SFS 1978:109

Lag

SFS 1978:109

om ändring i lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg;

utkom från trycket

den II april 1978

Utfärdad den 30 mars 1978.

Enligt riksdagens beslut' föreskrives i fråga om lagen (1965: 719) om sä­

kerheten på fartyg

dels att nuvarande 1 kap. 10- 15 §§ skall betecknas 1 kap. 1 1-16 §§, nu­

varande 3 k ap. 8-11 §§ skall b etecknas 3 kap. 9—12 §§, nuvara nde 9 kap.
3, 4 och 5-12 §§ skall betecknas 9 kap. 4, 6 respektive 13-20 §§ och nuva­

rande 10 kap. 5-9 §§ skall bet ecknas 10 kap. 6-10 §§,

dels att 1 kap. 3, 6, 7 och 9 §§, de nya 3 kap. 9-12 §§, 7 kap. 1,5, 15 och

18 §§, 8 kap. 1 -3 §§, de nya 9 kap. 6, 18 och 20 §§, 10 kap. 4 §, de nya 10
kap. 7 och 10 §§ och rubriken till 8 kap. skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas nya paragrafer, 1 kap. 10 §, 3 kap. 8 §, 8 kap.

4 och 5 §§, 9 kap. 3, 5 och 7-12 §§ samt 10 kap. 5 § av nedan angivna ly­
delse.

Till följd härav kommer lagen att ha följande lydelse från och med den

dag då denna lag träder i kraft.

1 kap.

Allmänna bestämmelser

1 § Denna lag äger, i den mån ej ann at särskilt anges eller följer av lagen,

tillämpning på fartyg som nyttjas till sjöfart i svenskt farvatten och på

svenskt fartyg som nyttjas till sjöfart utanför svenskt farvatten.

Lagens bestämmelser gälla örlogsfartyg endast såvitt regeringen förord­

nar därom.

2 § För att trygga säkerheten på fartyg skall lända till efterrättelse vad
som i denna lag, i anslutning till bestämmelser i sjölagen, f öreskrives i frå­
ga om sjövärdighet, anordningar till föreb yggande av ohälsa och olycks­
fall, lastning, passagerarantal och bemanning.

3

Tillsyn av fartyg i de hänseenden som behandlas i denna lag utövas

av sjöfartsverket. Regeringen äger förordna svensk utlandsmyndighet att

utöva tillsyn utom riket.

I frågor som avse ombordanställdas skydd mot o hälsa och olycksfall i

arbetet skall tillsynen utövas under samverkan med arbetarskyddsstyrel­
sen.

Över fartygs bemanning utövas tillsyn även av mönstringsforrättare.

4 § Tillsyn av fartyg, som äges eller brukas av svenska staten och använ­
des för annat ändamål än att i allmän trafik befordra gods eller passagera­

re, utövas av den myndighet under vars förvaltning fartyget står, i den mån
regeringen ej bestämmer annat.

' Prop. 1977/78: 55, TU 14, rskr 141.

" Senaste lydelse 1975:83.

141

¬

SFS 1978:109

5 § Regeringen må beträffande visst slag av fartyg, viss utrustning eller

vissa förhållanden ombord bestämma, att tillsyn skall utövas av särskilt

förordnad tillsynsmyndighet.

6 §• ' Om förrättningar för tillsyn enligt denna lag stadgas i 7 k ap.

Sjöfartsverket må uppdraga åt sakkunnig att biträda vid tillsynsförrätt­

ning eller att utom riket verkställa sådan förrättning. Svensk utlandsmyn­

dighet, som förordnats att utöva tillsyn av fartyg, äger utse sakkunnig att

verkställa tillsynsförrättning utom riket eller att biträda vid sådan förrätt­
ning.

7 § Polismyndighet, tullmyndighet, hälsovårdsnämnd och läkare äro

skyldiga att lämna tillsynsmyndighet det biträde och de upplysningar som

behövs.

8 § Den som verkställer tillsynsförrättning eller biträder vid sådan för­

rättning skall lämnas tillträde till fartyget samt äga göra erforderliga under­

sökningar där och taga del av de handlingar rörande fartyget, som finnas
ombord.

Förrättningsmannen skall, om det är möjligt, ordna förrättningen så att

fartyget icke fördröjes eller annan olägenhet uppkommer.

9 § Den som tagit befattning med tillsyn enligt denna lag eller utsetts till

skyddsombud eller ledamot i sk yddskommitté får ej obehörigen yppa eller
nyttja vad han under uppdraget eller i tjänsten har erfarit om yrkeshemlig­
het, arbetsförfarande, affärsförhållande, enskilds personliga förhållande
eller förhållande av betydelse för landets försvar.

10 § Läkare, som i s in verksamhet får kännedom om sjukdom som kan

ha samband med fartygsarbete, skall anmäla detta till myndighet som rege­

ringen bestämmer.

11 § Certifikat enligt denna lag skall utfärdas för visst fartområde eller

del av fartområde och för bestämd tid. I ce rtifikat må anges särskilt villkor
för att det skall vara giltigt. Giltighetstiden för certifikat må förlängas.

Fartområdena äro:

a) inre fart: fart inom riket i hamnar, floder, kanaler och insjöar även­

som inomskärs vid k usterna samt fart i K almarsund; med fart som nu sagts
likställes all fart i Ör esund och på OsloQorden intill Larvik;

b) stor kustfart: annan fart än som anges under a) till e ller från in- eller

utrikes orter, belägna vid Östersjön eller därmed i s jöfartsförbindelse va­

rande farvatten, dock ej bortom linjen Hanstholm-Lindesnäs eller bortom
Cuxhaven;

c) nordsjöfart: annan fart än som anges under a) och b), dock ej bortom

linjen TrondheimsQorden-Shetlands nordpynt, därifrån västerut till 11°

västlig longitud, därifrån längs denna longitud över Irlands västkust till 48°

nordlig latitud och därifrån österut längs denna latitud till Brest;

d) oceanjart: all annan fart än som anges under a)-c).

142

3 Sen aste lydelse 1971:293.

¬

Nyttjas fartyg i fa rt mellan utländska orter, äger sjöfartsverket, om det

SFS 1978:109

med hänsyn till farvattnets beskaffenhet eller andra förhållanden prövas
lämpligt, förordna att fartyget må anses nyttjat i dä rmed jämförlig, mindre
vidsträckt fart än som eljest vid tillämpning av andra stycket skulle vara

fallet.

12 § Regeringen äger föreskriva att fartyg, utöver certifikat som följer av

denna lag. skall ha certifikat avseende visst förhållande, som regleras i
denna lag eller med stöd därav utfärdade föreskrifter.

13 § Certifikat utfärdas av sjöfartsverket, om regeringen ej bestämmer

annat.

14 § Fartyg som är försett med certifikat må icke nyttjas i vidsträcktare

fart än certifikatet omfattar.

15 § Regeringen äger förordna att undersökning rörande fartyg och ut­

rustning. som företages av utländsk myndighet eller av klassificeringsan­

stalt. skall godkännas som tillsynsförrättning, verkställd av svensk myn­
dighet samt att certifikat som utfärdas efter sådan undersökning äger sam­

ma giltighet som certifikat. utfärdat av svensk myndighet.

