Lag (2024:172) om infra­struk­tur­av­gif­ter på väg

Tillämp­nings­om­råde

1 §   Denna lag gäl­ler avgif­ter som, för att täcka kost­na­der för en vägin­fra­struk­tur och kost­na­der för luft­för­ore­ningar, bul­ler och kol­di­ox­id­ut­släpp som använd­ningen av vägin­fra­struk­tu­ren orsa­kar, tas ut för använd­ning av
   1. all­männa vägar som inte är fär­jor, eller
   2. enskilda vägar som är motor­vä­gar eller som ingår i det tran­seu­ro­pe­iska väg­nä­tet i Sve­rige.

Kost­na­der får täc­kas med infra­struk­tur­av­gif­ter på all­män väg endast om avgif­terna inte dif­fe­ren­tie­ras enligt 24, 26 eller 29 §.

Lagen gäl­ler inte avgif­ter som avser utrust­ning som är inbyggd i eller upp­satt längs med eller över en väg och som behövs för att till­han­da­hålla energi till for­don i rörelse och för att ta betalt för ener­gin.

Ord­för­kla­ringar

2 §   I denna lag avses med

väg­av­snitt: en avgrän­sad del av en infra­struk­tur för väg­trans­port,
tran­seu­ro­pe­iska stomtrans­port­nä­tet: de väg­av­snitt som avses i kapi­tel III i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 1315/2013 av den 11 decem­ber 2013 om uni­o­nens rikt­lin­jer för utbygg­nad av det tran­seu­ro­pe­iska trans­port­nä­tet och om upp­hä­vande av beslut nr 661/2010/EU och som illu­stre­ras med hjälp av kar­tor i bilaga I till för­ord­ningen, och

tran­seu­ro­pe­iska väg­nä­tet: det väg­nät som avses i kapi­tel II avsnitt 3 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 1315/2013 och som illu­stre­ras med hjälp av kar­tor i bilaga I till för­ord­ningen.

3 §   Med trans­por­tör avses i denna lag ett före­tag som utför väg­trans­por­ter av gods eller pas­sa­ge­rare.

4 §   I denna lag avses med

kost­nad för tra­fik­re­la­te­rade kol­di­ox­id­ut­släpp: kost­na­den för de ska­dor som upp­står till följd av utsläpp av kol­di­oxid i sam­band med att ett for­don används,
kost­nad för tra­fik­re­la­te­rade luft­för­ore­ningar: kost­na­den för de ska­dor på män­ni­skors hälsa och de mil­jöska­dor som upp­står till följd av utsläpp av par­tik­lar och ozon­bildande ämnen, såsom kvä­ve­oxid och flyk­tiga orga­niska för­e­ningar, i sam­band med att ett for­don används, och

kost­nad för tra­fik­re­la­te­rat bul­ler: kost­na­den för de ska­dor på män­ni­skors hälsa och de mil­jöska­dor som upp­står till följd av bul­ler från ett for­don eller från väx­el­ver­kan mel­lan for­do­net och vägens yta.

5 §   I denna lag avses med

avgifts­sy­stem: ett tek­niskt och admi­nist­ra­tivt system som används för uttag av avgif­ter enligt denna lag,
infra­struk­tur­av­gift: en distans­ba­se­rad avgift som tas ut för att täcka kost­na­der för upp­fö­rande, drift, under­håll och utveck­ling av ett väg­av­snitt med till­hö­rande avgifts­sy­stem, och

avgift för externa kost­na­der: en avgift som tas ut för att täcka kost­na­der för tra­fik­re­la­te­rad luft­för­ore­ning, tra­fik­re­la­te­rat bul­ler eller tra­fik­re­la­te­rade kol­di­ox­id­ut­släpp.

6 §   I denna lag avses med

for­don: ett motor­for­don med minst fyra hjul eller en ledad motor­for­donskom­bi­na­tion, som är avsedd för eller används för person-​​ eller gods­trans­port på väg,
lätt for­don: ett for­don som har en total­vikt av högst 3 500 kilo­gram,
tungt for­don: ett for­don som har en total­vikt över 3 500 kilo­gram, och

typ av tungt for­don: den typ av for­don som ett tungt for­don till­hör bero­ende på antal axlar, dimen­sio­ner, vikt eller andra for­don­se­gen­ska­per som avspeg­lar väg­ska­dor och som är syn­liga eller anges i for­dons­hand­lingar.

