Avgifts­för­ord­ning (1992:191)

För­ord­ning­ens tillämp­nings­om­råde

1 §   I denna för­ord­ning finns bestäm­mel­ser i anslut­ning till 3 kap. 4, 6 och 7 §§ bud­get­la­gen (2011:203).
För­ord­ning (2011:216).

1 a §   För­ord­ningen gäl­ler för myn­dig­he­ter under rege­ringen.
För affärs­ver­ken gäl­ler endast 3 § och 5 § första styc­ket samt 15-25 §§. För­ord­ning (2011:216).

2 §   För­ord­ningen skall tilläm­pas om inte något annat föl­jer av en annan för­ord­ning eller av ett sär­skilt beslut av rege­ringen.
För­ord­ning (1996:1196).

Rät­ten att ta ut avgif­ter

3 §   En myn­dig­het får ta ut avgif­ter för varor och tjäns­ter som den till­han­da­hål­ler bara om det föl­jer av en lag eller för­ord­ning eller av ett sär­skilt beslut av rege­ringen.

4 §   En myn­dig­het får, om det är för­en­ligt med myn­dig­he­tens upp­gift enligt lag, instruk­tion eller annan för­ord­ning, mot avgift till­han­da­hålla
   1. tid­skrif­ter och andra pub­li­ka­tio­ner,
   2. informations-​ och kurs­ma­te­rial,
   3. kon­fe­ren­ser och kur­ser,
   4. råd­giv­ning och annan lik­nande ser­vice,
   5. loka­ler,
   6. utrust­ning,
   7. offent­lig inköps-​ och resurs­sam­ord­ning,
   8. auto­ma­tisk data­be­hand­lings­in­for­ma­tion i annan form än utskrift,
   9. upp­lys­ningar per tele­fon, om denna ser­vice går utö­ver myn­dig­he­tens ser­vice­skyl­dig­het enligt offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400) och för­valt­nings­la­gen (2017:900), och
   10. tjäns­te­ex­port.

Varor och tjäns­ter enligt första styc­ket får till­han­da­hål­las bara om verk­sam­he­ten är av till­fäl­lig natur eller av mindre omfatt­ning. För­ord­ning (2018:956).

Beslut om stor­le­ken på avgif­ter, sam­råd m.m.

5 §   En myn­dig­het får bestämma stor­le­ken på andra avgif­ter än de som avses i 4 § endast efter sär­skilt bemyn­di­gande från rege­ringen.

Om inte rege­ringen har före­skri­vit något annat, ska avgif­ter beräk­nas så att de helt täc­ker verk­sam­he­tens kost­na­der (full kost­nads­täck­ning).

För avgif­ter som tas ut enligt 4 § första styc­ket 1-9 får myn­dig­he­ten själv, upp till full kost­nads­täck­ning, besluta om stor­le­ken på avgif­terna om inte rege­ringen har före­skri­vit något annat. För­ord­ning (2014:1432).

6 §   Har upp­hävts genom för­ord­ning (2011:216).

7 §   Myn­dig­he­ten ska vart tredje år sam­råda med Eko­no­mi­styr­nings­ver­ket om de avgif­ter som myn­dig­he­ten tar ut.

Sam­råd ska även genom­fö­ras om myn­dig­he­ten avser att väsent­ligt för­ändra en avgift eller ta ut en ny avgift.

Om det finns sär­skilda skäl får Eko­no­mi­styr­nings­ver­ket medge undan­tag från sam­råds­skyl­dig­he­ten. För­ord­ning (2018:1544).

8 §   Myn­dig­he­ten skall på begä­ran av Eko­no­mi­styr­nings­ver­ket lämna upp­gif­ter om de varor och tjäns­ter som myn­dig­he­ten tar ut avgif­ter för. För­ord­ning (1998:435).

För­fa­ran­det vid uttag av vissa ansök­nings­av­gif­ter

9 §   Bestäm­mel­serna i 10-14 §§ gäl­ler, när det är sär­skilt före­skri­vet, avgif­ter som stat­liga myn­dig­he­ter skall ta ut för pröv­ning av ären­den.

