SFS 2014:1344 Lag med kompletterande bestämmelser till EU:s tåg-, fartygs- och busspassagerarförordningar
Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.
1
Svensk författningssamling
Lag
med kompletterande bestämmelser till EU:s tåg-,
fartygs- och busspassagerarförordningar;
utfärdad den 20 november 2014.
Enligt riksdagens beslut
1 föreskrivs följande.
Tåg-, fartygs- och busspassagerarförordningarna
1 §
I denna lag finns bestämmelser som kompletterar
1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1371/2007 av den
23 oktober 2007 om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer (tågpassage-
rarförordningen),
2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1177/2010 av den
24 november 2010 om passagerares rättigheter vid resor till sjöss och på inre
vattenvägar och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 (fartygspassa-
gerarförordningen), och
3. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 181/2011 av den
16 februari 2011 om passagerares rättigheter vid busstransport och om änd-
ring av förordning (EG) nr 2006/2004 (busspassagerarförordningen).
Tillsyn över att förordningarna följs
2 §
Den eller de myndigheter som regeringen bestämmer utövar tillsyn över
att de skyldigheter som följer av tåg-, fartygs- och busspassagerarförordning-
arna fullgörs.
3 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om avgifter för tillsyn enligt tåg-, fartygs- och busspassagerarför-
ordningarna.
Sanktioner
4 §
Skyldighet att lämna information föreskrivs för järnvägsföretag, biljett-
utfärdare, stationsförvaltare, researrangörer, transportörer, resebyråer, termi-
naloperatörer och hamnmyndigheter i
1. artiklarna 4, 8, 9.5, 18.1, 20, 22.3, 28.2 och 29 i tågpassagerarförord-
ningen,
1 Prop. 2013/14:239, bet. 2014/15:CU3, rskr. 2014/15:5.
SFS 2014:1344
Utkom från trycket
den 2 december 2014
2
SFS 2014:1344
2. artiklarna 8.5, 9.2–9.4, 10, 12.3, 13.3, 16, 22 och 23 i fartygspassagerar-
förordningen, och
3. artiklarna 10.2, 10.5, 11.2–11.5, 13.2, 14.5, 20, 24 och 25 i busspassage-
rarförordningen.
Om information inte lämnas enligt någon av de bestämmelser som anges i
första stycket, ska marknadsföringslagen (2008:486) tillämpas, med undantag
av 29–36 §§ om marknadsstörningsavgift. Sådan information ska anses vara
väsentlig enligt 10 § tredje stycket den lagen.
5 §
Andra skyldigheter än att lämna information föreskrivs för järnvägs-
företag, biljettutfärdare, stationsförvaltare, researrangörer, transportörer, rese-
byråer och terminaloperatörer i
1. artiklarna 9.1–9.4, 18.3–18.5, 19, 22.1, 23, 24, 27 och 28 i tågpassage-
rarförordningen,
2. artiklarna 4, 7–8.4, 9.1, 10–13.2, 15.4 och 24 i fartygspassagerarförord-
ningen, och
3. artiklarna 4, 8, 9, 10.1, 10.3, 10.4, 11.1, 13–15, 17.3, 26 och 27 i buss-
passagerarförordningen.
Den som inte fullgör en sådan skyldighet får åläggas att göra det. Åläggan-
det får förenas med vite. En talan om ett sådant åläggande väcks vid Mark-
nadsdomstolen av Konsumentombudsmannen.
I ett tillsynsärende om en skyldighet som avses i första stycket tillämpas
42–45 §§ marknadsföringslagen (2008:486) och det som i övrigt gäller enligt
den lagen vid tillämpning av de bestämmelserna.
6 §
I ett fall som inte är av större vikt får Konsumentombudsmannen med-
dela ett föreläggande om ett sådant åläggande som avses i 5 §. Bestämmel-
serna i 28 § marknadsföringslagen (2008:486) ska då tillämpas.
7 §
Den myndighet som utövar tillsyn över fullgörandet av de skyldigheter
som anges i artiklarna 10.1, 10.2, 10.4, 21 och 26 i tågpassagerarförord-
ningen, artikel 14 i fartygspassagerarförordningen och artikel 16.1 i busspas-
sagerarförordningen får meddela de förelägganden som behövs för att be-
stämmelserna ska följas.
Ett sådant föreläggande får förenas med vite.
Befogenhet att utse bussterminaler
8 §
Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, en statlig myndighet
eller de regionala kollektivtrafikmyndigheter som avses i lagen (2010:1065)
om kollektivtrafik får i det enskilda fallet besluta om att utse bussterminaler
där assistans för personer med funktionsnedsättning eller nedsatt rörlighet ska
tillhandahållas i enlighet med busspassagerarförordningen.
Överklagande
9 §
Tillsynsmyndighetens beslut om föreläggande enligt 7 § får överklagas
till allmän förvaltningsdomstol. Detsamma gäller ett beslut av en statlig myn-
dighet eller en regional kollektivtrafikmyndighet om att utse en bussterminal
enligt 8 §.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
3
SFS 2014:1344
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.
På regeringens vägnar
MARGOT WALLSTRÖM
MORGAN JOHANSSON
(Justitiedepartementet)
Norstedts Juridik AB/Fritzes
Elanders Sverige AB, 2014