7 §   I denna lag avses med utsläpps­fritt for­don:
   1. en per­son­bil, lätt buss eller lätt last­bil utan för­brän­nings­mo­tor, och
   2. ett tungt for­don utan för­brän­nings­mo­tor eller med en för­brän­nings­mo­tor som släp­per ut
      a) mindre än 1 gram kol­di­oxid per kilo­wat­timme, fast­ställt i enlig­het med Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 595/2009 av den 18 juni 2009 om typ­god­kän­nande av motor­for­don och moto­rer vad gäl­ler utsläpp från tunga for­don (Euro 6) och om till­gång till infor­ma­tion om repa­ra­tion och under­håll av for­don samt om änd­ring av för­ord­ning (EG) nr 715/2007 och direk­tiv 2007/46/EG och om upp­hä­vande av direk­ti­ven 80/1269/EEG, 2005/55/EG och 2005/78/EG och med genom­fö­ran­de­ak­ter som har anta­gits med stöd av för­ord­ningen, eller
      b) mindre än 1 gram kol­di­oxid per kilo­me­ter, fast­ställt i enlig­het med Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 715/2007 av den 20 juni 2007 om typ­god­kän­nande av motor­for­don med avse­ende på utsläpp från lätta per­son­bi­lar och lätta nyt­to­for­don (Euro 5 och Euro 6) och om till­gång till infor­ma­tion om repa­ra­tion och under­håll av for­don och med genom­fö­ran­de­ak­ter som har anta­gits med stöd av för­ord­ningen.

8 §   Med euro-​utsläpps­klass avses i denna lag en sådan utsläpps­klass för ett tungt for­don som avses i bilaga 0 till Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 1999/62/EG av den 17 juni 1999 om avgif­ter för for­don för använd­ningen av vägin­fra­struk­tu­rer, i lydel­sen enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv (EU) 2022/362.

9 §   I övrigt har ord och uttryck i denna lag samma bety­delse som i lagen (2001:559) om väg­tra­fik­de­fi­ni­tio­ner.

Avgif­ter behö­ver inte tas ut för alla kate­go­rier av for­don

10 §   Om avgif­ter tas ut enligt denna lag, får de tas ut för olika kate­go­rier av for­don obe­ro­ende av varandra. Om avgif­ter tas ut för per­son­bi­lar, ska dock avgif­ter även tas ut för lätta last­bi­lar.

Avgifts­sy­stem

11 §   Ett avgifts­sy­stem för ett väg­av­snitt ska inne­bära att avgif­terna tas ut och drivs in på ett sätt som påver­kar tra­fik­flö­det så lite som möj­ligt och som gör att nor­mal tra­fik­sä­ker­hets­stan­dard upp­rätt­hålls.

12 §   Avgifts­sy­ste­met får inte inne­bära dis­kri­mi­ne­ring
   1. som leder till en sned­vrid­ning av kon­kur­ren­sen mel­lan trans­por­tö­rer,
   2. på grund av använ­da­res, trans­por­tö­rers eller for­dons natio­na­li­tet, eller
   3. på grund av trans­por­ters ursprung eller des­ti­na­tion.

13 §   Om avgifts­sy­ste­met krä­ver använd­ning av for­dons­ut­rust­ning som avses i lagen (2013:1164) om elektro­niska väg­tulls­sy­stem, ska den som tar ut infra­struk­tur­av­gif­ten se till att alla använ­dare kan få till­gång till sådan utrust­ning. For­dons­ut­rust­ningen ska upp­fylla de tek­niska kra­ven i samma lag och före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till den.

Kost­na­der på all­män väg

14 §   Om infra­struk­tur­av­gif­ter tas ut för for­dons använd­ning av ett väg­av­snitt på en all­män väg, får de endast tas ut för att täcka kost­na­der för
   1. upp­fö­ran­det och utveck­lingen av väg­av­snit­tet, och
   2. upp­fö­ran­det, drif­ten, under­hål­let och utveck­lingen av det avgifts­sy­stem som hör till väg­av­snit­tet.

Avgif­terna får endast tas ut för sådana kost­na­der som finan­sie­ras med lån som ska åter­be­ta­las med infra­struk­tur­av­gif­ter eller direkt med intäk­ter från infra­struk­tur­av­gif­ter.

15 §   I fråga om for­don som omfat­tas av lagen (1997:1137) om vägav­gift för vissa tunga for­don, får en infra­struk­tur­av­gift enligt 14 § för använd­ning av väg­av­snitt som ingår i det tran­seu­ro­pe­iska väg­nä­tet i Sve­rige eller är motor­väg endast tas ut om väg­av­snit­tet är en bro, en tun­nel eller en väg genom ett bergs­pass.

