Järn­vägs­sä­ker­hets­lag (2022:367)

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 2022:367
Depar­te­ment: Landsbygds-​​ och infra­struk­tur­de­par­te­men­tet RSIB TM
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2024:933
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

2022:367
Depar­te­ment/myn­dig­het: Landsbygds-​​ och infra­struk­tur­de­par­te­men­tet RSIB TM
Utfär­dad: 2022-​04-28
Änd­rad: t.o.m. SFS

2024:933
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



1 kap. Inle­dande bestäm­mel­ser

Lagens syfte och inne­håll

1 §   Denna lag inne­hål­ler bestäm­mel­ser om järn­vägs­sä­ker­het. Syf­tet med lagen är att upp­rätt­hålla och utveckla järn­vägs­sä­ker­he­ten.

Lagen genom­för Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv (EU) 2016/798 av den 11 maj 2016 om järn­vägs­sä­ker­het.

2 §   Bestäm­mel­serna i lagen avser
   - inle­dande bestäm­mel­ser (1 kap.),
   - säker­hets­an­svar och säker­hets­krav (2 kap.),
   - till­stånd för järn­vägs­fö­re­tag och infra­struk­tur­för­val­tare (3 kap.),
   - till­syn (4 kap.),
   - ord­ning (5 kap.),
   - sank­tions­av­gift (6 kap.),
   - straff (7 kap.),
   - ompröv­ning och över­kla­gande (8 kap.).

Lagens tillämp­nings­om­råde

3 §   Denna lag ska tilläm­pas på den svenska delen av Euro­pe­iska uni­o­nens järn­vägs­sy­stem.

4 §   Denna lag ska inte tilläm­pas på
   1. tun­nel­bana och spår­väg,
   2. järn­vägs­nät som är funk­tio­nellt åtskilda från den svenska delen av Euro­pe­iska uni­o­nens järn­vägs­sy­stem och endast är avsedda för per­son­trans­port i lokal-​​, stads-​​ eller för­orts­tra­fik samt for­don som enbart används på sådana järn­vägs­nät,
   3. pri­vat­ägda järn­vägs­nät som äga­ren eller en ope­ra­tör använ­der för sin gods­verk­sam­het eller för icke-​kom­mer­si­ell per­son­tra­fik samt for­don som enbart används på sådana järn­vägs­nät, eller
   4. järn­vägs­nät som är avsedda att enbart använ­das för lokala eller histo­riska ända­mål eller turistän­da­mål och for­don som används på sådana nät.

5 §   I lagen (1990:1157) om säker­het vid tun­nel­bana och spår­väg finns bestäm­mel­ser om tun­nel­bana och spår­väg.

I lagen (2022:368) om natio­nella järn­vägs­sy­stem finns bestäm­mel­ser om järn­vägs­sy­stem som inte omfat­tas av denna lag.

/Rubri­ken trä­der i kraft I:den dag som rege­ringen bestäm­mer/

Inter­na­tio­nella bestäm­mel­ser som ska gälla som svensk lag

5 a §    /Trä­der i kraft I:den dag som rege­ringen bestäm­mer/ Ori­gi­nal­tex­terna av bestäm­mel­serna i bihang H om säker drift av tåg i inter­na­tio­nell tra­fik till för­dra­get om inter­na­tio­nell järn­vägs­tra­fik (COTIF) av den 9 maj 1980 i lydel­sen enligt änd­rings­pro­to­kol­let av den 3 juni 1999 ska gälla som svensk lag. Den franska tex­ten gäl­ler om ori­gi­nal­tex­terna skil­jer sig åt.

Första styc­ket gäl­ler inte till den del bestäm­mel­serna regle­rar de för­drags­slu­tande par­ter­nas för­plik­tel­ser mot varandra eller mot Mel­lan­stat­liga orga­ni­sa­tio­nen för inter­na­tio­nell järn­vägs­tra­fik (OTIF).

De franska och eng­elska ori­gi­nal­tex­terna samt en över­sätt­ning av dessa till svenska finns intagna som en bilaga till denna lag. Lag (2024:933).

5 b §    /Trä­der i kraft I:den dag som rege­ringen bestäm­mer/ Om revi­sions­ut­skot­tet inom OTIF har beslu­tat om en för Sve­rige bin­dande änd­ring av det bihang som avses i 5 a § första styc­ket, ska änd­ringen gälla i Sve­rige från och med den dag då änd­ringen trä­der i kraft enligt för­dra­get. Lag (2024:933).

Till­syns­myn­dig­het

6 §   Den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer (till­syns­myn­dig­he­ten) ska utöva till­syn, pröva ansök­ningar om till­stånd och utföra andra upp­gif­ter enligt vad som fram­går av denna lag.

Till­syns­myn­dig­he­ten är natio­nell säker­hets­myn­dig­het enligt arti­kel 16 i direk­tiv (EU) 2016/798. Till­syns­myn­dig­he­ten full­gör där­med de upp­gif­ter som den natio­nella säker­hets­myn­dig­he­ten ges i direkt tillämp­liga EU-​rätts­ak­ter som har utfär­dats med stöd av direk­tiv (EU) 2016/798.

Ord och uttryck i lagen

7 §   I lagen avses med

EES: Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det,
for­don: ett järn­vägs­for­don som är utfor­mat för tra­fi­ke­ring av järn­vägs­nät,
infra­struk­tur­för­val­tare: den som för­val­tar järn­vägs­in­fra­struk­tur och dri­ver anlägg­ningar som hör till infra­struk­tu­ren,
järn­vägs­fö­re­tag: den som till­han­da­hål­ler drag­kraft och utför järn­vägs­tra­fik,
järn­vägs­in­fra­struk­tur: spår-, signal-​​ och säker­hets­an­lägg­ningar avsedda för järn­vägs­tra­fik, tra­fik­led­nings­an­lägg­ningar, anord­ningar för elför­sörj­ning av tra­fi­ken samt övriga fasta anord­ningar som behövs för anlägg­ning­ar­nas bestånd, drift eller bru­kande,
TSD: en tek­nisk spe­ci­fi­ka­tion för drifts­kom­pa­ti­bi­li­tet som har anta­gits i enlig­het med direk­tiv (EU) 2016/797,

under­hålls­an­sva­rig enhet: den enhet som har ansva­ret för under­hål­let av ett for­don enligt det regis­ter som avses i 5 kap. 11 § järn­vägs­tek­ni­kla­gen (2022:366).

Bemyn­di­gan­den

8 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om avgif­ter för till­syn och ären­de­hand­lägg­ning enligt denna lag, före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till lagen och sådana direkt tillämp­liga EU-​rätts­ak­ter som har utfär­dats med stöd av direk­tiv (EU) 2016/798.


2 kap. Säker­hets­an­svar och säker­hets­krav

Säker­hets­an­svar

1 §   Infra­struk­tur­för­val­tare och järn­vägs­fö­re­tag ansva­rar för en säker drift i järn­vägs­sy­ste­met.

Säker­hets­styr­nings­sy­stem

2 §   Infra­struk­tur­för­val­tare och järn­vägs­fö­re­tag ska ha ett säker­hets­styr­nings­sy­stem. Ett sådant system utgörs av den orga­ni­sa­tion som införts och de åtgär­der och för­fa­ran­den som fast­ställts för att säker­ställa en säker drift. Säker­hets­styr­nings­sy­ste­met ska doku­men­te­ras.

3 §   Ett säker­hets­styr­nings­sy­stem ska utfor­mas så att infra­struk­tur­för­val­tare och järn­vägs­fö­re­tag kan han­tera de ris­ker som deras verk­sam­het kan ge upp­hov till. I säker­hets­styr­nings­sy­ste­met ska också de ris­ker som upp­står i sam­band med verk­sam­het som bedrivs av andra beak­tas.

Risk­kon­troll

4 §   Infra­struk­tur­för­val­tare och järn­vägs­fö­re­tag ska genom­föra risk­kon­troll. Om en risk avser flera infra­struk­tur­för­val­tare eller järn­vägs­fö­re­tag, ska de genom­föra risk­kon­troll i sam­ar­bete med varandra.

Infra­struk­tur­för­val­tare och järn­vägs­fö­re­tag ska, om det är lämp­ligt, ställa krav på att de som anli­tas av infra­struk­tur­för­val­ta­ren eller järn­vägs­fö­re­ta­get genom­för risk­kon­troll och att de som anli­tas stäl­ler mot­sva­rande krav på någon som de anli­tar i sin tur. Om det är lämp­ligt, ska infra­struk­tur­för­val­tare och järn­vägs­fö­re­tag ställa krav på att de som anli­tas sam­ar­be­tar med varandra.

Infra­struk­tur­för­val­tare och järn­vägs­fö­re­tag ska även säker­ställa att den risk­kon­troll som avses i andra styc­ket genom­förs.

5 §   Infra­struk­tur­för­val­tare och järn­vägs­fö­re­tag som upp­täc­ker eller infor­me­ras om en säker­hets­risk ska, inom sina respek­tive ansvars­om­rå­den, vidta de åtgär­der som krävs för att han­tera säker­hets­ris­ken och rap­por­tera till dem som berörs.

Infra­struk­tur­för­val­tare och järn­vägs­fö­re­tag ska, om det är lämp­ligt, även säker­ställa att de som ska genom­föra risk­kon­troll enligt 4 § andra styc­ket inom sina respek­tive ansvars­om­rå­den vid­tar de åtgär­der som krävs för att han­tera en säker­hets­risk som de upp­täc­ker eller infor­me­ras om och rap­por­te­rar till dem som berörs.

6 §   Om ett järn­vägs­fö­re­tag använ­der någon annans for­don, ska järn­vägs­fö­re­ta­get och den som har till­han­da­hål­lit for­do­net utbyta alla rele­vanta upp­gif­ter för en säker drift.

Krav på anställda och andra som anli­tas i en infra­struk­tur­för­val­ta­res eller ett järn­vägs­fö­re­tags verk­sam­het

7 §   Anställda i en infra­struk­tur­för­val­ta­res eller ett järn­vägs­fö­re­tags verk­sam­het ska ha god kän­ne­dom om de för­hål­lan­den, före­skrif­ter och vill­kor som gäl­ler för verk­sam­he­ten och som berör deras arbets­upp­gif­ter.

Säker­hets­kri­tiska arbets­upp­gif­ter får utfö­ras endast av den som med hän­syn till yrkes­kun­nande, häl­so­till­stånd och per­son­liga för­hål­lan­den i övrigt är lämp­lig.

Infra­struk­tur­för­val­tare och järn­vägs­fö­re­tag ska ställa krav på att de som anli­tas av infra­struk­tur­för­val­ta­ren eller järn­vägs­fö­re­ta­get, i andra fall än som avses i första styc­ket, upp­fyl­ler kra­ven enligt första och andra styc­kena. Den som anli­tas ska ställa mot­sva­rande krav på någon som denne anli­tar i sin tur.

8 §   En infra­struk­tur­för­val­tare eller ett järn­vägs­fö­re­tag får inte till­dela någon säker­hets­kri­tiska arbets­upp­gif­ter utan att denne har genom­gått en läkar­un­der­sök­ning som visar att häl­so­skäl inte utgör hin­der mot att utföra arbets­upp­gif­terna.

