SFS 1986:166

Lag

om ändring i luftfartslagen (1957:297);

utfärdad den 27 februari 1986.

Enligt riksdagens beslut' föreskrivs i fråga om luftfartslagen (195 7:297)^

dels att 2 kap. 6, 7 och 13§§, 6 kap. 10§ och 13 kap. 7-13 §§ skall

upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 6 kap. 10 § skall utgå,
dels att nuvarande 1 kap. 5 § skall betecknas 1 kap . 8 § och ha nedan

angivna lydelse,

dels att nuvarande 3 kap. 10 a § skall betecknas 3 kap. 11 § och ha nedan

angivna lydelse,

dels att 1 k ap. l-4§§, 2 kap. 1, 3-5, 9-12 och 14-16§§, 3 kap. 1-

10§§, 4 kap. l-9§§, 5 kap. 1-4 och 5-11 §§, 6 kap. 1-9 och 11-16§§, 7

kap., 8 kap. 1-4 och 5-9§§, 9-12 kap., 13 kap. l-6§§, 14 kap. l-4§§

samt 15 kap., rubrikerna till första och andra avdelningen, rubrikerna till
2-7,9-11 samt 13 och 14 kap., rubrikerna närmast före 2 kap. 1,12 och 16
§§, 6 kap. 4 och 9§§ samt 9 kap. 3, 12, 17, 31 och 37 §§ skall ha nedan
angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas nya bestämmelser, 1 ka p. 5-7§§, 2 kap.

lla§, 4 k ap. 10-28§§, 5 kap. 4a§, 8 kap. 4a och 4b§§ och 14 kap. 5§

samt närmast fö re 6 kap. 8 och 11 §§ samt 13 kap. 1 och 6§§ nya rubriker

av nedan angivna lydelse .

Lagen komm er därför att ha följande lydelse från och med den dag då

denna lag träder i kr aft.

SFS 1986:166

Utkom från trycket

den 22 april 1986
Omtryck

' Prop. 1984/85:212, TU 1985/86:6, rskr. 1985/86:71.

^ Lagen omtryckt 1979:643.

279

¬

SFS 1986:166

280

FÖRSTA AVDELNINGEN

Civil luftfart

1 kap.
Inledande bestämmelser

1 § Luftfart får i Sverige äga rum bara på de villkor, som följer av denna

lag, av bestämmelser som har meddelats med stöd av denna lag eller av
andra lagar eller förordningar. Lag (1986:166).

2 § Luftfart får äga rum med svenska luftfartyg. Med luftfartyg som har

nationalitet i en annan stat får luftfart äga rum endast om det har träffats

avtal med den an dra staten om rätt till luftfart inom svenskt område.

Om det finns särskilda skäl far regeringen eller den myndighet regering­

en bestämmer medge att luftfart äger r um även med andra luftfartyg och
bestämma på vilka villkor detta får sk e. Lag (1986:166).

2 a § Luftfartyg får inte inom svenskt område framföras med överljuds-
fart.

Om det finns synnerliga skäl, får regeringen eller den myndighet rege­

ringen bestämmer medge undantag från förbudet. I samband därmed får

anges på vilka villkor luftfarten får äga rum. Lag (1986:166).

3 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får av militära

skäl föreskriva inskränkningar av eller förbud mot luftfart inom viss del av
riket. Sådana föreskrifter far också meddelas av regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer, om det behövs av hänsyn till allmän

ordning och säkerhet eller till natur - eller miljövård. Föreskrifter om för­

bud som meddelas av annan myndighet än regeringen får avse högst två
veckor.

Under utomordentliga förhållanden eller när det i övrigt krävs av hänsyn

till allmän säkerhet får regeringen tillfälligt föreskriva inskränkningar av
eller förbud mot luftfart inom hela riket. Lag (1986:166).

4 § När inte annat följer av denna lag skall den gälla för svenska luftfar­
tyg även vid luftfart utom riket, om detta är förenligt med den främmande
lag som är tillämplig.

Bestämmelserna i 9 kap. gäller också vid luftfart utom riket med utländ­

ska luftfartyg, i den mån det följer av avtal med andra stater eller av

allmänna rättsgrundsatser. Lag (1986:166).

5 § De bestämmelser i denna lag som gäller i fråga om luftfartyg som är
registrerade i en annan stat skall på motsvarande sätt tillämpas i fråga om
luftfartyg som är registrerade hos en internationell organisation. Lag

(1986:166).

6 § Regeringen får föreskriva att sådana bestämm elser i denna lag och

med stöd av denna lag utfärdade föreskrifter som avser skydd för liv,

personlig säkerhet eller hälsa samt trafik skall, om detta är förenligt med

lagen i registreringsstaten, tillämpas på utländska luftfartyg som innehas
med nyttjanderätt av s venska brukare. Lag (1986:166).

¬

7 § Regeringen får beträffande svenska luftfartyg som innehas med nytt-

SFS 1986:166

janderätt av utländska brukare föreskriva undantag från sådana bestäm­

melser i denna lag och med stöd av denna lag utfärdade föreskrifter som

avser skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa samt trafik. Lag

(1986:166).

I 8 § Om atomskador gäller särskilda bestämmelser. Lag (1986:166).

2 kap.

I Registrering, nationalitet och märkning

I Registreringen

1 § Luftfartsverket för register över luftfartyg (luftfartygsregister).

Om inskrivning av rätt till luftfartyg och om vissa internationella förhål­

landen beträffande rätt till luftfartyg finns det särskilda bestämmelser. Lag

(1986:166).

2 § Ett luftfartyg får registreras i Sverig e bara om det ägs av svenska
staten, svensk kommun eller landstingskommun, svensk medborgare eller
av dödsbo, bolag, förening, samfällighet eller stiftelse som har svensk

nationalitet.

Luftfartsverket får medge att ett luftfartyg får registreras i Sverige även

om nämnda krav inte är uppfyllda. Sådant medgivande får bara lämnas om
luftfartyget i rege l används med utgångspunkt i Sverige. Lag (1979:643).

3 § Ett lu ftfartyg, som är registrera t i en främmande stat, får inte regi­

streras i S verige, om det inte avregistreras i den främmande staten. Lag

(1986:166).

4 § Ett luftfartyg får registreras bara om det har luftvärdighetsbevis.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva att
luftfartyg för registrering också skall ha miljövärdighetsbevis.

Luftvärdighets- och miljövärdighetsbevis skall vara utfärdade eller god­

kända i Sverige. Lag (1986:166).

5 § Ansökan om registrering av ett luftfartyg skall göras av ägaren. Till
ansökningen, som skall vara skriftlig, skall fogas de upplysningar och den
utredning som behövs för registreringen. Lag (1986:166).

6 § har upphävts genom lag (1986:166).

7 § har upphävts genom lag (1986:166).

8 §

Ett luftfartyg skall föras ur registret i följande fall.

1. Om ägaren begär de t.

2. Om kraven i 2§ inte är uppfyllda.
3. Om det har fö rolyckats eller förstörts.
4. Om det efter en flygning inte har hörts av på tre månader.

5. Om det inte har haft giltigt luftvärdighetsb evis eller miljövärdighets­

bevis på tre år.

281

¬

SFS 1986:166

Ägaren är skyldig att anmäla om något har hänt som enligt första stycket;

2—4 medf ör att ett luftfartyg skall avregistreras. När ett fall enligt första'

stycket 5 inträffar, behöver luftfartyget inte avregistreras om ägaren inom

en viss tid som bestäms av luftfartsverket visar att luftfartyget är luftvär-
digt och miljövärdigt. Lag (1979:643).

9 § Om ett luftfartyg är in tecknat, får det avregistreras endast om in-,
teckningshavaren har medgett d et. Lag (1986:166).

10 § Om någon innehar ett registrerat luftfartyg på grund av kreditköp

med förbehåll om återtaganderätt, skall innehavet antecknas i luftfartygs­
registret. De som träffar avtal om ett sådant köp skall genast anmäla det till
luftfartsverket.

Om någon innehar ett registrerat lu ftfartyg med nyttjanderätt för obe­

stämd tid eller för bestämd tid o m minst två veckor, skall anteckning om

innehavet göras i luftfartygsregistret om ägaren eller innehavaren begär
det. Lag (1986:166).

11 § Om ett luftfartyg har byggts utomlands för svensk räkning eller om
ett luftfartyg som finns utomlands har övergått till en svensk ägare, får

fartyget för viss tid antecknas i ett bihang till luftfartygsregistret, om
förutsättningarna i 2 och 3 §§ är uppfyllda. Lag (1986:166).

11 a § Luftfartsverket för en förteckning över de utländska luftfartyg
som innehas med nyttjanderätt av svenska brukare (brukarförteckning).
Lag (1986:166).

Nationaliteten

12 § Luftfartyg som är införda i luftfartygsregistret har svensk nationali­
tet.

Luftfartsverket utfärdar be vis om registreringen (nationalitets- och re­

gistreringsbevis). Lag (1986:166).

13 § har upphävts genom lag (1986:166).

14 § Luftfartyg som har antecknats i bihanget till luftfartygsregistr et har
svensk nationalitet så länge antecknin gen gäller.

Luftfartsverket utfärdar bevis om anteckningen i bihanget (interimistiskt

nationalitets- och registreringsbevis). Lag (1986:166).

15 § Ett svenskt luftfartyg skall ha svenskt nationalitets- och registre­

ringsbevis när det anv änds vid luftfart.

Ett utländskt luftfartyg skall ha motsvara nde bevis från registreringssta­

ten vid luftfart inom svenskt område.

Om luftfartyg används på gr und av medgivande enligt 1 kap. 2§ andra

stycket, gäller de bestämmelser som meddelas av regeringen eller den

myndighet regeringen bestämmer. Lag (1986:166).

282

¬

Märkningen

SFS 1986:166

16 § Luftfartyg som är införda i luftfartygsregistret eller antecknade i

bihanget skall vara märkta med sina nationalitets- och registreringsbeteck­
ningar.

Utländska luftfartyg skall vara märkta i enlighet med föreskrifterna i

registreringsstaten vid luftfart inom s venskt område.

Om luftfartyg används på gr und av medgivande enligt I kap. 2 § andr a

stycket, gäller de bestämmelser som meddelas av regeringen eller den

myndighet regeringen bestämmer. Lag (1986:166).

3 kap.

I Luftvärdighet och miljövärdighet

1 § Luftfartyg skall vara luftvärdiga och miljövärdiga när de används

vid luftfart.

Ett luftfartyg anses luftvärdigt, om det är konstruerat, byggt, utrustat

och hållet i stånd på ett sådant sätt samt har sådana flygegenskaper att
säkerhetens krav är uppfyllda.

Ett luftfartyg anses miljövärdigt, om det är konstruerat, byggt, utrustat

och hållet i stån d på ett sådant sätt att det inte orsakar skada genom buller
eller luftförorening eller genom annan liknande störning. Lag (1986:166).

2 § Luftfartyg skall beträffande luftvärdigheten stå under tillsyn av luft­

fartsverket. Detsamma gäller tillbehör och reservdelar till luftfartyg och
annan sådan utrustning för fartyg och ombordvarande som har betydelse
för säkerheten.

Om regeringen föreskriver det, får luftfartsverket uppdra åt särskild

sakkunnig att sköt a besiktning och tillsyn. Lag (1986:166).

3 § När ett luftfartyg har visats vara luftvärdigt, utfärdar luftfartsverket

ett bevis om detta (luftvärdighetsbevis). Beviset kan begränsas till att avse

viss tid, viss luftfart e ller luftfart inom visst o mråde.

