut om förbud eller föreläggande enligt detta kapitel får förenas
med vite.

7 kap. Bemyndiganden

Fartområden

1 § Regeringen får meddela föreskrifter om vilka fartområden som skall
finnas och omfattningen av de olika områdena. Regeringen får också med-
dela föreskrifter om rätt för Sjöfartsverket att i särskilda fall bestämma att ett
fartygs fartområde skall ha annan omfattning än vad som följer av föreskrif-
ter som har meddelats med stöd av första meningen.

19

SFS 2003:364

Sjövärdighet m.m.

2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela föreskrifter om

1. hur ett fartyg skall vara konstruerat, byggt, utrustat och hållet i stånd för

att det enligt 2 kap. 1 § skall anses vara sjövärdigt,

2. skyldighet att registrera uppgifter om ombordvarande på passagerarfar-

tyg,

3. lastning, lossning, minsta tillåtna fribord, fribordsmärken och säkring

av last som ännu inte har förts ombord,

4. rederiers och fartygs säkerhetsorganisation, samt
5. skyldighet för redare och befälhavare att anmäla
a. inträffade olycksfall eller olyckstillbud eller sjukdomsfall utöver vad

som anges i sjölagen (1994:1009), och

b. uppkomna skador eller vidtagna åtgärder som har betydelse för ett far-

tygs sjövärdighet.

Certifikat och dokument

3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela föreskrifter om att

1. fartyg, utöver certifikat som anges i denna lag, skall ha certifikat eller

intyg om något visst förhållande som regleras i denna lag eller i föreskrifter
som meddelats med stöd av lagen,

2. utländska fartyg vid sjöfart inom Sveriges sjöterritorium skall ha certi-

fikat utfärdade av behörig utländsk myndighet eller motsvarande handlingar,

3. utländska rederier, som bedriver sjöfart med svenskt fartyg eller använ-

der annat fartyg till sjöfart inom Sveriges sjöterritorium, skall ha ett doku-
ment om godkänd säkerhetsorganisation utfärdat av en behörig utländsk
myndighet eller en motsvarande handling.

Bemanning

4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela föreskrifter om

1. fartygs bemanning,
2. syn- och hörselkraven enligt 2 kap. 5 § samt hälsoundersökning och lä-

karintyg som avser dessa krav,

3. att säkerhetsbesättning skall fastställas även för andra fartyg än sådana

som avses i 3 kap. 10 §,

4. anteckning av beslut enligt 3 kap. 14 § och underrättelser om sådana

beslut,

5. krav i fråga om den bemanning som behövs från sjösäkerhetssynpunkt

(bemanningsföreskrifter) för fartyg som inte skall ha säkerhetsbesättning en-
ligt 3 kap. 10 §, samt

6. behörighet att föra fartyg eller att ha befattning på fartyg samt avgifter

till staten för utfärdande av behörighetsbevis och för andra beslut som avser
rätt att föra fartyg eller tjänstgöra på fartyg.

20

SFS 2003:364

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får också i

särskilda fall fastställa säkerhetsbesättning eller meddela bemanningsföre-
skrifter för andra fartyg än de som avses i 3 kap. 10 § första stycket.

Arbetsmiljö

5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela föreskrifter om

1. arbetsmiljön och befälhavarens allmänna skyldigheter i fråga om ar-

betsmiljön,

2. arbete som utförs av minderåriga enligt 4 kap. 7 § andra stycket,
3. skyddsombud och skyddskommitté, samt
4. anteckning av beslut enligt 4 kap. 12 och 13 §§ samt underrättelser om

sådana beslut.

Bemyndiganden att meddela föreskrifter om fartygsarbete i frågor som

omfattas av arbetsmiljölagen (1977:1160) finns i den lagen.

Tillsyn m.m.