Den som har säker­hets­kri­tiska arbets­upp­gif­ter ska regel­bun­det och i övrigt vid behov genomgå läkar­un­der­sök­ning.

Den som inte föl­jer skyl­dig­he­ten att genomgå läkar­un­der­sök­ning får av en infra­struk­tur­för­val­tare eller ett järn­vägs­fö­re­tag från­tas säker­hets­kri­tiska arbets­upp­gif­ter.

Under­hålls­an­sva­rig enhet för for­don

9 §   För att ett for­don ska få använ­das i järn­vägs­tra­fik ska det ha till­de­lats en under­hålls­an­sva­rig enhet. Den som använ­der for­do­net ska, innan det används i tra­fik, säker­ställa att den under­hålls­an­sva­riga enhe­ten har ett under­hållscer­ti­fi­kat.

10 §   En under­hålls­an­sva­rig enhet ska med hjälp av ett under­hålls­sy­stem säker­ställa att de for­don vars under­håll enhe­ten ansva­rar för är i säkert skick.

11 §   En under­hålls­an­sva­rig enhet ska vara cer­ti­fi­e­rad och ha till­de­lats ett under­hållscer­ti­fi­kat av ett cer­ti­fi­e­rings­or­gan.

Ett cer­ti­fi­kat som har bevil­jats av en behö­rig myn­dig­het eller ett ackre­di­te­rat eller erkänt organ i en annan stat inom EES eller i Schweiz gäl­ler i Sve­rige.

Rap­por­te­ring av olyc­kor

12 §   Infra­struk­tur­för­val­tare och järn­vägs­fö­re­tag ska rap­por­tera till till­syns­myn­dig­he­ten om det vid använd­ningen av ett for­don inträf­far en olycka som med­för att minst en per­son avli­der eller att minst fem per­so­ner blir all­var­ligt ska­dade. Det­samma gäl­ler om for­do­net, järn­vägs­in­fra­struk­tu­ren, egen­dom som inte trans­por­te­ras med for­do­net eller mil­jön får omfat­tande ska­dor.

Infra­struk­tur­för­val­tare och järn­vägs­fö­re­tag ska även rap­por­tera till till­syns­myn­dig­he­ten om det upp­kom­mit all­var­lig fara för en olycka enligt första styc­ket. Det­samma gäl­ler när något annat har hänt som kan bero på ett väsent­ligt fel hos ett for­don eller infra­struk­tu­ren eller på någon annan väsent­lig brist i säker­hets­hän­se­ende.

Årlig säker­hets­rap­port

13 §   Infra­struk­tur­för­val­tare och järn­vägs­fö­re­tag ska årli­gen till till­syns­myn­dig­he­ten ge in en säker­hets­rap­port om det när­mast före­gå­ende kalen­derå­ret.

Per­so­na­lens rätt till hand­lingar

14 §   En infra­struk­tur­för­val­tare eller ett järn­vägs­fö­re­tag ska, om någon som utför eller har utfört säker­hets­kri­tiska arbets­upp­gif­ter i deras verk­sam­het begär det, till denne över­lämna hand­lingar som styr­ker utbild­ning, yrkes­kva­li­fi­ka­tio­ner och erfa­ren­het.

Bemyn­di­gan­den

15 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. säker­hets­styr­nings­sy­stem,
   2. lämp­lig­hets­krav i fråga om kun­skap, hälsa och per­son­liga för­hål­lan­den i övrigt för att få utföra säker­hets­kri­tiska arbets­upp­gif­ter,
   3. under­hålls­sy­stem enligt 10 § och om undan­tag från kra­vet på cer­ti­fi­e­ring enligt 11 §, och
   4. att hän­del­ser som är av bety­delse för järn­vägs­sä­ker­he­ten ska rap­por­te­ras i andra fall än de som anges i 12 §.


3 kap. Till­stånd för järn­vägs­fö­re­tag och infra­struk­tur­för­val­tare

Gemen­samt säker­hets­in­tyg för järn­vägs­fö­re­tag

Krav på gemen­samt säker­hets­in­tyg

1 §   Ett järn­vägs­fö­re­tag ska ha
   1. ett gemen­samt säker­hets­in­tyg, och
   2. en för­säk­ring eller mot­sva­rande som täc­ker den ska­de­stånds­skyl­dig­het som kan upp­komma till följd av järn­vägs­verk­sam­he­ten.

För järn­vägs­fö­re­tag som har licens enligt 2 kap. 2 § järn­vägs­mark­nads­la­gen (2022:365) tilläm­pas inte första styc­ket 2.

Ansö­kan om och utfär­dande av ett gemen­samt säker­hets­in­tyg

2 §   Ansö­kan om ett gemen­samt säker­hets­in­tyg ska ges in till Euro­pe­iska uni­o­nens järn­vägs­byrå.

Om järn­vägs­fö­re­ta­get enbart ska bedriva verk­sam­het i Sve­rige, utfär­das ett säker­hets­in­tyg av antingen till­syns­myn­dig­he­ten eller Euro­pe­iska uni­o­nens järn­vägs­byrå. Sökan­den väl­jer i ett sådant fall vil­ken av ins­tan­serna som ska pröva ansö­kan. I andra fall utfär­das säker­hets­in­ty­get av Euro­pe­iska uni­o­nens järn­vägs­byrå.

Krav för utfär­dande av ett gemen­samt säker­hets­in­tyg

3 §   Ett gemen­samt säker­hets­in­tyg ska bevil­jas ett järn­vägs­fö­re­tag som
   1. har inrät­tat ett säker­hets­styr­nings­sy­stem i enlig­het med 2 kap. 2 och 3 §§,
   2. upp­fyl­ler kra­ven i TSD,
   3. upp­fyl­ler kra­ven i gemen­samma säker­hets­me­to­der, gemen­samma säker­hets­mål och andra direkt tillämp­liga EU-​rätts­ak­ter som har utfär­dats med stöd av direk­tiv (EU) 2016/798, och
   4. upp­fyl­ler kra­ven i sådana natio­nella reg­ler som har anmälts till Euro­pe­iska uni­o­nens järn­vägs­byrå.

Gil­tig­hets­tid och för­ny­else

4 §   Ett gemen­samt säker­hets­in­tyg är gil­tigt i fem år och får för­nyas efter ansö­kan.

Upp­da­te­ring av ett gemen­samt säker­hets­in­tyg

5 §   Upp­da­te­ring av ett gemen­samt säker­hets­in­tyg krävs
   1. om verk­sam­he­tens art eller omfatt­ning för­änd­ras väsent­ligt, eller
   2. om till­stånds­ha­va­ren utvid­gar sitt verk­sam­hets­om­råde.

Till­syns­myn­dig­he­ten får kräva att ett gemen­samt säker­hets­in­tyg upp­da­te­ras med anled­ning av väsent­liga för­änd­ringar i före­skrif­ter om järn­vägs­sä­ker­het.

Säker­hets­till­stånd för infra­struk­tur­för­val­tare

Krav på säker­hets­till­stånd

6 §   En infra­struk­tur­för­val­tare ska ha ett säker­hets­till­stånd.

Ett säker­hets­till­stånd utfär­das av till­syns­myn­dig­he­ten.

Krav för utfär­dande av ett säker­hets­till­stånd

7 §   Ett säker­hets­till­stånd ska bevil­jas en infra­struk­tur­för­val­tare som
   1. har inrät­tat ett säker­hets­styr­nings­sy­stem i enlig­het med 2 kap. 2 och 3 §§,
   2. upp­fyl­ler kra­ven i TSD,
   3. upp­fyl­ler kra­ven i gemen­samma säker­hets­me­to­der, gemen­samma säker­hets­mål och andra direkt tillämp­liga EU-​rätts­ak­ter som har utfär­dats med stöd av direk­tiv (EU) 2016/798,
   4. upp­fyl­ler kra­ven i sådana natio­nella reg­ler som har anmälts till Euro­pe­iska uni­o­nens järn­vägs­byrå, och
   5. har till­räck­liga eko­no­miska för­ut­sätt­ningar för sin verk­sam­het.

Vill­kor

8 §   Ett säker­hets­till­stånd får för­e­nas med de vill­kor som behövs.

Ett sådant vill­kor får med­de­las även under till­stån­dets gil­tig­hets­tid.

Gil­tig­hets­tid och för­ny­else

9 §   Ett säker­hets­till­stånd är gil­tigt i fem år och får för­nyas efter ansö­kan.

Upp­da­te­ring av ett säker­hets­till­stånd

10 §   Upp­da­te­ring av ett säker­hets­till­stånd krävs
   1. om det sker en väsent­lig för­änd­ring i något eller några av de del­sy­stem som järn­vägs­in­fra­struk­tu­ren består av, eller
   2. om prin­ci­perna för drift eller under­håll av dessa del­sy­stem för­änd­ras på ett väsent­ligt sätt.

Till­syns­myn­dig­he­ten får kräva att ett säker­hets­till­stånd upp­da­te­ras med anled­ning av väsent­liga för­änd­ringar i före­skrif­ter om järn­vägs­sä­ker­het.

Anmäl­nings­skyl­dig­het

11 §   En infra­struk­tur­för­val­tare är skyl­dig att till till­syns­myn­dig­he­ten anmäla för­änd­ringar som kan för­an­leda en upp­da­te­ring enligt 10 § första styc­ket.

Begräns­ning eller åter­kal­lelse av ett gemen­samt säker­hets­in­tyg eller ett säker­hets­till­stånd

12 §   Till­syns­myn­dig­he­ten får besluta att begränsa eller åter­kalla ett gemen­samt säker­hets­in­tyg eller ett säker­hets­till­stånd som myn­dig­he­ten har med­de­lat enligt detta kapi­tel, om
   1. för­ut­sätt­ning­arna för inty­get eller till­stån­det inte längre upp­fylls, eller
   2. infra­struk­tur­för­val­ta­ren eller järn­vägs­fö­re­ta­get inte full­gör sina skyl­dig­he­ter enligt denna lag, före­skrif­ter eller beslut som har med­de­lats i anslut­ning till lagen, natio­nella reg­ler som avses i 3 § 4 eller 7 § 4 eller direkt tillämp­liga EU-​rätts­ak­ter som har utfär­dats med stöd av direk­tiv (EU) 2016/798.

Bemyn­di­gan­den

13 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. för­säk­ring eller mot­sva­rande enligt 1 § 2, och
   2. vad som avses med till­räck­liga eko­no­miska för­ut­sätt­ningar enligt 7 § 5.


4 kap. Till­syn

All­männa bestäm­mel­ser om till­syn

1 §   Till­syns­myn­dig­he­ten ska utöva till­syn över att infra­struk­tur­för­val­tare och järn­vägs­fö­re­tag föl­jer denna lag och de före­skrif­ter och beslut som har med­de­lats i anslut­ning till lagen. Till­sy­nen ska även säker­ställa efter­lev­na­den av direkt tillämp­liga EU-​rätts­ak­ter som har utfär­dats med stöd av direk­tiv (EU) 2016/798.

