Lag (1974:1066) om för­fa­rande med för­ver­kad egen­dom och hitte­gods m.m.

Utfär­dad:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1974:1066
Depar­te­ment: Justi­tie­de­par­te­men­tet L2
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2024:1091
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1974:1066
Depar­te­ment/myn­dig­het: Justi­tie­de­par­te­men­tet L2
Utfär­dad: 1974-​11-29
Änd­rad: t.o.m. SFS

2024:1091
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


1 §   Denna lag gäl­ler, om inte annat föl­jer av lag eller någon annan för­fatt­ning, egen­dom som
   1. till­fal­lit sta­ten på grund av för­ver­kande,
   2. till­fal­lit sta­ten enligt lagen (1938:121) om hitte­gods,
   3. tagits i för­var enligt lagen (1974:1065) om visst stöld­gods m.m.,
   4. omhän­der­ta­gits med stöd av 24 a § polisla­gen (1984:387), 3 kap. 16 a § kust­be­vak­nings­la­gen (2019:32) eller 10 kap. 1 § tull­be­fo­gen­hets­la­gen (2024:710),
   5. omfat­tas av 27 kap. 8 a § andra styc­ket rät­te­gångs­bal­ken, eller
   6. omfat­tas av 22 § andra styc­ket klamp­nings­la­gen (2024:1089). Lag (2024:1091).

2 §   Egen­dom som har tagits i för­var med stöd av lagen (1974:1065) om visst stöld­gods m.m. ska för­va­ras hos Polis­myn­dig­he­ten i minst sex måna­der efter det att beslut med­de­lats om att egen­do­men ska vara tagen i för­var. Denna frist ska i fall som avses i 2 § tredje styc­ket samma lag räk­nas från dagen för åkla­ga­rens beslut, även om detta prö­vats av dom­stol, och i övriga fall räk­nas från den dag då beslu­tet om att egen­do­men ska vara tagen i för­var vann laga kraft.

Vad som sägs i första styc­ket gäl­ler inte i fall som avses i 3 och 4 §§.

Har det under den i första styc­ket angivna tiden inte kun­nat utre­das vem som har rätt till egen­do­men, ska Polis­myn­dig­he­ten på lämp­ligt sätt låta kun­göra för­hål­lan­det med upp­gift om egen­do­men och om de omstän­dig­he­ter under vilka den anträf­fats. I kun­gö­rel­sen ska det även anges inom vil­ken tid, som inte får under­stiga en månad, den som vill göra anspråk på egen­do­men ska ge sig till känna. Fram­ställs inte anspråk inom denna tid, eller avstår den som har rätt till egen­do­men från denna, ska egen­do­men han­te­ras på det sätt som anges i denna lag. Lag (2014:608).

2 a §   Egen­dom som omhän­der­ta­gits med stöd av 24 a § polisla­gen (1984:387), 3 kap. 16 a § kust­be­vak­nings­la­gen (2019:32) eller 10 kap. 1 § tull­be­fo­gen­hets­la­gen (2024:710) ska fin­nas till­gäng­lig hos Polis­myn­dig­he­ten för avhämt­ning i minst en månad efter det att en sådan under­rät­telse som anges i 24 d § polisla­gen har del­getts. Om egen­do­men inte häm­tas ut inom denna tid, ska egen­do­men han­te­ras på det sätt som anges i denna lag.

Om egen­do­mens värde san­no­likt upp­går till mer än en fjär­de­del av det pris­bas­belopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken som gällde då under­rät­tel­sen del­gavs, tilläm­pas bestäm­mel­serna i denna lag först efter det att tre måna­der har gått sedan Polis­myn­dig­he­ten genom kun­gö­relse upp­ma­nat äga­ren eller annan rätts­in­ne­ha­vare att göra anspråk på egen­do­men. Lag (2024:720).

2 b §   Egen­dom som ska läm­nas ut enligt 27 kap. 8 a § första styc­ket rät­te­gångs­bal­ken ska i minst en månad efter del­giv­ning av en sådan under­rät­telse som avses i 27 kap. 8 b § första styc­ket rät­te­gångs­bal­ken fin­nas till­gäng­lig för avhämt­ning hos den myn­dig­het som för­va­rar den. Om egen­do­men inte häm­tas ut inom denna tid, ska det för­fa­ras med den på det sätt som anges i denna lag.

Egen­dom som inte kan läm­nas ut till någon enligt 27 kap. 8 a § första styc­ket rät­te­gångs­bal­ken ska i minst tre måna­der efter det att besla­get häv­des fin­nas till­gäng­lig hos den myn­dig­het som för­va­rar den. Där­ef­ter ska det för­fa­ras med den på det sätt som anges i denna lag. Om egen­do­mens värde san­no­likt över­sti­ger en fjär­de­del av det pris­bas­belopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken som gällde då besla­get gjor­des, tilläm­pas dock denna lag först efter det att tre måna­der har för­flu­tit sedan den myn­dig­het som för­va­rar egen­do­men genom kun­gö­relse upp­ma­nat äga­ren eller annan rätts­in­ne­ha­vare att göra anspråk på den. Lag (2010:1219).