6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela föreskrifter om

1. tillsynsförrättningar och tillsynsböcker,
2. undantag från den begränsning som anges i 5 kap. 9 § första stycket un-

der förutsättning att det följer av rådets direktiv 95/21/EG av den 19 juni
1995 om tillämpning av internationella normer för säkerhet på fartyg, för-
hindrande av förorening samt boende- och arbetsförhållanden ombord på
fartyg som anlöper gemenskapens hamnar och framförs i medlemsstaternas
territorialvatten (hamnstatskontroll)

6, senast ändrat genom Europaparlamen-

tets och rådets direktiv 2002/84/EG,

3. granskning och godkännande av ritningar samt vilka ritningar som skall

ges in,

4. avgifter till staten för tillsyn av fartyg och av rederiers och fartygs sä-

kerhetsorganisation samt för provning och granskning av material och ut-
rustning och för granskning av ritningar till fartyg,

5. lotsavgifter och skyldighet att anlita lots,
6. skyldighet att lämna de uppgifter som krävs för att tillsynsmyndigheten

skall kunna fullgöra tillsynen enligt denna lag eller enligt föreskrifter som
har meddelats med stöd av lagen, samt

7. skyldighet för fartygets ägare eller redare att ersätta kostnader i sam-

band med sådant kvarhållande av fartyget som har skett med stöd av denna
lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

Förbud att anlöpa svensk hamn

7 § Regeringen får meddela sådana föreskrifter om förbud för fartyg att
anlöpa svensk hamn som följer av ett direktiv eller en förordning som anta-
gits inom Europeiska gemenskapen eller av något internationellt avtal som
Sverige har ingått. Ett sådant förbud får förenas med vite.

6 EGT L 157, 7.7.1995, s. 1 (Celex 31995L0021).

21

SFS 2003:364

Särskilda föreskrifter för vissa fartyg och undantag från lagen

8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får för fis-
kefartyg och andra fartyg som är av särskild beskaffenhet meddela särskilda
föreskrifter i de frågor som behandlas i 2–5 kap. Regeringen eller den myn-
dighet som regeringen bestämmer får också för sådana fartyg i enskilda fall
medge undantag från bestämmelserna i dessa kapitel.

9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

1. meddela föreskrifter om eller i enskilda fall medge undantag från de

särskilda kraven för användning av fartyg enligt 3 kap. 1–9 §§, och

2. med avseende på vissa fartyg meddela föreskrifter om eller medge un-

dantag från skyldigheten enligt 5 kap. 26 § att ge in ritningar.

10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela särskilda föreskrifter som avviker från bestämmelserna i 4 kap. för
myndigheter som bedriver verksamhet i enlighet med lagen (1992:1403) om
totalförsvar och höjd beredskap.

Uppdrag till organisationer m.m.

11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får ge-
nom avtal uppdra åt en erkänd organisation att utfärda och förnya certifikat
och att i sådant syfte fastställa minsta tillåtna fribord.

Ett avtal som avses i första stycket får innehålla en begränsning av statens

rätt att från organisationen kräva ersättning för skadestånd som staten ålagts
att betala på grund av organisationens vållande. En sådan begränsning skall
vara förenlig med vad som anges i detta avseende i rådets direktiv 94/57/EG
av den 22 november 1994 om gemensamma regler och standarder för orga-
nisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjö-
fartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed,

7 senast ändrat ge-

nom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/84/EG.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Sjöfartsverket får upp-

dra åt någon annan än en erkänd organisation att utfärda och förnya certifi-
kat som bara avser utrustning till fartyg och personlig skyddsutrustning,
samt föreskriva eller för särskilda fall besluta att sådana certifikat skall ha
samma giltighet som certifikat som utfärdas av Sjöfartsverket.

12 § Regeringen får besluta att en svensk utlandsmyndighet skall utöva
tillsyn utanför Sverige. Regeringen får vidare föreskriva att tillsynen av
vissa slag av fartyg, viss utrustning eller vissa förhållanden ombord skall ut-
övas av en särskilt förordnad tillsynsmyndighet.