2 §   Till­syns­myn­dig­he­ten har rätt att av infra­struk­tur­för­val­tare och järn­vägs­fö­re­tag på begä­ran få
   1. sådana upp­lys­ningar och ta del av sådana hand­lingar som behövs för till­sy­nen, och
   2. till­träde till anlägg­ningar, for­don och annan mate­riel, områ­den, loka­ler och andra utrym­men, dock inte bostä­der, som har anknyt­ning till den verk­sam­het som berörs.

Polis­myn­dig­he­ten ska lämna den hjälp som behövs för till­sy­nen.

Till­syns­myn­dig­he­ten får begära verk­stäl­lig­het hos Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten av ett beslut som gäl­ler åtgär­der enligt första styc­ket. Då gäl­ler bestäm­mel­serna i utsök­nings­bal­ken om verk­stäl­lig­het av för­plik­tel­ser som inte avser betal­nings­skyl­dig­het, avhys­ning eller avlägs­nande.

Avtal om risk­kon­troll

3 §   Infra­struk­tur­för­val­tare och järn­vägs­fö­re­tag ska på begä­ran av Euro­pe­iska uni­o­nens järn­vägs­byrå redo­visa avtal om risk­kon­troll som ingåtts med anled­ning av 2 kap. 4 §.

Före­läg­gan­den

4 §   Till­syns­myn­dig­he­ten får besluta de före­läg­gan­den som behövs för att denna lag eller de före­skrif­ter eller beslut som har med­de­lats i anslut­ning till lagen ska föl­jas. Det­samma gäl­ler för att säker­ställa efter­lev­na­den av direkt tillämp­liga EU-​rätts­ak­ter som har utfär­dats med stöd av direk­tiv (EU) 2016/798.

Ett före­läg­gande får för­e­nas med vite.

Bemyn­di­gan­den

5 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. till­syn, och
   2. upp­gifts­skyl­dig­het för järn­vägs­fö­re­tag.


5 kap. Ord­ning

För­bud mot att beträda ett spår­om­råde

1 §   Ingen får beträda ett spår­om­råde utan infra­struk­tur­för­val­ta­rens eller ett järn­vägs­fö­re­tags till­stånd, utom på plat­ser som det klart fram­går att all­män­he­ten har till­gång till.

För­bud mot intag av alko­hol­dryc­ker

2 §   Alko­hol­dryc­ker och alko­hol­dryckslik­nande pre­pa­rat som avses i 1 kap. 5 och 10 a §§ alko­hol­la­gen (2010:1622) får inte intas inom den del av Euro­pe­iska uni­o­nens järn­vägs­sy­stem som omfat­tas av denna lag. För­bu­det gäl­ler inte intag av dryc­ker eller pre­pa­rat vid tillå­ten ser­ve­ring och inte hel­ler om ett järn­vägs­fö­re­tag eller en infra­struk­tur­för­val­tare för ett sär­skilt fall har med­gett inta­get.

Hur ord­ning och säker­het upp­rätt­hålls

3 §   En befatt­nings­ha­vare i säkerhets-​​ eller ord­nings­tjänst hos en infra­struk­tur­för­val­tare eller ett järn­vägs­fö­re­tag får från järn­vägs­in­fra­struk­tu­ren eller ett for­don avlägsna den som över­trä­der för­bu­det i 1 §, den som upp­trä­der beru­sad eller stör ord­ningen och den som genom sitt upp­trä­dande utgör en risk för säker­he­ten i järn­vägs­drif­ten. Om det är abso­lut nöd­vän­digt, får befatt­nings­ha­va­ren omhän­derta en sådan per­son.

Vid ett omhän­der­ta­gande ska Polis­myn­dig­he­ten ome­del­bart under­rät­tas. En omhän­der­ta­gen per­son får hål­las kvar till dess att per­so­nen har över­läm­nats till en polis­man eller det inte längre finns skäl för omhän­der­ta­gan­det, dock längst sex tim­mar.

En sådan befatt­nings­ha­vare som avses i första styc­ket får avlägsna den som över­trä­der för­bu­det i 2 § från järn­vägs­in­fra­struk­tu­ren.

4 §   För att verk­ställa en åtgärd enligt 3 § får befatt­nings­ha­va­ren inte använda sträng­are medel än för­hål­lan­dena krä­ver.

Våld får använ­das i den mån andra medel är otill­räck­liga och det med hän­syn till omstän­dig­he­terna är för­svar­ligt för att uppnå det avsedda resul­ta­tet. Våld får inte använ­das längre än vad som är abso­lut nöd­vän­digt.


6 kap. Sank­tions­av­gift

Beslut om sank­tions­av­gift

1 §   Till­syns­myn­dig­he­ten får besluta att ta ut en sank­tions­av­gift av en infra­struk­tur­för­val­tare eller ett järn­vägs­fö­re­tag som
   1. utan gemen­samt säker­hets­in­tyg, säker­hets­till­stånd eller för­säk­ring enligt 3 kap. 1 § bedri­ver till­stånds­plik­tig verk­sam­het som krä­ver ett sådant intyg, till­stånd eller för­säk­ring,
   2. i verk­sam­he­ten anstäl­ler eller på annat sätt anli­tar någon som inte upp­fyl­ler kra­ven för att utföra säker­hets­kri­tiska arbets­upp­gif­ter enligt 2 kap. 7 § eller till­de­lar någon sådana upp­gif­ter utan att denne har genom­gått läkar­un­der­sök­ning enligt 2 kap. 8 §, eller
   3. för­sum­mar sin rap­por­te­rings­skyl­dig­het enligt 2 kap. 12 § eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 2 kap. 15 § 4.

2 §   Till­syns­myn­dig­he­ten får besluta att ta ut en sank­tions­av­gift endast av den som inom fem år från det att över­trä­del­sen skett har del­getts en under­rät­telse om att myn­dig­he­ten över­vä­ger att fatta ett sådant beslut.

3 §   En sank­tions­av­gift enligt 1 § får inte beslu­tas för en över­trä­delse
   1. som omfat­tas av ett före­läg­gande om vite om över­trä­del­sen lig­ger till grund för en ansö­kan om utdö­mande av vitet,
   2. för vil­ken straff eller en annan sank­tion har beslu­tats enligt någon annan för­fatt­ning, eller
   3. som omfat­tas av ett väckt åtal, utfär­dat straf­fö­re­läg­gande eller beslut om åtals­un­der­lå­telse enligt någon annan för­fatt­ning.

Belopp

4 §   En sank­tions­av­gift får tas ut med ett belopp som bestäms med hän­syn till över­trä­del­sens art och omfatt­ning, vad som är känt om den avgifts­skyl­di­ges eko­no­miska för­hål­lan­den och omstän­dig­he­terna i övrigt.

Ned­sätt­ning av sank­tions­av­gift

5 §   Om en över­trä­delse är ursäkt­lig eller det av någon annan anled­ning skulle vara oskä­ligt att ta ut en sank­tions­av­gift, ska avgifts­skyl­dig­he­ten helt eller del­vis sät­tas ner.

Första styc­ket gäl­ler även om det inte har fram­ställts något yrkande om ned­sätt­ning av sank­tions­av­gif­ten.

Betal­ning av sank­tions­av­gift

6 §   En sank­tions­av­gift ska beta­las till till­syns­myn­dig­he­ten och till­fal­ler sta­ten. Betal­ning ska ske inom två måna­der från det att beslu­tet om sank­tions­av­gift fick laga kraft. En upp­lys­ning om detta ska tas in i beslu­tet.

Till­syns­myn­dig­he­tens beslut om sank­tions­av­gift får verk­stäl­las enligt utsök­nings­bal­ken, om avgif­ten inte har beta­lats inom den tid som anges i första styc­ket.

Om sank­tions­av­gif­ten inte beta­las inom den tid som anges i första styc­ket, ska till­syns­myn­dig­he­ten ta ut en dröjsmåls­av­gift enligt lagen (1997:484) om dröjsmåls­av­gift och begära indriv­ning av sank­tions­av­gif­ten och dröjsmåls­av­gif­ten.

7 §   Skyl­dig­he­ten att betala en sank­tions­av­gift fal­ler bort om verk­stäl­lig­het inte har skett inom fem år från det att beslu­tet fick laga kraft.

Bemyn­di­gande

8 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om hur sank­tions­av­gif­ten ska bestäm­mas.


7 kap. Straff

All­mänt

1 §   Åtal får inte väc­kas enligt denna lag för en gär­ning som omfat­tas av ett före­läg­gande om vite, om gär­ningen lig­ger till grund för en ansö­kan om utdö­mande av vitet.

Ingen får hel­ler dömas till ansvar enligt denna lag om gär­ningen är belagd med straff i brotts­bal­ken eller i lagen (1951:649) om straff för vissa tra­fik­brott.

Förare av ett maskin­dri­vet for­don på järn­väg

2 §   Den som för ett maskin­dri­vet for­don på järn­väg inom den del av Euro­pe­iska uni­o­nens järn­vägs­sy­stem som omfat­tas av denna lag efter att ha inta­git alko­hol i så stor mängd att alko­hol­kon­cent­ra­tio­nen under eller efter fär­den upp­går till minst 0,2 pro­mille i blo­det eller 0,10 mil­li­gram per liter i utand­nings­luf­ten döms till böter eller fäng­else i högst sex måna­der.

Till samma straff döms också den som för ett maskin­dri­vet for­don på järn­väg inom den del av Euro­pe­iska uni­o­nens järn­vägs­sy­stem som omfat­tas av denna lag efter att ha inta­git nar­ko­tika som avses i 8 § nar­ko­ti­ka­straff­la­gen (1968:64) i så stor mängd att det under eller efter fär­den finns något nar­ko­tiskt ämne kvar i blo­det. Detta gäl­ler dock inte om nar­ko­ti­kan inta­gits i enlig­het med läka­res eller någon annan behö­rig recep­tut­fär­da­res ordi­na­tion.

Till samma straff döms också den som för ett maskin­dri­vet for­don på järn­väg inom den del av Euro­pe­iska uni­o­nens järn­vägs­sy­stem som omfat­tas av denna lag och då är så påver­kad av alko­hol att det kan antas att han eller hon inte kan fram­föra for­do­net på ett betryg­gande sätt. Det­samma gäl­ler om föra­ren är lika påver­kad av något annat medel.

3 §   Om ett brott som avses i 2 § är att anse som grovt, ska föra­ren dömas till fäng­else i högst två år. När det bedöms om brot­tet är grovt ska det sär­skilt beak­tas om
   1. föra­ren har haft en alko­hol­kon­cent­ra­tion som upp­gått till minst 1,0 pro­mille i blo­det eller 0,50 mil­li­gram per liter i utand­nings­luf­ten,
   2. föra­ren annars har varit avse­värt påver­kad av alko­hol eller något annat medel, eller
   3. fram­fö­ran­det av for­do­net har inne­bu­rit en påtag­lig fara för tra­fik­sä­ker­he­ten.

Andra som utför säker­hets­kri­tiska arbets­upp­gif­ter

4 §   Den som utan att föra ett maskin­dri­vet for­don på järn­väg full­gör en tjänst där det ingår säker­hets­kri­tiska arbets­upp­gif­ter och då är så påver­kad av alko­hol eller något annat medel att det kan antas att han eller hon inte kan utföra dessa upp­gif­ter på ett betryg­gande sätt döms till böter eller fäng­else i högst två år.