Infra­struk­tur­av­gif­ter på all­män väg

16 §   Infra­struk­tur­av­gif­ter enligt 14 § ska bestäm­mas så att avgifts­in­täk­terna
   1. för­de­las över en tids­pe­riod som mot­sva­rar väg­av­snit­tets pla­ne­rade livs­längd eller en tid som inte under­sti­ger 20 år, och
   2. totalt inte över­sti­ger de kost­na­der som avgif­terna får täcka.

17 §   Infra­struk­tur­av­gif­ter enligt 14 § ska bestäm­mas så att de för­de­las mel­lan olika kate­go­rier av for­don med hän­syn till hur myc­ket varje kate­gori belas­tar väg­av­snit­tet och hur stor kost­nads­an­del som kate­go­rin där­för bör bära. En kate­go­ris andel får på mot­sva­rande sätt för­de­las mel­lan olika typer av for­don inom kate­go­rin.

Varje andel ska mot­svara for­donska­te­gorins eller for­don­sty­pens beräk­nade andel av tra­fi­ken på väg­av­snit­tet. Om sär­skilda kost­na­der kan hän­fö­ras till en viss for­donska­te­go­ris eller for­don­styps belast­ning på väg­av­snit­tet eller om ande­len av tra­fi­ken av någon annan orsak inte är repre­sen­ta­tiv för belast­ningen, får ande­larna juste­ras så att andels­för­del­ningen åter­speg­lar belast­ningen. Om infra­struk­tur­av­gif­ter tas ut för alla tunga for­don, får avgif­terna bestäm­mas så att de täc­ker en viss pro­cen­tan­del av de beräk­nade kost­nads­an­de­larna för tunga bus­sar och en annan pro­cen­tan­del av de beräk­nade kost­nads­an­de­larna för tunga last­bi­lar.

Andels­för­del­ningen ska ses över regel­bun­det och juste­ras vid behov.

18 §   Om en avgift som har bestämts enligt 17 § för en viss fordons-​​kate­gori eller for­don­styp inte tas ut helt eller del­vis, får det inte med­föra höjda avgif­ter för andra for­donska­te­go­rier eller for­don­sty­per.

Kost­na­der på enskild väg

19 §   Om infra­struk­tur­av­gif­ter tas ut för tunga for­dons använd­ning av ett sådant väg­av­snitt på en enskild väg som ingår i det tran­seu­ro­pe­iska väg­nä­tet i Sve­rige eller är motor­väg, får avgif­terna tas ut endast för att täcka kost­na­der för upp­fö­ran­det, drif­ten, under­hål­let och utveck­lingen av väg­av­snit­tet och det avgifts­sy­stem som hör till väg­av­snit­tet, inklu­sive mark­nads­mäs­sig avkast­ning på kapi­tal och mark­nads­mäs­sig vinst­mar­gi­nal.

Avgif­terna får tas ut endast för att täcka den andel av kost­na­derna som bör bäras av tunga for­don med hän­syn till hur myc­ket tunga for­don belas­tar väg­av­snit­tet.

Infra­struk­tur­av­gif­ter på enskild väg

20 §   Infra­struk­tur­av­gif­ter enligt 19 § ska bestäm­mas så att avgifts­in­täk­terna
   1. för­de­las över en tids­pe­riod som mot­sva­rar väg­av­snit­tets pla­ne­rade livs­längd eller en tid som inte under­sti­ger 20 år, och
   2. totalt inte över­sti­ger de kost­na­der som avgif­terna får täcka.

21 §   Infra­struk­tur­av­gif­terna ska bestäm­mas genom att man först beräk­nar de tunga for­do­nens andel av väg­av­snit­tets totala kost­na­der enligt 19 §. De tunga for­do­nens andel får på mot­sva­rande sätt för­de­las mel­lan olika kate­go­rier eller typer av tunga for­don.

Varje andel ska mot­svara for­donska­te­gorins eller for­don­sty­pens beräk­nade andel av tra­fi­ken på väg­av­snit­tet. Om sär­skilda kost­na­der kan hän­fö­ras till en viss for­donska­te­go­ris eller for­don­styps belast­ning på väg­av­snit­tet eller om ande­len av tra­fi­ken av någon annan orsak inte är repre­sen­ta­tiv för belast­ningen, får ande­larna juste­ras så att andels­för­del­ningen åter­speg­lar belast­ningen. Om infra­struk­tur­av­gif­ter tas ut för alla tunga for­don, får avgif­terna bestäm­mas så att de täc­ker en viss pro­cen­tan­del av de beräk­nade kost­nads­an­de­larna för tunga bus­sar och per­son­bi­lar klass II och en annan pro­cen­tan­del av de beräk­nade kost­nads­an­de­larna för tunga last­bi­lar.

