SFS 1967:531

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

svensk fö rfatt­nings­sam­ling 1967 ' nr 531—-548 utkom liin tryc­ket iea 5 sept. 1967 nr 531 lag om tryg­gande av pen­sions­ut­fäs­telse m. m.; given slock­holms slolt den 9 juni 1967. v i gustaf adolf, med guds nåde, sve­ri­ges, götes och ven­des konung, göra veler­ligt: att vi, med riks­da­gen^, fun­nit gott för­ordna som föl­jer. all­männa bestäm­mel­ser 1 §• arbets­gi­vares utfäs­telse om pen­sion till arbets­ta­gare eller arbets­ta­ga­res efter­le­vande kan. tryg­gas enligt denna lag genom sär­skild redo­vis­ning av pen­sions­skuld eller avsätt­ning av medel till pen­sions­stif­telse. för­be­håll vid pen­sions­ut­fäs­telse att pen­sion skall utgå endast i den mån stif­tel­ses medel for­slår där­till är utan ver­kan och arbets­gi­va­ren sva­rar för utfäs­tel­sen utan avse­ende på för­be­hål­let, lagen äger icke tillämp­ning på pen­sions­ut­fäs­telse som läm­nats efter den 31 decem­ber 1966, om rät­ten till pen­sion gjorts bero­ende av att arbets­taga ren kvar­står i arbets­gi­va­rens tjänst vid inträ­det i pen­sions­ål­dern. även i sädant fall äger dock lagen tillämp­ning på utfäst pen­sion som bör­jat utgå. 2 §. ! „ har ej andra reg­ler om intjä­nande knu­tits till pen­sions­ut­fäs­telse, anses arbets­ta­ga­ren vid varje till­fälle ha intjä­nat så stor del av utfäst pen­sion som mot­sva­rar för­bål­lan­det mel­lan det antal år arbets­ta­ga­ren varit i arbets­giva rens tjänst och anta­let år från tjäns­tens bör­jan till pen­sions­ål­dern. vid den na berälv­ning bort­ses dock från tid som lig­ger längre till­balta än fyr­tio år före pen­sions­ål­dern. med u pplu­pen del av utfäst pen­sion for­stås kapi­tal­vär­det av den pen­sion som ar bets­ta­ga­ren intjä­nat vid berä­ka­ings­till­fäl­let. beräk­ning av kapi­tal­värde sker med led­ning av for­säk­rings­tek­niska grun der som fast­stäl­les av konungen eller av den myn­dig­het konungen bestäm mer. 4 §. med all­män pen­sions­plan avses sådana all­männa grun­der for pensione-​​ rmg av arbets­ta­gare eller arbets­ta­ga­res efter­le­vande som inne­hål­ler reg­ler ' prop. 1907:83; l^u 38; rsur 292. ^^•i'~(j7sq00,soensh fö rfa­ti­nings­sam­ling 1967, nr 531—5-18 ¬ jlg2 1967 • nr 531 är all anse såsom huvud­or­ga­ni­sa­lion. sär­ski­iti redo'vis­ning av pen­sions­skuld 5 §. arbets­gi­vare äger i balans­räk­ningen som skuld under rubri­ken avsatt liii pen­sio­ner upp­taga vad han enligt all­män pen­sions­plan åta­git sig alt redn. \dsa under denna rubrik. aktie­bo­lag, ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag, eko­no­misk för­e­ning och spar bank äger under rubri­ken avsatt till pen­sio­ner redo­visa även upp­lu­pen del av pen­sions­ut­fäs­telse som ej omfat­tas av all­män pen­sions­plan. i fräga om arbets­ta­gare, som har bestäm­mande infly­tande över bola­get eller för­e­nin:;- en, eller sådan arbets­ta­ga­res efter­le­vande får, under den tid infly­tan­det k- står, vid redo­vis­ningen avse­ende dock icke fäs­tas vid annan pensionsutfk-​​ telse än sådan som ingår i all­män pen­sions­plan. till grund för bedö­i­na­nud huruvida en per­son har bestäm­mande infly­tande