SFS 2024:172 Lag om infrastrukturavgifter på väg

1

1 2 3 4 5 6 7 8 9 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 0

Svensk författningssamling

Lag

om infrastrukturavgifter på väg

Utfärdad den 21 mars 2024

Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs2 följande.

Tillämpningsområde

1 § Denna lag gäller avgifter som, för att täcka kostnader för en väginfra-
struktur och kostnader för luftföroreningar, buller och koldioxidutsläpp som
användningen av väginfrastrukturen orsakar, tas ut för användning av

1. allmänna vägar som inte är färjor, eller
2. enskilda vägar som är motorvägar eller som ingår i det transeuropeiska

vägnätet i Sverige.

Kostnader får täckas med infrastrukturavgifter på allmän väg endast om

avgifterna inte differentieras enligt 24, 26 eller 29 §.

Lagen gäller inte avgifter som avser utrustning som är inbyggd i eller

uppsatt längs med eller över en väg och som behövs för att tillhandahålla
energi till fordon i rörelse och för att ta betalt för energin.

Ordförklaringar

2 § I denna lag avses med

vägavsnitt: en avgränsad del av en infrastruktur för vägtransport,
transeuropeiska stomtransportnätet: de vägavsnitt som avses i kapitel III

i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1315/2013 av den
11 december 2013 om unionens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska
transportnätet och om upphävande av beslut nr 661/2010/EU och som
illustreras med hjälp av kartor i bilaga I till förordningen, och

transeuropeiska vägnätet: det vägnät som avses i kapitel II avsnitt 3 i

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1315/2013 och som
illustreras med hjälp av kartor i bilaga I till förordningen.

3 § Med transportör avses i denna lag ett företag som utför vägtransporter
av gods eller passagerare.

4 § I denna lag avses med

kostnad för trafikrelaterade koldioxidutsläpp: kostnaden för de skador

som uppstår till följd av utsläpp av koldioxid i samband med att ett fordon
används,

1 Prop. 2023/24:64, bet. 2023/24:TU11, rskr. 2023/24:148.
2 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/362 av den 24 februari 2022 om ändring
av direktiven 1999/62/EG, 1999/37/EG och (EU) 2019/520 vad gäller uttag av avgifter på fordon
för användningen av vissa infrastrukturer, i den ursprungliga lydelsen.

SFS

2024:172

Publicerad
den

27 mars 2024

2

SFS

2024:172

kostnad för trafikrelaterade luftföroreningar: kostnaden för de skador på

människors hälsa och de miljöskador som uppstår till följd av utsläpp av
partiklar och ozonbildande ämnen, såsom kväveoxid och flyktiga organiska
föreningar, i samband med att ett fordon används, och

kostnad för trafikrelaterat buller: kostnaden för de skador på människors

hälsa och de miljöskador som uppstår till följd av buller från ett fordon eller
från växelverkan mellan fordonet och vägens yta.

5 § I denna lag avses med

avgiftssystem: ett tekniskt och administrativt system som används för

uttag av avgifter enligt denna lag,

infrastrukturavgift: en distansbaserad avgift som tas ut för att täcka

kostnader för uppförande, drift, underhåll och utveckling av ett vägavsnitt
med tillhörande avgiftssystem, och

avgift för externa kostnader: en avgift som tas ut för att täcka kostnader

för trafikrelaterad luftförorening, trafikrelaterat buller eller trafikrelaterade
koldioxidutsläpp.

6 § I denna lag avses med

fordon: ett motorfordon med minst fyra hjul eller en ledad motorfor-

donskombination, som är avsedd för eller används för person- eller gods-
transport på väg,

lätt fordon: ett fordon som har en totalvikt av högst 3 500 kilogram,
tungt fordon: ett fordon som har en totalvikt över 3 500 kilogram, och
typ av tungt fordon: den typ av fordon som ett tungt fordon tillhör bero-

ende på antal axlar, dimensioner, vikt eller andra fordonsegenskaper som
avspeglar vägskador och som är synliga eller anges i fordonshandlingar.