10 §   Före­skrivna avgifts­klas­ser mot­sva­rar föl­jande belopp:

Avgifts­klass Avgift kro­nor

1	        360

2	        990

3	        1 890

4	        3 300

5	        5 200

6	        8 100

7	        12 200

8	        18 100

9	        27 000

10	        54 000

Myn­dig­he­ten ska regel­bun­det se över att rätt avgifts­klass tilläm­pas för myn­dig­he­tens ansök­nings­av­gif­ter och med­dela rege­ringen när det finns behov av att byta avgifts­klass.
För­ord­ning (2024:1169).

11 §   Avgif­ten ska beta­las när ansö­kan ges in. Om inte detta sker ska sökan­den före­läg­gas att betala avgif­ten inom en viss tid. Ett sådant före­läg­gande får sän­das till sökan­den med post eller för­med­las på annat lämp­ligt sätt. Följs inte före­läg­gan­det ska ansö­kan avvi­sas. Sökan­den ska upp­ly­sas om detta i före­läg­gan­det.

Om sökan­den är en myn­dig­het som ger in ett stort antal ansök­ningar, får den myn­dig­het som ansö­kan ges in till göra undan­tag från kra­vet att avgif­ten ska beta­las när ansö­kan ges in. Om det finns syn­ner­liga skäl får myn­dig­he­ten även i andra fall göra sådant undan­tag. För­ord­ning (2011:216).

12 §   Ansök­nings­av­gift skall beta­las för varje avgifts­be­lagt ärende som en ansö­kan avser.

13 §   En myn­dig­het får, om det finns sär­skilda skäl, betala till­baka hela eller en del av ansök­nings­av­gif­ten.

14 §   En myn­dig­hets beslut om ansök­nings­av­gift får över­kla­gas i samma ord­ning som gäl­ler för det ärende ansö­kan avser. Om andra beslut i ären­det inte kan över­kla­gas får beslut om ansök­nings­av­gift över­kla­gas till Skat­te­ver­ket. Ver­kets beslut får inte över­kla­gas. För­ord­ning (2003:956).

Avgif­ter för kopior, bevis och regis­terut­drag m. m.

15 §   En myn­dig­het ska ta ut en avgift enligt bestäm­mel­serna i 16-22 §§ för att den efter sär­skild begä­ran läm­nar ut
   1. kopia eller avskrift av all­män hand­ling,
   2. utskrift av upp­tag­ning för auto­ma­tisk data­be­hand­ling,
   3. kopia av video-​ eller ljud­bandsupp­tag­ning eller utskrift av ljud­bandsupp­tag­ning, eller
   4. sådana bevis och regis­terut­drag som avses i 20 §.

När en avgift tas ut ska myn­dig­he­ten sam­ti­digt ta ut ersätt­ning för kost­na­den för att sända den begärda hand­lingen eller kopian till mot­ta­ga­ren. För­ord­ning (2018:1544).

16 §   Om en beställ­ning omfat­tar tio sidor eller mer, skall avgift tas ut för kopior av all­männa hand­lingar och för utskrif­ter av upp­tag­ningar för auto­ma­tisk data­be­hand­ling enligt 15 § 1 och 2.

Avgif­ten för en beställ­ning av tio sidor är 50 kro­nor. För varje sida där­ut­ö­ver är avgif­ten 2 kro­nor.

Myn­dig­he­ten får besluta om undan­tag från första och andra styc­kena om det finns sär­skilda skäl.

Första -- tredje styc­ket gäl­ler även när en hand­ling sänds till bestäl­la­ren via tele­fax. För­ord­ning (1995:687).

17 §   Avgif­ten för avskrift av all­män hand­ling enligt 15 § 1 eller för utskrift av ljud­bandsupp­tag­ning enligt 15 § 3 är 125 kro­nor per påbör­jad fjär­de­dels arbetstimme.

Avgif­ten för kopia av vide­o­bandsupp­tag­ning enligt 15 § 3 är 600 kro­nor per band.

Avgif­ten för kopia av ljud­bandsupp­tag­ning enligt 15 § 3 är 120 kro­nor per band. För­ord­ning (2011:216).

