Tul­lag (2000:1281). För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS 2016:253

1 kap. Inle­dande bestäm­mel­ser

1 §   Bestäm­mel­ser om tull som ska tas ut vid import från eller export till tredje land finns i rådets för­ord­ning (EEG) nr 2913/92 av den 12 okto­ber 1992 om inrät­tan­det av en tull­ko­dex för gemen­ska­pen och i kom­mis­sio­nens för­ord­ning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämp­nings­fö­re­skrif­ter för rådets för­ord­ning (EEG) nr 2913/92 om inrät­tan­det av en tull­ko­dex för gemen­ska­pen.

Andra EU-​rättsakter i fråga om tull eller tull­kon­troll anges i 4, 7 och 7 a kap. denna lag. Lag (2011:296).

2 §   Denna lag inne­hål­ler kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser till rätts­ak­terna enligt 1 §.

Lagen inne­hål­ler även vissa bestäm­mel­ser om för­fa­ran­det avse­ende skatt på varor som förs in i lan­det från sådan del av EU:s tull­om­råde som lig­ger utan­för EU:s skat­te­om­råde. Genom dessa bestäm­mel­ser genom­förs
   1. delar av rådets sjätte direk­tiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om har­mo­ni­se­ring av med­lems­sta­ter­nas lag­stift­ning rörande omsätt­nings­skat­ter - Gemen­samt system för mer­vär­desskatt: enhet­lig beräk­nings­grund, senast änd­rat genom rådets direk­tiv 99/85/EG, samt
   2. delar av rådets direk­tiv 92/12/EEG av den 25 feb­ru­ari 1992 om all­männa reg­ler för punkt­skat­te­plik­tiga varor och om inne­hav, flytt­ning och över­vak­ning av sådana varor, senast änd­rat genom rådets direk­tiv 96/99/EG.

I lagen finns även en bestäm­melse om avläm­ning från far­tyg av avfall. Genom bestäm­mel­sen genom­förs arti­kel 12.2 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2000/59/EG av den 27 novem­ber 2000 om mot­tag­nings­an­ord­ningar i hamn för far­tygs­ge­ne­re­rat avfall och lastres­ter.

Ytter­li­gare kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser till för­ord­ning­arna (EEG) nr 2913/92 och 2454/93 finns i lagen (1994:1547) om tull­fri­het m.m. och lagen (1994:1548) om vissa tull­för­fa­ran­den med eko­no­misk ver­kan, m.m. Lag (2011:296).

3 §   Vad som före­skrivs i denna lag om tull gäl­ler även annan skatt än tull som skall tas ut för varor vid import och som skall beta­las till Tull­ver­ket, om inte annat uttryck­li­gen anges.

4 §   Vad som före­skrivs i tul­lag­stift­ningen om icke- gemen­skapsva­ror till­läm­pas även i fråga om gemen­skapsva­ror, för vilka någon begär eller fått bidrag på grund av export eller på grund av annan åtgärd, som till följd av sär­skild före­skrift skall jäm­stäl­las med export. Det­samma gäl­ler varor, för vilka befri­else från eller åter­bä­ring av skatt begärs.

5 §   I denna lag för­stås med

tul­lag­stift­ning: EU:s tull­be­stäm­mel­ser samt svenska tull­för­fatt­ningar,
det svenska tull­om­rå­det: svenskt ter­ri­to­rium,
EU:s tull­om­råde: de områ­den som anges i arti­kel 3 i för­ord­ningen (EEG) nr 2913/92,
EU:s skat­te­om­råde: det område inom vil­ket uni­o­nens bestäm­mel­ser om en viss skatt är tillämp­liga,
tredje land: område som inte omfat­tas av EU:s tull­om­råde,
uni­ons­vara och icke-​unionsvara: det­samma som med gemen­skapsvara och icke-​gemenskapsvara i för­ord­ningen (EEG) nr 2913/92,
tull­plats: plats där det finns tull­kon­tor,
tull­för­rätt­ning: sådan kla­re­ring av far­tyg och luft­far­tyg i kom­mer­si­ell tra­fik direkt med tredje land och av kom­mer­si­ellt gods som verk­ställs av tull­tjäns­te­man,
tull­kla­re­ring: Tull­ver­kets åtgär­der i fråga om en vara som anmälts till en god­känd tull­be­hand­ling,
för­tull­ning: Tull­ver­kets åtgär­der i fråga om en vara som dekla­re­rats för över­gång till fri omsätt­ning,
far­tyg: varje far­kost som används eller kan använ­das till trans­port på vat­ten samt

for­don: trans­port­me­del som är inrät­tat för färd på mar­ken och inte löper på ske­nor samt svä­vare när den fram­förs över mar­ken.

I övrigt har uttryck som används i denna lag den inne­börd som anges i för­ord­ning­arna (EEG) nr 2913/92 och 2454/93.
Lag (2011:296).

5 a §   Bestäm­mel­ser om sta­tus som god­känd eko­no­misk aktör finns i arti­kel 5a i för­ord­ningen (EEG) nr 2913/92 samt i artik­larna 14a-​14x i för­ord­ningen (EEG) nr 2454/93.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter som kom­plet­te­rar dessa bestäm­mel­ser. Lag (2007:1276).

5 b §   Bestäm­mel­ser om risk­han­te­ring finns i arti­kel 13.2 i för­ord­ningen (EEG) nr 2913/92 samt i artik­larna 4f-4j i för­ord­ningen (EEG) nr 2454/93.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter som kom­plet­te­rar dessa bestäm­mel­ser. Lag (2007:1276).

6 §   Bestäm­mel­ser om rätt att anlita ombud vid kon­tak­ter med Tull­ver­ket finns i arti­kel 5 i för­ord­ningen (EEG) nr 2913/92.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter om vill­kor och inskränk­ningar i fråga om använd­ning av ombud.

7 §   Tull­de­kla­ra­tion för en vara får avges genom någon som är anställd och kan anses ha en för­tro­en­de­ställ­ning hos dekla­ran­ten eller, om tull­de­kla­ra­tion läm­nas genom ombud, hos ombu­det.

8 §   I ären­den och mål om tull, skatt som ska beta­las till Tull­ver­ket, ränta, tull­tillägg och avgift enligt denna lag gäl­ler bestäm­mel­serna i skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) om
   1. ersätt­ning för kost­na­der för ombud, biträde eller utred­ning i 43 kap., 68 kap. 2 § och 71 kap. 4 §, samt
   2. bevis­säk­ring och betal­nings­säk­ring i 3 kap. 8 §, 45 kap. 2-16 §§, 46 kap., 68 kap. 1 och 3 §§ samt 69 och 71 kap.

Vid tillämp­ningen av första styc­ket ska det som sägs i skat­te­för­fa­ran­de­la­gen om Skat­te­ver­ket i stäl­let gälla Tull­ver­ket. Vidare ska det som sägs om Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten i 69 kap. 3 och 11 §§ i stäl­let gälla Tull­ver­ket.
Lag (2011:1258).

9 §   Om Tull­ver­ket vid tillämp­ningen av tul­lag­stift­ningen, Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 1889/2005 av den 26 okto­ber 2005 om kon­trol­ler av kon­tanta medel som förs in i eller ut ur gemen­ska­pen eller Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tul­lens säker­stäl­lande av skyd­det för imma­te­ri­ella rät­tig­he­ter och upp­hä­vande av rådets för­ord­ning (EG) nr 1383/2003 ska under­rätta någon om inne­hål­let i en hand­ling eller om något annat, får det ske genom del­giv­ning.
Del­giv­ning bör använ­das bara om det är påkal­lat med hän­syn till omstän­dig­he­terna. Lag (2014:342).

2 kap. Tull­da­ta­sy­ste­met

1 §   I artik­larna 4a och 4b i för­ord­ningen (EEG) nr 2454/93 finns bestäm­mel­ser om data­be­hand­ling. Tull­ver­ket använ­der i verk­sam­he­ten enligt tul­lag­stift­ningen en data­bas för auto­ma­ti­se­rad behand­ling av upp­gif­ter (tull­da­ta­sy­ste­met).
Bestäm­mel­ser om behand­ling av upp­gif­ter i data­ba­sen finns i lagen (2001:185) om behand­ling av upp­gif­ter i Tull­ver­kets verk­sam­het. Lag (2001:188).

2 §   Tull­de­kla­ra­tion får enligt arti­kel 61 i för­ord­ningen (EEG) nr 2913/92 upp­rät­tas med data­be­hand­lings­tek­nik. När­mare bestäm­mel­ser om tull­de­kla­ra­tio­ner som läm­nas med hjälp av elektro­nisk data­be­hand­ling finns i artik­larna 222-​224 i för­ord­ningen (EEG) nr 2454/93.

Tull­ver­ket får ge till­stånd till att tull­de­kla­ra­tio­ner och andra hand­lingar och upp­gif­ter som skall ges in till Tull­ver­ket läm­nas genom ett elektro­niskt doku­ment till tull­da­ta­sy­ste­met eller på annat sätt med hjälp av auto­ma­tisk data­be­hand­ling.

Med ett elektro­niskt doku­ment avses en upp­tag­ning som har gjorts med hjälp av auto­ma­tisk data­be­hand­ling och vars inne­håll och utstäl­lare kan veri­fie­ras genom ett visst tek­niskt för­fa­rande.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter om det tek­niska för­fa­ran­det för upp­gifts­läm­nan­det och om för­fa­ran­det i övrigt.

3 §   Ett till­stånd enligt 2 § andra styc­ket får för­e­nas med sär­skilda vill­kor om det tek­niska för­fa­ran­det för upp­gifts­läm­nan­det och om för­fa­ran­det i övrigt.

4 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får över­lämna åt annan att för­medla upp­gif­ter i elektro­niska doku­ment som avses i 2 § till och från tull­da­ta­sy­ste­met.

Den som tar del av upp­gif­ter i för­med­lings­verk­sam­het som avses i första styc­ket får inte obe­hö­ri­gen röja eller utnyttja vad han eller hon i verk­sam­he­ten har fått veta om någon enskilds eko­no­miska eller per­son­liga för­hål­lan­den. I det all­män­nas verk­sam­het gäl­ler bestäm­mel­serna i offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400). Lag (2009:1092).

5 §   Ett elektro­niskt doku­ment anses ha kom­mit in till Tull­ver­ket när det har bli­vit till­gäng­ligt för ver­ket för över­fö­ring till sådan form att det kan läsas.

Om upp­gif­ter i ett elektro­niskt doku­ment för­med­las genom en annan myn­dig­het än Tull­ver­ket eller genom en juri­disk per­son efter bemyn­di­gande enligt 4 §, anses doku­men­tet dock ha kom­mit in till Tull­ver­ket när det togs emot och kan antas ha avskilts för ver­ket hos för­med­la­ren.

6 §   Om upp­gif­ter har läm­nats genom över­fö­ring av ett elektro­niskt doku­ment till tull­da­ta­sy­ste­met, skall Tull­ver­ket hand­lägga ären­det i sak först sedan tull­kla­re­ring begärts under åbe­ro­pande av doku­men­tets tul­li­den­ti­fi­ka­tions­num­mer.

7 §   Tull­ver­kets beslut i ett ärende får med­de­las genom ett elektro­niskt doku­ment.

3 kap. Inför­sel av varor m.m.

1 §   I för­ord­ningen (EEG) nr 2913/92 finns bestäm­mel­ser om
   - inför­sel av varor till EU:s tull­om­råde (artik­larna 36a-​39),
   - upp­vi­sande av varor för tul­len (artik­larna 40-42),
   - loss­ning av varor som upp­vi­sats för tul­len (artik­larna 46 och 47),
   - skyl­dig­het att hän­föra varor som upp­vi­sats för tul­len till en god­känd tull­be­hand­ling (artik­larna 48 och 49) samt
   - icke-​unionsvaror som beford­rats enligt ett tran­si­te­rings­för­fa­rande (artik­larna 54 och 55).

Bestäm­mel­ser om sum­ma­risk införsel­de­kla­ra­tion finns i artik­larna 181b-​181d, 183, 183a-​183d, 184 och 184a-​184f i för­ord­ningen (EEG) nr 2454/93.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter som kom­plet­te­rar bestäm­mel­serna i första och andra styc­kena. Lag (2011:296).

2 §   Olje­pro­duk­ter som inte har sta­tus som gemen­skapsvara får till­fö­ras sådana märkäm­nen som avses i 2 kap. 8 § lagen (1994:1776) om skatt på energi.

3 §   Den som till Sve­rige för in eller låter föra in en vara från ett område som lig­ger inom EU:s tull­om­råde, men utan­för EU:s skat­te­om­råde, och den som från Sve­rige för ut eller låter föra ut en vara till ett sådant område ska anmäla detta till Tull­ver­ket.

En uni­ons­vara som förs in från ett område som avses i första styc­ket får för­va­ras i till­fäl­ligt lager, hän­fö­ras till tull­för­fa­ran­dena upp­lägg­ning i tul­la­ger, aktiv för­äd­ling eller tem­po­rär import med full­stän­dig befri­else från tull samt föras in i en fri­zon eller i ett fri­la­ger. En vara som ska föras ut till ett sådant område får hän­fö­ras till tull­för­fa­ran­dena export eller pas­siv för­äd­ling. Av arti­kel 340c.1 i för­ord­ningen (EEG) nr 2454/93 fram­går att vissa trans­por­ter av uni­ons­va­ror ska ske enligt för­fa­ran­det för intern uni­onstran­si­te­ring.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter om anmäl­nings­skyl­dig­het och tillämp­ning av för­fa­ran­den för god­känd tull­be­hand­ling av varor som avses i första och andra styc­kena. Lag (2011:296).

3 a §   Om en vara dekla­re­ras för över­gång till fri omsätt­ning med stöd av ett enhets­till­stånd utfär­dat i ett annat EU-​land, och varan fysiskt befin­ner sig i Sve­rige när den över­går till fri omsätt­ning, ska impor­ten i skat­te­hän­se­ende anmä­las till Tull­ver­ket genom en dekla­ra­tion med skat­te­re­do­vis­ning.

Tull­ver­ket får tillåta inne­ha­va­ren av enhets­till­stån­det att lämna in dekla­ra­tio­nen med skat­te­re­do­vis­ning till den myn­dig­het i det andra lan­det som är behö­rig att ta emot tull­de­kla­ra­tio­nen. Dekla­ra­tio­nen med skat­te­re­do­vis­ning ska i sådant fall anses ha kom­mit in till Tull­ver­ket när den togs emot av det andra lan­dets behö­riga myn­dig­het.

Första och andra styc­kena gäl­ler endast när skatt ska fast­stäl­las och beta­las enligt det för­fa­rande som gäl­ler för tull i enlig­het med bestäm­mel­serna i 5 kap. 11 §.
Lag (2014:51).

4 §   Den som från en plats utan­för det svenska tull­om­rå­det, men inom EU:s tull­om­råde, till det svenska tull­om­rå­det för in eller låter föra in en icke-​unionsvara, som inte är under­kas­tad ett tull­för­fa­rande, är skyl­dig att anmäla inför­seln till Tull­ver­ket vid gräns­pas­se­ringen.