Ett luftvärdighetsbevis kan förnyas, om luftfartyget är luftvärdigt enligt

de krav som gäller när förnyelse n skall ske.

Om regeringen föreskriver det, får luftfartsverket uppdra åt särskild

sakkunnig att utfärda och förnya luftvärdighetsbevis. Lag (1986:166).

4 § När ett svenskt luftfartyg används vid luftfart, skall det ha ett
svenskt luftvärdighetsbevis eller ett utländskt sådant bevis som har god­

känts av luftfartsverket.

Vid luftfart inom svenskt område skall utländska luftfartyg ha sådana

luftvärdighetsbevis som anges i första stycket eller bevis som har utfärdats

eller godkänts i en annan stat och som skall erkännas här i riket enligt avtal

med den sta ten.

Om regeringen föreskriver det, kan luftfartsverket medge att ett luftfar­

tyg får användas vid luftfart, även om villkoren i denna paragraf inte är
uppfyllda. Lag (1986:166).

283

¬

SFS 1986:166

5 § Om ett svenskt luftfartyg inte underhålls på föreskrivet sätt, om'

föreskrivna ändringar ej utförs, om ändringar som kan antas ha betydelse
för luftvärdigheten görs i fartyget eller i dess utrustning eller om av luft­
fartsverket föreskriven besiktning eller kontroll ej utförs, blir luftvärd ig-

hetsbevfset ogiltigt till dess fartyget förklaras luftvärdigt. Detsamma gäller,

om fart yget eller utrustningen har skadats på ett sätt som uppenbarligen

har betydelse för luftvärdigheten. Luftfartsverket kan dock medge undan­

tag från dessa bestämmelser.

Om det inträffar andra omständigheter som kan ant as ha betydelse för

luftvärdigheten, kan luftfartsverket besluta att luftvärdighetsbeviset är
ogiltigt till dess luftfartyget förklaras luftvärdigt.

Ett ogiltigt luftvärdigh etsbevis skall eft er anmaning genast avläm nas till

luftfartsverket. Lag (1986:166).

6 § Bestämmelserna i 3 och 5§§ gäller på motsvarande sätt i fråga om

godkännande av utländskt luftvärdighetsbevis och om förnyelse och ogil­

tighet av ett sådant godkännande. Lag (1986:166).

7 § Den som äger ett luftfartyg som används vid luftfart eller, om farty­

get inte används av ägaren, den so m brukar det i hans ställe ska ll se til l att

fartyget är luftvä rdigt. Ägaren eller brukaren skall därvid till luftfartsver­

ket snarast anmäla sådant som har betydelse för luftvärdigheten och även i

övrigt lämna de upplysningar som b ehövs för tillsynen. Lag (1986:166).

8 § Vid en förrättning enligt dett a kapitel skall förrättningsmannen läm­
nas tillträde till luftfartyget. Fartygets ägare eller brukare liksom dess
befälhavare och besättning skall medverka i den utsträckning som behövs.

Förrättningen skall u tföras så, att minsta möjliga olägenhet uppstår. Lag

(1986:166).

9 § Om det behövs för att pröva e tt luftfartygs flygegenskaper eller av
andra särskilda skäl, får regeringen eller den myndighet regeringen be­

stämmer medge att fartyget används vid luftfart, även om villkoren i detta

kapitel inte är uppfyllda. Lag (1986:166).

10 § Om det krävs av säkerhetsskäl, får regeringen föreskriva att det

behövs tillstånd för att bygga luftfa rtyg och tillverka tillbehör och reserv­
delar till dem och för att utföra underhålls-, reparations- och ändringsarbe­
ten på fartyg, tillbehör och reservdelar. Frågan om tillstånd prövas av

regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Lag (1986:166).

11 § Bestämmelserna i 2 -9 §§ om luftvärdighet och luftvärdighetsbevis

gäller i tillämpliga delar ocks å i fråga om miljövärdighet och miljövärdig­
hetsbevis. Lag (1986:166).

284

¬

4 kap.

SFS 1986:166

Luftfartygs bemanning, luftfartscertifikat m. m.

1 § Luftfartyg skall vara bemannat på betryggande sätt.

Ett luftfartygs ägare eller, om fartyget inte används av ägaren, den som

brukar det i ägarens ställe skall se till att fartyget är bemannat på föresk ri­

vet sät t. Lag (1986:166).

2 § Luftfartsverket har tillsyn över bemanningen.

Om regeringen föreskriver det, får luftfartsverket uppdra åt särskild

sakkunnig att biträda vid til lsynen. Lag (1986:166).

3 §

Endast den som har ett luftfartscertifikat, som är utfärdat eller

godkänt i Sverige, är behörig att tjänstgöra som förare, navigatör eller

flygmaskinist på ett luftfartyg.

Behörig enligt första stycket är också den som har ett luftfartscertifikat,

som är utfärdat eller godkänt i en annan stat, om ett sådant certifikat enligt
avtal med den state n skall erkännas i Sverige. För tjänstgöring på svenska
luftfartyg i internationell trafik krävs dock ett sådant certifikat som anges i
första stycket.

Luftfartsverket får bes tämma att ett luftfartscertifikat, som i en annan

stat har utfärdats för en svensk medborgare, inte gäller för luftfart inom
svenskt område. Lag (1986:166).

4 § Luftfartscertifikat utfärdas eller godkänns av luftfartsverket för viss

tid. Utfärdandet eller godkännandet kan begränsas till att gäl la under vissa

förutsättningar. Lag (1986:166).

5 § Den som vill genomgå utbildning för luftfartscertifikat skall ha elev­
tillstånd.

Elevtillstånd utfärdas av luftfartsverket. Tillståndet gäller för viss tid.

Det kan begränsas till att gälla under vissa förutsättningar.

Elevtillstånd får endast ges till den som med hänsyn till sin ålder, sitt

hälsotillstånd, sina fy siska och psykiska förhållanden och sina personliga

förhållanden i övrigt kan an ses lämplig att inneha certifikat. Vid prövning­
en skall beaktas om sökanden är känd för nykterhet och ordentlighet och

om det kan antas att han kommer att visa det ansvar och omdöme som

krävs av en certifikatsinnehavare.

För den som inte har elevtillstånd men som ändå kan anses uppfylla de

krav som anges i tredje stycket får lu ftfartsverket medge undantag från

kravet på sådant tillstånd. Lag (1986:166).

6 § För att ett luftfartscertifikat skall utfärdas eller utökas krävs att
sökanden har gällande elevtillstånd, att han fortfarande uppfyller de krav
som anges i 5 § tredje stycket och att han uppfyller för certifikat fastställda

krav i fråga o m ålder, kunskaper, erfarenhet och skicklighet.

Elevtillstånd krävs inte, om luftfartsverket har medgett undantag enligt

5§ Qärde stycket eller om det i annat fall finns särskilda skäl. Lag

(1986:166).

285

¬

SFS 1986:166

7 § Elevtillstånd och luftfartscertifikat får inte utfärdas under sådan tid

som har fastställts enligt 14 § första styc ket. Lag (1986:166).

8 § Elevtillstånd eller luftfartscertifikat kan förnyas, om innehavaren vid
tiden för utgången av elevtillståndets eller certifikatets giltighet fortfarande
uppfyller de krav med avseende på en tillstånds- eller certifikatsinneha-
vares personliga förhållanden som följer av 5 eller 6 §. Lag (1986:166).

9 § Ett luftfartscertifikat skall återkallas

1. om innehavaren i sin tjänstgöring har varit så påverkad av alkoholhal-

tiga drycker eller andra medel att han inte har kunnat utföra sina uppgifter
på ett betryggande sätt,

2. om in nehavaren i sin tjänstgöring har gjort sig skyldig till grov oak t-

samhet eller har visat uppenbar likgiltighet för andra människors liv eller
egendom,

3. om innehavaren genom att upprepade gånger överträda de bestäm­

melser som gäller för luftfarten i väsentlig mån har visat bristande vilja

eller förmåga att rätta sig efter bestämmelserna,

4. om innehavaren har grovt åsidosatt sina förpliktelser i något annat

avseende som har väsentlig betydelse för flygsäkerheten,

5. om innehavaren på grund av ett onyktert levnadssätt eller andra

personliga förhållanden inte längre kan anses lämplig att inneha luftfarts­

certifikat,

6. om innehavarens förutsättningar att fullgöra den tjänstgöring som

certifikatet avser har minskat så väsentligt genom sjukdom eller skada eller
av någon annan sådan orsak att han av flygsäkerhetsskäl inte längre bör

inneha certifikat,

7. om innehavaren annars inte uppfyller fastställda krav i fråga om

kunskaper, erfarenhet och skicklighet,

8. om inneha varen inte längre uppfyller de krav i fråga om fysisk och

psykisk lämplighet som gäller för utfärdande av elevtillstånd,

9. om innehavaren inte rättar sig efter ett föreläggande att genomgå

kontroll av att han kan förrätta den tjänst som cer tifikatet avser eller ett

föreläggande att lämna intyg angående sin fysiska eller psykiska lämplighet
som certifikatsinnehavare.

Beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte annat förordnas. Lag

(1986:166).

286

10 § I fa ll som avses i 9 § första stycket 5-9 får certifikatet i ställ et för att

återkallas begränsas till att gälla under vissa förutsättningar. Ett sådant
beslut gälle r omedelbart. Lag (1986:166).

11 § Till grund för återkallelse på grund av brottslig gärn ing sk all bet räf­

fande frågan om brott föreligger läggas lagakraftvunnen dom eller åklaga­

res beslut enligt 20 kap , 7 § rättegångsbalken eller motsvarande bestäm­
melse i en annan författning att underlåta åt al för brottet. Lag (1986:166).

12 § Om det förekommer sannolika skäl att ett luftfartscertifikat kommer

att återkallas eller begränsas, skall det försättas ur kraft i avvaktan på

slutligt avgörande i frågan. Ett beslut o m försättande ur kraft gäller ome­

delbart. Lag (1986:166 ).

¬

13 §

Bestämmelserna i 9-12 §§ gäller också i fråga om elevtillstånd. Lag

SFS 1986:166

(1986:166).

14 §

Om en ansökan angående luftfartscertifikat eller elevtillstånd inte

kan bifallas på grund av sökandens personliga förhållanden eller om ett

luftfartscertifikat eller ett elevtillstånd återkallas med stöd av 9§ första
stycket 1-5, skall en tid fastställas som skall förflyta innan luftfartscertifi­
kat eller elevtillstånd får utfärdas. Tiden skall bestämmas till tv å år vid
återkallelse enligt 9 § första stycket I eller 2 och till ett år i övriga fall. Om
det finns synnerliga skäl, kan bestämmas kortare tid, dock lägst ett år vid
återkallelse enligt 9§ första stycket 1 eller 2 och tre månader i övriga fall.

Vid återka llelse räknas tiden från det behörigheten fråntogs innehavaren
av certifikatet eller elevtillståndet.

En tid som har fastställts enligt första stycket får, sedan beslutet om

fastställande av t iden har vunnit laga kraft, sättas ned om nya omständig­

heter inträffar eller framkommer och det finns synnerliga skäl för nedsätt­
ning. Det får dock ej bestämmas kortare tid än som anges i första stycket
tredje meningen. Lag (1986:166).

