Luft­fartslag (2010:500)

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 2010:500
Depar­te­ment: Landsbygds-​ och infra­struk­tur­de­par­te­men­tet RSIB TM
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2024:586
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

2010:500
Depar­te­ment/myn­dig­het: Landsbygds-​ och infra­struk­tur­de­par­te­men­tet RSIB TM
Utfär­dad: 2010-​06-03
Änd­rad: t.o.m. SFS

2024:586
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



1 kap. Inle­dande bestäm­mel­ser

Lagens tillämp­nings­om­råde

1 §   Luft­fart inom svenskt område får ske endast i över­ens­stäm­melse med denna lag eller annan för­fatt­ning, om inte annat föl­jer av EU-​förordningar.

När inte annat föl­jer av denna lag ska denna lag och före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen gälla även vid luft­fart med svenska luft­far­tyg utan­för svenskt område, om det är för­en­ligt med den främ­mande lag som är tillämp­lig.

2 §   Om det är för­en­ligt med den främ­mande lag som är tillämp­lig, ska föl­jande bestäm­mel­ser gälla även vid luft­fart utan­för svenskt område med utländska luft­far­tyg, när sådana används inom ramen för ett svenskt drift­till­stånd:
   1. 3-5 kap.,
   2. 8 kap. 1 och 4-6 §§,
   3. före­skrif­ter som med­de­lats med stöd av bestäm­mel­ser som anges i 1 eller 2,
   4. 12 kap. 1 och 3 §§ när det gäl­ler till­syn över bestäm­mel­ser som anges i 1-3, samt
   5. 13 kap. 1-3 §§, 4 § första styc­ket 6, 8-11 och andra styc­ket, 5 §, 6 § första styc­ket 2 och andra styc­ket samt 7, 9 och 13 §§.

3 §   När det i denna lag hän­vi­sas till län­der inom Euro­pe­iska uni­o­nen ska, om inte annat sär­skilt före­skrivs, där­med inne­fat­tas även andra län­der som genom bin­dande avtal inom det för­fatt­nings­re­gle­rade områ­det omfat­tas av bestäm­mel­ser om civil luft­fart som anta­gits inom ramen för sam­ar­be­tet inom Euro­pe­iska uni­o­nen.

4 §   I lagen (2010:510) om luft­trans­por­ter finns bestäm­mel­ser av civil­rätts­ligt slag om vill­ko­ren vid olika for­mer av trans­por­ter i luft­fart.

5 §   För mili­tär luft­fart och annan luft­fart för stats­än­da­mål gäl­ler lagen endast i den utsträck­ning som föl­jer av 14 kap.

Luft­fart inom svenskt område

6 §   Ett luft­far­tyg som används vid luft­fart inom svenskt område ska vara regi­stre­rat i Sve­rige eller i ett annat land som är med­lem i Inter­na­tio­nella civila luft­farts­or­ga­ni­sa­tio­nen (ICAO) eller som Sve­rige träf­fat avtal med om rätt till luft­fart inom svenskt område. Ett luft­far­tyg som inte används vid till­stånds­plik­tig luft­fart och som sta­dig­va­rande används inom svenskt område ska vara regi­stre­rat i Sve­rige.

Om det finns sär­skilda skäl, får rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­dela före­skrif­ter om eller i ett enskilt fall besluta att luft­fart får äga rum även med andra luft­far­tyg och på vilka vill­kor detta får ske.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om att ett luft­far­tyg av mil­jöskäl inte får använ­das inom svenskt område.

7 §   Luft­far­tyg får inte inom svenskt område fram­fö­ras med över­ljuds­fart.

Om det finns syn­ner­liga skäl, får rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­dela före­skrif­ter om eller i ett enskilt fall besluta om undan­tag från för­bu­det. I sam­band där­med får det anges på vilka vill­kor luft­far­ten får äga rum.

Ytter­li­gare krav i fråga om fram­fö­rande av luft­far­tyg i över­ljuds­fart får inte stäl­las med stöd av mil­jö­bal­ken.

8 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får av mili­tära skäl med­dela före­skrif­ter eller i ett enskilt fall besluta om inskränk­ningar av eller för­bud mot luft­fart inom viss del av lan­det (restrik­tions­om­råde). Sådana före­skrif­ter eller beslut får också med­de­las om det behövs av hän­syn till all­män ord­ning och säker­het, fri­lufts­liv, natur-​ eller mil­jö­vård eller för att und­vika stör­ning vid all­män sam­man­komst eller offent­lig till­ställ­ning av större omfatt­ning. Före­skrif­ter som med­för för­bud mot luft­fart, och inte enbart inskränk­ningar, och som med­de­las av en annan myn­dig­het än rege­ringen får avse för­bud under högst två vec­kor.

Under utomor­dent­liga för­hål­lan­den eller när det i övrigt krävs av hän­syn till all­män säker­het får rege­ringen med­dela före­skrif­ter om till­fäl­liga inskränk­ningar av eller för­bud mot luft­fart inom hela lan­det.

Luft­far­tyg av sär­skild beskaf­fen­het

9 §   I fråga om luft­far­tyg som inte har någon förare ombord eller inte är motor­drivna eller som i övrigt är av sär­skild beskaf­fen­het får rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­dela före­skrif­ter om eller i ett enskilt fall besluta om undan­tag från bestäm­mel­serna i 1 kap. 6 § första styc­ket och 2-8 kap. samt i övrigt med­dela de före­skrif­ter som behövs. Undan­tag och före­skrif­ter får inte utfor­mas så att de stri­der mot flyg­sä­ker­he­tens eller det all­män­nas intresse. En för­valt­nings­upp­gift som anslu­ter till före­skrif­terna får, om rege­ringen före­skri­ver det, av myn­dig­he­ten över­läm­nas åt någon annan, även om upp­gif­ten inne­fat­tar myn­dig­hets­ut­öv­ning.

I fråga om sådana före­mål som är inrät­tade för rörelse i luf­ten men som inte är att anse som luft­far­tyg gäl­ler sär­skilda före­skrif­ter.

Luft­far­tyg regi­stre­rade hos en inter­na­tio­nell orga­ni­sa­tion

10 §   De bestäm­mel­ser i denna lag som gäl­ler i fråga om luft­far­tyg som är regi­stre­rade i ett annat land ska på mot­sva­rande sätt tilläm­pas när det gäl­ler luft­far­tyg som är regi­stre­rade hos en inter­na­tio­nell orga­ni­sa­tion.

Stan­dar­der

11 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om att utrust­ning som används i eller för luft­fart ska följa vissa stan­dar­der när utrust­ningen har bety­delse för flyg­sä­ker­he­ten.


2 kap. Regi­stre­ring, natio­na­li­tet och märk­ning

Regi­stre­ringen

1 §   Trans­port­sty­rel­sen för regis­ter över luft­far­tyg (luft­far­tygs­re­gist­ret).

Sär­skilda bestäm­mel­ser om inskriv­ning av rätt till luft­far­tyg finns i lagen (1955:227) om inskriv­ning av rätt till luft­far­tyg och om vissa inter­na­tio­nella för­hål­lan­den i lagen (1955:229) i anled­ning av Sve­ri­ges till­träde till 1948 års kon­ven­tion rörande inter­na­tio­nellt erkän­nande av rätt till luft­far­tyg.

Sär­skilda bestäm­mel­ser om regi­stre­ring av inter­na­tio­nella säker­hets­rät­ter och andra rät­tig­he­ter i luft­far­tyg och flyg­mo­to­rer i ett inter­na­tio­nellt regis­ter finns i lagen (2015:860) om inter­na­tio­nella säker­hets­rät­ter i lösa saker.
Lag (2015:868).

2 §   Ett luft­far­tyg får regi­stre­ras i Sve­rige bara om det helt ägs av
   1. svenska sta­ten,
   2. svensk kom­mun eller region,
   3. med­bor­gare i ett land inom Euro­pe­iska uni­o­nen (EU-​land) eller döds­boet efter en sådan per­son,
   4. bolag, för­e­ning, sam­fäl­lig­het eller stif­telse som har svensk natio­na­li­tet eller har sitt säte i ett EU-​land, eller
   5. euro­pe­iska eko­no­miska intres­se­grup­pe­ringar som har sitt säte i Sve­rige.

Även om för­ut­sätt­ningar enligt första styc­ket inte före­lig­ger får ett luft­far­tyg regi­stre­ras i Sve­rige, om det bru­kas av någon som avses i första styc­ket och denne har ett drift­till­stånd som är utfär­dat i Sve­rige.

Trans­port­sty­rel­sen får i ett enskilt fall besluta att ett luft­far­tyg får regi­stre­ras i Sve­rige även om för­ut­sätt­ningar enligt första eller andra styc­ket inte före­lig­ger. Ett sådant beslut får fat­tas bara om luft­far­ty­get i regel används med utgångs­punkt i Sve­rige. Lag (2019:942).

3 §   Ett luft­far­tyg som är regi­stre­rat i ett annat land får inte regi­stre­ras i Sve­rige, om det inte avre­gi­stre­ras i det andra lan­det.

4 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om att luft­far­tyg av mil­jöskäl inte får regi­stre­ras i Sve­rige.

5 §   Ansö­kan om regi­stre­ring av ett luft­far­tyg ska göras av äga­ren. De upp­lys­ningar och den utred­ning som behövs för regi­stre­ringen ska läm­nas till­sam­mans med ansö­kan som ska vara skrift­lig.

6 §   Ett luft­far­tyg ska avre­gi­stre­ras om
   1. äga­ren skrift­li­gen begär det,
   2. kra­ven i 2 § inte är upp­fyllda,
   3. det har för­o­lyc­kats eller för­störts,
   4. det efter en flyg­ning inte har hörts av på tre måna­der,
   5. det på grund av ombygg­nad eller annan sådan änd­ring upp­hört att vara luft­far­tyg eller, utan att änd­ring skett, inte längre anses utgöra ett luft­far­tyg, eller
   6. den som fått en full­makt om avre­gi­stre­ring och export i enlig­het med lagen (2015:860) om inter­na­tio­nella säker­hets­rät­ter i lösa saker skrift­li­gen begär det och full­mak­ten är regi­stre­rad hos Trans­port­sty­rel­sen.

Äga­ren är skyl­dig att inom en månad skrift­li­gen anmäla om något har hänt som enligt första styc­ket 2-4 med­för att ett luft­far­tyg ska avre­gi­stre­ras. Lag (2015:868).

7 §   Om det finns en inskriv­ning i ett luft­far­tyg enligt lagen (1955:227) om inskriv­ning av rätt till luft­far­tyg, får luft­far­ty­get avre­gi­stre­ras endast om den till vars för­mån inskriv­ningen gäl­ler har med­gett det. Det­samma gäl­ler i fråga om anteck­ningar som avses i 2 a § nämnda lag.

8 §   Om någon annan än äga­ren bru­kar ett regi­stre­rat luft­far­tyg för en obe­stämd tid eller för en bestämd tid om minst en månad ska upp­lå­ta­ren eller bru­ka­ren genast efter upp­lå­tel­sen skrift­li­gen anmäla detta för­hål­lande för anteck­ning i luft­far­tygs­re­gist­ret, om nytt­jan­de­rät­ten inte skri­vits in enligt lagen (1955:227) om inskriv­ning av rätt till luft­far­tyg. Om nytt­jan­de­rät­ten har skri­vits in, ska anteck­ning göras i luft­far­tygs­re­gist­ret om upp­lå­ta­ren eller bru­ka­ren begär det.

Om anteck­ning enligt första styc­ket skett, ska upp­lå­ta­ren eller bru­ka­ren anmäla till luft­far­tygs­re­gist­ret när en upp­lå­telse för en obe­stämd tid upp­hör eller en upp­lå­telse för en bestämd tid upp­hör i för­tid.

9 §   Ett luft­far­tyg som finns utom­lands får efter ansö­kan av den som för­vär­vat luft­far­ty­get för viss tid föras in i ett bihang till luft­far­tygs­re­gist­ret, om för­ut­sätt­ning­arna i 2 och 3 §§ är upp­fyllda, och för­bud mot regi­stre­ring inte har före­skri­vits enligt 4 §.

Natio­na­li­te­ten

10 §   Ett luft­far­tyg som är infört i luft­far­tygs­re­gist­ret har svensk natio­na­li­tet.

Trans­port­sty­rel­sen utfär­dar bevis om regi­stre­ringen (nationalitets-​ och regi­stre­rings­be­vis).

11 §   Ett luft­far­tyg som har anteck­nats i bihanget till luft­far­tygs­re­gist­ret har svensk natio­na­li­tet så länge anteck­ningen gäl­ler och anses vid tillämp­ningen av 1 kap. 6 § första styc­ket vara regi­stre­rat i Sve­rige.

Trans­port­sty­rel­sen utfär­dar bevis om anteck­ningen i bihanget (inte­ri­mis­tiskt nationalitets-​ och regi­stre­rings­be­vis).

12 §   Ett luft­far­tyg ska ha nationalitets-​ och regi­stre­rings­be­vis när det används vid luft­fart.

Om ett luft­far­tyg används enligt före­skrif­ter eller beslut med­de­lade med stöd av 1 kap. 6 § andra styc­ket, gäl­ler de vill­kor som med­de­las av rege­ringen eller den myn­dig­het rege­ringen bestäm­mer.

Märk­ningen

13 §   Ett luft­far­tyg som är infört i luft­far­tygs­re­gist­ret eller anteck­nat i bihanget till regist­ret ska vara märkt med sina nationalitets-​ och regi­stre­rings­be­teck­ningar.

Ett utländskt luft­far­tyg ska vid luft­fart inom svenskt område vara märkt i enlig­het med före­skrif­terna i regi­stre­rings­sta­ten.

Om ett luft­far­tyg används enligt före­skrif­ter eller beslut med­de­lade med stöd av 1 kap. 6 § andra styc­ket, gäl­ler de vill­kor som med­de­las av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer.


3 kap. Luft­vär­dig­het och mil­jö­vär­dig­het

Luft­far­tygs luft­vär­dig­het och mil­jö­vär­dig­het

1 §   Ett luft­far­tyg ska vara luft­vär­digt och mil­jö­vär­digt när det används vid luft­fart. Luft­far­ty­gets ägare eller, om luft­far­ty­get inte används av äga­ren, den som bru­kar det i äga­rens ställe ansva­rar för detta. Äga­ren eller bru­ka­ren ska till den myn­dig­het som avses i 8 § sna­rast anmäla sådana för­hål­lan­den som har bety­delse för luft­vär­dig­he­ten eller mil­jö­vär­dig­he­ten.

Ett luft­far­tyg anses luft­vär­digt om det är kon­stru­e­rat, till­ver­kat, utpro­vat, utrus­tat och under­hål­let på ett sådant sätt samt har sådana fly­ge­gen­ska­per att flyg­sä­ker­he­tens krav är upp­fyllda.