16 § Regeringen eller förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer

äger meddela erforderliga bestämmelser om avgift till staten för tillsynsför­

rättning och om ersättning åt sakkunnig som enligt 6 § andra stycket anli­
tats för tillsynsförrättning.

2 kap.

Fartygs sjövärdighet och fartcertifikat

1 § Fartyg är icke sjövärdigt. om det ej är så konstruerat, byggt, utrustat

och vidmakthållet att det med hänsyn till fartygets användning och den
fart, vari det nyttjas eller avses att nyttjas, erbjuder betryggande säkerhet

till förekommande av sjöolycka.

2 § Svenskt passagerarfartyg, oavsett dräktighet, och annat svenskt far­

tyg med en bruttodräktighet av minst 100 registerton skola ha bevis att far­

tyget vid tillsynsförrättning befunnits sjövärdigt (fartcertifikat).

Till passagerarfartyg hänföres fartyg som medför flera än tolv passage­

rare. Med passagerare avses varje person ombord utom befälhavaren,
medlem av besättningen, annan som är anställd ombord eller eljest befin­
ner sig där på grund av arbete för fartygets behov eller i of fentlig tjänste­

förrättning rörande fartyget samt barn som icke fyllt ett år.

Fartcertifikat fordras ej för fartyg, som äges eller brukas av svenska sta­

ten och användes för annat ändamål än att i allm än trafik befordra gods el­
ler passagerare.

3 § Har för fartyg utfärdats passagerarfartygscertifikat enligt 5 kap., må

sjöfartsverket medge befrielse från skyldighet för fartyget att ha fartcertifi­

kat.

143

¬

SFS 1978:109

4 § Sjöfartsverket skall förklara fartcertifikat ogiltigt, om

a) fartyget eller dess utrustning ändrats på så väsenligt sätt att ändring­

en kan antagas ha betydelse för sjövärdigheten,

b) fartyget eller dess utrustning skadats på sätt som uppenbarligen är av

betydelse för sjövärdigheten och skadan icke avhjälpes på sätt sjöfartsver­
ket bestämmer,

c) annan omständighet förekommit som uppenbarligen kan ha betydelse

för sjövärdigheten, eller

d) fartyget icke undergår föreskriven tillsynsförrättning.

5 § Fartcertifikat skall genast avlämnas till sjöfar tsverket, om certifika-

tet förklarats ogiltigt eller om d ess giltighetstid gått till ända eller om nytt

certifikat utfärdats.

6 § Enligt de närmare bestämmelser regeringen meddelar äger sjöfarts­

verket medge att fartyg nyttjas till sjöfart utan hinder av vad som sägs i

detta kapitel.

3 kap.

Åtgärder till förebyggande av ohälsa och olycksfall m. m.

1 § Fartyg skall vara så inrättat och anordnat, att de ombordvarande i

möjligaste mån be redes skydd mot ohälsa och olycksfall.

2 § På fartyg skola i erforderlig omfa ttning finnas sovrum, dagrum, mål­

tidsrum, kök eller motsvarande utrymme för matlagning, toalettrum, tvätt­
rum, sjukrum och andra särskilt inrättade utrymmen för de ombordanställ-

das personliga behov, bekvämlighet och trevnad, allt av tillräcklig storlek

samt med lämplig inredning och utrustning.

3 § Till förekomm ande av olycksfall i arbet et skola ångmaskiner, moto­

rer, transmissioner, arbetsmaskiner och andra därmed jämförliga maski­

nella anordningar, ångpannor och andra tryckkärl samt lyft- och transport­

anordningar vara försedda med erforderliga skyddsanordningar samt även

i övrigt v ara så utförda och anordnade, att de erbjuda betryggande säker­
het.

För att förebygga att ombordanställd skadas av väder eller sjö, genom

fall, nedstörtande föremål eller ras eller av splitter, stänk, vassa eller heta
föremål eller heta vätskor eller genom klämning eller slag eller genom eld­
farliga, explosiva, frätande, giftiga eller andra hälsofarliga ämnen eller ge­

nom elektrisk ström, kyla eller värme eller genom bländande ljus skola så­
dana åtgärder vidtagas att fara härför undgås i möjligaste mån.

4 § Om till skydd mot ohäls a eller olycksfall annan åtgärd icke kan vidta­
gas eller skäligen fordras, skall personlig skyddsutrustning av lämplig be­

skaffenhet tillhandahållas den ombordanställde.

5 § För att hjälp och vård vid olycksfall eller sjukdom skall kunna läm-

144

nas ombord, skola sådana åtgärder vara vidtagna som kunna anses erfor-

¬

derliga med hänsy n till d e ombordanställdas anta! samt fartygets använd-

SFS 1978:109

ning och den fart, vari fartyget nyttjas.

6 § Kost som tillhandahålles ombordanställd skall vara tillräcklig och av

fullgod beskaffenhet.

Vatten för de ombordanställdas behov såsom till dryck, personlig hygi­

en, matlagning och diskning skall finnas lätt tillgängligt ombord i erforder­

lig mängd och av tillfredsställande beskaffenhet.

7 § Om arb etstiden ombord gälla särskilda bestämmelser. Även om mi­

nimiålder för fartygsarbete är särskilt stadgat.

8 § Redare och ombordanställda skola samverka för att åstadkomma

sunda och säkra arbetsförhållanden.

9 § På fartyg med minst fem ombordanställda skall bland dessa utses ett

eller flera skyddsombud. Skyddsombud skall utses även på annat fartyg
om det är påkallat. För skyddsombud bör ersättare utses.

Skyddsombud utses av de ombordanställda. I val av skyddsombud del­

tager ej befälhavare, maskinchef eller sådan ledamot i skyddskommitté
som utsetts av arbetsgivare.

Utan hinder av första stycket kan sjöfartsverket, om förhållandena på­

kalla det, medge att ett eller flera skyddsombud i stället utses gemensamt

för flera fartyg som tillhöra samma redare. Med re dare jämställes den som
i redarens ställe brukar fartyget. Sådant skyddsombud utses enligt samma
grunder som annat skyddsombud eller av företrädare för de ombordan­
ställda på fartygen.

Har på fartyg eller gemensamt för flera fartyg utsetts mer än ett skydds­

ombud, skall ett av ombuden utses att vara huvudskyddsombud med upp­
gift att samordna skyddsombudens verksamhet.

10 § På fartyg med en besättning som normalt uppgår till minst femton

personer skall finnas skyddskommitté sammansatt av företrädare för reda­

ren och de ombordanställda. Skyddskommitté skall tillsättas även på annat

fartyg, om det begäres av de ombordanställda.

I skyddskommitté kan även ingå företrädare för annan arbetsgivare än

redaren. Ledamöter i kommit tén som ej företräda redaren eller annan ar­
betsgivare utses av de ombordanställda. I val av sådan ledamot deltager ej

befälhavare, maskinchef eller ledamot i kommittén som före valet utsetts

av arbetsgivaren.

Utan hinder av första stycket kan sj öfartsverket, om förhållandena på­

kalla det, medge att skyddskommitté i stället utses gemensamt för flera far­
tyg som tillhöra samma redare. Med redare jämställes den som i reda rens

ställe brukar fartyget. Sådan gemensam skyddskommitté utses enligt sam­

ma grunder som annan skyddskommitté.

