SFS 1986:1102

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

sfs 1986:1102 rädd­ni­egs­tjä­est­lag; utkom från tryc­ket den 19 decem­ber 1986 utfär­dad den 11 decem­ber 1986. enligt riks­da­gens beslut' före­skrivs föl­jande. inle­dande bestäm­mel­ser 1 § denna lag inne­håll er före­skrif­ter om hur sam­häl­lets rädd­nings­tjänst skall orga­ni­se­ras och bedri­vas. i lagen finns också bestäm­mel­ser om olycks-​​ och ska­de­fö­re­byg­gande åtgär­der samt om rät­tig­he­ter och skyl­dig­he­ter för enskilda. 2 § med rädd­nings­tjänst avses i lagen de rädd­nings­in­sat­ser som sta­ten eller kom­mu­nerna skall s vara för vid ol ycks­hän­del­ser och över­häng­ande fara för olycks­hän­del­ser för att hindra och begränsa ska­dor på män­ni­skor eller egen­dom eller i mil­jön. till rädd­nings­tjänst hän­förs också rädd­nings­in­sat­ser som poli­sen gör i fjäll­om­rå­den enligt polisla­gen (1984; 387) samt rädd­nings­in­sat­ser som görs enligt 26 och 27 §§ utan att det har inträf­fat någon olycks­hän­delse eller före­lig­ger över­häng­ande fara för en olycks­hän­delse. skyl­dig­het för sta­ten eller kom­mun att göra en rädd­nings­in­sats före­lig­ger endast, om det med hän­syn till beho­vet av ett snabbt ingri­pande, det hotade intres­sets vikt, kost­na­derna för insat­sen och omstän­dig­he­terna i ^5: övrigt är påkal­lat att sta­ten eller kom­mu­nen sva­rar för insat­sen. ''k 3 § lagen gäl­ler inte hälso-​​ och sjuk­vård som avses i hälso-​​ och sjuk- 'hf vårds­la­gen (1982: 763). 'iffi •k 4 § rädd­nings­tjäns­ten skall pla­ne­ras och orga­ni­se­ras så att räddningsin-​​ • n sat­serna kan påbör­jas inom god­tag­bar tid och genom­fö­ras på ett effek­tivt •»' sätt. •'! 5 § kom­mu­nerna och de stat­liga myn­dig­he­ter som sva­rar för verk­sam het enligt denna lag skall sam­ar­beta med varandra och med andra som berörs av verk­sam­he­ten. 2010 i prop. 1985/86: 170. föu 19 86/87: 2, rskr. 1986/87:58. ¬ - f. kom­mu­nal rädd­nings­tjänst m. m. sfs 1986:1102 kom­mu­nens ansvar 6 § vaije kom­mun skall svara för rädd­nings­tjäns­ten inom kom­mu­nen, om inte annat föl­jer av 25-28 §§. 7 § vaije kom­mun skall svara för att åtgär­der vid­tas inom kom­mu­nen så att brän­der och ska­dor till följd av brän­der före­byggs. kom­mu­nen skall också främja annan olycks-​​ och ska­de­fö­re­byg­gande verk­sam­het i kom munen. 8 § kom­mu­nerna skall ta till vara möj­lig­he­terna att utnyttja varand­ras resur­ser för rädd­nings­tjäns­ten och för före­byg­gande verk­sam­het enligt 7 §. 9 § i vaije kom­mun skall det fin­nas en rädd­nings­nämnd och en rädd nings­kår. kom­mu­nen får till­sätta en sär­skild rädd­nings­nämnd eller upp­dra åt en annan nämnd att vara rädd­nings­nämnd. om inte detta har skett, är kom mun­sty­rel­sen rädd­nings­nämnd. kom­mu­nen får komma över­ens med en annan kom­mun om att ha en gemen­sam rädd­nings­kår. kom­mu­nen får också träffa avtal med en annan kom­mun om att de upp­gif­ter i kom­mu­nen, som enligt denna lag ankom­mer på rädd­nings­kå­ren, skall helt eller del­vis ombe­sö­i­jas av den andra kommu nens rädd­nings­kår. 10 § i fråga om en sär­skild rädd­nings­nämnd skall gälla föl­jande före­skrif ter i 3 kap. kom­mu­nal­la­gen (1977: 179) 2 § om anta­let leda­mö­ter m. m., 3 § första styc­ket om val­bar­het m. m., 