Ett luft­far­tyg anses mil­jö­vär­digt om det är kon­stru­e­rat, till­ver­kat, utpro­vat, utrus­tat och under­hål­let på ett sådant sätt att det inte orsa­kar skada genom bul­ler eller luft­för­ore­ning eller genom annan lik­nande stör­ning.
Ytter­li­gare krav i fråga om luft­far­tygs mil­jö­vär­dig­het får inte stäl­las med stöd av mil­jö­bal­ken.

2 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om för­ut­sätt­ning­arna för att ett luft­far­tyg ska anses vara luft­vär­digt och mil­jö­vär­digt.

Luft­vär­dig­hets­be­vis och mil­jö­vär­dig­hets­be­vis

3 §   När ett luft­far­tyg har visats vara luft­vär­digt, utfär­das luft­vär­dig­hets­be­vis. När ett luft­far­tyg har visats vara mil­jö­vär­digt, utfär­das mil­jö­vär­dig­hets­be­vis. Bevi­sen får begrän­sas till att avse viss tid, viss luft­fart eller luft­fart inom visst område.

Bevi­sen får för­nyas, om luft­far­ty­get upp­fyl­ler de krav på luft­vär­dig­het respek­tive mil­jö­vär­dig­het som gäl­ler när för­ny­el­sen ska ske.

4 §   Ett luft­far­tyg ska ha luft­vär­dig­hets­be­vis och mil­jö­vär­dig­hets­be­vis när det används vid luft­fart.

Ett svenskt luft­far­tyg ska ha svenskt luft­vär­dig­hets­be­vis och svenskt mil­jö­vär­dig­hets­be­vis eller utländska sådana bevis som har god­känts i Sve­rige.

Ett utländskt luft­far­tyg ska ha luft­vär­dig­hets­be­vis och mil­jö­vär­dig­hets­be­vis som har utfär­dats eller god­känts i luft­far­ty­gets regi­stre­rings­stat och som enligt avtal med den sta­ten ska erkän­nas i Sve­rige. För ett utländskt luft­far­tyg god­tas även svenskt luft­vär­dig­hets­be­vis och svenskt mil­jö­vär­dig­hets­be­vis.

Ett mot­sva­rande bevis som har utfär­dats med stöd av EU- rätts­liga bestäm­mel­ser ska jäm­stäl­las med ett svenskt bevis enligt denna para­graf.

5 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om eller i ett enskilt fall besluta att ett luft­far­tyg som upp­fyl­ler kra­ven på flyg­sä­ker­het får använ­das vid luft­fart inom svenskt område även om kra­ven i 4 § inte är upp­fyllda. Ett sådant beslut får tids­be­grän­sas.

Ett beslut enligt första styc­ket får åter­kal­las om kra­ven på flyg­sä­ker­het eller om miljö-​ eller bul­lerskäl ger anled­ning till det.

6 §   Om inte annat beslu­tas blir ett svenskt luft­vär­dig­hets­be­vis respek­tive ett svenskt mil­jö­vär­dig­hets­be­vis ogil­tigt om
   1. luft­far­ty­get inte under­hålls på före­skri­vet sätt,
   2. före­skrivna änd­ringar inte utförs,
   3. det görs änd­ringar i luft­far­ty­get eller i dess utrust­ning som kan antas ha bety­delse för luft­vär­dig­he­ten eller mil­jö­vär­dig­he­ten,
   4. luft­far­ty­get inte genom­går före­skri­ven besikt­ning eller kon­troll, eller
   5. luft­far­ty­get eller utrust­ningen har ska­dats på ett sätt som uppen­bar­li­gen har bety­delse för luft­vär­dig­he­ten eller mil­jö­vär­dig­he­ten.

Om det inträf­far andra omstän­dig­he­ter som kan antas ha bety­delse för luft­vär­dig­he­ten eller mil­jö­vär­dig­he­ten, får det beslu­tas att luft­vär­dig­hets­be­vi­set respek­tive mil­jö­vär­dig­hets­be­vi­set är ogil­tigt.

Ett luft­vär­dig­hets­be­vis eller ett mil­jö­vär­dig­hets­be­vis som är ogil­tigt enligt första eller andra styc­ket för­blir ogil­tigt till dess luft­far­ty­get för­kla­ras luft­vär­digt respek­tive mil­jö­vär­digt. När ett luft­vär­dig­hets­be­vis eller ett mil­jö­vär­dig­hets­be­vis är ogil­tigt enligt denna para­graf ska inne­ha­va­ren av bevi­set efter anma­ning genast lämna detta till den myn­dig­het som prö­var frå­gor om luft­vär­dig­hets­be­vis och mil­jö­vär­dig­hets­be­vis.

7 §   Bestäm­mel­serna i 3 och 6 §§ gäl­ler på mot­sva­rande sätt i fråga om god­kän­nande av utländska luft­vär­dig­hets­be­vis och utländska mil­jö­vär­dig­hets­be­vis och om för­ny­else och ogil­tig­het av sådana god­kän­nan­den.

8 §   Frå­gor om luft­vär­dig­hets­be­vis och mil­jö­vär­dig­hets­be­vis prö­vas av den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer. Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att myn­dig­he­ten får över­lämna till en sär­skild sak­kun­nig att utfärda och för­nya sådana bevis.

För­rätt­nings­mans till­träde till luft­far­tyg

9 §   I sam­band med pröv­ning av frå­gor om luft­vär­dig­hets­be­vis och mil­jö­vär­dig­hets­be­vis ska för­rätt­nings­man läm­nas till­träde till luft­far­ty­get. Luft­far­ty­gets ägare eller bru­kare lik­som dess befäl­ha­vare och besätt­ning ska med­verka i den utsträck­ning som behövs. För­rätt­ningen ska utfö­ras så att minsta möj­liga olä­gen­het upp­står.

Utprov­ning av luft­far­tygs fly­ge­gen­ska­per

10 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om eller i ett enskilt fall besluta att ett luft­far­tyg får använ­das vid luft­fart, även om vill­ko­ren i detta kapi­tel inte är upp­fyllda, om det behövs för att pröva ett luft­far­tygs fly­ge­gen­ska­per eller av andra sär­skilda skäl.

Till­verk­ning och under­håll av luft­far­tyg

11 §   För att till­verka luft­far­tyg samt till­be­hör och reserv­de­lar till dem och för att utföra underhålls-​, reparations-​ och änd­rings­ar­be­ten på luft­far­tyg, till­be­hör och reserv­de­lar krävs till­stånd av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om eller i ett enskilt fall besluta om undan­tag från till­ståndskra­vet, om det kan ske med hän­syn till flyg­sä­ker­he­ten.


4 kap. Flyg­cer­ti­fi­kat m.m.

Behö­rig­het att föra ett luft­far­tyg och tjänst­göra ombord

1 §   Ett luft­far­tyg får föras endast av den som inne­har ett gäl­lande flyg­cer­ti­fi­kat.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om eller i ett enskilt fall besluta om undan­tag från kra­vet på flyg­cer­ti­fi­kat, om det finns sär­skilda skäl och det kan ske med hän­syn till flyg­sä­ker­he­ten.

2 §   En inne­ha­vare av flyg­cer­ti­fi­kat får föra ett luft­far­tyg endast av den kate­gori, klass och typ samt under de vill­kor och för de behö­rig­he­ter som anges i cer­ti­fi­ka­tet.

3 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om att andra med­lem­mar av besätt­ningen på ett luft­far­tyg än förare ska ha ett gäl­lande flyg­cer­ti­fi­kat för att få utföra vissa upp­gif­ter ombord.

Bestäm­mel­ser om cer­ti­fi­kat och behö­rig­hets­be­vis för per­so­nal inom mar­k­or­ga­ni­sa­tio­nen finns i 6 kap.

Utbild­ning

4 §   Den som genom­går utbild­ning för flyg­cer­ti­fi­kat får ensam föra ett luft­far­tyg under de för­ut­sätt­ningar som anges i ett elev­till­stånd som utfär­dats för henne eller honom.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om eller i ett enskilt fall medge undan­tag från kra­vet på elev­till­stånd. Ett sådant undan­tag får med­ges endast den som kan anses upp­fylla lämp­lig­hets­kra­ven i 9 § första styc­ket.

5 §   Den som tjänst­gör som flyglä­rare ska ha ett gäl­lande flyg­cer­ti­fi­kat för den kate­gori, klass och typ av luft­far­tyg som utbild­ningen avser samt sådan sär­skild behö­rig­het som före­skri­vits med stöd av 10 §.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om behö­rig­hets­krav för den som tjänst­gör som kon­trol­lant vid flyg­prov och som instruk­tör vid flyg­trä­ning på mar­ken.

Behö­rig­hets­hand­lingar

6 §   Ett elev­till­stånd ska vara utfär­dat i Sve­rige. Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om att ett till­stånd ska god­tas som elev­till­stånd enligt denna lag trots att det inte är utfär­dat i Sve­rige. Ett elev­till­stånd är gil­tigt endast om inne­ha­va­ren har ett gäl­lande intyg om att före­skrivna medi­cinska krav är upp­fyllda (medi­cinskt intyg).

7 §   Ett flyg­cer­ti­fi­kat ska vara utfär­dat eller god­känt i Sve­rige. Ett cer­ti­fi­kat är gil­tigt endast i den utsträck­ning de till cer­ti­fi­ka­tet knutna behö­rig­he­terna är gäl­lande och om inne­ha­va­ren har ett gäl­lande medi­cinskt intyg.

Som flyg­cer­ti­fi­kat enligt denna lag god­tas även ett cer­ti­fi­kat som är utfär­dat eller god­känt i ett annat land och som enligt avtal med det lan­det eller enligt före­skrif­ter som med­de­lats med stöd av 10 § ska erkän­nas i Sve­rige. För tjänst­gö­ring på svenska luft­far­tyg i inter­na­tio­nell tra­fik krävs dock ett sådant cer­ti­fi­kat som anges i första styc­ket.

Rege­ringen eller den myn­dig­het rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om eller i ett enskilt fall besluta att ett flyg­cer­ti­fi­kat, som har utfär­dats i ett annat land för en svensk med­bor­gare, inte ska gälla för luft­fart inom svenskt område.

8 §   Ett medi­cinskt intyg ska vara utfär­dat eller god­känt i Sve­rige, eller sådant att det enligt före­skrif­ter som med­de­lats med stöd av 10 § ska erkän­nas i Sve­rige.

Utfär­dande av elev­till­stånd, flyg­cer­ti­fi­kat och medi­cinskt intyg

9 §   Ett elev­till­stånd eller ett flyg­cer­ti­fi­kat får utfär­das endast för den som inne­har ett gäl­lande medi­cinskt intyg och som med hän­syn till sina per­son­liga för­hål­lan­den kan anses lämp­lig att inneha ett elev­till­stånd eller ett cer­ti­fi­kat.
Pröv­ningen av de per­son­liga för­hål­lan­dena ska avse att sökan­den är pålit­lig i nyk­ter­hets­hän­se­ende och i övrigt kan antas komma att respek­tera reg­lerna för luft­far­ten och visa den hän­syn och det ansvar och omdöme som krävs av en inne­ha­vare av ett elev­till­stånd eller ett cer­ti­fi­kat.

Det som sägs i första styc­ket gäl­ler även när ett elev­till­stånd eller ett cer­ti­fi­kat ska för­nyas eller ett cer­ti­fi­kat ska utö­kas, god­kän­nas eller erkän­nas.

10 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. krav i fråga om ålder för att ett elev­till­stånd ska få utfär­das,
   2. krav i fråga om ålder, kun­ska­per, erfa­ren­het och skick­lig­het för att ett flyg­cer­ti­fi­kat ska få utfär­das,
   3. de för­ut­sätt­ningar under vilka ett cer­ti­fi­kat ska få utö­kas, för­nyas, god­kän­nas eller erkän­nas,
   4. krav på sär­skild behö­rig­het för att en cer­ti­fi­ka­t­in­ne­ha­vare ska få full­göra vissa upp­gif­ter vid luft­fart om det behövs av hän­syn till flyg­sä­ker­he­ten, och
   5. krav i fråga om häl­so­till­stånd samt fysiska och psy­kiska för­hål­lan­den för att ett medi­cinskt intyg ska få utfär­das, god­kän­nas eller erkän­nas.

11 §   Den som ansö­ker om att ett flyg­cer­ti­fi­kat ska utfär­das, utö­kas, för­nyas eller god­kän­nas eller om att de behö­rig­he­ter som är knutna till cer­ti­fi­ka­tet ska för­nyas är skyl­dig att genomgå de under­sök­ningar och prov (cer­ti­fi­kat­prov) som före­skri­vits med stöd av 10 §.

Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att den myn­dig­het som prö­var frå­gor om flyg­cer­ti­fi­kat får upp­dra åt någon annan att genom­föra pro­ven.

12 §   Ett elev­till­stånd utfär­das eller för­nyas för viss tid.
Det får begrän­sas till att gälla under vissa för­ut­sätt­ningar.

13 §   Ett flyg­cer­ti­fi­kat utfär­das, utö­kas, för­nyas eller god­känns för viss tid. Det får begrän­sas till att gälla under vissa för­ut­sätt­ningar.

14 §   Har en spärr­tid fast­ställts enligt 22 § första styc­ket får ett elev­till­stånd eller ett flyg­cer­ti­fi­kat inte utfär­das eller god­kän­nas under spärr­ti­den.

15 §   Ett medi­cinskt intyg utfär­das eller god­känns för viss tid.

Åter­kal­lelse och begräns­ning av elev­till­stånd eller flyg­cer­ti­fi­kat

16 §   Ett elev­till­stånd eller ett flyg­cer­ti­fi­kat ska åter­kal­las
   1. om inne­ha­va­ren har gjort sig skyl­dig till brott mot 13 kap. 2 eller 3 §,
   2. om inne­ha­va­ren vid utö­vande av luft­fart har gjort sig skyl­dig till grov oakt­sam­het eller har visat uppen­bar lik­gil­tig­het för andra män­ni­skors liv eller egen­dom,
   3. om inne­ha­va­ren genom att upp­re­pade gånger över­träda de bestäm­mel­ser som gäl­ler för luft­far­ten i väsent­lig grad har visat bris­tande vilja eller för­måga att rätta sig efter bestäm­mel­serna,
   4. om inne­ha­va­ren i annat fall vid utö­vande av luft­fart har bru­tit mot någon bestäm­melse som har väsent­lig bety­delse för flyg­sä­ker­he­ten,
   5. om inne­ha­va­ren på grund av opå­lit­lig­het i nyk­ter­hets­hän­se­ende eller genom bruk av annat ämne än alko­hol inte kan anses lämp­lig att inneha ett elev­till­stånd eller ett flyg­cer­ti­fi­kat,
   6. om det med hän­syn till annat brott som inne­ha­va­ren har gjort sig skyl­dig till kan antas att han eller hon inte kom­mer att respek­tera reg­lerna för luft­far­ten och visa den hän­syn och det ansvar och omdöme som krävs av en inne­ha­vare eller om han eller hon på grund av sina per­son­liga för­hål­lan­den i övrigt inte kan anses lämp­lig att inneha ett elev­till­stånd eller ett flyg­cer­ti­fi­kat,
   7. om inne­ha­va­rens för­ut­sätt­ningar att full­göra den luft­farts­verk­sam­het som elev­till­stån­det eller flyg­cer­ti­fi­ka­tet avser är så väsent­ligt begrän­sade genom sjuk­dom eller skada eller av någon annan sådan orsak att han eller hon av flyg­sä­ker­hets­skäl inte längre bör inneha ett elev­till­stånd eller ett flyg­cer­ti­fi­kat,
   8. om inne­ha­va­ren annars inte upp­fyl­ler fast­ställda krav i fråga om kun­ska­per och skick­lig­het,
   9. om inne­ha­va­ren inte föl­jer ett före­läg­gande att genomgå kon­troll av att han eller hon kan för­rätta den tjänst som elev­till­stån­det eller flyg­cer­ti­fi­ka­tet avser eller ett före­läg­gande att lämna intyg angå­ende sin fysiska eller psy­kiska lämp­lig­het som inne­ha­vare av elev­till­stånd eller flyg­cer­ti­fi­kat,
   10. om inne­ha­va­ren själv begär det.