Andels­för­del­ningen ska ses över regel­bun­det och juste­ras vid behov.

22 §   Trots 19 § andra styc­ket, 20 § 1 och 21 § får infra­struk­tur­av­gif­ter tas ut för färd på Öresunds­bron enligt det ursprung­liga avgifts­sy­ste­met på bron så länge avgifts­sy­ste­met inte änd­ras i väsent­lig omfatt­ning.

Dif­fe­ren­ti­e­ring för euro-​utsläpps­klass

23 §   Infra­struk­tur­av­gif­ter som tas ut för tunga for­dons använd­ning av ett väg­av­snitt som ingår i det tran­seu­ro­pe­iska väg­nä­tet i Sve­rige eller är motor­väg ska dif­fe­ren­tie­ras med hän­syn till for­do­nens euro-​utsläpps­klass. Avgif­terna ska dif­fe­ren­tie­ras så att ingen avgift för ett for­don är mer än dub­belt så hög som den avgift som tas ut för ett lik­vär­digt for­don som upp­fyl­ler det sträng­aste utsläppskra­vet.

24 §   Avgif­terna behö­ver inte dif­fe­ren­tie­ras enligt 23 §, om
   1. en sådan dif­fe­ren­ti­e­ring
      a) skulle all­var­ligt skada avgifts­sy­ste­mets enhet­lig­het med andra avgifts­sy­stem,
      b) inte är tek­niskt genom­för­bar, eller
      c) skulle leda till att de mest för­o­re­nande for­do­nen leds bort från väg­av­snit­tet med nega­tiva kon­se­kven­ser för tra­fik­sä­ker­he­ten och folk­häl­san,
   2. avgif­terna dif­fe­ren­tie­ras enligt 25 §, eller
   3. avgif­ter tas ut enligt 35 §.

Dif­fe­ren­ti­e­ring för kol­di­ox­id­ut­släpp

25 §   Infra­struk­tur­av­gif­ter som tas ut för tunga for­dons använd­ning av ett väg­av­snitt som ingår i det tran­seu­ro­pe­iska väg­nä­tet i Sve­rige eller är motor­väg ska dif­fe­ren­tie­ras med hän­syn till for­do­nens kol­di­ox­id­ut­släpps­klas­ser enligt 9 § lagen (2024:173) om indel­ning av tunga for­don i kol­di­ox­id­ut­släpps­klas­ser eller mot­sva­rande kol­di­ox­id­ut­släpps­klas­ser för for­don som inte är regi­stre­rade i Sve­rige. Avgif­terna ska dif­fe­ren­tie­ras så att den högsta avgif­ten tas ut för for­don i kol­di­ox­id­ut­släpps­klass 1 och avgif­terna för for­don i
   - kol­di­ox­id­ut­släpps­klass 2 är minst 5 men inte mer än 15 pro­cent lägre än i klass 1,
   - kol­di­ox­id­ut­släpps­klass 3 är mer än 15 men inte mer än 30 pro­cent lägre än i klass 1,
   - kol­di­ox­id­ut­släpps­klass 4 är mer än 30 men inte mer än 50 pro­cent lägre än i klass 1, och
   - kol­di­ox­id­ut­släpps­klass 5 är mer än 50 men inte mer än 75 pro­cent lägre än i klass 1.

Om avgif­terna också dif­fe­ren­tie­ras med hän­syn till for­do­nens euro-​utsläpps­klass enligt 23 §, ska avgif­terna i kol­di­ox­id­ut­släpps­klas­serna 2-5 beräk­nas i för­hål­lande till avgif­ten för sådana for­don i kol­di­ox­id­ut­släpps­klass 1 som upp­fyl­ler det sträng­aste euro-​utsläppskra­vet.

26 §   Avgif­terna behö­ver inte dif­fe­ren­tie­ras enligt 25 §, om avgif­ter i stäl­let tas ut för tra­fik­re­la­te­rade utsläpp av kol­di­oxid enligt 37 §.

27 §   Avgif­ter för använd­ning av en bro, av en tun­nel eller av en väg genom ett bergs­pass behö­ver inte dif­fe­ren­tie­ras enligt 25 §, om dif­fe­ren­ti­e­ringen
   1. inte är tek­niskt genom­för­bar, eller
   2. skulle leda till att de mest för­o­re­nande for­do­nen leds bort från väg­av­snit­tet med nega­tiva kon­se­kven­ser för tra­fik­sä­ker­he­ten och folk­häl­san.