4 § om rätt till ledig­het från anställ­ning, 5 § första styc­ket om man­dat­tid, 5 § tredje styc­ket om ver­kan av leda­mots avgång, 6 § om ord­fö­rande och vice ord­fö­rande, 7 § om tid och plats för sam­man­träde samt om när­va­ro­rätt vid sam man­träde, 8 § om sup­ple­ants tjänst­gö­ring m. m., 9 § första styc­ket om besluts­för­het, 10 § om besluts­för­fa­rande och pro­to­koll, 11 § om del­giv­ning m. m., 12 § om reg­le­mente och dele­ga­tion. för stock­holms kom­mun skall dock inte gälla 3 kap. 5 § första styc­ket eller 6 § kom­mu­nal­la­gen. 11 § upp­drag att besluta på rädd­nings­nämn­dens väg­nar får inte omfatta före­läg­gan­den eller för­bud vid vite eller verk­stäl­lande av åtgärd på den för­sum­li­ges bekost­nad. rädd­nings­nämn­den får med­dela den som utan att vara tjäns­te­man hos kom­mu­nen full­gör upp­gif­ter åt nämn­den befo­gen­het att på nämn­dens väg nar med­dela i v erk­sam­he­ten erfor­der­liga före­läg­gan­den och för­bud enligt 56 § första styc­ket. ^ ¬ sfs 1986:1102 rädd­nings­kå­ren , 12 § rädd­nings­kå­ren skall göra de rädd­nings­in­sat­ser som kom­mu­nen har ansva­ret för enligt denna lag. kom­mu­nen får över­låta åt någon annan att göra rädd­nings­in­sat­ser som krä­ver sär­skild kom­pe­tens. 13 § rädd­nings­kå­ren skall bestå av en rädd­nings­chef och en eller flera rädd­nings­styr­kor. i rädd­nin gskå­ren kan också ingå rädd­nings­värn. om det vid en anlägg­ning inom kom­mu­nen har orga­ni­se­rats en sär­skild enhet för rädd­nings­in­sat­ser vid anlägg­ningen, får kom­mu­nen träffa avtal med äga­ren eller inne­ha­va­ren av anlägg­ningen om att enhe­ten skall ingå som rädd­nings­styrka i rädd­nings kåren. en sådan enhets rädd­nings­in­sat­ser är att anse som kom­mu­nal rädd nings­tjänst enligt denna lag också när insat­serna görs inom den egna anlägg­ningen. 14 § en rädd­nings­styrka skall bestå av anställd per­so­nal som genom utbild­ning och erfa­ren­het har nöd­vän­dig kom­pe­tens för sina upp­gif­ter. ett rädd­nings­väm skall bestå av per­so­nal som har utta­gits på grund av tjäns­te­plikt. före­byg­gande åtgär­der mot brand 15 § rädd­nings­nämn­den skall svara för att brand­syn och sot­ning utförs regel­bun­det. 16 § brand­syn skall avse kon­troll av brand­skyd­det vid bygg­na­der ell er anlägg­ningar som bestäms av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ring en utser. en myn­dig­het som utö­var till­syn enligt 54 § kan besluta om brand­syn också i andra fall. brand­syn skall för­rät­tas av sär­skilda brand­sy­ne­för­rät­tare som utses av rädd­nings­nämn­den. 17 § genom sot­ningen skall eld­stä­der och andra fasta för­brän­ningsan ord­ningar, som inte är inrät­tade för eld­ning ute­slu­tande med gas, och där­till hörande rök­ka­na­ler samt imka­na­ler göras rena. i sam­band med sot­ning skall det som ren­görs samt skor­ste­nar och tak med där­till höra nde bygg­nads­de­lar kon­trol­le­ras från brand­skydds­syn­punkt. en till­syns­myn dig­het kan besluta om sådan kon­troll av brand­skyd­det också i andra fall. sot­ning och kon­troll enligt f örsta styc­ket av brand­skyd­det skall utfö­ras av skor­stens­fe­jar­mäs­tare eller skor­stens­fe­jare som biträ­der skorstensfejar-​​ mäs­ta­ren. rädd­nings­nämn­den får i fråga om spe­ci­ella anlägg­ningar och enstaka