SFS 1996:1240 Lag om änd­ring i kom­mu­nal­skat­te­la­gen (1928:370)

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

lag om änd­ring i kom­mu­nal­skat­te­la­gen (1928:370); utfär­dad den 5 decem­ber 1996. enligt riks­da­gens beslut1 före­skrivs att 32 § 1 mom. och punkt 1 av anvis­ning­arna till 31 § kom­mu­nal­skat­te­la­gen (1928:370) skall ha föl­jande lydelse. 32 § 1 mom.2 till intäkt av tjänst hän­förs a) avlö­ning, arvode och kost­nads­er­sätt­ning samt annan för­mån i pengar, bostad eller annat som utgått för tjäns­ten, b) pen­sion, c) sådan liv­ränta som utgått på grund av sjuk-, olycksfalls-​​ eller ska­de­för­säk­ring eller annor­le­des än på grund av för­säk­ring med undan­tag av liv­ränta som utgör veder­lag vid avytt­ring av egen­dom, i den mån det inte är fråga om liv­ränta som avses i d) och inte hel­ler annat föl­jer av 2 mom., d) i fråga om sådan i c) angi­ven liv­ränta, som utgår till följd av per­son­skada och på vil­ken 2 mom. inte är tillämp­ligt, den del av liv­rän­tan som avser ersätt­ning för för­lo­rad inkomst av skat­te­plik­tig natur eller för för­lo­rat under­håll, e) ersätt­ning som utgått i annan form än liv­ränta på grund av sjuk- eller olycks­falls­för­säk­ring, tagen i sam­band med tjänst, dock inte ersätt­ning, som avser sjukvårds-​​ eller läkar­kost­na­der för vård som inte är offent­ligt finan­si­e­rad eller för vård utom­lands, f) undan­tags­för­må­ner, peri­o­diskt under­stöd eller där­med jäm­för­lig peri­o­disk intäkt som avses i 31 §, g) engångs­be­lopp som utgår till följd av per­son­skada och utgör skat­te­plik­tig intäkt enligt punkt 1 av anvis­ning­arna till 19 §, h) sådan utdel­ning på och vinst vid avytt­ring av aktier i fåmans­fö­re­tag som enligt 3 § 12 mom. lagen (1947:576) om stat­lig inkomst­skatt skall tas upp som intäkt av tjänst samt sådan vinst vid avytt­ring av andel i han­dels­bo­lag som enligt 24 § 7 mom. nämnda lag skall tas upp som intäkt av tjänst, i) sådana för­må­ner och ersätt­ningar m.m. som anges i punk­terna 14 och 15 av anvis­ning­arna, j) behåll­ning på pen­sions­spar­konto till den del pen­sions­sparav­ta­let upp­hör att gälla enligt 4 kap. 6 och 14 §§ och 6 kap. 5 § lagen (1993:931) om indi­vi­du­ellt pen­sions­spa­rande, samt till den del behåll­ningen tas i anspråk på grund av utmät­ning, kon­kurs eller ackord. vid avskatt­ning enligt första styc­ket j avses med pen­sions­spar­kon­tots behåll­ning mark­nads­vär­det på kon­tots till­gångar efter avräk­ning för den skatt enligt lagen (1990:661) om avkast­nings­skatt på pen­sions­me­del som är hän­för­lig till kon­tot. som intäkt av tjänst räk­nas jäm­väl annat belopp än ovan sagts - såsom vins­tan­del, åter­bä­ring eller vid åter­köp av för­säk­ring upp­bu­ret belopp - vil­ket utgått på grund av pen­sions­för­säk­ring eller sådan sjuk- eller olycks­falls­för­säk­ring, som tagits i sam­band med tjänst. 1 2 sfs 1996:1240 utkom från tryc­ket den 13 decem­ber 1996 prop. 1995/96:231, bet. 1996/97:sku4, rskr. 1996/97:67. senaste lydelse 1995:1625. 