7 § I denna lag avses med utsläppsfritt fordon:

1. en personbil, lätt buss eller lätt lastbil utan förbränningsmotor, och
2. ett tungt fordon utan förbränningsmotor eller med en förbrännings-

motor som släpper ut

a) mindre än 1 gram koldioxid per kilowattimme, fastställt i enlighet med

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 595/2009 av den 18 juni
2009 om typgodkännande av motorfordon och motorer vad gäller utsläpp
från tunga fordon (Euro 6) och om tillgång till information om reparation
och underhåll av fordon samt om ändring av förordning (EG) nr 715/2007
och direktiv 2007/46/EG och om upphävande av direktiven 80/1269/EEG,
2005/55/EG och 2005/78/EG och med genomförandeakter som har antagits
med stöd av förordningen, eller

b) mindre än 1 gram koldioxid per kilometer, fastställt i enlighet med

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 av den 20 juni
2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från
lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång
till information om reparation och underhåll av fordon och med
genomförandeakter som har antagits med stöd av förordningen.

8 § Med euro-utsläppsklass avses i denna lag en sådan utsläppsklass för
ett tungt fordon som avses i bilaga 0 till Europaparlamentets och rådets
direktiv 1999/62/EG av den 17 juni 1999 om avgifter för fordon för an-
vändningen av väginfrastrukturer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och
rådets direktiv (EU) 2022/362.

3

SFS

2024:172

9 § I övrigt har ord och uttryck i denna lag samma betydelse som i lagen
(2001:559) om vägtrafikdefinitioner.

Avgifter behöver inte tas ut för alla kategorier av fordon

10 § Om avgifter tas ut enligt denna lag, får de tas ut för olika kategorier
av fordon oberoende av varandra. Om avgifter tas ut för personbilar, ska
dock avgifter även tas ut för lätta lastbilar.

Avgiftssystem

11 § Ett avgiftssystem för ett vägavsnitt ska innebära att avgifterna tas ut
och drivs in på ett sätt som påverkar trafikflödet så lite som möjligt och som
gör att normal trafiksäkerhetsstandard upprätthålls.

12 § Avgiftssystemet får inte innebära diskriminering

1. som leder till en snedvridning av konkurrensen mellan transportörer,
2. på grund av användares, transportörers eller fordons nationalitet, eller
3. på grund av transporters ursprung eller destination.

13 § Om avgiftssystemet kräver användning av fordonsutrustning som
avses i lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem, ska den som tar
ut infrastrukturavgiften se till att alla användare kan få tillgång till sådan
utrustning. Fordonsutrustningen ska uppfylla de tekniska kraven i samma
lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den.

Kostnader på allmän väg

14 § Om infrastrukturavgifter tas ut för fordons användning av ett väg-
avsnitt på en allmän väg, får de endast tas ut för att täcka kostnader för

1. uppförandet och utvecklingen av vägavsnittet, och
2. uppförandet, driften, underhållet och utvecklingen av det avgiftssystem

som hör till vägavsnittet.

Avgifterna får endast tas ut för sådana kostnader som finansieras med lån

som ska återbetalas med infrastrukturavgifter eller direkt med intäkter från
infrastrukturavgifter.

15 § I fråga om fordon som omfattas av lagen (1997:1137) om vägavgift
för vissa tunga fordon, får en infrastrukturavgift enligt 14 § för användning
av vägavsnitt som ingår i det transeuropeiska vägnätet i Sverige eller är
motorväg endast tas ut om vägavsnittet är en bro, en tunnel eller en väg
genom ett bergspass.

Infrastrukturavgifter på allmän väg

16 § Infrastrukturavgifter enligt 14 § ska bestämmas så att avgiftsintäk-
terna

1. fördelas över en tidsperiod som motsvarar vägavsnittets planerade

livslängd eller en tid som inte understiger 20 år, och

2. totalt inte överstiger de kostnader som avgifterna får täcka.

17 § Infrastrukturavgifter enligt 14 § ska bestämmas så att de fördelas
mellan olika kategorier av fordon med hänsyn till hur mycket varje kategori
belastar vägavsnittet och hur stor kostnadsandel som kategorin därför bör
bära. En kategoris andel får på motsvarande sätt fördelas mellan olika typer
av fordon inom kategorin.