15 § I sådana fall som avses i 9 § första stycket 3-5 skall innehavaren

meddelas varning i stället för a tt certifikatet eller elevtillståndet återkallas

eller begränsas, om varning av särskilda skäl kan anses vara en tillräcklig
åtgärd.

Om det inte finns tillräckliga skäl för varning, skall luftfartsver ket erinra

innehavaren om de krav som gäller för certifika t eller elevtillstånd (erin­
ran). Ett sådant beslut får inte överklagas. Lag (1986:166).

16 § Ett luftfartscertifikat skall omhändertas, om innehavaren i sin

tjänstgöring

1. har visat tydliga tecken på påverkan av alkoholhaltiga drycker eller

andra medel, eller

2. har gjort sig skyldig till grov oaktsamhet eller har visat uppenbar

likgiltighet för andra människors liv eller egendom.

Ett certifikat får också omhändertas, om innehavaren på grund av sjuk­

dom eller skada eller av någon annan sådan orsak inte kan fullgöra tjänsten

på ett trafiksäkert sätt.

Certifikatet gäller inte när det är omhändertage t. Lag (1986:166).

17 § Om ett luftfartscertifikat eller ett elevtillstånd har varit försatt ur
kraft enligt 12 § eller ett certifikat har varit omhändertaget enligt 16 § under
minst så lång tid som skulle ha bestämts enligt 14 § första stycket, får

återkallelse av cer tifikatet eller tillståndet underlåtas. Lag (1986:166).

18 § Innehavare av luftfartscertifikat är skyldiga att genomgå undersök­

ningar och prov, som anordnas av den myndighet regeringen bestämmer.
De är också skyldiga att anmäla sådana omständigheter som kan antas ha
betydelse för behörigheten.

Om regeringen föreskriver det, får myndigheten uppdra åt annan att

genomföra proven. Lag (1986:166).

287

¬

SFS 1986:166

19 § Bestämmelserna i 6-12 och 14-18§§ skall tillämpas ock så i fråga
om godkännande av utländska luftfartscertifikat.

Godkännandet får inte avse längre tid än det utländska certifikatets

giltighetstid. Lag (1986:166).

20 § Om det behövs av hänsyn till flygsäkerheten, får luftfartsverket
besluta att innehavaren av ett luftfartscertifikat inte får fullgöra vissa
uppgifter vid luftfart, om han inte har ett gällande bevis om att han

uppfyller särskilda villkor (behörighetsbevis).

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva att

andra medlemmar av besättningen på ett luftfartyg än de som anges i 3 §
skall ha gällande behörighetsbevis.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer de

krav sökanden av ett behörighetsbevis skall uppfylla i d e avseenden som

anges i 5 och 6§§.

Bestämmelserna i 7— 12 och 14— 18§§ skall ocks å tillämpas i fråga om

behörighetsbevis.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar före­

skrifter angående godtagande i Sverige av utländska behörighetsbevis.

Vad som föreskrivs i 18 § om skyldighet att genomgå undersökningar och

prov gäller även innehavare av sådana bevis. Lag (1986:166).

21 § Luftfartsverket prövar, med de undantag som anges i 22§, frågor
om luftfartscertifikat och elevti llstånd.

Om luftfartsverket finner anledning anta att någon på grund av ett

onyktert levnadssätt inte bör ha certifikat, får verket höra socialnämnden.

Lag (1986:166).

22 § Länsrätten prövar

1. frågor om återkallelse av luftfartscertifikat och elevtillstånd samt

frågor om varning,

2. frågor om nedsättning av tid som bestämts av länsrätten enligt 14 §

första stycket.

Frågor om omhändertagande av certifikat prövas av de myndigheter

som regeringen bestämmer. Regeringen får också uppdra åt annan att

pröva sådana frågor.

Frågor huruvida certifikat skall försättas ur kraft prövas av länsrätten,

om certifikatet har omhändertagits enligt 16 § första stycket eller om i
annat fall fråga om återkallelse av certifikatet är an hängig vid länsrätten.

Lag (1986:166).

23 § Mål som avses i 22 § första st ycket anhängiggörs genom ansökan.

Lag (1986:166).

288

24 § I mål om luftfartscertifikat och elevtillstånd får rätten förelägga den

enskilda parten a tt lämna

1. läkarintyg och andra intyg angående sin fysiska och psykiska lämplig­

het,

2. bevis om att han har avlagt certifikatprov,
3. bevis om att han har genomgått certifikatkonlroll.

¬

Ett sådant föreläggande får överklagas endast i samband med ett över-

SFS 1986:166

klagande av det beslut varigenom målet avgö rs.

Rätten får, under den förutsättning som anges i 21 § andra stycket, höra

socialnämnden. Lag (1986:166).

25 § Om rätten i ett mål om återkallelse av luftfartscertifikat eller elevtill­

stånd beslutar att återkallelse inte skall ske, får rätten meddela särskilda

villkor för certifik atet eller besluta att ny personutredning skall göras vid

en senare tidpunkt. Lag (1986:166).

26 § I må l o m luftfartscertifikat och elevtillstånd som prövas av länsrät ­
ten förs det allmännas talan av luft fartsverket. Lag (1986:166).

27 § Bestämmelserna i 21-26 §§ s kall tillämpas också i fråga om behörig­
hetsbevis och om godkännande av utländska luftfartscertifikat. Lag

(1986:166).

28 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskri­

va eller i enskilda fall medge undantag från kravet på luftfartscertifikat i 3 §

eller, av utbildningsskäl eller annan särskild anledning, från föreskrivna

krav på luftfartygs bemanning. Lag (1986:166).

5 kap.
Befälhavare på luftfartyg och tjänsten ombord

1 § Ett svenskt luftfartyg skall ha befälhavare när det används vid luft­

fart.

Befälhavaren har den högsta myndigheten ombord. Lag (1986:166).

2 § Befälhavaren skall ö vervaka att luftfartyget är luftvärdigt. Han skall
se till att det är utrustat, bemannat och lastat på föreskrivet sätt. Vidare

skall han se till att luftfärden förbereds och genomförs i enlighet med
gällande bestämmelser.

Befälhavaren har samma skyldighet att göra anmälan och lämna upplys­

ningar som ägaren har enligt 3 kap . 7 §. Lag (1986:166).

3 § Befälhavaren får bestämma att medlemmar av besättningen tillfälligt
skall arbeta med annat än det som deras anställning avser, om det är

nödvändigt. Passagerarna skall rätta sig efter vad befälhavaren bestämmer

om ordningen ombord.

Befälhavaren får sätta i land eller vägra att ta ombord besättningsmed­

lemmar, passagerare och gods, när omständigheterna kräver det. Lag

(1986:166).

4 § Om någon genom sitt uppträdande utgör en omedelbar fara för luft­

fartygets säkerhet eller för säkerheten ombord, får befälhavaren vidta de
åtgärder mot denne som behövs för att avvärja faran.

För att genomföra dessa åtgärder får befälhavaren inte använda stränga­

re medel än förhålla ndena kräver.

289

iO-SFS 1986

¬

SFS 1986:166

Befälhavaren bör i första hand försöka tala den som skapat faran till

rätta genom upplysningar och anmaningar. Våld får tillgripas endast när

andra medel inte hjälper. Om våld tillgrips, skall den lindrigaste form
användas som kan förväntas leda till det a vsedda resultatet. Våld får inte
brukas längre än som är absolut nödvändigt.

Medlemmar av besättningen skall i fall som avses i första stycket lämna

befälhavaren den hjälp han behöver. Passagerare får efter anmaning av

befälhavaren lämna sådan hjälp. Om en åtgärd med hänsyn till den förelig­

gande faran måste vidtas omedelbart, får besättningsmän och passagerare

själva genomföra den utan anmaning av befälhavaren.

Besättningsmän och passagerare som lämnar hjälp eller annars vidtar

åtgärd enligt fjärde stycket har samma rätt som befälhavaren att bruka
våld. Lag (1986:166).

4 a § Har någon i fall som avses i 4 § g jort större våld än i vaije fall ä r

medgivet, skall han ändå inte döm as till ansv ar, om omständigheterna var

sådana att han svårligen kunde besinna sig. Om gärningen anses brottslig,

får dömas till lindrigare straff än vad som annars är föreskrivet. Lag

(1986:166).

5 § Om något svårare brott begås ombord, skall befälhavaren om mö jligt

vidta de åtgärder som behövs för utredningen och som inte kan uppskjutas.

Befälhavaren skall om möjligt se till att gärningsmannen inte avviker och

far omhänderta honom för att hindra det. I sådant fall gäller bestämmelser­

na i 4 §. Gärningsmannen får inte utan sitt medgivande vara omhänderta­

gen längre än till dess han kan överlämnas till en behörig svensk eller

utländsk myndighet.

Befälhavaren får ta i förvar sådana föremål som kan ha betydelse för

utredningen. Han skall til l de n myndighet som avses i andr a stycket ge de
upplysningar och överlämna de föremål som kan ha betydelse för utred­

ningen. Lag (1986:166).

290

6 § En befälhavare på ett utländskt luftfartyg, som enligt lagen i den st at

som har tillsyn över fartygets luftvärdighet har sådan behörighet som

anges i 3-5 §§, har samma behörighet inom svenskt område. Lag

(1986:166).

7 § Om ett luftfartyg råkar i nöd, skall befälhavaren göra allt vad han kan

for att rädda ombordvarande, fartyg och gods. Måste fartyget överges,

skall han om möjligt se till att fartygshandlingarna tas om hand. Lag

(1986:166).

8 § Inträffar det en olyckshändelse vid användningen av ett luftfartyg

och medför olyckan a tt någon avlider, att någon blir allvarligt skadad, att
fartyget får betydande skada eller att egendom som inte transpor teras med
fartyget får betydande skada, skall befälhavaren rapportera det inträffade.

Han skall också rapportera, när det har funnits någon allvarlig fara för att

en sådan olycka skulle inträffa eller när något har hänt som tyder på ett

väsentligt fel hos farty get eller markorganisationen.

Om befälhavaren inte kan fullgöra dessa skyldigheter, skall fartygets

ägare eller bruk are göra det.

¬

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får begränsa

SFS 1986:166

underrättelseskyldigheten och får besluta att den skall gälla också för

medlemmar av besättningen. Lag (1986:166).

9 § Den som tjänstgör ombord skall s köta sina arbetsuppgifter omsorgs­

fullt och följa sin förmans order angående tjänsten . Lag (1986:166).

10 § Den får inte tjänstgöra ombord som på g rund av sjukdom, uttrött-
ning, påverkan av alkoholhaltiga drycker eller andra medel eller av andra
sådana skäl inte kan fullgöra sina uppgifter på ett betryggande sätt. Lag

(1986:166).

11 §

Regeringen får föreskriva i vilken utstr äckning föreskrifterna i detta

kapitel, utöver vad som följer av 6 §, skall tillämpas i fråga om utländska

luftfartyg vid luftfart i nom svenskt område. Lag (1986:166).

6 kap.

I Flygplatser och markorganisationen i övrigt

Allmänna bestämmelser

1 § Flygplatser och andra anläggningar för luftfarten skall uppfylla sä­

kerhetens krav.

Befattningshavare, som fullgör säkerhets- och ordningstjänst vid en

allmän flygplats eller vid godkänd enskild flygplats, far från flygplatsområ­

det avvisa den som stör ordningen eller uppför sig så att han äventyrar
luftfartens säkerhet.