läg­ges hans eget samt hnns för­äld­rars, far- och mor­för­äld­rars, makes, avkom­lings och avkom­lings ma kes sam­lade inne­hav av aktier eller ande­lar. konungen eller myn­dig­het som konungen bestäm­mer kan för­ordna al' vad som sägs i andra styc­ket första punk­ten skall äga tillämp­ning även p;; annan arbets­gi­vare än som avses där. 7 §. ^ pos­ten avsatt till pen­sio­ner får icke mins­kas under arbets­gi­va­rens sions­re­serv i vidare mån än denna har täck­ning i pen­sions­stif­tel­ses fk- mögen­het. r try dill den del arhets­gi­var­cns pen­sions­re­serv avser pen­sions­ut­fäs­telse, även av pen­sions­stif­telse, anses pen­sions­re­ser­ven läckt av ' sen, så långt dess för­mö­gen­het för­slår. tryg­gar stif­tel­sen sam­ti­digt ulfädo-​​ se som icke far med­räk­nas i pen­sions­re­ser­ven, anses stif­tel­sen i första tacka upp­lu­pen del av sådan utfäs­telse. finns flera pen­sions­stif­tel­ser sl"" samma arbets­gi­vare och tjä­nar stif­tel­serna helt eller dc^' it tryg­gande av samma pen­sions­ut­fäs­tel­ser, anses upp­lu­pen del av a '' tel­serna i första hand täckt av stif­telse, som omfat­tar en trängre krd^' nersnnpt /illr,,- .... . . nv ni' ^ §• arbets­gi­vare, som upp­såt­li­gen eller av grov oakt­sam­het mins­kar avsatt hil pen­sio­ner i strid med 7 §, dömes till böter. 6 §. med arbets­gi­vares pen­sions­re­serv avses hans skuld för åta­gande enlisl all­män pen­sions­plan och för upp­lu­pen del av sådan utfäst pen­sion som kf' i övrigt äger redo\isa enligt 5 §. civ öli­i­i­eise, iaii r irauyn-​​ per­so­ner, eller, om stif­tel­serna omfat­tar samma krets av per­so­ner, av k äldre stif­tel­sen. att pen­sions­stif­telse endast i vissa fall anses trygga arbets­gi­vares ulk^- telse enligt all­man pen­sions­plan, fram­går av 10 §." ¬ 1907 . nr 531 h83 pen­sions­stif­te­leo 9 §. mod pen­sions­stif­telse avses en av arbets­gi­vare grun­dad stif­telse vars ute slu­tande andamäl är att trygga utfäs­telse om pen­sion till arbets­ta­gare eller irbélsla­garcs efter­le­vande. 10 §. arbets­gi­va­ren äger i stif­tel­seur­kun­den för­ordna, att pen­sions­stif­telse skall omfatta endast viss grupp av arbets­ta­gare eller efter­le­vande. sli­flelse anses icke trygga utfäs­telse enligt all­män pen­sions­plan utan att doua fram­gär av stif­tel­sens stad­gar, a\dal mel­lan arbets­gi­va­ren och dem som o mfal­tas av stif­tel­sens ända­mål eller andra omstän­dig­he­ter. stif­telse äger icke trygga utfäs­telse åt arbets­ta­gare eller efter­le­vande, som avses i 5 § andra styc­ket andra punk­ten, utö­ver vad som kan anses sed­van ligt för arbets­ta­gare med mot­sva­rande upp­gif­ter eller hans efter­le­vande. för stif­telse, som är gemen­sam för flera arbets­gi­vare, skall sär­skilda grun­der upp­rät­tas beträf­fande gemen­ska­pen i till­gångar och skul­der. 11 g. pen­sions­stif­telse får icke mot­taga ford­ran mot arbets­gi­va­ren. avtal i strid ban­ned ar ogil­tigt. stif­tel­sen äger dock utlåna medel till arbets­gi­va­ren, om betryg­gande säker­het stäl­les för lånet eller till­syns­myn­dig­he­ten med­ger det. stif­telse får icke från arhetsgivaj-​​cn mot­taga egen­dom på vill­kor, som väsent­ligt