4

SFS

2024:172

Varje andel ska motsvara fordonskategorins eller fordonstypens beräk-

nade andel av trafiken på vägavsnittet. Om särskilda kostnader kan hänföras
till en viss fordonskategoris eller fordonstyps belastning på vägavsnittet eller
om andelen av trafiken av någon annan orsak inte är representativ för
belastningen, får andelarna justeras så att andelsfördelningen återspeglar
belastningen. Om infrastrukturavgifter tas ut för alla tunga fordon, får
avgifterna bestämmas så att de täcker en viss procentandel av de beräknade
kostnadsandelarna för tunga bussar och en annan procentandel av de
beräknade kostnadsandelarna för tunga lastbilar.

Andelsfördelningen ska ses över regelbundet och justeras vid behov.

18 § Om en avgift som har bestämts enligt 17 § för en viss fordons-
kategori eller fordonstyp inte tas ut helt eller delvis, får det inte medföra
höjda avgifter för andra fordonskategorier eller fordonstyper.

Kostnader på enskild väg

19 § Om infrastrukturavgifter tas ut för tunga fordons användning av ett
sådant vägavsnitt på en enskild väg som ingår i det transeuropeiska vägnätet
i Sverige eller är motorväg, får avgifterna tas ut endast för att täcka kostnader
för uppförandet, driften, underhållet och utvecklingen av vägavsnittet och
det avgiftssystem som hör till vägavsnittet, inklusive marknadsmässig
avkastning på kapital och marknadsmässig vinstmarginal.

Avgifterna får tas ut endast för att täcka den andel av kostnaderna som

bör bäras av tunga fordon med hänsyn till hur mycket tunga fordon belastar
vägavsnittet.

Infrastrukturavgifter på enskild väg

20 § Infrastrukturavgifter enligt 19 § ska bestämmas så att avgiftsintäk-
terna

1. fördelas över en tidsperiod som motsvarar vägavsnittets planerade

livslängd eller en tid som inte understiger 20 år, och

2. totalt inte överstiger de kostnader som avgifterna får täcka.

21 § Infrastrukturavgifterna ska bestämmas genom att man först beräknar
de tunga fordonens andel av vägavsnittets totala kostnader enligt 19 §. De
tunga fordonens andel får på motsvarande sätt fördelas mellan olika
kategorier eller typer av tunga fordon.

Varje andel ska motsvara fordonskategorins eller fordonstypens beräk-

nade andel av trafiken på vägavsnittet. Om särskilda kostnader kan hänföras
till en viss fordonskategoris eller fordonstyps belastning på vägavsnittet eller
om andelen av trafiken av någon annan orsak inte är representativ för
belastningen, får andelarna justeras så att andelsfördelningen återspeglar
belastningen. Om infrastrukturavgifter tas ut för alla tunga fordon, får
avgifterna bestämmas så att de täcker en viss procentandel av de beräknade
kostnadsandelarna för tunga bussar och personbilar klass II och en annan
procentandel av de beräknade kostnadsandelarna för tunga lastbilar.

Andelsfördelningen ska ses över regelbundet och justeras vid behov.

22 § Trots 19 § andra stycket, 20 § 1 och 21 § får infrastrukturavgifter tas
ut för färd på Öresundsbron enligt det ursprungliga avgiftssystemet på bron
så länge avgiftssystemet inte ändras i väsentlig omfattning.

5

SFS

2024:172

Differentiering för euro-utsläppsklass

23 § Infrastrukturavgifter som tas ut för tunga fordons användning av ett
vägavsnitt som ingår i det transeuropeiska vägnätet i Sverige eller är
motorväg ska differentieras med hänsyn till fordonens euro-utsläppsklass.
Avgifterna ska differentieras så att ingen avgift för ett fordon är mer än
dubbelt så hög som den avgift som tas ut för ett likvärdigt fordon som
uppfyller det strängaste utsläppskravet.