11 § Skyddsombud må icke hindras att fullgöra sina uppgifter. Den som

utsetts till skyddsombud må icke på grund härav eller på grund av sin verk­

samhet i denna egenskap tillskyndas försämrade arbetsförhållanden eller
anställningsvillkor.

145

10-SFS 1978

¬

SFS 1978:109

Den som bryter mot stadgandet i första stycket är skyldig ersätta därav

uppkommen skada enligt de grunder som anges i 6 ka p. 11 § ar betsmiijöla-

gen (1977:1160). Avtalsuppsägning eller annan dylik rättshandling, som
sker i stri d mot vad i första stycket är stadgat, är ogill.

Skyddsombud som gör gällande att han uppsagts från sin anställning el­

ler tillskyndats försämrade arbetsförhållanden eller anställningsvillkor

med anledning av uppdraget att vara skyddsombud har rätt att kvarstå i be­

fattningen på fartyget under oförändrade arbetsförhållanden och anställ­

ningsvillkor till dess frågan slutligt prövats. På yrkande av redaren kan

domstol förordna att vad nu sagts ej skall äga tillämpning.

Vad i tre dje stycket sagts om rätt att kvarstå i be fattning på fartyget ute­

sluter ej tillämpning av 17 eller 18 § sjömanslagen (1973: 282).

Har skyddsombud efter det att anställningen upphört väckt talan om att

anställningsförhållandet skall bestå på grund av att uppsägningen enligt

andra stycket är ogiltig, kan domstol på yrkande fÖrordna att skyddsombu­

det skall äga återgå i arbetet för tiden intill dess laga kraft ägande dom eller

beslut föreligger. För den tid förordnande gäller har skyddsombudet rätt

att åtnjuta de anställningsvillkor som äro förenade med hans tidigare be­
fattning.

Talan på grund av bestämmelserna i d enna paragraf skall väckas inom

två år från avslutandet av den åtgärd varpå anspråket grundas. Försummas

det, är rätten till talan förlorad. Beträffande mål som här avses gälla före­
skrifterna i 6 k ap. 13 § arbetsmiljölagen.

il?

12 §'• Bestämmelserna 12-11 §§ gälla icke utländskt fartyg i vidare mån

än regeringen förordnar därom.

4 kap.

Lastning, lastmärke och fribordscertiflkat

1 § Fartyg må icke vara så lastat eller barlastat att dess stabilitet eller bä­

righet äventyras eller säkerheten för fartyget eller de ombordvarande sät­
tes i fa ra.

2 § Fartyg som befordrar gods eller passagerare och har en bruttodräk-

tighet av minst 20 registerton skall på vardera sidan vara försett med last­
märken, som utvisa minsta tillåtna fribord för fartyget.

Lastmärken fastställas av sjöfartsverket.
Bestämmelsen i fö rsta stycket gäller icke lustfartyg.

3 § Fartyg som avses i 2 § första stycket skall ha bevis att fartygets last­
märken vid tillsynsförrättning befunnits riktigt och varaktigt anbragta på

fartygets sidor {fribordscertiflkat).

4 § Fartyg må icke lastas djupare än som anges av det lastmärke som är

tillämpligt.

146

'• Senaste lydelse av förutvarande 3 kap. 11 § se 1975; 83.

¬

5 § Sjöfartsverket skall förklara fribordscertifikat ogiltigt, om

SFS 1978:109

a) fartygets skrov eller överbyggnad ändrats på så väsentligt sätt att fri­

bordet bör ändras,

b) fartyget icke är i betryggande skick i fråga om skydd för öppningar el­

ler i fråga om räcken, brädgångar, länsportöppningar eller i fr åga om tillträ­

de till bes ättningens bostäder eller passagerarutrymmen, eller

c) fartyget icke undergår föreskriven tillsynsförrättning beträffande

lastmärke.

Bestämmelserna i 2 kap . 5 § om fartcertifikat äga motsvarande tillämp­

ning i fråga om fribo rdscertifikat.

6 § Bestämmelserna om lastmärke och fribordscertifikat gälla icke ut­

ländskt fartyg i vidare mån än regeringen förordnar därom.

För utländskt fartyg må såsom fribordscertifikat godtagas annan hand­

ling varav fart ygets minsta tillåtna fribord framgår.

5 kap.

Passagerarfartyg och passagerarfartygscertifikat

1 § För passagerarfartyg skall, med be aktande av fartygets stabilitet och

bärighet samt de åtgärder som vidtagits för att förebygga ohälsa och

olycksfall ombord, vara fastställt det högsta antal passagerare som fartyget

må medföra.

2 § Svenskt passagerarfartyg skall ha b evis, varav framgår att fartyget

vid tilisynsförrättni ng befunnits lämpligt att befordra passagerare och det
högsta antal passagerare som fastställts enligt 1 § {passagerarfartygsc er­

tifikat).

Utländskt passagerarfartyg skall ha certifikat eller annan handling, var­

av framgår det högsta tillåtna antalet passagerare.

3 § Passagerarfartygscertifikat må ej utfärdas för längre tid än den som
gäller för fartygets fartcertifikat.

4 § Passagerarfartyg må icke under resa medföra högre antal passagera­

re än som anges i passag erarfartygscertifikatet eller för utländskt passage­
rarfartyg i motsv arande handling.

1 nämnda antal inräknas ej bärgare eller dennes medhjälpare, som med­

följer fartyget, sedan detta drabbats av sjöskada, eller person, som införes

till hamn efte r att ha räddats ur sjönöd.

Vid kor tare fart mellan svenska hamnar skall i passage rarantalet icke in­

räknas sjöman som efter erhållen eller avslutad anställning medföljer till el­
ler från annat fartyg med samma redare.

Regeringen äger meddela närmare bestämmelser om vad som skall för­

stås med k ortare fart samt föreskriva i vilken mån tredje stycket skall äga

tillämpning vid färd mellan utländska hamnar.

5 § Bestämmelserna i 2 kap. 4 och 5 §§ om fartcertifikat äga motsvarande

tillämpning i fråga om passagerarfartygscertifikat.

147

¬

SFS 1978:109

6 § Enligt de närmare bestämmelser regeringen meddelar äger sjöfarts­

verket medge att fartyg i särskilda fall nytt jas som passagerarfartyg utan

hinder av vad som sägs i detta kapitel.

6 kap.

Bemanning och minimibesättning m. m.

1 § Fartyg skall vara bemannat på betryggande sätt.

Under resa, som un der vanliga förhållanden kräver mer än tolv timmars

oavbruten gång eller som i annat fall är såda n, att skeppstjänsten måste in­

delas i skift, må fartyget icke ha mindre besättning än att befäl och man­

skap kunna indelas i erforderligt antal vakter.

Fartyg må icke under resa ha mindre besättning än att erforderlig perso­

nal kan a vdelas för kosthållet ombord och, om fartyget enligt gällande fö­
reskrifter skall vara utrustat med teleanläggning, för anläggningens behöri ­

ga nyttjande.

2 § För fartyg med en bruttodräktighet av minst 20 registe rton, som be­
fordrar gods eller passagerare, skall sjöfartsverket, efter samråd med orga­

nisationer representerande redare och ombordanställda, fastställa den
minsta besättning som kan anses betryggande från sjösäkerhetssynpunkt i

den fart, vari fartyget nyttjas eller avses att nyttjas {minimibesättning).
Om fartyget nyttjas eller avses att nyttjas i flera fartområden, skall minimi­

besättning fastställas för vaije sådant område.