2 c §   Egen­dom som omfat­tas av 22 § andra styc­ket klamp­nings­la­gen (2024:1089) ska fin­nas till­gäng­lig hos Polis­myn­dig­he­ten eller Tull­ver­ket för avhämt­ning i minst en månad efter del­giv­ning av en sådan under­rät­telse som avses i 21 § den lagen. Om egen­do­men inte häm­tas ut inom den tiden, ska egen­do­men han­te­ras på det sätt som anges i denna lag. Lag (2024:1091).

3 §   Har egen­dom tagits i för­var med stöd av lagen (1974:1065) om visst stöld­gods m.m., där­för att äga­ren eller annan som har rätt till egen­do­men ej gör anspråk på den, skall med egen­do­men för­fa­ras på sätt som anges i denna lag.

4 §   Myn­dig­het som omhän­der­har egen­dom som avses i denna lag får ome­del bart låta för­sälja den om
   1. den ej kan vår­das utan fara för för­stö­ring,
   2. vår­den av den är för­e­nad med allt­för stora kost­na­der, eller
   3. sär­skilda skäl eljest före­lig­ger.

5 §   Egen­dom som kan befa­ras komma till brotts­lig använd­ning eller eljest är olämp­lig för för­sälj­ning skall oskad­lig­gö­ras.

6 §   Egen­dom som inte har sålts enligt 4 § eller oskad­lig­gjorts enligt 5 § skall säl­jas genom den för­va­rande myn­dig­he­tens försorg. Kan egen­do­men inte säl­jas får den för­stö­ras.
Lag (2005:295).

7 §   Om äga­ren eller någon annan rätts­in­ne­ha­vare gör anspråk på egen­dom som är före­mål för en sådan åtgärd som avses i 1 § 3-6, ska egen­do­men läm­nas ut till rätts­in­ne­ha­va­ren efter beslut av den myn­dig­het som för­va­rar egen­do­men, om den inte redan har sålts eller för­störts.

Om egen­do­men har repa­re­rats eller på något annat sätt för­bätt­rats, är den som gör anspråk på egen­do­men enligt första styc­ket skyl­dig att betala kost­na­den för för­bätt­ringen innan egen­do­men läm­nas ut. Om för­bätt­rings­kost­na­den inte beta­las inom en månad efter det att en sär­skild upp­ma­ning del­getts rätts­in­ne­ha­va­ren, får egen­do­men säl­jas i den ord­ning som anges i denna lag. Lag (2024:1091).

8 §   För­sälj­ning av egen­dom som avses i 7 § första styc­ket sker för sta­tens räk­ning.

Om egen­do­men har sålts, har äga­ren eller någon annan rätts­in­ne­ha­vare rätt till ersätt­ning. Ersätt­ning beta­las inte med högre belopp än som har inkom­mit vid för­sälj­ningen. I de fall som avses i 7 § andra styc­ket ska kost­na­den för för­bätt­ringen avräk­nas från ersätt­ningen.

Ansö­kan om ersätt­ning prö­vas av den myn­dig­het som har beslu­tat om för­sälj­ningen. Lag (2024:1091).

9 §   Beslut som avses i 7 § första styc­ket och 8 § tredje styc­ket får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.
Lag (2009:1172).

10 §   I fråga om pengar skall i stäl­let för vad som sägs om för­sälj­ning i denna lag gälla att belop­pet redo­vi­sas till sta­ten enligt före­skrif­ter som med­de­las av rege­ringen eller myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer. Lag (2004:1030).

11 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter om
   1. sät­tet för kun­gö­rande enligt 2-2 b §§,
   2. myn­dig­hets för­fa­rande med egen­dom som avses i denna lag.
Lag (2009:1172).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1995:1700

Denna lag trä­der i kraft den 1 maj 1996 men tilläm­pas inte i de fall där det första beslu­tet i ären­det fat­tats dess­förin­nan.

2009:1172
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2010.
   2. Har ett beslag hävts före ikraft­trä­dan­det ska i fall som avses i 2 b § andra styc­ket första meningen tiden som egen­do­men ska fin­nas till­gäng­lig räk­nas från ikraft­trä­dan­det av denna lag.

2024:1091
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2025.
   2. För egen­dom som har omhän­der­ta­gits enligt lagen (2014:1437) om åtgär­der vid hind­rande av fort­satt färd före den 1 janu­ari 2025 gäl­ler äldre före­skrif­ter.