begrän­sar stif­tel­sens rätt att för­foga över egen­do­men. ej hel­ler får stif­telse, som grun­dats av aktie­bo­lag, utan att till­syns­myn­dig­he­ten god kän­ner det äga aktier i bola­get eller i bolag, vil­ket står i sådant för­hål­lande till d elta, som avses i 221 § lagen den 14 sep­tem­ber 1944 (nr 705) om ak tie­bo­lag. 12 §. pen­sions­stif­telse äger ej utfästa pen­sion. sådan utfäs­telse är ogil­tig. 13 §. pen­sions­stif­telse äger för arbets­gi­va­rens räk­ning betala pen­sions­post eller annat som avses i 14 § endast om det kan anta­gas, att den berät­ti­gade an nars ej erhål­ler betal­ning av arbets­gi­va­ren utan avse­värt dröjs­mål, eller om lill­synsniyn­dig­he­len för sär­skilt fall med­ger det. arbets­gi­va­ren äger ur pen­sions­stif­telse gott­göra sig för vad han utgi­vit såsom a) pen­sions­post, avgift för pen­sions­för­säk­ring eller annan utgift i sam band med p ensio­ne­ring, b) engångsundcrs­löd till arbets­ta­gare vid lång­va­rig oför­måga till arbete på g rund av sjuk­dom, lyte eller annat men eller vid avgång ur tjäns­ten på pund av upp­nådd ålder samt engångs­un­der­stöd till efter­le­vande vid arbets taga­rens från­fälle eller utgift för för­säk­ring av sådant under­stöd. dess­utom äger arbets­gi­va­ren gott­göra sig för vad som sär­skilt redo­vi­sats under rubri­ken avsatt till pen­sio­ner till full­gö­rande av bestäm­melse i all­män pen­sions­plan. tjott­gö­relse enligt denna para­graf får ej avse utgift eller redo­vis­ning för '^r^^tsta­gare än sådan, som omfat­tas av stif­tel­sens ända­mål, eller '^adan a rbets­ta­ga­res efter­le­vande. r ft 'jqtt­gö­relse sker ur över­skott på kapi­ta­let. sådant över­skott före­lig­ger uar pen­sions­stif­tel­ses till­gångar över­sti­ger den skuld stif­tel­sen ådra­git sig ¬ 1967 • nr 531 sainl upp­lu­pen del av den ntfäsla pen­sion, som iryg­gas av sli­fi­e­hen cll. om slif­tel­sen tryg­gar utfäs­tel­ser enligt all­män pen­sions­plan, pen­sionsr^' ser^•cn enligt denna. för ulgift, som avses i 14 § första styc­ket a) och som omfat­tas av sli­fiei sens ändamäl, äger arbets­gi­va­ren gott­göra sig ur årets avkast­ning, även otii sii­fl­cl­sen sal­mar över­skott på kapi­ta­let. ' golt­gö­relse får avse löpande utgif­ter eller utgif­ter som arbets­gi­va­ren haft under när­mast före­gå­ende räken­skapsår. beräk­nar arbets­gi­vare vid tax­e­ring till beskatt­ning sin inkomst cnljni bok­fö­rings­mäs­siga grun­der, skall gott­gö­relse avse kost­nad i stäl­let för ut gift. goll­gö­relse för avgift till för­säk­ring för all­män tilläggs­pen­sion får avse den del av avgif­ten som kan anses hän­föra sig till lön eller annan ersätl-​​ ning ål per­son vil­ken omfat­tas av stif­tel­sens ända­mål. 16 §. leda­mö­ter och sup­ple­an­ter i stif­tel­ses sty­relse väl­jes till lika antal av arbets­gi­va­ren och de arbets­ta­gare som omfal­tas av stif­tel­sens ända­mål. val sker för en tid av tre är, om stad­garna icke före­skri­ver annat. tryg­gar pen­sions­stif­telse utfäs­telse om pen­sion till sådan arbets­ta­garo eller efter­le­vande som avses i 5 § andra styc­ket andra punk­ten, utser till- syns­myn­dig­betcn ord­fö­rande i sty­rel­sen. i annan