Tull­ver­ket tar där­vid ut tull för varan och över­va­kar att han­dels­po­li­tiska åtgär­der vid­tas och andra vill­kor för över­gång till fri omsätt­ning följs. Vad som sägs i 1 kap. 3 § gäl­ler inte vid tillämp­ningen av denna para­graf.

För kon­troll av anmäl­nings­skyl­dig­he­ten har Tull­ver­ket rätt att utföra de kon­trol­ler som fram­går av lagen (1996:701) om Tull­ver­kets befo­gen­he­ter vid Sve­ri­ges gräns mot ett annat land inom Euro­pe­iska uni­o­nen. Lag (2011:296).

5 §   Den som enligt arti­kel 14 i för­ord­ningen (EEG) nr 2913/92 är skyl­dig att förse en tull­myn­dig­het med hand­lingar, ska bevara dessa i fem år eller den längre tid som för vissa upp­gif­ter eller hand­lingar kan vara före­skri­ven i annan lag eller för­fatt­ning.

Den som har fått ett enhets­till­stånd av Tull­ver­ket är skyl­dig att för­vara sådana hand­lingar, som avses i första styc­ket och som hän­för sig till den verk­sam­het som till­stån­det omfat­tar.
Hand­ling­arna ska för­va­ras i Sve­rige i ord­nat skick samt på ett betryg­gande och över­skåd­ligt sätt. Om infor­ma­tio­nen för­va­ras i sådan form att den endast kan läsas med tek­niskt hjälp­me­del ska utrust­ning och system som behövs för att ome­del­bart skriva ut infor­ma­tio­nen i läs­bar form fin­nas till­gäng­liga. Lag (2010:102).

Till­fäl­liga lager

6 §   Bestäm­mel­ser om till­fäl­liga lager finns i artik­larna 50-53 i för­ord­ningen (EEG) nr 2913/92 och artik­larna 185-​187 i för­ord­ningen (EEG) nr 2454/93.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter som kom­plet­te­rar dessa bestäm­mel­ser.

7 §   Om en icke-​gemenskapsvara som förs in till det svenska tull­om­rå­det inte dekla­re­ras till ett tull­för­fa­rande eller anmäls till någon annan god­känd tull­be­hand­ling, skall den som beford­rat varan lägga upp den på till­fäl­ligt lager. Detta gäl­ler dock inte om varan redan är under­kas­tad ett tull­för­fa­rande.

Befordras varan på ett for­don som kom­mer till det svenska tull­om­rå­det med far­tyg, skall den som sva­rar för väg­trans­por­ten lägga upp varan på till­fäl­ligt lager, om for­do­nets förare med­föl­jer far­ty­get.

Om den som beford­rat varan inte full­gör sin skyl­dig­het enligt första eller andra styc­ket, läggs varan upp på till­fäl­ligt lager genom Tull­ver­kets försorg. Den som inte full­gjort skyl­dig­he­ten skall ersätta Tull­ver­ket dess kost­na­der för varans upp­lägg­ning och för­va­ring. Tull­ver­ket får bestämma att varan inte får tas ut från lag­ret för­rän kost­na­derna ersatts eller säker­het ställts för dem.

8 §   Tull­ver­ket får till­fäl­ligt ta hand om en icke- gemen­skapsvara, om det behövs för tullö­ver­vak­ningen. Varan får läg­gas upp på till­fäl­ligt lager. I sådant fall gäl­ler 7 § tredje styc­ket andra och tredje mening­arna.

Inne­ha­va­ren av ett till­fäl­ligt lager är skyl­dig att ta emot icke-​gemenskapsvaror, om det kan ske utan avse­värd olä­gen­het.

9 §   Om en vara som för­va­ras på till­fäl­ligt lager som inne­has av Tull­ver­ket inte avhäm­tas inom rim­lig tid, får den säl­jas. Om tull inte skall tas ut ur varan, gäl­ler lagen (1985:982) om näringsid­ka­res rätt att sälja saker som inte har häm­tats. Vad som i den lagen sägs om för­va­ring enligt avtal skall gälla i fråga om för­va­ringen på Tull­ver­kets lager.

10 §   Till­fäl­liga lager står under Tull­ver­kets över­vak­ning och kon­troll enligt bestäm­mel­serna i 6 kap.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter om redo­vis­nings­skyl­dig­het i fråga om varor som för­va­ras på till­fäl­ligt lager.

11 §   Den som i verk­sam­het vid till­fäl­ligt lager tar befatt­ning med tull­de­kla­ra­tio­ner och andra hand­lingar som läm­nats för tull­be­hand­ling av varor får inte obe­hö­ri­gen röja eller utnyttja vad han eller hon i verk­sam­he­ten har fått veta om någon enskilds eko­no­miska eller per­son­liga för­hål­lan­den. I det all­män­nas verk­sam­het gäl­ler bestäm­mel­serna i offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400). Lag (2009:489).

Resan­des bagage

12 §   I artik­larna 190-​197 i för­ord­ningen (EEG) nr 2454/93 finns sär­skilda bestäm­mel­ser för resan­des hand­ba­gage och inchec­kade bagage.

Beslut om att en flyg­plats skall utgöra inter­na­tio­nell gemen­skaps­flyg­plats enligt arti­kel 190 b i för­ord­ningen med­de­las av rege­ringen.

4 kap. God­känd tull­be­hand­ling

1 §   Bestäm­mel­ser om tull­de­kla­ra­tio­ner för varor som hän­förs till ett tull­för­fa­rande finns i artik­larna 59-78 i för­ord­ningen (EEG) nr 2913/92 och i artik­larna 198-​238 i för­ord­ningen (EEG) nr 2454/93.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter om vilka upp­gif­ter som skall läm­nas i en tull­de­kla­ra­tion när varor hän­förs till ett tull­för­fa­rande eller i en anmä­lan till någon annan god­känd tull­be­hand­ling och om de plat­ser där varor får dekla­re­ras för över­gång till fri omsätt­ning eller anmä­las till någon annan god­känd tull­be­hand­ling.

2 §   Enligt arti­kel 76 i för­ord­ningen (EEG) nr 2913/92 samt artik­larna 253-​289 i för­ord­ningen (EEG) nr 2454/93 skall tull­myn­dig­he­terna tillåta föl­jande för­enk­lade för­fa­ran­den, näm­li­gen ofull­stän­diga dekla­ra­tio­ner, för­enk­lat dekla­ra­tions­för­fa­rande och lokalt kla­re­rings­för­fa­rande.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter om inläm­nande av kom­plet­te­rande tull­de­kla­ra­tion enligt arti­kel 76.2 i för­ord­ningen (EEG) nr 2913/92 samt de övriga före­skrif­ter som behövs till kom­plet­te­ring av de bestäm­mel­ser som anges i första styc­ket.

Används ett för­enk­lat för­fa­rande, skall det tilläm­pas även på uttag av annan skatt än tull som skall tas ut för varor vid import.

3 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar, med avvi­kelse från denna lag, när­mare före­skrif­ter om hur varor skall hän­fö­ras till en god­känd tull­be­hand­ling i vissa fall, när varor impor­te­ras till eller expor­te­ras från det svenska tull­om­rå­det på järn­väg, med post eller med flyg.

4 §   I fråga om varor som kom­mer in till det svenska tull­om­rå­det i post­för­sän­del­ser skall post­be­ford­rings­fö­re­tag som rege­ringen bestäm­mer anses som dekla­rant och, i före­kom­mande fall, gäl­de­när, om varorna inte dekla­re­ras för över­gång till fri omsätt­ning eller hän­förs till annan god­känd tull­be­hand­ling av någon annan.

Har för­sän­del­sen kom­mit adres­sa­ten till handa, skall dock denne anses som dekla­rant och, i före­kom­mande fall, gäl­de­när vid tillämp­ning av reg­ler om ompröv­ning och bok­fö­ring i efter­hand.

Över­gång till fri omsätt­ning

5 §   I arti­kel 79 i för­ord­ningen (EEG) nr 2913/92 före­skrivs att över­gång till fri omsätt­ning skall ge icke-​gemenskapsvaror tull­sta­tus som gemen­skapsva­ror. Bestäm­mel­ser om över­gång till fri omsätt­ning finns i artik­larna 80-83 i samma för­ord­ning samt i artik­larna 254-​267 och 290-​308d i för­ord­ningen (EEG) nr 2454/93.

Avläm­ning från far­tyg av far­tygs­ge­ne­re­rat avfall och lastres­ter som avses i direk­ti­vet 2000/59/EG, skall betrak­tas som över­gång till fri omsätt­ning enligt arti­kel 79 i för­ord­ningen (EEG) nr 2913/92. Tull­ver­ket skall avstå från att kräva en sum­ma­risk dekla­ra­tion. Lag (2002:875).

6 §   Bestäm­mel­ser om tull­fri­het för varor av för­sum­bart värde finns i artik­larna 27 och 28 i rådets för­ord­ning (EEG) nr 918/83 av den 28 mars 1983 om upp­rät­tan­det av ett gemen­skaps­sy­stem för tullbefrielse8.

Tull och annan skatt tas inte ut för en varu­för­sän­delse när den tull och annan skatt som är före­skri­ven för för­sän­del­sen sam­man­lagt inte upp­går till 100 kro­nor. Detta gäl­ler dock inte om för­sän­del­sen
   1. inne­hål­ler sprit­dryc­ker, vin, starköl eller tobaksva­ror, eller
   2. utgör ett led i en postor­der­för­sälj­ning i andra fall än då för­sän­del­sen består av utländska peri­o­diska pub­li­ka­tio­ner.

Tran­si­te­ring

7 §   Bestäm­mel­ser om tran­si­te­ring finns i artik­larna 91-97 och 163-​165 i för­ord­ningen (EEG) nr 2913/92 samt i artik­larna 340a-​462a i för­ord­ningen (EEG) nr 2454/93.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter som kom­plet­te­rar dessa bestäm­mel­ser. Lag (2001:905).

Tul­la­ger

8 §   Bestäm­mel­ser om tul­la­ger finns i artik­larna 98-​113 i för­ord­ningen (EEG) nr 2913/92 och artik­larna 503-​548 i för­ord­ningen (EEG) nr 2454/93.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter som kom­plet­te­rar dessa bestäm­mel­ser.

9 §   En vara som omhän­der­ta­gits enligt 3 kap. 8 § får läg­gas upp på tul­la­ger. I sådant fall tilläm­pas 3 kap. 7 § tredje styc­ket andra och tredje mening­arna.

Inne­ha­va­ren av ett all­mänt tul­la­ger är skyl­dig att ta emot icke-​gemenskapsvaror, om det kan ske utan avse­värd olä­gen­het.

10 §   Om en vara som för­va­ras på tul­la­ger som inne­has av Tull­ver­ket inte avhäm­tas inom rim­lig tid, får den säl­jas. Om tull inte skall tas ut ur varan, gäl­ler lagen (1985:982) om näringsid­ka­res rätt att sälja saker som inte har häm­tats. Vad som i den lagen sägs om för­va­ring enligt avtal skall gälla i fråga om för­va­ringen på Tull­ver­kets lager.

11 §   Tul­la­ger står under Tull­ver­kets över­vak­ning och kon­troll enligt bestäm­mel­serna i 6 kap.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter om redo­vis­nings­skyl­dig­het i fråga om varor som för­va­ras på tul­la­ger.

Export m.m.

12 §   I för­ord­ningen (EEG) nr 2913/92 finns bestäm­mel­ser om
   - export (artik­larna 161 och 162),
   - åter­ex­port (arti­kel 182) samt
   - varor som förs ut från EU:s tull­om­råde (artik­larna 182a-​183).

I för­ord­ningen (EEG) nr 2454/93 finns bestäm­mel­ser om
   - export (artik­larna 592a-​592g, 787-​795 och 796a-​798),
   - åter­ex­port (artik­larna 841 och 841a) samt
   - varor som förs ut från EU:s tull­om­råde (artik­larna 842a-​843).

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter som kom­plet­te­rar bestäm­mel­serna i första och andra styc­kena. Lag (2011:296).

Fri­zo­ner och fri­la­ger

13 §   Bestäm­mel­ser om fri­zo­ner och fri­la­ger finns i artik­larna 166-​181 i för­ord­ningen (EEG) nr 2913/92 och artik­larna 799-​840 i för­ord­ningen (EEG) nr 2454/93.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter som kom­plet­te­rar dessa bestäm­mel­ser.

14 §   Till­stånd att inrätta fri­zon eller fri­la­ger med­de­las av rege­ringen.

15 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter om anmäl­nings­skyl­dig­het i fråga om varor, inklu­sive trans­port­me­del, som förs till eller från en fri­zon eller ett fri­la­ger.

16 §   Bestäm­mel­ser om bedri­vande av indust­ri­ell eller kom­mer­si­ell verk­sam­het och ser­vice­verk­sam­het i en fri­zon eller ett fri­la­ger finns i arti­kel 172 i för­ord­ningen (EEG) nr 2913/92.

17 §   Fri­zo­ner och fri­la­ger står under Tull­ver­kets över­vak­ning och kon­troll enligt bestäm­mel­serna i 6 kap.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter om redo­vis­nings­skyl­dig­het i fråga om varor som för­va­ras på sådana plat­ser.

Tyst­nads­plikt

18 §   Den som i verk­sam­het vid tul­la­ger, fri­zon eller fri­la­ger tar befatt­ning med tull­de­kla­ra­tio­ner och andra hand­lingar som läm­nats för tull­be­hand­ling av varor får inte obe­hö­ri­gen röja eller utnyttja vad han eller hon i verk­sam­he­ten har fått veta om någon enskilds eko­no­miska eller per­son­liga för­hål­lan­den. I det all­män­nas verk­sam­het gäl­ler bestäm­mel­serna i offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400). Lag (2009:489).

För­stö­ring eller över­lå­telse till sta­ten av varor m.m.

19 §   I arti­kel 56 i för­ord­ningen (EEG) nr 2913/92 finns bestäm­mel­ser om för­stö­ring av varor som har visats upp för tul­len. Vid tillämp­ning av de bestäm­mel­serna får varorna för­stö­ras, om de inte kan säl­jas och
   1. det finns en risk för att varorna för­störs eller mins­kar väsent­ligt i värde, eller
   2. kost­na­den för för­va­ringen av varorna är orim­ligt hög.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter som kom­plet­te­rar dessa bestäm­mel­ser.

20 §   Innan en vara för­störs enligt 19 § skall om möj­ligt bestäm­mel­serna om sär­skild under­rät­telse i 5 kap. 27 § andra styc­ket tilläm­pas.

21 §   Ytter­li­gare bestäm­mel­ser om för­stö­ring av varor finns i lagen (1973:980) om trans­port, för­va­ring och för­stö­ring av inför­sel­re­gle­rade varor, m.m.

22 §   Tull­ver­ket kan medge att en icke-​gemenskapsvara över­låts till sta­ten, om över­lå­tel­sen inte med­för olä­gen­het eller kost­na­der för Tull­ver­ket.

Tull skall inte tas ut för en vara som över­låts till sta­ten enligt första styc­ket. Att varan skall anses ha bli­vit upp­lagd på tul­la­ger fram­går av arti­kel 867a i för­ord­ningen (EEG) nr 2454/93.