13 § Sjöfartsverket och svenska utlandsmyndigheter som har förordnats att
utöva tillsyn av fartyg får uppdra åt

1. svenska sakkunniga att verkställa tillsynsförrättningar utanför Sverige,
2. svenska eller utländska sakkunniga att biträda vid sådana förrättningar.
Ersättning åt sakkunniga som avses i denna paragraf betalas av redaren.

7 EGT L 319, 12.12.1994, s. 20 (Celex 31994L0057).

22

SFS 2003:364

8 kap. Ansvarsbestämmelser

Straff

1 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller
av oaktsamhet bryter mot

1. ett förbud enligt 6 kap. 1–3 §§ mot ett fartygs resa eller mot användning

av en anordning för arbetet eller annat som anges i 6 kap. 1 § andra eller
tredje stycket,

2. ett förbud enligt 6 kap. 6 § mot användning av fartyg i reguljär trafik,
3. ett förbud enligt en föreskrift som har meddelats med stöd av 7 kap. 7 §

mot tillträde till hamn,

4. ett föreläggande som har meddelats med stöd av 6 kap. 11 eller 12 §.
Om ett förbud eller föreläggande som avses i första stycket är förenat med

vite, skall den som bryter mot det inte dömas till ansvar.

2 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms

1. den som uppsåtligen lämnar oriktiga uppgifter för att få ett dokument

om godkänd säkerhetsorganisation eller ett certifikat som utfärdas enligt
denna lag eller enligt en föreskrift som har meddelats med stöd av 7 kap. 3 §
eller för att få giltighetstiden för ett sådant dokument eller certifikat för-
längd,

2. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder

ett fartyg till sjöfart utan att ha ett dokument om godkänd säkerhetsorganisa-
tion, ett certifikat eller en annan handling som skall ha utfärdats för rederiet,
fartyget, dess utrustning, lastning eller säkerhetsorganisation enligt denna
lag eller enligt vad som har föreskrivits med stöd av lagen,

3. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder

ett fartyg eller dess utrustning i strid med någon bestämmelse i ett dokument
om godkänd säkerhetsorganisation, ett certifikat eller en annan handling som
avses i 2,

4. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder

ett fartyg till sjöfart utan att det är försett med föreskrivna fribordsmärken,

5. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter

att göra vad som skäligen kan fordras för att förhindra att den som ingår i sä-
kerhetsbesättningen och tillhör däcks- eller maskinpersonalen utan tillstånd
anställs av någon annan än redaren eller ägaren,

6. befälhavare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet framför ett fartyg

i strid med vad som gäller i fråga om säkerhetsbesättning eller bemannings-
föreskrifter,

7. redare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att göra vad

som skäligen kan fordras för att förhindra att fartyget framförs i strid med
vad som gäller i fråga om säkerhetsbesättning eller bemanningsföreskrifter,

8. redare eller ägare som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att se

till att fartyget undergår tillsyn eller redare som uppsåtligen eller av oakt-
samhet underlåter att se till att rederiverksamhet undergår tillsyn enligt
denna lag eller en föreskrift som har meddelats med stöd av lagen,

9. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att anlita lots när

han eller hon är skyldig att göra det på grund av en särskild föreskrift, och

10. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift om

skyldighet att lämna uppgifter som har meddelats med stöd av 7 kap. 6 § 6.