Dif­fe­ren­ti­e­ring för utsläpps­fria for­don

28 §   Infra­struk­tur­av­gif­ter som tas ut för utsläpps­fria lätta last­bi­lar där förarut­rym­met och lastut­rym­met finns inom samma enhet och för utsläpps­fria lätta bus­sar ska vara lägre än för andra lätta for­don, om
   1. det är tek­niskt möj­ligt, och
   2. avgif­terna tas ut för använd­ning av ett väg­av­snitt som ingår i det tran­seu­ro­pe­iska väg­nä­tet i Sve­rige eller är motor­väg.

Avgif­terna ska dock mot­svara minst 25 pro­cent av den högsta avgift som tas ut för andra lätta for­don.

29 §   Avgif­ter för använd­ning av en bro, av en tun­nel eller av en väg genom ett bergs­pass behö­ver inte dif­fe­ren­tie­ras enligt 28 §, om dif­fe­ren­ti­e­ringen skulle leda till att de mest för­o­re­nande for­do­nen leds bort från väg­av­snit­tet med nega­tiva kon­se­kven­ser för tra­fik­sä­ker­he­ten och folk­häl­san.

30 §   En infra­struk­tur­av­gift som tas ut för ett utsläpps­fritt for­don med en total­vikt över 3 500 kilo­gram men högst 4 250 kilo­gram ska uppgå till samma belopp som avgif­ten för ett lätt for­don av mot­sva­rande for­don­styp som är utsläpps­fritt.

Dif­fe­ren­ti­e­ring för att styra tra­fi­ken på enskild väg

31 §   Infra­struk­tur­av­gif­ter som tas ut för använd­ning av ett väg­av­snitt på en enskild väg som ingår i det tran­seu­ro­pe­iska väg­nä­tet i Sve­rige eller är motor­väg får dif­fe­ren­tie­ras för att minska träng­sel, främja tra­fik­sä­ker­he­ten eller mini­mera sli­tage på väg­av­snit­tet eller opti­mera använd­ningen av det. Sådan dif­fe­ren­ti­e­ring får dock endast göras om
   1. den görs med hän­syn till tider på dyg­net, till typ av dag eller till års­tid,
   2. den är tyd­lig, offent­lig­gjord och till­gäng­lig för alla använ­dare på lika vill­kor,
   3. ingen avgift är mer än 175 pro­cent högre än den genom­snitt­liga avgif­ten för mot­sva­rande for­don,
   4. högre avgif­ter för att minska träng­sel tas ut under högst sex tim­mar per dygn, och
   5. dif­fe­ren­ti­e­ring för att minska träng­sel inne­bär högre avgifts­ni­våer under peri­o­der då många for­don använ­der väg­av­snit­tet och lägre avgifts­ni­våer under övriga tider.

Dif­fe­ren­ti­e­ring i tran­seu­ro­pe­iska stomtrans­port­nä­tet

32 §   Infra­struk­tur­av­gif­ter som tas ut för använd­ning av ett väg­av­snitt som ingår i ett stort pro­jekt inom det tran­seu­ro­pe­iska stomtrans­port­nä­tet får dif­fe­ren­tie­ras på annat sätt än det som föl­jer av 23, 25, 28 och 31 §§, om
   1. väg­av­snit­tet är direkt utsatt för kon­kur­rens från andra tra­fik­slag,
   2. en avvi­kande dif­fe­ren­ti­e­ring behövs för att säkra pro­jek­tets lön­sam­het, och
   3. dif­fe­ren­ti­e­ringen
      a) inne­bär en lin­jär och pro­por­tio­nell avgifts­struk­tur,
      b) är offent­lig­gjord och till­gäng­lig för alla använ­dare på lika vill­kor, och
      c) inte leder till att kost­na­der i form av höjda avgif­ter förs över på använ­dare som inte omfat­tas av dif­fe­ren­ti­e­ringen.

33 §   Om avgif­ter dif­fe­ren­tie­ras enligt 32 § för att minska träng­sel, främja tra­fik­sä­ker­he­ten eller mini­mera sli­tage på väg­av­snit­tet eller opti­mera använd­ningen av det, ska dif­fe­ren­ti­e­ringen inne­bära en styr­ning till tider på dyg­net, till typ av dag eller till års­tid.

Dif­fe­ren­ti­e­ring får inte ge en större tota­lin­täkt

34 §   En avgifts­dif­fe­ren­ti­e­ring enligt 23, 25, 28, 31 eller 32 § får inte utfor­mas så att de totala avgifts­in­täk­terna blir större än om avgif­terna inte dif­fe­ren­tie­ras.