Över­trä­delse av för­bu­det mot att beträda ett spår­om­råde

5 §   Den som bry­ter mot för­bu­det i 5 kap. 1 § döms till pen­ning­bö­ter.

Beslag och för­ver­kande

6 §   I fråga om beslag och för­ver­kande av alko­hol­dryc­ker eller alko­hol­dryckslik­nande pre­pa­rat enligt alko­hol­la­gen (2010:1622) hos den som intar sådana dryc­ker i strid med 5 kap. 2 § finns bestäm­mel­ser i lagen (1958:205) om för­ver­kande av alko­hol m.m.


8 kap. Ompröv­ning och över­kla­gande

Ompröv­ning

1 §   Till­syns­myn­dig­he­ten ska ompröva ett beslut att helt eller del­vis avslå en ansö­kan om ett gemen­samt säker­hets­in­tyg, om den sökande begär det.

En begä­ran om ompröv­ning ska ha kom­mit in till myn­dig­he­ten inom en månad från den dag då sökan­den fick del av beslu­tet.

2 §   Till­syns­myn­dig­he­ten ska fatta beslut i ett ompröv­nings­ä­rende enligt 1 § senast två måna­der efter det att begä­ran om ompröv­ning kom in till myn­dig­he­ten.

3 §   Bestäm­mel­ser om ompröv­ning av beslut som har med­de­lats av Euro­pe­iska uni­o­nens järn­vägs­byrå finns i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2016/796 av den 11 maj 2016 om Euro­pe­iska uni­o­nens järn­vägs­byrå och om upp­hä­vande av för­ord­ning (EG) nr 881/2004.

Över­kla­gande

4 §   Till­syns­myn­dig­he­tens beslut i ett enskilt fall enligt denna lag, före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till lagen eller direkt tillämp­liga EU-​rätts­ak­ter som har utfär­dats med stöd av direk­tiv (EU) 2016/798 får över­kla­gas till all­män för­valt­nings­dom­stol.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.

5 §   Ett beslut enligt kom­mis­sio­nens genom­fö­ran­de­för­ord­ning (EU) 2019/779 av den 16 maj 2019 om fast­stäl­lande av detal­je­rade bestäm­mel­ser om cer­ti­fi­e­ring av enhe­ter som ansva­rar för under­håll av for­don i enlig­het med Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv (EU) 2016/798 och om upp­hä­vande av kom­mis­sio­nens för­ord­ning (EU) nr 445/2011 som har fat­tats av ett cer­ti­fi­e­rings­or­gan som omfat­tas av den för­ord­ningen, får över­kla­gas till till­syns­myn­dig­he­ten.

6 §   Ett beslut enligt denna lag, före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till lagen eller direkt tillämp­liga EU- rätts­ak­ter som har utfär­dats med stöd av direk­tiv (EU) 2016/798 gäl­ler ome­del­bart, om inte något annat anges i beslu­tet. Ett beslut om begräns­ning eller åter­kal­lelse enligt 3 kap. 12 § gäl­ler inte för­rän det har fått laga kraft, om inte något annat anges i beslu­tet.

För beslut om sank­tions­av­gift finns bestäm­mel­ser i 6 kap. 6 §.

7 §   Bestäm­mel­ser om över­kla­gande av beslut som har med­de­lats av Euro­pe­iska uni­o­nens järn­vägs­byrå finns i för­ord­ning (EU) 2016/796.


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2022:367
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juni 2022.
   2. Ett säker­hets­in­tyg som har med­de­lats med stöd av 3 kap. 3 § den upp­hävda järn­vägs­la­gen (2004:519) ska fort­sätta att gälla under inty­gets beslu­tade gil­tig­hets­tid, dock som längst till och med den 31 okto­ber 2025. Ett gemen­samt säker­hets­in­tyg som avses i 3 kap. krävs dock om en upp­da­te­ring krävs enligt 3 kap. 5 §.
   3. Ett säker­hets­till­stånd som har med­de­lats med stöd av 3 kap. 8 § den upp­hävda järn­vägs­la­gen (2004:519) ska fort­sätta att gälla till dess till­stån­det skulle ha omprö­vats enligt 3 kap. 9 § samma lag, dock som längst till och med den 31 okto­ber 2025. Ett säker­hets­till­stånd som avses i 3 kap. krävs dock om en upp­da­te­ring krävs enligt 3 kap. 10 §.
   4. Ett till­stånd att vara ansva­rig enhet för gods­vag­nar enligt 3 kap. 11 § den upp­hävda järn­vägs­la­gen (2004:519) ska fort­sätta att gälla under till­stån­dets beslu­tade gil­tig­hets­tid utan att enhe­ten under till­stån­dets gil­tig­hets­tid behö­ver ett cer­ti­fi­kat i fråga om gods­vag­nar enligt 2 kap. 11 §.
   5. Bestäm­mel­serna i 3 kap. 12 § ska tilläm­pas även i fråga om intyg och till­stånd som fort­sät­ter att gälla enligt punkt 2 eller 3.
   6. Bestäm­mel­serna i 4 kap. ska tilläm­pas även i fråga om sådana intyg och till­stånd som fort­sät­ter att gälla enligt punkt 2 och 3. Det­samma gäl­ler i fråga om sådan verk­sam­het som omfat­tas av till­stånd enligt punkt 4 som utfär­dats av till­syns­myn­dig­he­ten och som fort­sät­ter att gälla.
   7. En sank­tions­av­gift får endast tas ut för en över­trä­delse som har ägt rum efter ikraft­trä­dan­det.
   8. Äldre före­skrif­ter gäl­ler för mål och ären­den som har inletts före ikraft­trä­dan­det, om inte något annat fram­går av direkt tillämp­liga EU-​rätts­ak­ter som har utfär­dats med stöd av direk­tiv (EU) 2016/798.

/Trä­der i kraft I:den dag som rege­ringen bestäm­mer/

Bilaga

Règles uni­for­mes con­cer­nant l'explo­i­ta­tion en sécu­rité des trains en tra­fic inter­na­tio­nal (EST, appen­dice H à la Con­ven­tion)

Article pre­mier

Champ d'appli­ca­tion

Les pré­sen­tes Règles uni­for­mes fix­ent les exi­gences pour l'explo­i­ta­tion en sécu­rité des trains en tra­fic inter­na­tio­nal, y com­pris pour les cer­ti­fi­cats de sécu­rité et la sur­veil­lance.

Article 2 Définitions     
Aux fins des pré­sen­tes Règles uni­for­mes, de leurs annexes et des PTU, outre les ter­mes défi­nis à l'article 2 des Règles uni­for­mes ATMF et à l'article 2 des Règles uni­for­mes APTU, le
terme :    
a) "domaine d'explo­i­ta­tion" désigne les réseaux situés dans un ou plu­sieurs États par­ties sur les­quels un véhicule
est destiné à être utilisé;    
b) "auto­rité de cer­ti­fi­ca­tion de la sécu­rité" désigne l'entité natio­nale ou inter­na­tio­nale char­gée de déliv­rer les
certificats de sécurité aux entreprises ferroviaires;    
c) "ent­re­prise fer­ro­vi­aire cer­ti­fiée" désigne toute ent­re­prise fer­ro­vi­aire déte­nant un cer­ti­fi­cat de sécu­rité délivré par l'auto­rité de cer­ti­fi­ca­tion de la sécu­rité;
      d) "inte­ro­pé­ra­bi­lité" désigne l'apti­tude à per­mettre la cir­cu­la­tion en sécu­rité et sans inter­rup­tion au sein d'un système fer­ro­vi­aire ainsi qu'en pro­ve­nance ou à des­ti­na­tion d'aut­res systèmes fer­ro­vi­aires des trains qui accom­plis­sent
les niveaux de performance requis;    
e) "contrôle" désigne le dis­po­si­tif mis en place par les ent­re­pri­ses fer­ro­vi­aires ou les ges­tionnaires d'infrastructure en vue de véri­fier que leur système de ges­tion de la sécu­rité est correc­te­ment appliqué et effi­cace;
      f) "système fer­ro­vi­aire" désigne, dans cha­que État par­tie, le réseau com­posé des lig­nes, gares, nouds et ter­minaux des­tinés au tra­fic inter­na­tio­nal et tous les véhicu­les suscep­ti­b­les de cir­cu­ler sur tout ou par­tie de ce réseau;
      g) "cer­ti­fi­cat de sécu­rité" désigne la preuve que l'ent­re­prise fer­ro­vi­aire con­cer­née a mis en place son système de ges­tion de la sécu­rité et qu'elle est en mesure d'opé­rer en toute sécu­rité au sein du domaine d'explo­i­ta­tion dans l'État où le cer­ti­fi­cat est valide;
      h) "système de ges­tion de la sécu­rité" désigne l'orga­ni­sa­tion, les moda­li­tés et les procé­du­res établies par un ges­tionnaire de l'infrastructure ou une ent­re­prise fer­ro­vi­aire pour assu­rer la ges­tion sûre de ses pro­pres opé­ra­tions;
      i) "sur­veil­lance" désigne le dis­po­si­tif mis en place par l'auto­rité de sur­veil­lance pour suivre les per­for­man­ces en matière de sécu­rité de toute ent­re­prise fer­ro­vi­aire ayant reçu
un certificat de sécurité;    
j) "auto­rité de sur­veil­lance" désigne l'entité natio­nale ou inter­na­tio­nale char­gée de sur­veil­ler la bonne
application du système de gestion de la sécurité.    
Article 3

Exigences en matière d'exploitation et de sécurité    
§ 1 En tra­fic inter­na­tio­nal, les trains sont explo­i­tés con­for­mé­ment aux exi­gences en matière d'explo­i­ta­tion et de sécu­rité énon­cées dans les pré­sen­tes Règles uni­for­mes.

§ 2 Sans préju­dice des respon­sa­bi­li­tés des enti­tés char­gées de l'entre­tien des véhicu­les fer­ro­vi­aires et de tous les aut­res acteurs suscep­ti­b­les d'avoir une inci­dence sur l'explo­i­ta­tion sûre du système fer­ro­vi­aire, les États par­ties veil­lent à ce que sur leur ter­ri­to­ire, la respon­sa­bi­lité pour l'explo­i­ta­tion en sécu­rité des trains en tra­fic inter­na­tio­nal et la maîtrise des ris­ques asso­ciés soit assumée par le ou les ges­tionnaires d'infrastructure con­cer­nés et la ou les ent­re­pri­ses fer­ro­vi­aires fai­sant cir­cu­ler le train.

§ 3 Les États par­ties impo­sent à tou­tes les ent­re­pri­ses fer­ro­vi­aires et tous les ges­tionnaires d'infrastructure impliqués dans l'explo­i­ta­tion de trains en tra­fic inter­na­tio­nal sur leur ter­ri­to­ire de dis­po­ser d'un système de ges­tion de la sécu­rité et d'en contrôler la bonne appli­ca­tion.

§ 4 Les États par­ties veil­lent à ce que tou­tes les Règles d'explo­i­ta­tion et de sécu­rité obli­ga­to­ires soi­ent publiées et mises à la dis­po­si­tion des ent­re­pri­ses fer­ro­vi­aires et ges­tionnaires d'infrastructure.