Andra tull­för­fa­ran­den

23 §   Bestäm­mel­ser om tull­för­fa­ran­dena aktiv för­äd­ling, bear­bet­ning under tull­kon­troll, tem­po­rär import och pas­siv för­äd­ling finns i lagen (1994:1548) om vissa tull­för­fa­ran­den med eko­no­misk ver­kan, m.m.

Enhets­till­stånd

24 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om att utfärda enhets­till­stånd att använda för­enk­lat dekla­ra­tions­för­fa­rande eller lokalt kla­re­rings­för­fa­rande för att hän­föra varor som befin­ner sig i ett annat EU-​land till en god­känd tull­be­hand­ling.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får även med­dela före­skrif­ter om han­te­ringen av ären­den där varor fysiskt befin­ner sig i Sve­rige när de över­går till fri omsätt­ning, expor­te­ras eller åter­ex­por­te­ras från Sve­rige med stöd av ett enhets­till­stånd utfär­dat i ett annat EU-​land.
Lag (2011:296).

25 §   En vara får inte fysiskt sät­tas i fri omsätt­ning i Sve­rige eller föras ut från lan­det med stöd av ett enhets­till­stånd utfär­dat i ett annat EU-​land, om det beträf­fande varan finns
   1. ett i Sve­rige gäl­lande vill­kor som inte är upp­fyllt, eller
   2. ett i Sve­rige gäl­lande för­bud mot inför­sel eller utför­sel.
Lag (2011:296).

26 §   Om det finns en skyl­dig­het att lämna en under­rät­telse till ett annat EU-​lands behö­riga myn­dig­het enligt arti­kel 266 eller 285a i för­ord­ningen (EEG) nr 2454/93, ska en under­rät­telse med mot­sva­rande inne­håll även läm­nas till Tull­ver­ket om
   1. varan ska dekla­re­ras för över­gång till fri omsätt­ning, export eller åter­ex­port med stöd av ett enhets­till­stånd, och
   2. varan befin­ner sig inom det svenska tull­om­rå­det när den ska övergå till fri omsätt­ning eller föras ut till tredje land.

Det är inne­ha­va­ren av enhets­till­stån­det som är skyl­dig att lämna under­rät­tel­sen till Tull­ver­ket. Under­rät­tel­sen ska läm­nas inom samma tids­frist som gäl­ler för under­rät­tel­sen enligt för­ord­ningen.

Tull­ver­ket får i enskilda fall medge undan­tag från skyl­dig­he­ten att lämna under­rät­telse enligt första styc­ket. Lag (2011:296).

27 §   Tull­ver­ket har samma befo­gen­he­ter att utföra kon­trol­ler avse­ende sådana varor som inom det svenska tull­om­rå­det är före­mål för ett för­fa­rande med stöd av ett enhets­till­stånd utfär­dat i ett annat EU-​land, som avse­ende sådana varor som är före­mål för mot­sva­rande för­fa­rande med stöd av ett till­stånd utfär­dat i Sve­rige.

Om en vara som omfat­tas av ett för­fa­rande enligt första styc­ket är före­mål för ett för­bud eller ett vill­kor som inne­bär att varan inte får föras in till eller ut från lan­det, får Tull­ver­ket ta hand om varan om det behövs för att hindra att den han­te­ras i strid med sådant för­bud eller vill­kor.

En vara som har tagits om hand får läg­gas upp på till­fäl­ligt lager på bekost­nad av den som för in eller för ut varan. Varan får inte tas ut från lag­ret så länge omhän­der­ta­gan­det består.
Lag (2011:296).

28 §   Ett omhän­der­ta­gande enligt 27 § andra styc­ket upp­hör om varan tas i beslag eller för­ver­kas.

Tull­ver­ket får besluta att omhän­der­ta­gan­det skall upp­höra om det inte längre finns grund för åtgär­den. En gemen­skapsvara skall i så fall åter­läm­nas till den som avsåg att föra ut varan. Annan vara skall hän­fö­ras till en sådan god­känd tull­be­hand­ling för vil­ken inget hin­der finns.
Lag (2004:117).

29 §   Om det finns en skyl­dig­het att lämna en under­rät­telse enligt arti­kel 266 eller 285a i för­ord­ningen (EEG) nr 2454/93 till Tull­ver­ket när ett för­fa­rande med stöd av ett enhets­till­stånd tilläm­pas, och under­rät­tel­sen i enlig­het med till­stån­det ges in till den behö­riga myn­dig­he­ten i det andra EU-​landet, ska under­rät­tel­sen anses ha kom­mit in till Tull­ver­ket när den togs emot av det andra lan­dets behö­riga myn­dig­het. Lag (2011:296).

30 §   Vid tillämp­ning inom ett annat EU-​lands tull­om­råde av ett för­fa­rande med stöd av ett enhets­till­stånd som utfär­dats i Sve­rige får Tull­ver­ket över­låta till tull­myn­dig­he­ten i det andra lan­det att utföra kon­trollåt­gär­der enligt tul­lag­stift­ningen för svensk räk­ning.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter om för­fa­ran­det vid över­lå­telse av för­valt­nings­upp­gif­ter enligt första styc­ket. Lag (2011:296).

5 kap. Tull­tax­e­ring och betal­ning av tull m.m.

Tull­tax­e­ring

1 §   Bestäm­mel­ser om upp­komst av tullskuld finns i artik­larna 201-​216 i för­ord­ningen (EEG) nr 2913/92 och i artik­larna 859-​867a i för­ord­ningen (EEG) nr 2454/93.

Med led­ning av tull­de­kla­ra­tion eller mot­sva­rande upp­gif­ter fast­stäl­ler Tull­ver­ket tull som skall beta­las vid import från eller export till tredje land (tull­tax­e­ring).

Tull­tax­e­ring får ske genom auto­ma­tisk data­be­hand­ling.

2 §   En dekla­rant eller gäl­de­när som fin­ner att en upp­gift som läm­nats i en tull­de­kla­ra­tion är orik­tig eller ofull­stän­dig, skall utan dröjs­mål anmäla detta till Tull­ver­ket och rätta upp­gif­ten, om för­hål­lan­det för­an­lett eller kan för­an­leda att tull undand­ras eller att en vara införs eller utförs i strid mot för­bud eller vill­kor.

3 §   Tull­ver­ket skall ompröva beslu­tet i en fråga som kan ha bety­delse för tull­tax­e­ringen, om dekla­ran­ten eller gäl­de­nä­ren begär det eller om det finns andra skäl.

Bestäm­mel­serna i tul­lag­stift­ningen om ompröv­ning av beslut om tull gäl­ler även tull­tax­e­rings­be­slut i övrigt och beslut enligt 11 § andra styc­ket samt beslut om tull­tillägg och för­se­nings­av­gift. Att ompröv­ning av sådana beslut skall ske om de över­kla­gats fram­går av 9 kap. 4 och 6 §§.

4 §   Om en fråga som avses i 3 § har avgjorts av all­män för­valt­nings­dom­stol, får Tull­ver­ket inte ompröva frå­gan.

5 §   Tull­tax­e­ring och sådan ompröv­ning som inne­fat­tar bok­fö­ring i efter­hand får göras även efter utgången av annars före­skri­ven tid, om gäl­de­nä­ren sam­tyckt till att sådan tull­tax­e­ring sker.

Om gäl­de­nä­ren har åta­lats för brott enligt lagen (2000:1225) om straff för smugg­ling, får tull­tax­e­ring och ompröv­ning enligt första styc­ket göras även efter utgången av annars före­skri­ven tid för den vara som åta­let avser. Beslut om det får dock inte med­de­las senare än under kalen­derå­ret efter det år då åta­let väck­tes. Om gäl­de­nä­ren har avli­dit, får beslu­tet inte med­de­las senare än sex måna­der efter döds­fal­let. Ogil­las åta­let, skall Tull­ver­ket undan­röja beslu­tet, om domen vin­ner laga kraft.

Andra styc­ket skall tilläm­pas också i fall då den som har före­trätt en juri­disk per­son åta­las för brott enligt lagen om straff för smugg­ling, om brot­tet avser tull som den juri­diska per­so­nen skulle ha beta­lat.

6 §   Om tull inte kan beräk­nas till­för­lit­ligt vid tull­tax­e­ring eller ompröv­ning, fast­stäl­ler Tull­ver­ket vad som skall beta­las efter skä­lig grund (skönstull­tax­e­ring).

Upp­börd av tull och skatt

7 §   Bestäm­mel­ser om upp­börd av tull finns i artik­larna 217-​232 i för­ord­ningen (EEG) nr 2913/92 samt i artik­larna 868-​876a i för­ord­ningen (EEG) nr 2454/93.

Tull skall beta­las till Tull­ver­ket inom tio dagar från den dag då gäl­de­nä­ren under­rät­tas om kra­vet, om inte betal­nings­an­stånd bevil­jats.

8 §   Tull­ver­ket får bevilja betal­nings­an­stånd för den som bedri­ver import­verk­sam­het eller någon annan som impor­te­rar varor i större omfatt­ning. Den som bevil­jats sådant betal­nings­an­stånd benämns kre­dit­ha­vare. Kre­dit­ha­vare beta­lar tull enligt tull­räk­ning. Mot­sva­rande gäl­ler den som bedri­ver export­verk­sam­het eller någon annan som expor­te­rar varor i större omfatt­ning.

Tull­räk­ning får utstäl­las även på den som läm­nat tull­de­kla­ra­tion som direkt ombud för gäl­de­när, om ombu­det gente­mot Tull­ver­ket åta­git sig att full­göra gäl­de­nä­rens betal­nings­skyl­dig­het, samt på den som läm­nat tull­de­kla­ra­tion som indi­rekt ombud.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter om utfär­dande av tull­räk­ning och tids­fris­ter för betal­ning av tull.

Om ett ombud har tagit emot medel av gäl­de­nä­rer för betal­ning av tull­räk­ningar, skall ombu­det hålla dessa medel skilda från andra till­gångar.

9 §   Bestäm­mel­ser om säker­het för att täcka tullskuld finns i artik­larna 189-​200, 225 och 229 i för­ord­ningen (EEG) nr 2913/92 samt i artik­larna 857 och 858 i för­ord­ningen (EEG) nr 2454/93.

Om det behövs för att säker­ställa upp­bör­den får Tull­ver­ket i ett enskilt fall besluta att säker­het skall stäl­las för annan skatt än tull som skall beta­las till Tull­ver­ket.

Om säker­het inte ställts, utgör varan säker­het för tul­len och skat­ten så länge den står under Tull­ver­kets över­vak­ning och kon­troll.

10 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar de när­mare före­skrif­ter som behövs i övrigt till kom­plet­te­ring av reg­lerna om upp­börd i för­ord­ning­arna (EEG) nr 2913/92 och (EEG) nr 2454/93.

11 §   Bestäm­mel­ser om skyl­dig­het att med anled­ning av import eller inför­sel som avses i 3 kap. 3 eller 3 a § betala annan skatt än tull finns i lagen (1972:266) om skatt på annon­ser och reklam, mer­vär­desskat­te­la­gen (1994:200), lagen (1994:1563) om tobaks­skatt, lagen (1994:1564) om alko­holskatt och lagen (1994:1776) om skatt på energi.

Skatt som avses i första styc­ket skall fast­stäl­las och beta­las enligt det för­fa­rande som gäl­ler för tull, om inte annat före­skri­vits. Om det i beskatt­nings­un­der­la­get för sådan skatt skall ingå tull­värde, tull eller mot­sva­rande avgift som fast­ställts i annan valuta, skall sådant under­lag omräk­nas till svensk valuta efter den kurs som enligt tul­lag­stift­ningen gällde den dag som tull­vär­det fast­ställ­des. Lag (2004:117).

11 a §   Mer­vär­desskatt som avses i 11 § första styc­ket ska inte tas ut enligt denna lag utan i enlig­het med skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244), om dekla­ran­ten eller, om dekla­ran­ten är ett ombud, den för vars räk­ning ombu­det hand­lar är regi­stre­rad till mer­vär­desskatt i Sve­rige vid tid­punk­ten för tull­tax­e­rings­be­slu­tet och
   1. age­rar i egen­skap av beskatt­nings­bar per­son enligt mer­vär­desskat­te­la­gen (1994:200) vid impor­ten eller inför­seln, eller
   2. är en juri­disk per­son som inte age­rar i egen­skap av beskatt­nings­bar per­son enligt mer­vär­desskat­te­la­gen vid impor­ten eller inför­seln.

Det som sägs om beskatt­nings­un­der­lag i 11 § gäl­ler även i de fall som avses i första styc­ket. Lag (2015:891).

12 §   Om en icke-​gemenskapsvara eller dess värde för­ver­kas, skall annan skatt än tull inte tas ut till den del varan eller dess värde för­ver­kats. Ett tidi­gare med­de­lat beslut om sådan pålaga skall upp­hä­vas eller änd­ras sedan dom eller beslut som inne­fat­tar för­ver­kande har vun­nit laga kraft.

Betald tull skall beak­tas vid för­ver­kande av en varas värde och vid bestäm­mande av påföljd.

Åter­be­tal­ning och efter­gift

13 §   Bestäm­mel­ser om åter­be­tal­ning och efter­gift av tull finns i artik­larna 235-​242 i för­ord­ningen (EEG) nr 2913/92 och i artik­larna 877-​912 i för­ord­ningen (EEG) nr 2454/93.

Om annan skatt än tull, tull­tillägg eller för­se­nings­av­gift har beta­lats med högre belopp än som rät­te­li­gen ska beta­las, åter­be­ta­las över­skju­tande belopp. Mot­sva­rande gäl­ler när annan skatt än tull, tull­tillägg eller för­se­nings­av­gift rät­te­li­gen inte skulle ha beta­lats. Belopp som får dras av vid redo­vis­ning av skatt enligt mer­vär­desskat­te­la­gen (1994:200) eller som med­för rätt till åter­be­tal­ning enligt 10 kap. 9-13 §§ samma lag åter­be­ta­las dock inte.

Vid åter­be­tal­ning får avdrag göras för sådan beslu­tad tull och annan skatt som ska beta­las till Tull­ver­ket. I lagen (1985:146) om avräk­ning vid åter­be­tal­ning av skat­ter och avgif­ter finns också före­skrif­ter som begrän­sar rät­ten till åter­be­tal­ning.

Om det finns syn­ner­liga skäl, får rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer medge ned­sätt­ning av eller befri­else från annan skatt än tull.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar de när­mare före­skrif­ter som behövs i övrigt till kom­plet­te­ring av bestäm­mel­serna om åter­be­tal­ning och efter­gift av tull i för­ord­ning­arna (EEG) nr 2913/92 och 2454/93.
Lag (2011:1258).

Ränta

14 §   Bestäm­mel­serna om kom­pen­sa­tions­ränta i arti­kel 214.3 i för­ord­ningen (EEG) nr 2913/92 och i arti­kel 519 i för­ord­ningen (EEG) nr 2454/93 samt bestäm­mel­serna om kre­di­tränta i arti­kel 229 i för­ord­ningen (EEG) nr 2913/92 tilläm­pas även på andra skat­ter än tull som skall tas ut för varor vid import.
Lag (2004:207).