avläg­set belägna bostads­hus medge att någon annan utför sot ningen och kont rol­len. 18 § kom­mun­full­mäk­tige får före­skriva att avgift skall erläg­gas för brand­syn och för sot­ning. 19 § den som för­rät­tar brand­syn och den som utför sot­ning och kon­troll av brand­skyd­det enligt 17 § har rätt att få till­träde till den anlägg­ning som 2012 ¬ berörs. de har också rätt att få de upp­lys­ningar och hand­lingar som de sfs 1986:1102 behö­ver. polis­myn­dig­he­ten skall lämna det biträde som behövs. 20 § rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om fris­ter för sot­ning och brand­syn och om för­bud helt eller del­vis mot eld­ning utom­hus samt om lik­nande före­byg­gande åtgär­der mot brand. rege­ringen får över­låta åt en myn­dig­het eller åt kom­mun att med­dela sådana före­skrif­ter. rädd­nings­tjänst­plan 21 § för varje kom­mun skall det fin­nas en rädd­nings­tjänst­plan. pla­nen skall inne­hålla upp­gif­ter om 1. rädd­nings­kå­rens orga­ni­sa­tion i stora drag, 2. vat­ten­re­ser­vo­a­rer, brand­pos­ter, var­nings­sy­stem och andra anord ningar för rädd­nings­tjäns­ten och hur de skall under­hål­las, 3. insats­ti­der till kom­mu­nens olika delar, 4. det lägsta antal befäl och övrig per­so­nal som stän­digt skall fin­nas för första utryck­ning i styrk orna inom rädd­nings­kå­ren och tiden från alarme-​​ ring av perso nalen till dess rädd­nings­styr­kans första for­don kan utgå (an- spän­nings­tid), 5. den kom­pe­tens som krävs för att vara befäl i rädd­nings­kå­ren, 6. det minsta antal övningar som skall hål­las med per­so­na­len i rädd nings­kå­ren. i före­kom­mande fall skall pla­nen också inne­hålla upp­gif­ter om 1. anlägg­ningar som avses i 43 § sam t vat­ten­täk­ter och andra områ­den där en olycks­hän­delse kan med­föra all­var­liga ska­dor i mil­jön, 2. ham­nar och deras grän­ser i vatt­net, 3. avtal om sam­ver­kan inom kom­munal­för­bund och rädd­nings­re­gion. 22 § rädd­nings­tjänst­pla­nen skall antas av kom­mun­full­mäk­tige. pla­nen skall till­stäl­las de myn­dig­he­ter som rege­ringen bestäm­mer. första och andra styc­kena gäl­ler också i fråga om änd­ringar i och tillägg till pla­nen. 23 § när ett för­slag till rädd­nings­tjänst­plan eller en änd­ring i eller ett tillägg till rädd­nings tjänst­plan upp­rät­tas, skall kom­mu­nen på lämp­ligt sät t och i den omfatt­ning som behövs sam­råda med de myn­dig­he­ter som kan ha ett väsent­ligt intresse i saken. 24 § rege­ringen får på fram­ställ­ning av den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer besluta om änd­ring av en rädd­nings­tjänst­plan. stat­lig rädd­nings­tjänst fjäll­rädd­nings­tjänst 25 § inom qäll­om­rå­den skall poli­sen till följd av polisla­gen (1984:387) i. efter­forska och rädda den som har för­svun­nit under sådana omstän dig­he­ter att det kan befa­ras att det före­lig­ger fara för hans liv eller all­var­lig risk för hans hälsa, 2013 ¬ sfs 1986:1102 2. rädda den som har råkat ut för en olycks­hän­delse eller drab­bats av en sjuk­dom och som snabbt behö­ver komma under vård eller få annan hjälp. flyg­rädd­nings­tjänst 26 § vid flyg­ha­ve­rier inom sve­ri­ges sjö­ter­ri­to­rium, med undan­tag för vat­ten­drag, kana­ler, ham­nar samt andra insjöar än vänern, vät­tern och mäla­ren, skall luft­farts­ver­ket svara