Article 4

Auto­rité de cer­ti­fi­ca­tion de la sécu­rité

§ 1 Cha­que État par­tie veille à l'établis­se­ment d'une auto­rité de cer­ti­fi­ca­tion de la sécu­rité, dont l'orga­ni­sa­tion, la structure juri­di­que et la prise de déci­sion sont indépen­dan­tes de toute ent­re­prise fer­ro­vi­aire et ges­tionnaire
d'infrastructure.    
L'auto­rité de cer­ti­fi­ca­tion de la sécu­rité et l'auto­rité de sur­veil­lance visée à l'article 6, § 1, peu­vent être deux enti­tés distin­c­tes ou être intégrées dans la même orga­ni­sa­tion.

§ 2 Cha­que État par­tie noti­fie au Secré­taire géné­ral son auto­rité de cer­ti­fi­ca­tion de la sécu­rité dans au moins une des lan­gues de tra­vail de l'Orga­ni­sa­tion et tient cette infor­ma­tion à jour.

§ 3 Le Secré­taire géné­ral publie l'infor­ma­tion visée au § 2 sur le site Web de l'Orga­ni­sa­tion dans les lan­gues de noti­fi­ca­tion.

Article 5

Cer­ti­fi­ca­tion de sécu­rité des ent­re­pri­ses fer­ro­vi­aires

§ 1 Les États par­ties n'auto­ri­sent l'explo­i­ta­tion de trains en tra­fic inter­na­tio­nal que par des ent­re­pri­ses fer­ro­vi­aires dont le cer­ti­fi­cat de sécu­rité est valide sur leur ter­ri­to­ire.

§ 2 Les cer­ti­fi­cats de sécu­rité pour l'explo­i­ta­tion des trains en tra­fic inter­na­tio­nal sont déliv­rés con­for­mé­ment aux dis­po­si­tions des pré­sen­tes Règles uni­for­mes.

§ 3 Lorsqu'elles déliv­rent des cer­ti­fi­cats de sécu­rité à des ent­re­pri­ses fer­ro­vi­aires qui déti­en­nent déjà un cer­ti­fi­cat de sécu­rité dans un autre État par­tie, les auto­ri­tés de cer­ti­fi­ca­tion de la sécu­rité accep­tent les résul­tats des éva­lu­a­tions de la con­for­mité réa­lisées par les auto­ri­tés de
certification de la sécurité de l'autre État partie.    
Cette recon­nais­sance n'est obli­ga­to­ire que pour les éva­lu­a­tions de la con­for­mité qui sont réa­lisées sur la base de dis­po­si­tions équi­va­len­tes à cel­les énon­cées dans les annexes aux pré­sen­tes Règles uni­for­mes ou dans les Pre­scrip­tions
techniques uniformes.     
Les auto­ri­tés de cer­ti­fi­ca­tion de la sécu­rité coopèrent à cet effet.

§ 4 Indépen­dam­ment du § 3, tout État par­tie peut con­clure des accords pour la recon­nais­sance mutu­elle de tout ou par­tie des cer­ti­fi­cats de sécu­rité déliv­rés par l'auto­rité de cer­ti­fi­ca­tion de la sécu­rité d'aut­res États, à con­di­tion que les critères d'éva­lu­a­tion selon les­quels ces cer­ti­fi­cats de sécu­rité ont été déliv­rés assu­rent la con­for­mité aux critères appli­ca­bles dans ces États. Ces accords sont noti­fiés au Secré­taire géné­ral, qui publie ces infor­ma­tions. Les con­di­tions de la recon­nais­sance mutu­elle des cer­ti­fi­cats de sécu­rité en tout ou en par­tie peu­vent éga­le­ment e^tre défi­nies dans une annexe aux pré­sen­tes Règles uni­for­mes.

§ 5 Les États par­ties veil­lent à ce que leur auto­rité de cer­ti­fi­ca­tion de la sécu­rité inscrive dans un registre pub­lic les ent­re­pri­ses fer­ro­vi­aires dont le cer­ti­fi­cat de sécu­rité est valide sur leur ter­ri­to­ire pour l'explo­i­ta­tion de trains en tra­fic inter­na­tio­nal, avec leur domaine d'explo­i­ta­tion et la vali­dité de cha­que cer­ti­fi­cat, et à ce qu'elle tienne cette liste à jour.

§ 6 La Com­mis­sion d'experts tech­ni­ques est com­pé­tente pour adop­ter les spé­ci­fi­ca­tions et moda­li­tés pra­ti­ques d'une base de don­nées com­mune pour la pub­li­ca­tion des infor­ma­tions visées au § 5.

§ 7 La Com­mis­sion d'experts tech­ni­ques est com­pé­tente pour adop­ter les recom­man­da­tions pour la mise en ouvre d'un système de coo­pé­ra­tion et d'éva­lu­a­tion par les pairs des auto­ri­tés de cer­ti­fi­ca­tion de la sécu­rité aux fins de la recon­nais­sance mutu­elle visée au § 4.

Article 6

Sur­veil­lance

§ 1 Cha­que État par­tie veille à l'établis­se­ment d'une auto­rité de sur­veil­lance, dont l'orga­ni­sa­tion, la structure juri­di­que et la prise de déci­sion sont indépen­dan­tes de toute ent­re­prise fer­ro­vi­aire et ges­tionnaire d'infrastructure.

L'auto­rité de sur­veil­lance et l'auto­rité de cer­ti­fi­ca­tion de la sécu­rité visée à l'article 4, § 1, peu­vent e^tre deux enti­tés distin­c­tes ou être intégrées dans la même orga­ni­sa­tion.

§ 2 La bonne appli­ca­tion du système de ges­tion de la sécu­rité des ent­re­pri­ses fer­ro­vi­aires est sur­veil­lée par l'auto­rité de sur­veil­lance en appli­ca­tion des pré­sen­tes Règles uni­for­mes.

§ 3 Cha­que État par­tie noti­fie au Secré­taire géné­ral son auto­rité de sur­veil­lance dans au moins une des lan­gues de tra­vail de l'Orga­ni­sa­tion et tient cette infor­ma­tion à jour.

§ 4 Le Secré­taire géné­ral publie l'infor­ma­tion visée au § 3 sur le site Web de l'Orga­ni­sa­tion dans les lan­gues de noti­fi­ca­tion.

§ 5 La Com­mis­sion d'experts tech­ni­ques est com­pé­tente pour adop­ter les recom­man­da­tions pour la mise en ouvre d'un système de coo­pé­ra­tion et d'éva­lu­a­tion par les pairs des auto­ri­tés de sur­veil­lance aux fins de la recon­nais­sance mutu­elle visée à l'article 5, § 4.

Article 7

Ges­tion de la sécu­rité et explo­i­ta­tion des trains

§ 1 Les ent­re­pri­ses fer­ro­vi­aires explo­i­tent des trains en tra­fic inter­na­tio­nal dans les limi­tes du domaine d'explo­i­ta­tion indiqué dans leur cer­ti­fi­cat de sécu­rité.

§ 2 Les ges­tionnaires d'infrastructure et ent­re­pri­ses fer­ro­vi­aires impliqués dans l'explo­i­ta­tion des trains en tra­fic inter­na­tio­nal mai^tri­sent tous les ris­ques de sécu­rité asso­ciés à leur acti­vité.

§ 3 Les ges­tionnaires d'infrastructure et ent­re­pri­ses fer­ro­vi­aires impliqués dans l'explo­i­ta­tion des trains en tra­fic inter­na­tio­nal coopèrent pour s'assu­rer que les trains en tra­fic inter­na­tio­nal dont ils sont respon­sa­bles sont explo­i­tés en toute sécu­rité.

§ 4 Les ges­tionnaires d'infrastructure et ent­re­pri­ses fer­ro­vi­aires impliqués dans l'explo­i­ta­tion des trains en tra­fic inter­na­tio­nal établis­sent leur système de ges­tion de la sécu­rité et en contrôlent la bonne appli­ca­tion au titre des pré­sen­tes Règles uni­for­mes.

Article 8

Annexes et recom­man­da­tions

§ 1 La Com­mis­sion d'experts tech­ni­ques décide de l'adop­tion et de la modi­fi­ca­tion de toute annexe con­for­mé­ment à la procé­dure établie aux articles 16, 20 et 33, § 6, de la Con­ven­tion. Ses déci­sions entrent en vigueur con­for­mé­ment aux dis­po­si­tions de l'article 35, § 3 et 4, de la Con­ven­tion.

§ 2 Peut dépo­ser une demande d'adop­tion ou de modi­fi­ca­tion
d'une annexe:    
a) tout État partie;    
b) toute orga­ni­sa­tion régi­o­nale au sens de l'article 2, lettre x), des Règles uni­for­mes ATMF;
      c) toute asso­ci­a­tion inter­na­tio­nale repré­sen­ta­tive pour les mem­bres de laquelle l'existence de l'annexe est indis­pen­sable pour des rai­sons de sécu­rité et d'éco­no­mie dans l'exer­cice de leur acti­vité.

§ 3 Aux fins de la mise en ouvre har­mo­nisée des exi­gences défi­nies dans les pré­sen­tes Règles uni­for­mes, les annexes aux
présentes Règles uniformes incluent:    
a) une mét­hode de sécu­rité com­mune sur les exi­gences rela­ti­ves aux systèmes de ges­tion de la sécu­rité devant être appliquées par les auto­ri­tés de cer­ti­fi­ca­tion de la sécu­rité lorsqu'elles déliv­rent des cer­ti­fi­cats de sécu­rité et par les ent­re­pri­ses fer­ro­vi­aires et les ges­tionnaires d'infrastructure lorsqu'ils éla­bo­rent, met­tent en place, entre­ti­en­nent et amé­li­o­rent leurs systèmes de ges­tion de la sécu­rité;
      b) une mét­hode de sécu­rité com­mune sur le contrôle devant être appliquée par les ent­re­pri­ses fer­ro­vi­aires, par les ges­tionnaires d'infrastructure et par
les entités chargées de l'entretien;    
c) les liens néces­sa­ires avec la mét­hode de sécu­rité com­mune pour l'éva­lu­a­tion et l'appré­ci­a­tion des ris­ques devant être appliquées par les ent­re­pri­ses fer­ro­vi­aires, les ges­tionnaires d'infrastructure et les enti­tés char­gées de l'entre­tien lorsqu'ils appor­tent une modi­fi­ca­tion tech­ni­que, opé­ra­tion­nelle ou orga­ni­sa­tion­nelle au système fer­ro­vi­aire;
      d) une mét­hode de sécu­rité com­mune sur la sur­veil­lance devant être appliquée par les auto­ri­tés de sur­veil­lance.

La Com­mis­sion d'experts tech­ni­ques exa­mine l'inclu­sion de dis­po­si­tions har­mo­nisées pour la déliv­rance de cer­ti­fi­cats de sécu­rité.

§ 4 L'éla­bo­ra­tion d'annexes sur la base de deman­des fai­tes en con­for­mité avec le § 2 est du res­sort de la Com­mis­sion d'experts tech­ni­ques assis­tée de grou­pes de tra­vail ad hoc et du Secré­taire géné­ral.