18 §   Om en myn­dig­het enligt en sär­skild före­skrift ska fram­ställa bestyrkta avskrif­ter eller kopior av hand­lingar som getts in, ska avgift tas ut med 125 kro­nor per påbör­jad fjär­de­dels arbetstimme för fram­ställ­ningen av avskrift och med 2 kro­nor för varje fram­ställd kopia, dock lägst 50 kro­nor.
För­ord­ning (2011:216).

19 §   Vid beställ­ning av kopia bestäms avgif­ten efter det antal sidor som fordras för att utföra beställ­ningen med den utrust­ningen som myn­dig­he­ten nor­malt använ­der för sådant ända­mål.

20 §   När det är sär­skilt före­skri­vet att avgift för bevis eller regis­terut­drag ska tas ut efter viss avgifts­klass i denna för­ord­ning gäl­ler föl­jande belopp:

Avgifts­klass Avgift kro­nor

A	        255

B	        510

C	        1 140

För­ord­ning (2024:1169).

21 §   Sta­ten är fri från sådana avgif­ter som avses i 15 §.

Miss­tänkta och deras för­sva­rare samt mål­sä­gande och mål­sä­gan­de­bi­trä­den är fria från avgift för ett exem­plar av kopia eller avskrift av pro­to­koll eller anteck­ning vid för­un­der­sök­ning eller annan mot­sva­rande utred­ning av Polis­myn­dig­he­ten, Säker­hetspo­li­sen, Tull­ver­ket, Kust­be­vak­ningen eller en åklagar­myn­dig­het.

I rätts­hjälpsla­gen (1996:1619) finns bestäm­mel­ser om avgifts­fri­het i vissa fall för den som har bevil­jats rätts­hjälp.

Par­ter i mål och ären­den, sådana mål­sä­gande i brott­mål som inte för talan samt offent­liga för­sva­rare och mål­sä­gan­de­bi­trä­den är fria från avgift för dom, utslag, slut­ligt beslut, pro­to­koll i ärende om tes­ta­ments­vitt­nes­för­hör eller sjö­för­kla­ring eller pro­to­koll som inne­fat­tar slut­ligt beslut och för bevis om edgång eller för­säk­ran. Avgift ska inte hel­ler tas ut för utskrift av skilj­ak­tig mening, som läm­nas ut sam­ti­digt med en dom eller ett slut­ligt beslut, för skrift­ligt besked om beslut i en ersätt­nings­fråga till den som i ett mål eller ärende begär ersätt­ning av all­männa medel eller för beslut i fråga om häkt­ning.

Den som enligt fjärde styc­ket har rätt att få ett exem­plar utan avgift kan endast om det finns sär­skilda skäl avgifts­fritt få ut ytter­li­gare exem­plar.
För­ord­ning (2014:1195).

22 §   I för­ord­ningen (2003:234) om tiden för till­han­da­hål­lande av domar och beslut, m.m. finns bestäm­mel­ser om hur avgifts­be­lagda hand­lingar ska läm­nas ut.
För­ord­ning (2011:216).

23 §   Om någon anser att den avgift som en myn­dig­het tagit ut av honom enligt 15 § är orik­tig får han, inom 30 dagar efter den dag då avgif­ten beta­la­des, hos myn­dig­he­ten begära ett sär­skilt skrift­ligt beslut om avgif­ten.

24 §   Ett sär­skilt beslut enligt 23 § får över­kla­gas hos Skat­te­ver­ket. Ver­kets beslut får inte över­kla­gas.
För­ord­ning (2003:956).

Rät­ten att dis­po­nera avgifts­in­koms­ter

25 §   En myn­dig­het får dis­po­nera avgifts­in­koms­ter endast efter ett sär­skilt bemyn­di­gande.

Myn­dig­he­ten får dock dis­po­nera sådana avgifts­in­koms­ter som avses i 4 och 15 §§. För­ord­ning (1996:1196).

25 a §   En myn­dig­het som får dis­po­nera inkoms­ter från avgifts­be­lagd verk­sam­het ska balan­sera räken­skaps­å­rets resul­tat i ny räk­ning.

Om det acku­mu­le­rade över­skot­tet upp­går till mer än 10 pro­cent av den avgifts­be­lagda verk­sam­he­tens omsätt­ning under räken­skaps­å­ret, ska myn­dig­he­ten lämna ett för­slag till rege­ringen om hur hela över­skot­tet ska dis­po­ne­ras.