för rädd­nings­tjäns­ten. luft­farts­ver­ket skall svara för före­byg­gande rädd­nings­in­sat­ser mot ska dor, när ett luft­far­tyg är nöd­ställt eller när fara hotar luft­tra­fi­ken. ver­ket skall också svara för efter­forsk­ning av luft­far­tyg som sak­nas. sjö­r­ädd­nings­tjänst 27 § inom sve­ri­ges sjö­ter­ri­to­rium, med undan­tag för vat­ten­drag, kana ler, ham­nar samt andra insjöar än vänern, vät­tern och mäla­ren, skall 1. sjö­farts­ver­ket svara för efter­forsk­ning och rädd­ning av män­ni­skor, som är eller kan befa­ras vara i sjö­nöd, och för sjuk­trans­por­ter från far­tyg, 2. tull­ver­kets kust­be­vak­nings­or­ga­ni­sa­tion svara för rädd­nings­tjäns­ten, när olja eller andra skad­liga ämnen har kom­mit ut i vatt­net. rädd­nings­tjänst vid utsläpp av radi­o­ak­tiva ämnen 28 § vid utsläpp av radi­o­ak­tiva ämnen från en kärn­tek­nisk anlägg­ning i sådan omfatt­ning att sär­skilda åtgär­der krävs för att skydda all­män­he­ten eller vid över­häng­ande fara för ett sådant utsläpp skall läns­sty­rel­sen svara för rädd­nings­tjäns­ten. 110 § lagen (1984; 3) om kärn­tek­nisk verk­sam­het finns bestäm­mel­serom skyl­dig­het för inne­ha­vare av kärn­tek­nisk anlägg­ning att vidta de åtgär­der som behövs för att upp­rätt­hålla säker­he­ten vid anlägg­ningen. 29 § kom­mu­nerna är skyl­diga att delta i pla­ne­ringen av rädd­nings­tjäns ten vid utsläpp av radi­o­ak­tiva ämnen från kärn­tek­niska anlägg­ningar i lan­det och att med­verka vid övningar i såda n rädd­nings­tjänst. gemen­samma bestäm­mel­ser alar­me­ring 30 § kom­mu­nerna och de stat­liga myn­dig­he­ter som sva­rar för rädd nings­tjänst skall se till a tt det finns anord­ningar för alar­me­ring av rädd nings­or­ga­nen. när ett rädd­nings­or­gan gör en rädd­nings­in­sats, skall polis­myn­dig­he­ten under­rät­tas om insat­sen. led­ning 31 § vid varje rädd­nings­in­sats skall det fin­nas en rädd­nings­le­dare. 32 § rädd­nings­le­dare är 1. i de n kom­mu­nala rädd­nings­tjäns­ten rädd­nings­che­fen eller den som denne har utsett, 2. i fjä llrädd­nings­tjäns­ten polis­che­fen i d istrik­tet eller den som dei­inc har utsett eller, om rädd­nings­in­sat­sen berör flera polis­di­strikt, länspolis-​​ che­fen eller den som denne har utsett, ¬ 3. i övrig rädd­nings­tjänst den som den ansva­riga myn­dig­he­ten har ut- sfs 1986:1102 sett. sam­ver­kar två eller flera rädd­nings­kå­rer i en rädd­nings­in­sats som berör mer än en ko mmuns område inom samma län, skall läns­sty­rel­sen bestäm ma vem av rädd­nings­le­darna som skall leda insat­sen, om inte rädd­ningsle darna själva har bestämt det. 33 § i fråga om rädd­nings­in­sat­ser som är omfat­tande får rege­ringen före­skriva eller i sär­skilt fall bestämma, att en läns­sty­relse eller någon annan stat­lig myn­dig­het skall ta över ansva­ret för rädd­nings­tjäns­ten inom en eller flera kom­mu­ner. i sådana fall utses rädd­nings­le­dare av den myn dig­het som har fått ansva­ret. skyl­dig­het att med­verka i rädd­nings­tjäns­ten 34 § en stat­lig eller kom­mu­nal myn­dig­het skall på anmo­dan av rädd nings­le­da­ren d elta i en rädd­nings­in­sats med per­so­nal och egen­dom, om myn­dig­he­ten har lämp­liga resur­ser och ett del­ta­gande inte all­var­ligt hind rar myn­dig­he­tens van­liga verk­sam­het. ersätt­ning till