Avgif­ter för externa kost­na­der

35 §   Om infra­struk­tur­av­gif­ter tas ut för använd­ning av ett väg­av­snitt som ingår i det tran­seu­ro­pe­iska väg­nä­tet i Sve­rige eller är motor­väg, ska också avgif­ter för externa kost­na­der tas ut för tunga for­dons använd­ning av väg­av­snit­tet. Avgif­terna ska täcka externa kost­na­der i form av tra­fik­re­la­te­rade luft­för­ore­ningar som de tunga for­do­nen orsa­kar när de använ­der väg­av­snit­tet.

36 §   Avgif­ter för externa kost­na­der enligt 35 § behö­ver inte tas ut
   1. för tunga for­don som upp­fyl­ler det sträng­aste euro- utsläppskra­vet under fyra år från och med det datum då euro- utsläppskra­vet inför­des,
   2. för använd­ning av en bro, av en tun­nel eller av en väg genom ett bergs­pass, om ett sådant avgiftsut­tag inte är tek­niskt genom­för­bart, eller
   3. om avgif­terna skulle leda till att de mest för­o­re­nande for­do­nen leds bort från väg­av­snit­tet med nega­tiva kon­se­kven­ser för tra­fik­sä­ker­he­ten och folk­häl­san.

37 §   Avgif­ter för externa kost­na­der får tas ut för använd­ning av ett väg­av­snitt som ingår i det tran­seu­ro­pe­iska väg­nä­tet i Sve­rige eller är motor­väg i den utsträck­ning sådana avgif­ter inte ska tas ut enligt 35 §.

38 §   Avgif­ter enligt 35 eller 37 § för tunga for­don ska bestäm­mas i enlig­het med de minikrav och beräk­nings­me­to­der som anges i bilaga IIIa till Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 1999/62/EG, i lydel­sen enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv (EU) 2022/362, och med hän­syn till de refe­rens­vär­den som anges i bila­gorna IIIb och IIIc till direk­ti­vet.

Avgif­ter­nas stor­lek får bestäm­mas så att de totala intäk­terna från avgif­ter för externa kost­na­der som tas ut för tunga for­don på väg­av­snit­tet endast mot­sva­rar en andel av de externa kost­na­der som dessa for­don orsa­kar.

39 §   Avgif­ter enligt 35 eller 37 § som tas ut för att täcka kost­na­der för tra­fik­re­la­te­rade luft­för­ore­ningar eller tra­fik­re­la­te­rat bul­ler ska bestäm­mas så att de totala intäk­terna från sådana avgif­ter inte över­sti­ger de externa kost­na­der för tra­fik­re­la­te­rade luft­för­ore­ningar eller tra­fik­re­la­te­rat bul­ler som de avgifts­be­lagda for­do­nens använd­ning av väg­av­snit­tet orsa­kar.

40 §   En avgift enligt 37 § som tas ut för att täcka kost­na­der för tra­fik­re­la­te­rade kol­di­ox­id­ut­släpp får vara högst dub­belt så hög som refe­rens­vär­det enligt bilaga IIIc till Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 1999/62/EG, i lydel­sen enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv (EU) 2022/362. Samma avgifts­nivå ska tilläm­pas för lik­vär­diga for­don. En avgift för en tung buss får dock bestäm­mas till ett lägre belopp än mot­sva­rande avgift för en tung last­bil.

Avgifts­ra­batt

41 §   Om infra­struk­tur­av­gif­ter tas ut för använd­ning av ett sådant väg­av­snitt på en enskild väg som ingår i det tran­seu­ro­pe­iska väg­nä­tet i Sve­rige eller är motor­väg, får rabatt på avgif­ten ges till för­mån för per­son­bi­lar som regel­bun­det använ­der väg­av­snit­tet. Rabat­ten får inte leda till att kost­na­der i form av höjda avgif­ter förs över på använ­dare som inte omfat­tas av rabat­ten.

Upp­gif­ter om for­dons utsläpps­klass när avgift tas ut

42 §   Om ett for­dons utsläpps­klass har bety­delse för en infra­struk­tur­av­gift som tas ut för använd­ning av ett väg­av­snitt, ska den som tar ut avgif­ten se till
   1. att upp­gif­ten kan läm­nas elektro­niskt till avgifts­sy­ste­met innan for­do­net använ­der väg­av­snit­tet, och
   2. om upp­gif­ten sak­nas när avgif­ten tas ut, att avgif­ten inte tas ut med högre belopp än det som gäl­ler för lik­vär­diga for­don i den mest för­o­re­nande utsläpps­klas­sen.