17 §   Åter­kal­lelse enligt 16 § 4, 6, 7, 8, 9 eller 10 får när det gäl­ler ett flyg­cer­ti­fi­kat begrän­sas till att avse en eller flera behö­rig­he­ter.

I fall som avses i 16 § 5, 6, 7, 8 eller 9 får ett elev­till­stånd eller ett flyg­cer­ti­fi­kat i stäl­let för att åter­kal­las begrän­sas till att gälla under vissa för­ut­sätt­ningar.

18 §   En åter­kal­lelse med anled­ning av brotts­lig gär­ning ska när det gäl­ler frå­gan om brott före­lig­ger grunda sig på en laga­kraft­vun­nen dom, ett god­känt straf­fö­re­läg­gande, ett god­känt före­läg­gande om ord­nings­bot eller ett beslut om åtals­un­der­lå­telse enligt 20 kap. rät­te­gångs­bal­ken eller mot­sva­ran­de­be­stäm­melse i en annan för­fatt­ning.

Med svensk dom jäm­ställs vid tillämp­ningen av denna lag brott­måls­dom eller annat lik­vär­digt avgö­rande som har med­de­lats av en utländsk dom­stol eller någon annan utländsk myn­dig­het.

Var­ning eller erin­ran

19 §   I stäl­let för att ett elev­till­stånd eller ett flyg­cer­ti­fi­kat åter­kal­las ska inne­ha­va­ren var­nas i sådana fall som avses i 16 § 3, 4, 5 eller 6, om var­ning av sär­skilda skäl kan anses vara en till­räck­lig åtgärd.

Om det inte finns till­räck­liga skäl för var­ning, ska inne­ha­va­ren erin­ras om de krav som gäl­ler för elev­till­stånd eller cer­ti­fi­kat (erin­ran).

Åter­kal­lelse tills vidare

20 §   Ett elev­till­stånd eller ett flyg­cer­ti­fi­kat ska åter­kal­las eller begrän­sas tills vidare i avvak­tan på ett slut­ligt avgö­rande av frå­gan, om det på san­no­lika skäl kan antas att till­stån­det eller cer­ti­fi­ka­tet kom­mer att åter­kal­las slut­ligt eller begrän­sas.

Omhän­der­ta­gande av flyg­cer­ti­fi­kat

21 §   Ett flyg­cer­ti­fi­kat ska omhän­der­tas, om inne­ha­va­ren vid utö­vande av luft­fart har
   1. visat tyd­liga tec­ken på påver­kan av alko­hol eller något annat ämne, eller
   2. gjort sig skyl­dig till grov oakt­sam­het eller har visat uppen­bar lik­gil­tig­het för andra män­ni­skors liv eller egen­dom.

Ett cer­ti­fi­kat får också omhän­der­tas, om inne­ha­va­ren på grund av sjuk­dom eller skada eller av någon annan sådan orsak inte kan full­göra de upp­gif­ter som cer­ti­fi­ka­tet avser på ett tra­fik­sä­kert sätt.

Ett cer­ti­fi­kat gäl­ler inte när det är omhän­der­ta­get.

Ett beslut om omhän­der­ta­gande av flyg­cer­ti­fi­kat får med­de­las av Polis­myn­dig­he­ten, åkla­gare eller Trans­port­sty­rel­sen.
Frå­gan om ett omhän­der­ta­gande ska föl­jas av en ansö­kan om åter­kal­lelse eller om flyg­cer­ti­fi­ka­tet ska åter­läm­nas ska prö­vas skynd­samt.

Rege­ringen får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om omhän­der­ta­gande av flyg­cer­ti­fi­kat. Lag (2014:745).

Spärr­tid

22 §   Om en ansö­kan om att ett elev­till­stånd eller ett flyg­cer­ti­fi­kat ska utfär­das eller för­nyas inte kan bifal­las på grund av sökan­dens per­son­liga för­hål­lan­den, ska en spärr­tid bestäm­mas som ska för­flyta innan hand­lingen får utfär­das. Det­samma gäl­ler om ett elev­till­stånd eller ett flyg­cer­ti­fi­kat åter­kal­las med stöd av 16 § 1, 2, 3, 4, 5 eller 6. Spärr­ti­den ska vara lägst tre måna­der och högst tre år. Vid åter­kal­lelse enligt 16 § 1 eller 2 ska spärr­ti­den bestäm­mas till lägst ett år. Vid åter­kal­lelse räk­nas tiden från det att behö­rig­he­ten från­togs inne­ha­va­ren av elev­till­stån­det eller flyg­cer­ti­fi­ka­tet.

En spärr­tid som har fast­ställts enligt första styc­ket får, sedan beslu­tet om fast­stäl­lande av tiden har vun­nit laga kraft, sät­tas ned om nya omstän­dig­he­ter inträf­far eller fram­kom­mer och det finns syn­ner­liga skäl för ned­sätt­ning. Det får dock inte bestäm­mas kor­tare tid än som anges i första styc­ket tredje eller fjärde meningen.

Under­lå­telse av cer­ti­fi­ka­tin­gri­pande m.m.

23 §   Om ett elev­till­stånd eller ett flyg­cer­ti­fi­kat varit åter­kal­lat tills vidare under minst så lång tid som skulle ha bestämts som spärr­tid, får det när frå­gan om åter­kal­lelse slut­ligt avgörs beslu­tas att ytter­li­gare ingri­pande inte ska ske. Det­samma gäl­ler om ett flyg­cer­ti­fi­kat har varit omhän­der­ta­get.

Nytt cer­ti­fi­kat efter åter­kal­lelse

24 §   Ansö­kan om utfär­dande av flyg­cer­ti­fi­kat efter åter­kal­lelse får inte prö­vas innan spärr­ti­den löpt ut.

Efter åter­kal­lelse får ett nytt flyg­cer­ti­fi­kat utfär­das endast om sökan­den upp­fyl­ler kra­ven i 9 § första styc­ket och har avlagt de cer­ti­fi­kat­prov som har före­skri­vits med stöd av 10 §.

Cer­ti­fi­kat­kon­troll

25 §   Om det kan antas att en cer­ti­fi­ka­t­in­ne­ha­vare inte på ett betryg­gande sätt kan utföra de upp­gif­ter som cer­ti­fi­ka­tet avser, får den myn­dig­het som prö­var frå­gor om cer­ti­fi­kat före­lägga inne­ha­va­ren att genomgå de under­sök­ningar och prov som behövs (cer­ti­fi­kat­kon­troll). En cer­ti­fi­ka­t­in­ne­ha­vare är också skyl­dig att till myn­dig­he­ten anmäla sådana omstän­dig­he­ter som kan antas ha bety­delse för behö­rig­he­ten.

Den myn­dig­het som avses i första styc­ket får även före­lägga den som inne­har ett elev­till­stånd eller ett flyg­cer­ti­fi­kat att lämna ett intyg om sin fysiska och psy­kiska lämp­lig­het som inne­ha­vare av elev­till­stånd respek­tive flyg­cer­ti­fi­kat.

God­kän­nande av utländska flyg­cer­ti­fi­kat

26 §   Ett god­kän­nande i Sve­rige av ett utländskt flyg­cer­ti­fi­kat får inte avse längre tid än gil­tig­hets­ti­den på cer­ti­fi­ka­tet.

Åter­kal­lelse av ett svenskt god­kän­nande av ett utländskt flyg­cer­ti­fi­kat ska ske på de grun­der som anges i 16-25 §§.

Pröv­ning av frå­gor om elev­till­stånd och flyg­cer­ti­fi­kat

27 §   Trans­port­sty­rel­sen prö­var, med de undan­tag som anges i 28 §, frå­gor om elev­till­stånd, flyg­cer­ti­fi­kat, medi­cinskt intyg och god­kän­nande av utländskt flyg­cer­ti­fi­kat.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får för­ordna läkare att utfärda medi­cinska intyg. Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om de krav som ska vara upp­fyllda för ett sådant för­ord­nande.

Har ett medi­cinskt intyg utfär­dats eller för­längts av en för­ord­nad läkare får Trans­port­sty­rel­sen inom en tid av sex­tio dagar från utfär­dan­det ompröva om den enskilde upp­fyl­ler före­skrivna medi­cinska krav om sär­skilda omstän­dig­he­ter för­an­le­der det.

28 §   All­män för­valt­nings­dom­stol prö­var efter ansö­kan frå­gor om
   1. åter­kal­lelse av elev­till­stånd, flyg­cer­ti­fi­kat och god­kän­nande av utländska flyg­cer­ti­fi­kat,
   2. var­ning, och
   3. ned­sätt­ning av spärr­tid som bestämts av dom­stol enligt 22 § första styc­ket.

Frå­gor om åter­kal­lelse eller begräns­ning tills vidare av elev­till­stånd eller flyg­cer­ti­fi­kat prö­vas av dom­stol, dock endast om hand­lingen har omhän­der­ta­gits enligt 21 § första styc­ket eller om i annat fall fråga om åter­kal­lelse eller begräns­ning är anhängig vid dom­stol.

29 §   I mål om elev­till­stånd, flyg­cer­ti­fi­kat och god­kän­nande av utländska flyg­cer­ti­fi­kat får rät­ten före­lägga den enskilda par­ten att lämna
   1. medi­cinskt intyg eller annat intyg om sin fysiska och psy­kiska lämp­lig­het,
   2. bevis om att han eller hon har avlagt cer­ti­fi­kat­prov,
   3. bevis om att han eller hon har genom­gått cer­ti­fi­kat­kon­troll.

Ett sådant före­läg­gande får över­kla­gas endast i sam­band med ett över­kla­gande av det beslut vari­ge­nom målet avgörs.

30 §   Om rät­ten i ett mål om åter­kal­lelse av ett elev­till­stånd, ett flyg­cer­ti­fi­kat eller ett god­kän­nande av ett utländskt flyg­cer­ti­fi­kat beslu­tar att åter­kal­lelse inte ska ske, får rät­ten med­dela sär­skilda vill­kor för elev­till­stån­det, cer­ti­fi­ka­tet eller god­kän­nan­det.

31 §   I mål som prö­vas med stöd av 28 § förs det all­män­nas talan av Trans­port­sty­rel­sen.

Flyg­dag­bok

32 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om att en förare av ett luft­far­tyg och annan ska föra flyg­dag­bok och om hur detta ska ske.


5 kap. Luft­far­tygs befäl­ha­vare och besätt­ning samt tjänst­gö­ring ombord

Luft­far­tygs befäl­ha­vare

1 §   Ett luft­far­tyg ska ha en befäl­ha­vare när det används vid luft­fart.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om befäl­ha­vare.

Luft­far­tygs besätt­ning

2 §   Ett luft­far­tygs ägare eller, om luft­far­ty­get inte används av äga­ren, den som bru­kar det i äga­rens ställe ska se till att luft­far­ty­get är beman­nat på före­skri­vet sätt.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om ett luft­far­tygs besätt­ning.

Befäl­ha­va­rens myn­dig­het

3 §   Befäl­ha­va­ren har den högsta myn­dig­he­ten ombord. Om det behövs får han eller hon bestämma att med­lem­mar av besätt­ningen till­fäl­ligt ska arbeta med annat än det som deras anställ­ning avser. Pas­sa­ge­rarna ska rätta sig efter vad befäl­ha­va­ren bestäm­mer om ord­ningen ombord.

Befäl­ha­va­ren får sätta i land eller vägra att ta ombord besätt­nings­med­lem­mar, pas­sa­ge­rare och gods, när omstän­dig­he­terna krä­ver det.

För­be­re­dande och genom­fö­rande av flyg­ning

4 §   Befäl­ha­va­ren ska över­vaka att luft­far­ty­get är luft­vär­digt. Han eller hon ska se till att det är utrus­tat, beman­nat och las­tat på före­skri­vet sätt. Vidare ska befäl­ha­va­ren se till att flyg­ningen för­be­reds och genom­förs i enlig­het med gäl­lande bestäm­mel­ser.

Befäl­ha­va­ren har när det gäl­ler luft­vär­dig­he­ten samma skyl­dig­het att göra anmä­lan som äga­ren har enligt 3 kap. 1 § första styc­ket.

Upp­rätt­hål­lande av ord­ning

5 §   Om någon genom sitt upp­trä­dande ombord utgör en ome­del­bar fara för flyg­sä­ker­he­ten eller luft­farts­skyd­det, får befäl­ha­va­ren vidta de åtgär­der mot denne som behövs för att avvärja faran.

För att genom­föra dessa åtgär­der får befäl­ha­va­ren inte använda sträng­are medel än för­hål­lan­dena krä­ver.

Befäl­ha­va­ren bör i första hand för­söka tala den som ska­pat faran till rätta genom upp­lys­ningar och upp­ma­ningar. Våld får till­gri­pas endast när andra medel inte hjäl­per. Om våld till­grips ska den lind­ri­gaste form bru­kas som kan för­vän­tas leda till det avsedda resul­ta­tet. Våld får inte bru­kas längre än som är abso­lut nöd­vän­digt.

Med­lem­mar av besätt­ningen ska lämna befäl­ha­va­ren den hjälp han eller hon behö­ver. Pas­sa­ge­rare får efter upp­ma­ning av befäl­ha­va­ren lämna sådan hjälp. Om en åtgärd med hän­syn till faran måste vid­tas ome­del­bart, får besätt­nings­med­lem­mar och pas­sa­ge­rare själva genom­föra den utan upp­ma­ning av befäl­ha­va­ren.

Besätt­nings­med­lem­mar och pas­sa­ge­rare som läm­nar hjälp eller annars vid­tar åtgärd enligt fjärde styc­ket har samma rätt som befäl­ha­va­ren att bruka våld.