Regeringen ä ger bestämma, att minimibesättning skall fastställas även

för annat fartyg än i första s tycket sägs.

3 § När minimibesättning fastställes, skall besättningens sammansätt­

ning till antal och kvalifikationer bestämmas med hänsyn till fartygets stor­

lek, beskaffenhet, utrustning, användning och den fart, vari fartyget nytt­

jas eller avses att nyttjas. Härvid skall iakttagas att fartyg erhåller befäl till
det antal och med de n behörighet som särskilt föreskrives samt att man­

skapet ges en sammansättning som är tillfredsställande med hänsyn til l far­
tygets säkra framförande och sjösäkerheten i övrigt.

4 § Sedan minimibesättning för visst fartyg fastställts, skall sjöfartsver­

ket låta anteckna minimibesättningens sammansättning till antal och kvali­

fikationer samt det fartområde för vilket be sättningen fastställts i den till­
synsbok för fartyget, som föreskrives i 7 kap. 20 §.

5 § Har anteckning om minimibesättning för visst fartområde införts i

fartygs tillsynsbok. må fartyget icke framföras i far tområdet, om besätt­

ningens antal understiger vad som anges i tillsynsboken.

6 § Ändras fartyg eller dess utrustning på sätt som kan antagas ha bety­

delse för minimibesättningens sammansättning, äger sjöfartsverket åter­

kalla meddelat beslut om minimibesättning.

Har beslut om minimibesättning återkallats, skall tillsynsboken genast

148

lämnas till sjöfa rtsverket.

¬

7 § Bestämmelserna i 1 § and ra och tredje styckena samt 2-6 §§ gälla

SFS 1978:109

icke utländskt fartyg.

7 kap.
Tillsyn av lagens ef terlevnad m. m.
Tillsynsförrättningar
1 § De tillsynsförrättningar som skola företagas enligt denna lag äro

a) regelbunden undersökning av fartyg jämte utrustning {sjövärdighets­

besiktning),

b) regelbunden undersökning av annat fartyg än passagerarfartyg och

dess utrustning i viss del eller vi ssa delar {mellanbesiktning),

c) regelbunden undersökning av fartyg för fastställande av dess lämplig­

het för passagerarbefo rdran och högsta tillåtna antal passagerare (passage­

rarfartygsbesiktning),

d) regelbunden undersökning och uppmätning av fartyg för åsättande av

lastniärke eller meddelande av tillstånd att bibehålla sådant märke (fri-

bordsbesiktning),

e) särskild undersökning av fartyg i viss del eller vissa delar (extra be­

siktning) och

f) annan undersökning av förhållandena ombord (inspektion).

Om det är möjligt skola flera tillsynsförrättningar på ett fartyg ske samti­

digt. Förrättning skall om möjligt ske i samband med undersökning i klassi-
ficeringsanstalt, som omfattas av förordnande enligt 1 kap . 15 §.

2 § Vid sjöv ärdighetsbesiktning skall i den omfattning regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande, sjöfartsverket bestämmer, undersökas
om slaov med fasta delar, framdrivningsmaskineri med hjälpmaskiner,

elektrisk anläggning samt utrustning motsvara de fordringar på sjövärdig­

het som uppställas i denna lag eller i föreskrifter som utfärdas med stöd av

lagen.

Vid sjövärdighetsbesiktning skall inspektion äga rum enligt 16 §.

3 § Fartyg, som bygges för svensk beställare, skall undergå sjövärdig­

hetsbesiktning, innan fartyget nyttjas till sjöfart.

Har utländskt fartyg blivit s venskt eller har svenskt fartyg, vars brutto-

dräktighet understiger 100 registerton, bytt ägare utan att därigenom upp­

höra att vara svenskt, äger sjöfartsverket besluta att sjövärdighetsbesikt­
ning av fartyget skall äga rum, om det icke med hänsyn till fartyg ets be­

skaffenhet eller omständigheterna i övrigt är obe hövligt.

Bestämmelserna i denna paragraf gälla passagerarfartyg, oavsett minsta

dräktighet, och annat fartyg med en bruttodräktighet av minst 20 register­

ton.

4 § Passagerarfartyg skall undergå förnyad sjövärdighetsbesiktning, om
det nyttjas i stor kustfart eller vidsträcktare fart, inom tolv månader och i
annat fall inom tjugofyra månader efter senast företagen sjövärdighetsbe­
siktning.

149

•

\

¬

SFS 1978:109

5

Om annat fartyg än passagerarfartyg är högst tjugofyra år och har

högsta klass i klassificeringsanstalt som omfattas av förordnande enligt 1
kap. 15 §, skall det undergå förnyad sjövärdighetsbesiktning inom fyrtioåt­

ta månader efter senast företagen sjövärdighetsbesiktning eller, om sjö­

fartsverket medger det, inom sextio månader efter senast företagen sjövär­

dighetsbesiktning.

Har fartyget icke sådan klass som nu nämnts eller är det äldre än tjugo­

fyra år, bestämmer sjöfartsverket den tid, inom vilken nästa sjövärdighets­

besiktning skall äga rum. Med beaktande särskilt av fartygets ålder och all­
männa tillstånd skall tidpunkten bestämmas till tidigast tjugofyra och se­
nast fyrtioåtta månader efter senast företagen sjövärdighetsbesiktning.

Har fartyg som är äldre än tjugofyra år högsta klass, må dock sjöfartsver­

ket medgiva att den tid, inom vilken förnyad sjövärdighetsbesiktning skall

äga rum, utsträckes till sextio månader, om synnerliga skäl föreligga.

Bestämmelserna i denna paragraf gälla ej fartyg med mindre bruttodräk-

tighet än 100 registerton.

6 § Sjöfartsverket äger meddela anstånd med förnyad sjövärdighetsbe­

siktning under högst tre månader eller, om särskilda skäl föreligga, högst
sex månader.

7 § Vid mellanbesiktning skall i den omfattning regeringen eller, efter re­
geringens bemyndigande, sjöfartsverket bestämmer undersökas om fartyg
och utrustning motsvara de fordringar på sjövärdighet som uppställas i
denna lag eller i föreskrifter som utfärdas med stöd av lagen.

Vid besiktningen skall inspektion äga rum enligt 16 §, om detta icke är

uppenbart obehövligt.

8 § Fartyg skall undergå mellanbesiktning inom tjugofyra månader efter

senast genomgången sjövärdighetsbesiktning eller mellanbesiktning. Mel­
lanbesiktning avseende fartygets radioinstallation skall dock ske minst en
gång var tolfte månad.

Bestämmelserna i fö rsta stycket gälla ej fartyg med mindre bruttodräk-

tighet än 100 registerton.

8 a § Sjöfartsverket äger meddela anstånd med mellanbesiktning under

högst tre månader eller, om särskilda skäl föreligga, högst sex månader.

9 § Vid passagerarfartygsbesiktning skall i den omfattning regeringen el­

ler, efter regeringens bemyndigande, sjöfartsverket bestämmer undersö­

kas om fartyget med hänsyn till de fordringar som uppställas i denn a lag el­

ler i fö reskrifter som utfärdas med stöd av lagen må medföra flera än tolv

passagerare. Är så fallet, skall bestämmas det högsta antal passagerare

som fartyget må medföra.