2341 sfs 1996:1240 har tjäns­te­in­ne­ha­vare som löne­för­mån inne­haft fas­tig­het på sådant sätt, att han enligt 1 kap. 5 § fas­tig­hets­tax­e­rings­la­gen (1979:1152) skall anses som ägare, skall dock intäkt, vil­ken tjäns­te­in­ne­ha­va­ren åtnju­tit från fas­tig­he­ten, räk­nas som intäkt av närings­verk­sam­het eller behand­las enligt reg­lerna för pri­vat­bo­stad. pen­sion från sådan för­säk­ring som anses som pen­sions­för­säk­ring enligt punkt 1 sjut­tonde styc­ket av anvis­ning­arna till 31 § skall inte tas upp som intäkt av tjänst till den del den skatt­skyl­dige visar att han inte har haft rätt till avdrag för för­säk­rings­pre­mier som han beta­lat eller att han för­måns­be­skat­tats för för­säk­ringen utan att få ett mot­sva­rande avdrag. detta gäl­ler dock inte i den utsträck­ning avdrag inte kan med­ges på grund av bestäm­mel­serna i punkt 6 andra-​​sjätte styc­kena av anvis­ning­arna till 46 §. vid tillämp­ningen av denna para­graf beak­tas avdrag och beskatt­ning i såväl sve­rige som utlan­det. med avdrag lik­ställs skat­te­re­duk­tion eller lik­nande skat­te­lätt­nad i utlan­det. anvis­ningar till 31 § l.3 med pen­sion för­stås dels belopp, som annor­le­des än i följd av för­säk­ring utgår på grund av före­gå­ende tjäns­te­för­hål­lande, dels belopp, som på grund av lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring utgår i form av folk­pen­sion eller tilläggs­pen­sion, dels belopp som utgår på grund av pen­sions­för­säk­ring, dels belopp som utbe­ta­las från pen­sions­spar­konto till pen­sions­spa­ra­ren, till för­månsta­gare på grund av för­månsta­gar­för­ord­nande, till den som erhål­lit rät­ten till pen­sion genom bodel­ning, till make eller brös­tar­vinge på grund av jämk­ning av för­månsta­gar­för­ord­nande samt vid åter­be­tal­ning enligt 13 kap. 4 § äkten­skaps­bal­ken, dels kapi­tal hän­för­ligt till pen­sions­för­säk­ring vil­ken antingen över­låts till för­säk­rings­gi­vare som inte med­de­lar pen­sions­för­säk­ring enligt denna lag eller över­förs till sådan del av för­säk­rings­gi­va­rens verk­sam­het som inte avser pen­sions­för­säk­ring enligt denna lag. med pen­sions­för­säk­ring för­stås för­säk­ring, som inte med­för rätt till andra för­säk­rings­be­lopp än ålderspen­sion, sjuk­pen­sion eller efter­le­van­de­pen­sion. för att en för­säk­ring skall anses som pen­sions­för­säk­ring fordras vidare, om inte annat föl­jer av sjut­tonde styc­ket, att för­säk­ringen med­de­lats i en här i lan­det bedri­ven för­säk­rings­rö­relse för vil­ken skatt­skyl­dig­het före­lig­ger enligt lagen (1990:661) om avkast­nings­skatt på pen­sions­me­del respek­tive lagen (1947:576) om stat­lig inkomst­skatt. med för­säk­rad avses den på vars liv för­säk­ringen tagits eller, i fråga om sjuk­pen­sion, den vars arbetso­för­måga för­säk­ringen avser. med tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring för­stås pen­sions­för­säk­ring, som har sam­band med tjänst och för vil­ken den för­säk­ra­des arbets­gi­vare åta­git sig att ansvara för betal­ning av hela avgif­ten. med tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring för­stås också pen­sions­för­säk­ring, som - om en anställd avli­dit - tagits av den anställ­des arbets­gi­vare till för­mån för den anställ­des efter­le­vande och för vil­ken för­säk­ring arbets­gi­va­ren åta­git sig att ansvara för betal­ning av hela avgif­ten. i fråga om annan pen­sions­för­säk­ring än tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring skall för­säk­rings­ta­ga­ren vara den för­säk­rade. har för­säk­rings­ta­ga­ren