stif­telse äger sty­rel­se­leda möterna utse ord­fö­rande. v^alet får falla på leda­mot eller utom­stå­ende. kan leda­mö­terna ej enas om vem som skall vara ord­fö­rande, utses denne av till- synsniyn­dig­be­len. sty­rel­sen är beslut­för, när de vid sam­man­träde när­va­ran­des antal utgör minst hälf­ten av hela anta­let sty­rel­se­le­da­mö­ter. av leda­mö­terna skall lika många när­vara från var­dera sidan. som sty­rel­sens beslut gäl­ler den mening om vil­ken de flesta rös­tande enar sig. vid lika rös­te­tal för­ord­nar tillsyns-​​ myn­dig­be­ten på sty­rel­sens begä­ran utom­stå­ende att del­taga i ären­dets av görande. 17 s. ^ * o • före­trä­dare för arbets­ta­garna i pen­sions­stif­tel­ses sty­relse väl­jes vid saiu- man­träde med arbets­ta­garna. till­hör mer än tre fjär­de­de­lar av arbetsta garna samma fack­för­e­ning eller lik­nande för­e­ning, äger denna dock välja före­trä­darna. till­hör samma fler­tal av arbets­ta­garna två eller flera sådana för­e­ningar, äger dessa välja före­trä­darna. vid val skall till­ses att olika yr kes­grup­per bland arbets­ta­garna blir före­trädda inom stvrel­sen i lämp­lig nl-​sträck­nin". «_) sty­rel­sen skall i god tid före utgången av val­pe­ri­o­den erinra arbets­giva ren och arbets­ta­garna om deras rätt att utse leda­mö­ter samt i före­kom mande tall utlysa sam­man­träde. om sinöftm-​​nn r» 1 , n ou .^. 11i n , , - __l ti rc\ till 18 §. -m^-' p'^^sions­sti­flel­ses sty­relse och revi­sor i sådan stif­telse ogvr pi aia s cabgt arvode av stif­tel­sen för sina upp­drag ävensom ersätt""^ for kost­na­der och utlä"" ® me: ¬ 1967 - nr 531 1185 19 §. pen­sions­stif­telse skall träda i lik­vi­da­tion, om a) stif­tel­sens medel under avse­värd lid varil helt otill­räck­liga for sitt ända­mål, b) stif­tel­sens medel icke längre kan anses behöv­liga för sitt ända­mål, c) arbets­gi­va­ren bli­vit för­satt i kon­kurs, d) arbets­gi­va­ren upp­hör med sin närings­verk­sam­het utan att stif­tel­sen i sam­band d ärmed över­fö­res till annan enligt bestäm­mel­serna i 24 §. pen­sions­stif­tel­ses ford­ran mot arbets­gi­va­ren är vid lik­vi­da­tion ome­del bart för­fal­len till betal­ning, om icke till­syns­myn­dig­he­ten med­ger att ford ringen får beta­las under lop­pet av viss tid, högst tre är. 20 §. lik­vi­da­tion ombe sörj es av pen­sions­stif­tel­sens sty­relse, som där­vid fram läg­ger för­slag till för­del­ning av stif­tel­sens medel. för­sla­get skall hål­las tifl­gäng­ligt på arbets­plat­sen och ome­del­bart till­stäl­las för­e­ning som avses i 1 7 § fö rsta styc­ket. den som har ford­ran på pen­sion eller annan rätt till ersätt­ning ur stif tel­sen äger hos till­syns­myn­dig­he­ten anmäla klan­der mot för­sla­get till for­del­ning inom en månad från den dag då för­sla­get blev till­gäng­ligt på arbets­plat­sen. för skada, som till­fo­gas ford­rings­ä­gare, ansva­rar sty­rel­sens leda­mö­ter efter de grun­der som anges i 209, 211 och 212 §§ lagen om aldie-​​ bolag. 