Vid besiktningen skall inspektion äga rum enligt 16 §. om detta icke är

uppenbart obehövligt.

150

^ Senaste lydelse 1 971:293.

¬

10 § Passagerarfartyg skall undergå passagerarfartygsbesiktning i sam-

SFS 1978:109

band med att fartyget undergår sjövärdighetsbesiktning.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, sjöfartsverket äger

förordna, att fartyget i s ärskilt fall må befrias från skyldighet att undergå
passagerarfartygsbesiktning enligt första stycket.

11 § Vid fribordsbesiktning skall i de n omfattning regeringen eller, efter

regeringens bemyndigande, sjöfartsverket bestämmer undersökas, huru

enligt denna lag och med stöd därav utfärdade föreskrifter minsta tillåtna
fribord för fartyget skall bestämmas och genom lastmärken anges eller, där

lastmärken åsatts fartyget, huruvida de må bibehållas.

Vid besiktningen skall inspektion äga rum enligt 16 §, om detta icke är

uppenbart obehövligt.

12 § Fartyg, som enligt denna lag skall vara försett med lastmärke, skall

undergå fribordsbesiktning i samband med att fartyget första gången un­

dergår sjövärdighetsbesiktning eller då sjöfartsverket bestämmer. Förnyad
fribordsbesiktning skall äga rum minst vart femte år, om regeringen icke
föreskriver kortare tid.

13 § Vid extra besiktning skall i den omfattning regeringen eller, efter re­

geringens bemyndigande, sjöfartsverket bestämmer undersökas om viss
del av fartyg eller dess utrustning motsvarar de fordringar på sjövärdighet
som uppställas i de nna lag eller i fö reskrifter som utfärdas med stöd av la­
gen.

14 § Fartyg skall undergå extra besiktning, när fartyget genomgått större

ombyggnad, reparation eller förnyelse eller lidit skada som kan inverka

menligt på sjövärdigheten.

Om det med hänsyn till fartygs ålder, allmänna tillstånd eller omständig­

heterna i övrigt föreligger särskilda skäl, äger sjöfartsverket besluta att far­

tyget skall undergå extra besiktning även i an nat fall än som avses i fö rsta
stycket.

Bestämmelserna i första och andra styckena gälla passagerarfartyg, oav­

sett dräktighet, och annat fartyg med en bruttodräktighet av minst 20 regis­

terton.

15

För fartyg, som innehar högsta klass i klassificeringsanstalt, vilken

omfattas av förordnande enligt 1 k ap. 15 §, och icke är äldre än tjugofyra

år, må den undersökning av fartyget, som lett till att fartyget erhållit eller
fått bibehålla klassen, godkännas såsom besiktning, som avses i 1 § a), b),
d) eller e) i de delar undersökningen omfattar. Detta gäller dock icke sådan

undersökning av sjövärdigheten som avslutats tidigare än sex månader fö­

re förrättningen, om särskilda skäl ej föreligga att godkänna undersökning­

en. Överföres fartyg till ny klassificeringsanstalt eller föreligga i an nat fall
särskilda skäl att underkasta fartyg besiktning, äger sjöfartsverket besluta
därom.

o Senaste lydelse 1971 :293.

151

¬

5:,

SFS 1978:109

Har fartyget icke klass som avses i första stycket eller är det äldre än tju­

gofyra år, må sjö fartsverket efter prövning i vaije särskilt fall godkänna

undersökningen såsom besiktning i den omfattning som föreskrives i första

stycket.

16 § Vid inspektion skall undersökas om erforderliga åtgärder iakttagits

för att förebygga ohälsa och olycksfall, om fartyget är behörigen lastat el­

ler barlastat, om fartyget är bemannat på betryggande sätt och om det el­

jest är i behörigt skick. Inspektion må göras mindre omfattande än nu

sagts.

Fartyg skall underkastas inspektion när tillsynsmyndighet finner det på­

kallat.

17 § Tillsyn av utländskt fartyg sker genom inspektion.

På framställning av myndighet i främm ande stat må sjöfartsverket dock

förordna om annan tillsynsförrättning beträffande fartyg som är hemmahö­

rande i den främmande state n och, om så erfordras, utfärda certifikat, som

avses i denna lag eller i föreskrifte r som utfärdas med stö d av lagen.

Ritningar och tillsynsbok

18 §" Ritning till f artyg, som bygges eller ombygges för svensk räkning

och enligt denna lag skall undergå annan tillsynsförrättning än inspektion,

skall ges in til l sjöfartsverket i god tid innan d et arbete som ritningen avser

böljas. I trängande fall eller om fartyget tillfälligt än dras eller ombygges

utomlands, må ritning insändas i efterhand.

Ritning till utländskt fartyg, som blivit svenskt och med anledning därav

skall undergå sjövärdighetsbesiktning, skall ges in till sjöfartsverket så
snart det kan ske.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, sjöfartsverket äger

meddela erforderliga föreskrifter om vilka ritningar som skola inges samt
medge lättnad i fråga om skyldigheten att ge in ritningar till viss typ av far­
tyg och till fartyg som innehar klass i klassifice ringsanstalt, vilken omfat­

tas av förordnande enligt 1 ka p. 15 §,

19 § På särskild framställning av beställare, redare eller skeppsbyggare

skall sjöfartsverket granska ritning som avses i 18 § samt avge det yttrande

vartill granskningen ger anledning med hänsyn till bestämmelserna i denna

lag eller i föreskrifter som utfärdas med stöd av lagen.

Ritning röran de maskineri, utrustning eller särskild anordning ombord

skall granskas även på framställning av tillverkare.

20 § Svenskt passagerarfartyg, oavsett dräktighet, och annat svenskt
fartyg med en bruttodräktighet av minst 20 registerton skola ha tillsyns­

bok.

Om tillsynsförrättning , om anmärkning som framkommit vid tillsynsfor -

rättning och om åtgärd som vidtagits med anledning av anmärkningen skall

förrättningsmannen göra anteckning i tillsynsboken och lämna und errättcl-

152

' Senaste lydelse 1975: 83.

¬

se till sjöfartsverket och fartygets redare eller den som i redarens ställe

SFS 1978:105

brukar fartyget.

8 kap.

Förbud mot n yttjande m. m.

1 § Förekommer skälig anledning antaga,

att fartyg icke är sjövärdigt för resa i avsedd fart,
att fartyget i väsentligt avseende brister i fråga om skyddet mot ohälsa

och olycksfall,

att det icke är behörigen lastat eller barlastat,
att det medför passagerare utöver det högsta tillåtna antalet, eller
att det icke är bemannat på betryggande sätt,

må fartygets resa förbjudas i avbidan på rättelse.
Är allenast fråga om brist i arbetsinrättning eller arbetsredskap, må i

stället förbud meddelas att begagna inrättningen eller redskapet innan rät­

telse vidtagits. Förekommer skälig anledning antaga att användningen av
viss lokal, visst ämne eller viss arbetsmetod innebär fara för ohälsa eller

olycksfall, må även användningen av lokalen, ämnet eller metoden förbju­
das i avbidan på rättelse.