eller hans 2342 3 senaste lydelse 1995:853. make eller per­son med vil­ken han sam­man­bor under äkten­skaps­lik­nande för­hål­lan­den barn under 20 år, får han ta för­säk­ring avse­ende efter­le­van­de­pen­sion på sin makes eller den sam­man­bo­en­des liv, om bar­net insätts som för­månsta­gare. om sär­skilda skäl före­lig­ger kan skatte­myn­dig­he­ten medge att döds­boet efter skatt­skyl­dig som bedri­vit närings­verk­sam­het i sve­rige får ta för­säk­ring avse­ende efter­le­van­de­pen­sion. som för­ut­sätt­ning för att med­gi­vande skall läm­nas gäl­ler att den efter­le­vande sak­nar betryg­gande pen­sions­skydd och att för­säk­ringen tas i sam­band med att boet upp­hör med drif­ten i för­värvs­käl­lan. mot­sva­rande gäl­ler om den avlidne dri­vit verk­sam­he­ten genom för­med­ling av juri­disk per­son. ålderspen­sion får inte börja utgå vid lägre ålder än 55 år. utbe­tal­ning får dock ske dess­förin­nan till den som fått rätt till för­tidspen­sion enligt lagen om all­män för­säk­ring. om det i annat fall finns sär­skilda skäl, får skatte­myn­dig­he­ten besluta att pen­sion får börja utgå vid lägre ålder. ålderspen­sion får utgå högst så länge den för­säk­rade lever, men under den för­säk­ra­des livs­tid lägst fem år eller, om för­säk­ringen skall upp­höra när den för­säk­rade fyl­ler 65 år, lägst tre år. pen­sio­nen får under den första femårs­pe­riod under vil­ken den utbe­ta­las inte utgå med annat än samma belopp vid varje utbe­tal­nings­till­fälle eller med sti­gande pen­sions­be­lopp. för ålderspen­sion som utgår enligt all­män pen­sions­plan gäl­ler, om den skall upp­höra innan den för­säk­rade avli­der, vad därom utfästs enligt pla­nen. vad som enligt denna lag avses med all­män pen­sions­plan fram­går av punkt 20 av anvis­ning­arna till 23 §. för­månsta­gare får inte insät­tas till annan ålderspen­sions­för­säk­ring än tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring. till tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring avse­ende ålderspen­sion skall anställd, som då för­säk­rings­av­ta­let ingicks var den för­säk­rade, vara för­månsta­gare. med sjuk­pen­sion för­stås pen­sion som utgår till den för­säk­rade högst så länge denne är arbetso­för­mögen eller har ned­satt arbets­för­måga. sjuk­pen­sion får upp­höra tidi­gast fem år efter det för­säk­rings­av­ta­let träf­fa­des. i fråga om för­månsta­gare gäl­ler före­skrif­terna i före­gå­ende stycke. med efter­le­van­de­pen­sion för­stås pen­sion 1. som efter den för­säk­ra­des död utgår till den för­säk­ra­des make, var­med i detta sam­man­hang för­stås per­son med vil­ken den för­säk­rade varit gift eller sam­man­bott under äkten­skaps­lik­nande för­hål­lan­den, 2. som efter den för­säk­ra­des död utgår till barn till den för­säk­rade eller barn till per­son som angi­vits under 1, 3. som utgår till efter­le­vande på grund av för­säk­ring som tagits av dödsbo efter med­gi­vande enligt tredje styc­ket, var­vid pen­sion får utgå som om den avlidne varit för­säk­rad, eller 4. som utgår på grund av för­säk­ring som tagits av arbets­gi­vare till för­mån för anställds efter­le­vande med stöd av andra styc­ket sista meningen, var­vid pen­sion får utgå som om den avlidne varit för­säk­rad. efter­le­van­de­pen­sion får utgå högst så länge den efter­le­vande lever