SFS 2001:442 Lag om änd­ring i plan- och bygg­la­gen (1987:10)

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

svensk för­fatt­nings­sam­ling sfs 2001:442 lag om änd­ring i plan- och bygg­la­gen (1987:10); utfär­dad den 31 maj 2001. enligt riks­da­gens beslut1 före­skrivs att 14 kap. 8 § plan- och bygg­la­gen (1987:10)2 skall ha föl­jande lydelse. utkom från tryc­ket den 15 juni 2001 14 kap. 8 §3 ägare och inne­ha­vare av sär­skild rätt till fas­tig­he­ter har rätt till ersätt­ning av kom­mu­nen, om skada upp­kom­mer till följd av att 1. bygg­lov väg­ras till att ersätta en riven eller genom olycks­hän­delse för­störd bygg­nad med en i huvud­sak lika­dan bygg­nad och ansö­kan om bygg­lov har gjorts inom fem år från det att bygg­na­den revs eller för­stör­des, 2. riv­nings­för­bud med­de­las i detalj­plan eller områ­des­be­stäm­mel­ser eller riv­nings­lov väg­ras med stöd av 8 kap. 16 § 2 eller 3, 3. skydds­be­stäm­mel­ser med­de­las i en detalj­plan enligt 5 kap. 7 § första styc­ket 4 eller 6 eller i områ­des­be­stäm­mel­ser enligt 5 kap. 16 § 4 eller 5, 4. bestäm­mel­ser om vege­ta­tion samt marky­tans utform­ning och höjd­läge inom sådana områ­den som avses i 8 kap. 9 § tredje styc­ket med­de­las i områ­des­be­stäm­mel­ser, 5. marklov väg­ras med stöd av 8 kap. 18 § första styc­ket 2 eller 3. rätt till ersätt­ning före­lig­ger i fall som avses i första styc­ket 1, om bygg­na­den för­störts genom olycks­hän­delse. i övriga fall som avses i första styc­ket 1 och i fall som avses i första styc­ket 2 före­lig­ger rätt till ersätt­ning, om ska­dan är bety­dande i för­hål­lande till vär­det av berörd del av fas­tig­he­ten. i fall som avses i första styc­ket 3–5 före­lig­ger rätt till ersätt­ning, om ska­dan med­för att pågående mar­kan­vänd­ning avse­värt för­svå­ras inom berörd del av fas­tig­he­ten. med­för beslut som avses i första styc­ket att syn­ner­ligt men upp­kom­mer vid använd­ningen av fas­tig­he­ten, är kom­mu­nen skyl­dig att lösa fas­tig­he­ten, om äga­ren begär det. vid tillämp­ningen av andra och tredje styc­kena skall även beak­tas andra beslut som avses i första styc­ket samt beslut enligt 3 kap. 2 § lagen (1988:950) om kul­tur­min­nen m.m. och 7 kap. 3, 5, 6, 9, 22 eller 24 § mil­jö­bal­ken, beslut som inne­bär att till­stånd enligt 7 kap. 11 § andra styc­ket eller 28 b–29 a §§ samma balk inte med­de­las, före­läg­gande eller för­bud enligt 1 2 prop. 2000/01:111, bet. 2000/01:mju18, rskr. 2000/01:248. lagen omtryckt 1992:1769. 3 senaste lydelse 1998:839. 1 sfs 2001:442 12 kap. 6 § fjärde styc­ket samma balk eller beslut som inne­bär att dis­pens enligt samma lag­rum inte med­de­las, samt beslut enligt 18 § skogs­vårds­la­gen (1979:429), allt under för­ut­sätt­ning att beslu­ten med­de­lats inom tio år före det senaste beslu­tet. dess­utom skall beak­tas sådan inver­kan av hän­synsta­gan­den enligt 30 § skogs­vårds­la­gen som i sär­skilda fall har inträtt inom samma tid. har talan eller rätt till ersätt­ning eller inlö­sen med anled­ning av nyss angivna beslut för­lo­rats på grund av bestäm­mel­serna i 15 kap. 4 § eller mot­sva­rande bestäm­mel­ser i mil­jö­bal­ken eller lagen om kul­tur­min­nen m.m., utgör detta för­hål­lande inte något hin­der mot att beslu­tet beak­tas. har kom­mu­nen efter före­läg­gande enligt 12 kap. 6 § beslu­tat om riv­nings­för­bud eller skydds­be­stäm­mel­ser som avses i första styc­ket 2 eller 3 för att till­go­dose ett riks­in­tresse enligt 3 eller 4 kap. mil­jö­bal­ken, är sta­ten skyl­dig att ersätta kom­mu­nen dess kost­na­der för ersätt­ning eller inlö­sen. i fall som avses i första styc­ket 4 och 5 är äga­ren till den anlägg­ning för vil­ken skydds­el­ler säker­hets­om­rå­det har beslu­tats skyl­dig att ersätta kom­mu­nen dess kost­na­der för ersätt­ning eller inlö­sen. denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2001. på rege­ring­ens väg­nar kjell lar­s­son kat­hrin flos­sing (mil­jö­de­par­te­men­tet) 2 fakta info direkt, tel. 08-​587 671 00 elan­ders gotab, stock­holm 2001