15 §   Ränta tas ut på andra skat­ter än tull som skall beta­las
   1. på grund av bok­fö­ring i efter­hand enligt arti­kel 220 i för­ord­ningen (EEG) nr 2913/92,
   2. enligt beslut vid ompröv­ning av Tull­ver­ket eller enligt beslut av all­män för­valt­nings­dom­stol, eller
   3. i fall som avses i artik­larna 202-​204 i för­ord­ningen (EEG) nr 2913/92, när andra skat­ter än tull undan­dra­gits genom för­fa­ran­det.

Om utfär­dande av tull­räk­ning för­dröjs till följd av att den som tagit hand om en vara med tillämp­ning av ett för­enk­lat för­fa­rande inte läm­nat kom­plet­te­rande tull­de­kla­ra­tion inom före­skri­ven tid, tas ränta ut på andra skat­ter än tull som skall tas ut för varor vid import.

16 §   Bestäm­mel­serna om dröjsmåls­ränta och befri­else från dröjsmåls­ränta i arti­kel 232 i för­ord­ningen (EEG) nr 2913/92 tilläm­pas även på annan skatt än tull som ska tas ut för varor vid import.

Dröjsmåls­rän­tan ska beräk­nas på det sätt som anges i 65 kap. 13 § första styc­ket och andra styc­ket första meningen skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244).

Dröjsmåls­rän­tan är minst 100 kro­nor. Om det ursprung­li­gen obe­talda belop­pet är mindre än 100 kro­nor, får dröjsmåls­ränta dock endast tas ut med mot­sva­rande belopp. Lag (2011:1258).

17 §   Ränta enligt 14 eller 15 § tas inte ut på belopp som får dras av vid redo­vis­ning av skatt enligt mer­vär­desskat­te­la­gen (1994:200).

18 §   Vad som före­skrivs i tul­lag­stift­ningen om upp­börd, indriv­ning och åter­be­tal­ning av tull tilläm­pas även i fråga om ränta som avses i 14-16 §§.

19 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får besluta om befri­else helt eller del­vis från skyl­dig­he­ten att betala ränta på annan skatt än tull enligt 14 och 15 §§, om det finns syn­ner­liga skäl.

20 §   Ränta som avses i 15 § första styc­ket 1 eller 2 ska beräk­nas från utgången av den första måna­den efter den då varan dekla­re­ra­des för över­gång till fri omsätt­ning till och med den månad då belop­pet ska beta­las. Ränta på skatt, som mot­sva­rar tidi­gare åter­be­talt belopp, beräk­nas dock från utgången av den månad då belop­pet åter­be­ta­la­des.

Ränta enligt 15 § första styc­ket 3 ska beräk­nas från utgången av den månad då varan inför­des eller det olov­liga för­fa­ran­det ägde rum till och med den månad då belop­pet ska beta­las.

Ränta enligt 15 § andra styc­ket tas ut för den tid för­dröj­ningen omfat­tar.

Rän­te­sat­sen för ränta enligt 15 § första styc­ket 2 ska vara den som anges i 65 kap. 4 § första styc­ket eller, om det är fråga om sköns­be­skatt­ning, den som anges i 65 kap. 11 § första styc­ket skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244).

Rän­te­sat­sen för ränta enligt 15 § första styc­ket 1 och 3 och andra styc­ket ska vara den som anges i 65 kap. 11 § första styc­ket skat­te­för­fa­ran­de­la­gen. Lag (2011:1258).

21 §   På belopp som åter­be­ta­las i fall som anges i 13 § till­go­do­förs ränta. Ränta till­go­do­förs även på ränta enligt 14-16 §§ som åter­be­ta­las. Rän­tan till­go­do­förs från utgången av den månad under vil­ken belop­pet beta­lats till och med den månad då belop­pet åter­be­ta­las.

Rän­te­sat­sen ska vara den som anges i 65 kap. 4 § tredje styc­ket skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244).
Lag (2011:1258).

22 §   Om ett beslut som för­an­lett ränta enligt 14 eller 15 § har änd­rats på sådant sätt att ränta inte skulle ha beta­lats eller skulle ha beta­lats med lägre belopp, skall ny beräk­ning av rän­tan göras. För myc­ket betald ränta skall beta­las till­baka.

Ränta utgår inte på rän­te­be­lopp enligt 14 eller 15 § som skall beta­las utö­ver tidi­gare betald ränta.

Om ett beslut som för­an­lett ränta enligt 21 § har änd­rats på sådant sätt att ränta inte skulle ha till­go­do­förts eller skulle ha till­go­do­förts med lägre belopp, skall den som till­go­do­räk­nats rän­tan betala till­baka mel­lan­skill­na­den.
Bestäm­mel­serna i tul­lag­stift­ningen om åter­be­tal­ning av tull skall då tilläm­pas.

Indriv­ning m.m.

23 §   En ford­ran på tull som inte har beta­lats i rätt tid skall läm­nas för indriv­ning.

Rege­ringen får före­skriva att indriv­ning inte behö­ver begä­ras för ett ringa belopp. Bestäm­mel­ser om indriv­ning finns i lagen (1993:891) om indriv­ning av stat­liga ford­ringar m.m. Vid indriv­ning får verk­stäl­lig­het enligt utsök­nings­bal­ken ske. Om säker­het har ställts eller om varan utgör säker­het, får Tull­ver­ket ta ut belop­pet ur säker­he­ten.

24 §   I fråga om betal­nings­skyl­dig­het för före­trä­dare för en gäl­de­när som är juri­disk per­son och som inte har beta­lat in tull i rätt tid och på rätt sätt tilläm­pas 59 kap. 13, 15-21, 26 och 27 §§, 67 kap. 4 §, 68 kap. 1 § samt 70 kap.
skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244).

Tull­ver­ket beslu­tar om ansvar för delä­gare i han­dels­bo­lag enligt 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om han­dels­bo­lag och enkla bolag avse­ende tull enligt denna lag.

Hos den som har bli­vit ålagd betal­nings­skyl­dig­het får indriv­ning ske enligt 23 §. Lag (2013:101).

25 §   De före­skrif­ter om ränta, dröjsmåls­ränta, indriv­ning, avräk­ning och pre­skrip­tion som gäl­ler i fråga om ford­ringar mot en gäl­de­när gäl­ler även när mot­sva­rande ford­ringar tagits upp i tull­räk­ning som utställts på ombud enligt 8 § andra styc­ket.

Tullauk­tion m.m.

26 §   Om en vara skall säl­jas av Tull­ver­ket enligt arti­kel 53.1 eller 75 i för­ord­ningen (EEG) nr 2913/92 eller arti­kel 250 i för­ord­ningen (EEG) nr 2454/93, får varan säl­jas genom Tull­ver­kets försorg på offent­lig auk­tion (tullauk­tion) eller på annat sätt, om Tull­ver­ket fin­ner det vara lämp­li­gare. Det­samma gäl­ler om Tull­ver­ket enligt 23 § skall ta ut ett belopp ur en vara som utgör säker­het.

Vid för­sälj­ning av varor som är före­mål för inför­sel­för­bud eller inför­sel­vill­kor tilläm­pas 4 § lagen (1973:980) om trans­port, för­va­ring och för­stö­ring av inför­sel­re­gle­rade varor, m.m.

Bestäm­mel­ser om för­stö­ring av varor som visats upp för tul­len finns i 4 kap. 19 §.

27 §   En tullauk­tion skall kun­gö­ras i god tid och på lämp­ligt sätt.

Innan en vara säljs på tullauk­tion eller på annat sätt, skall Tull­ver­ket i god tid skicka sär­skild under­rät­telse, om adres­sen är känd, till gäl­de­nä­ren eller den som skulle ha varit gäl­de­när om varan varit tull­be­lagd samt till annan som kan antas vara ägare eller ha sär­skild rätt till varan.

28 §   Medel från för­sälj­ning enligt 26 § skall använ­das till att täcka i första hand Tull­ver­kets kost­na­der för för­va­ring och för­sälj­ning av varan, i andra hand tull för varan och i tredje hand annan skatt och ränta för varan.

Upp­kom­mer över­skott, skall belop­pet beta­las ut till gäl­de­nä­ren eller den som skulle ha varit gäl­de­när om varan varit tull­be­lagd eller, om någon annan visar att han var ägare till varan, denne. Om någon visar sig ha haft sär­skild rätt till varan, skall dock häre­mot sva­rande del av över­skot­tet beta­las ut till denne.

Om belop­pet eller del därav inte har kun­nat beta­las ut till någon enligt andra styc­ket inom ett år från dagen för för­sälj­ningen, till­fal­ler det sta­ten.

6 kap. Övervaknings-​ och kon­troll­verk­sam­het

1 §   Beslut om kon­trollåt­gärd enligt tul­lag­stift­ningen får fat­tas endast om skä­len för åtgär­den upp­vä­ger det intrång eller men i övrigt som åtgär­den inne­bär för enskilda.

2 §   För att genom­föra åtgärd som avses i 3 kap. 8 § och 6-11 §§ i detta kapi­tel får tull­tjäns­te­man använda våld eller tvång, i den mån andra medel är otill­räck­liga och det med hän­syn till omstän­dig­he­terna är för­svar­ligt. Våld mot per­son får dock bru­kas endast om tull­tjäns­te­man­nen möter mot­stånd och i den mån det med hän­syn till åtgär­dens ända­mål är för­svar­ligt.

3 §   Av artik­larna 37, 59.2, 82 och 183 i för­ord­ningen (EEG) nr 2913/92 fram­går i vil­ken utsträck­ning varor är under­kas­tade Tull­ver­kets över­vak­ning (står under tullö­ver­vak­ning).

4 §   Trans­port­me­del står under tullö­ver­vak­ning, om det
   1. ombord på trans­port­med­let finns varor som står under tullö­ver­vak­ning,
   2. kom­mer till det svenska tull­om­rå­det utan att med­föra varor, till dess att anmä­lan om trans­port­med­let enligt 5 § har behand­lats av Tull­ver­ket, eller
   3. skall avgå från det svenska tull­om­rå­det direkt till tredje land utan att med­föra varor, sedan anmä­lan gjorts om detta.

Trans­port­me­del som ankom­mit till det svenska tull­om­rå­det och tagits ut för kon­troll enligt 10 § står under tullö­ver­vak­ning till dess att under­sök­ningen avslu­tats.

Trans­port­me­del som står under tullö­ver­vak­ning får inte föras till eller avgå från någon annan plats än tull­plats om inte rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer före­skri­ver annat.

5 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter om
   1. skyl­dig­het för förare av eller befäl­ha­vare på trans­port­me­del att göra anmä­lan om trans­port­med­lets ankomst från eller avgång till annat land och att lämna upp­gif­ter om trans­port­med­let och de varor, utom resan­des bagage, som med­förs på det,
   2. skyl­dig­het för förare av eller befäl­ha­vare på trans­port­me­del som står under tullö­ver­vak­ning att på för­hand med­dela när trans­port­med­let beräk­nas komma till eller avgå från en tull­plats och lämna upp­gift om trans­port­med­let och dess last samt
   3. skyl­dig­het för anställda eller andra som utför arbete på trans­port­me­del och resande att vid ankomst till eller avresa från det svenska tull­om­rå­det anmäla och lämna upp­gif­ter om de varor de med­för.

Vad som sägs i första styc­ket 2 gäl­ler inte i fråga om järn­vägs­tåg.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter om vilka slag av trans­port­me­del och varor som får föras till eller från viss tull­plats.

6 §   Tull­ver­ket får preja far­tyg inom det svenska tull­om­rå­det, om det behövs för att möj­lig­göra Tull­ver­kets över­vak­ning och kon­troll av import eller export av varor.

Om ett far­tyg under resa mel­lan orter inom EU:s tull­om­råde läm­nar detta område och då avvi­ker från sin rätta kurs utan att nöd eller annat tving­ande skäl före­lig­ger, får Tull­ver­ket, om befäl­ha­va­ren inte föl­jer en anma­ning att åter­vända till EU:s tull­om­råde, inbringa far­ty­get till en plats inom det svenska tull­om­rå­det. Om anma­ning inte kan ges eller om det finns sär­skild anled­ning att anta att en anma­ning skulle för­hindra eller avse­värt för­svåra ett inbring­ande av far­ty­get, får det inbringas utan före­gå­ende anma­ning.

Inbring­ande enligt andra styc­ket får inte använ­das mot ett utländskt far­tyg eller inom en annan stats vat­ten­om­råde, om det inte med­ges enligt avtal med den andra sta­ten. Lag (2011:296).

7 §   Förare av eller befäl­ha­vare på trans­port­me­del som står under tullö­ver­vak­ning är skyl­dig att stanna på anma­ning av tull­tjäns­te­man.

Även annan per­son än den som nämns i första styc­ket är skyl­dig att stanna på tull­tjäns­te­mans anma­ning. Sådan anma­ning får dock ges endast om det finns anled­ning att anta att han är anmäl­nings­skyl­dig enligt tul­lag­stift­ningen.

8 §   I artik­larna 38 och 183 i för­ord­ningen (EEG) nr 2913/92 finns bestäm­mel­ser om att varor som förs in till eller ut från EU:s tull­om­råde ska befordras via den rutt som tull­myn­dig­he­terna när­mare angi­vit.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter om skyl­dig­het för förare av eller befäl­ha­vare på trans­port­me­del som står under tullö­ver­vak­ning att under färd med­föra sådan pass­hand­ling som ver­ket utfär­dat för trans­port­med­let och varor som med­förs på detta.

Tull­ver­ket får för­bjuda förare av eller befäl­ha­vare på trans­port­me­del som står under tullö­ver­vak­ning
   1. att göra annat uppe­håll under resa inom det svenska tull­om­rå­det än som för­an­leds av en myn­dig­hets åtgärd samt
   2. att utan Tull­ver­kets med­gi­vande ankomma eller avgå med trans­port­med­let.

Tull­ver­ket får även med­dela för­bud mot att beträda, lämna, lossa eller lasta trans­port­med­let. För­bud att beträda eller lämna trans­port­me­del gäl­ler dock inte den som i utöv­ning av all­män tjänst behö­ver få till­träde till trans­port­med­let.
Lag (2011:296).

9 §   Om det behövs för kon­troll­verk­sam­he­ten och det inte med­för något väsent­ligt hin­der för tra­fi­ken, får Tull­ver­ket till­fäl­ligt stänga av områ­den där trans­port­me­del los­sas eller las­tas eller pas­sa­ge­rare går ombord på eller läm­nar trans­port­me­del. Detta gäl­ler även annat område i ome­del­bar när­het av trans­port­me­del, lik­som infar­ter till och utfar­ter från till­fäl­liga lager, fri­zo­ner och flyg­plat­ser.

10 §   I arti­kel 14 i för­ord­ningen (EEG) nr 2913/92 finns en bestäm­melse som åläg­ger enskild skyl­dig­het att förse tull­myn­dig­he­terna med nöd­vän­diga doku­ment och upp­lys­ningar och ge dem all nöd­vän­dig hjälp. I arti­kel 46 i samma för­ord­ning finns bestäm­mel­ser om kon­troll av varor och de trans­port­me­del som beford­rar dem i anslut­ning till att varorna visas upp för tull­myn­dig­he­ten. I arti­kel 68 i samma för­ord­ning och i artik­larna 239-​247 i för­ord­ningen (EEG) nr 2454/93 finns bestäm­mel­ser om tull­myn­dig­he­ter­nas rätt att för kon­troll av rik­tig­he­ten av de dekla­ra­tio­ner som de har mot­ta­git granska hand­lingar och under­söka varor.