Har det upp­kom­mit ett under­skott i avgifts­be­lagd verk­sam­het som inte täcks av ett balan­se­rat över­skott från tidi­gare räken­skapsår, ska myn­dig­he­ten lämna ett för­slag till rege­ringen om hur under­skot­tet ska täc­kas.
För­ord­ning (2014:1432).

25 b §   En myn­dig­het som redo­vi­sar belas­tande avgif­ter i en offent­li­grätts­lig verk­sam­het med bestämt eko­no­miskt mål mot en inkomst­ti­tel ska med­dela rege­ringen om det acku­mu­le­rade över- eller underut­ta­get i den verk­sam­he­ten upp­går till mer än 10 pro­cent av de avgifts­in­täk­terna under räken­skaps­å­ret.
För­ord­ning (2014:1432).

26 §   Inkoms­ter från avgifts­be­lagd verk­sam­het, som en myn­dig­het inte får dis­po­nera enligt 25 §, skall till­fö­ras sta­tens central­konto i Riks­ban­ken och redo­vi­sas under den inkomst­ti­tel på stats­bud­ge­ten som rege­ringen bestäm­mer.
För­ord­ning (2006:1101).

27 §   Har upp­hävts genom för­ord­ning (1999:899).

28 §   Har upp­hävts genom för­ord­ning (1999:899).

29 §   Har upp­hävts genom för­ord­ning (1999:899).

30 §   Har upp­hävts genom för­ord­ning (1999:899).

Indriv­ning

30 a §   För sådana avgif­ter som avses i 9 och 15 §§ gäl­ler föl­jande.

Indriv­ning ska begä­ras för en avgift som inte har beta­lats in i rätt tid. Indriv­ning behö­ver dock inte begä­ras för en ford­ran som under­sti­ger 100 kro­nor om indriv­ning inte krävs från all­män syn­punkt.

Bestäm­mel­ser om indriv­ning finns i lagen (1993:891) om indriv­ning av stat­liga ford­ringar m.m. och i indriv­nings­för­ord­ningen (1993:1229). Vid indriv­ning får verk­stäl­lig­het enligt utsök­nings­bal­ken ske. Över­kla­gande av beslut inver­kar inte på skyl­dig­he­ten att betala avgif­ten.
För­ord­ning (2011:216).

Tillämp­nings­fö­re­skrif­ter

31 §   Eko­no­mi­styr­nings­ver­ket får med­dela de före­skrif­ter som behövs för tillämp­ningen av denna för­ord­ning.
För­ord­ning (1998:435).

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1992:191

Denna för­ord­ning trä­der i kraft den 1 juli 1992.

Genom för­ord­ningen upp­hävs expe­di­tions­kun­gö­rel­sen (1964:618), stäm­pel­för­ord­ningen (1964:619) och ersätt­nings­för­ord­ningen (1991:354).

Expe­di­tions­kun­gö­rel­sens bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om fram­ställ­ningar som gjorts före ikraft­trä­dan­det i ären­den upp­tagna i kun­gö­rel­sens bilaga, avdel­ning II.

En myn­dig­het som ännu inte skall lämna en års­re­do­vis­ning till rege­ringen enligt för­ord­ningen (1993:134) om myn­dig­he­ters års­re­do­vis­ning och anslags­fram­ställ­ning skall foga upp­gif­ter enligt 29 och 30 §§ till sitt års­bok­slut.
För­ord­ning (1993:431).

1995:687
   1. Denna för­ord­ning trä­der i kraft den 1 juli 1995.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om fram­ställ­ningar som gjorts före ikraft­trä­dan­det.

1997:629
   1. Denna för­ord­ning trä­der i kraft den 1 decem­ber 1997.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande om all­män rätts­hjälp har bevil­jats enligt rätts­hjälpsla­gen (1972:429).

2003:956

Denna för­ord­ning trä­der i kraft den 1 janu­ari 2004. Äldre före­skrif­ter i 14 och 24 §§ gäl­ler fort­fa­rande för Riks­skat­te­ver­kets beslut.