I fråga om användande för start och landning av områden, som inte har

inrättats för sådana ändamål, gäller de föreskrifter som meddelas av rege­

ringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Den myndi ghet som i enlighet med vad regeringen bes tämmer utövar

tillsyn över allmänna flygplatser och utrustningen där skall ges tillträde till

anläggningen för att utöva t illsynen. Lag (1986:166).

2 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om flygvägar och om luftrum, beträffande vilka särskild regle­
ring skall finnas för lufttrafiken.

Den m yndighet som i enlighet med vad regeringen be stämmer utövar

tillsyn över anläggningar, vilka skall underlätta luft trafiken i sådana omr å­
den som avses i första stycket, skall ges tillträde till anläggningen för att
utöva tillsynen. Lag (1986:166).

3 § Flygtrafiktjänst skall finnas för att trygga och underlätta luftfarten.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar före­

skrifter om flygtrafiktjänsten.

Om regeringen bestämmer det, får den myndighet som svarar för flygtra ­

fiktjänsten uppdra åt annan att ombesörja sådan tjänst. Lag (1986:166).

291

¬

SFS 1986:166

Tillstånd till allmänna flygplatser
4 § Flygplatser för allmänt bruk (al lmänna flygplatser) får inte inrättas
eller drivas utan tillstånd av regeringen eller den myndighet regeringen

bestämmer. Lag (1986:166).

5 § Tillstånd får beviljas bara om hinder inte möter av hänsyn till det
allmänna. Vid prövningen skall hänsyn, förutom till annat, tas till markför­
hållandena, till störningar som kan uppkomma för omgivningen och till

totalförsvaret. Vidare skall hänsyn tas till sökandens tekniska och ekono­

miska förutsättningar att driva flygplatsen. Lag (1986:166).

6 §

När tillstånd meddelas, får villkor fö reskrivas för tillståndet. Om

tillståndet meddelas av regeringen, får sådana villkor föreskrivas av den
myndighet regeringen best ämmer.

Tillståndet får tidsbegränsas. Rätt till inlösen kan förbehållas staten. Lag

(1986:166).

7 § Om en tillstån dshavare i väsentlig mån ås idosätter föreskrifterna för

verksamheten, får regeringen återkalla tillståndet. Detsamma gäller, om

det måste a ntas att tillståndshavaren inte kan fullgöra sina förpliktelser i

fråga om anläggningen och dess drift.

Om tillståndet har meddelats av annan myndighet än regeringen får

också denna myndighet återkalla tillståndet. Lag (1986:166).

Andra tillstånd

8 § Regeringen får föreskriva att det krävs tillstånd för att inrätta och
driva även andra anläg gningar för luftfarten än allmänna flygplatser. Frå­
gor om tillstånd och om villkoren för detta prövas av regeringen eller den

myndighet regeringen bestämmer. Lag (1986:166).

Godkännande
9 § Allmänna flygplatser får inte tas i bruk innan de har godkänts av den

myndighet regeringen bestäm mer. Regeringen får föreskriva att detsamma

skall gälla i fråga om andra anläggningar för luftfarten. I samband med

godkännandet skall fastställas de villkor som behövs.

Om villkoren å sidosätts i väsentlig mån, skall godkännandet återkallas

av den myndighet som har meddelat det. Detta gäller också, om anläg g­

ningen annars inte uppfyller de krav som gäller för sådana anläggningar.

Anläggningens innehavare skall anmäla om något inträffar som medför

att kraven för godkännande inte längre är uppfyllda. Om det krävs av

säkerhetsskäl, skall han se till att anläggningen inte används. Lag

(1986:166).

10 § har upphävts genom lag (1986:166).

292

¬

Anläggningar till hinder för luftfarten

SFS 1986:166

11 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får beträf­
fande märken, belysning och andra anordningar meddela föreskrifter som

syftar till att förebygga fara för trafiksäkerheten. Föreskrifterna får dock
inte innebära något a vsevärt men för markägarna eller dem som har sär­
skild rätt till marken.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva

åtgärder, som kan vidtas när föreskrifter enligt fö rsta stycket åsidosätts.

Lag (1986:166).

Övriga bestämmelser

12 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskri­
va vilka flygplatser som får användas vid olika slag av luftfart. Lag

(1986:166).

13 § Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter för användning av

allmänna flygplatser eller andra allmänna anläggningar eller tjänster för
luftfarten.

Beslut angående avgift som är förfallen till betalning får verkställas

enligt utsökningsbalken. Lag (1986:166).

14 § Allmänna flygplatser och andra allmänna anläggningar för luftfarten

skall på samma villkor som för svenska luftfartyg i internationell trafik

vara öppna för utländska luftfartyg i sådan trafik , om dessa är registrerade

i en stat som har träffat överenskommelse med Sverige om denna förmån.

Lag (1986:166).

15 § Tjänstgöring som flygledare i flygtrafikle dningstjänst, flygtekniker

eller flygklarerare får fullgöras bara av den som har gällande certifikat.
Certifikatet skall vara utfärdat eller godkänt i Sverige. I fråga om certifikat
gäller bestämmelserna i 4 kap. 4 -19 och 21-28 §§.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva att

andra som fullgör tjänst inom markorganisationen eller annan tjänst av

betydelse för säkerheten än som avses i 4 kap. skall ha behörighetsbevis.
Bestämmelserna i 4 kap. 20 § tredje och fjärde styckena gäller i fråga om

behörighetsbevis.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestä mmer får beträffande

arbete som utf örs inom vissa angivna organisationer medge undantag från
kravet på certifikat. Lag (1986:166).

16 § Bestämmelsen i 5 kap. 10 § gälle r också flygledare i flygtrafikled­
ningstjänst, flygtekniker och flygklarerare samt, i den mån regeringen

föreskriver det, annan person al inom markorganisationen med tjänstgörin g

som är av betydelse för säke rheten. Lag (1986:166).

293

¬

SFS 1986:166

7 kap.

Tillstånd till luftfartsverksamhet

1 § Luftfart i för värvssyfte får inte utövas här i riket utan tillstånd av

regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Regeringen får dock föreskriva att annan luftfart i förvärvssyfte än

luftfart i regelbu nden trafik (linjefart) fa r utövas utan tillstånd, om det är
lämpligt med hänsyn till luftfartens art eller omfattning.

Regeringen får föreskriva att det krävs tillstånd för att driva skola med

utbildning för certifikat och för att utöva luftfart som avser utbildning,
även om verksamheten inte äger r um i förvärvssyfte. Detsamma gäller i

fråga om flyguppvisningar, flygtävlingar och annan luftfartsverksamhet av

särskild art. Fråg or om sådana tillstånd prövas av den myndighet regering­

en bestämmer. Om regeringen bestämmer det, får myndigheten uppdra åt
annan att göra prövningen. Lag (1986:166).

2 § Tillstånd får beviljas bara om det inte möter hinder av hänsyn till det
allmänna.

Vid prövning av ansökan om tillstånd skall de tek niska och ekonomiska

förutsättningarna fö r trafiken beaktas. Lag (1986:166).

294

3 § Tillstånd till luftfart i inrikes trafik får ges endast till

1. svenska staten,
2. svenska kommuner eller landstingskommuner,
3. svenska medborgare eller dödsbon,

4. svenska handelsbolag, som inte har någon utländsk bolagsman,
5. svenska föreningar, samfund eller stiftelser, som inte har någon ut­

ländsk medborgare i styre lsen,

6. svenska aktiebolag, om aktierna i bolaget ä r ställda till viss man o ch

till ett kapitalvärde och ett röstvärde av minst två tredjedelar ägs av någon

som kan få tillstånd enligt denna paragraf.

Om ägaren till ett aktiebolag som ansöker om tillstånd enligt denna

paragraf är ett annat aktiebolag, skall vad som sägs i första stycket 6 också

gälla det bolaget.

Tillstånd till luftfart med svens kt luftfartyg i förvärvs syfte mellan Sveri­

ge och utlandet som inte är linjefart får ges endast till den som uppfyller

kraven enligt första och andra styckena.

Ett tillstånd förfaller, om kraven i första och andra styckena inte längre

är uppfyllda och rättelse inte sker inom den tid som bestäms av den

myndighet som har meddelat tillståndet.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får medge undan­

tag från denna paragr af, om det finns särskilda skäl. Lag (1986:16 6).

4 § När tillstånd meddelas, får villkor föreskrivas för tillståndet. Om
tillståndet meddelas av regeringen, får sådana villkor föreskrivas av den

myndighet regeringen b estämmer.

Tillståndet får tidsbegränsas. Rätt till inlösen kan förbehållas sta ten.

En utlänning eller ett utländskt företag, som driver verksamhet i Sv erige

med stöd av ett tillstånd enligt denna lag , skall ha en hä r bosatt förestånda­

re, som är ansva rig för verksamheten. Lag (1986:166).

¬

5 § Om en tillståndshavare i väsentlig mån åsidosätter föreskrifterna för

SFS 1986:166

verksamheten, kan de n som har meddelat tillståndet återkalla detta. Till­

ståndet kan också återkallas, om det måste antas att innehavaren inte kan
upprätthålla verksamheten. Lag (1986:166).

6 § Om regeringen genom ett avtal med en främmande stat eller en
internationell organisation medger att luftfart får äga rum inom svenskt
område, kan regeringen besluta att något tillstånd inte krävs enligt de tta

kapitel. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får före­

skriva de villkor för luftfarten som behövs.

I fråga om den verksamhet som utlänning eller ett utländskt företag

driver i Sverige med stöd av ett avtal gäller bestämmelsen i 4§ tredje

stycket. Lag (1986:166).

1 § Regeringen eller d en myndighet regeringen bestämmer får, om det

behövs med hänsyn till flygsäkerheten eller annars till luftfarten inom
riket, föreskriva att det krävs tillstånd för upplåtelse av luftfartyg till
brukare. Detsamma gäller i fråga om upplåtelse av tillbehör eller reservde­
lar till luftfartyg. Lag (1986:166).

8 kap.

Vissa bestämmelser för lufttrafiken

1 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar fö­

reskrifter om vad som skall iakttas vid luftfärder för att olyckor och
olägenheter skall und vikas. Lag (1986:166).

2 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om flygvägar som luftfartyg skall följa inom s venskt område.

Vidare får föreskrifter meddelas om flygningar över rikets gränser. Lag

(1986:166).

3 § När det krävs av hänsyn till allmän ordning och säkerhet, får ett

luftfartyg anmanas att landa. Fartyget skall då landa på den plats som

anvisas. Om ingen anvisning lämnas, skall landningen ske på närmaste
allmänna eller godkända enskilda flygplats inom riket som är lämplig.

Ett luftfartyg, som utan tillstånd kommer in i ett sådant område som

avses i 1 ka p. 3§, skall omedelbart lämna området. Det inträffade skall
snarast anmälas. Om ingen a nnan anvisning lämnas, skall fartyget snarast

möjligt landa enligt vad som sägs i första stycket.

Om fartyget bryter mot bestämmelserna i första och an dra styckena, får

den fortsatta färden hindras.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer föreskriver vem

som får besluta om åtgärder enligt denna paragraf och får meddela ytterli­

gare föreskrifter i de avseende n som avses i paragrafen. Lag (1986:166).

4 § Krigsmateriel får inte transporteras med luftfartyg utan tillstånd av

regeringen eller den myndighet regeringen be stämmer.

295

¬

SFS 1986:166

Om det krävs av hänsyn till allmän ordning och säkerhet, får regeringen

eller den myndighet regeringen bestämmer förbjuda transporter med luft­

fartyg av ann at gods än krigsmateriel. Lag (1986:166).