6 §   Om något svå­rare brott begås ombord, ska befäl­ha­va­ren om möj­ligt vidta de åtgär­der som behövs för utred­ningen och som inte kan upp­skju­tas.

Befäl­ha­va­ren ska om möj­ligt se till att gär­nings­man­nen inte avvi­ker och får omhän­derta honom eller henne för att hindra det. I sådant fall gäl­ler bestäm­mel­serna i 5 §.
Gär­nings­man­nen får inte vara omhän­der­ta­gen längre än till dess han eller hon kan över­läm­nas till en behö­rig svensk eller utländsk myn­dig­het.

Befäl­ha­va­ren får ta i för­var sådana före­mål som kan ha bety­delse för utred­ningen. Han eller hon ska till den myn­dig­het som avses i andra styc­ket ge de upp­lys­ningar och över­lämna de före­mål som kan ha bety­delse för utred­ningen.

Försorg om pas­sa­ge­rare, luft­far­tyg och gods

7 §   Om ett luft­far­tyg råkar i nöd, ska befäl­ha­va­ren göra allt vad han eller hon kan för att rädda ombord­va­rande, luft­far­tyg och gods. Måste luft­far­ty­get över­ges ska han eller hon om möj­ligt se till att luft­far­tygs­hand­ling­arna tas om hand.

Rap­por­te­rings­skyl­dig­het

8 §   Om det inträf­far en olycks­hän­delse vid använd­ningen av ett luft­far­tyg som med­för att någon avli­der, att någon blir all­var­ligt ska­dad, att luft­far­ty­get får bety­dande skada eller att egen­dom som inte trans­por­te­ras med luft­far­ty­get får bety­dande skada, ska befäl­ha­va­ren rap­por­tera det inträf­fade.
Han eller hon ska också rap­por­tera, när det har fun­nits någon all­var­lig fara för att en sådan olycka skulle inträffa eller när något har hänt som tyder på ett väsent­ligt fel hos luft­far­ty­get eller mar­k­or­ga­ni­sa­tio­nen.

Luft­far­ty­gets ägare eller, om luft­far­ty­get inte används av äga­ren, den som bru­kar det ska
   1. full­göra de skyl­dig­he­ter som anges i första styc­ket, om befäl­ha­va­ren inte kan full­göra sin skyl­dig­het, och
   2. rap­por­tera om ett luft­far­tyg har för­svun­nit under flyg­ning och inte har kun­nat åter­fin­nas.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om att rap­por­te­rings­skyl­dig­he­ten ska gälla också för med­lem­mar av besätt­ningen eller för andra som utfört arbete som har sam­band med berörd flyg­ning. Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att rap­por­te­ring av olyc­kor och till­bud som är av bety­delse för luft­far­tens säker­het ska rap­por­te­ras också i andra fall än som anges i första och andra styc­kena.

I 10 kap. finns bestäm­mel­ser om rap­por­te­ring av hän­del­ser inom civil luft­fart.

För­bud mot tjänst­gö­ring vid sjuk­dom m.m.

9 §   Den får inte tjänst­göra ombord som på grund av sjuk­dom, uttrött­ning, påver­kan av alko­hol eller andra medel eller av andra sådana skäl inte kan full­göra sina upp­gif­ter på ett betryg­gande sätt. Lag (2019:353).


6 kap. Flyg­plat­ser och den övriga mar­k­or­ga­ni­sa­tio­nen

Flyg­plat­ser och andra start-​ och land­nings­plat­ser

1 §   Med flyg­plats avses i denna lag ett mark- eller vat­ten­om­råde, som helt eller del­vis har inrät­tats så att luft­far­tyg ska kunna ankomma, avgå samt röra sig på mar­ken eller vatt­net.

2 §   För start och land­ning med luft­far­tyg ska i första hand en flyg­plats använ­das. Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om vilka flyg­plat­ser som får använ­das vid olika slag av luft­fart.

För start och land­ning får till­fäl­ligt eller i begrän­sad omfatt­ning även ett land- eller vat­ten­om­råde använ­das som inte sär­skilt har inrät­tats för ett sådant ända­mål. Skulle start eller land­ning inne­bära nämn­värd skada eller olä­gen­het för områ­dets ägare eller inne­ha­vare krävs den­nes sam­tycke. I fråga om använ­dande för start och land­ning av områ­den, som inte har inrät­tats för sådana ända­mål eller som till­fäl­ligt har inrät­tats för sådana ända­mål, gäl­ler de före­skrif­ter som med­de­las av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer.

Det som sägs i första och andra styc­kena gäl­ler inte nödsi­tu­a­tio­ner eller andra där­med jäm­för­bara fall.

3 §   Om det behövs av hän­syn till natur-​ eller mil­jö­vård, fri­lufts­liv, kom­mu­ni­ka­tio­ner, fiske eller närings­verk­sam­het, får rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­dela före­skrif­ter om att ett visst område inte får använ­das för land­ning.

4 §   Flyg­plat­ser ska upp­fylla flyg­sä­ker­he­tens och luft­farts­skyd­dets krav.

Till­stånd att inrätta en flyg­plats

5 §   För att inrätta en flyg­plats krävs till­stånd av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer.
Det­samma gäl­ler om en flyg­plats byggs om, såvida inte ombygg­na­den är av mindre bety­delse för flyg­plat­sens använd­ning.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om eller i ett enskilt fall besluta att en flyg­plats med hän­syn till dess art, tra­fi­kens ringa omfatt­ning eller andra sär­skilda omstän­dig­he­ter får inrät­tas utan ett sådant till­stånd som avses i första styc­ket.

6 §   Ett till­stånd enligt 5 § får med­de­las endast om flyg­plat­sen är lämp­lig från all­män syn­punkt. Vid pröv­ningen ska hän­syn sär­skilt tas till flyg­sä­ker­he­ten, rela­tio­nen till övrig luft­fart och andra trans­portslag, total­för­sva­ret samt sär­skilda stör­ningar.

Vid till­stånds­pröv­ningen ska 3 och 4 kap. samt 5 kap. 3-5 §§ mil­jö­bal­ken tilläm­pas. Ett till­stånd som med­ver­kar till att en mil­jö­kva­li­tets­norm för annat än vat­ten som avses i 5 kap. 2 § första styc­ket 1 mil­jö­bal­ken inte följs får med­de­las endast om till­stån­det för­e­nas med de krav som behövs för att följa nor­men eller om det finns en sådan för­ut­sätt­ning för till­stånd som anges i 5 kap. 5 § andra styc­ket mil­jö­bal­ken. Vid till­stånds­pröv­ningen ska pröv­nings­myn­dig­he­ten tillämpa det som sägs om mark- och mil­jö­dom­sto­lens hand­lägg­ning i 22 kap. 13 § mil­jö­bal­ken.

Ett till­stånd får inte med­de­las i strid mot en detalj­plan eller områ­des­be­stäm­mel­ser. Om syf­tet med pla­nen eller bestäm­mel­serna inte mot­ver­kas, får dock mindre avvi­kel­ser göras. Lag (2018:1423).

7 §   När ett till­stånd enligt 5 § med­de­las, får till­stån­det för­e­nas med vill­kor. Om till­stån­det med­de­las av rege­ringen, får sådana vill­kor bestäm­mas av den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer.

Drift­till­stånd för flyg­plat­ser

8 §   En flyg­plats får inte tas i bruk innan den har god­känts från flyg­sä­ker­hets­syn­punkt och med­de­lats ett drift­till­stånd av den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer. Det­samma gäl­ler om en flyg­plats byggts om, såvida inte ombygg­na­den är av mindre bety­delse för flyg­plat­sens använd­ning. Ett drift­till­stånd ska ges för viss tid. Drift­till­stån­det ska med­de­las den som dri­ver flyg­plat­sen och ska inne­hålla de vill­kor som ska gälla.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om vilka krav som ska vara upp­fyllda från flyg­sä­ker­hets­syn­punkt för att ett område ska få använ­das som flyg­plats.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om eller i ett enskilt fall besluta att en flyg­plats med hän­syn till dess art, tra­fi­kens ringa omfatt­ning eller andra sär­skilda omstän­dig­he­ter inte behö­ver ha med­de­lats ett drift­till­stånd innan den tas i bruk.

9 §   Om de före­skrif­ter eller vill­kor som avses i 8 § åsi­do­sätts i väsent­lig grad, ska drift­till­stån­det åter­kal­las av den myn­dig­het som har med­de­lat det. Detta gäl­ler också om flyg­plat­sen annars inte upp­fyl­ler de krav som gäl­ler för flyg­plat­ser. Om det är till­räck­ligt för att upp­rätt­hålla flyg­sä­ker­he­ten, får ett drift­till­stånd i stäl­let för att åter­kal­las begrän­sas till att gälla viss del av verk­sam­he­ten eller att gälla under vissa för­ut­sätt­ningar.

Ett drift­till­stånd ska åter­kal­las tills vidare i avvak­tan på ett slut­ligt avgö­rande av åter­kal­lel­se­frå­gan, om det på san­no­lika skäl kan antas att drift­till­stån­det kom­mer att åter­kal­las slut­ligt. Om det på san­no­lika skäl kan antas att till­stån­det kom­mer att begrän­sas slut­ligt, får det begrän­sas tills vidare i avvak­tan på ett slut­ligt avgö­rande.

10 §   Den som dri­ver en flyg­plats ska anmäla om något inträf­far som med­för att kra­ven för drift­till­stånd inte längre är upp­fyllda. Om det krävs av flyg­sä­ker­hets­skäl, ska den som dri­ver flyg­plat­sen se till att anlägg­ningen inte används eller att använd­ningen begrän­sas.

11 §   Om en flyg­plats, som inte behö­ver drift­till­stånd innan den tas i bruk, inte upp­fyl­ler flyg­sä­ker­hets­kra­ven, får rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer i ett enskilt fall besluta att den inte får använ­das eller ange under vilka för­ut­sätt­ningar den får använ­das.

Övriga till­stånd

12 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att det krävs till­stånd för att inrätta och driva även andra anlägg­ningar för luft­far­ten än flyg­plat­ser. Frå­gor om till­stånd och om vill­ko­ren för dessa prö­vas av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer.

Flyg­tra­fik­tjänst

13 §   Det ska fin­nas flyg­tra­fik­tjänst för att trygga och under­lätta luft­far­ten. Verk­sam­he­ten inom flyg­tra­fik­tjänst ska vara god­känd från flyg­sä­ker­hets­syn­punkt av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer. Ett god­kän­nande får åter­kal­las av den myn­dig­het som har med­de­lat det, om före­skrivna krav inte upp­fylls.

Flyg­tra­fik­led­nings­tjäns­ten ska ombe­sör­jas av den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer.

Flyg­tra­fik­led­nings­tjänst för luft­rum­met i anslut­ning till andra flyg­plat­ser än sådana som ägs eller drivs av sta­ten eller av en juri­disk per­son där sta­ten har ett bestäm­mande infly­tande får dock ombe­sör­jas av den som dri­ver flyg­plat­sen eller den som fått ett sådant upp­drag av den som dri­ver flyg­plat­sen. Den som utför sådan flyg­tra­fik­led­nings­tjänst får lämna till­stånd i form av kla­re­ring och anvis­ningar om färd­väg för luft­far­tyg.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om flyg­tra­fik­tjäns­ten. Lag (2014:1034).

Tyst­nads­plikt

14 §   Den som har full­gjort upp­gif­ter inom flyg­tra­fik­tjänst får inte obe­hö­ri­gen röja eller utnyttja vad han eller hon under upp­dra­get eller i sin tjänst fått veta om enskil­das eko­no­miska eller per­son­liga för­hål­lan­den.

I det all­män­nas verk­sam­het tilläm­pas bestäm­mel­serna i offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400) i stäl­let för det som sägs i första styc­ket.

Luft­farts­skyd­det på flyg­plat­ser m.m.

15 §   I lagen (2004:1100) om luft­farts­skydd och i EU- rätts­ak­ter som det hän­vi­sas till i den lagen finns när­mare bestäm­mel­ser om luft­farts­skyd­det på flyg­plat­ser m.m.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får i ett enskilt fall besluta att en anlägg­ning eller en verk­sam­het vid en anlägg­ning som används för luft­fart inte får använ­das eller att verk­sam­he­ten inte får bedri­vas om inte luft­farts­skyd­dets krav är upp­fyllda, eller ange under vilka för­ut­sätt­ningar anlägg­ningen får använ­das eller verk­sam­he­ten bedri­vas.

Ord­ning och säker­het m.m.

16 §   Utan till­stånd av den som dri­ver en flyg­plats får inte någon beträda en sådan del av ett flyg­plats­om­råde där det genom stäng­sel eller skyl­tar eller på annat lik­nande sätt klart fram­går att all­män­he­ten inte har till­träde. Mot­sva­rande gäl­ler för andra anlägg­ningar för luft­far­ten.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om till­träde till flyg­plat­ser och andra anlägg­ningar för luft­far­ten och om ord­ningen där.

En befatt­nings­ha­vare som full­gör ordnings-​ och säker­hets­tjänst vid en flyg­plats eller en annan anlägg­ning för luft­far­ten får från flyg­plats­om­rå­det eller anlägg­ningen avvisa eller avlägsna den som obe­hö­ri­gen uppe­hål­ler sig där eller som stör ord­ningen eller även­ty­rar flyg­sä­ker­he­ten eller luft­farts­skyd­det.

Utländska luft­far­tygs till­träde till flyg­plat­ser

17 §   En flyg­plats som är öppen för all­mänt bruk ska på samma vill­kor som för svenska luft­far­tyg i inter­na­tio­nell tra­fik vara öppen för utländska luft­far­tyg i sådan tra­fik, om dessa är regi­stre­rade i en stat som har träf­fat över­ens­kom­melse med Sve­rige om denna för­mån.

Avgif­ter

18 §    /Upp­hör att gälla U:den dag rege­ringen bestäm­mer/ Den som dri­ver en flyg­plats och den som till­han­da­hål­ler tjäns­ter för luft­far­ten får ta ut avgif­ter för använd­ningen av flyg­plat­sen, andra all­männa anlägg­ningar och tjäns­terna.

I den omfatt­ning som föl­jer av 1981 års mul­ti­la­te­rala över­ens­kom­melse om under­vägs­av­gif­ter ska Euro­pe­iska orga­ni­sa­tio­nen för säk­rare flyg­tra­fik­tjänst (Eurocon­trol) med­dela före­skrif­ter om, påföra och driva in under­vägs­av­gif­ter.

18 §    /Trä­der i kraft I:den dag rege­ringen bestäm­mer/ Den som dri­ver en flyg­plats och den som till­han­da­hål­ler tjäns­ter för luft­far­ten får ta ut avgif­ter för använd­ningen av flyg­plat­sen, andra all­männa anlägg­ningar och tjäns­terna.