§ 5 La Com­mis­sion d'experts tech­ni­ques peut recom­man­der des mét­ho­des et pra­ti­ques pour l'explo­i­ta­tion en sécu­rité des trains en tra­fic inter­na­tio­nal.

Article 9

décla­ra­tions

§ 1 Tout État par­tie peut, dans un délai de quatre mois à dater du jour de la noti­fi­ca­tion par le Secré­taire géné­ral de la déci­sion de la Com­mis­sion d'experts tech­ni­ques, faire une décla­ra­tion motivée auprès de celui-​​ci, selon laquelle il n'appli­quera pas une annexe aux pré­sen­tes Règles uni­for­mes en ce qui con­cerne tout ou par­tie de l'infrastructure fer­ro­vi­aire située sur son ter­ri­to­ire et le tra­fic sur cette infrastructure.

§ 2 Les États par­ties ayant fait une décla­ra­tion con­for­mé­ment au § 1 ne sont pas pris en compte lorsqu'est déter­miné le nom­bre d'États devant for­mu­ler une objec­tion con­for­mé­ment à l'article 35, § 4, de la Con­ven­tion, pour qu'une déci­sion de la Com­mis­sion d'experts tech­ni­ques n'entre pas en vigueur.

§ 3 Tout État qui a fait une décla­ra­tion con­for­mé­ment au § 1 peut la reti­rer à tout moment par voie de noti­fi­ca­tion au Secré­taire géné­ral. Ce retrait prend effet le pre­mier jour du deuxième mois sui­vant la noti­fi­ca­tion.

Uni­form Rules con­cer­ning the Safe Ope­ra­tion of Trains in Inter­na­tio­nal Traf­fic (EST, appen­dix H to the Con­ven­tion)

Article 1 Scope

These Uni­form Rules lay down requi­re­ments con­cer­ning the safe ope­ra­tion of trains in inter­na­tio­nal traf­fic,
including safety certification and supervision.     
Article 2 Definitions    
For the pur­po­ses of these Uni­form Rules, their Annexes and the UTP, in addi­tion to the terms defi­ned in Article 2 of ATMF Uni­form Rules and Article 2 of APTU Uni­form
Rules, the term    
a) "area of ope­ra­tion" means the networks loca­ted wit­hin two or more Contracting Sta­tes on which a rail­way under­ta­king
intends to operate;    
b) "Safety Cer­ti­fi­ca­tion Aut­ho­rity" means the natio­nal or inter­na­tio­nal entity respon­sible for issu­ing Safety
Certificates to railway undertakings;    
c) "Cer­ti­fied rail­way under­ta­king" means a rail­way under­ta­king that holds a Safety Cer­ti­fi­cate issued by a Safety
Certification Authority;    
d) "inte­ro­pe­ra­bi­lity" means the abi­lity to per­form safe and unin­ter­rup­ted move­ment of trains wit­hin a rail system and from and to other rail systems, while these trains accom­plish the requi­red levels of per­for­mance;
      e) "moni­to­ring" means the arrange­ments put in place by rail­way under­ta­kings or infrastructure mana­gers to check that their safety mana­ge­ment system is correctly applied
and effective;    
f) "rail system" means, in each Contracting State, the network con­si­s­ting of lines, sta­tions, hubs and ter­mi­nals inten­ded for inter­na­tio­nal rail traf­fic and all vehicles likely to tra­vel on all or part of the network;
      g) "Safety Cer­ti­fi­cate" means the evi­dence that the rail­way under­ta­king con­cer­ned has established its safety mana­ge­ment system and that it is able to ope­rate safely in the area of
operation in the State where it is valid;    
h) "safety mana­ge­ment system" means the orga­ni­sa­tion, arrange­ments and pro­ce­du­res established by an infrastructure mana­ger or a rail­way under­ta­king to ensure the safe mana­ge­ment
of its operations;    
i) "super­vi­sion" means the arrange­ments put in place by the Super­vi­sion Aut­ho­rity to over­see safety per­for­mance of a
railway undertaking after it has received a Safety Certificate;    
j) "Super­vi­sion Aut­ho­rity" means the natio­nal or inter­na­tio­nal entity respon­sible for super­vi­sing the correct
application of the safety management system.    
Article 3

Operational and safety requirements    
§ 1 Trains shall be ope­ra­ted in inter­na­tio­nal traf­fic in accor­dance with the ope­ra­tio­nal and safety requi­re­ments set out in these Uni­form Rules.

§ 2 Wit­hout pre­ju­dice to the respon­si­bi­li­ties of Enti­ties in Charge of Main­te­nance of rail­way vehicles and of all other actors having a poten­tial impact on the safe ope­ra­tion of the rail­way system, Contracting Sta­tes shall ensure that on their ter­ri­tory, respon­si­bi­lity for the safe ope­ra­tion of trains in inter­na­tio­nal traf­fic and the con­trol of risks asso­ci­a­ted with it rests with the infrastructure mana­ger(s) con­cer­ned and the rail­way under­ta­king(s) which ope­rate(s) the train.

§ 3 Contracting Sta­tes shall require all rail­way under­ta­kings and infrastructure mana­gers invol­ved in the ope­ra­tion of trains in inter­na­tio­nal traf­fic on their ter­ri­tory to have imple­men­ted a safety mana­ge­ment system and to moni­tor its correct appli­ca­tion.

§ 4 Contracting Sta­tes shall ensure that all bin­ding ope­ra­tio­nal and safety rules are published and made avai­lable
to railway undertakings and infrastructure managers.    
Article 4

Safety Certification Authority    
§ 1 Each Contracting State shall ensure that a Safety Cer­ti­fi­ca­tion Aut­ho­rity is established, whose orga­ni­sa­tion, legal structure and deci­sion making shall be inde­pen­dent from any rail­way under­ta­king and infrastructure
manager.     
The Safety Cer­ti­fi­ca­tion Aut­ho­rity and the Super­vi­sion Aut­ho­rity men­tio­ned in Article 6 § 1 may be two sepa­rate enti­ties or they may be incor­po­ra­ted into the same
organisation.    
§ 2 Each Contracting State shall notify the Secre­tary Gene­ral of its Safety Cer­ti­fi­ca­tion Aut­ho­rity in at least one of the Orga­ni­sa­tion's wor­king lan­gu­a­ges and shall keep the infor­ma­tion up-​to- date.

§ 3 The Secre­tary Gene­ral shall publish the infor­ma­tion refer­red to under § 2 on the web­site of the
Organisation in the languages of notification.    
Article 5

Safety cer­ti­fi­ca­tion of rail­way under­ta­kings

§ 1 Contracting Sta­tes shall only per­mit the ope­ra­tion of trains in inter­na­tio­nal traf­fic by rail­way under­ta­kings whose Safety Cer­ti­fi­cate is valid on their ter­ri­tory.

§ 2 Safety Cer­ti­fi­ca­tes for the ope­ra­tion of trains in inter­na­tio­nal traf­fic shall be issued in accor­dance with the pro­vi­sions set out in these Uni­form Rules.

§ 3 When issu­ing Safety Cer­ti­fi­ca­tes to rail­way under­ta­kings which alre­ady have a Safety Cer­ti­fi­cate valid in anot­her Contracting State, Safety Cer­ti­fi­ca­tion Aut­ho­ri­ties shall accept the results of con­for­mity assess­ments made by the Safety Cer­ti­fi­ca­tion Aut­ho­rity of the other Contracting State.

This accep­tance is only man­da­tory as far as the con­for­mity assess­ments have been con­duc­ted on the basis of equi­va­lent pro­vi­sions set out in the Annexes to these Uni­form Rules or in Uni­form Tech­ni­cal Pre­scrip­tions.

Safety Cer­ti­fi­ca­tion Aut­ho­ri­ties shall coo­pe­rate to
this end.    
§ 4 In addi­tion to § 3, Contracting Sta­tes may con­clude agre­e­ments which pro­vide for the mutual recog­ni­tion of Safety Cer­ti­fi­ca­tes, or parts the­reof, issued by the Safety Cer­ti­fi­ca­tion Aut­ho­rity of the other state(s), pro­vi­ded that the assess­ment cri­te­ria accor­ding to which the Safety Cer­ti­fi­cate was issued ensure com­pli­ance with the cri­te­ria appli­cable in those sta­tes. Such agre­e­ments shall be noti­fied to the Secre­tary Gene­ral. The Secre­tary Gene­ral shall publish this infor­ma­tion. Con­di­tions for the mutual recog­ni­tion of Safety Cer­ti­fi­ca­tes, or parts the­reof, may also be set out in an Annex to these Uni­form Rules.

§ 5 Contracting Sta­tes shall ensure that their Safety Cer­ti­fi­ca­tion Aut­ho­rity pub­licly regis­ters the rail­way under­ta­kings whose Safety Cer­ti­fi­cate is valid on their ter­ri­tory for the ope­ra­tion of trains in inter­na­tio­nal traf­fic, inclu­ding their area of ope­ra­tion and vali­dity of each cer­ti­fi­cate and shall keep this list up-​to-​date.

§ 6 The Com­mit­tee of Tech­ni­cal Experts shall be com­pe­tent to adopt the spe­ci­fi­ca­tions and practi­cal arrange­ments for a com­mon data­base to publish the infor­ma­tion
specified in § 5.    
§ 7 The Com­mit­tee of Tech­ni­cal Experts shall be com­pe­tent to adopt recom­men­da­tions to imple­ment a system of coo­pe­ra­tion and peer eva­lu­a­tion of Safety Cer­ti­fi­ca­tion Aut­ho­ri­ties to
support the mutual recognition described in § 4.     
Article 6

Supervision    
§ 1 Each Contracting State shall ensure that a Super­vi­sion Aut­ho­rity is established, whose orga­ni­sa­tion, legal structure and deci­sion making shall be inde­pen­dent from any rail­way under­ta­king and infrastructure mana­ger.

The Super­vi­sion Aut­ho­rity and the Safety Cer­ti­fi­ca­tion Aut­ho­rity men­tio­ned in Article 4(1) may be two sepa­rate enti­ties or they may be incor­po­ra­ted into the same orga­ni­sa­tion.

§ 2 The correct appli­ca­tion of the safety mana­ge­ment system of rail­way under­ta­kings shall be super­vi­sed by the Super­vi­sion Aut­ho­rity in accor­dance with these Uni­form Rules.

§ 3 Each Contracting State shall notify the Secre­tary Gene­ral of its Super­vi­sion Aut­ho­rity in at least one of the Orga­ni­sa­tion's wor­king lan­gu­a­ges and shall keep the infor­ma­tion up-​to-​date.

§ 4 The Secre­tary Gene­ral shall publish the infor­ma­tion refer­red to under § 3 on the web­site of the Orga­ni­sa­tion in the lan­gu­a­ges of noti­fi­ca­tion.

§ 5 The Com­mit­tee of Tech­ni­cal Experts shall be com­pe­tent to adopt recom­men­da­tions to imple­ment a system of coo­pe­ra­tion and peer eva­lu­a­tion of Super­vi­sion Aut­ho­ri­ties to sup­port the mutual recog­ni­tion descri­bed in Article 5 § 4.