4 a § Fotografering får inte utan tillstånd av överbefälhavaren ske från
luftfartyg i linjefart inom sådana restriktionsområden som bestämts av

regeringen enligt I kap. 3 § första stycket första meningen.

Från andra luftfartyg får fotografering inte i någo t fall ske utan tillstånd.

Frågan om tillstånd prövas beträffande fotografering för kartläggning av
regeringen och i övriga fal l av överbefälhavaren.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte fotografering för statens

lantmäteriverk. Lag (1986:166).

4 b § Kameror får utan tillstånd medföras inom riket på sådana luftfar­
tyg som anges i 4a§ första stycket och på luftfartyg som används vid

fotografering för statens lantmäteriverk.

Kameror får medföras på andra luftfartyg bara om tillstånd har medde­

lats till fotografering eller om de förvaras så att de inte kan användas under

flygningen. Befälhavaren skall se till att dessa föreskrifter iakttas. Lag

(1986:166).

5 § I den mån annat inte särskilt föreskrivs i denna lag, meddelar reg e­

ringen eller den myndighet regeringen bestämmer föreskrifter om fartygs­
handlingar. Lag (1986:166).

6 § Om någon för att kunna ta till vara sin rät t behöver ta del av innehål­

let i en fartygshandling, skall han få det.

I d et allmännas verksamhet gäller i stäl let bestämmelserna i tryckfrihets­

förordningen och sekretesslagen (1980: 100). Lag (1986:166).

1 § Regeringen eller den myndig het regeringen bestämmer meddelar fö­

reskrifter o m skyldighet för d em som tjänstgör ombord på luftfartyg att
medföra luftfartscertifikat och andra handling ar. Lag (1986: 166).

8 § Om det behövs, får luftfartsverket visitera luftfartyg och granska

fartygshandlingarna och de andra handlingar som skall finnas ombord. Lag

(1986:166).

9 § Det finns särskilda bestämme lser om vad som skall iakttas vid luft­

färder i frå ga om hälsovård, pass och tull och i andra liknande avseenden.

Lag (1986:166).

296

9 kap.

Lufttransporter

Bestämmelsernas tillämpningsområde

1 § Detta kapitel gäller transporter med luftfartyg av passagerare, res­

gods eller gods som utförs av lufttrafikföretag. Kapitlet gäller också om

sådana transporter utförs av andra mot ersättning. Lag (1986:166).

¬

2 § Detta kapitel gäller inte transporter av post.

SFS 1986:166

Bestämmelserna i 3 -9 §§ gäller inte i fråga om tra nsporter som utförs

under osedvanlig a förhållanden och som inte utgör normal luftfartsverk­

samhet. Lag (1986:166).

Transporthandlingar
3 §

För passagerartransporter skall biljetter utfärdas. En biljett skall

innehålla

a) uppgift om avgångs- och bes tämmelseorten,

b) uppgift, när avgångs- och bestämmelseorten ligger i samma s tat och

en eller flera mellanlandningar skall ske i en annan stat, om platsen för

minst en sådan mellanlandning,

c) ett meddelande om att Warszawakonventionen eller en lag med mot­

svarande bestämmelser kan gälla för transporten och att konventionen
eller lagen i regel begrä nsar fraktförarens ansvar för personskador och för
skador genom att resgods kommer bort, minskas eller skadas.

Om inte annat styrks, gäller biljetten som bevis om att ett transportavtal

har träffats och om villkoren för transporten.

Transportavtalet skall gälla och bestämmelserna i detta kapitel skall

tillämpas, även om någon biljett inte har utfärdats, om en utfärdad biljett
inte har föreskrivet innehåll eller om biljetten har kommit bort. Om passa­

geraren med fraktförarens s amtycke har gått ombord på luftfartyget utan

att någon biljett har utfärdats eller om en utfärdad biljett saknar ett medde­

lande enligt första stycket c), får fraktföraren dock inte åberopa ansvarsbe­

gränsningen enligt 22 §. Lag (1986:166).

4 §

För transporter av inskrivet resgods skall resgodsbevis utfärdas. Ett

resgodsbevis, som inte har fogats till eller tagits in i en biljett som uppfyller

kraven i 3 § första stycket, skall innehålla

a) uppgift om avgångs- och bestämmelseorten,

b) uppgift, när avgångs- och bestämmelseorten ligger i samma s tat och

en eller flera mellanlandningar skall ske i en annan stat, om platsen för

minst en sådan mellanlandning,

c) ett meddelande om att Warszawakonventionen eller en lag med mot­

svarande bestämmelser kan gälla för transporten och att konventionen
eller lagen i regel begränsar fraktförarens ansvar för skador genom att

resgods kommer bort, minskas eller skadas.

Om inte annat styrks, gäller resgodsbeviset som bevis om att resgodset

har skrivits in och om villko ren för transporten.

Transportavtalet skall gälla och bestämmelserna i detta kapitel skall

tillämpas, även om något resg odsbevis inte har utfärdats, om ett utfärdat
bevis inte har föreskrivet innehåll eller om beviset har kommit bort. Om

fraktföraren har tagit emot resgodset i sin vård utan att något resgodsbevis

har utfärdats får fraktföraren dock inte åberopa ansvarsbegränsningen

enligt 22 § andra stycket. Detsamma gäller om ett utfärdat bevis, som inte

har fogats till eller tagits in i e n biljett som uppfyller kraven i 3 § första

stycket c), saknar meddelande enligt första stycket c). Lag (1986:166).

297

¬

SFS 1986:166

5 § För godstransporter kan fraktföraren kräva att avsändaren upprättar
och lämnar en flygfraktsedel. Avsändaren får kräva att fraktföraren tar
emot en sådan handling.

Transportavtalet skall gälla och bestämmelserna i detta kapitel med det

undantag som följer av 9§ skall tillämpas, även om någon flygfraktsedel
inte har utfärdats, om en utfärdad fraktsedel inte har föreskrivet innehåll
eller om fraktsedeln har kommit bort. Lag (1986:166).

6 § Flygfraktsedeln skall upprättas av avsändaren i tre originalexemp lar
och lämnas tillsammans med godset. Exemplar 1 förses med beteckningen

"för fraktföraren" och undertecknas av avsändaren. Exemplar 2 förses

med beteckningen "för mottagaren", undertecknas av avsändaren och

fraktföraren och följer med godset. Exemplar 3 undertecknas av fraktföra­

ren och lämnas till avsändaren när fraktföraren har tagit emot godset.
Fraktföraren skall skriva under fraktsedlarna innan godset tas ombord.

Avsändarens underskrift kan vara tryckt. Såväl fraktförarens som av­

sändarens underskrift kan ersättas med en stämpe l.

Om inte annat visas, anses fraktföraren handla för avsändarens räkning,

om han på dennes begäran upprättar flygfraktsedeln. Lag (1986:166).

7 § När transporten avser flera kolli, skall särskilda flygfraktsedlar upp­

rättas, om fraktföraren begär det. Lag (1986:166).

8 § Flygfraktsedeln skall innehålla

a) uppgift om avgångs- och bestäm melseorten,

b) uppgift, när avgångs- och bestämmelseorten ligger i samma stat och

en eller flera mellanlandningar skall ske i en annan stat, om platsen för

minst en sådan mellanlandning,

c) ett meddelande om att Warszawakonventionen eller en lag me d mot­

svarande bestämmelser kan gälla för transporten och att konventionen

eller lagen i regel begränsar fraktförarens ansvar för skador genom att gods

kommer bort, minskas eller skadas. Lag (1986:166).

9 § Om gods har tagits ombord på ett luftfartyg med fraktförarens sam­
tycke utan att någon flygfraktsedel har utfärdats eller om en utfärdad

fraktsedel saknar m eddelande enligt 8§c), får fraktföraren inte åberopa

ansvarsbegränsningen enligt 22 § andra stycket. Lag (1986:166).

10 § Om avsändaren i flygfraktsedeln har lämnat uppgifter i fråga om
godset som är oriktiga eller ofullständiga, svarar han för de skador som
detta medför för fraktföraren eller någon som denne har ansvaret mot. Lag

(1986:166).

298

11 § Om inte annat styrks, gäller flygfraktsedeln som bevis om att ett
avtal har träffats, om att godset har tagits emot och om villkoren för

transporten.

Flygfraktsedelns uppgifter om godsets vikt, mått och förpackning oCh

om antalet kolli gäller, om inte annat visas. Andra uppgifter i fraktsede ln
om godsets mängd eller volym eller om gods ets tillstånd gäller mot frakt­
föraren bara om han på flygfraktsedeln intygar, att han har kontrollerat

¬

uppgifterna i avsändarens närvaro, eller om uppgifterna avser godsets

SFS 1986:166

synliga tillstånd. Lag (1986:166).

I Rätt att förfoga över godset m. m.

12 §

Om avsändaren uppfyller sina förpliktelser enligt transportavtalet,

kan han åte rta godset på avgångs- eller bestämmelseflygplatsen eller stop­
pa det vid landning under resan. Detta gäller dock inte, om åtgärden
medför skada för fraktföraren eller någon annan avsändare.

Under samma förutsättningar kan avsändaren bestämma att godset un­

der resan eller på bestämmelseorten skall lämnas ut till någon annan än den

som är angiven som mottagare på flygfraktsedeln eller begära att det
skickas tillbaka till avgångsflygplatsen.

Avsändaren skall ersätta de extra kostnader som uppkommer genom en

åtgärd enligt denna paragraf.

Om avsän darens order inte kan verkställas, skall fraktföraren omedel­

bart underrätta denne.

Om fraktföraren verkställer avsändarens order utan att dennes exemplar

av flygfraktsedeln visas upp, ansvarar fraktföraren för de skador som
därigenom up pstår för fraktsedelns rätte innehavare. Den ersättning som
fraktföraren måste utge kan han kräva åter av avsändaren.

Avsändarens rätt upphör, när mottagaren får rätt att förfoga över godset

enligt bestämmelserna i 13 §. Om mottagaren vägrar att ta em ot flygfrakt­

sedeln eller godset eller om han inte är anträffbar, får avsändaren åter rätt

att förfoga över godset. Lag (1986:166).

13 § Om inte annat följer av 12 §, har mottagaren rätt att av fraktföraren
fa ut flygfraktsedeln och godset när detta har kommit fram till bestämmel­
seorten. Detta gäller dock endast om han betalar vad fraktföraren har rätt
att fordra och uppfyller flygfraktsedelns villkor för transporten.

Om inte något annat har av talats, skall fraktföraren genast underrätta

mottagaren när godset har kommit fram. Lag (1986:166).

14 § Om godset inte har kommit fram inom sju dagar efter den dag då det
borde ha anlänt, kan mottagaren göra sina rättigheter enligt transportav­
talet gällande mot fraktföraren. Detsamma gäller om fraktföraren erkänner
att godset har kommit bort. Lag (1986:166).

15 § Förbehåll som avviker från bestämmelserna i 12-14§§ gäller bara

om de är intagna i flygfraktsedeln. Lag (1986:166).

16 § Avsändaren skall lämna de upplysningar och till flygfraktsedeln

foga de handlingar som behövs för att skyldigheter enligt tull-, accis - och
ordningsföreskrifter skall kunna fullgöras innan godset avlämnas till motta­

garen. Avsändaren skall ersätta de skador som uppstår för fraktföraren på
grund av att sådana upplysningar eller handlingar saknas eller är oriktiga
eller ofullständiga. Detta gäller dock inte om fraktföraren, någon av dennes
anställda eller någon som d enne har anlitat har gjort sig skyldig till fel eller
försummelser.