21 §. sedan medel vid lik­vi­da­tion avsatts för den skuld pen­sions­stif­tel­sen själv ådra­git sig, beta­lar stif­tel­sen för­fallna pen­sions­be­lopp. åter­stå­ende medel använ­des i första hand till inköp av för­säk­ring för arbets­ta­ga­res och efter­le­van­des pen­sions­ford­ringar eller, om till­syns­myn dig­he­ten med­ger det, betal­ning av sådana ford­ringar, i andra hand använ des med­len till under­stöd åt arbets­ta­gare och efter­le­vande. sådant under stöd får ej över­stiga skä­lig pen­sion för arbets­ta­gare med mot­sva­rande an ställ­nings­tid och anställ­nings­för­må­ner. skulle även där­ef­ter medel fin­nas kvar i stif­tel­sen, använ­des dessa till väl­gö­rande eller annat all­män­nyt­tigt ända­mål som till­syns­myn­dig­he­ten bestäm­mer. för­slår stif­tel­sens medel icke till att infria skuld på grund av pen­sions utfäs­telse som tryg­gas av stif­tel­sen, tilläm­pas vid för­der­ni­i­i­gen de grun­der som gäl­ler om utdel­ning i kon­kurs. 22 §. finns icke längre någon, som omfat­tas av pen­sions­stif­tel­ses ända­mål, cljer över­sti­ger stif­tel­ses kapi­tal väsent­li­gen vad som kan komma att fordras tor att till­go­dose ända­må­let eller förel­com­mer i övrigt sär­skilda skal att änd- 1 a inne­hål­let i stif­tel­sens stad­gar, äger till­syns­myn­dig­he­ten på ansö­kan av s ute­i­sen för­ordna om änd­ring. för­ord­nan­det får avse sam­man­slag­ning av tva eller flera stif­tel­ser. anser till­syns­myn­dig­he­ten att ären­det är av sådan beskaf­fen­het att det pr a nkomma på konungen att fatta beslut, äger nivmdig­he­ten under­ställa i^-​onim­gen ären­det. ' ö b upp­hö­rande av närings­verk­sam­het m. ni. ö ^ - 23 §, därvm^^^ ^^^''irigsvcrk­sam­het från en arbets­gi­vare till annan och a\dalas 'q att ansva­ret för pen­sions­ut­fäs­telse skali över­flyt­tas på efter­trä­da­ren, ¬ 11 sö 1967 • nr ösl ilar i för­fall­ning med­de­lais sär­skilda hes­läm­mel­ser om till­va­rata" andr- av rord­rings­ä­garcs rätt vid fusion, gäl­ler dessa i stäl­let för reg­lerna i fö vsla st veke t. har ansva­ret för pen­sions­ut­fäs­telse säinnda över­flyt­tats, anses utfäs­tel­sen iia samma rätts­verk­ningar som om arbets­ta­ga­ren varit anställd hos efterlrä-​​ dåren frän dagen för anställ­ningen hos före­trä­da­ren. efter över­flytt­ningen är före­trä­da­ren fri frän ansvar för utfäs­tel­sen. 24 §. kör pen­sions­stif­telse till före­trä­da­rens närings­verk­sam­het, avgör till- synsj­nyn­dig­he­ten med beak­tande av stif­tel­sens ändamäls­be­stäm­ning, om och pä vilka vill­kor stif­tel­sen skall över­fö­ras till efter­trä­da­ren. ilar sii­fi­elsc över­skott pä kapi­ta­let, beslu­tar till­syns­myn­dig­he­ten för vil ket ändamäl detta lär använ­das. om sär­skilda skäl före­lig­ger, äger till­syns­myn­dig­het för­ordna att stif­tel sen efter över­fö­ran­det skall avse endast den som inne­haft ford­ran pä pe n sion mot före­trä­da­ren. 25 .