Lag (1990:314) om ömse­si­dig handräck­ning i skat­teä­ren­den

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1990:314
Depar­te­ment: Finans­de­par­te­men­tet S3
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2022:1683
Övrigt: Rät­tel­se­blad 2003:1132 har iakt­ta­gits.
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1990:314
Depar­te­ment/myn­dig­het: Finans­de­par­te­men­tet S3
Utfär­dad: 1990-​05-23
Änd­rad: t.o.m. SFS

2022:1683
Övrig text: Rät­tel­se­blad 2003:1132 har iakt­ta­gits.
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


Inle­dande bestäm­mel­ser

1 §   Vad i denna lag sägs om skatt gäl­ler även all­män avgift samt ränta på skatt eller all­män avgift och admi­nist­ra­tiva påla­gor och kost­na­der i sam­band med indriv­ning.

2 §   I fråga om utländsk tull, andra skat­ter, avgif­ter och påla­gor som av utländsk tull­myn­dig­het upp­bärs vid eller i sam­band med export eller import av varor gäl­ler endast 1 och 3-5 §§, 6 § första styc­ket och 7, 10 och 16 §§. Det som sägs i dessa bestäm­mel­ser om Skat­te­ver­ket ska då i stäl­let gälla Tull­ver­ket. Vidare ska, vid tillämp­ning av ett avtal om tull­sam­ar­bete, det som sägs i dessa bestäm­mel­ser om Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten i stäl­let gälla Tull­ver­ket.
Lag (2011:1538).

3 §   Med handräck­ning avses i denna lag
   1. utbyte av upp­lys­ningar, häri inbe­gri­pet sam­ti­diga skat­teut­red­ningar och del­ta­gande i skat­teut­red­ning,
   2. bistånd vid indriv­ning, häri inbe­gri­pet säk­ringsåt­gär­der, samt
   3. del­giv­ning av hand­lingar.

Med behö­rig myn­dig­het avses i denna lag
   1. Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten, såvitt avser handräck­ning enligt första styc­ket 2 samt utbyte av upp­lys­ningar och del­giv­ning av hand­lingar i ären­den om indriv­ning, och
   2. Skat­te­ver­ket i övriga fall.

Med upp­gifts­in­ci­dent avses i denna lag det­samma som i 7 § lagen (2012:843) om admi­nist­ra­tivt sam­ar­bete inom Euro­pe­iska uni­o­nen i fråga om beskatt­ning.

Med OECD:s dataö­ver­fö­rings­sy­stem avses i denna lag det gemen­samma system som OECD har utfor­mat för att säker­ställa över­fö­ring på elektro­nisk väg mel­lan behö­riga myn­dig­he­ter på områ­det för beskatt­ning. Lag (2022:1683).

3 a §   Bestäm­mel­serna i denna lag gäl­ler på mot­sva­rande sätt i tillämp­liga delar också vid utbyte av upp­lys­ningar enligt över­ens­kom­melse med utländsk juris­dik­tion.

Bestäm­mel­serna i denna lag, utom 22 §, gäl­ler på mot­sva­rande sätt i till­lämp­liga delar också vid utbyte av upp­lys­ningar enligt det avtal som avses i lagen (2004:982) om avtal mel­lan Sve­ri­ges Exportråd och Tai­peis dele­ga­tion i Sve­rige beträf­fande skat­ter på inkomst. Lag (2008:1305).

Handräck­ning i Sve­rige åt myn­dig­het i främ­mande stat

All­männa bestäm­mel­ser

4 §   I den mån över­ens­kom­melse härom före­lig­ger mel­lan Sve­rige och främ­mande stat ska utländsk myn­dig­het läm­nas biträde med handräck­ning i skat­teä­rende.

Den behö­riga myn­dig­he­ten för­ord­nar om handräck­ning i varje sär­skilt fall. Om handräck­ningen inte sker genom den behö­riga myn­dig­he­tens försorg, upp­drar denna åt veder­bö­rande svenska myn­dig­het att ombe­sörja handräck­ningen. Lag (2008:1305).

5 §   Handräck­ning ska, om inte annat föl­jer av 10 §, genom­fö­ras i enlig­het med vad som gäl­ler för den svenska skatt som är när­mast jäm­för­lig med den utländska skatt som handräck­ningen avser. Lag (2011:1538).

6 §   Handräck­ning får inte inne­fatta att svensk myn­dig­het skall
   1. vidta åtgärd som avvi­ker från lag­stift­ning eller admi­nist­ra­tiv praxis i Sve­rige,
   2. vidta åtgärd som stri­der mot all­männa hän­syn eller för Sve­rige väsent­liga intres­sen,
   3. lämna handräck­ning, om och i den mån beskatt­ningen i den stat som begär handräck­ningen stri­der mot all­mänt gäl­lande beskatt­nings­prin­ci­per eller mot bestäm­mel­serna i en över­ens­kom­melse för und­vi­kande av dub­bel­be­skatt­ning eller i annan över­ens­kom­melse med den främ­mande sta­ten.