och får under den första femårs­pe­riod under vil­ken den utbe­ta­las inte utgå med annat än samma belopp vid varje utbe­tal­nings­till­fälle eller med sti­gande pen­sions­be­lopp. efter­le­van­de­pen­sion får under den efter­le­van­des livs­tid inte upp­höra för­rän fem år för­flu­tit efter den för­säk­ra­des död med föl­jande undan­tag: 1. efter­le­van­de­pen­sion till per­son som avses i före­gå­ende stycke 1, får upp­höra när denne ingår nytt äkten­skap. sfs 1996:1240 2343 sfs 1996:1240 2344 2. har den för­säk­rade avli­dit mindre än fem år före den tid­punkt då för­säk­ringen annars skulle ha upp­hört, får efter­le­van­de­pen­sion upp­höra vid sist­nämnda tid­punkt. 3. om utbe­tal­ning av efter­le­van­de­pen­sion till barn under 20 år påbör­jats, får pen­sio­nen upp­höra när bar­net fyl­ler 20 år. 4. har för­säk­ring avse­ende efter­le­van­de­pen­sion till barn tagits på sådan per­sons liv som avses i före­gå­ende stycke 1, skall pen­sio­nen upp­höra senast när bar­net fyl­ler 20 år. som för­månsta­gare till för­säk­ring avse­ende efter­le­van­de­pen­sion får endast insät­tas per­son till vil­ken efter­le­van­de­pen­sion kan utgå enligt nionde och tionde styc­kena. för­säk­rings­vill­kor, som med hän­syn till bestäm­mel­serna i denna lag är avgö­rande för frå­gan huruvida för­säk­ringen är att anse som pen­sions­för­säk­ring, skall tas in i för­säk­rings­av­ta­let. detta skall dess­utom inne­hålla vill­kor att för­säk­ringen inte får pant­sät­tas eller belå­nas och inte hel­ler änd­ras på sådant sätt att den inte längre upp­fyl­ler de före­skrif­ter, som anges för pen­sions­för­säk­ring i denna lag, eller i andra fall än nedan före­skrivs över­lå­tas eller åter­kö­pas. avta­let får inte inne­hålla vill­kor som är ofören­ligt med bestäm­mel­serna om pen­sions­för­säk­ring i denna lag. under den för­säk­ra­des livs­tid får pen­sions­för­säk­ring endast över­lå­tas 1. till följd av anställ­nings­för­hål­lande, där­vid för­säk­ringen före eller efter över­lå­tel­sen skall ha karak­tär av tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring, 2. på grund av utmät­ning lik­som vid ackord eller kon­kurs eller 3. genom bodel­ning. ny ägare till pen­sions­för­säk­ring skall ome­del­bart under­rätta för­säk­rings­gi­va­ren om för­vär­vet av för­säk­ringen. åter­köp av pen­sions­för­säk­ring får utan hin­der av bestäm­mel­serna i denna lag ske, 1. om det tek­niska åter­köps­vär­det upp­går till högst ett bas­belopp enligt lagen om all­män för­säk­ring och för­säk­ringen inte är för­e­nad med ett oåter­kal­le­ligt för­månsta­gar­för­ord­nande samt pre­mier för för­säk­ringen inte har beta­lats senare än 10 år före åter­kö­pet, eller 2. om det tek­niska åter­köps­vär­det upp­går till högst 30 pro­cent av ett bas­belopp enligt lagen om all­män för­säk­ring. om det i annat fall än som avses i före­gå­ende stycke finns syn­ner­liga skäl för åter­köp och sådant får ske enligt för­säk­rings­tek­niska grun­der, får åter­köp med­ges av skatte­myn­dig­he­ten. bestäm­mel­serna i före­va­rande lag hind­rar inte hel­ler åter­be­tal­ning enligt 13 kap. 4 § äkten­skaps­bal­ken av för­säk­rings­ta­ga­rens till­go­do­ha­vande. för­säk­ring som huvud­sak­li­gen avser ålders-​​, sjuk- eller efter­le­van­de­pen­sion och som har med­de­lats i för­säk­rings­rö­relse