§. upp­hör arbets­gi­vare med närings­verk­sam­het utan att ansva­ret för pen sions­ut­fäs­telse över­flyt­tas pä annan, skall han trygga upp­lu­pen del nv pen­sions­ut­fäs­tel­sen genom att köpa pen­sions­för­säk­ring i den män den le- räl­ti­gade icke till­go­do­ses enligt bestäm­mel­sen i 21 § andra styc­ket. delta gäl­ler dock ej, om utfäs­tel­sen är kre­dit­för­säk­rad eller till­syns­myn­dig­he­ten med­ger undan­tag. pen­sions­för­säk­ring, som avses i första styc­ket, slcall teck­nas vid ett till fälle eller, om til­k­syns­myn­dig­heien med­ger det, vid flera till­fäl­len under viss tidrymd, högst tre är. oju iji­ne­ha­vare av pen­sions­ford­ran icke själv för talan om full­gö­rels!' enligt första styc­ket, fär sädan talan föras av fack­för­e­ning eller annan b.knande sam­man­slut­ning som kan anses före­träda den grupp arbets­taga ren till­hör. 26 §. har inne­ha­vare av pen­sions­ford­ran, säsom anställd hos arbcts­gi­vaiv med del i gemen­sam pen­sions­stif­telse, tagit tjänst hos annan arbcts­gi­vaiv med del i samma stil­lelse, och har den senare över­ta­git ansva­ret lör pi'"' sion­s­i­ord­ringen, äger stif­tel­sen efter med­gi­vande av till­syns­myn­dig­heh'" minska före­trä­da­rens andel i stif­tel­sen med upp­lu­pen del av "ford­ringen och öka efter­trä­da­rens andel med mot­sva­rande helopp. beträf­fande pe"' sions­i­il­fäs­tel­sens rätts­verk­ningar äger hestäm­mel­sen i 23 § motsvaraiui-​​' tillämp­ning. åtgärd enligt första styc­ket fär med­ges endast om deras intressc.n ej ef- ersät­tas, vil­kas pen­sions­ford­ringar den gemen­samma stif­tel­sen har till upp glit att trygga. fer­sonrdstif­telse 27 8. -hed per­so­nal­stif­tel.se avses en av arbet.sgi­vare grun­dad stif­telse anaa­mal att .rramja sadan väl­färd ät arbets­ta­gare el'ler arbets­ta­ga­res efie ¬ 1967 . nr 531 1187 jc\ ande som ej avser pen­sion, avlö­ning eller annan för­mån vil­ken arbetsgi varen är skyl­dig att utge till enskild arbets­ta­gare. arbets­gi­va­ren äger i stif­tel­seur­kun­den för­ordna, att stif­telse skall om fatta endast viss grupp av arbets­ta­gare eller efter­le­vande. 28 §. per­so­nal­stif­telse får ej inneha ford­ran mot arbets­gi­va­ren. avtal i strid ban­ned är ogil­tigt. i fråga om stif­tel­ses rätt att inneha annan till­gång äger bosla­ni­i­nel­serna i 11 § mot­sva­rande tillämp­ning. 29 §. arbets­gi­vare äger för varje räken­skapsår ur per­so­nal­stif­telse gott­göra sii^ fur utgif­ter som han haft.inom ramen för stif­tel­sens ända­mål. 'finns ytter­li­gare medel till­gäng­liga, för­fo­gar stif­tel­sen över dessa i den mån stif­tel­sens sty­relse efter sam­råd med arbets­gi­va­ren prö­var med­len icke vara erfor­der­liga för utgi­vande av gott­gö­relse under de när­maste tre åren. stif­telse äger vägra gott­gö­relse, om stif­tel­sen skulle nöd­gas avstå fast egen­dom som nytt­jas till per­so­na­lens väl­färd. stif­tel­sen är icke hel­ler skyl dig att för gott­gö­relse avslå från medel som fordras for under­håll och sköt sel av sådan egen­dom. 30 §. beträf­fande per­so­nal­stif­telse äger bestäm­mel­serna i 15 § tredje och fjärde styc­kena, 16—20 samt 22 och 24 g § mot­sva­rande tillämp­ning. sedan medel \id stif­tel­ses lik­vi­da­tion avsatts för den skuld stif­tel­sen själv kan ha ådra­git sig, använ­des åter­stå­ende medel till att främja väl­färd, för dem .som o mfat­tas av stif­tel­sens ända­mål. tiusjti 31 tiil­syns­myn­dig­het är läns­sty­rel­sen i det län där arbets­gi­va­ren har sitt hem­vist. 32 §. om till­syns­myn­dig­he­tens befo­gen­he­ter och ålig­gan­den enligt denna lag betral­fande pensioms-​​ och per­so­nal­stif­telse