För kon­troll av att deklarations-​ och upp­gifts­skyl­dig­het enligt denna lag eller tul­lag­stift­ningen i övrigt har full­gjorts rik­tigt och full­stän­digt eller för kon­troll av att varor inte gör intrång i de rät­tig­he­ter som skyd­das av Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tul­lens säker­stäl­lande av skyd­det för imma­te­ri­ella rät­tig­he­ter och upp­hä­vande av rådets för­ord­ning (EG) nr 1383/2003 får Tull­ver­ket även under­söka
   1. trans­port­me­del, con­tain­rar, lådor och andra utrym­men där varor kan för­va­ras,
   2. områ­den för till­fäl­liga lager, tul­la­ger, fri­zo­ner och fri­la­ger samt områ­den på flyg­plat­ser och ban­går­dar där varor som står under tullö­ver­vak­ning för­va­ras och även loka­ler inom sådana områ­den samt
   3. bagage, såsom res­väs­kor och port­föl­jer, samt hand­väs­kor och lik­nande som med­förs av resande vid inresa till eller utresa från EU:s tull­om­råde eller av per­son som anma­nats att stanna enligt 7 §.

Bestäm­mel­ser om tull­kon­troll av kon­tanta medel finns i 7 a kap.

Bestäm­mel­ser om kropps­vi­si­ta­tion och kropps­be­sikt­ning finns i lagen (2000:1225) om straff för smugg­ling. Lag (2014:342).

11 §   För sådan kon­troll som avses i 10 § får en tull­tjäns­te­man under­söka post­för­sän­del­ser, såsom paket, brev och lik­nande för­sän­del­ser. En sådan för­sän­delse får öpp­nas, om den finns hos Tull­ver­ket eller på utväx­lings­post­kon­to­ret och det finns anled­ning att anta att den inne­hål­ler en vara för vil­ken deklarations-​ eller upp­gifts­skyl­dig­he­ten inte full­gjorts.
Beslut om att öppna brev och andra för­sän­del­ser som kan antas inne­hålla för­tro­liga med­de­lan­den får fat­tas endast av en tjäns­te­man som för­ord­nats för upp­gif­ten av che­fen för Tull­ver­ket. Om för­sän­del­sen inne­hål­ler ett för­tro­ligt med­de­lande skall detta ome­del­bart till­slu­tas och skic­kas vidare till mot­ta­ga­ren. Lag (2004:207).

12 §   En post­för­sän­delse som öpp­nats med stöd av 11 § får inte under­sö­kas när­mare än vad som behövs med hän­syn till ända­må­let med under­sök­ningen.

Pro­to­koll skall föras över under­sök­ningen. Av pro­to­kol­let skall ända­må­let med under­sök­ningen framgå lik­som vad som har kom­mit fram vid denna.

Adres­sa­ten och, om det är möj­ligt, avsän­da­ren skall så snart som möj­ligt under­rät­tas om att för­sän­del­sen öpp­nats, om inte sär­skilda skäl talar emot det.

13 §   En chefs­tjäns­te­man som för­ord­nats för upp­gif­ten av che­fen för Tull­ver­ket får besluta att en post­för­sän­delse som vän­tas till visst post­kon­tor och som kom­mer från tredje land skall hål­las kvar av post­be­ford­rings­fö­re­ta­get när den kom­mer till post­kon­to­ret, om
   1. det finns anled­ning att anta att för­sän­del­sen inne­hål­ler nar­ko­tika som kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smugg­ling och
   2. det är nöd­vän­digt för att beslag skall kunna ske.

Ett beslut om kvar­hål­lande skall med­de­las att gälla viss angi­ven, kor­tare tid. Beslu­tet får verk­stäl­las ome­del­bart, men skall sna­rast prö­vas av Tull­ver­kets chef eller av ver­kets chefsju­rist.

Post­be­ford­rings­fö­re­ta­get är skyl­digt att på begä­ran av Tull­ver­ket över­lämna en för­sän­delse som hål­lits kvar enligt första styc­ket. Lag (2004:207).

14 §   Tull­ver­ket får anbringa lås, för­seg­lingar och igen­kän­nings­mär­ken på trans­port­me­del, con­tain­rar och andra varor som står under tullö­ver­vak­ning. Tull­ver­ket får också till­fäl­ligt ta hand om regi­stre­rings­be­vis och lik­nande hand­lingar, som avser ett sådant trans­port­me­del, om det behövs för att hindra trans­port­med­lets avgång.

15 §   Vid kon­troll enligt 10 § skall den vars upp­gif­ter skall kon­trol­le­ras eller för vars räk­ning varan impor­te­ras eller expor­te­ras ge den som verk­stäl­ler kon­trol­len till­fälle att under­söka varan, trans­port­med­let eller baga­get. Han skall också lämna till­träde till de loka­ler och andra utrym­men som används för den trans­port, för­va­ring eller verk­sam­het som kon­trol­len avser. På en tull­tjäns­te­mans begä­ran skall föra­ren av eller befäl­ha­va­ren på trans­port­me­del som skall under­sö­kas om möj­ligt själv när­vara vid under­sök­ningen.

Tull­ver­ket får besluta att den som inte upp­fyl­ler skyl­dig­he­ten enligt arti­kel 69 i för­ord­ningen (EEG) nr 2913/92 att svara för den trans­port och han­te­ring som är nöd­vän­dig för under­sök­ning och prov­tag­ning av varor, skall ersätta sta­ten dess kost­nad för sådan trans­port och han­te­ring. Vad som sägs i 5 kap. 23 § om indriv­ning av tull skall gälla även sådan ersätt­ning.
Tull­ver­ket får medge befri­else helt eller del­vis från ersätt­nings­skyl­dig­he­ten.

16 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter om skyl­dig­het för den som dekla­re­rar en vara till ett tull­för­fa­rande eller anmä­ler en vara till annan god­känd tull­be­hand­ling att lämna upp­gift om sitt orga­ni­sa­tions­num­mer eller per­son­num­mer, om det behövs för kon­troll­verk­sam­he­ten eller för upp­gifts­skyl­dig­he­ten enligt 11 kap. 6 §.

17 §   Förare av eller befäl­ha­vare på trans­port­me­del skall under tid då han har ansvar för varor som står under tullö­ver­vak­ning se till att ingen ska­dar eller tar bort för­seg­lingar eller annars olov­ligt öpp­nar vad som till­slu­tits enligt 14 §. Detta gäl­ler även i fråga om tull­för­seg­lingar som enligt tul­lag­stift­ningen god­känts av Tull­ver­ket eller utländsk tull­myn­dig­het samt i fråga om utländska tull­för­seg­lingar i övrigt som enligt sär­skilda före­skrif­ter skall jäm­stäl­las med Tull­ver­kets för­seg­lingar.

18 §   Om det finns anled­ning att anta att en upp­gift som läm­nats enligt tul­lag­stift­ningen inte är rik­tig, får Tull­ver­ket anlita sär­skild sak­kun­nig för att få fram den upp­lys­ning som behövs.
Om upp­gif­ten visas vara orik­tig, är den som läm­nat upp­gif­ten skyl­dig att stå för kost­na­den för den sak­kun­nige. Sådan skyl­dig­het finns dock inte, om den orik­tiga upp­gif­ten avser varans tull- eller skat­te­plik­tiga värde och det slut­li­gen fast­ställda vär­det inte över­sti­ger det upp­givna med mer än tio pro­cent.

Tull­ver­ket får anlita sär­skild sak­kun­nig även när en upp­ma­ning att lämna upp­gift eller en hand­ling rörande en vara inte har följts. Den som rät­te­li­gen skulle ha läm­nat upp­gif­ten eller hand­lingen skall stå för kost­na­den, om ver­ket inte beslu­tar annat.

Om Tull­ver­ket haft kost­nad som enligt första eller andra styc­ket någon annan skall stå för, skall denne enligt beslut av ver­ket ersätta sta­ten dess kost­nad. Vad som sägs i 5 kap. 23 § om indriv­ning av tull skall gälla även sådan ersätt­ning.

19 §   Den som på grund av nöd eller av annat tving­ande skäl avvi­ker från vad som före­skrivs om tullö­ver­vak­ning i tul­lag­stift­ningen, skall sna­rast anmäla detta för när­maste tull­kon­tor eller tull­tjäns­te­man.

Om ett trans­port­me­del som står under tullö­ver­vak­ning eller med­för varor som står under tullö­ver­vak­ning för­o­lyc­kas, skall den som inne­har någon hand­ling som avser trans­port­med­let eller las­ten sna­rast lämna hand­lingen till när­maste tull­kon­tor eller tull­tjäns­te­man.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter om att anmä­lan enligt första styc­ket får göras och hand­ling enligt andra styc­ket läm­nas till en annan myn­dig­het.

20 §   Polis­myn­dig­he­ten och Kust­be­vak­ningen ska med­verka i övervaknings-​ och kon­troll­verk­sam­het enligt denna lag. Vad som sägs i 1 § gäl­ler även vid sådan med­ver­kan. Vidare gäl­ler vad som sägs i 2, 6-10, 14 och 15 §§ samt i 7 a kap. om Tull­ver­ket och tull­tjäns­te­man också Polis­myn­dig­he­ten och Kust­be­vak­ningen samt polis­män och kust­be­vak­nings­tjäns­te­män som med­ver­kar i Tull­ver­kets kon­troll­verk­sam­het.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter om med­ver­kan som avses i första styc­ket. Lag (2014:678).

21 §   Ett beford­rings­fö­re­tag är skyl­digt att göra anmä­lan till Tull­ver­ket, om det i före­ta­gets verk­sam­het upp­kom­mer miss­tanke om att en för­sän­delse inne­hål­ler nar­ko­tika som kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smugg­ling samt att på begä­ran av Tull­ver­ket över­lämna sådan för­sän­delse till ver­ket.
Beford­rings­fö­re­ta­get är skyl­digt att även i övrigt med­verka i kon­troll­verk­sam­het enligt denna lag i fråga om varor som befordras med post, på järn­väg eller med luft­far­tyg. För det med­ver­kande före­ta­get gäl­ler inte 2, 6-10 och 15 §§.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter om med­ver­kan som avses i första styc­ket.

22 §   Trans­port­fö­re­tag som beford­rar pas­sa­ge­rare från tredje land skall utan kost­nad för sta­ten ställa de loka­ler och anord­ningar till Tull­ver­kets för­fo­gande som enligt vad ver­ket bedö­mer behövs för under­sök­ning och tull­kla­re­ring av res­gods och for­don som resande för med sig, för för­hör, kropps­vi­si­ta­tion och kropps­be­sikt­ning av resande samt för tull­per­so­nal under uppe­håll i tjänst­gö­ringen.

23 §   Trans­port­fö­re­tag som beford­rar varor, pas­sa­ge­rare eller for­don till eller från Sve­rige skall på begä­ran av Tull­ver­ket skynd­samt lämna de aktu­ella upp­gif­ter om ankom­mande och avgå­ende trans­por­ter som före­ta­get har till­gång till. I fråga om pas­sa­ge­rare gäl­ler upp­gifts­skyl­dig­he­ten endast upp­gif­ter som avser namn, resrutt, bagage och med­pas­sa­ge­rare samt sät­tet för betal­ning och bok­ning.

Tull­ver­ket får begära upp­gif­ter enligt första styc­ket endast om upp­gif­terna kan antas ha bety­delse för Tull­ver­kets brotts­be­käm­pande verk­sam­het.

24 §   Trans­port­fö­re­tag får lämna upp­gif­ter enligt 23 § på så sätt att de görs läs­bara för Tull­ver­ket genom ter­mi­nalåt­komst.

Tull­ver­ket får ta del av upp­gif­ter genom ter­mi­nalåt­komst endast i den omfatt­ning och under den tid som behövs för kon­troll av aktu­ella trans­por­ter. Tull­ver­ket får inte ändra eller på annat sätt bear­beta eller lagra upp­gif­ter som hålls till­gäng­liga på detta sätt.

Upp­gif­ter om enskilda per­so­ner som läm­nats på annat sätt än genom ter­mi­nalåt­komst skall ome­del­bart för­stö­ras, om de visar sig sakna bety­delse för utred­ning och lag­fö­ring av brott.

25 §   Tull­ver­ket får före­lägga den som är eller kan antas vara deklarations-​ eller upp­gifts­skyl­dig enligt tul­lag­stift­ningen eller för vars räk­ning en vara impor­te­rats eller expor­te­rats, att lämna upp­gift, visa upp hand­ling eller lämna över en kopia av hand­ling som behövs för kon­troll av att deklarations-​ eller upp­gifts­skyl­dig­he­ten full­gjorts rik­tigt och full­stän­digt. Med hand­ling för­stås fram­ställ­ning i skrift eller bild samt upp­tag­ning som kan läsas, avlyss­nas eller på annat sätt upp­fat­tas endast med tek­niskt hjälp­me­del.

26 §   Den som bedri­ver verk­sam­het av sådan art att upp­gift av bety­delse för kon­trol­len av annan per­sons deklarations-​ eller upp­gifts­skyl­dig­het enligt tul­lag­stift­ningen kan häm­tas ur hand­lingar som rör verk­sam­he­ten får före­läg­gas av Tull­ver­ket att lämna upp­gift, visa upp hand­ling eller lämna över kopia av hand­ling rörande rätts­hand­ling mel­lan den som före­läggs och den andra per­so­nen.

27 §   Om ett före­läg­gande enligt 25 eller 26 § avser upp­gif­ter i räken­ska­per som förs med hjälp av auto­ma­tisk data­be­hand­ling, skall dessa efter Tull­ver­kets bestäm­mande till­han­da­hål­las i utskrift eller på medium för auto­ma­tisk data­be­hand­ling.

Revi­sion

28 §   Tull­ver­ket får för kon­troll av att deklarations-​ eller uppgifts-​ skyl­dig­het enligt tul­lag­stift­ningen full­gjorts rik­tigt och full­stän­digt besluta om revi­sion hos den som är eller kan antas vara deklarations-​ eller upp­gifts­skyl­dig samt hos den som bedri­ver verk­sam­het av sådan art att upp­gift av bety­delse för kon­trol­len av en annan per­sons deklarations-​ eller upp­gifts­skyl­dig­het kan häm­tas ur hand­lingar som rör verk­sam­he­ten.

29 §   Ett beslut om revi­sion skall inne­hålla upp­gift om ända­må­let med revi­sio­nen och om möj­lig­he­ten att undanta hand­lingar och upp­gif­ter enligt 34 §.

Görs revi­sio­nen för gransk­ning av någon annan än den som revi­de­ras, får Tull­ver­ket, om det finns sär­skilda skäl, ute­sluta upp­gift om vem eller vil­ken rätts­hand­ling gransk­ningen avser.

I ett beslut om revi­sion skall Tull­ver­ket utse en eller flera tjäns­te­män att verk­ställa revi­sio­nen (revi­sor).