24 § Avgifterna behöver inte differentieras enligt 23 §, om

1. en sådan differentiering
a) skulle allvarligt skada avgiftssystemets enhetlighet med andra av-

giftssystem,

b) inte är tekniskt genomförbar, eller
c) skulle leda till att de mest förorenande fordonen leds bort från väg-

avsnittet med negativa konsekvenser för trafiksäkerheten och folkhälsan,

2. avgifterna differentieras enligt 25 §, eller
3. avgifter tas ut enligt 35 §.

Differentiering för koldioxidutsläpp

25 § Infrastrukturavgifter som tas ut för tunga fordons användning av ett
vägavsnitt som ingår i det transeuropeiska vägnätet i Sverige eller är
motorväg ska differentieras med hänsyn till fordonens koldioxidutsläpps-
klasser enligt 9 § lagen (2024:173) om indelning av tunga fordon i
koldioxidutsläppsklasser eller motsvarande koldioxidutsläppsklasser för
fordon som inte är registrerade i Sverige. Avgifterna ska differentieras så att
den högsta avgiften tas ut för fordon i koldioxidutsläppsklass 1 och
avgifterna för fordon i

– koldioxidutsläppsklass 2 är minst 5 men inte mer än 15 procent lägre än

i klass 1,

– koldioxidutsläppsklass 3 är mer än 15 men inte mer än 30 procent lägre

än i klass 1,

– koldioxidutsläppsklass 4 är mer än 30 men inte mer än 50 procent lägre

än i klass 1, och

– koldioxidutsläppsklass 5 är mer än 50 men inte mer än 75 procent lägre

än i klass 1.

Om avgifterna också differentieras med hänsyn till fordonens euro-

utsläppsklass enligt 23 §, ska avgifterna i koldioxidutsläppsklasserna 2–5
beräknas i förhållande till avgiften för sådana fordon i koldioxidutsläpps-
klass 1 som uppfyller det strängaste euro-utsläppskravet.

26 § Avgifterna behöver inte differentieras enligt 25 §, om avgifter i stället
tas ut för trafikrelaterade utsläpp av koldioxid enligt 37 §.

27 § Avgifter för användning av en bro, av en tunnel eller av en väg genom
ett bergspass behöver inte differentieras enligt 25 §, om differentieringen

1. inte är tekniskt genomförbar, eller
2. skulle leda till att de mest förorenande fordonen leds bort från väg-

avsnittet med negativa konsekvenser för trafiksäkerheten och folkhälsan.

Differentiering för utsläppsfria fordon

28 § Infrastrukturavgifter som tas ut för utsläppsfria lätta lastbilar där
förarutrymmet och lastutrymmet finns inom samma enhet och för ut-
släppsfria lätta bussar ska vara lägre än för andra lätta fordon, om

6

SFS

2024:172

1. det är tekniskt möjligt, och
2. avgifterna tas ut för användning av ett vägavsnitt som ingår i det

transeuropeiska vägnätet i Sverige eller är motorväg.

Avgifterna ska dock motsvara minst 25 procent av den högsta avgift som

tas ut för andra lätta fordon.

29 § Avgifter för användning av en bro, av en tunnel eller av en väg genom
ett bergspass behöver inte differentieras enligt 28 §, om differentieringen
skulle leda till att de mest förorenande fordonen leds bort från vägavsnittet
med negativa konsekvenser för trafiksäkerheten och folkhälsan.

30 § En infrastrukturavgift som tas ut för ett utsläppsfritt fordon med en
totalvikt över 3 500 kilogram men högst 4 250 kilogram ska uppgå till
samma belopp som avgiften för ett lätt fordon av motsvarande fordonstyp
som är utsläppsfritt.

Differentiering för att styra trafiken på enskild väg

31 § Infrastrukturavgifter som tas ut för användning av ett vägavsnitt på
en enskild väg som ingår i det transeuropeiska vägnätet i Sverige eller är
motorväg får differentieras för att minska trängsel, främja trafiksäkerheten
eller minimera slitage på vägavsnittet eller optimera användningen av det.
Sådan differentiering får dock endast göras om

1. den görs med hänsyn till tider på dygnet, till typ av dag eller till årstid,
2. den är tydlig, offentliggjord och tillgänglig för alla användare på lika

villkor,

3. ingen avgift är mer än 175 procent högre än den genomsnittliga avgif-

ten för motsvarande fordon,

4. högre avgifter för att minska trängsel tas ut under högst sex timmar per

dygn, och

5. differentiering för att minska trängsel innebär högre avgiftsnivåer

under perioder då många fordon använder vägavsnittet och lägre avgifts-
nivåer under övriga tider.