Handräck­ning får inte hel­ler inne­fatta att svensk myn­dig­het skall
   1. lämna upp­lys­ning som inte är till­gäng­lig enligt lag­stift­ning eller admi­nist­ra­tiv praxis i Sve­rige,
   2. lämna upp­lys­ning som skulle röja handels-​, affärs-​, industri-​ eller yrkes­hem­lig­het eller kom­mer­si­ell hem­lig­het eller i närings­verk­sam­het nytt­jat för­fa­rings­sätt, om detta skulle kunna leda till all­var­ligt för­fång för näringsid­kare i den­nes närings­verk­sam­het,
   3. lämna upp­lys­ning, om det skulle strida mot all­män hän­syn eller för Sve­rige väsent­liga intres­sen.

7 §   För­an­le­der handräck­ning talan inför svensk dom­stol eller myn­dig­het, äger den behö­riga myn­dig­he­ten ta emot stäm­ning samt själv eller genom ombud föra talan. Lag (2006:708).

Utred­ning i Sve­rige

8 §   Skat­te­ver­ket kan, efter fram­ställ­ning från den behö­riga myn­dig­he­ten i den främ­mande sta­ten, medge före­trä­dare för utländsk myn­dig­het att när­vara vid skat­teut­red­ning i Sve­rige.

Före­trä­dare som avses i första styc­ket får inte fatta beslut i frå­gor som rör utred­ningen i Sve­rige. Lag (2003:697).

9 §   I fall då svensk myn­dig­het, efter begä­ran från utländsk myn­dig­het eller i anled­ning av vad som fram­kom­mit vid revi­sion eller annan gransk­ning, till utländsk myn­dig­het över­sän­der upp­gift rörande skatt skall upp­gif­ten även till­stäl­las den som berörs därav för kän­ne­dom. I sådan under­rät­telse skall anges till vil­ken utländsk myn­dig­het upp­gif­ten över­sänts.

Under­rät­telse enligt första styc­ket får under­lå­tas, om under­rät­tel­sen är uppen­bart obe­höv­lig eller om det kan befa­ras att under­rät­tel­sen skulle för­svåra genom­fö­ran­det av utländsk myn­dig­hets utred­ning eller beslut i skat­teä­rende.

Indriv­ning i Sve­rige

10 §   I den mån bestäm­melse härom har inta­gits i över­ens­kom­melse mel­lan Sve­rige och främ­mande stat gäl­ler i fråga om pre­skrip­tion lag­stift­ningen i den stat som begärt handräck­ningen.

11 §   Har upp­hävts genom lag (2006:708).

12 §   Har upp­hävts genom lag (2003:539).

Del­giv­ning av hand­lingar i Sve­rige

13 §   Hand­ling i ärende rörande utländsk skatt del­ges enligt del­giv­nings­la­gen (2010:1932). Lag (2010:1956).

Handräck­ning i främ­mande stat

All­männa bestäm­mel­ser

14 §   I den mån över­ens­kom­melse härom före­lig­ger mel­lan Sve­rige och främ­mande stat får den behö­riga myn­dig­he­ten begära biträde i den främ­mande sta­ten med handräck­ning i skat­teä­rende. Lag (1993:495).

15 §   Fram­ställ­ning enligt 14 § får göras endast under för­ut­sätt­ning att
   1. mot­sva­rande handräck­nings­åt­gärd kan vid­tas i Sve­rige i ett likar­tat ärende,
   2. fram­ställ­ningen kan göras utan att detta skulle med­föra att upp­lys­ningar läm­nas som skulle röja handels-​, affärs-​, industri-​ eller yrkes­hem­lig­het eller kom­mer­si­ell hem­lig­het eller i närings­verk­sam­het nytt­jat för­fa­rings­sätt, om detta skulle kunna leda till all­var­ligt för­fång för näringsid­kare i den­nes närings­verk­sam­het,
   3. fram­ställ­ningen kan göras utan att detta skulle med­föra att upp­lys­ningar läm­nas, vil­kas över­läm­nande skulle strida mot all­männa hän­syn eller för Sve­rige väsent­liga intres­sen.

16 §   Upp­gift som erhål­lits med stöd av över­ens­kom­melse mel­lan Sve­rige och främ­mande stat får ej använ­das för att ändra eller söka änd­ring av svensk skatt, om detta skulle strida mot avta­let i fråga.