Den revi­de­rade skall under­rät­tas om beslu­tet innan revi­sio­nen verk­ställs. Om det är av bety­delse för kon­trol­len att göra inven­te­ring eller lik­nande fysisk kon­troll, får dock under­rät­telse ske i sam­band med att revi­sio­nen verk­ställs, om kon­trol­len annars kan mista sin bety­delse.

30 §   En revi­sion ska bedri­vas i sam­ver­kan med den revi­de­rade och på ett sådant sätt att den inte onö­digt hind­rar verk­sam­he­ten.

Revi­sio­nen får verk­stäl­las hos den revi­de­rade, om den revi­de­rade med­ger det. Revi­sio­nen ska ske hos den revi­de­rade, om den revi­de­rade begär det och revi­sio­nen kan göras där utan bety­dande svå­rig­het. Om revi­sio­nen inte verk­ställs hos den revi­de­rade, ska hand­ling­arna på begä­ran över­läm­nas till revi­sorn mot kvitto.

För det fall den revi­de­rade inte sam­ver­kar finns bestäm­mel­ser om vite i 10 kap. 4 § och om bevis­säk­ring i skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244). Lag (2011:1258).

31 §   Vid revi­sion får räken­skaps­ma­te­rial och andra hand­lingar som rör verk­sam­he­ten grans­kas, om de inte skall undan­tas enligt 34 §.

Vid revi­sion får revi­sorn även ta prov på varor och granska varu­la­ger.

32 §   Bestäm­mel­ser om den revi­de­ra­des skyl­dig­het att till­han­dagå revi­sorn finns i arti­kel 14 i för­ord­ningen (EEG) nr 2913/92.

Den revi­de­rade skall för sådan åtgärd som avses i 31 § om möj­ligt ställa en ända­måls­en­lig arbets­plats till för­fo­gande.

Revi­sorn skall på begä­ran ges till­fälle att själv använda ett tek­niskt hjälp­me­del för att ta del av upp­tag­ning som kan upp­fat­tas endast med sådana hjälp­me­del, om inte den revi­de­rade i stäl­let till­han­da­hål­ler en kopia av upp­tag­ningen och denna utan svå­rig­het kan grans­kas med ett annat till­gäng­ligt tek­niskt hjälp­me­del. Revi­sorn får kon­trol­lera att kopian stäm­mer över­ens med den upp­tag­ning som finns hos den revi­de­rade.

Vid gransk­ning av upp­tag­ning enligt tredje styc­ket får endast de tek­niska hjälp­me­del och sök­be­grepp använ­das som behövs för att till­go­dose ända­må­let med revi­sio­nen. Gransk­ningen får, om den revi­de­rade med­ger det, göras via tele­nä­tet.

33 §   En revi­sion får inte pågå längre tid än nöd­vän­digt.
Räken­skaps­ma­te­rial och andra hand­lingar som över­läm­nats till revi­sorn skall så snart som möj­ligt och senast när revi­sio­nen avslu­tats åter­läm­nas till den revi­de­rade.

Har den revi­de­rade för­satts i kon­kurs när hand­ling­arna skall åter­läm­nas, skall Tull­ver­ket över­lämna hand­ling­arna till kon­kurs­för­val­ta­ren. Tull­ver­ket skall under­rätta den revi­de­rade om att hand­ling­arna över­läm­nats till kon­kurs­för­val­ta­ren.

Tull­ver­ket skall sna­rast lämna den revi­de­rade med­de­lande om resul­ta­tet av revi­sio­nen i de delar som rör honom.

34 §   På den enskil­des begä­ran skall föl­jande hand­lingar undan­tas från före­läg­gande eller revi­sion:
   1. hand­ling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rät­te­gångs­bal­ken samt
   2. annan hand­ling med ett bety­dande skydds­in­tresse, om hand­ling­ens inne­håll på grund av sär­skilda omstän­dig­he­ter inte bör komma till någon annans kän­ne­dom och skydds­in­tres­set över­vä­ger dess bety­delse för kon­trol­len.

Bestäm­mel­serna i första styc­ket tilläm­pas även i fråga om före­läg­gande enligt 25 eller 26 § att lämna upp­gif­ter.

35 §   En skrift­lig begä­ran om befri­else från före­läg­gande att lämna upp­gift, visa upp hand­ling eller lämna över en kopia av hand­ling skall ges in till för­valt­nings­rät­ten till­sam­mans med före­läg­gan­det och den begärda hand­lingen eller upp­gif­ten.

Begär den revi­de­rade att en hand­ling skall undan­tas från revi­sion, skall hand­lingen, om Tull­ver­ket anser att den bör grans­kas, ome­del­bart för­seglas och över­läm­nas till för­valt­nings­rät­ten.

För­valt­nings­rät­ten skall utan dröjs­mål pröva om hand­lingen eller upp­gif­ten skall undan­tas från kon­trol­len.
Lag (2009:834).

36 §   I fråga om upp­tag­ning som avses i 25 § bestäm­mer för­valt­nings­rät­ten i vil­ken form eller på vil­ket sätt den skall till­han­da­hål­las i målet.

För­valt­nings­rät­ten får i fråga om upp­tag­ning som avses i första styc­ket besluta om sådana begräns­ningar i Tull­ver­kets rätt att självt använda tek­niska hjälp­me­del som behövs för att upp­gift, som skall undan­tas från gransk­ning, inte skall bli till­gäng­lig för ver­ket. Lag (2009:834).

37 §   Om den enskilde begär det, skall för­valt­nings­rät­ten pröva om beslut kan fat­tas utan att rät­ten grans­kar hand­lingen.

Anser den enskilde att en hand­ling eller upp­gift inte omfat­tas av kon­trol­len, hand­läggs frå­gan om undan­ta­gande på det sätt som anges i 35 och 36 §§ samt i första styc­ket. Lag (2009:834).

38 §   Om en hand­ling eller del av hand­ling undan­ta­gits från kon­troll, får dess inne­håll inte åter­ges eller åbe­ro­pas vid redo­gö­relse för gransk­ning eller annars inför myn­dig­het. Detta gäl­ler även om en hand­ling, utan beslut av för­valt­nings­rät­ten, åter­läm­nats efter det att den begärts undan­ta­gen.

Ett beslut i fråga om undan­ta­gande av hand­ling eller upp­gift gäl­ler ome­del­bart, om inte annat anges i beslu­tet.
Lag (2009:834).

Kon­trol­ler och inspek­tio­ner av EG:s insti­tu­tio­ner

39 §   Bestäm­mel­ser om kom­mis­sio­nens kon­trol­ler och inspek­tio­ner finns i rådets för­ord­ningar (EG, Eura­tom) nr 2988/95 av den 18 decem­ber 1995 om skydd av Euro­pe­iska gemen­ska­per­nas finan­si­ella intressen9 och (Eura­tom, EG) nr 2185/96 av den 11 novem­ber 1996 om de kon­trol­ler och inspek­tio­ner på plat­sen som kom­mis­sio­nen utför för att skydda Euro­pe­iska gemen­ska­per­nas finan­si­ella intres­sen mot bedrä­ge­rier och andra oegentligheter10.
Kon­troll­be­stäm­mel­ser finns även i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 1073/99 av den 25 maj 1999 om utred­ningar som utförs av Euro­pe­iska byrån för bedrä­ge­ri­be­kämp­ning (OLAF)11.

7 kap. Tull­kon­troll beträf­fande intrång i vissa imma­te­ri­ella rät­tig­he­ter

1 §   Bestäm­mel­ser om tull­kon­troll beträf­fande intrång i vissa imma­te­ri­ella rät­tig­he­ter finns i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tul­lens säker­stäl­lande av skyd­det för imma­te­ri­ella rät­tig­he­ter och upp­hä­vande av rådets för­ord­ning (EG) nr 1383/2003.

Uttryck som används i detta kapi­tel har den inne­börd som anges i för­ord­ning (EU) nr 608/2013. Lag (2014:342).

2 §   Tull­ver­ket utser den enhet inom ver­ket som enligt arti­kel 5.1 i för­ord­ning (EU) nr 608/2013 är behö­rig att ta emot och behandla ansök­ningar. Lag (2014:342).

3 §   Tull­ver­ket ska under­rätta inne­ha­va­ren av ett beslut om sitt beslut enligt arti­kel 11.3, 13 eller 16 i för­ord­ning (EU) nr 608/2013. En sådan under­rät­telse ska läm­nas inom 30 arbets­da­gar efter det att Tull­ver­ket
   1. fått kän­ne­dom om de omstän­dig­he­ter som kan ligga till grund för ett beslut enligt arti­kel 11.3 eller 16 i den för­ord­ningen, eller
   2. tagit emot en sådan begä­ran som avses i arti­kel 13 i den för­ord­ningen. Lag (2014:342).

4 §   Tull­ver­ket ska under­rätta inne­ha­va­ren av ett beslut om föl­jande beslut som ver­ket fat­tar enligt för­ord­ning (EU) nr 608/2013:
   1. beslut att avslå eller avvisa en begä­ran enligt arti­kel 12.1 om för­läng­ning, eller
   2. beslut enligt arti­kel 12.5 att åter­kalla eller ändra ett beslut om för­läng­ning.

En sådan under­rät­telse ska läm­nas inom 30 arbets­da­gar efter det att Tull­ver­ket
   1. tagit emot en sådan begä­ran som avses i arti­kel 12.1, eller
   2. fått kän­ne­dom om de omstän­dig­he­ter som kan ligga till grund för ett beslut enligt arti­kel 12.5. Lag (2014:342).

5 §   Upp­kom­mer en skada på en vara vid en sådan inspek­tion som avses i arti­kel 19.1 i för­ord­ning (EU) nr 608/2013, ansva­rar den som inspek­te­rar varan för ska­dan. Lag (2014:342).

6 §   Frå­gor om huruvida en vara gör intrång i en imma­te­ri­ell rät­tig­het och hur det ska för­fa­ras med varorna i sådant fall prö­vas av dom­stol enligt vad som gäl­ler för den imma­te­ri­ella rät­tig­he­ten i fråga.

Dom­sto­len får med­dela inte­ri­mis­tiskt beslut om att upp­skov med fri­gö­rande eller kvar­hål­lande av varor ska upp­höra.

Tull­ver­ket ska verk­ställa laga­kraft­vunna domar och beslut från dom­sto­len om fri­gö­rande, änd­ring eller för­stö­ring av varor vars fri­gö­rande upp­skju­tits eller som kvar­hålls av Tull­ver­ket. Lag (2014:342).

7 §   När det finns en laga­kraft­vun­nen dom eller ett beslut om för­stö­ring av eller annan åtgärd med varor vars fri­gö­rande har skju­tits upp eller som hålls kvar av Tull­ver­ket, har inne­ha­va­ren av ett beslut rätt till ersätt­ning för sina kost­na­der i sam­band med Tull­ver­kets ingri­pande mot varorna.

Ersätt­nings­skyl­dig enligt första styc­ket är den som dom­sto­lens beslut har gått emot. Kan ersätt­nings­kra­vet rik­tas mot flera per­so­ner, har dessa ett soli­da­riskt ansvar att ersätta inne­ha­va­ren av beslu­tet. Lag (2014:342).

8 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter om
   1. den begä­ran som avses i arti­kel 13 i för­ord­ning (EU) nr 608/2013,
   2. prov­tag­ning enligt arti­kel 19.2 i för­ord­ning (EU) nr 608/2013,
   3. sam­tycke enligt arti­kel 26.5 i för­ord­ning (EU) nr 608/2013, samt
   4. verk­stäl­lig­het av domar och beslut enligt 6 § tredje styc­ket. Lag (2014:342).

7 a kap. Tull­kon­troll av kon­tanta medel

1 §   Bestäm­mel­ser om anmäl­nings­plikt för kon­tanta medel finns i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 1889/2005 av den 26 okto­ber 2005 om kon­trol­ler av kon­tanta medel som förs in i eller ut ur gemen­ska­pen. Lag (2007:271).

2 §   Anmä­lan enligt arti­kel 3 i för­ord­ningen (EG) nr 1889/2005 skall läm­nas skrift­ligt eller elektro­niskt. Lag (2007:271).

3 §   För kon­troll av att anmäl­nings­plik­ten enligt för­ord­ningen (EG) nr 1889/2005 har full­gjorts får Tull­ver­ket under­söka trans­port­me­del och bagage, såsom res­väs­kor och port­föl­jer, samt hand­väs­kor och lik­nande som med­förs av resande vid inresa till eller utresa från EU:s tull­om­råde. Lag (2011:296).

4 §   Om det finns anled­ning att anta att en per­son inte har full­gjort sin anmäl­nings­plikt enligt för­ord­ningen (EG) nr 1889/2005, får kropps­vi­si­ta­tion i syfte att efter­söka kon­tanta medel utfö­ras på honom eller henne.

Vid kropps­vi­si­ta­tion enligt första styc­ket skall bestäm­mel­serna i 29 § lagen (2000:1225) om straff för smugg­ling tilläm­pas.
Lag (2007:271).

5 §   I arti­kel 4.2 i för­ord­ningen (EG) nr 1889/2005 finns bestäm­mel­ser om kvar­hål­lande av kon­tanta medel. Om anmäl­nings­plik­ten enligt för­ord­ningen inte har upp­fyllts, får Tull­ver­ket kvar­hålla kon­tanta medel om det behövs för att genom­föra en kon­troll. Lag (2007:271).

6 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela när­mare före­skrif­ter om anmä­lan enligt 2 §.
Lag (2007:271).

8 kap. Tull­tillägg och för­se­nings­av­gift

1 §   Vid tillämp­ningen av bestäm­mel­serna i detta kapi­tel gäl­ler det som sägs om gäl­de­när även den som är skyl­dig att betala skatt enligt 5 kap. 11 §.

Det som sägs om tull­de­kla­ra­tion gäl­ler även sådan dekla­ra­tion med skat­te­re­do­vis­ning som avses i 3 kap. 3 a §. Lag (2010:102).

Tull­tillägg

2 §   Om den som är gäl­de­när och skyl­dig att lämna skrift­lig eller med data­be­hand­lings­tek­nik upp­rät­tad tull­de­kla­ra­tion på något annat sätt än munt­li­gen under för­fa­ran­det har läm­nat en orik­tig upp­gift till led­ning för tull­tax­e­ringen, ska en sär­skild avgift (tull­tillägg) tas ut. Det­samma gäl­ler, om gäl­de­nä­ren har läm­nat en sådan upp­gift i ett ärende som avser ompröv­ning av tull­tax­e­rings­be­slut eller i ett över­kla­gat ärende som avser fast­stäl­lande av tull och upp­gif­ten inte har god­ta­gits efter pröv­ning i sak.

En upp­gift ska anses vara orik­tig om det klart fram­går att
   1. en läm­nad upp­gift är fel­ak­tig, eller
   2. en upp­gift som ska läm­nas till led­ning för tull­tax­e­ringen har ute­läm­nats.

En upp­gift ska dock inte anses vara orik­tig om
   1. upp­gif­ten till­sam­mans med övriga läm­nade upp­gif­ter utgör till­räck­ligt under­lag för ett rik­tigt beslut, eller
   2. den uppen­bart inte kan läg­gas till grund för ett beslut.