Article 7

Safety management and the operation of trains    
§ 1 Rail­way under­ta­kings shall ope­rate trains in inter­na­tio­nal traf­fic only wit­hin the area of ope­ra­tion spe­ci­fied in their Safety Cer­ti­fi­ca­tes.

§ 2 Infrastructure mana­gers and rail­way under­ta­kings invol­ved in the ope­ra­tion of trains in inter­na­tio­nal traf­fic shall con­trol all safety risks asso­ci­a­ted with their acti­vi­ties.

§ 3 Infrastructure mana­gers and rail­way under­ta­kings invol­ved in the ope­ra­tion of trains in inter­na­tio­nal traf­fic shall coo­pe­rate to ensure that trains in inter­na­tio­nal traf­fic under their respon­si­bi­lity are ope­ra­ted safely.

§ 4 Infrastructure mana­gers and rail­way under­ta­kings invol­ved in the ope­ra­tion of trains in inter­na­tio­nal traf­fic shall establish their safety mana­ge­ment system and moni­tor its correct appli­ca­tion in accor­dance with these Uni­form Rules.

Article 8

Annexes and recom­men­da­tions

§ 1 The Com­mit­tee of Tech­ni­cal Experts shall decide whet­her to adopt an Annex or a pro­vi­sion amen­ding it in accor­dance with the pro­ce­dure laid down in Articles 16, 20 and 33 § 6 of the Con­ven­tion. The deci­sions shall enter into force in accor­dance with Article 35 §§ 3 and 4 of the Con­ven­tion.

§ 2 An appli­ca­tion for adop­tion of an Annex
or a provision amending it may be made by:    
a) any Contracting State;

b)    any regional organisation as defined in Article 2 x) 
of ATMF Uni­form Rules;
      c) any repre­sen­ta­tive inter­na­tio­nal asso­ci­a­tion for whose mem­bers the existence of the Annex is indis­pen­sable for rea­sons of safety and eco­nomy in the exer­cise of their acti­vity.

§ 3 In order to imple­ment the requi­re­ments of these Uni­form Rules in a har­mo­ni­sed way, the Annexes to these Uni­form Rules shall
include:    
a) A Com­mon Safety Met­hod for safety mana­ge­ment system requi­re­ments to be applied by Safety Cer­ti­fi­ca­tion Aut­ho­ri­ties when issu­ing Safety Cer­ti­fi­ca­tes and by rail­way under­ta­kings and infrastructure mana­gers when deve­lo­ping, imple­men­ting, main­tai­ning and impro­ving their safety mana­ge­ment systems;
      b) A Com­mon Safety Met­hod on moni­to­ring to be applied by rail­way under­ta­kings and infrastructure mana­gers and enti­ties
in charge of maintenance;    
c) The neces­sary links to the Com­mon Safety Met­hod on risk eva­lu­a­tion and assess­ment to be applied by the rail­way under­ta­kings, infrastructure mana­gers and enti­ties in charge of main­te­nance when making any tech­ni­cal, ope­ra­tio­nal
or organisational change to the railway system;    
d) A Com­mon Safety Met­hod on super­vi­sion to be
applied by Supervision Authorities.    
The Com­mit­tee of Tech­ni­cal Experts shall con­si­der the inclu­sion of har­mo­ni­sed pro­ce­du­res for the issu­ing of Safety Cer­ti­fi­ca­tes.

§ 4 The pre­pa­ra­tion of Annexes shall be the respon­si­bi­lity of the Com­mit­tee of Tech­ni­cal Experts assisted by appro­pri­ate wor­king groups and the Secre­tary Gene­ral on the basis of appli­ca­tions made in accor­dance with § 2.

§ 5 The Com­mit­tee of Tech­ni­cal Experts may recom­mend met­hods and practi­ces rela­ting to the safe ope­ra­tion of trains in inter­na­tio­nal traf­fic.

Article 9

Decla­ra­tions

§ 1 Any Contracting State may, wit­hin a period of four months from the day of noti­fi­ca­tion of the deci­sion of the Com­mit­tee of Tech­ni­cal Experts by the Secre­tary Gene­ral, make a rea­so­ned decla­ra­tion noti­fy­ing him that it will not apply the Annex to these Uni­form Rules, so far as it con­cerns the rail­way infrastructure or part of it situ­a­ted on its ter­ri­tory and the traf­fic on that infrastructure.

§ 2 The Contracting Sta­tes which have made a decla­ra­tion in accor­dance with § 1 shall not be taken into account in deter­mi­ning the num­ber of sta­tes which must for­mu­late an object­tion in accor­dance with Article 35 § 4 of the Con­ven­tion, in order that a deci­sion of the Com­mit­tee of Tech­ni­cal Experts should not enter into force.

§ 3 A State which has made a decla­ra­tion in accor­dance with § 1 may withdraw it at any time by noti­fyca­tion to the Secre­tary Gene­ral. This withdra­wal shall take effect on the first day of the second month following the
notification.     
Enhet­liga rätts­reg­ler för säker drift av tåg i inter­na­tio­nell tra­fik (EST, bihang H till för­dra­get)

Arti­kel 1 Tillämp­nings­om­råde

Genom dessa enhet­liga rätts­reg­ler fast­ställs krav avse­ende den säkra drif­ten av tåg i inter­na­tio­nell tra­fik, inbe­gri­pet säker­hetscer­ti­fi­e­ring och till­syn.

Arti­kel 2 Defi­ni­tio­ner

I dessa enhet­liga rätts­reg­ler, bila­gorna till dessa och UTP:n, och i tillägg till defi­ni­tio­nerna i arti­kel 2 i de enhet­liga rätts­reg­lerna ATMF och arti­kel 2 i de enhet­liga rätts­reg­lerna APTU avses med
      a) verk­sam­hets­om­råde: järn­vägs­nät belägna inom två eller flera för­drags­sta­ter på vilka ett järn­vägs­fö­re­tag avser att bedriva järn­vägs­tra­fik,
      b) till­stånds­myn­dig­het: den natio­nella eller inter­na­tio­nella orga­ni­sa­tion som har ansvar för att utfärda säker­hets­in­tyg till järn­vägs­fö­re­tag,
      c) cer­ti­fi­e­rat järn­vägs­fö­re­tag: ett järn­vägs­fö­re­tag som inne­har ett säker­hets­in­tyg utfär­dat av en till­stånds­myn­dig­het,
      d) drifts­kom­pa­ti­bi­li­tet: för­må­gan att bedriva säker tåg­tra­fik utan drifts­av­brott i och mel­lan järn­vägs­nät och sam­ti­digt upp­fylla erfor­der­liga pre­stan­dakrav,
      e) över­vak­ning: de för­fa­ran­den som järn­vägs­fö­re­tag och infra­struk­tur­för­val­tare har i syfte att kon­trol­lera att säker­hets­styr­nings­sy­ste­met tilläm­pas kor­rekt och är effek­tivt,
      f) järn­vägs­sy­stem: det i varje för­drags­stat belägna järn­vägs­nä­tet inne­fat­tande lin­jer, sta­tio­ner, knut­punk­ter och ter­mi­na­ler för inter­na­tio­nell järn­vägs­tra­fik och de for­don som kan tra­fi­kera hela eller delar av detta nät,
      g) säker­hets­in­tyg: intyg som visar att det berörda järn­vägs­fö­re­ta­get har inrät­tat ett säker­hets­styr­nings­sy­stem och att det har för­måga att bedriva en säker järn­vägs­tra­fik inom det verk­sam­hets­om­råde i den stat i vil­ket inty­get gäl­ler,
      h) säker­hets­styr­nings­sy­stem: den orga­ni­sa­tion, de för­fa­ran­den och ruti­ner som inrät­tas av en infra­struk­tur­för­val­tare eller ett järn­vägs­fö­re­tag i syfte att garan­tera en säker drift av järn­vägs­tra­fi­ken,
i)till­syn: det för­fa­rande som inrät­tats av till­syns­myn­dig­he­ten för att utöva till­syn över drift­sä­ker­he­ten hos järn­vägs­fö­re­tag efter det att säker­hets­in­tyg har utfär­dats,
      j) till­syns­myn­dig­het: den natio­nella eller inter­na­tio­nella orga­ni­sa­tion som har ansva­ret för att utöva till­syn över den kor­rekta tillämp­ningen av säker­hets­styr­nings­sy­ste­met.

Arti­kel 3

Drift-​​ och säker­hets­krav

§ 1 Inter­na­tio­nell järn­vägs­tra­fik ska bedri­vas enligt de drift-​​ och säker­hets­krav som anges i dessa enhet­liga rätts­reg­ler.

§ 2 Utan att det påver­kar ansva­ret för de under­hålls­an­sva­riga enhe­ter som sva­rar för under­hål­let av järn­vägs­for­don samt för övriga aktö­rer som kan ha en påver­kan på drift­sä­ker­he­ten i järn­vägs­sy­ste­met, ska de för­drags­slu­tande sta­terna säker­ställa att ansva­ret för säker­he­ten i den inter­na­tio­nella järn­vägs­tra­fi­ken som bedrivs på deras ter­ri­to­rier och kon­trol­len av de ris­ker som är för­e­nade med denna tra­fik vilar på berörda infra­struk­tur­för­val­tare och de järn­vägs­fö­re­tag som bedri­ver sådan tra­fik.

§ 3 De för­drags­slu­tande sta­terna ska för­plikta samt­liga järn­vägs­fö­re­tag och infra­struk­tur­för­val­tare som är invol­ve­rade i drif­ten av inter­na­tio­nell järn­vägs­tra­fik inom ter­ri­to­riet att inrätta ett säker­hets­styr­nings­sy­stem och att över­vaka den kor­rekta tillämp­ningen av detta.

§ 4 De för­drags­slu­tande sta­terna ska se till att samt­liga tving­ande drift-​​ och säker­hets­be­stäm­mel­ser till­kän­na­ges samt hålls till­gäng­liga för järn­vägs­fö­re­ta­gen och infra­struk­tur­för­val­tarna.

Arti­kel 4

Till­stånds­myn­dig­het

§ 1 Varje för­drags­slu­tande stat ska säker­ställa att det inrät­tas en till­stånds­myn­dig­het vars orga­ni­sa­tion, legala struk­tur och besluts­fat­tande är själv­stän­digt i för­hål­lande till samt­liga järn­vägs­fö­re­tag och infra­struk­tur­för­val­tare.

Till­stånds­myn­dig­he­ten och den till­syns­myn­dig­het som anges i arti­kel 6 § 1 kan utgö­ras av två skilda enhe­ter, men de kan även ingå i en och samma orga­ni­sa­tion.

§ 2 Varje för­drags­slu­tande stat ska under­rätta gene­ral­sek­re­te­ra­ren om sta­tens till­stånds­myn­dig­het på minst ett av orga­ni­sa­tio­nens arbets­språk samt hålla denna infor­ma­tion aktu­ell.

§ 3 Gene­ral­sek­re­te­ra­ren ska offent­lig­göra den infor­ma­tion som avses i § 2 på orga­ni­sa­tio­nens hem­sida på de språk som används för offent­lig­gö­ran­den.

Arti­kel 5

Säker­hetscer­ti­fi­e­ring av järn­vägs­fö­re­tag

§ 1 De för­drags­slu­tande sta­terna ska endast god­känna att inter­na­tio­nell järn­vägs­tra­fik bedrivs av järn­vägs­fö­re­tag som inne­har ett säker­hets­in­tyg som gäl­ler för deras ter­ri­to­rier.