Resa må jämväl förbjudas, om fartyg icke hålles tillgängligt för ti llsyns­

förrättning eller om fartyg, som enligt denna lag skall ha fart-, passagerar-
fartygs- eller fribordscertifikat, saknar gällande sådant certifikat.

2

Förbud enligt 1 § må meddelas av s jöfartsverket eller annan tillsyns­

myndighet som regeringen bestämmer. Utom riket må sådant förbud med-

delas.även av svensk utlandsmyndighet som förordnats att utöva tillsyn av

fartyg. Förbud enligt 1 § andra stycket må däijämte meddelas av myndig­

het som avse s i I k ap. 5 § samt, oberoende av förordnande, av svensk ut­

landsmyndighet. Har sådant beslut inom sjöfartsverket meddelats av an­

nan än chefen för den avdelning till vilken frå gor om säkerheten på fartyg
hör (sjösäkerhetsdirektören) eller meddelats av annan myndighet, skall be­

slutet genast underställas sjösäkerhetsdirektören.

Beslutet skall innehålla uppgift om skälen för förbudet och de åtgärder

som skola vidtagas för rättelse. Avskrift av beslutet skall genast tillställas

redaren eller den som i redarens ställe brukar fartyget, befälhavaren samt,

om f örbudet avser utländskt fartyg, diplomatisk eller konsulär represen­

tant för det land där fartyget hör hemma.

3 § Den som inom riket meddelat beslut enligt 1 §, avsee nde förbud mot
fartygs resa, skall genast göra anmälan om beslutet till polismyndighet.

Denna skall vidtaga de åtgärder som erfordras för att hindra fartygets av­

gång.

Anmälan skall göras även till tullmyndighet och lotsmyndighet. På dessa

myndigheter ankommande förrättning för fartygets resa skall inställas så

länge förbudet gäller.

® Senaste lydelse 1975:83.

153

.

;i.

¬

SFS 1978:109

Gäller förbudet svenskt fartyg som befinner sig utom riket, äger svensk

utlandsmyndighet till förhindrande av resan avfordra fartygets befälhavare

för fartyget gällande nationalitetshandling.

4 §3 Förekommer brist som avses i 1 § o ch finnas ej tillräckliga skäl att
förbjuda fartygets resa eller att meddela förbud att begagna inrättning, red­
skap, lokal, ämne eller arbetsmetod, kan myndighet som avses i 2 § första

stycket i ställ et förelägga redaren eller den som i re darens ställe brukar far­
tyget att avhjälpa bristen.

Underlåter redaren eller den som i redarens ställe brukar fartyget att

inom förelagd tid vidtaga åtgärd som åligger honom enligt föreläggandet el­
ler kan han ej tillställas beslutet utan dröjsmål som äventyrar syftet med

beslutet, får myndigheten låta verkställa åtgärden på den försumliges be­
kostnad. Detsamma gäller även i an nat fall då föreläggande meddelats, om

omedelbar åtgärd påkallas men ej kan väntas bli vi dtagen av den som avses

med beslutet.

I 5 § 1 bes lut om förbud eller föreläggande kan utsättas vite.

9 kap.

Åligganden för redare, befälhavaren m. fl. till tryggande av säkerheten

1 § Enligt vad i sjölagen stadgas åligger det befälhavaren att tillse, att

fartyget är i b ehörigt skick med avseende på sjövärdighet, anordningar till
förebyggande av ohälsa och olycksfall, lastning och bemanning.

Redaren skall anställa den som ingår i minimibesättning och tillhör

däcks- eller maskinavdelningen.

2 § Redare eller den som i redarens ställe brukar fartyget skall tillse att

fartyget undergår tillsyn enligt 7 kap.

Redare eller beställare av fartyg skall tillse att ritning som avses i 7 kap .

18 § g es in till sjöfartsverket inom föreskriven tid.

3 § På anmodan av sjöfartsverket eller annan tillsynsmyndighet som re­
geringen bestämmer är redaren eller den som i red arens ställe brukar farty­
get skyldig att föranstalta om undersökning av ämne eller material som an­

vändes på fartyget eller ingår i de ss last eller tillhandahålla prov för sådan
undersökning. Samma skyldighet gäller i f råga om maskin, redskap eller
teknisk anordning på fartyget.

1 fråga om ämne eller material vars inlastning är förestående men ännu ej

kommit under redarens vård har lastägaren sådan skyldighet som enligt

första stycket åvilar redaren eller den som i re darens ställe brukar fartyget.

Underlåter någon som är skyldig därtill att efterkomma anmodan enligt

första stycket eller kan han ej tillställas beslut om anmodan utan dröjsmål

som äventyrar syftet med beslutet, får tillsynsmyndigheten låta verkställa
åtgärderna på dennes bekostnad. Detsamma gäller även i an nat fall då be­
slut meddelats, om omedelbar åtgärd påkallas men ej kan väntas bli v idta­
gen av den som avses med beslutet.

154

" Förutvarande 4 § upphävd genom 1972: 276.

¬

Undersökning enligt denna paragraf skall bekostas av den som ålagts att

SFS 1978:109

föranstalta om undersökning eller att tillhandahålla prov förundersökning,
om ej tillsynsmyndigheten beslutar att kostnaden helt eller delvis skall er­
sättas av statsmedel.

I beslut med anmodan enligt första stycket kan u tsättas vite.

4 § Redare eller den som i reda rens ställe brukar fartyget, befälhavaren
och den som eljest leder arbete ombord skola iakttaga allt som med hänsyn

till ar betets natur och de förhållanden, under vilka arbetet bedrives, samt

ombordanställds ålder, yrkesvana och övriga förutsättningar för arbetet
skäligen kan fordra s för att förebygga att ombordanställd ådrager sig ohäl­

sa i f öljd av arbetet eller drabbas av olycksfall däri eller för att eljest trygga

sjösäkerheten.

Ombordanställd är pliktig att använda befintliga skyddsanordningar, no­

ga följa denna lag eller föreskrifter som utfärdas med stöd av lagen samt i
övrigt iakttaga tillbörlig försiktighet och, i vad på honom ankommer, med­

verka till förekommande av ohälsa eller olycksfall. Ombordanställd är

skyldig att an vända personlig skyddsutrustning under arbetet och väl vår­
da den.

Det åligger befälhavaren att särskilt tillse, att minderårigs användande i

arbete på fartyg icke medför fara för olycksfall eller för överansträngning
eller annan menlig inverkan på den minderåriges hälsa eller kroppsutveck­

ling. Kan minderårigs a nvändande till visst slag av ar bete medföra synner­
lig fara i något av nu nämnda avseenden, får regeringen eller myndighet

som regeringen best ämmer föreskriva särskilda villkor för minderårigs an­

vändande till sådant arbete eller förordna att minderårig icke får användas

därtill.

5 § När två eller flera arbetsgivare samtidigt bedriva arbete på samma

fartyg, skola de samråda och gemensamt verka för att åstadkomma sunda
och säkra förhållanden på fartyget.

Redaren eller den som i re darens ställe brukar fartyget är ansvarig för

samordning av åtgärder till skydd mot ohälsa och olycksfall på fartyg som
är gemensamt arbetsställe.