Utbyte av upp­lys­ningar

17 §   Svensk myn­dig­het får hos Skat­te­ver­ket hem­ställa om att ver­ket begär handräck­ning i främ­mande stat för att få del av dekla­ra­tio­ner och andra upp­gif­ter som erfordras i ett svenskt skat­teä­rende.

I skat­teä­rende som är av väsent­ligt intresse för beskatt­ningen i Sve­rige får svensk myn­dig­het hos Skat­te­ver­ket hem­ställa om att ver­ket begär handräck­ning i främ­mande stat som inne­bär att före­trä­dare för ver­ket eller myn­dig­he­ten får när­vara vid skat­teut­red­ning i den främ­mande sta­ten. Lag (2003:697).

17 a §   Skat­te­ver­ket får till­fäl­ligt och ome­del­bart avbryta utby­tet av upp­lys­ningar med en stat eller juris­dik­tion om den sta­ten eller juris­dik­tio­nen, till följd av en upp­gifts­in­ci­dent eller andra över­trä­del­ser av sek­re­tes­sen och bris­ter i skyd­det för upp­gif­ter
   1. inte längre anses vara en lämp­lig part­ner för utbyte av upp­lys­ningar om finan­si­ella kon­ton, inkoms­ter genom digi­tala platt­for­mar eller av land-​för-land-rapporter,
   2. till­fäl­ligt­vis har sitt till­träde till OECD:s dataö­ver­fö­rings­sy­stem upp­hävt, eller
   3. har skic­kat en under­rät­telse som är gäl­lande till sek­re­ta­ri­a­tet vid det koor­di­ne­rings­or­gan som avses i arti­kel 24.3 i bilaga 1 till lagen (1990:313) om Europaråds-​ och OECD-​konventionen om ömse­si­dig handräck­ning i skat­teä­ren­den om att den inte ska ta emot upp­lys­ningar om finan­si­ella kon­ton från andra sta­ter och juris­dik­tio­ner.

Skat­te­ver­ket ska åter­uppta utby­tet av upp­lys­ningar när för­ut­sätt­ning­arna enligt första styc­ket 1-3 inte längre är upp­fyllda. Lag (2022:1683).

Indriv­ning i främ­mande stat

18 §   Begä­ran om handräck­ning i främ­mande stat för indriv­ning av svensk skatt får göras endast om beslu­tet i skat­teä­ren­det är verk­ställ­bart i Sve­rige och ford­ringen inte kan dri­vas in i Sve­rige utan väsent­lig svå­rig­het. Begä­ran får avse indriv­ning inte bara hos den skatt­skyl­dige utan även hos arbets­gi­vare eller någon annan som är betal­nings­skyl­dig enligt svensk lag­stift­ning. Lag (2006:708).

19 §   Svensk skatt som har tagits ut genom handräck­ning i främ­mande stat anses i för­hål­lande till den betal­nings­skyl­dige ha kom­mit den behö­riga myn­dig­he­ten till handa vid tid­punk­ten för utta­gan­det.
Lag (1993:495).

Del­giv­ning av hand­lingar i främ­mande stat

20 §   Om den behö­riga myn­dig­he­ten öns­kar del­giv­ning i främ­mande stat av hand­ling rörande svensk skatt, får den begära handräck­ning för sådan del­giv­ning.

I den mån bestäm­melse härom har inta­gits i över­ens­kom­melse mel­lan Sve­rige och främ­mande stat får svensk myn­dig­het, utan hin­der av vad som före­skrivs i första styc­ket, se till att del­giv­ning sker med per­son i den främ­mande sta­ten genom att sända hand­lingen med pos­ten enligt 16-18 §§ del­giv­nings­la­gen (2010:1932). Lag (2010:1956).

Handräck­ning inom Euro­pe­iska uni­o­nen

21 §   Bestäm­mel­ser om sådan handräck­ning i skat­teä­rende som avses i 3 § första styc­ket 1 och 3 finns
   - såvitt avser mer­vär­desskatt, i rådets för­ord­ning (EU) nr 904/2010 av den 7 okto­ber 2010 om admi­nist­ra­tivt sam­ar­bete och kam­pen mot mer­vär­desskat­te­be­drä­geri, och
   - såvitt avser punkt­skat­ter, i rådets för­ord­ning (EG) nr 2073/2004 av den 16 novem­ber 2004 om admi­nist­ra­tivt sam­ar­bete i fråga om punkt­skat­ter.
Bestäm­mel­ser om handräck­ning som avses i rådets direk­tiv 2010/24/EU av den 16 mars 2010 om ömse­si­digt bistånd för indriv­ning av ford­ringar som avser skat­ter, avgif­ter och andra åtgär­der finns i lagen (2011:1537) om bistånd med indriv­ning av skat­ter och avgif­ter inom Euro­pe­iska uni­o­nen.