I den omfatt­ning som föl­jer av bilaga IV till den revi­de­rade inter­na­tio­nella Eurocon­trol­kon­ven­tio­nen ska Euro­pe­iska orga­ni­sa­tio­nen för säk­rare flyg­tra­fik­tjänst (Eurocon­trol) med­dela före­skrif­ter om, påföra och driva in under­vägs­av­gif­ter. Lag (2010:501).

18 a §   I lagen (2011:866) om flyg­plats­av­gif­ter finns ytter­li­gare bestäm­mel­ser om avgif­ter. Lag (2011:868).

Flyg­le­dare m.m.

19 §   Endast den får arbeta som flyg­le­dare i flyg­tra­fik­led­nings­tjänst eller flyg­tek­ni­ker som har ett gäl­lande cer­ti­fi­kat för arbe­tet. Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om eller i ett enskilt fall besluta om undan­tag från kra­vet på cer­ti­fi­kat när det gäl­ler arbete som utförs inom orga­ni­sa­tio­ner som upp­fyl­ler flyg­sä­ker­he­tens krav med hän­syn till arbe­tets omfatt­ning.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. att annan per­so­nal med upp­gif­ter inom mar­k­or­ga­ni­sa­tio­nen eller med andra upp­gif­ter av bety­delse för flyg­sä­ker­he­ten än som avses i 4 kap. ska ha behö­rig­hets­be­vis,
   2. att det krävs elev­till­stånd och medi­cinskt intyg för att genomgå utbild­ning för cer­ti­fi­kat och för att få cer­ti­fi­kat och behö­rig­hets­be­vis, och
   3. god­ta­gande i Sve­rige av utländska elev­till­stånd, cer­ti­fi­kat och behö­rig­hets­be­vis.

I fråga om elev­till­stånd, cer­ti­fi­kat, behö­rig­hets­be­vis och medi­cinskt intyg gäl­ler bestäm­mel­serna i 4 kap. 6 och 8-31 §§.

20 §   Bestäm­mel­sen i 5 kap. 9 § gäl­ler också flyg­le­dare i flyg­tra­fik­led­nings­tjänst och flyg­tek­ni­ker. Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att bestäm­mel­sen i 5 kap. 9 § ska gälla även annan per­so­nal inom mar­k­or­ga­ni­sa­tio­nen med tjänst­gö­ring som är av bety­delse för flyg­sä­ker­he­ten.

Flyg­hin­der

21 §   För att före­bygga fara för flyg­sä­ker­he­ten får rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­dela före­skrif­ter om
   1. för­bud mot eller annan begräns­ning av upp­sätt­ning av mär­ken, belys­ning eller andra anord­ningar som kan utgöra en sådan fara, och
   2. mar­ke­ring av bygg­na­der, andra anlägg­ningar och objekt som kan utgöra sådan fara (flyg­hin­der).

Före­skrif­ter som med­de­las med stöd av första styc­ket får inte leda till något avse­värt men för dem som äger eller har sär­skild rätt till berörd mark.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om åtgär­der som får vid­tas när före­skrif­ter enligt första styc­ket inte följs.

22 §   I fråga om kost­na­der för mar­ke­ring av flyg­hin­der enligt 21 § första styc­ket 2 gäl­ler föl­jande, om inte annat har avta­lats.

Vid inrät­tande eller änd­ring av en flyg­plats eller till­hö­rande inflygnings-​ eller utflyg­nings­pro­ce­du­rer ska kost­na­derna beta­las av den som inrät­tar en flyg­plats eller ansö­ker om att ändra pro­ce­du­rerna.

Vid upp­fö­rande av en bygg­nad eller annan anlägg­ning vid en befint­lig flyg­plats och till­hö­rande inflygnings-​ eller utflyg­nings­pro­ce­du­rer ska kost­na­derna beta­las av den som upp­för bygg­na­den eller anlägg­ningen.

23 §   Den som för egen räk­ning utför eller låter utföra arbe­ten som avser upp­fö­rande eller till­bygg­nad av en bygg­nad eller annan anlägg­ning som kan utgöra fara för flyg­sä­ker­he­ten är skyl­dig att göra en anmä­lan om arbe­tena innan dessa påbör­jas (flyg­hin­de­ran­mä­lan).

Rege­ringen får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om skyl­dig­he­ten att göra flyg­hin­de­ran­mä­lan.

Mark­tjäns­ter

24 §   I lagen (2000:150) om mark­tjäns­ter på flyg­plat­ser finns bestäm­mel­ser om till­träde till mark­na­den för mark­tjäns­ter på flyg­plat­ser som står öppna för kom­mer­si­ell luft­tra­fik.


7 kap. Till­stånd att bedriva luft­fart

Flyg­sä­ker­hets­mäs­siga till­stånd

Drift­till­stånd

1 §   Den som vill utföra luft­trans­por­ter mot betal­ning åt all­män­he­ten ska ha ett drift­till­stånd.

Ett drift­till­stånd ska vara utfär­dat i Sve­rige. Som drift­till­stånd enligt detta kapi­tel får, i fråga om ett utländskt flyg­fö­re­tag som är hem­ma­hö­rande i ett annat land som är med­lem i Inter­na­tio­nella civila luft­farts­or­ga­ni­sa­tio­nen (ICAO) eller i ett land som Sve­rige träf­fat avtal med om rätt till luft­fart inom svenskt område, god­tas ett drift­till­stånd eller en lik­vär­dig hand­ling som har utfär­dats av det lan­det i enlig­het med ICAO:s nor­mer.
Om det finns sär­skilda skäl, får rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer i ett enskilt fall besluta om undan­tag från första och andra styc­kena. Ett sådant beslut får avse endast enstaka flyg­ningar när drift­till­stånd eller en lik­vär­dig hand­ling sak­nas.

2 §   Ett drift­till­stånd får bevil­jas endast om det visas att verk­sam­he­ten kan bedri­vas på ett från flyg­sä­ker­hets­syn­punkt betryg­gande sätt med hän­syn till sökan­dens kom­pe­tens och orga­ni­sa­tion samt för­ut­sätt­ning­arna i övrigt.

3 §   Ett drift­till­stånd får ges endast till
   1. svenska sta­ten,
   2. svenska kom­mu­ner eller regi­o­ner,
   3. med­bor­gare i ett land inom Euro­pe­iska uni­o­nen (EU-​land) som har sitt hem­vist i Sve­rige eller till dödsbo efter en sådan per­son,
   4. svenska han­dels­bo­lag som endast har bolags­män som är med­bor­gare i ett EU-​land,
   5. svenska för­e­ningar, sam­fund eller stif­tel­ser, som i sty­rel­sen endast har leda­mö­ter som är med­bor­gare i ett EU- land,
   6. svenska aktie­bo­lag, om majo­ri­te­ten av kapital­vär­det och röst­vär­det ägs av med­bor­gare i ett EU-​land eller av någon som kan få till­stånd enligt denna para­graf,
   7. euro­pe­iska eko­no­miska intres­se­grup­pe­ringar som har sitt säte i Sve­rige.

Om äga­ren till ett aktie­bo­lag som ansö­ker om till­stånd enligt denna para­graf är ett annat aktie­bo­lag, ska det som sägs i första styc­ket 6 också gälla det bola­get.

Ett till­stånd för­fal­ler, om kra­ven i första och andra styc­kena inte längre är upp­fyllda och rät­telse inte sker inom den tid som bestäms av den myn­dig­het som har med­de­lat till­stån­det.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får, om det finns sär­skilda skäl, i ett enskilt fall besluta om undan­tag från denna para­graf. Lag (2019:942).

4 §   Ett drift­till­stånd ska gälla för viss typ av luft­fart och för vissa luft­far­tyg. Till­stån­det ska ges för viss tid och inne­hålla de vill­kor som ska gälla.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om drift­till­stånd.

5 §   Frå­gor om drift­till­stånd prö­vas av den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer.

6 §   Om en till­stånds­ha­vare i väsent­lig grad åsi­do­sät­ter före­skrif­terna eller vill­ko­ren för verk­sam­he­ten, ska drift­till­stån­det åter­kal­las. Till­stån­det ska också åter­kal­las, om det måste antas att inne­ha­va­ren inte kan upp­rätt­hålla verk­sam­he­ten. Om det är till­räck­ligt för att upp­rätt­hålla flyg­sä­ker­he­ten, får ett drift­till­stånd i stäl­let begrän­sas till att gälla viss del av verk­sam­he­ten eller att gälla under vissa för­ut­sätt­ningar.

Ett drift­till­stånd ska åter­kal­las tills vidare i avvak­tan på ett slut­ligt avgö­rande av åter­kal­lel­se­frå­gan, om det på san­no­lika skäl kan antas att drift­till­stån­det kom­mer att åter­kal­las slut­ligt. Om det på san­no­lika skäl kan antas att till­stån­det kom­mer att begrän­sas slut­ligt, får det begrän­sas tills vidare i avvak­tan på ett slut­ligt avgö­rande.

7 §   Den som har ett drift­till­stånd ska anmäla om något inträf­far som med­för att kra­ven för drift­till­stånd inte längre är upp­fyllda.

Bruks­flyg­till­stånd

8 §   För att få utföra arbe­ten med hjälp av luft­far­tyg, såsom lyft, bog­se­ring, inspek­tio­ner och över­vak­ning, krävs ett bruks­flyg­till­stånd.

Det som före­skrivs om drift­till­stånd i 1 § andra och tredje styc­kena och 2-7 §§ ska också gälla bruks­flyg­till­stånd. Om rege­ringen bestäm­mer det, får den myn­dig­het som prö­var frå­gor om bruks­flyg­till­stånd upp­dra åt någon annan att göra pröv­ningen.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får i ett enskilt fall besluta om undan­tag från kra­vet på bruks­flyg­till­stånd om verk­sam­he­ten inte är av större omfatt­ning eller om det i övrigt finns sär­skilda skäl.

Till­stånd att bedriva utbild­ning

9 §   För att få bedriva flyg­ut­bild­ning i Sve­rige krävs ett utbild­nings­till­stånd som är utfär­dat i Sve­rige.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om eller i ett enskilt fall besluta om undan­tag från kra­vet på till­stånd enligt första styc­ket när det är fråga om utbild­ning för pri­vat flyg­ning. Om en flyg­ut­bild­ning som har undan­ta­gits från till­ståndskra­vet inte upp­fyl­ler före­skrivna flyg­sä­ker­hets­krav, får rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer i ett enskilt fall besluta att utbild­ningen inte får bedri­vas.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om att det krävs till­stånd för att bedriva utbild­ning av flyg­le­dare och annan per­so­nal inom flyg­tra­fik­tjäns­ten i Sve­rige.

Det som före­skrivs om drift­till­stånd i 2 och 4-7 §§ ska också gälla till­stånd som före­skrivs i denna para­graf.

Tra­fik­till­stånd

Krav för tra­fik­till­stånd

10 §   För att mot betal­ning få utföra luft­trans­por­ter åt all­män­he­ten eller för att mot betal­ning få utföra arbe­ten med hjälp av luft­far­tyg krävs ett tra­fik­till­stånd.

Den som har ett drift­till­stånd som är utfär­dat i Sve­rige behö­ver dock inte något tra­fik­till­stånd för att få utföra inri­kes luft­trans­por­ter och den som har ett bruks­flyg­till­stånd som är utfär­dat i Sve­rige behö­ver inte något tra­fik­till­stånd för att få utföra arbe­ten med hjälp av luft­far­tyg. Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får dock med­dela före­skrif­ter om att det krävs ett tra­fik­till­stånd även i dessa fall.

Om rege­ringen genom ett avtal med ett annat land eller en inter­na­tio­nell orga­ni­sa­tion med­gi­vit tra­fik­rät­tig­he­ter för luft­fart inom svenskt område, får rege­ringen besluta om undan­tag från kra­vet på tra­fik­till­stånd enligt första styc­ket.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela när­mare före­skrif­ter om tra­fik­till­stånd och om utö­vande av tra­fik­rät­tig­he­ter utan att tra­fik­till­stånd krävs enligt tredje styc­ket.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om eller i ett enskilt fall besluta om att annan luft­fart än luft­fart i regel­bun­den tra­fik får utövas utan tra­fik­till­stånd, om det är lämp­ligt med hän­syn till luft­far­tens art eller omfatt­ning.

Med­de­lande och åter­kal­lande av tra­fik­till­stånd

11 §   Tra­fik­till­stånd med­de­las av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer.

När tra­fik­till­stånd med­de­las, får till­stån­det för­e­nas med vill­kor. Om till­stån­det med­de­las av rege­ringen, får sådana vill­kor beslu­tas av den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer.

Ett tra­fik­till­stånd eller tra­fik­rät­tig­he­ter enligt 10 § tredje styc­ket får åter­kal­las helt eller för viss tid eller begrän­sas, om till­stånds­ha­va­ren eller utö­va­ren av tra­fik­rät­tig­he­ten inte iakt­tar de före­skrif­ter eller vill­kor som gäl­ler för verk­sam­he­ten, eller det i övrigt finns sär­skilda skäl.

Övriga till­stånd

Till­stånd till inhyr­ning och uthyr­ning av luft­far­tyg

12 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får, om det behövs av hän­syn till flyg­sä­ker­he­ten eller annars till luft­far­ten inom svenskt område, med­dela före­skrif­ter om att det krävs till­stånd för att hyra in eller hyra ut ett luft­far­tyg.

Det som före­skrivs om drift­till­stånd i 2 och 4-7 §§ ska också gälla till­stånd som före­skrivs i denna para­graf.


8 kap. Vissa bestäm­mel­ser för luft­tra­fi­ken

Tra­fik­reg­ler

1 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. tra­fik vid luft­fart,
   2. vad som i övrigt ska iakt­tas vid luft­fart för att olyc­kor och olä­gen­he­ter ska und­vi­kas,
   3. flyg­vä­gar som luft­far­tyg ska följa inom svenskt område,
   4. begräns­ningar i använd­ningen av luft­rum i anslut­ning till sådana flyg­vä­gar, samt
   5. flyg­ningar över lan­dets grän­ser.

Skyl­dig­het att landa

2 §   När det krävs av hän­syn till all­män ord­ning och säker­het, får ett luft­far­tyg upp­ma­nas att landa. Upp­ma­ningen ska rik­tas till far­ty­gets befäl­ha­vare. Luft­far­ty­get ska då landa på den plats som anvi­sas. Om ingen anvis­ning läm­nas, ska land­ningen ske på när­maste lämp­liga flyg­plats inom lan­det.

Ett luft­far­tyg, som utan före­skri­vet till­stånd kom­mer in i ett sådant område som avses i 1 kap. 8 §, ska ome­del­bart lämna områ­det. Det inträf­fade ska sna­rast anmä­las till en flyg­tra­fik­led­nings­en­het. Om ingen annan anvis­ning läm­nas, ska luft­far­ty­get sna­rast möj­ligt landa enligt det som sägs i första styc­ket.