I fråga om f artyg, som intagits på varv i Sverige, åvilar det ansvar som

avses i a ndra stycket den för varvsdriften ansvarige arbetsgivaren i stället
för redaren. Om särskilda skäl föreligga kan myndighet som regeringen be­

stämmer medge att detta ansvar får överlåtas på redaren.

I fråga om fartyg i svensk hamn åvilar ansvaret för sådan samordning av

skyddsåtgärder som påkallas av att fartyget är under lastning eller lossning
den för detta arbete ansvarige arbetsgivaren. Detta ansvar kan överlåtas

till red aren.

Den som har an svar enligt andra-fjärde styckena skall tillse att samord­

ning sker av skyddsåtgärder på fartyget. Övriga arbetsgivare och på farty­

get sysselsatta arbetstagare skola följa de anvisningar som han lämnar i
detta syfte.

Vad i denna paragraf sägs om arbetsgivare äger motsvarande tillämpning

på den som d river verksamhet utan att ha arbetstagare anställd.

155

¬

SFS 1978:109

6 § Om de skyldigheter som åvila tillverkare och försäljare av maskiner,

redskap och andra tekniska anordningar samt den som upplåter till begag­
nande eller installerar sådana anordningar stadgas i arbetsmiljölagen
(1977:1160).

7 § Skyddsombud företräder de ombordanställda i skyddsfrågor och
skall verka for tillfredsställande skyddsförhållanden. Ombudet skall inom
sitt skyddsområde vaka över sundhet och säkerhet i arb etet samt i detta
syfte deltaga vid planering av nya eller ändrade lokaler, anordningar och
arbetsmetoder på fartyget och vid planeringen av andra åtgärder av bety­

delse för säkerheten i arbetet.

Skyddsombud skall söka vinna övriga ombordanställdas medverkan i

skyddsarbetet.

Redare, annan arbetsgivare och ombordanställda svara gemensamt för

att skyddsombud får erforderlig utbildning.

Skyddsombud skall beredas tillfälle att under arbetstid fullgöra sina upp­

gifter med bibehållna anställningsförmåner. Ombudet skall ges tillfälle att

på f artyget disponera lämplig lokal eller annat utrymme som behövs för
uppdraget.

Skyddsombud har rätt att taga del av de handlingar och erhålla de upp­

lysningar i övrigt som är o av betydelse för ombudets verksamhet.

8 § Innebär visst arbete omedelbar och allvarlig fara för ombordvaran­
des liv eller hälsa och kan rättelse ej genast uppnås genom hänvändelse till

befälhavaren, kan skyddsombud bestämma att arbetet skall avbrytas.

Finner skyddsombud att förbud enligt 8 kap. 1 § överträ des, kan han av­

bryta arbete som avses med förbudet eller som e rfordras för att fartyget

skall påbölja förbjuden resa.

9 § Beslut av skyddsombud enligt 8 § gäller i fråga om fartyg som är för­

töjt eller ligger till ankars i svensk hamn till dess sjöfartsverket tagit ställ­

ning i saken.

I annat fall än som avses i första stycket eller då fråga är om räddnings­

tjänst, gäller skyddsombudets beslut till d ess befälhavaren tagit ställning.

Mot skyddsombudets beslut får befälhavaren beordra arbete endast om

han finner beslutet ogrundat eller arbetet nödvändigt för att undanröja eller

förebygga fara som bedömes större än den risk som föranlett beslutet. In­

nan befälhavaren i strid mot skyddsombudets beslut beordrar arbete skall
han höra skyddskommittén, om sådan finnes och tvingande hinder ej före­

ligger.

10 § Beslut av skyddsombud enligt 8 § eller av befälhavare enligt 9 §
skall med angivande av skälen antecknas i far tygets skeppsdagbok eller

om sådan dagbok ej föres nedtecknas särskilt. Befälhavaren skall tillse att

avskrift av sådant beslut genast tillställes sjöfartsverket.

11 § För skada till följd av åtgärd som avses i 8 § är skyddsombud fri

från ersättningsskyldighet.

156

¬

12 § Skyddskommitté skall planera och övervaka skyddsarbetet på far-

SFS 1978:109

tyget. Den skall noga följa utvecklingen i frågor som röra skyddet mot

ohälsa och olycksfall samt verka för tillfredsställande skyddsförhållanden

på arbetsstället. I skyddskommitté skola behandlas frågor om de ombord-

anställdas hälsovård, frågor om planering av nya eller ändrade lokaler,
anordningar och arbetsmetoder på fa rtyg, andra åtgärder av större bety­

delse för säkerheten i arbetet samt frågor om upplysning och utbildning rö­

rande skydd mot ohälsa och olycksfall.

13 § Befälhavaren skall tillse, att de ombordanställda erhålla tillräcklig

och fullgod kost. Han skall jämväl ha uppsikt över hälsovårds- och bo­
stadsförhållanden ombord.

14 § Redare eller den som i redarens ställe brukar fartyget samt befälha­

varen och övrigt befäl ombord skola lämna eller låta lämna tillsynsmyndig­
het nödigt bis tånd vid tills ynsförrättning och lämna varje upplysning som

begäres vid förrä ttningen.

15 § Befälhavaren skall innan resa anträdes skaffa sig den k ännedom om

fartyget som han b ehöver för att kunna fullgöra sina åligganden beträffan­
de säkerheten på fartyget.

Maskinchefen skall innan resa anträdes skaffa sig erford erlig kännedom

om fartygets maskineri med tillhörande anläggningar och inrättningar samt

fartygets brandsläckningsanordningar.

Besättningen skall genom befälhavarens försorg, i den mån det är möj­

ligt, b eredas tillfälle att förvärva erforderlig kännedom om fartyget innan

resa anträdes.

16 § Innan resa anträdes skall fartyget göras sjöklart.

Därvid skall b efälhavaren särskilt tillse, att

a) tillräckligt med proviant, vatten och läkemedel samt erforderliga sjö­

kort och nautiska publikationer medföras på fartyget,

b) signalapparater, lanternor, nautiska instrument, bärgningsredskap

och övrig utrustning för säkerheten ombord äro klara till omedelbart bruk,

c) manöver- och kontrollorgan äro klara till omede lbart bruk,

d) fartyget icke är nedlastat utöver tillämpligt last märke,
e) erforderlig barlast intagits,
f) laste n behörigen stuvats och betryggande anordningar vidtagits mot

att last eller barlast förskjuter sig eller eljest åstadkommer skada på om­

bordvarande eller på fartyget,

g) last eller annat icke belamrar fartygets utrustning, inrättningar eller

redskap eller försvårar fartygets navigering,

h) skeppsluckorna behörigen tillslutits och skalkats samt öppningar i

däck, skott och bordläggning av betydelse för sjövärdigheten tillslutits på

betryggande sätt.

Maskinchefen ansvarar för att fartygets maskineri med tillhörande an­

läggningar och inrättningar är i behörigt skick, att fartygets brandsläck­

ningsanordningar äro klara till omedelbart bruk samt att erforderliga förnö­

denheter för maskineriets drift finnas ombord. Det åligger maskinchefen

157

¬

SFS 1978:109

att lämna befälhavaren uppgift om den mängd drivmedel för maskineriets
drift som medföres.