Differentiering i transeuropeiska stomtransportnätet

32 § Infrastrukturavgifter som tas ut för användning av ett vägavsnitt som
ingår i ett stort projekt inom det transeuropeiska stomtransportnätet får
differentieras på annat sätt än det som följer av 23, 25, 28 och 31 §§, om

1. vägavsnittet är direkt utsatt för konkurrens från andra trafikslag,
2. en avvikande differentiering behövs för att säkra projektets lönsamhet,

och

3. differentieringen
a) innebär en linjär och proportionell avgiftsstruktur,
b) är offentliggjord och tillgänglig för alla användare på lika villkor, och
c) inte leder till att kostnader i form av höjda avgifter förs över på använ-

dare som inte omfattas av differentieringen.

33 § Om avgifter differentieras enligt 32 § för att minska trängsel, främja
trafiksäkerheten eller minimera slitage på vägavsnittet eller optimera
användningen av det, ska differentieringen innebära en styrning till tider på
dygnet, till typ av dag eller till årstid.

7

SFS

2024:172

Differentiering får inte ge en större totalintäkt

34 § En avgiftsdifferentiering enligt 23, 25, 28, 31 eller 32 § får inte
utformas så att de totala avgiftsintäkterna blir större än om avgifterna inte
differentieras.

Avgifter för externa kostnader

35 § Om infrastrukturavgifter tas ut för användning av ett vägavsnitt som
ingår i det transeuropeiska vägnätet i Sverige eller är motorväg, ska också
avgifter för externa kostnader tas ut för tunga fordons användning av
vägavsnittet. Avgifterna ska täcka externa kostnader i form av trafikrelaterade
luftföroreningar som de tunga fordonen orsakar när de använder väg-
avsnittet.

36 § Avgifter för externa kostnader enligt 35 § behöver inte tas ut

1. för tunga fordon som uppfyller det strängaste euro-utsläppskravet

under fyra år från och med det datum då euro-utsläppskravet infördes,

2. för användning av en bro, av en tunnel eller av en väg genom ett

bergspass, om ett sådant avgiftsuttag inte är tekniskt genomförbart, eller

3. om avgifterna skulle leda till att de mest förorenande fordonen leds bort

från vägavsnittet med negativa konsekvenser för trafiksäkerheten och
folkhälsan.

37 § Avgifter för externa kostnader får tas ut för användning av ett väg-
avsnitt som ingår i det transeuropeiska vägnätet i Sverige eller är motorväg
i den utsträckning sådana avgifter inte ska tas ut enligt 35 §.

38 § Avgifter enligt 35 eller 37 § för tunga fordon ska bestämmas i enlig-
het med de minikrav och beräkningsmetoder som anges i bilaga IIIa till
Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/62/EG, i lydelsen enligt
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/362, och med hänsyn till
de referensvärden som anges i bilagorna IIIb och IIIc till direktivet.

Avgifternas storlek får bestämmas så att de totala intäkterna från avgifter

för externa kostnader som tas ut för tunga fordon på vägavsnittet endast
motsvarar en andel av de externa kostnader som dessa fordon orsakar.

39 § Avgifter enligt 35 eller 37 § som tas ut för att täcka kostnader för
trafikrelaterade luftföroreningar eller trafikrelaterat buller ska bestämmas så
att de totala intäkterna från sådana avgifter inte överstiger de externa
kostnader för trafikrelaterade luftföroreningar eller trafikrelaterat buller som
de avgiftsbelagda fordonens användning av vägavsnittet orsakar.

40 § En avgift enligt 37 § som tas ut för att täcka kostnader för trafik-
relaterade koldioxidutsläpp får vara högst dubbelt så hög som referensvärdet
enligt bilaga IIIc till Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/62/EG, i
lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/362.
Samma avgiftsnivå ska tillämpas för likvärdiga fordon. En avgift för en tung
buss får dock bestämmas till ett lägre belopp än motsvarande avgift för en
tung lastbil.