Fraktföraren är inte skyldig att undersöka om upplysningarna och hand­

lingarna är riktiga och fullständiga. Lag (1986:166).

299

¬

SFS 1986:166

I Fraktförarens ansvar

17 § Fraktföraren ansvarar för sådana personskador som drabbar pass a­

gerare till följd av händelser som inträffar ombord på luftfartyget eller i

samband med att passageraren går ombord på eller lämnar fartyget. Skade­
ståndet bestäms enligt skadeståndslagen (1972:207). Lag (1986:166).

18 § Fraktföraren ansvarar för skador genom att inskrivet resgods eller

gods kommer bort, minskas eller skadas medan godset är i fraktför arens

vård på en flygplats, ombord på ett luftfartyg eller, vid landning utanför en

flygplats, var godset än finns.

Om en transport vid lastning, avlämnande eller omlastning utförs till

lands eller sjöledes utanför en flygplats och tr ansporten sker på grund av
transportavtalet, skall skador på resgodset eller godset anses ha uppkom­
mit till följd av en händelse under lufttransporten om inte annat visas. Lag

(1986:166).

19 § Fraktföraren ansvarar för skador till följd av dröj smål vid transpor­

ter med luftfartyg av passagerare, inskrivet resgods eller gods. Lag
(1986:166).

20 § Fraktföraren ansvarar inte för uppkomna skador, om han visar att
han, hans anställda och de som han har anlitat har vidtagit alla nödvändiga
åtgärder för att undvika skadorna eller att det har v arit omöjligt för dem att
vidtaga åtgärderna. Lag (1986:166).

21 § Om fraktföraren visar att den skadelidande har medver kat till ska­
dan genom eget vållande, gäller 6 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207).

Lag (1986:166).

22

Vid p assagerartransporter är fraktförarens ansvar för vaije passa­

gerare begränsat till 16600 särskilda dragningsrätter. När ersättningen

skall utgå som livränta, får det kapitaliserade värdet inte överstiga denna

gräns. Om tr ansporten utförs av ett svenskt lufttrafikföretag, är gränsen
för ansvaret i stället 100000 särskilda dragningsrätter. Företaget skall i

biljetten eller i sina stan dardvillkor för transporter utfästa sig att tillämpa

denna gräns. Vid en transport som bara delvis utförs av ett svenskt företag

gäller reglerna om det senare begränsningsbeloppet och om utfästelse att

tillämpa d etta bara i fråga om den del av transporten som det svenska

företaget utför. Avtal kan träffas om högre grän ser för ansvaret än de som
gäller enligt detta stycke.

Fraktförarens ansvar för inskrivet resgods eller gods är begränsat till 17

särskilda dragningsrätter per kilo. Om passageraren eller avsändaren när
godset överlämnas till fraktföraren särskilt anger det intresse som är knutet

till transporten och betalar fastställda tilläggsavgifter, gäller det då upp­
givna beloppet som gr äns för fraktförarens ansvar. Detta gäller dock inte,

om fraktföraren visar att intresset är lägre än detta belopp. Om bara en del
av det inskrivna resgodset eller godset kommer bort, minskas, skadas eller
fördröjs, räknas endast den sammanlagda vikten av berörda kolli, när

300

Senaste lydelse 1985: 133,

¬

gränsen för fraktförarens ansvar skall bestämmas. Om värdet av även

SFS 1986:166

andra kolli som omfattas av samma resgodsbevis eller flygfraktsedel på­

verkas, skall dock även dessa kolli medräknas.

Ansvaret för sådana föremål som passagerarna behåller i sin vård är

begränsat till 332 särskilda dragningsrätter för vaije passagerare.

Fraktföraren kan åläggas att utge ersättning för rättegångskostnader,

även om gränserna för hans ansvar därigenom överskrids. Detta gäller
dock inte, om han skriftligen har erbjudit den skadelidande minst lika

mycket i ersättning som det utdömda beloppet frånsett rättegångskostna­

derna. Erbjudandet skall ha lämnats inom sex månader från den händelse

som medförde skadan eller innan talan har väckts, om detta har skett

senare.

Med "särskilda dragningsrätter" avses de särskilda dragningsrätter som

används av Internationella valutafonden. När talan förs om ersättning,

skall omräkning till svenskt mynt ske efter kursen den dag domen medde­

las. Kronans värde skall be stämmas i enlighet med den beräkningsmetod

som Internationella valutafonden den dagen tillämpar för sin verksamhet

och sina transaktioner. Lag (1986:166).

23 § Förbehåll, som inskränker fraktförarens ansvar eller som anger

lägre gränser för ansvaret än 22 §, är ogiltiga.

Detta gälle r d ock inte vid transport av gods, om förbehållet avser för­

lust, minskning eller skada som beror på det transporterade godsets egen
beskaffenhet eller på fe l i god set. Lag (1986:166).

24 § Gränserna för ansvar enligt 22 § gäller inte om det visas att fraktfö­
raren, någon av hans anställda eller någon som han har anlitat i tjänsten har
orsakat skadan uppsåtligen eller genom att, med insikt om att skador

sannolikt skulle uppstå, grovt åsidosätta den aktsamhet och hänsyn som
kan krävas. Lag (1986:166).

25 § Om talan förs mot någon av fraktförarens anställda eller någon som
fraktföraren har anlitat för att han har vållat skador genom lindrigare fel
eller försummelse i tjänsten än som avses i 24 §, far den sammanlagda
ersättning som han och fraktföraren kan åläggas att utge inte överskrida de

gränser som fraktföraren kan åberopa.

Bestämmelser om jämkning av skadeersättning finns i 10 kap . 3§. Lag

(1986:166).

26 § När inte annat visas, anses inskrivet resgods och gods som tas emot
utan anmärkning vara oskadat och i överensstämmelse med transport­
handlingen.

Skador och minskningar skall anmärkas hos fraktföraren omedelbart

efter upptäckten. Anmärkningen skall alltid göras senast sju dagar från

mottagandet, när det gäller resgods, och senast Qorton dagar från motta­

gandet i fråga om g ods. Dröjsmål skall anmärkas inom 21 dagar från den
dag då resgodset eller godset ställdes till mottagarens förfogande.

Anmärkning skall göras genom anteckning på transporthandlingen eller i

en särskild skrift, som skall avsändas inom den tid som anges i andra
stycket. Lag (1986:166).

301

¬

\

SFS 1986:166

27 § Om inte en anmärkning enligt 26 § h ar framställts i tid, är rätten till
talan mot fraktföraren förlorad . Detta gäller dock inte, om fraktföraren har
handlat svikligt. Lag (1986:166).

28 §

Talan om ansvar enligt detta kapitel skall väckas vid domstolen i

den ort där

fraktföraren har sitt hemvist,

fraktförarens huvudkontor finns, eller

det kontor som har medverkat vid avtalets tillkomst finns.

Talan far också väckas vid domstolen i bestä mmelseorten.

Talan får väckas bara vid sve nska domstolar eller vid domstolar i and ra

stater som är anslutna till Warszawakonventionen. Detta gäller dock inte,

om enligt avtalet avgångsorten eller bestämmelseorten ligger i en stat som
inte har biträtt konventionen. Lag (1986:166).

29 § Rätten till talan om ansvar är förlorad, om inte talan väcks inom två

år frå n luftfartygets ankomst till bestämmelseorten, från den dag det skulle

ha ankommit eller från den dag transporten avbröts. Lag (1986:166).

30 § Har det avtalats att en transport som i olika del ar skall utföras av
flera fraktförare efter varandra skall anses som en enhet, ansvarar vaije
fraktförare för sin del av transporten sedan han har tagit emot det som skall

transporteras.

När transporten avser inskrivet resgods eller gods, far avsändaren hålla

sig till den förste fraktföraren, även om förlusten, m inskningen, skadan

eller dröjsmålet har inträffat medan godset var i en annan fraktförares
vård. Den som har rätt att få ut godset kan hålla si g till den siste. Om två

fraktförare på grund av detta är ansvariga, svarar de solidariskt. Lag

(1986:166).

302

Transporter som utförs av någon annan än den avtalsslutande fraktföraren
31 § I fråga om en transport som helt eller delvis utförs av någon an nan
än den avtalsslutande fraktföraren gäller 32 -36§§, om det inte visas att
transporten har utförts utan bemyndigande från denne. Bestämmelserna i
33, 35 och 36 §§ gäller dock bara i fråga om de delar av transporten som

utförs av den andre. Lag (1986:166).

32 § Den avtalsslutande fraktföraren anses som fraktförare för hela

transporten. Den som utför transporten anses som fraktförare i fråga om
den del av transporten som han utför. Lag (1986:166),

33 § Vid tillämpningen av bestämmelserna om fraktförarens ansvar jäm­
ställs vardera fraktföraren, hans anställda och de som han har anlitat med
den andre fraktförarens anställda och dem som denne har anlitat. Detta

medför dock inte att ansvaret för den som utför transporten i den avtal sslu­

tande fraktförarens ställe överstiger gränserna i 22§.

Om den avtalsslutande fraktföraren har åtagit sig förpliktelser utöver

bestämmelserna i d etta kapitel är den som utför transporten i hans ställe
inte bunden av detta utan sitt eget godkännande. Detsamma gäller, om en

¬

passagerare eller en avsändare i enlighet med 22 § andra stycket särskilt

SFS 1986.166

har angett det in tresse som är knutet till transporten. Lag (1986:166).

34 § Anvisningar eller anmärkningar som enligt detta kapitel tillställs den
ene fraktföraren gäller också mot den andre. En order enligt 12 § gälle r
dock bara om den ges till den avtalsslutande fraktföraren. Lag (1986:166).

35 § Den saijimanlagda ersättning som de båda fraktförarna, deras an­
ställda och de som fraktförarna har anlitat kan åläggas att utge får inte
överstiga det högsta belopp som gäller för någon a v fraktförarna. Vaije
skadeståndsskyldig ansvarar bara upp till den gräns som gäller för honom.

Lag (1986:166).

36 § Talan mot endera av eller båda fraktförarna får för as vid en domstol

som enligt 28 § ä r behörig vid talan mot någon av dem. Lag (1986:166).

Sammansatta transporter

37 §

När en transport skall utföras delvis med luftfartyg och delvis med

något annat transportmedel, gäller bestämmelserna i detta kapitel bara

lufttransporten.

Villkor för den andra delen av transporten får tas in i lufttransportha nd­

lingen. Lag (1986:166).

Övriga bestämmelser

38 § Förbehåll om tillämplig lag eller om domstols behörighet som av­

viker från bestämmelserna i detta kapitel är ogiltiga, om de görs innan
någon skada har inträffat.

Ett skiljeavtal i fråga om godstransport gäller dock a lltid, om skiljeman-

naförfarandet skall äga rum in om en behörig d omstols domkrets och om

tvisten, i den mån Warszawakonventionen och Guadalajarakonventionen

är tillämpliga, skall prövas enligt konventionernas bestämmelser. Lag

(1986:166).

39 § I fråga om transporthandlingar som utfärdas utom riket eller som
gäller internationella transporter är kravet på meddelande enligt 3 § första
stycket c), 4 § första stycket c) eller 8 § c) uppfyllt, om handlingen innehål­

ler uppgifter om att Warszawakonventionen kan gälla för transporten och

att denna konvention i regel begränsar fraktförarens ansvar i de fall som

anges i den av dessa bestämmelser som är tillämplig.