Om bestäm­mel­serna i första eller andra styc­ket inte följs, får luft­far­ty­gets fort­satta färd hind­ras.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om skyl­dig­het att landa.
Beslut i frå­gor som avses i denna para­graf med­de­las av den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer.

Trans­port av visst gods

3 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får av hän­syn till flyg­sä­ker­he­ten, luft­farts­skyd­det eller om det föl­jer av en inter­na­tio­nell över­ens­kom­melse som Sve­rige har till­trätt med­dela före­skrif­ter om eller i ett enskilt fall besluta om för­bud mot trans­port med luft­far­tyg av visst gods eller om vill­kor för sådan trans­port.

Bestäm­mel­ser som rör utför­sel av krigs­ma­te­riel finns i lagen (1992:1300) om krigs­ma­te­riel.

Bestäm­mel­ser om trans­port med luft­far­tyg av far­ligt gods finns i lagen (2006:263) om trans­port av far­ligt gods.

Luft­far­tygs­hand­lingar

4 §   Om inte annat sär­skilt före­skrivs i denna lag, får rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­dela före­skrif­ter om hand­lingar som ska med­fö­ras vid luft­fart (luft­far­tygs­hand­lingar).

5 §   Om någon för att kunna ta till vara sin rätt behö­ver ta del av inne­hål­let i en luft­far­tygs­hand­ling, ska han eller hon få det.

I det all­män­nas verk­sam­het gäl­ler i stäl­let bestäm­mel­serna i tryck­fri­hets­för­ord­ningen och offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400).

6 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om skyl­dig­het för dem som tjänst­gör ombord på luft­far­tyg att med­föra flyg­cer­ti­fi­kat och andra hand­lingar.


9 kap. Ansva­ret för ska­dor genom luft­fart

1 §   Bestäm­mel­ser om ansva­ret för ska­dor som genom luft­fart till­fo­gas per­so­ner eller egen­dom som inte trans­por­te­ras med luft­far­ty­get finns i lagen (1922:382) angå­ende ansva­rig­het för skada i följd av luft­fart.

2 §   Bestäm­mel­ser om skyl­dig­het för luft­tra­fik­fö­re­tag och luft­far­tygso­pe­ra­tö­rer att ha för­säk­ring för sådant ansvar som avses i 1 § finns i Europa-​

par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 785/2004 av den 21 april 2004 om för­säk­ringskrav för luft­tra­fik­fö­re­tag och luft­far­tygso­pe­ra­tö­rer.

3 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att det även i andra fall än som föl­jer av 2 § ska fin­nas för­säk­ring för ansvar enligt 1 §. För­säk­ringen får ersät­tas av någon mot­sva­rande säker­het som rege­ringen bestäm­mer.

4 §   Trans­port­sty­rel­sen ska utöva till­syn över att luft­tra­fik­fö­re­tag och luft­far­tygso­pe­ra­tö­rer full­gör de skyl­dig­he­ter som föl­jer av för­ord­ning (EG) nr 785/2004 i fråga om för­säk­ring för sådant ansvar som avses i 1 §.

Ett sådant bevis som avses i arti­kel 5.1 i för­ord­ningen ska ges in till Trans­port­sty­rel­sen.

5 §   Trans­port­sty­rel­sen får i fråga om sådana flyg­ningar över svenskt område och sådana mel­lan­land­ningar som avses i arti­kel 8.2 i för­ord­ning (EG) nr 785/2004 kräva bevis om gil­tig för­säk­ring.

6 §   Om någon som tjänst­gör på luft­far­tyg är ersätt­nings­skyl­dig för skada genom luft­fart som har upp­kom­mit genom hans eller hen­nes fel eller för­sum­melse i tjäns­ten, får rät­ten jämka ersätt­ningen med hän­syn till felets eller för­sum­mel­sens beskaf­fen­het, ska­dans stor­lek eller omstän­dig­he­terna i övrigt. Det­samma gäl­ler i fråga om andra med tjänst som har bety­delse för tra­fik­sä­ker­he­ten.

I fråga om ska­de­stånds­an­sva­ret för arbets­ta­gare gäl­ler 4 kap. 1 § ska­de­stånds­la­gen (1972:207).


10 kap. Flyg­rädd­nings­tjänst, bärg­ning, under­sök­ning av luft­fartso­lyc­kor och rap­por­te­ring av hän­del­ser

Flyg­rädd­nings­tjänst

1 §   Bestäm­mel­ser om flyg­rädd­nings­tjänst finns i lagen (2003:778) om skydd mot olyc­kor.

Ett luft­far­tygs ägare eller bru­kare och de som tjänst­gör på luft­far­tyg eller vid flyg­plat­ser eller andra anlägg­ningar för luft­far­ten är skyl­diga att delta i flyg­rädd­nings­tjäns­ten.
Rege­ringen med­de­lar före­skrif­ter om ersätt­ning av all­männa medel för del­ta­gan­det. I fråga om ersätt­ning vid per­sonska­dor gäl­ler bestäm­mel­serna om stat­ligt per­sonska­deskydd i 43, 87 och 88 kap. soci­al­för­säk­rings­bal­ken samt lagen (1977:266) om stat­lig ersätt­ning vid ide­ell skada m.m. Lag (2010:1310).

Bärg­ning

2 §   Den som bär­gar ett luft­far­tyg som har för­o­lyc­kats eller befin­ner sig i nöd och alla som med­ver­kar vid bärg­ningen har rätt till bär­gar­lön. Det­samma gäl­ler vid bärg­ning av gods ombord på ett sådant luft­far­tyg eller av något som hör till luft­far­ty­get eller god­set. I fråga om bär­gar­lö­nen tilläm­pas

bestäm­mel­serna i 16 kap. 3 § tredje och fjärde styc­kena, 5 § första styc­ket andra och tredje mening­arna, 6 § och 10 § tredje styc­ket sjö­la­gen (1994:1009). Den som i en sådan nödsi­tu­a­tion räd­dar män­ni­skor från luft­far­ty­get eller med­ver­kar vid deras rädd­ning har också rätt till en del av bär­gar­lö­nen. De sär­skilda kost­na­der som någon i övrigt har haft för beva­ran­det av ett luft­far­tyg eller av gods ska också ersät­tas, om kost­na­derna har varit nöd­vän­diga.

Den som del­tar i en bärg­ning trots ett uttryck­ligt och befo­gat för­bud av luft­far­ty­gets befäl­ha­vare, ägare eller, om luft­far­ty­get inte används av äga­ren, den som bru­kar det i äga­rens ställe har inte rätt till bär­gar­lön. Det­samma gäl­ler i fråga om ersätt­ning för kost­na­der för beva­rande av luft­far­tyg och gods.

Bestäm­mel­serna om bärg­ning i denna para­graf tilläm­pas inte på sådan bärg­ning som avses i 16 kap. 1 § 1 sjö­la­gen.

3 §   Den som har en ford­ran på bär­gar­lön eller ersätt­ning för kost­na­der enligt 2 § har luft­panträtt i luft­far­ty­get eller god­set med för­måns­rätt enligt 4 § 1 för­måns­rättsla­gen (1970:979), om bär­gar­lö­nen eller ersätt­ningen avser åtgär­der som har avslu­tats i Sve­rige.

En yngre ford­ran har före­träde fram­för en äldre. Ford­ringar som har upp­kom­mit på grund av samma hän­delse har lika rätt till betal­ning.

För att ett luft­far­tyg ska få lämna den plats där åtgär­derna för bärg­ningen eller beva­ran­det avslu­ta­des, eller för att äga­ren ska få ta god­set i besitt­ning, krävs att bor­ge­nä­rerna med­ger det. Detta gäl­ler dock inte, om bor­ge­nä­rerna har fått betalt för sina ford­ringar eller säker­het har ställts.

4 §   Luft­panträtt omfat­tar inte ersätt­ning som på grund av för­säk­ring eller av någon annan anled­ning beta­las för skada på luft­far­tyg eller gods.

5 §   Säljs luft­far­ty­get eller god­set exe­ku­tivt, upp­hör luft­panträt­ten sedan för­sälj­ningen har vun­nit laga kraft och köpe­summa beta­lats. Bor­ge­nä­rerna har rätt till betal­ning ur köpe­sum­man enligt bestäm­mel­serna i utsök­nings­bal­ken.

Luft­panträt­ten i god­set upp­hör, om det genom loss­ning ställs till avsän­da­rens eller mot­ta­ga­rens för­fo­gande. Om god­set läm­nas ut utan bor­ge­nä­rens till­stånd, sva­rar den som tar emot god­set för ford­ringen, om han eller hon kände till denna. Han eller hon sva­rar dock inte för mera än det värde som god­set hade vid loss­ningen.

6 §   Luft­panträt­ten i ett luft­far­tyg som är regi­stre­rat i Sve­rige upp­hör efter tre måna­der från den dag åtgär­derna för bärg­ningen eller beva­ran­det av luft­far­ty­get avslu­ta­des. Detta gäl­ler dock inte, om bor­ge­nä­rens anspråk på panträtt inom samma tid har anmälts till inskriv­nings­myn­dig­he­ten för anteck­ning i inskriv­nings­re­gist­ret för luft­far­tyg och dess­utom över­ens­kom­melse har träf­fats om panträt­tens belopp eller talan om panträt­ten har väckts i laga ord­ning.

Bestäm­mel­serna i första styc­ket gäl­ler också om luft­far­ty­get är regi­stre­rat i ett annat land som har biträtt den kon­ven­tion rörande inter­na­tio­nellt erkän­nande av rätt till luft­far­tyg som avslu­ta­des i Genève den 19 juni 1948 (Genèvekon­ven­tio­nen). Bor­ge­nä­rens anspråk på panträtt ska i sådant fall anmä­las hos den myn­dig­het som för inskriv­nings­re­gist­ret för luft­far­tyg.

Om luft­far­ty­get inte är regi­stre­rat eller om det är regi­stre­rat i ett annat land än som anges i andra styc­ket, upp­hör luft­panträt­ten efter ett år från den dag åtgär­derna för bärg­ningen eller beva­ran­det av luft­far­ty­get avslu­ta­des.
Detta gäl­ler dock inte, om inom samma tid över­ens­kom­melse har träf­fats om panträt­tens belopp eller talan om panträt­ten har väckts i laga ord­ning.

Under­sök­ning av luft­fartso­lyc­kor och till­bud

7 §   Bestäm­mel­ser om under­sök­ning från säker­hets­syn­punkt av luft­fartso­lyc­kor och till­bud till sådana olyc­kor finns i lagen (1990:712) om under­sök­ning av olyc­kor.

Rap­por­te­ring av hän­del­ser m.m.

8 §   I syfte att för­bättra flyg­sä­ker­he­ten ska hän­del­ser inom luft­fart rap­por­te­ras till behö­rig myn­dig­het.

Med hän­delse inom luft­fart avses i denna lag drifts­av­brott, defekt, fel eller annan onor­mal omstän­dig­het som har inver­kat eller kan inverka på flyg­sä­ker­he­ten, men som inte lett till sådana luft­fartso­lyc­kor eller till­bud som avses i lagen (1990:712) om under­sök­ning av olyc­kor.

9 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om vilka per­so­ner inom luft­fart som ska vara skyl­diga att rap­por­tera hän­del­ser enligt 8 §.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter om rap­por­te­ring av hän­del­ser.

10 §   En arbets­gi­vare får inte utsätta en arbets­ta­gare för repres­sa­lier på grund av att arbets­ta­ga­ren har rap­por­te­rat en hän­delse enligt denna lag.

Om en arbets­ta­gare utsätts för repres­sa­lier, ska arbets­gi­va­ren betala ska­de­stånd till arbets­ta­ga­ren för den för­lust som upp­kom­mer och för den kränk­ning som repres­sa­li­erna inne­bär.


11 kap. Sär­skilda bestäm­mel­ser

Avgångs­för­bud

1 §   Trans­port­sty­rel­sen eller den som sty­rel­sen utser får för­bjuda en flyg­ning och hindra ett luft­far­tyg från att avgå om det, när flyg­ningen ska påbör­jas, kan antas att luft­far­ty­get inte upp­fyl­ler de vill­kor som anges i denna lag eller som har fast­ställts med stöd av lagen. Det­samma gäl­ler när andra vill­kor som fast­ställts för flyg­ningen inte är upp­fyllda. Om någon annan än Trans­port­sty­rel­sen har med­de­lat beslu­tet, ska beslu­tet genast anmä­las till Trans­port­sty­rel­sen och prö­vas av denna.

2 §   Den som dri­ver en flyg­plats får hindra ett luft­far­tygs avgång om avgif­ter för använd­ningen av flyg­plat­sen och tjäns­terna för luft­far­ten, som avser luft­far­ty­gets senaste ankomst, uppe­håll och avgång, inte har beta­lats och säker­het inte har ställts.

Verk­stäl­lig­het av verk­sam­hets­för­bud

2 a §   Trans­port­sty­rel­sen får i fråga om ett luft­tra­fik­fö­re­tag med svenskt drift­till­stånd besluta om de begräns­ningar i före­ta­gets verk­sam­het som behövs för att verk­ställa ett verk­sam­hets­för­bud som Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen har beslu­tat enligt arti­kel 16.10 i Euro­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2003/87/EG av den 13 okto­ber 2003 om ett system för han­del med utsläpps­rät­ter för växt­hus­ga­ser inom gemen­ska­pen och om änd­ring av rådets direk­tiv 96/61/EG, i lydel­sen enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 421/2014.

Trans­port­sty­rel­sen ska under­rätta kom­mis­sio­nen om vid­tagna verk­stäl­lig­hets­åt­gär­der. Lag (2015:368).

Kvar­stad

3 §   I lagen (1939:6) om fri­het från kvar­stad för vissa luft­far­tyg finns bestäm­mel­ser om att kvar­stad inte får läg­gas på vissa luft­far­tyg.

Avgif­ter och andra ersätt­ningar för för­rätt­ningar

4 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om avgif­ter och andra ersätt­ningar för för­rätt­ningar och till­stånd enligt denna lag och före­skrif­ter som med­de­lats med stöd av lagen samt enligt EU- för­ord­ningar på den civila luft­far­tens område. Beslut om avgif­ter och andra ersätt­ningar som är för­fallna till betal­ning får verk­stäl­las enligt utsök­nings­bal­ken.

Av lagen (2014:140) med bemyn­di­gande att med­dela vissa före­skrif­ter om mark­nads­kon­troll av varor och annan när­lig­gande till­syn fram­går att före­skrif­ter om avgif­ter för mark­nads­kon­troll enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om mark­nads­kon­troll och över­ens­stäm­melse för pro­duk­ter och om änd­ring av direk­tiv 2004/42/EG och för­ord­ning­arna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011 får med­de­las.
Lag (2022:1121).