23

SFS 2003:364

3 § Till böter döms

1. befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder ett fartyg till

sjöfart i strid med en lastningsföreskrift som har meddelats med stöd av
7 kap. 2 §, om inte förseelsen är ringa,

2. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot

en föreskrift om registrering av ombordvarande på passagerarfartyg som har
meddelats med stöd av 7 kap. 2 §,

3. befälhavare och teknisk chef som uppsåtligen eller av oaktsamhet un-

derlåter att fullgöra vad han eller hon enligt 2 kap. 6 § andra stycket och 7 §
andra stycket ålagts att göra innan en resa påbörjas,

4. befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att se till att

nytillträdande ombordanställda får kännedom om fartyget, grundläggande
säkerhetsbestämmelser eller åtgärder vid sjöolycka enligt 2 kap. 6 § tredje
stycket,

5. befälhavare som av oaktsamhet framför ett fartyg i strid med vad som

gäller i fråga om säkerhetsbesättning eller bemanningsföreskrifter, om inte
förseelsen är ringa,

6. redare som av oaktsamhet underlåter att göra vad som skäligen kan for-

dras av honom eller henne för att förhindra att fartyget framförs i strid med
vad som gäller i fråga om säkerhetsbesättning eller bemanningsföreskrifter,
om inte förseelsen är ringa,

7. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet tjänstgör på ett fartyg som be-

fälhavare, teknisk chef eller ansvarig för vakt utan att inneha den behörighet
som är föreskriven i säkerhetsbesättningsbeslut eller i bemanningsföreskrif-
terna, dock inte om han eller hon har uppehållit befattningen på grund av ett
plötsligt sjukdomsfall eller en annan liknande händelse,

8. befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 4 kap. 7 §

eller mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 7 kap. 5 § första
stycket,

9. befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar sina skyl-

digheter beträffande kost och vatten samt bostads- och hälsovårdsförhållan-
den enligt 4 kap. 6 §,

10. befälhavare som uppsåtligen beordrar arbete i strid med ett beslut av

ett skyddsombud enligt 4 kap. 12 § utan att något sådant skäl som anges i
4 kap. 13 § föreligger, om därmed intresset av att skyddsarbetet ombord be-
drivs i behörig ordning uppenbart åsidosätts,

11. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar sina skyldigheter

beträffande ritningar till ett fartyg enligt 5 kap. 26 § eller dokument om god-
känd säkerhetsorganisation, tillsynsbok och certifikat eller annan handling
enligt 5 kap. 30 §,

12. den som i andra fall än som sägs i 2 § 1 uppsåtligen eller av oaktsam-

het lämnar oriktiga uppgifter till en tillsynsmyndighet vid fullgörande av
skyldighet enligt 5 kap. 20 § andra stycket, 21 § andra stycket eller 24 § eller
annars i fråga om en åtgärd som har ålagts av myndigheten, och

13. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar att fullgöra an-

mälningsskyldighet som har ålagts honom med stöd av 7 kap. 2 § 5.

4 § Bestämmelser om ansvar för den som överträder vad som sägs om
tystnadsplikt i 9 kap. 5 § finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.

24

SFS 2003:364

5 § Till ansvar enligt denna lag skall inte dömas om gärningen är belagd
med strängare straff i brottsbalken eller sjölagen (1994:1009).

Förverkande

6 § Har vid ett brott som avses i detta kapitel en anordning eller ett ämne
använts i strid med ett förbud enligt 6 kap. 1 § andra eller tredje stycket,
skall egendomen förklaras förverkad, om det inte är uppenbart oskäligt.

I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat.

Behörig domstol

7 § Mål om ansvar och förverkande enligt denna lag eller enligt föreskrif-
ter som har meddelats med stöd av lagen handläggs av domstol som är behö-
rig enligt bestämmelserna i 21 kap. 1 och 8 §§ sjölagen (1994:1009).

9 kap. Övriga bestämmelser

Beslut

1 § Ett beslut enligt denna lag gäller omedelbart, om inte annat beslutas.

Underställning och överklagande

2 § Har ett beslut om förbud enligt 6 kap. 1, 2 eller 3 § meddelats av en an-
nan myndighet än Sjöfartsverket, skall det genast underställas verket.

Ett beslut som skall underställas Sjöfartsverket får inte överklagas. Det-

samma gäller ett beslut som har meddelats inom Sjöfartsverket och som, en-
ligt vad regeringen föreskriver, skall underställas någon inom verket.