vil­ken inte bedrivs från fast drift­ställe i sve­rige skall anses som pen­sions­för­säk­ring, om den för­säk­rade var bosatt utom­lands när avta­let ingicks och där med­gavs avdrag, skat­te­re­duk­tion eller lik­nande skat­te­lätt­nad för inbe­talda pre­mier. det­samma gäl­ler för­säk­ring av nämnda slag som arbets­gi­vare betalt pre­mier för under den för­säk­ra­des bosätt­ning eller för­värvs­ar­bete i utlan­det utan att betal­ningen räk­nats som inkomst för den för­säk­rade vid beskatt­ningen i detta land. ett sådant för­värvs­ar­bete skall vara den för­säk­ra­des huvud­sak­liga för­värvs­verk­sam­het. skatte­myn­dig­he­ten får, om sär­skilda skäl finns i annat fall än som avses i detta stycke, medge att för­säk­ring med­de­lad i för­säk­rings­rö­relse vil­ken inte bedrivs från fast drift­ställe i sve­rige skall anses som pen- sions­för­säk­ring. om en för­säk­ring bes­kat­tats som pen­sions­för­säk­ring med stöd av detta stycke, kan för­säk­ringen inte övergå till kapi­tal­för­säk­ring. med kapi­tal­för­säk­ring för­stås annan liv­för­säk­ring än pen­sions­för­säk­ring. till kapi­tal­för­säk­ring hän­förs mot sta­tens gruppliv­för­säk­ring sva­rande för­mån från kom­mun, även om för­må­nen inte utgår på grund av för­säk­ring. för­säk­ring som enligt denna lag är att hän­föra till pen­sions­för­säk­ring får anses såsom kapi­tal­för­säk­ring, om för­be­håll härom inta­gits i avta­let vid dess ingå­ende. pre­mie­be­fri­el­se­för­säk­ring skall anses till­höra samma slag av för­säk­ring som huvud­för­säk­ringen. för att sjuk- eller olycks­falls­för­säk­ring skall anses ha tagits i sam­band med tjänst fordras, att pre­mier för för­säk­ringen skall beta­las av arbets­gi­va­ren. vidare fordras att anmä­lan görs till för­säk­rings­an­stal­ten om att för­säk­ringen har tagits i sam­band med tjänst. till liv­ränta räk­nas även höj­ning av liv­rän­tan och sådant tillägg till denna som skall utgå under liv­rän­tans fort­satta bestånd. såvitt gäl­ler kra­ven enligt denna anvis­nings­punkt, att en ålders-​​ eller efter­le­van­de­pen­sion under den första femårs­pe­ri­o­den inte utgår med annat än samma belopp vid varje utbe­tal­nings­till­fälle eller med sti­gande belopp, bort­ses i fråga om för­säk­ring enligt lagen (1989:1079) om liv­för­säk­ringar med anknyt­ning till vär­de­pap­pers­fon­der från sådana för­änd­ringar av belop­pen som för­an­leds av kurs­ut­veck­lingen på fon­dan­de­larna. beslut som skatte­myn­dig­het med­de­lat avse­ende med­gi­vande enligt tredje, fjärde, sex­tonde eller sjut­tonde styc­ket av denna anvis­nings­punkt får över­kla­gas hos riks­skat­te­ver­ket. riks­skat­te­ver­kets beslut får inte över­kla­gas. denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1997 och tilläm­pas första gången vid 1998 års tax­e­ring. om en för­säk­ring enligt äldre bestäm­mel­ser har för­kla­rats lik­ställd med pen­sions­för­säk­ring, skall detta gälla även vid 1998 och senare års tax­e­ringar. i fråga om andra för­säk­ringar som teck­nats i en utom­lands bedri­ven för­säk­rings­rö­relse före ikraft­trä­dan­det tilläm­pas äldre bestäm­mel­ser, om inte den skatt­skyl­dige yrkar att de nya bestäm­mel­serna skall tilläm­pas. på rege­ring­ens väg­nar tho­mas östros peter kind­lund (finans­de­par­te­men­tet) sfs 1996:1240 2345