Bestäm­mel­ser om handräck­ning som avses i rådets direk­tiv 2011/16/EU av den 15 feb­ru­ari 2011 om admi­nist­ra­tivt sam­ar­bete i fråga om beskatt­ning finns i lagen (2012:843) om admi­nist­ra­tivt sam­ar­bete inom Euro­pe­iska uni­o­nen i fråga om beskatt­ning. Lag (2012:844).

Gemen­samma bestäm­mel­ser

22 §   Om ett ärende enligt denna lag är av sär­skild bety­delse eller annars av sådan beskaf­fen­het att det bör avgö­ras av rege­ringen, skall den behö­riga myn­dig­he­ten med eget ytt­rande över­lämna ären­det dit. Lag (2006:708).

23 §   Den behö­riga myn­dig­he­tens beslut enligt denna lag får inte över­kla­gas. Lag (1994:1654).

24 §   Har en svensk myn­dig­het fått upp­lys­ningar från en främ­mande stat i ett skat­teä­rende och gäl­ler på grund av över­ens­kom­melse med den främ­mande sta­ten vill­kor som begrän­sar möj­lig­he­ten att utnyttja upp­lys­ning­arna, skall svenska myn­dig­he­ter följa vill­ko­ren oav­sett vad som annars är före­skri­vet i lag eller annan för­fatt­ning. Lag (1994:1654).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1990:314
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1990.
   2. Genom lagen upp­hävs lagen (1978:352) om utred­ning i utländskt skat­teä­rende.
   3. Genom lagen upp­hävs vidare
   -- kun­gö­rel­sen (1941:999) angå­ende sär­skilt för­fa­rande för erhål­lande av handräck­ning i Ame­ri­kas För­enta Sta­ter i vissa beskatt­nings­ä­ren­den,
   -- kun­gö­rel­sen (1941:1000) angå­ende handräck­ning på begä­ran av myn­dig­het i Ame­ri­kas För­enta Sta­ter i vissa beskatt­nings­ä­ren­den,
   -- kun­gö­rel­sen (1958:381) angå­ende för­fa­ran­det för erhål­lande av handräck­ning för indriv­ning i Bel­gien av svensk skatt,
   -- kun­gö­rel­sen (1958:382) angå­ende handräck­ning åt bel­gisk myn­dig­het i beskatt­nings­ä­rende,
   -- för­ord­ningen (1973:630) om hand­lägg­ningen av vissa handräck­nings­ä­ren­den, samt
   -- för­ord­ningen (1978:724) om tillämp­ning av avtal mel­lan Sve­rige, Dan­mark, Fin­land, Island och Norge om handräck­ning i skat­teä­ren­den.
   4. Vad i lagen sägs om över­ens­kom­melse med främ­mande stat gäl­ler inte, för­u­tom bestäm­mel­serna i 4, 14, 21 och 22 §§ , avta­let den 14 maj 1935 med Tyska Riket angå­ende handräck­ning i beskatt­nings­ä­ren­den.

2003:539
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2004.
   2. Den upp­hävda para­gra­fen gäl­ler dock i de fall 11 § för­måns­rättsla­gen (1970:979), i sin lydelse enligt lagen (1975:1248) om änd­ring i nämnda lag, tilläm­pas.

2004:984

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2005 och tilläm­pas från och med den 1 janu­ari året efter det år då lagen (2004:982) om avtal mel­lan Sve­ri­ges Exportråd och Tai­peis dele­ga­tion i Sve­rige beträf­fande skat­ter på inkomst trä­der i kraft.

2006:708

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2006. Ären­den som avses i 3 § andra styc­ket 1 och som hand­läggs av Skat­te­ver­ket, skall vid ikraft­trä­dan­det över­läm­nas till Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten.

2010:1956
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2011.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler om ett beslut om del­giv­ning enligt 15-17 §§ del­giv­nings­la­gen (1970:428) har fat­tats före den 1 april 2011 eller om en hand­ling har skic­kats eller läm­nats före denna tid­punkt.

2012:844
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2013.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för sådana ären­den om handräck­ning som har inletts före ikraft­trä­dan­det.
   3. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande till och med utgången av 2014 för auto­ma­tiskt infor­ma­tions­ut­byte som avses i arti­kel 3 i rådets direk­tiv 77/799/EEG av den 19 decem­ber 1977 om ömse­si­digt bistånd mel­lan med­lems­sta­ter­nas behö­riga myn­dig­he­ter i fråga om direkt beskatt­ning och skat­ter på för­säk­rings­pre­mier.