3 § Ett beslut enligt denna lag som inte skall underställas någon får över-
klagas

1. hos Sjöfartsverket, om beslutet har meddelats av en myndighet som

inte är central förvaltningsmyndighet,

2. hos regeringen, om beslutet avser ett fartygs bemanning eller ett medgi-

vande enligt 3 kap. 16 § andra stycket och har meddelats av en central för-
valtningsmyndighet,

3. hos allmän förvaltningsdomstol i andra fall än som avses i 1 och 2.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

4 § För att ta till vara arbetstagarnas intresse får ett beslut enligt denna lag
överklagas av ett huvudskyddsombud eller, om något sådant ombud inte
finns, av ett annat skyddsombud. Även en arbetstagarorganisation får över-
klaga ett beslut i den mån saken rör medlemmarnas intresse.

Om rätten för dem som anges i första stycket att överklaga beslut enligt

arbetsmiljölagen (1977:1160) finns bestämmelser i den lagen.

25

SFS 2003:364

Tystnadsplikt

5 § Den som har tagit befattning med tillsyn enligt denna lag eller utsetts
till skyddsombud eller ledamot av skyddskommitté får inte obehörigen röja
eller utnyttja vad han eller hon under uppdraget eller i sin tjänst har fått veta
om yrkeshemligheter eller arbetsförfaranden eller i övrigt om enskildas eko-
nomiska eller personliga förhållanden eller förhållanden av betydelse för ri-
kets säkerhet.

I det allmännas verksamhet tillämpas bestämmelserna i sekretesslagen

(1980:100) i stället för vad som sägs i första stycket. I fråga om den som är
skyddsombud eller ledamot av skyddskommitté på fartyg i det allmännas
verksamhet tillämpas 14 kap. 7, 9 och 10 §§ sekretesslagen.

1. Denna lag träder i kraft den 21 juli 2003, då fartygssäkerhetslagen

(1988:49) skall upphöra att gälla.

2. Bestämmelserna i 1 kap. 1 och 4 §§, 2 kap. 3, 9 och 10 §§, 3 kap. 9 §,

5 kap. 1, 4–6, 8, 9, 16, 21 och 30 §§, 6 kap. 1–3 §§, 7 kap. 2, 3, 6 och 9 §§
samt 8 kap. 2 och 3 §§ tillämpas dock såvitt avser rederiverksamhet, rederi-
ers och fartygs säkerhetsorganisation samt dokument och certifikat om god-
känd säkerhetsorganisation från och med den dag som regeringen bestäm-
mer. Regeringen får föreskriva att de bestämmelser som nämnts i denna
punkt skall få tillämpas från olika tidpunkter för skilda typer av rederier och
fartyg.

3. Om ett fartyg enligt en bestämmelse i denna lag skall ha ett certifikat

som tidigare inte har krävts, skall certifikatet vara utfärdat senast den 21 juli
2008.

4. För skada som inträffat före ikraftträdandet av denna lag är fartygssä-

kerhetslagen (1988:49) tillämplig.

5. En föreskrift som har meddelats med stöd av fartygssäkerhetslagen

(1988:49) och som gäller vid ikraftträdandet av denna lag skall fortfarande
gälla och vid tillämpningen anses ha meddelats med stöd av denna lag.

6. Om det i en lag eller i en annan författning hänvisas till en föreskrift

som har ersatts genom en föreskrift i denna lag, tillämpas i stället den nya
föreskriften.

7. Om begreppet maskinchef förekommer i en lag eller i en annan författ-

ning skall med det begreppet avses teknisk chef enligt denna lag.

På regeringens vägnar

GÖRAN PERSSON

Ulrica Messing
(Näringsdepartementet)

Thomson Fakta, tel. 08-587 671 00

Elanders Gotab, Stockholm 2003