Tull­tilläg­get är tjugo pro­cent av den tull som inte skulle ha påförts, om den orik­tiga upp­gif­ten god­ta­gits.

Avgifts­be­räk­ning enligt tredje styc­ket sker efter tio pro­cent när det gäl­ler mer­vär­desskatt som får dras av vid redo­vis­ning av skatt enligt mer­vär­desskat­te­la­gen (1994:200).
Lag (2011:1258).

2 a §   Tull­tillägg skall påfö­ras gäl­de­nä­ren dels i de fall då skönstull­tax­e­ring har skett på grund av ute­bli­ven tull­de­kla­ra­tion och sådan inte har kom­mit in trots att före­läg­gande sänts ut till gäl­de­nä­ren, dels då avvi­kelse från dekla­ra­tio­nen har skett vid skönstull­tax­e­ring. Tilläg­get är tjugo pro­cent av den tull som till följd av skönstull­tax­e­ringen påförs gäl­de­nä­ren utö­ver den tull som annars skulle ha påförts honom. Till den del tull­tax­e­ringen inne­fat­tar rät­telse av en orik­tig upp­gift från gäl­de­nä­ren påförs dock tull­tillägg enligt 2 § tredje styc­ket. Lag (2003:214).

3 §   Tull­tillägg skall, även i andra fall än dem som avses i 2 och 2 a §§, påfö­ras om tull skall tas ut på grund av
   1. olag­lig inför­sel,
   2. olag­ligt undan­dra­gande av varor från tullö­ver­vak­ning eller
   3. för­fo­gande i övrigt över en icke-​gemenskapsvara, i strid mot före­skri­ven inskränk­ning i för­fo­gan­de­rät­ten.

Första styc­ket gäl­ler endast om gäl­de­nä­ren rät­te­li­gen skulle ha läm­nat en skrift­lig eller med data­be­hand­lings­tek­nik upp­rät­tad tull­de­kla­ra­tion till led­ning för fast­stäl­lande av tull.

Tull­tilläg­get enligt första styc­ket är tjugo pro­cent av den tull som påförs. Lag (2003:214).

4 §   Den som för­fo­gat över en för­tul­lad vara i strid mot före­skri­ven för­ut­sätt­ning för befri­else från eller ned­sätt­ning eller åter­be­tal­ning av tull skall påfö­ras tull­tillägg.
Tull­tilläg­get är då tjugo pro­cent av den tull­för­mån som gäl­de­nä­ren går miste om. Lag (2003:214).

5 §   Vid tillämp­ning av 2 och 2 a §§ ansva­rar gäl­de­nä­ren för hand­lingar och under­lå­ten­het av hans ombud. Tull­de­kla­ra­tion eller annat doku­ment som läm­nas för en gäl­de­när som är juri­disk per­son skall anses ha läm­nats av gäl­de­nä­ren, om det inte var uppen­bart att upp­gifts­läm­na­ren sak­nade behö­rig­het att före­träda gäl­de­nä­ren. Lag (2003:214).

6 §   Tull­tillägg ska inte tas ut
   1. om gäl­de­nä­ren fri­vil­ligt har rät­tat den orik­tiga upp­gif­ten eller anmält för­hål­lande som avses i 3 §, eller
   2. om det tull­be­lopp som kunde ha undan­dra­gits genom fel­ak­tig­he­ten eller pas­si­vi­te­ten är obe­tyd­ligt.
Lag (2011:1258).

7 §   Tull­tillägg till­fal­ler sta­ten. Lag (2003:214).

8 §   Om betal­nings­skyl­dig­het för tull inte längre kan åläg­gas, får Tull­ver­ket inte påföra tull­tillägg på belop­pet.

För­se­nings­av­gift

9 §   Om den som dekla­re­rat en vara för över­gång till fri omsätt­ning med tillämp­ning av för­enk­lat dekla­ra­tions­för­fa­rande eller lokalt kla­re­rings­för­fa­rande inte har kom­mit in med kom­plet­te­rande tull­de­kla­ra­tion vid den tid­punkt då denna senast skulle ha läm­nats, skall en sär­skild avgift (för­se­nings­av­gift) påfö­ras honom.

För­se­nings­av­gif­ten är 400 kro­nor. Om den som anmo­dats att lämna dekla­ra­tion inte full­gjort sin skyl­dig­het inom den bestämda tiden, är avgif­ten dock 800 kro­nor.

Gemen­samma bestäm­mel­ser för tull­tillägg och för­se­nings­av­gift

10 §   Gäl­de­nä­ren respek­tive dekla­ran­ten ska helt eller del­vis befrias från tull­tillägg respek­tive för­se­nings­av­gift om det är oskä­ligt att ta ut avgif­ten med fullt belopp.

Vid bedöm­ningen ska det sär­skilt beak­tas om
   1. den fel­ak­tig­het eller pas­si­vi­tet som lett till avgif­ten kan antas ha
   - stått i sam­band med gäl­de­nä­rens respek­tive dekla­ran­tens ålder, hans eller hans ombuds hälsa eller lik­nande för­hål­lan­den, eller
   - berott på en fel­be­döm­ning av reg­lerna eller bety­del­sen av de fak­tiska för­hål­lan­dena,
   2. avgif­ten inte står i rim­lig pro­por­tion till fel­ak­tig­he­ten eller pas­si­vi­te­ten,
   3. en oskä­ligt lång tid har gått efter det att Tull­ver­ket har fun­nit anled­ning att anta att avgift ska tas ut utan att den som avgif­ten gäl­ler kan las­tas för dröjs­må­let, eller
   4. fel­ak­tig­he­ten eller pas­si­vi­te­ten även har med­fört att den som avgif­ten gäl­ler fällts till ansvar för brott enligt lagen (2000:1225) om straff för smugg­ling eller 10 kap. denna lag eller bli­vit före­mål för för­ver­kande av utbyte av brotts­lig verk­sam­het enligt 36 kap. 1 b § brotts­bal­ken.

Dekla­ran­ten får helt eller del­vis befrias från för­se­nings­av­gift även när pas­si­vi­te­ten är obe­tyd­lig.
Lag (2011:1258).

11 §   Tull­tillägg eller för­se­nings­av­gift får inte påfö­ras sedan gäl­de­nä­ren respek­tive dekla­ran­ten har avli­dit.

12 §   Om en icke-​gemenskapsvara eller dess värde för­ver­kas, skall tull­till­lägg inte tas ut till den del varan eller dess värde för­ver­kats. Ett tidi­gare med­de­lat beslut om sådan pålaga skall upp­hä­vas eller änd­ras sedan dom eller beslut som inne­fat­tar för­ver­kande har vun­nit laga kraft.

13 §   Frå­gor om tull­tillägg och för­se­nings­av­gift prö­vas av Tull­ver­ket. All­män för­valt­nings­dom­stol prö­var dock, på talan av det all­männa ombud som avses i 9 kap. 1 §, frå­gor om tull­tillägg på grund av orik­tiga upp­gif­ter i mål om tull. Sådan talan får föras, om den orik­tiga upp­gif­ten inte har god­ta­gits efter pröv­ning i sak eller inte har prö­vats i målet. Talan skall väc­kas genom ansö­kan inom ett år från utgången av den månad då domen eller det slut­liga beslu­tet i målet har vun­nit laga kraft.

Innan beslut fat­tas om påfö­ring av tull­tillägg eller för­se­nings­av­gift, skall gäl­de­nä­ren respek­tive dekla­ran­ten om möj­ligt ges till­fälle att yttra sig.

14 §   Har upp­hävts genom lag (2011:1258).

15 §   Bestäm­mel­serna i 5 kap. 7 § andra styc­ket samt 8, 9, 16 och 23 §§ tilläm­pas även i fråga om tull­tillägg och för­se­nings­av­gift.

9 kap. Över­kla­gande

1 §   Hos Tull­ver­ket skall det fin­nas ett all­mänt ombud. Det all­männa ombu­det får över­klaga Tull­ver­kets beslut i sådana ären­den som avses i 3 och 6 §§.

Rege­ringen eller den myn­dig­het rege­ringen bestäm­mer utser det all­männa ombu­det och ersät­tare för denne.

2 §   Föl­jande beslut av Tull­ver­ket får över­kla­gas till all­män för­valt­nings­dom­stol:
   1. beslut enligt tul­lag­stift­ningen,
   2. beslut enligt arti­kel 4.2 i för­ord­ning (EG) nr 1889/2005, och
   3. beslut enligt arti­kel 7.2, 9.1, 11.3, 12.1, 12.2, 12.5, 13 eller 16 i för­ord­ning (EU) nr 608/2013 samt beslut att avvisa en ansö­kan som inte upp­fyl­ler vill­ko­ren i arti­kel 5.3 i den för­ord­ningen.

Tull­ver­kets eller annan för­valt­nings­myn­dig­hets beslut om ned­sätt­ning eller befri­else enligt 5 kap. 13 § fjärde styc­ket eller 19 § över­kla­gas hos rege­ringen.

Tull­ver­kets beslut om revi­sion enligt 6 kap. 28 § får inte över­kla­gas.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.
Det­samma gäl­ler vid över­kla­gande i mål som avses i 8 kap. 13 §.

Före­skrif­ter om över­kla­gande av Tull­ver­kets beslut om före­skrif­ter med stöd av ett bemyn­di­gande enligt denna lag med­de­las av rege­ringen. Lag (2014:342).

3 §   Om ett över­kla­gande enligt 2 § gäl­ler beslut vid tull­tax­e­ring i en fråga som kan ha bety­delse för fast­stäl­lelse av tull eller beslut om fast­stäl­lelse av annan skatt än tull enligt 5 kap. 11 § andra styc­ket, skall över­kla­gan­det ha kom­mit in till Tull­ver­ket inom tre år från den dag då tullskul­den upp­kom eller skatt­skyl­dig­he­ten inträdde. Om beslu­tet har med­de­lats senare än två och ett halvt år efter den dag då tullskul­den upp­kom eller skatt­skyl­dig­he­ten inträdde, får över­kla­gan­det dock, om tiden för över­kla­gande där­i­ge­nom blir längre, komma in inom två måna­der från den dag då gäl­de­nä­ren eller den skatt­skyl­dige fick del av beslu­tet.

Om beslut som avses i första styc­ket har omprö­vats, får även ompröv­nings­be­slu­tet över­kla­gas inom där angi­ven treårs­frist. Om ompröv­nings­be­slu­tet med­de­lats senare än två och ett halvt år efter den dag då tullskul­den upp­kom eller skatt­skyl­dig­he­ten inträdde, får över­kla­gan­det dock, om tiden för över­kla­gande där­i­ge­nom blir längre, komma in inom två måna­der från den dag då gäl­de­nä­ren eller den skatt­skyl­dige fick del av ompröv­nings­be­slu­tet.

Gäl­de­nä­ren eller den skatt­skyl­dige får över­klaga ett beslut som avses i första och andra styc­kena även om det inte gått honom emot. Lag (2000:1428).

4 §   Om över­kla­gan­det inte avvi­sas såsom för sent inkom­met, skall Tull­ver­ket sna­rast ompröva det över­kla­gade beslu­tet.

Ett över­kla­gande för­fal­ler, om beslu­tet vid ompröv­ningen änd­ras så som kla­gan­den begär. Beslu­tet skall inne­hålla en uttryck­lig upp­lys­ning om att det med­för denna ver­kan.

Om beslu­tet änd­ras på annat sätt än vad som begärts, skall över­kla­gan­det anses omfatta det nya beslu­tet. Finns skäl för det, får kla­gan­den läm­nas till­fälle att åter­kalla över­kla­gan­det.

5 §   Ett över­kla­gande som inte avvi­sas såsom för sent inkom­met eller som för­fal­ler enligt 4 § skall till­sam­mans med hand­ling­arna i ären­det över­läm­nas till den dom­stol som skall pröva över­kla­gan­det. Om det finns sär­skilda skäl, får över­kla­gan­det över­läm­nas utan före­gå­ende ompröv­ning.

6 §   Bestäm­mel­serna i 3-5 §§ gäl­ler också över­kla­gande av beslut om ränta, tull­tillägg och för­se­nings­av­gift.

En gäl­de­närs eller skatt­skyl­digs yrkande i fråga om tull­tillägg skall, oav­sett tids­fris­terna i 3 §, prö­vas om beslu­tet om den tull som tull­tilläg­get avser inte har vun­nit laga kraft.
Det­samma gäl­ler om Tull­ver­ket eller det all­männa ombu­det fram­ställt ett sådant yrkande till för­mån för gäl­de­nä­ren eller den skatt­skyl­dige. Om yrkan­det fram­ställs först i dom­stol, kan dom­sto­len besluta att det skall tas upp till pröv­ning av Tull­ver­ket.

Vad som sägs i andra styc­ket gäl­ler även en dekla­rants yrkande i fråga om för­se­nings­av­gift. Lag (2000:1428).

7 §   Om en part har över­kla­gat Tull­ver­kets beslut i ett sådant ärende som avses i 3 och 6 §§, får också mot­par­ten över­klaga beslu­tet, även om den för mot­par­ten före­skrivna tiden för över­kla­gande har gått ut. Mot­par­tens skri­velse skall ha kom­mit in till Tull­ver­ket inom två måna­der från den dag då mot­par­ten fick del av den först ingivna skri­vel­sen med över­kla­gande eller, om mot­par­ten inte fått del av den före utgången av den tid inom vil­ken den senast skulle ha kom­mit in, från utgången av denna tid.

Åter­kal­las eller för­fal­ler på annat sätt det första över­kla­gan­det, är även det senare över­kla­gan­det för­fal­let.

8 §   I artik­larna 7 och 244 i för­ord­ningen (EEG) nr 2913/92 finns bestäm­mel­ser om verk­stäl­lig­het av beslut som över­kla­gas.
Dessa bestäm­mel­ser gäl­ler även beslut om skönstull­tax­e­ring, tull­tillägg och för­se­nings­av­gift samt beslut om annan skatt än tull som skall beta­las till Tull­ver­ket. Också andra beslut av Tull­ver­ket som med­de­lats enligt tul­lag­stift­ningen och som inte inne­bär att ären­det avgörs slut­ligt skall gälla ome­del­bart.

9 §   Om det all­männa ombu­det har över­kla­gat ett tull­tax­e­rings­be­slut, skall därav för­an­ledd talan om tull­tillägg eller för­se­nings­av­gift föras sam­ti­digt.

10 §   Det all­männa ombu­det får över­klaga ett beslut av för­valt­nings­rät­ten eller kam­mar­rät­ten i frå­gor som avses i 3 och 6 §§ även om ombu­det inte tidi­gare har fört det all­män­nas talan i målet. Lag (2009:834).

11 §   Har upp­hävts genom lag (2013:101).

12 §   Om någon har över­kla­gat ett beslut av en för­valt­nings­rätt eller kam­mar­rätt i frå­gor som avses i 3 och 6 §§, får även någon annan som har haft rätt att över­klaga beslu­tet ge in ett över­kla­gande, även om den tid för över­kla­gande som gäl­ler för honom eller henne har gått ut.
Ett sådant över­kla­gande ska ges in inom en vecka från utgången av den tid inom vil­ken det första över­kla­gan­det skulle ha gjorts.