Avgiftsrabatt

41 § Om infrastrukturavgifter tas ut för användning av ett sådant
vägavsnitt på en enskild väg som ingår i det transeuropeiska vägnätet i
Sverige eller är motorväg, får rabatt på avgiften ges till förmån för

8

SFS

2024:172

personbilar som regelbundet använder vägavsnittet. Rabatten får inte leda
till att kostnader i form av höjda avgifter förs över på användare som inte
omfattas av rabatten.

Uppgifter om fordons utsläppsklass när avgift tas ut

42 § Om ett fordons utsläppsklass har betydelse för en infrastrukturavgift
som tas ut för användning av ett vägavsnitt, ska den som tar ut avgiften se
till

1. att uppgiften kan lämnas elektroniskt till avgiftssystemet innan for-

donet använder vägavsnittet, och

2. om uppgiften saknas när avgiften tas ut, att avgiften inte tas ut med

högre belopp än det som gäller för likvärdiga fordon i den mest förorenande
utsläppsklassen.

Kvitto

43 § Totalbeloppet av de avgifter som med stöd av denna lag tas ut för ett
fordons användning av ett vägavsnitt ska framgå av ett kvitto eller en
motsvarande handling som tillhandahålls den betalningsskyldige eller någon
annan som har betalat avgiften. Om det är möjligt, ska tillhandahållandet ske
elektroniskt.

Ett kvitto behöver inte tillhandahållas den som avstår från kvittot. Ett

sådant avstående befriar inte från den underrättelseskyldighet som följer av
33 § förvaltningslagen (2017:900).

Användningsförbud för fordon när avgift inte har betalats

44 § Ett fordon får inte användas, om

1. avgifter för fordonets användning av ett vägavsnitt på en allmän väg

eller avgifter med anledning av försenad betalning tas ut enligt denna lag
eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen och avgifterna inte
har betalats inom föreskriven tid,

2. den totala avgiftsskulden för fordonet uppgår till mer än 5 000 kronor,

och

3. minst sex månader har gått från den dag då mer än 5 000 kronor av den

totala avgiftsskulden skulle ha betalats.

45 § En avgift ska inte räknas in i den totala avgiftsskulden enligt 44 § om

1. en tidigare ägare av fordonet är skyldig att betala avgiften och avgiften

har beslutats efter ägarbytet,

2. ett anstånd med betalningen gäller för avgiften, eller
3. en EETS-betalningsförmedlare är skyldig att betala avgiften enligt 17 §

lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem.

46 § Användningsförbudet gäller till dess den totala avgiftsskuld som har
lett till förbudet har betalats.

47 § Den myndighet som regeringen bestämmer får i det enskilda fallet
medge att ett fordon får användas trots användningsförbudet, om det finns
särskilda skäl.

48 § Den som förvärvat ett fordon vid en exekutiv försäljning, från ett
konkursbo eller enligt lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall
får använda fordonet trots användningsförbudet, om förbudet har inträtt på
grund av obetalda avgifter som en tidigare ägare eller konkursgäldenären är

9

SFS

2024:172

betalningsskyldig för. Även den som därefter förvärvat fordonet får använda
det trots användningsförbudet.

49 § Ett konkursbo får trots användningsförbudet använda ett fordon som
tillhör konkursboet, om förbudet har inträtt på grund av obetalda avgifter
som konkursgäldenären eller en tidigare ägare är betalningsskyldig för.

50 § En polisman eller en bilinspektör

1. ska ta hand om registreringsskyltarna för ett fordon som används i strid

med användningsförbudet, och

2. får medge att fordonet trots användningsförbudet och trots att

registreringsskyltar saknas förs till närmaste lämpliga avlastningsplats eller
uppställningsplats.

Verkställighet

51 § En avgift som inte har betalats i rätt tid ska lämnas för indrivning, om
avgiften

1. avser ett fordons användning av ett vägavsnitt på en allmän väg, eller
2. är en avgift med anledning av försenad betalning som har beslutats

enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag.

Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av

statliga fordringar m.m.