Kvitto

43 §   Total­be­lop­pet av de avgif­ter som med stöd av denna lag tas ut för ett for­dons använd­ning av ett väg­av­snitt ska framgå av ett kvitto eller en mot­sva­rande hand­ling som till­han­da­hålls den betal­nings­skyl­dige eller någon annan som har beta­lat avgif­ten. Om det är möj­ligt, ska till­han­da­hål­lan­det ske elektro­niskt.

Ett kvitto behö­ver inte till­han­da­hål­las den som avstår från kvit­tot. Ett sådant avstå­ende befriar inte från den under­rät­tel­se­skyl­dig­het som föl­jer av 33 § för­valt­nings­la­gen (2017:900).

Använd­nings­för­bud för for­don när avgift inte har beta­lats

44 §   Ett for­don får inte använ­das, om
   1. avgif­ter för for­do­nets använd­ning av ett väg­av­snitt på en all­män väg eller avgif­ter med anled­ning av för­se­nad betal­ning tas ut enligt denna lag eller enligt före­skrif­ter som med­de­lats med stöd av lagen och avgif­terna inte har beta­lats inom före­skri­ven tid,
   2. den totala avgifts­skul­den för for­do­net upp­går till mer än 5 000 kro­nor, och
   3. minst sex måna­der har gått från den dag då mer än 5 000 kro­nor av den totala avgifts­skul­den skulle ha beta­lats.

45 §   En avgift ska inte räk­nas in i den totala avgifts­skul­den enligt 44 § om
   1. en tidi­gare ägare av for­do­net är skyl­dig att betala avgif­ten och avgif­ten har beslu­tats efter ägar­by­tet,
   2. ett anstånd med betal­ningen gäl­ler för avgif­ten, eller
   3. en EETS-​betal­nings­för­med­lare är skyl­dig att betala avgif­ten enligt 17 § lagen (2013:1164) om elektro­niska väg­tulls­sy­stem.

46 §   Använd­nings­för­bu­det gäl­ler till dess den totala avgifts­skuld som har lett till för­bu­det har beta­lats.

47 §   Den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får i det enskilda fal­let medge att ett for­don får använ­das trots använd­nings­för­bu­det, om det finns sär­skilda skäl.

48 §   Den som för­vär­vat ett for­don vid en exe­ku­tiv för­sälj­ning, från ett kon­kursbo eller enligt lagen (1982:129) om flytt­ning av for­don i vissa fall får använda for­do­net trots använd­nings­för­bu­det, om för­bu­det har inträtt på grund av obe­talda avgif­ter som en tidi­gare ägare eller kon­kurs­gäl­de­nä­ren är betal­nings­skyl­dig för. Även den som där­ef­ter för­vär­vat for­do­net får använda det trots använd­nings­för­bu­det.

49 §   Ett kon­kursbo får trots använd­nings­för­bu­det använda ett for­don som till­hör kon­kurs­boet, om för­bu­det har inträtt på grund av obe­talda avgif­ter som kon­kurs­gäl­de­nä­ren eller en tidi­gare ägare är betal­nings­skyl­dig för.

50 §   En polis­man eller en bil­in­spek­tör
   1. ska ta hand om regi­stre­rings­skyl­tarna för ett for­don som används i strid med använd­nings­för­bu­det, och
   2. får medge att for­do­net trots använd­nings­för­bu­det och trots att regi­stre­rings­skyl­tar sak­nas förs till när­maste lämp­liga avlast­nings­plats eller upp­ställ­nings­plats.

Verk­stäl­lig­het

51 §   En avgift som inte har beta­lats i rätt tid ska läm­nas för indriv­ning, om avgif­ten
   1. avser ett for­dons använd­ning av ett väg­av­snitt på en all­män väg, eller
   2. är en avgift med anled­ning av för­se­nad betal­ning som har beslu­tats enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av denna lag.

1993:891) om indriv­ning av stat­liga ford­ringar m.m.">1993:891) om indriv­ning av stat­liga ford­ringar m.m.">Bestäm­mel­ser om indriv­ning finns i lagen (1993:891) om indriv­ning av stat­liga ford­ringar m.m.

52 §   Ett beslut om avgift som avses i 51 § får verk­stäl­las enligt utsök­nings­bal­ken även om det inte har fått laga kraft, om inte något annat anges i beslu­tet.

Över­kla­gande

53 §   Beslut i fråga om att medge använd­ning av ett for­don enligt 47 § får över­kla­gas till all­män för­valt­nings­dom­stol. Andra beslut enligt denna lag får inte över­kla­gas.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.