gäl­ler i tillämp­liga delar bestäm mel­serna i lagen den 24 maj 1929 (nr 116) om till­syn över stif­tel­ser. 33 §. talan mot till­syns­myn­dig­he­tens beslut föres genom besvär. över­gångs­be­stäm­mel­ser 1- denna lag trä­der i kraft den 1 mars 1968. genom lagen upp­hä­vas med dc un dan­tag som föl­jer av nedan­stå­ende hestätm­mel­ser lagen den 18 juni 1937 (nr 521) om aktie­bo­lags pensions-​​ och andra per sonal­stif­tel­ser, 8 decem­ber 1961 (nr 583) med vissa bestäm­mel­ser om pensions-​​ lill­go­do­ser en av arbets­gi­vare grun­dad stif­telse utom pen­sio­ne­ring av ^rbets­ta­garc eller efter­le­vande annat per­so­nalän­da­mål, utgör stif­tel­sen vid ikraft­trä­dande en pen­sions­stif­telse eller — om dess medel för­slår — och en per­so­nal­stif­telse. ford­ringar mot arbetsgivai-​​e pen­sions­stif­tel­sen jämte medel till ett belopp mot­sva­rande den ur- p^'^ing­lijfa stif­tel­sens skuld samt upp­lu­pen del av de utfäs­tel­ser om pen­sion ¬ 11s3 1967 • kr 531 som stif­tel­sen tryg­gar. åter­stå­ende medel utgör en per­so­nal­stif­telse, om rip är till­räck­liga att under sär­skild för­valt­ning tjäna eget ända­mål. 3. pen­sions­stif­tel­ses ford­ran mot arbets­gi­vare upp­hör ^id lagens ihraft trä­dande, i den mån ford­ringen får anses avse åta­gande enligt all­män pen" sions­plan, och det­samma gäl­ler sådan stif­tel­ses ford­ran mot arbets­gi­vare som är aktie­bo­lag, ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag, eko­no­misk för­e­ning dle^ spai-​bank, till den del säker­het för ford­ringen cj är ställd. intill mob sva­rande belopp över­ta­ger arbets­gi­va­ren ansva­ret för stif­tel­sens gäld. i den na ingåi-​​ skuld för pen­sio­ner, som stif­tel­sen själv kan ha utfäst sig att betala. över­sti­ger vid lagens ilr­raft­trä­dandc upp­lu­pen del av sådana utfästa pen­sio^ ner jämte stif­tel­sens övriga skuld ford­rings­bclop­pet och åter­står hos stif­tel sen inga medel, får arbets­gi­va­ren ändra utfäs­tel­serna så att de avser pen­sio ner med sam­man­lagt kapi­tal­värde mot­sva­rande skill­na­den mel­lan ford- rings­be­lop­pet och stif­tel­sens öviåga skuld. om sådan änd­ring av pensiomsiit-​​ fäs­telse skall arbets­gi­va­ren under­rätta inne­ha­va­ren av pen­sions­ford­ringen senast den 28 feb­ru­ari 1969, md även­tyr att arbets­gi­va­ren blir ansva­rig för upp­lu­pen del av utfäs­tel­sen. kan arbets­gi­va­ren ej under­rätta bor­ge­nä­ren i rätt tid, skall han för att undgå ansvar införa under­rät­tel­sen i tid­ning inom orten. 4. upp­hör arbets­gi­vares skuld till pen­sions­stif­telse enligt 3, skall lian per den 1 mars 1968 under rubri­ken avsatt till pen­sio­ner som skuld i sin bok föring upp­taga ett belopp mot­sva­rande skill­na­den mel­lan den skuld till stif­tel­sen som sålunda upp­hör och sådan från denna över­ta­gen skuld .som ej avser stif­tel­sens egna pen­sions­ut­fäs­tel­ser. 5. pen­sions­stif­telse, som vid lagens ikraft­trä­dande icke för­fo­gar över an nat än sådan ford­ran mot arbets­gia'aren som avses under 3 första punk ten, anses upp­löst genom de åtgär­der, som anghdts under 3 och 4. sådan upp­lös­ning skall arbets­gi­va­ren senast den 31 decem­ber 1968 anmäla (ill läns­stj­tel­sen i det län där arbets­gi­va­ren har sitt hem­vist. anmä­lan skall vara åtföljd av utdrag ur stif­tel­sens och arbets­gi­va­rens senaste räken­ska­per, utan­sande den redo­ads­ning som för­an­le­des aa' 4. 