Radi­o­an­lägg­ningar

5 §   I lagen (2022:482) om elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion finns sär­skilda bestäm­mel­ser om använd­ning av radi­o­an­lägg­ningar ombord på luft­far­tyg och inom mar­k­or­ga­ni­sa­tio­nen.
Lag (2022:497).


12 kap. Till­syn, över­kla­gande m.m.

Till­syn

1 §   Den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer utö­var till­syn över att bestäm­mel­serna i 1-8, 10 och 11 kap. och de före­skrif­ter som med­de­lats med stöd av dessa bestäm­mel­ser följs.
Till­syn­såt­gär­der får även vid­tas stick­provs­vis.

Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att den myn­dig­het som avses i första styc­ket får anlita någon annan vid till­sy­nen.

I den utsträck­ning det behövs för till­syn enligt första styc­ket ska där avsedd myn­dig­het och annan som myn­dig­he­ten anli­tar för till­sy­nen ges ome­del­bart till­träde till luft­far­tyg, flyg­plat­ser, anlägg­ningar, loka­ler och andra objekt. Denna rätt omfat­tar inte bostä­der.

Rege­ringen eller, efter rege­ring­ens bemyn­di­gande, Trans­port­sty­rel­sen får ingå avtal med annat land om att till­sy­nen över svenska luft­far­tyg samt till­sy­nen i övrigt över luft­vär­dig­he­ten och luft­far­tygs­un­der­hål­let ska utövas av det andra lan­det. Lag (2011:868).

2 §   Den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer utö­var till­syn över att den som har skyl­dig­he­ter enligt artik­larna 5-11 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 1107/2006 om rät­tig­he­ter i sam­band med flyg­re­sor för per­so­ner med funk­tions­hin­der och per­so­ner med ned­satt rör­lig­het föl­jer dessa bestäm­mel­ser.

Till­syns­myn­dig­he­ten enligt första styc­ket får med­dela de före­läg­gan­den som behövs för att bestäm­mel­serna ska föl­jas.

3 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om att den som står under till­syn enligt denna lag ska

lämna de upp­gif­ter som till­syns­myn­dig­he­ten behö­ver för att kunna utöva till­syn.

Mark­nads­kon­troll

3 a §   Bestäm­mel­ser om mark­nads­kon­troll finns i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om mark­nads­kon­troll och över­ens­stäm­melse för pro­duk­ter och om änd­ring av direk­tiv 2004/42/EG och för­ord­ning­arna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011.

Den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer är mark­nads­kon­troll­myn­dig­het. Lag (2022:1121).

3 b §   Vid mark­nads­kon­troll enligt för­ord­ning (EU) 2019/1020 har mark­nads­kon­troll­myn­dig­he­ten befo­gen­het
   1. att enligt arti­kel 14.4 a-14.4 c kräva att eko­no­miska aktö­rer ska till­han­da­hålla hand­lingar, spe­ci­fi­ka­tio­ner, data eller upp­gif­ter,
   2. att enligt arti­kel 14.4 d utföra oan­mälda inspek­tio­ner på plats och fysiska kon­trol­ler av pro­duk­ter,
   3. att enligt arti­kel 14.4 e få till­träde till loka­ler, mark eller trans­port­me­del,
   4. att enligt arti­kel 14.4 f inleda under­sök­ningar på eget ini­ti­a­tiv,
   5. att enligt arti­kel 14.4 g kräva att eko­no­miska aktö­rer ska vidta lämp­liga åtgär­der för att få en bris­tande över­ens­stäm­melse att upp­höra eller att eli­mi­nera en risk,
   6. att enligt arti­kel 14.4 h själv vidta åtgär­der,
   7. att enligt arti­kel 14.4 j inför­skaffa, inspek­tera och demon­tera varu­pro­ver, och
   8. att enligt arti­kel 14.4 k kräva att inne­håll på ett onli­ne­gräns­snitt ska avlägs­nas, att en var­ning ska visas eller att åtkoms­ten ska begrän­sas.

Mark­nads­kon­troll­myn­dig­he­ten får inför­skaffa ett varu­prov under dold iden­ti­tet enligt arti­kel 14.4 j i för­ord­ning (EU) 2019/1020 endast om det är nöd­vän­digt för att syf­tet med kon­trol­len ska upp­nås. Myn­dig­he­ten ska under­rätta den eko­no­miska aktö­ren om att inför­skaf­fan­det har skett under dold iden­ti­tet, så snart det går utan att syf­tet med åtgär­den går för­lo­rat.

Befo­gen­he­ten enligt första styc­ket 8 gäl­ler inte i fråga om data­ba­ser som omfat­tas av tryck­fri­hets­för­ord­ning­ens eller ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gens skydd.

När änd­rade för­hål­lan­den ger anled­ning till det, ska mark­nads­kon­troll­myn­dig­he­ten besluta att en sådan skyl­dig­het som avses i första styc­ket 8 inte längre ska gälla.
Lag (2022:1121).

3 c §   Mark­nads­kon­troll­myn­dig­he­ten får besluta de före­läg­gan­den som behövs för att för­ord­ning (EU) 2019/1020 ska föl­jas.
Lag (2022:1121).

3 d §   Ett beslut om före­läg­gande enligt 3 b eller 3 c § får för­e­nas med vite. Lag (2022:1121).

3 e §   Mark­nads­kon­troll­myn­dig­he­ten får, när den fat­tar beslut enligt 3 b eller 3 c §, bestämma att beslu­tet ska gälla ome­del­bart. Lag (2022:1121).

3 f §   Polis­myn­dig­he­ten ska på begä­ran av mark­nads­kon­troll­myn­dig­he­ten lämna den hjälp som behövs för att mark­nads­kon­troll­myn­dig­he­ten ska kunna vidta åtgär­der enligt 3 b §.

Hjälp enligt första styc­ket får begä­ras endast om
   1. det på grund av sär­skilda omstän­dig­he­ter kan befa­ras att åtgär­den inte kan utfö­ras utan att en polis­mans sär­skilda befo­gen­he­ter enligt 10 § polisla­gen (1984:387) behö­ver till­gri­pas, eller
   2. det annars finns syn­ner­liga skäl.
Lag (2022:1121).

3 g §   Den som har tagit befatt­ning med ett ärende som gäl­ler mark­nads­kon­troll enligt denna lag får inte obe­hö­ri­gen röja eller utnyttja vad denne har fått veta om någons affärs-​ eller drift­för­hål­lan­den.

I det all­män­nas verk­sam­het tilläm­pas i stäl­let bestäm­mel­serna i offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400).
Lag (2022:1121).

Över­kla­gande

4 §   En för­valt­nings­myn­dig­hets beslut enligt denna lag eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol, om inte annat föl­jer av 5 §.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten i mål som avses i första styc­ket och i mål som avses i 4 kap. 28 §.

5 §   En för­valt­nings­myn­dig­hets beslut i frå­gor som rör tra­fik­till­stånd får över­kla­gas till rege­ringen.

Ett beslut enligt 4 kap. 19 § andra styc­ket om erin­ran, enligt 4 kap. 21 § om omhän­der­ta­gande av flyg­cer­ti­fi­kat eller ett före­läg­gande enligt 4 kap. 25 § första styc­ket får inte över­kla­gas.

Ett före­läg­gande enligt 4 kap. 25 § får prö­vas av all­män för­valt­nings­dom­stol endast i sam­band med pröv­ning av frå­gan om åter­kal­lelse på grund av att före­läg­gan­det inte har följts. Ett före­läg­gande enligt 4 kap. 29 § får över­kla­gas endast i sam­band med ett över­kla­gande av det beslut genom vil­ket målet avgörs. Lag (2018:838).

6 §   Ett beslut enligt denna lag eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen gäl­ler ome­del­bart, om inte annat anges i beslu­tet.

7 §   En för­valt­nings­myn­dig­hets beslut om till­stånd att inrätta och driva flyg­plat­ser får över­kla­gas av en sådan ide­ell för­e­ning eller annan juri­disk per­son som avses i 16 kap. 13 § mil­jö­bal­ken. Lag (2010:896).

All­mänt bemyn­di­gande

8 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela de ytter­li­gare före­skrif­ter i de avse­en­den som behand­las i lagen och som gäl­ler skydd för liv, per­son­lig säker­het eller hälsa eller tra­fik.

Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att den myn­dig­het som avses i första styc­ket får över­lämna för­valt­nings­upp­gift som anslu­ter till före­skrif­terna till någon annan, även om upp­gif­ten inne­fat­tar myn­dig­hets­ut­öv­ning.

Krig eller krigs­fara

9 §   Är Sve­rige i krig eller krigs­fara får rege­ringen, i den utsträck­ning rådande för­hål­lan­den krä­ver det, med­dela före­skrif­ter om eller i ett enskilt fall besluta om undan­tag från bestäm­mel­serna i denna lag och från andra för­fatt­ningar som avser luft­far­ten. Rege­ringen får då med­dela de före­skrif­ter som behövs.

Det­samma gäl­ler, om det råder sådana utomor­dent­liga för­hål­lan­den som är för­an­ledda av krig eller av krigs­fara som Sve­rige har befun­nit sig i.

Om rege­ringen i andra fall än då Sve­rige är i krig har med­de­lat före­skrif­ter enligt denna para­graf, ska före­skrif­terna under­stäl­las riks­da­gens pröv­ning inom en månad efter det att de har beslu­tats. Om någon sådan under­ställ­ning inte sker eller om före­skrif­terna inte god­känns av riks­da­gen inom två måna­der från under­ställ­ningen, upp­hör före­skrif­terna att gälla.


13 kap. Ansvars­be­stäm­mel­ser m.m.

Ansvars­be­stäm­mel­ser

1 §   Den som upp­såt­li­gen eller av grov oakt­sam­het manö­vre­rar ett luft­far­tyg på ett sådant sätt att and­ras liv eller egen­dom utsätts för fara döms för vårds­lös­het i flyg­tra­fik till böter eller fäng­else i högst sex måna­der.

Är brot­tet grovt döms till fäng­else i högst två år.

2 §   Den som manö­vre­rar ett luft­far­tyg eller i övrigt ombord på ett luft­far­tyg full­gör en upp­gift av väsent­lig bety­delse för flyg­sä­ker­he­ten efter att ha inta­git alko­hol i så stor mängd att alko­hol­kon­cent­ra­tio­nen under eller efter full­gö­ran­det av upp­gif­terna upp­går till minst 0,2 pro­mille i blo­det eller 0,10 mil­li­gram per liter i utand­nings­luf­ten döms för flyg­fyl­leri till böter eller fäng­else i högst sex måna­der. Det­samma gäl­ler den som utö­var tjänst som anges i 6 kap. 20 §.

För flyg­fyl­leri enligt första styc­ket döms också den som manö­vre­rar ett luft­far­tyg eller i övrigt ombord på ett luft­far­tyg full­gör en upp­gift av väsent­lig bety­delse för flyg­sä­ker­he­ten eller som utö­var tjänst som anges i 6 kap. 20 § efter att ha inta­git nar­ko­tika som avses i 8 § nar­ko­ti­ka­straff­la­gen (1968:64) i så stor mängd att det under eller efter full­gö­ran­det av upp­gif­terna finns något nar­ko­tiskt ämne kvar i blo­det. Detta gäl­ler dock inte om nar­ko­ti­kan inta­gits i enlig­het med läka­res eller annan behö­rig recep­tut­fär­da­res ordi­na­tion.

För flyg­fyl­leri enligt första styc­ket döms också den som manö­vre­rar ett luft­far­tyg eller i övrigt ombord på ett luft­far­tyg full­gör en upp­gift av väsent­lig bety­delse för flyg­sä­ker­he­ten eller som utö­var tjänst som anges i 6 kap. 20 § och då är så påver­kad av alko­hol eller något annat medel att det kan antas att han eller hon inte kan full­göra sina upp­gif­ter på ett betryg­gande sätt. Lag (2019:353).

3 §   Är ett brott som avses i 2 § att anse som grovt döms för grovt flyg­fyl­leri till fäng­else i högst två år. Vid bedö­mande av om brot­tet är grovt ska det sär­skilt beak­tas om gär­nings­man­nen
   1. har haft en alko­hol­kon­cent­ra­tion som upp­gått till minst 1,0 pro­mille i blo­det eller 0,50 mil­li­gram per liter i utand­nings­luf­ten,
   2. annars har varit avse­värt påver­kad av alko­hol eller något annat medel, eller
   3. full­gjort sin upp­gift på ett sätt som inne­bu­rit påtag­lig fara för flyg­sä­ker­he­ten.

4 §   Till böter eller fäng­else i högst sex måna­der döms den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het
   1. bry­ter mot före­skrif­ter som rege­ringen har med­de­lat med stöd av 1 kap. 6 § tredje styc­ket om att ett luft­far­tyg av mil­jöskäl inte får använ­das inom svenskt område,
   2. bry­ter mot 1 kap. 7 § första styc­ket genom att fram­föra ett civilt luft­far­tyg i över­ljuds­fart och något undan­tag från för­bu­det inte har läm­nats enligt 1 kap. 7 § andra styc­ket,
   3. bry­ter mot för­bud eller före­skrif­ter om restrik­tions­om­rå­den som rege­ringen har med­de­lat med stöd av 1 kap. 8 §,
   4. läm­nar orik­tiga upp­gif­ter vid ansö­kan eller anmä­lan enligt 2 kap.,
   5. fram­för ett luft­far­tyg som inte är märkt enligt 2 kap. 13 §, eller enligt före­skrif­ter som rege­ringen har med­de­lat med stöd därav,
   6. bry­ter mot 3 kap. 1 § första styc­ket första meningen genom att använda ett luft­far­tyg som inte är luft­vär­digt eller mil­jö­vär­digt,
   7. till­ver­kar eller utför underhålls-​, reparations-​ eller änd­rings­ar­be­ten på luft­far­tyg, till­be­hör eller reserv­de­lar till luft­far­tyg utan till­stånd,
   8. bry­ter mot bestäm­mel­ser om behö­rig­hets­hand­lingar i 4 kap. 1, 2, 3, 4 eller 5 § eller mot före­skrif­ter som rege­ringen har med­de­lat med stöd därav,
   9. vid tjänst­gö­ring ombord på luft­far­tyg inte föl­jer befäl­ha­va­rens order,
   10. som pas­sa­ge­rare inte åtly­der vad befäl­ha­va­ren bestäm­mer om ord­ningen ombord,
   11. bry­ter mot 5 kap. 7 § genom att som befäl­ha­vare på ett luft­far­tyg som råkat i nöd inte göra vad som rim­li­gen kan krä­vas för att rädda ombord­va­rande, luft­far­tyg och gods,
   12. bry­ter mot 6 kap. 5 § genom att inrätta eller bygga om en flyg­plats utan före­skri­vet till­stånd eller 8 § genom att ta i bruk en flyg­plats innan den har god­känts och med­de­lats drift­till­stånd,
   13. bry­ter mot före­skrif­ter om till­ståndskrav för andra anlägg­ningar för luft­far­ten än flyg­plat­ser som rege­ringen har med­de­lat med stöd av 6 kap. 12 §,
   14. bry­ter mot 6 kap. 19 § första styc­ket genom att arbeta som flyg­le­dare i flyg­tra­fik­led­nings­tjänst eller flyg­tek­ni­ker utan att ha ett gäl­lande cer­ti­fi­kat för arbe­tet när sådant cer­ti­fi­kat är före­skri­vet,
   15. utö­var luft­farts­verk­sam­het utan före­skri­vet till­stånd enligt 7 kap. 1 eller 8 §, 9 § första styc­ket eller 10 § första styc­ket,
   16. utö­var luft­farts­verk­sam­het utan till­stånd som rege­ringen har före­skri­vit med stöd av 7 kap. 10 § andra styc­ket eller 12 §,
   17. vid utö­vande av luft­fart åsi­do­sät­ter de vill­kor som har med­de­lats med stöd av 7 kap. 4 § första styc­ket, 8 § andra styc­ket, 9 § fjärde styc­ket eller 11 § andra styc­ket, eller
   18. inte lan­dar enligt det som sägs i 8 kap. 2 §.