Per­son­upp­gifts­an­svar

54 §   Den som tar ut avgif­ter för använd­ning av en enskild väg är per­son­upp­gifts­an­sva­rig för den behand­ling av per­son­upp­gif­ter som verk­sam­he­ten inne­bär.

55 §   I väg­tra­fik­da­ta­la­gen (2019:369) finns bestäm­mel­ser om per­son­upp­gifts­an­svar i fråga om avgif­ter för använd­ning av all­män väg.

Bemyn­di­gan­den

56 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får i fråga om infra­struk­tur­av­gif­ter på all­män väg med­dela före­skrif­ter om
   1. vilka väg­av­snitt som avgif­ter ska tas ut på,
   2. vilka for­don som ska omfat­tas av avgif­terna,
   3. avgif­ter­nas stor­lek,
   4. avgifts­plik­tens inträde,
   5. beslut om och betal­ning av avgif­terna, och
   6. avgif­ter med anled­ning av för­se­nad betal­ning.

57 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. vilka kost­na­der som ska inne­fat­tas i kost­na­der för upp­fö­rande och utveck­ling av ett väg­av­snitt och till­hö­rande avgifts­sy­stem, och
   2. vad som utgör en väsent­lig för­änd­ring av ett avgifts­sy­stem.

58 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får i fråga om vägar i det tran­seu­ro­pe­iska väg­nä­tet och motor­vä­gar med­dela före­skrif­ter om rap­por­te­ring av upp­gif­ter som har bety­delse för tillämp­ningen av denna lag.

59 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att avgif­ter som upp­går till ringa belopp inte behö­ver läm­nas för indriv­ning enligt 51 §.

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2024:172
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2026 i fråga om 28 och 29 §§, den 25 mars 2026 i fråga om 35-40 §§ och i övrigt den 1 maj 2024.
   2. Genom lagen upp­hävs lagen (2014:52) om infra­struk­tur­av­gif­ter på väg.
   3. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för
      a) använd­nings­för­bud och över­kla­gande av beslut som har med­de­lats före den 1 maj 2024, och
      b) verk­stäl­lig­het av sådana infra­struk­tur­av­gif­ter på all­män väg och avgif­ter med anled­ning av att infra­struk­tur­av­gif­terna inte har beta­lats i rätt tid som har beslu­tats före den 1 maj 2024.
   4. Föl­jande gäl­ler för tillämp­ningen av 25-27 §§ på under­grup­per av tunga for­don som omfat­tas av arti­kel 2.1 a-d i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2019/1242 av den 20 juni 2019 om fast­stäl­lande av nor­mer för kol­di­ox­id­ut­släpp från nya tunga for­don och om änd­ring av Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ningar (EG) nr 595/2009 och (EU) 2018/956 och rådets direk­tiv 96/53/EG. Om Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen för en sådan under­grupp har fast­ställt refe­rens­vär­den för kol­di­ox­id­ut­släpp i en genom­fö­ran­de­akt som anta­gits efter den 30 april 2022 eller om sådana refe­rens­vär­den inte har fast­ställts, ska bestäm­mel­serna om dif­fe­ren­ti­e­ring av infra­struk­tur­av­gif­ter i 26-28 §§ tilläm­pas på for­don i den under­grup­pen först från och med den dag som inträf­far två år efter offent­lig­gö­ran­det av den genom­fö­ran­de­akt där refe­rens­vär­dena fast­ställs.
   5. Föl­jande gäl­ler för tillämp­ningen av 25-27 §§ på grup­per av tunga for­don som inte omfat­tas av arti­kel 2.1 a-d i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2019/1242:
      a) bestäm­mel­serna om kol­di­ox­id­ut­släpps­klas­serna 1, 4 och 5 tilläm­pas först från och med den dag som inträf­far två år efter det att refe­rens­vär­den för kol­di­ox­id­ut­släpp för den grup­pen av for­don har fast­ställts i en genom­fö­ran­de­akt som har anta­gits med stöd av arti­kel 7ga.7 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 1999/62/EG, i lydel­sen enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv (EU) 2022/362, och
      b) bestäm­mel­serna om kol­di­ox­id­ut­släpps­klas­serna 2 och 3 tilläm­pas först från och med den dag då en utsläpps­minsk­nings­kurva för den grup­pen av for­don har fast­ställts enligt arti­kel 7ga.1 fjärde styc­ket i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 1999/62/EG, i lydel­sen enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv (EU) 2022/362, och trätt i kraft.