SFS 1985:206
Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.
Lag
SFS 1985:206
t"'* om vitenj
utkom från trycket
äi>
utfärdad den 18 april 1985.
den 30 april 1985
Enligt riksdagens b eslut' föreskrivs följande.
Inledande bestämmelse
1 § Denna lag gäller viten som enligt lag eller annan författning fär
r' föreläggas av myndigheter. Vad som föreskrivs i 2 -6, 9 och 10 §§ gäller
dock inte sådana viten som riktar sig till var och en.
'Prop. 1984/85:96, JuU 22. rskr 211.
609
? 20-SFS1985
r
¬
SFS 1985:206
Lagen skall inte tillämpas i den mån annat följer av vad som ä r särskilt
föreskrivet.
Allmänna bestämmelser om viten finns även i b rottsbalken och bötes-
verkställighetslagen (1979:189).
Vitesföreläggande
2 § Ett vitesföreläggande skall vara riktat till en eller flera namngivna
fysiska eller juridiska personer (adressater). Om föreläggandet innebär en
skyldighet för adressaten att vidta en viss åtgärd, skall det av föreläggandet
framgå vid vilken tidp unkt eller inom vilken tidsfrist åtgärden skall vidtas.
Vite får inte föreläggas, om adressaten kan antas sakna faktisk eller
rättslig möjlighet att följa föreläggandet.
När vite har förelagts, får nytt vite mot adressaten i samma sak inte
föreläggas förrän det tidigare föreläggandet har vunnit laga kraft.
Ett vitesföreläggande skall delges adressaten.
Vitesbelopp
3 § När vite föreläggs, skall det fastställas till ett belopp som med hänsyn
till vad som är känt om adressatens ekonomiska förhållanden och till
omständigheterna i övrigt kan antas förmå honom att följa det föreläggande
som är förenat med vit et. Vitet skall fastställas till ett bestämt belopp, om
annat inte följer av 4 §. Om vite föreläggs flera personer gemensamt, skall
ett särskilt belopp fastställas för var och en av dem.
Löpande vite
4 § Om det är lämpligt med hänsyn till omständigheterna, får vite före
läggas som löpande vite. Vitet bestäms då till ett visst belopp för varje
tidsperiod av viss längd under vilken föreläggandet inte har följts eller, om
föreläggandet avser en återkommande förpliktelse, för varje gång adressa
ten underlåter att fullgöra denna.
Om vitesföreläggandet innefattar ett förbud eller någon liknande före
skrift eller det annars är lämpligt, kan i stället bestämmas att vitet skal l
betalas för varje gång föreskriften överträds.
Löpande vite får inte tillämpas, om det av någon sär skild föreskrift följer
att vitet inte får överstiga ett visst högsta belopp.
Föreläggande att lämna viss uppgift
5 § Har en myndighet befogenhet att vid vite förelägga eller förbjuda
ägaren eller innehavaren av viss egendom att vidta en åtgärd med egendo
men, får myndigheten också förelägga d enne att, om hans rättsställning
upphör, lämna myndigheten uppgift om den nye ägarens eller innehava
rens namn och ad ress. Även ett så dant föreläggande får förenas med vite.
Utdömande av vite m. m.
610
6§ Frågor om utdömande av viten prövas av länsrätt på ansökan av den
¬
r^Irfiyndighet som har utfä rdat vitesföreläggandet eller, om detta har skett
SFS 1985:206
efter överklagande i frågan om vitesföreläggande, av den myndighet som
har prövat denna fråga i första instans. Ansökan om utdömande görs hos
länsrätten i det län där myndigheten är belägen. Vad som har sagts nu
gäller dock ej i fall som avses i an dra stycket eller 7 §. Frågor om utdö
mande av viten som har förelagts av regeringen prövas av länsrätten i
Stockholms län på ansökan av justitiekanslern.
Frågor om utdömande av viten som har förelagts en part eller någon
annan till fullgörande av en skyldighet i en rä ttegång eller i annat motsva
rande förfarande prövas utan särskild ansökan av den myndighet som har
utfärdat föreläggandet.
7 § Tingsrätt prövar frågor om utdömande av viten,
1. om vitet rik tar sig till var och en,
2. om vitet avser säkerställande av ett enskilt anspråk,
3. om i något an nat fall än som förut har angetts tingsrätten själv eller,
efter talan mot rätte ns beslut, högre rätt har förelagt vitet.
8 § När allmän domstol prövar frågor om utdömande av viten efter
särskild ta lan, skall målet i tillämpliga delar handläggas enligt reglerna i
rättegångsbalken som mål om åtal för brott för vilket svårare straff än
böter inte är föreskrivet.
9 § Har ändamålet med vitet förlorat sin betydelse, skall vitet inte dömas
ut. Finns det särskilda skäl till det, får vitet jämkas.
Föreligger i mål om utdömande av vite som avses i 4 § andra stycket
flera överträdelser av föreskriften till samtidig bedömning, får ej på en
gång utdömas högre belopp än som har angetts i före läggandet. När ett
beslut i ett sådant mål har vunnit laga kraft, far vite inte dömas ut för
sådana överträdelser av föreskriften som har gjorts innan målet väcktes.
Vite bortfaller, om talan om att det skall dömas ut inte har delgetts
adressaten inom två år från det att förutsättningarna för att väcka en sådan
talan uppkom.
Biträde av polismyndighet
• 10 § En myndighet som har att föra talan vid domstol i mål om utdö
mande av vite får, om det är nödvändigt med hänsyn till utredningen, anlita
biträde av polismyndighet.
Denna lag träd er i kraft den 1 juli 1985. Vad som föreskrivs i 6 § gäller
dock ej i fråga om vite som har förelagts före ikraftträdandet.
På regeringens vägnar
OLOF PALME
STEN WICKBOM
(Justitiedepartementet)
611
¬