§ 2 Säker­hets­in­tyg avse­ende drif­ten av inter­na­tio­nell järn­vägs­tra­fik ska utfär­das i enlig­het med bestäm­mel­serna i dessa enhet­liga rätts­reg­ler.

§ 3 I sam­band med att ett säker­hets­in­tyg utfär­das till järn­vägs­fö­re­tag som redan inne­har ett säker­hets­in­tyg som är gil­tigt i en annan för­drags­slu­tande stat, ska till­stånds­myn­dig­he­ten godta resul­ta­ten av de bedöm­ningar av över­ens­stäm­melse som gjorts av till­stånds­myn­dig­he­ten i den andra för­drags­slu­tande sta­ten.

Denna skyl­dig­het gäl­ler endast så länge bedöm­ning­arna av över­ens­stäm­melse har före­ta­gits i enlig­het med lik­vär­diga bestäm­mel­ser i bila­gorna till dessa enhet­liga rätts­reg­ler eller enhet­liga tek­niska före­skrif­ter.

Till­stånds­myn­dig­he­terna ska sam­ar­beta i detta syfte.

§ 4 I tillägg till § 3 kan de för­drags­slu­tande sta­terna sluta över­ens­kom­mel­ser avse­ende ömse­si­digt erkän­nande av hela eller delar av säker­hets­in­tyg utfär­dade av till­stånds­myn­dig­he­ter i övriga sta­ter under för­ut­sätt­ning att bedöm­nings­kri­te­ri­erna som låg till grund för utfär­dan­det av säker­hets­in­ty­get över­ens­stäm­mer med de tillämp­liga kri­te­ri­erna i dessa sta­ter. Gene­ral­sek­re­te­ra­ren ska under­rät­tas om sådana över­ens­kom­mel­ser. Gene­ral­sek­re­te­ra­ren ska offent­lig­göra den infor­ma­tio­nen. Vill­kor för ömse­si­digt erkän­nande av hela eller delar av säker­hets­in­tyg kan även infö­ras i en bilaga till dessa enhet­liga rätts­reg­ler.

§ 5 De för­drags­slu­tande sta­terna ska säker­ställa att till­stånds­myn­dig­he­ten för ett offent­ligt regis­ter över de järn­vägs­fö­re­tag som inne­har ett gil­tigt natio­nellt säker­hets­in­tyg avse­ende drif­ten av inter­na­tio­nell tåg­tra­fik, inbe­gri­pet verk­sam­hets­om­rå­det och gil­tig­he­ten av varje intyg. Infor­ma­tio­nen i regist­ret ska hål­las aktu­ell.

§ 6 Tek­niska expertut­skot­tet är behö­rigt att anta spe­ci­fi­ka­tio­ner och prak­tiska åtgär­der avse­ende en gemen­sam data­bas för offent­lig­gö­rande av den infor­ma­tion som anges i § 5.

§ 7 Tek­niska expertut­skot­tet är behö­rigt att anta rekom­men­da­tio­ner avse­ende infö­rande av ett system för sam­ar­bete och utvär­de­ring av till­stånds­myn­dig­he­ter i syfte att under­stödja det ömse­si­diga erkän­nande som anges i § 4.

Arti­kel 6

Till­syn

§ 1 Varje för­drags­slu­tande stat ska säker­ställa att en till­syns­myn­dig­het inrät­tas, vars orga­ni­sa­tion, legala struk­tur och besluts­fat­tande ska vara själv­stän­digt i för­hål­lande till samt­liga järn­vägs­fö­re­tag och infra­struk­tur­för­val­tare.

Till­syns­myn­dig­he­ten och den till­stånds­myn­dig­het som anges i arti­kel 4 § 1 kan utgö­ras av två skilda enhe­ter, men de kan även ingå i en och samma orga­ni­sa­tion.

§ 2 Till­syns­myn­dig­he­ten ska i enlig­het med dessa enhet­liga rätts­reg­ler bedriva till­syn över att järn­vägs­fö­re­ta­gens säker­hets­styr­nings­sy­stem tilläm­pas på ett kor­rekt sätt.

§ 3 Varje för­drags­slu­tande stat ska under­rätta gene­ral­sek­re­te­ra­ren om sta­tens till­syns­myn­dig­het på minst ett av orga­ni­sa­tio­nens arbets­språk samt hålla infor­ma­tio­nen aktu­ell.

§ 4 Gene­ral­sek­re­te­ra­ren ska offent­lig­göra den infor­ma­tion som avses i § 3 på orga­ni­sa­tio­nens hem­sida på de språk som används för offent­lig­gö­ran­den.

§ 5 Tek­niska expertut­skot­tet ska vara behö­rigt att anta rekom­men­da­tio­ner avse­ende imple­men­te­ringen av ett system för sam­ar­bete och kol­le­gial utvär­de­ring av till­syns­myn­dig­he­ter i syfte att främja det ömse­si­diga erkän­nande som beskrivs i arti­kel 5 § 4.

Arti­kel 7

Säker­hets­styr­ning och tåg­drift

§ 1 Järn­vägs­fö­re­tag får bedriva inter­na­tio­nell järn­vägs­tra­fik endast inom det verk­sam­hets­om­råde som anges i deras säker­hets­in­tyg.

§ 2 Infra­struk­tur­för­val­tare och järn­vägs­fö­re­tag som är invol­ve­rade i drif­ten av inter­na­tio­nell järn­vägs­tra­fik ska ha kon­troll på samt­liga säker­hets­ris­ker som är för­bundna med verk­sam­he­ten.

§ 3 Infra­struk­tur­för­val­tare och järn­vägs­fö­re­tag som är invol­ve­rade i drif­ten av inter­na­tio­nell järn­vägs­tra­fik ska sam­ar­beta i syfte att säker­ställa att den inter­na­tio­nella tåg­tra­fik som de ansva­rar för bedrivs på ett säkert sätt.

§ 4 Infra­struk­tur­för­val­tare och järn­vägs­fö­re­tag invol­ve­rade i drif­ten av inter­na­tio­nell järn­vägs­tra­fik ska införa säker­hets­styr­nings­sy­stem och över­vaka den kor­rekta tillämp­ningen av dem enligt dessa enhet­liga rätts­reg­ler.

Arti­kel 8

Bila­gor och rekom­men­da­tio­ner

§ 1 Tek­niska expertut­skot­tet beslu­tar om anta­gan­det av en bilaga eller änd­rings­be­stäm­mel­ser till denna i enlig­het med den ord­ning som regle­ras i artik­larna 16, 20 och 33 § 6 i för­dra­get. Beslu­ten ska träda i kraft i enlig­het med arti­kel 35 §§ 3 och 4 i för­dra­get.

§ 2 En ansö­kan om anta­gande av en bilaga eller änd­rings­be­stäm­melse kan göras av:
      a) varje för­drags­slu­tande stat,
      b) varje regi­o­nal orga­ni­sa­tion som anges i arti­kel 2 x i de enhet­liga rätts­reg­lerna ATMF,
      c) varje repre­sen­ta­tiv inter­na­tio­nell orga­ni­sa­tion för vars med­lem­mar bila­gan fram­står som oum­bär­lig i utfö­ran­det av verk­sam­he­ten med hän­syn till säker­het och eko­nomi.

§ 3 I syfte att imple­men­tera kra­ven i dessa enhet­liga rätts­reg­ler på ett över­ens­stäm­mande sätt ska bila­gorna till dessa enhet­liga rätts­reg­ler inne­hålla:
      a) en gemen­sam säker­hets­me­tod om krav på säker­hets­styr­nings­sy­ste­met som ska tilläm­pas av till­stånds­myn­dig­he­terna vid utfär­dande av säker­hets­in­tyg och av järn­vägs­fö­re­tag och infra­struk­tur­för­val­tare i utveck­lingen, imple­men­te­ringen, under­hål­let och för­bätt­ran­det av säker­hets­styr­nings­sy­ste­men,
      b) en gemen­sam säker­hets­me­tod avse­ende över­vak­ning som ska tilläm­pas av järn­vägs­fö­re­tag och infra­struk­tur­för­val­tare samt under­hålls­an­sva­riga enhe­ter,
      c) de nöd­vän­diga kopp­ling­arna till den gemen­samma säker­hets­me­to­den avse­ende risk­vär­de­ring och risk­be­döm­ning som ska tilläm­pas av järn­vägs­fö­re­ta­gen, infra­struk­tur­för­val­tarna och de under­hålls­an­sva­riga enhe­terna när dessa gör tek­niska, ope­ra­tio­nella och orga­ni­sa­to­riska änd­ringar i järn­vägs­sy­ste­met,
      d) en gemen­sam säker­hets­me­tod avse­ende till­syn som ska tilläm­pas av till­syns­myn­dig­he­terna.

Tek­niska expertut­skot­tet ska över­väga infö­ran­det av har­mo­ni­se­rade pro­ce­du­rer för utfär­dande av säker­hets­in­tyg.

§ 4 Tek­niska expertut­skot­tet ansva­rar med hjälp av lämp­liga arbets­grup­per och gene­ral­sek­re­te­ra­ren för utar­be­tan­det av bila­gorna på grund­val av de enligt § 2 gjorda ansök­ning­arna.

§ 5 Tek­niska expertut­skot­tet får rekom­men­dera meto­der och ruti­ner avse­ende säker drift av tåg i inter­na­tio­nell tra­fik.

Arti­kel 9

För­kla­ringar

§ 1 En för­drags­slu­tande stat kan inom en period om fyra måna­der från gene­ral­sek­re­te­ra­rens till­kän­na­gi­vande av tek­niska expertut­skot­tets beslut, avge en moti­ve­rad för­kla­ring till denne att sta­ten inte kom­mer att tillämpa bila­gan till dessa enhet­liga rätts­reg­ler i fråga om järn­vägs­in­fra­struk­tu­ren eller en del av denna på sitt ter­ri­to­rium och tra­fi­ken på den infra­struk­tu­ren.

§ 2 För­drags­slu­tande sta­ter som har avgett en för­kla­ring enligt § 1 ska inte räk­nas vid fast­stäl­lan­det av det antal sta­ter som måste avge en invänd­ning enligt arti­kel 35 § 4 i för­dra­get för att tek­niska expertut­skot­tets beslut inte ska träda i kraft.

§ 3 En stat som har avgett en för­kla­ring enligt § 1 får åter­kalla denna när som helst genom att under­rätta gene­ral­sek­re­te­ra­ren. Åter­kal­lan­det gäl­ler från första dagen i andra måna­den efter under­rät­tel­sen.
Lag (2024:933).
JP Info­nets tjäns­ter inom trans­port och tra­fik

JP Info­nets tjäns­ter inom trans­port och tra­fik

Arbe­tar du med frå­gor som rör trans­port och tra­fik? I JP Info­nets tjäns­ter hit­tar du det juri­diska grund­ma­te­rial du behö­ver som besluts­un­der­lag samt den senaste prax­isut­veck­lingen snabbt ana­ly­se­rad och kom­men­te­rad. Se allt inom trans­port och tra­fik.