17 § Befälhavaren skall tillse att den tillsynsbok som avses i 7 kap. 20 §
och de certifikat som utfärdats för fartyget med stöd av denna lag finnas
ombord och hållas tillgängliga vid tillsynsförrättning. Måste fartyget över­
ges, skall befälhavaren om möjligt sörja för att dessa handlingar bringas i
säkerhet.

Ej må någon förvägras att taga del av innehållet i tillsynsboken, såvitt

hans rätt är beroende därav.

18 §'" Om befälhavarens skyldighet att till sjöfartsverket anmäla vissa

händelser ombord finnas bestämmelser i sjö lagen (1891: 35 s. 1).

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan besluta om

skyldighet för redare eller befälhavare att anmäla inträffade olycksfall eller

tillbud till olycksfall eller sjukdomsfall utöver vad som angives i sjö lagen.

19 § Om skyldighet att anlita lots och om lotsavgift gäller vad regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, förvaltningsmyndighet föreskriver.

20 §" Bestämmelserna i 1 § andra stycket och 2-18 §§ gälla icke ut­
ländskt fartyg i v idare mån än regeringen förordnar därom.

10 kap.

Ansvarsbestämmelser

1 § Underlåter redare eller den som i redarens ställe brukar fartyget att

tillse att fartyget undergår tillsyn enligt 7 kap., dömes till dagsböter eller

fängelse i h ögst sex månader.

2 § Nyttjas fartyg till sjöfart utan att ha i de nna lag föreskrivet certifikat
eller i st rid mot bestämmelse i så dant certifikat eller nyttjas fartyg till sjö­

fart utan att vara försett med lastmärke, om sådant är föreskrivet, dömes

befälhavaren till dagsböter eller fängelse i hö gst sex månader.

3 § Iakttager befälhavare icke de föreskrifter om minimibesättning, som

med stöd av denna lag fastställts att gälla för fartyget, dömes till dagsböter

eller fängelse i hö gst sex månader.

Gärning som avses i fö rsta stycket skall icke medföra ansvar, om lämp­

lig person som varit kvalificerad till befattningen icke kunnat erhållas i se­

nast besökta hamn och detta föranlett att de uppställda fordringarna på
kvalifikation hos medlem av minimibesättning icke blivit uppfyllda för viss
tjänst ombord.

Anställes den som ingår i minimibesättning och tillhör däcks- eller ma­

skinavdelningen av annan än redaren, dömas redaren och befälhavaren till
dagsböter eller fängelse i h ögst sex månader.

158

Senaste lydelse av förutvarande 9 kap. 10 § se 1971; 293.

" Senaste lydelse av förutvarande 9 kap. 1! § se 19 75: 83.

¬

Visar redaren eller befälhavaren att han gjort vad på honom skäligen an-

SFS 1978:109

kommit för att förhindra förseelsen, är han dock fri från ansvar.

4 § Till böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtligen eller
av oaktsamhet bryter mot förbud som meddelats med stöd av 8 kap. 1 § el­
ler föreläggande som meddelats med stöd av 8 kap. 4 §.

Bryter någon mot föreläggande eller förbud, som förenats med vite, dö­

mes ej till ansvar enligt första stycket.

5 § Beordrar befälhavare arbete i strid mot beslut av skyddsombud enligt

9 kap. 8 § utan att skäl som anges i 9 kap. 9 § föreligg er och åsidosättes
därmed uppenbart intresset att skyddsarbetet ombord bedrives i behörig
ordning, dömes till b öter.

6 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att anlita lots,

när det åligger honom på grund av särskild föreskrift, dömes till böter eller
fängelse i högst sex månader.

7 §'^ Ha flera medverkat till gärning som avses i 1-4 och 6 §§, gäller 23

kap. brottsbalken.

8 § Den som olovligen och utan giltigt sk äl borttager skyddsanordning

eller sätter den ur bruk, dömes till dagsböter.

9 § Lämnar någon uppsåtligen tillsynsmyndighet oriktig uppgift för att
erhålla certifikat enligt denna lag eller att få sådant certifikat förlängt, dö­

mes till dagsböter.

Den som uppsåtligen lämnar tillsynsmyndighet oriktig uppgift i fråga om

åtgärd, varom tillsynsmyndigheten givit anvisning, dömes till dag sböter.

10 §'3 Den som försummar vad som åligger honom enligt 9 kap. 2 § and­

ra stycket, 10 §, 13 § eller 15 -17 §§, dömes till böter.

11 § Till straff enligt denna lag må ej dömas om strängare straff för gär­

ningen stadgas i b rottsbalken eller sjölagen.

12 §

1 fråga om mål om ansvar enligt denna lag eller foreskrift som ut­

färdas med stöd av lagen äga bestämmelserna i 336 och 338 §§ sjölagen

motsvarande tillämpning.

11 kap.

Besvär m. m.

1 § Talan mot beslut enligt denna lag som meddelats av tillsynsmyndig­

het, som ej är central förvaltningsmyndighet, i annan fråga än sådan som

avses i 8 kap. 1 §, föres genom besvär hos sjöfartsverket.

Senaste lydelse av förutvarande 10 kap. 6 § se 1975:83.

Förutvarande 10 kap. 10 § upphävd genom 1975:722,

159

¬

SFS 1978:109

Beslut som avses i första stycket skall, om ej annat anges i beslutet, län­

da till efte rrättelse, intill dess sjöfartsverket i anledning av anförda besvär
eller eljest annorlunda förordnar.

2 § 1 ärende, som genom besvär kommit under sjöfartsverkets prövning,
skall verket förordna om syn på fartyget, om klaganden begär det eller det
eljest prövas erforderligt.

Begär klaganden syn, skall han förskjuta kostnaden därför. Om det över­

klagade beslutet fastställes, skall han slutligt bära denna kostnad. Ändras
beslutet, skall verket med hänsyn till omständigheter na pröva om och i va d

mån förskjutet belopp skall återbetalas till klaganden.

Regeringen förordnar efter vilka grunder kostnad som avses i andra

stycket skall bestämmas.

3 § Mot beslut som meddelats av sjöfartsverket genom annan än sjösä­

kerhetsdirektören eller av annan tillsynsmyndighet i fråga, som avs es i 8
kap. I §, må talan ej fö ras.

Talan mot beslut som meddelats av s jöfartsverket genom sjö säkerhets­

direktören i fråga, som avses i 8 kap. 1 §, föres hos kammarrätten genom

besvär.

Mot ann at beslut enligt denna lag av sjöfartsverket eller av annan till­

synsmyndighet, som är central förvaltningsmyndighet, föres talan hos re­
geringen genom besvär.

Om ej annat anges i beslut som avses i denna paragraf, skall det utan hin ­

der av anförda besvär lända till efterr ättelse, intill dess besvärsmyndighe­

ten e ller, i fråga om beslut som skall underställas, sjösäkerhetsdirektören

annorlunda förordnar.

4 § Regeringen bemyndigas att meddela ytterligare föreskrifter i de avse­
enden .^om regleras i denna lag. Regeringen får även meddela föreskrifter
om behörig het att föra fartyg eller ha befattning på fartyg.

Regeringen fär överlåta åt förvaltningsmyndighet att meddela föreskrif­

ter som avses i första st ycket.

160

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978.

På regeringens vägnar

BO TURESSON

Valter Nilsson

(Kommunikationsdepartementet)

1

i; t

¬