Om den avtalade avgångsorten eller bestämmelseorten vid en internatio­

nell lufttransport ligger i en stat som inte har biträtt Warszawakonven­

tionen, får fraktföraren åberopa ansvarsbegränsningen enligt 22 §, även om
transporthandlingen inte innehåller något me ddelande som nämns i första

stycket. Lag (1986:166).

40 § Biljetter och resgodsbevis behövs inte vid in rikes lufttransporter,
om luftfartyget i nte skall mellanlanda utom riket.

Vid sådana lufttransporter får begränsningen av fraktförarens ansvar

303

¬

SFS 1986:166

enligt 22 § åberopas även om biljetter, resgodsbevis eller flygfraktsedlar
inte är utfärdade eller om de saknar meddelande om begränsningen. Att
meddelande om begränsningen skall finnas i standardvillkoren för passa­
gerartransporter följer av 22 § första stycket. Lag (1986:166).

41 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte i fråga om sådana interna­
tionella lufttransporter som utförs direkt av en viss stat om denna stat, när
den tillträdde den konvention som undertecknades i Warszawa den 12

oktober 1929, lämnade en sådan förklaring som avses i tilläggsproto kollet

till konventionen. Detsamma gäller om transporten utförs direkt av ett
territorium för vars utländska angelägenheter en sådan stat svarar.

Under förutsättning att en stat so m har tillträtt Warszawakonventionen

har förklarat att konventionen inte skall gälla i fråga om en lufttransport

som utförs för den statens militära myndigheter med ett luftfartyg som är

registrerat i den staten, om fartygets hela lastförmåga har reserverats av
dessa myndigheter eller för deras räkning, gäller int e bestämmelserna i

detta kapitel beträffande en sådan lufttransport. Lag (1986:166).

10 kap.

Ansvaret för skador genom luftfart

1 § Bestämmelser om ansvaret för s kador, som genom luftfart tillfogas

personer eller e gendom som inte transporteras med luftfartyget, finns i

lagen (1922:382) angående ansvarighet för skada i följd av luftfart. Lag

(1986:166).

2 § Om regeringen föreskriver d et, skall det finnas trafikförsäkring för
ansvar enligt I §. Försäkring en kan ersättas av någon motsvarande säker­
het som regeringen bestämmer. Lag (1986:166).

3 § Om någon som tjänstgör på luftfartyg är ersättningsskyldig för skada
genom luftfart som har uppkommit genom hans fel eller försummelse i

tjänsten, får rätten jämka ersättningen med hänsyn till felets eller försum­
melsens beskaffenhet, skadans storlek eller omständigheterna i övrigt.
Detsamma gäller i fråga om andra med tjänst som har betydelse för trafik­

säkerheten.

I fråga om skad eståndsansvaret för arbetstagare gäller 4 kap. 1 § skad e­

ståndslagen (1972:207). Lag (1986:166).

304

11 kap.
Flygräddningstjänst, bärgning och undersökning av luftfartsolyckor

Flygräddningstjänst

1 §

Föreskrifter angående åtgärder, då luftfartyg är saknat, förolyckat

eller nödställt eller fara hotar lufttrafiken (Jlygräddningstjänst), meddelas
av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Om regeringen
föreskriver det, får myndigheten överlåta åt annan att leda flygräddnings­

tjänsten.

¬

Ett luftfartygs ägare eller innehavare och de som tjänstgör på luftfartyg

SFS 1986:166

eller vid flygplatser eller andra anläggn ingar för luftf arten är skyldiga att
delta i flygräddningstjänsten. Regeringen meddelar bestämmelser om er­

sättning av allmänna medel för deltagandet. I fråga om ersättning vid

personskador gäller lagen (1977:265) o m statligt personskadeskydd och

lagen (1977: 266) om statlig ersättning vid ideell skada. Lag (1986:166).

Bärgning
2 §

Den som bärgar ett luftfartyg som har förolyckats eller befinner sig i

nöd och alla som medverkar vid bärgningen har rätt till bärgarlön. Det­

samma gäller vid bärgning av gods ombord på ett sådant fartyg eller av

något som hör till fartyg et eller godset. I fråga om bärgarlönen tillämpas
bestämmelserna i 225-227§§ sjölagen (1891: 35 s. 1). Den som i en sådan
nödsituation räddar människor från fartyget eller medverkar vid deras
räddning har också rätt till en del av bärgarlönen. De särskilda kostnader
som någon i Övrigt har haft för bevarandet av ett luftfartyg eller av gods
skall också ersättas, om kostnaderna har varit nödvändiga.

Om gods eller något som hör till gods h ar bärgats eller bevarats, svarar

ägaren inte personligen utan endast med det som har bärgats eller beva­

rats.

Den som deltar i en bärgning trots ett uttryckligt och befogat förbud av

fartygets befälhavare, ägare eller innehavare har inte rätt till bärgarlön.

Detsamma gäller i fråga om ersättning för kostnader för bevarande av

fartyg och gods. Lag (1986:166).

3 §

Den som har en fordran på bärgarlön eller ersättning för kostnader

enligt 2 § har luftpanträtt i fartyget eller godset med förmånsrätt enligt 4 § 1

förmånsrättslagen (1970:979), om bärg arlönen eller ersättningen avser åt­

gärder som har avslutats i Sverige.

En yngre fordran har företräde framför en äldre. Fordringar som har

uppkommit på grund av samma händelse har lika rätt till betalning.

För att ett luftfartyg skall få lämna den plats, där åtgärderna för bärg­

ningen eller bevarandet avslutades, eller ägaren skall ta godset i besittning,
krävs att borgenärerna medger det. Detta gäller dock inte, om borgenärer­

na har fått betalt för sina fordringar eller säkerhet har ställts. Lag

(1986:166).

4 § Luftpanträtten omfattar inte den ersättning för skador på luftfartyg
eller gods som utgår på grund av försäkring eller av andra skäl. Lag
(1986:166).

5 § Säljs luftfartyget eller godset exekutivt, upphör luftpanträtten sedan
försäljningen har v unnit laga kraft och köpeskillingen erlagts. Borgenärer­

na har rätt till betalning ur köpeskillingen enligt bestämmelserna i u tsök-
ningsbalken.

Luftpanträtten i godset upphör, om det genom lossning ställs till avsän­

darens eller mottagarens förfogande. Om godset lämnas ut utan borgenä­
rens tillstånd, svarar den som tar emot godset för fordringen, om han

kände till denna. Han svarar dock inte för mera än det värde som godset
hade vid lossningen. Lag (1986:166).

305

¬

SFS 1986:166

6 § Luftpanträtten i et t luftfartyg, som är registrerat i Sverige, upphör
efter tre månader från den dag åtgärderna för bärgningen eller bevarandet

av fartyget avslutades. Detta gäller dock inte, om borgenärens anspråk på

panträtt inom samma tid har anmälts till inskrivningsdomaren för anteck­
ning i inskrivningsboken för luftfartyg och dessutom överenskommelse har

träffats om panträttens belopp eller talan om pa nträtten har väckts i laga

ordning.

Bestämmelserna i första stycket gäller också om fartyget är registrerat i

en annan stat som har biträtt Genévekonventionen. Borgenärens anspråk
på panträtt skall i så dant fall anmälas hos den myndighet som för inskriv­

ningsboken för fartyget.

Om fartyget inte är registrerat eller om det är registrerat i en annan

främmande stat än som anges i andra st ycket, upphör luftpanträtten efter

ett år från den dag åtgärderna för bärgningen eller bevarandet av fartyget
avslutades. Detta gäller dock inte, om inom samma tid öve renskommelse

har träffats om panträttens belopp eller talan om panträtten har vä ckts i
laga ordning. Lag (1986:166).

Undersökning av luftfartsolyckor

7 § Inträffar det en olycka vid användningen av ett luftfartyg och medför

olyckan att någon avlider, att någon blir allvarligt s kadad, att fartyget får
betydande skador, att egendom som inte transporteras med f artyget far
betydande skador eller att fartyget är oåtkomligt, skall det göras en under­
sökning om olyckan, dess orsaker och de uppkomna skadorna.

Detsamma gäller, om det har funnits någon allvarlig far a för att en sådan

olycka skulle inträffa, om något har hänt som tyder på ett väsentligt fel hos

luftfartyget eller markorganisationen eller om ett fartyg har försvunnit
under flygning och inte har kunnat återfinnas. Lag (1986:166).

8 § En undersökning enligt 7 § skall göras av den myndighet som rege­

ringen föreskriver. Om regeringen f öreskriver det, får myndigheten över­

låta åt annan att göra undersökningen.

Nödvändig operativ, teknisk och juridisk sakkunskap skall vara före­

trädd vid undersö kningen. Lag (1986:166).

9 § har upphävts genom lag (1978:232).

10 § Den myndighet som undersöker olyckan skall underrätta dem som
kan vara berörda och bereda dem tillfälle att yttra sig. De har rätt att
närvara vid undersökningen på olycksplatsen och vid utredningsarbetet i

övrigt, om det kan ske utan men för utredningen. Lag (1986:166).

11 § Undersökningen skall ske i samråd med den som enligt 23 kap.
rättegångsbalken leder förundersökning av det inträffade.

I a vvaktan på att undersökningen inleds skall luftfartsverket vidta de

åtgärder som behövs för att säkerställa utredningen och som inte kan
uppskjutas. Lag (1986:166).

306

¬

12 § Den myndighet som undersöker olyckan får hålla förhör med den

SFS 1986:166

som ^ntas kunna ge upplysningar av betydelse för utredningen. Myndighe­
ten får också granska de föremål som kan antas vara av sådan betydelse.

Myndigheten får begära att polismyndigheten biträder vid utredningen,

om undersökningen inte kan fullföljas på annat sätt. Bestämmelserna i 23
kap. rättegångsbalken gäller i fråga om en sådan utredning. Tvångsmedel
enligt 24-28 kap. rättegångsbalken får dock användas bara om d et finns
anledning att anta att det har begåtts ett brott som lyder under allmänt åtal.

Myndigheten kan begära att vittnen eller sakkunniga hörs vid dom stol

eller att någon föreläggs att tillhandahålla handlingar eller föremål som
bevis. En sådan begäran skall göras hos den tingsrätt, inom vars område
olyckan har skett eller den person som berörs av begäran vistas. Om något
laga hinder inte möter, skall rätten hålla förhör eller meddela föreläggande.

Därvid gäller b estämmelserna om bevisupptagning utom huvudförhand­

ling. Lag (1986:166).

13 §

Om det finns anledning att anta att en luftfartsolycka har inträffat,

far luftfartyget, det gods som har transporterats med fartyget och det som

hör till fartyget eller godset inte rubbas utan tillstånd av polismyndigheten

eller den myndighet som undersöker olyckan. Detta gäller dock inte, om
det sker för att rädda människoliv eller om det i övrigt finns synnerliga
skäl.

Den som har tillvaratagit egendom som avses i första stycket skall

genast anmäla det till poli smyndigheten eller den myndighet som under­
söker olyckan. Om det behövs, får myndigheten omhänderta egendomen.
Lag (1986:166).

12 kap.

Särskilda bestämmelser

1 § Om det då en luftfärd skall påbörjas kan antas att det luftfartyg, med

vilket färden skall ske, inte uppfyller de villkor som anges i denna lag eller

som har fastställts med stöd av lagen eller annars att för luftfärden fast­
ställda villkor i nte är uppfyllda, får luftfartsverket eller den som verket

utser besluta att luftfärden inte får äga rum och hindra luftfartygets avgång.