Åter­kal­las eller för­fal­ler på annat sätt det första över­kla­gan­det, är även det senare över­kla­gan­det för­fal­let.
Lag (2013:101).

13 §   Om det all­männa ombu­det över­kla­gar ett beslut, ska ombu­det föra det all­män­nas talan.

I mål som gäl­ler beslut i frå­gor som avses i 3 och 6 §§ förs det all­män­nas talan i Högsta för­valt­nings­dom­sto­len av det all­männa ombu­det. Lag (2010:1455).

14 §   Det all­männa ombu­det får ta över upp­gif­ten att i all­män för­valt­nings­dom­stol föra det all­män­nas talan i ett visst ärende eller en viss grupp av ären­den som gäl­ler frå­gor som avses i 3 och 6 §§.

Det all­männa ombu­det får upp­dra åt en tjäns­te­man vid Tull­ver­ket att före­träda det all­männa i all­män för­valt­nings­dom­stol.

Bestäm­mel­serna i första och andra styc­kena gäl­ler också i mål om betal­nings­säk­ring. Lag (2011:1258).

15 §   Det all­männa ombu­det får inom den för ombu­det gäl­lande tiden för över­kla­gande föra talan i frå­gor som avses i 3 och 6 §§ till för­mån för en enskild part. Ombu­det har då samma behö­rig­het som den enskilde.

Bestäm­mel­serna i första styc­ket gäl­ler också i mål om betal­nings­säk­ring. Lag (2011:1258).

16 §   I mål som gäl­ler beslut som avses i 3 och 6 §§ får talan inte änd­ras i annat fall än som anges i 17 och 18 §§.

Att kla­gan­den inskrän­ker sin talan eller åbe­ro­par en ny omstän­dig­het utan att frå­gan som är före­mål för pröv­ning änd­ras, anses inte vara änd­ring av talan.

17 §   I ett mål som gäl­ler beslut som avses i 3 och 6 §§ får kla­gan­den fram­ställa ett nytt yrkande om inte en ny fråga där­i­ge­nom förs in i målet.

I mål i för­valt­nings­rät­ten får kla­gan­den dess­utom, inom den tid som gäl­ler för över­kla­gande, föra in en ny fråga som har sam­band med den fråga som skall prö­vas, om för­valt­nings­rät­ten fin­ner att frå­gan utan olä­gen­het kan prö­vas i målet.
Lag (2009:834).

18 §   I ett mål om tull­tax­e­ring får kla­gan­den föra in en fråga om tull­tillägg som har för­an­letts av den tax­e­rings­fråga som är före­mål för pröv­ning, om dom­sto­len fin­ner att tull­tilläggs­frå­gan utan olä­gen­het kan prö­vas i målet.

19 §   Om dom­sto­len i ett fall som avses i 17 § andra styc­ket och 18 § inte tar upp den nya frå­gan till pröv­ning, får rät­ten över­lämna den till Tull­ver­ket för pröv­ning.

20 §   Om det i ett mål som gäl­ler beslut som avses i 3 och 6 §§ finns flera frå­gor, får sär­skilt beslut med­de­las i någon av dem trots att hand­lägg­ningen i övrigt inte har avslu­tats.

21 §   Om det i ett mål som gäl­ler beslut som avses i 3 och 6 §§ är lämp­ligt med hän­syn till utred­ningen, får sär­skilt beslut ges över en av flera omstän­dig­he­ter som var för sig har ome­del­bar bety­delse för utgången i målet eller över hur en viss upp­kom­men fråga, som främst rör rätts­tillämp­ningen, skall bedö­mas vid avgö­ran­det av saken.

När sär­skilt beslut med­de­las bestäm­mer rät­ten med hän­syn till omstän­dig­he­terna om beslu­tet skall över­kla­gas sär­skilt eller endast i sam­band med över­kla­gande av rät­tens slut­liga avgö­rande i målet. Om rät­ten bestäm­mer att beslu­tet skall över­kla­gas sär­skilt, får den för­ordna att målet i övrigt skall vila till dess det sär­skilda beslu­tet har vun­nit laga kraft.

22 §   Vid hand­lägg­ningen i för­valt­nings­rätt och kam­mar­rätt av mål om tull­tillägg eller för­se­nings­av­gift skall munt­lig för­hand­ling hål­las, om den enskilda par­ten begär det. Munt­lig för­hand­ling behö­ver dock inte hål­las, om det inte finns anled­ning att anta att avgift kom­mer att tas ut.
Lag (2009:834).

23 §   Om talan om betal­nings­skyl­dig­het enligt 59 kap. 13 § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) har väckts genom ansö­kan mot en före­trä­dare för en juri­disk per­son, ska vad som sägs i detta kapi­tel om skatt­skyl­dig, kla­gande, enskild, part eller mot­part även gälla före­trä­da­ren. Lag (2011:1258).

24 §   Frå­gor om bevis­säk­ring prö­vas av den för­valt­nings­rätt inom vars dom­krets beslut om bevis­säk­ring ska verk­stäl­las eller har verk­ställts. Lag (2011:1258).

25 §   Frå­gor om betal­nings­säk­ring prö­vas av den för­valt­nings­rätt som är behö­rig enligt 46 kap. 19 § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) eller den för­valt­nings­rätt som är behö­rig att pröva ett över­kla­gande av beslut om den tull, skatt, ränta eller avgift som betal­nings­säk­ringen gäl­ler. Lag (2011:1258).

10 kap. Ansvars­be­stäm­mel­ser

1 §   Den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het bry­ter mot före­skrift i tul­lag­stift­ningen eller mot anmäl­nings­plik­ten i arti­kel 3 i för­ord­ningen (EG) nr 1889/2005 jäm­förd med 7 a kap. 2 § döms för tull­för­se­else till böter. Det­samma gäl­ler den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het bry­ter mot beslut som Tull­ver­ket med­de­lat med stöd av tul­lag­stift­ningen
   1. om skyl­dig­het att föra anteck­ningar och lämna upp­gif­ter om varor som för­va­ras i till­fäl­ligt lager, tul­la­ger, fri­zon eller fri­la­ger eller som är före­mål för för­enk­lat för­fa­rande vid tillämp­ning av ett tull­för­fa­rande,
   2. om skyl­dig­het i övrigt att lämna upp­gift eller hand­ling till Tull­ver­ket eller
   3. om använd­ningen eller för­bruk­ningen av en icke-​gemenskapsvara. Lag (2014:342).

I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.
Lag (2014:342).

2 §   Ansvar för tull­för­se­else inträ­der inte, om gär­ningen är belagd med straff i brotts­bal­ken, lagen (2000:1225) om straff för smugg­ling, lagen (2002:444) om straff för finan­sie­ring av sär­skilt all­var­lig brotts­lig­het i vissa fall eller lagen (2003:148) om straff för ter­ro­rist­brott. Lag (2009:72).

3 §   All­mänt åtal för tull­för­se­else får väc­kas endast efter med­gi­vande av Tull­ver­ket.

4 §   När Tull­ver­ket med stöd av tul­lag­stift­ningen före­läg­ger någon att vidta åtgärd som behövs för för­tull­ning eller annan tull­kla­re­ring eller för Tull­ver­kets kon­troll­verk­sam­het, kan Tull­ver­ket sätta ut vite.

Tull­ver­ket kan även sätta ut vite, om någon inte har läm­nat upp­gift eller hand­ling enligt före­skrift i tul­lag­stift­ningen eller inte har full­gjort skyl­dig­het som före­skrivs i arti­kel 14 i för­ord­ningen (EEG) nr 2913/92 eller i 6 kap. 16, 17, 22, 23 eller 32 § denna lag.

Första och andra styc­kena gäl­ler inte, om det finns anled­ning att anta att den som skall före­läg­gas eller, om denne är en juri­disk per­son, ställ­fö­re­trä­da­ren har begått en gär­ning som är straff­be­lagd eller kan leda till tull­tillägg och före­läg­gan­det avser utred­ning av en fråga som har sam­band med den miss­tänkta gär­ningen. Lag (2003:214).

5 §   Den som har över­trätt ett vites­före­läg­gande döms inte till ansvar enligt 1 § för gär­ning som omfat­tas av före­läg­gan­det.

6 §   Sär­skilda bestäm­mel­ser om för­un­der­sök­ning, tvångs­me­del, åtal m.m. vid brott som rör inför­sel eller utför­sel finns i lagen (2000:1225) om straff för smugg­ling.

11 kap. Sär­skilda bestäm­mel­ser

1 §   Upp­gif­ter som någon har läm­nat om en vara enligt före­skrif­ter i för­ord­ningen (EEG) nr 2454/93 eller före­skrif­ter beträf­fande upp­gif­ter som skall läm­nas i tull­de­kla­ra­tion eller anmä­lan till någon annan god­känd tull­be­hand­ling som avses i 4 kap. 2 § får använ­das även för sta­tis­tiska ända­mål.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter om att den som för trans­port­me­del från eller till tredje land skall lämna upp­gif­ter till Tull­ver­ket för trans­port­sta­tis­tiska ända­mål.

2 §   Belopp som enligt tul­lag­stift­ningen skall beta­las till eller utbe­ta­las från Tull­ver­ket skall avrun­das till när­maste lägre hela kron­tal.

3 §   På tull­plats sker tull­för­rätt­ning utan kost­nad för all­män­he­ten inom de områ­den och på de tider som rege­ringen före­skri­ver. Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får före­skriva att tull­för­rätt­ning även i andra fall skall ske utan kost­nad för all­män­he­ten.

4 §   Den som för­an­le­der tull­för­rätt­ning som inte är avgifts­fri skall betala avgift för för­rätt­ningen enligt taxa som rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer före­skri­ver.

5 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får före­skriva att avgif­ter skall beta­las för till­stånd till betal­nings­an­stånd och utfär­dande av tull­räk­ning.

6 §   Tull­ver­ket ska på begä­ran till­han­da­hålla föl­jande myn­dig­he­ter upp­gif­ter som före­kom­mer hos Tull­ver­ket och som rör import eller export av varor: Arbets­mil­jö­ver­ket, Bover­ket, Elsä­ker­hets­ver­ket, Havs- och vat­ten­myn­dig­he­ten, Sta­tens jord­bruks­verk, Kemi­ka­li­e­in­spek­tio­nen, Kom­mers­kol­le­gium, Kon­su­ment­ver­ket, Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten, Livs­me­dels­ver­ket, Läke­me­dels­ver­ket, Myn­dig­he­ten för sam­hälls­skydd och bered­skap, Natur­vårds­ver­ket, Post- och tele­sty­rel­sen, Myn­dig­he­ten för press, radio och tv, Sve­ri­ges riks­bank, Skat­te­ver­ket, Skogs­sty­rel­sen, Sta­tens ener­gi­myn­dig­het, Sta­tis­tiska central­by­rån, Sty­rel­sen för ackre­di­te­ring och tek­nisk kon­troll och Trans­port­sty­rel­sen.
Tull­ver­ket ska vidare på begä­ran till­han­da­hålla Säker­hetspo­li­sen upp­gif­ter som före­kom­mer hos Tull­ver­ket och som rör export av varor. Lag (2015:810).

6 a §   Tull­ver­ket ska skrift­li­gen under­rätta Skat­te­ver­ket, om
   1. det finns anled­ning att anta att någon
      a) på annat sätt än munt­li­gen har läm­nat eller kom­mer att lämna orik­tig upp­gift till Skat­te­ver­ket, eller
      b) har under­lå­tit eller kom­mer att under­låta att lämna mer­vär­desskatte­de­kla­ra­tion, kon­troll­upp­gift eller annan före­skri­ven upp­gift till Skat­te­ver­ket, och
   2. det där­i­ge­nom finns risk för att mer­vär­desskatt undand­ras, fel­ak­tigt till­go­do­räk­nas eller åter­be­ta­las.

Av under­rät­tel­sen ska det framgå vilka omstän­dig­he­ter som lig­ger till grund för anta­gan­det. Lag (2014:51).

7 §   Tull­tjäns­te­man och kust­be­vak­nings­tjäns­te­man som får kän­ne­dom om ett brott enligt för­fatt­ning, vars efter­lev­nad Tull­ver­ket har att över­vaka, skall lämna rap­port om det till sin för­man så snart det kan ske.

Tjäns­te­man­nen får lämna rap­por­t­ef­ter­gift om brot­tet med hän­syn till omstän­dig­he­terna i det sär­skilda fal­let är obe­tyd­ligt och det är uppen­bart att brot­tet inte skulle för­an­leda någon annan påföljd än böter.

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2000:1281

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2001. Vid lagens ikraft­trä­dande upp­hör tul­la­gen (1994:1550) samt lagen (1994:1552) om tull­kon­troll av varu­mär­kes­in­trång m.m. att gälla. De upp­hävda lagarna skall dock fort­fa­rande till­läm­pas i fråga om
   1. varor som har eller borde ha dekla­re­rats för över­gång till fri omsätt­ning före ikraft­trä­dan­det och
   2. ansök­ningar enligt arti­kel 3 i för­ord­ningen (EG) nr 3295/94 som inkom­mit till Tull­ver­ket före ikraft­trä­dan­det.

2003:732

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2004. Om Riks­skat­te­ver­ket eller en skatte­myn­dig­het enligt äldre före­skrif­ter i 11 kap. 6 § har begärt upp­gif­ter från Tull­ver­ket, skall efter ikraft­trä­dan­det i stäl­let upp­gif­terna läm­nas till Skat­te­ver­ket.

2003:749
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2004.
   2. Om talan om att ålägga en före­trä­dare för en juri­disk per­son betal­nings­skyl­dig­het enligt 5 kap. 24 § har väckts vid all­män dom­stol före ikraft­trä­dan­det, gäl­ler de äldre före­skrif­terna.
Hän­vis­ningen i 5 kap. 24 § till 12 kap. 6 § första, andra och fjärde styc­kena skat­te­be­tal­nings­la­gen (1997:483) skall då i stäl­let avse 12 kap. 6 och 6 b §§ samma lag.

2007:1276
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2008.
   2. Den nya lydel­sen av 3 kap. 1 § och 4 kap. 12 § tilläm­pas första gången den 1 juli 2009.

2011:1258
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2012.
   2. Lagen tilläm­pas på för­hål­lan­den som hän­för sig till tid efter utgången av 2011.
   3. De nya bestäm­mel­serna om ersätt­ning för kost­na­der för ombud, biträde eller utred­ning i 1 kap. 8 § tilläm­pas på kost­na­der i ären­den och mål som inleds efter utgången av 2011.
   4. Bestäm­mel­serna om ränta i 5 kap. 16 § andra styc­ket, 20 § tredje och fjärde styc­kena samt 21 andra styc­ket tilläm­pas på ränta som hän­för sig till tid från och med den 1 janu­ari 2013.
För ränta som hän­för sig till tid dess­förin­nan gäl­ler bestäm­mel­serna om ränta i 19 kap. skat­te­be­tal­nings­la­gen (1997:483).

2013:101
      1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2013.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler för beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det.

2014:51
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2015.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om mer­vär­desskatt vid import för vil­ken skatt­skyl­dig­het inträtt före ikraft­trä­dan­det.