Till påföljd döms inte den som av oakt­sam­het begår gär­ning som avses i första styc­ket 9.

5 §   Till böter eller fäng­else i högst sex måna­der döms den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het bry­ter mot Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning

(EG) nr 1008/2008 av den 24 sep­tem­ber 2008 om gemen­samma reg­ler för till­han­da­hål­lande av luft­tra­fik i gemen­ska­pen genom att
   1. utföra luft­trans­port utan nöd­vän­dig ope­ra­tiv licens,
   2. inte inhämta ett för­hands­god­kän­nande enligt arti­kel 13 i för­ord­ningen, eller
   3. utföra luft­trans­port på en flyg­linje för vil­ken all­män tra­fik­plikt gäl­ler och annan med­de­lats till­stånd med ensam­rätt enligt arti­kel 16 i för­ord­ningen.

6 §   Till böter döms den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het
   1. läm­nar orik­tiga upp­gif­ter i ett ärende som rör inne­hav av cer­ti­fi­kat eller behö­rig­hets­be­vis eller frå­gan om annan behö­rig­het, eller vid annan till­syn över behö­rig­he­ten,
   2. bry­ter mot 5 kap. 2 § genom att inte se till att ett luft­far­tyg är beman­nat på före­skri­vet sätt,
   3. bry­ter mot före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 6 kap. 19 § andra styc­ket 1.

Till böter döms också den som i andra fall än som anges i 1-4 §§ upp­såt­li­gen för­sum­mar någon skyl­dig­het enligt 1, 2, 3, 4, 5, 6 eller 8 kap.

7 §   Om en gär­ning har begåtts av ringa oakt­sam­het, döms inte till ansvar enligt denna lag.

8 §   Bestäm­mel­ser om ansvar för den som bry­ter mot tyst­nads­plik­ten i 6 kap. 14 § första styc­ket eller 12 kap. 3 g § finns i 20 kap. 3 § brotts­bal­ken. Lag (2022:1121).

9 §   Till ansvar enligt denna lag döms inte om gär­ningen är belagd med straff i brotts­bal­ken, eller om gär­ningen utgör över­trä­delse av ett före­läg­gande eller för­bud som för­e­nats med vite.

10 §   Har någon i fall som avses i 5 kap. 5 § bru­kat större våld än i varje fall är med­gi­vet, ska han eller hon ändå inte dömas till ansvar, om omstän­dig­he­terna var sådana att han eller hon svår­li­gen kunde besinna sig. Om gär­ningen anses brotts­lig, får dömas till lind­ri­gare straff än vad som annars är före­skri­vet.

Doms­rätt

11 §   Även om det inte finns doms­rätt enligt 2 kap. 3 § brotts­bal­ken är svensk dom­stol behö­rig att döma över brott som avses i 1-3 §§, 4 § första styc­ket 6, 8-11 och andra styc­ket, 5 §, 6 § första styc­ket 2 och andra styc­ket samt 7, 9 och 13 §§, om den som har begått brot­tet befin­ner sig här i lan­det och brot­tet begåtts
   1. vid utö­vande av luft­farts­verk­sam­het med ett utländskt luft­far­tyg som används inom ramen för ett svenskt drift­till­stånd, eller
   2. ombord på sådant luft­far­tyg.

Åtal får väc­kas utan för­ord­nande enligt 2 kap. 7 § brotts­bal­ken. Lag (2021:1036).

För­ver­kande

12 §   Om äga­ren eller någon som är i äga­rens ställe upp­såt­li­gen begår eller med­ver­kar till en sådan gär­ning som anges i 4 § första styc­ket 1, 2 eller 3, får luft­far­ty­get för­kla­ras för­ver­kat, om det behövs för att före­bygga brott eller om det i övrigt finns sär­skilda skäl. Detta gäl­ler dock inte, om för­ver­kande är uppen­bart oskä­ligt. Om luft­far­ty­get inte finns i behåll, får vär­det för­kla­ras för­ver­kat.

Första styc­ket gäl­ler inte mot den som i god tro har för­vär­vat luft­far­ty­get eller någon sär­skild rätt till det.

Vite

13 §   Ett före­läg­gande eller ett för­bud som myn­dig­het med­de­lar enligt denna lag, eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av denna lag, får för­e­nas med vite.


14 kap. Mili­tär luft­fart och annan luft­fart för stats­än­da­mål

Defi­ni­tio­ner

1 §   I denna lag bety­der
   1. stats­luft­fart: mili­tär luft­fart och annan luft­fart för stats­än­da­mål,
   2. mili­tär luft­fart: all verk­sam­het inom det mili­tära luft­farts­sy­ste­met,
   3. mili­tära luft­farts­sy­ste­met: ett luft­farts­sy­stem för mili­tär verk­sam­het som inne­fat­tar system för flyg­drift, flyg­plat­ser och flyg­ba­ser samt för luft­rum,
   4. annan luft­fart för stats­än­da­mål: luft­fart för stats­än­da­mål som inte är mili­tär luft­fart. Lag (2013:818).

Mili­tär luft­fart

2 §   För mili­tär luft­fart gäl­ler endast bestäm­mel­serna i
   1. 5 kap. 1-6 samt 8 och 9 §§ om luft­far­tygs befäl­ha­vare och besätt­ning samt tjänst­gö­ring ombord,
   2. 6 kap. 13, 19 och 20 §§ om flyg­tra­fik­tjänst,
   3. 8 kap. 3 § om trans­port av visst gods,
   4. 9 kap. 6 § om jämk­ning av ersätt­ning,
   5. 10 kap. 2 § första och tredje styc­kena och 7 § om bärg­ning och under­sök­ning av olyc­kor och till­bud,
   6. 12 kap. 8 § första styc­ket om rätt att med­dela före­skrif­ter och 9 § om krig eller krigs­fara samt
   7. 13 kap. 2 och 3 §§, 4 § första styc­ket 9 och 10 samt 10 § om vissa straff­be­stäm­mel­ser.

Rege­ringen med­de­lar före­skrif­ter om till vil­ken myn­dig­het en anmä­lan enligt 5 kap. 4 § andra styc­ket ska göras.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter i övrigt, eller i ett enskilt fall besluta, om mili­tär luft­fart i de ämnen som anges i denna lag och som inte måste med­de­las i lag. Lag (2013:818).

3 §   Rege­ringen med­de­lar före­skrif­ter om att en stat­lig myn­dig­het ska bedriva mili­tär luft­fart.

För att annan än sta­ten ska få bedriva verk­sam­het inom det mili­tära luft­farts­sy­ste­met krävs till­stånd. Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer beslu­tar om till­stånd och om avgif­ter för till­stånds­giv­ning samt får med­dela före­skrif­ter i dessa avse­en­den. Lag (2013:818).

4 §   Om den som har ett till­stånd inom det mili­tära luft­farts­sy­ste­met i väsent­lig grad åsi­do­sät­ter före­skrif­terna för verk­sam­he­ten, ska till­stån­det åter­kal­las av den myn­dig­het som har med­de­lat det. Ett till­stånd ska också åter­kal­las, om det måste antas att inne­ha­va­ren inte kan upp­rätt­hålla verk­sam­he­ten. Om det är till­räck­ligt för att upp­rätt­hålla flyg­sä­ker­he­ten, får ett till­stånd, i stäl­let för att åter­kal­las, begrän­sas till att gälla viss del av det mili­tära luft­farts­sy­ste­met eller till att gälla under vissa för­ut­sätt­ningar.

Ett till­stånd ska åter­kal­las tills vidare i avvak­tan på ett slut­ligt avgö­rande av åter­kal­lel­se­frå­gan, om det på san­no­lika skäl kan antas att till­stån­det kom­mer att åter­kal­las slut­ligt.

Om det på san­no­lika skäl kan antas att till­stån­det kom­mer att begrän­sas slut­ligt, får det begrän­sas tills vidare i avvak­tan på ett slut­ligt avgö­rande.

Den som har ett till­stånd ska anmäla om något inträf­far som med­för att kra­ven för utfär­dande av till­stånd inte längre är upp­fyllda. Lag (2013:818).

5 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter, eller i ett enskilt fall besluta, om utländsk mili­tär luft­fart i Sve­rige. Lag (2024:548).

Annan luft­fart för stats­än­da­mål

6 §   För annan luft­fart för stats­än­da­mål gäl­ler bestäm­mel­serna i denna lag utom
   1. 7 kap. om till­stånd att bedriva luft­fart,
   2. 9 kap. 2-5 §§ om ansvar för ska­dor genom luft­fart,
   3. 10 kap. 3-6 §§ om luft­panträtt,
   4. 11 kap. 4 § om avgif­ter och andra ersätt­ningar för för­rätt­ningar,
   5. 12 kap. 1 och 4-7 §§ om till­syn och över­kla­gande, samt
   6. 14 kap. 2-5 §§ om mili­tär luft­fart.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter eller i ett enskilt fall besluta om sådan luft­fart som anges i första styc­ket. Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får även i ett enskilt fall besluta om undan­tag från bestäm­mel­serna i 1-6 och 8 kap.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter eller i ett enskilt fall besluta om utländsk luft­fart som sam­ver­kar med svensk annan luft­fart för stats­än­da­mål. Lag (2013:818).

Gemen­samma bestäm­mel­ser för stats­luft­fart

Till­syn

7 §   Den eller de myn­dig­he­ter som rege­ringen bestäm­mer utö­var till­syn över att bestäm­mel­serna om stats­luft­fart i denna lag och före­skrif­ter som med­de­lats med stöd av lagen följs.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter i övrigt om till­syn. Lag (2013:818).

8 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om avgift för till­syn enligt denna lag eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen. Lag (2013:818).

9 §   En till­syns­myn­dig­het har rätt att på begä­ran få de upp­gif­ter som behövs för till­sy­nen enligt denna lag eller enligt före­skrif­ter som med­de­lats med stöd av lagen, samt, om det behövs för till­sy­nen, ome­del­bart få till­träde till luft­far­tyg, flyg­plat­ser, anlägg­ningar, loka­ler och andra objekt. Denna till­trä­des­rätt omfat­tar inte bostä­der.
Lag (2013:818).

Över­läm­nande av för­valt­nings­upp­gift

10 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att en myn­dig­het som avses i 14 kap. 2 eller 6 § får över­lämna en för­valt­nings­upp­gift som föl­jer av rege­ring­ens eller myn­dig­he­tens före­skrif­ter och som gäl­ler skydd för liv, per­son­lig säker­het eller hälsa eller tra­fik till någon annan även om upp­gif­ten inne­fat­tar myn­dig­hets­ut­öv­ning.

Rege­ringen får även med­dela före­skrif­ter om att en myn­dig­het som avses i 14 kap. 2 § får över­lämna en för­valt­nings­upp­gift som gäl­ler flyg­strids­led­ning till en behö­rig myn­dig­het i Nato eller i en stat som är med­lem i Nato även om upp­gif­ten inne­fat­tar myn­dig­hets­ut­öv­ning. Lag (2024:548).

Till­träde till svenskt område

11 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om till­träde till svenskt område för utländsk stats­luft­fart. Lag (2013:818).

Övriga bestäm­mel­ser

12 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter, eller i ett enskilt fall besluta, om sådan luft­fart som utförs i Sve­rige av en annan stat, eller ett före­tag med säte i en annan stat, och som avser under­håll, modi­fi­e­ring eller utprov­ning för mili­tära ända­mål. Lag (2013:818).

13 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får om det finns sär­skilda skäl med­dela före­skrif­ter om, eller i ett enskilt fall besluta, att viss luft­fart ska följa reg­lerna för mili­tär luft­fart eller för annan luft­fart för stats­än­da­mål. Lag (2013:818).

14 §   Rege­ringen får, om det finns sär­skilda skäl, i ett enskilt fall besluta om undan­tag från bestäm­mel­serna om stats­luft­fart och då med­dela de vill­kor som behövs.
Lag (2013:818).

Över­kla­gande

15 §   En för­valt­nings­myn­dig­hets beslut enligt detta kapi­tel eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av detta kapi­tel och som inte gäl­ler mili­tär luft­fart över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.

Beslut enligt detta kapi­tel eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av detta kapi­tel och som gäl­ler mili­tär luft­fart över­kla­gas hos rege­ringen.
Lag (2013:818).

16 §   Beslut enligt detta kapi­tel gäl­ler ome­del­bart om inte annat anges i beslu­tet. Lag (2013:818).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2010:500
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 sep­tem­ber 2010. Genom lagen upp­hävs luft­fartsla­gen (1957:297). Äldre bestäm­mel­ser ska fort­satt gälla för avgif­ter som är hän­för­liga till tiden före ikraft­trä­dan­det.
   2. Cer­ti­fi­kat, till­stånd och god­kän­nan­den som har med­de­lats enligt luft­fartsla­gen (1957:297) och med stöd av den med­de­lade före­skrif­ter, ska fort­sätta att gälla enligt sitt inne­håll. Frå­gor om för­ny­else av ett äldre cer­ti­fi­kat, till­stånd eller god­kän­nande ska dock prö­vas enligt den nya lagen, lik­som åter­kal­lelse av ett cer­ti­fi­kat, till­stånd eller god­kän­nande eller väg­ran att god­känna ett till­stånd om den hän­delse som lig­ger till grund för ingri­pan­det har ägt rum sedan lagen har trätt i kraft.

JP Info­nets tjäns­ter inom trans­port och tra­fik

JP Info­nets tjäns­ter inom trans­port och tra­fik

Arbe­tar du med frå­gor som rör trans­port och tra­fik? I JP Info­nets tjäns­ter hit­tar du det juri­diska grund­ma­te­rial du behö­ver som besluts­un­der­lag samt den senaste prax­isut­veck­lingen snabbt ana­ly­se­rad och kom­men­te­rad. Se allt inom trans­port och tra­fik.