Om någon annan än l uftfartsverket har meddelat beslutet, skall beslutet

genast anmälas till verke t och prövas av det ta. Lag (1986:166).

2 § Innehavaren av en allmän flygplats får hindra ett luftfartygs avgång,

om de avgifter enligt 6 kap. 13 § som avser fartygets senaste ankomst,

uppehåll och avgång inte har betalats och säkerhet inte har ställts.

Regeringen få r föreskriva att första stycket inte skall gälla i frå ga om viss

internationell luftfart. Lag (1986:166).

3 §'^ I lagen (1939:6) o m frihet från kvarstad för vissa luftfartyg finns

bestämmelser om att kvarstad inte får läggas på vissa luftfartyg. Lag

(1986:166).

" Senaste lydelse 1981:811.

307

¬

SFS 1986:166

4 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om avgifter och övriga kostnader för förrättningar enligt d^nna

lag.

Beslut angående kostnad som är förfallen till betalning får verkställas

enligt utsökningsbalken. Lag (1986:166).

5 § Det finns särskilda bestämmelser om innehav och användning av
radioanläggningar ombord på luftfartyg och inom markorganisationen. Lag

(1986:166).

308

13 kap.

I Ansvarsbestämmelser m. m.

I Ansvar

1 § Till fängelse i högs t två år döms den som vid tjänstgöring ombord på

ett luftfartyg är så påverkad av alkoholhaltiga drycker eller andra medel att

han inte kan fullgöra sina uppgifter på ett betryggande sätt. Detsamma

gäller i fråga om den som utövar tjänst som anges i 6 kap. 16 §.

Om brottet är ringa, döms till böter. Lag (1986:166).

2 § Till böter eller fängelse i högst se x månader döms den som

1. bryter mot 1 kap. 2 a § första stycket eller mot villkor som har medde­

lats enligt 1 kap. 2a§ andra stycket,

2. bryter mot förbud eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 1

kap. 3§,

3. lämnar oriktiga uppgifter vid ansökan eller anmälan enligt 2 kap.,
4. framför luftfartyg som ej är märkt enligt 2 kap. 16 § eller enligt

föreskrifter som har meddelats med stöd därav,

5. bryter mot 3 kap. 1 § första stycket eller 4 kap. 1 eller 3 §,

6. vid tjänstgöring ombord på luftfartyg vägrar att följa befälhavarens

order,

7. bryter mot 5 k ap. 7 §, 6 kap. 4 § eller föreskrifter som har meddelats

med stöd av 6 kap . 8 §,

8. upplåter eller driver en anläggning i strid med 6 kap. 9§ första

stycket,

9. bryter mot 6 kap. 15 § första stycket,
10. utövar luftfart utan tillstånd enligt 7 kap .,
11. vid utövande av luftfart åsidosätter de villkor som har meddelats

med stöd av 7 kap . 4 § första stycket eller 6 § första stycket,

12. bryter mot trafikföreskrifter som har meddelats med stöd av 8 kap. 1

eller 2 §,

13. underlåter att landa enligt vad som sägs i 8 kap. 3 §,
14. bryter mot 8 kap. 4 §,

15. använder ett luftfartyg vid luftfart utan föreskriven försäkring eller

säkerhet enligt 10 kap. 2§ . Lag (1986:166).

3 § Till böter döms den som

1. uppsåtligen lämnar oriktiga uppgifter i ett ärende, som rör innehav av

certifikat eller behörighetsbevis eller frågan om annan behörighet, eller vid

prov, kontroller eller annan tillsyn över behörigheten.

¬

2. bryter mot fö reskrifter som har meddelats med stöd av 4 kap. 20 §

SFS 1986:166

första och andra styckena eller 6 kap. 15 § andra stycket första meningen,

3. bryter mot 8 kap. 4a§ eller mot 4b § första stycket eller andra stycket

första meningen,

4. utför passagerartransporter utan a tt det i biljetter eller standardvill­

kor finns föreskrivna utfästelser enligt vad som anges i 9 k ap. 22 § första

stycket, eller

5. bryter mot 11 kap. 13 §.

Till böter döms också den som i andra fall än som anges i 1 och 2§§

försummar någon skyldighet enligt 1-6 eller 8 kap. Lag (1986:166).

4 § Om en gärning har skett av ringa oaktsamhet, skall den inte föranleda

ansvar enligt denna lag. Lag (1986:166).

5 § För gärning som är belagd med straff enligt brottsbalken skall inte

dömas till ansvar enligt denna lag.

Den som i fråga om sådant utländskt luftfartyg, som avses i 1 kap . 6§,

utom riket har begått gärning som är belagd med straff enligt denna lag
eller med stöd därav utfä rdade föreskrifter döms, om han befinner sig i

Sverige, enligt svensk lag och vid svensk domstol, även om 2 kap. 2 eller

3 § brottsbalken inte är tillämplig. Åtal får väckas utan förordnande enligt
2 kap, 5 § andra stycket samma balk. Lag (1986:166).

Förverkande

6 § Om ägaren eller någon som är i hans ställe uppsåtligen begår eller

medverkar till en sådan gärning som anges i 2 § 1 eller 2, kan luftfartyget

förklaras förverkat, om det behövs för att förebygga brott eller om det i

övrigt finns särskilda skäl. Detta gäller dock inte, om förverkande är

uppenbart oskäligt. Om fartyget inte finns i b ehåll, kan värdet förklaras

förverkat.

Första stycket gäller inte mot den som i god tro har förvärvat luftfartyget

eller någon särskild rätt till det.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller också i fråga o m

sådant gods som avses i 8 kap. 4§ första o ch andra styckena, om dess

ägare eller någon som är i ägarens ställe begår eller medverkar till en sådan

gärning som anges i 2 § 14. Lag (1986:166).

7 § har upphävts genom lag (1986:166).

8 § har upphävts genom lag (1986:166).

9 § har upphävts genom lag (1986:166).

10 § har upphävts genom lag (1986:166).

11 § har upphävts genom lag (1986:166).

12 § har upphävts genom lag (1986:166).

13 § har upphävts genom lag (1986:166).

309

¬

SFS 1986:166

14 kap.

Lagens tillämpning, bemyndiganden och definitioner

1 § I fråga om luftfartyg som inte har någon fö rare ombord eller inte är

motordrivna eller som i övrigt är av särskild beskaffenhet får regeringen

eller den myndighet regeringen bestämmer föreskriva eller i enskilda fall

medge undantag från bestämmelserna i 2 -8 kap. samt i övrigt meddela de

särskilda föreskrifter som behövs. Undantag och föreskrifter får inte utfor­
mas, så att de strider mot säkerhetens eller det allmännas intresse.

I fråga om sådana föremål s om är inrättade för rörelse i luften men som

inte är att anse som luftfartyg gäller de föreskrifter som meddelas av

regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Lag (1986:166).

2 §

Luftfartsverkets beslut enligt denn a lag eller enligt föreskrifter som

har meddelats med stöd av lagen överklagas i frågor, som rör certifikat,

elevtillstånd, behörighetsbevis, tillstånd att tjänstgöra på luftfartyg utan
certifikat, registrering av luftfartyg eller förbud för luftfartyg att avgå, hos

kammarrätten och i övriga frågor hos regeringen.

Beslut som avses i denna paragraf gäller omedelbart, om inte annat

förordnas. Lag (1986:166).

3 § I den mån det behövs får regeringen eller den myndighet regeringen

bestämmer, i de avseenden som behandlas i denna lag, meddela ytterligare

föreskrifter som gäller skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa eller

trafik.

Förvaltningsuppgift som ansluter till föreskrifterna får, om regeringen

föreskriver det, av myndighet som avses i första stycket överlämnas åt

annan, även om uppgiften innefattar myndighetsutövning. Lag (1986:166).

310

4 § Är Sverige i krig eller krigsfara far regeringen, i den utsträckning

rådande förhållanden påkallar det, föreskriva eller i enskilda fall medge

undantag från bestämmelserna i denna lag, från föreskrifter som har med­
delats med stöd av denna lag och från andra lagar och författningar som
avser luftfarten. Regeringen f år därvid meddela de föreskrifter som be­

hövs.

Detsamma gäller, om det råder sådana utomordentliga förhållanden som

är föranledda av krig eller av krigsfara som Sverige har befunnit sig i.

Om regeringen i an dra fall än då Sverige är i k rig har meddelat föreskrif­

ter enligt denna paragraf, skall föreskrifterna underställas riksdagens prö v­

ning inom en månad efter utfärdandet. Om någon sådan underställning inte
sker eller om föreskrifterna inte godkänns av riksdagen inom tv å månader

från underställningen, upphör föreskrifterna att gälla. Lag (19 86:166).

5 § Vid tillämpninge n av denna lag och föreskrifter som har meddelats

med stöd av lagen avses

med Chicagokonventionen den konvention angående internationell civil

luftfart som avslutades i Chicago den 7 december 1944 ,

med Genévekonventionen den konvention röra nde internationellt erkän­

nande av rätt till luftfartyg som avslutades i Genéve den 19 j uni 1948,

med Warszawakonventionen den konvention om internationell luftbe-

¬

fordran som undertecknades i Warszawa den 12 oktober 1929 och revide-

SFS 1986:166

rades genom det i Haag den 28 september 1955 avslutade protokollet och

med Guadalajarakonventionen den konvention om internationell luftbe­

fordran som utförs av annan än den avtalsslutande fraktföraren, som

undertecknades i Guadalajara den 18 septemb er 1961, Lag (1986:166).

ANDRA AVDELNINGEN
Militär luftfart och annan luftfart för statsändamål

15 kap.

1 § Bestämmelserna i 6 kap. 15§, 9 kap., 10 k ap. 3§ samt 11 kap. 2§

första och tredje styckena och 13 § gäller även i fråga om luftfart med

svenska militära luftfartyg och i fråga om den militära markorganisationen.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar i övrigt

föreskrifter för den militära luftfarten och markorganisationen i de ämnen

som anges i första avdeln ingen och som inte gäller förhållandet mellan

enskilda eller annars måste meddelas i lag. Lag (1986:166).

2 § Bestämmelserna i denna lag utom 8 kap. 4 a och 4 b §§ och 11 kap. 3 -
6§§ gäller även i fråga om luftfart med svenska luftfartyg, som utan att

vara militära används endast för statsändamål och inte för afTärsdrift.

För sådana luftfartyg får regeringen eller den myndighet regeringen

bestämmer föreskriva eller i enskild a fall medge ytterligare undantag från
bestämmelserna i 1 —8 kap. samt i övrigt meddela de särskilda föreskrifter

som behövs. Lag (1986:166).

3 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar fö­
reskrifter i fråga o m tillträde till svenskt område för utländska militära
luftfartyg och andra utländska luftfartyg som används endast för statsända­

mål och inte för affärsdrift. Lag (1986:166).

Denna lag träder i kr aft den 1 januari 1987.
Beslut om anta gande till utbildning fö r luftfartscertifikat, som har med­

delats före ikraftträdandet, skall vid tillämpningen av de nya bestämmel­
serna anses som ett enligt dessa utfärdat elevtillstånd.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föres krift som

har ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya

bestämmelsen.

På regeringens vägnar

SVEN HULTERSTRÖM

S-E Sigfridsson
(Kommunikationsdepartementet)

311

¬