6. bestäm­mel­serna under 3—5 skall ej tilläm­pas på pen­sions­stif­telse, som är knu­ten till bank­ak­tie­bo­lag, spar­bank eller kre­dit­kassa inom jordbriiks-​​ kas­se­rö­relscn, eller på gemen­sam stif­telse med gemen­sam för­mö­gen­liel. bi-'" hin­der aa'^ bestäm­mel­serna i nya lagen får pen­sions­stif­telse och personalslif-​​ telse inneha ford­ran mot arbets­gi­va­ren, som till­kom­mit före lagens ikrafl-​​ trä­dande och som ej ujap­hör enligt 3. 7. stif­telse som vid lagens ikraft­trä­dande till­han­da­hål­ler bostad eller su- nan lik­nande för­mån äger, utan hin­der av att utgia-​​andet av för­maurn icke är att hän­föra till ända­mål som aa'ses i 27 §, fort­sätta att bereda sadnn för­mån. sådan sti­i­telse anses såsom per­so­nal­stif­telse enligt den nya lag^"- 8. är arbets­gia^are i lik­vi­da­tion eller för­satt i kon­kurs vid lagens ikra • trä­dande, skall äldre lag tilläm­pas, så länge likau­da­tio­nen eller konkins'-''^ pågår. .?• ^^^^j^der för gemen­sam pen­sions­stif­telse, som finns aud lagens ikra tra­dande och som skall bestå, skall inges till till­syns­myn­dig­he­ten sc"^^ den 31 decem­ber 1968. 10. stri­der pen­sions­stif­tel­ses eller per­so­nal­stif­tel­ses inne­hav av "'1 nestam­melse i nya lagen, skall akti­erna aa^dtras så snart detta läinp''n^ kan ske. 11. bestäm­mel­serna i 1 § andra styc­ket och 12 s aa'ser ej pcn­sions­ulf^^ telse given med stöd av äldre rätt. ¬ 1967 - nr 531 och 532 1189 12. pen­sions­stif­telse, som med stod av äldre ratt givit pen­sions­ut­fäs­telse, agcr utan hin­der av 13 § betala pen­sions­post eller avgift till pen­sions­för­säk ring eller bestrida annan utgift i sam­band med pen­sio­ne­ring. 13. för stif­telse, som bil­dats före lagens ilcraft­trä­dande och som skall bestå såsom pen­sions­stif­telse eller per­so­nal­stif­telse, skall sty­relse enligt jagen var a utsedd senast den 31 decem­ber 1968. h. är en av arbets­gi­vare bil­dad pensions-​​ eller per­so­nal­stif­telse den 1 mars 1968 icke längre knu­ten till viss arbets­gi­vare, skall till­syns­myn­dig heten besluta, om stif­tel­sen skall lil­cvi­dera eller bestå, samt i sist­nämnda fall med­dela grun­der för stif­tel­sens fort­satta verk­sam­liet. 15. om sär­skilda skäl före­lig­ger, äger konungen för­ordna, att viss stif telse, som finns vid lagens ikraft­trä­dande och som enligt lagen skulle utgöra pensions-​​ eller per­so­nal­stif­telse, skall undan­ta­gas från lagens till- lämp­ning. ig. arbets­gi­vare, som upp­såt­li­gen eller av grov oakt­sam­het åsi­do­sät­ter över­gångs­be­stäm­melse till lagen, domes till böter. det alla som veder­bör hava sig hör­sam­li­gen att efter­rätta. till ytter­mera •\isso hava vi detta med egen hand under­skri­vit och med vårt kungl. sigill belcräfta låtit. stock­holms slott den 9 juni 1967. under hans maj:ts min aller­nä­digste konungs och her­res från­varo: ber­til (l. s.) (justi­tie­de­par­te­men­tet) her­man kling ¬