52 § Ett beslut om avgift som avses i 51 § får verkställas enligt utsök-
ningsbalken även om det inte har fått laga kraft, om inte något annat anges i
beslutet.

Överklagande

53 § Beslut i fråga om att medge användning av ett fordon enligt 47 § får
överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut enligt denna lag får
inte överklagas.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Personuppgiftsansvar

54 § Den som tar ut avgifter för användning av en enskild väg är person-
uppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som verksamheten
innebär.

55 § I vägtrafikdatalagen (2019:369) finns bestämmelser om personupp-
giftsansvar i fråga om avgifter för användning av allmän väg.

Bemyndiganden

56 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i
fråga om infrastrukturavgifter på allmän väg meddela föreskrifter om

1. vilka vägavsnitt som avgifter ska tas ut på,
2. vilka fordon som ska omfattas av avgifterna,
3. avgifternas storlek,
4. avgiftspliktens inträde,
5. beslut om och betalning av avgifterna, och
6. avgifter med anledning av försenad betalning.

10

SFS

2024:172

57 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om

1. vilka kostnader som ska innefattas i kostnader för uppförande och

utveckling av ett vägavsnitt och tillhörande avgiftssystem, och

2. vad som utgör en väsentlig förändring av ett avgiftssystem.

58 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i
fråga om vägar i det transeuropeiska vägnätet och motorvägar meddela
föreskrifter om rapportering av uppgifter som har betydelse för tillämp-
ningen av denna lag.

59 § Regeringen får meddela föreskrifter om att avgifter som uppgår till
ringa belopp inte behöver lämnas för indrivning enligt 51 §.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026 i fråga om 28 och 29 §§, den

25 mars 2026 i fråga om 35–40 §§ och i övrigt den 1 maj 2024.

2. Genom lagen upphävs lagen (2014:52) om infrastrukturavgifter på väg.
3. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för
a) användningsförbud och överklagande av beslut som har meddelats före

den 1 maj 2024, och

b) verkställighet av sådana infrastrukturavgifter på allmän väg och av-

gifter med anledning av att infrastrukturavgifterna inte har betalats i rätt tid
som har beslutats före den 1 maj 2024.

4. Följande gäller för tillämpningen av 25–27 §§ på undergrupper av

tunga fordon som omfattas av artikel 2.1 a–d i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2019/1242 av den 20 juni 2019 om fastställande av normer
för koldioxidutsläpp från nya tunga fordon och om ändring av
Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 595/2009 och (EU)
2018/956 och rådets direktiv 96/53/EG. Om Europeiska kommissionen för
en sådan undergrupp har fastställt referensvärden för koldioxidutsläpp i en
genomförandeakt som antagits efter den 30 april 2022 eller om sådana
referensvärden inte har fastställts, ska bestämmelserna om differentiering av
infrastrukturavgifter i 26–28 §§ tillämpas på fordon i den undergruppen
först från och med den dag som inträffar två år efter offentliggörandet av
den genomförandeakt där referensvärdena fastställs.

5. Följande gäller för tillämpningen av 25–27 §§ på grupper av tunga

fordon som inte omfattas av artikel 2.1 a–d i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2019/1242:

a) bestämmelserna om koldioxidutsläppsklasserna 1, 4 och 5 tillämpas först

från och med den dag som inträffar två år efter det att referensvärden för
koldioxidutsläpp för den gruppen av fordon har fastställts i en genom-
förandeakt som har antagits med stöd av artikel 7ga.7 i Europaparlamentets
och rådets direktiv 1999/62/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och
rådets direktiv (EU) 2022/362, och

b) bestämmelserna om koldioxidutsläppsklasserna 2 och 3 tillämpas först

från och med den dag då en utsläppsminskningskurva för den gruppen av
fordon har fastställts enligt artikel 7ga.1 fjärde stycket i Europaparlamentets
och rådets direktiv 1999/62/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och
rådets direktiv (EU) 2022/362, och trätt i kraft.

11

SFS

2024:172

På regeringens vägnar

ULF KRISTERSSON

ANDREAS CARLSON

(Landsbygds- och
infrastrukturdepartementet)