kom­mun för med­ver­kan i rädd­nings­tjänst m. m. 35 § om en kom­mun har med­ver­kat i en annan kom­muns rädd­nings tjänst, har kom­mu­nen rätt till skä­lig ersätt­ning av den andra kom­mu­nen. om en kom­mun har med­ver­kat i stat­lig rädd­nings­tjänst eller vid övning ar i sådan rädd­nings­tjänst, har kom­mu­nen rätt till skä­lig ersätt­ning av sta­ten. 36 § vid kom­mu­nal rädd­nings­tjänst med anled­ning av utflöde i vat­ten av olja eller andra skad­liga ämnen har kom­mu­nen rätt till ersätt­ning av sta­ten för den del av rädd­nings­tjänst­kost­na­derna som över­sti­ger ett av rege­ringen fast­ställt belopp, om utflö­det har inträf­fat utan­för sve­ri­ges sjö­ter­ri­to­rium eller inom en de! av sjö­ter­ri­to­riet där rädd­nings­in­sat­ser skall göras enligt 27 § eller inom göta älv, troll­hätte kana! eller söder­tälje kanal. 37 § om en rädd­nings­in­sats i kom­mu­nal rädd­nings­tjänst har med­fört bety­dande kost­na­der, har kom­mu­nen rätt till ersätt­ning av sta­ten för den del av rädd­nings­tjänst­kost­na­derna som över­sti­ger en själv­risk. själv­ris­ken beräk­nas enligt grun­der som rege­ringen fast­stäl­ler. bestäm­mel­ser som rör enskilda m.fl. alar­me­ring 38 § vid utsläp p av gif­tiga eller skad­liga ämnen från en anlägg­ning som avses i 43 § skall anlägg­ning­ens inne­ha­vare under­rätta läns­sty­rel­sen, polis myn­dig­he­ten och rädd­nings­kå­ren, om utsläp­pet påkal­lar sär­skilda åtgär­der till skydd för allm änhe­ten. under­rät­telse skall också läm­nas, om det före lig­ger över­häng­ande fara för ett sådant utsläpp. 39 § den som upp­täc­ker eller på annat sätt får kän­ne­dom om en brand eller om en olycks­hän­delse som inne­bär fara för någons liv eller all­var­lig risk för någons hälsa eller för mil­jön skall, om det är möj­ligt, varna dem 201s ¬ sfs 1986; 1102 som är i fara och vid behov till­kalla hjälp. d etsamma skall gälla den som får kän­ne­dom om att det före­lig­ger en över­häng­ande fara för en brand eller en sådan olycks­hän­delse. upp­gifts­skyl­dig­het 40 § myn­dig­he­ter och enskilda skall på begä­ran av en myn­dig­het som sva­rar för rädd­nings­tjänst lämna upp­lys­ningar om per­so­nal och egen­dom som kan använ­das i rä ddnings­tjäns­ten. före­byg­gande åtgär­der 41 § ägare eller inne­ha­vare av bygg­na­der eller andra anlägg­ningar skall i skä­lig omfatt­ning hålla utrust­ning för släck­ning av brand och för liv­rädd ning vid brand eller annan olycks­hän­delse och i övrigt vidta de åtgär­der som behövs för att före­bygga brand och för att hindra eller begränsa ska­dor till följd av bra nd. 42 § om det behövs för att före­bygga att män­ni­skor ska­das på grund av brand, far rege­ringen före­skriva att mate­rial får använ­das i lös inred­ning i bygg­na­der eller andra anlägg­ningar endast efter god­kän­nande (typ­god­kän nande). har sådana före­skrif­ter med­de­lats, skall den som sva­rar för verk­samhe ten i bygg­na­den e ller anlägg­ningen kunna visa att den lösa inred­ningen består av typ­god­känt mate­rial. typ­god­kän­nande med­de­las av den myn­dig­het som rege­ringen bestäm mer. 43 § vid en anlägg­ning, där verk sam­he­ten inne­bär fara för att en olycks hän­delse skall orsaka all­var­liga ska­dor på män­ni­skor eller i mil­jön, är anlägg­ning­ens ägare eller inne­ha­vare skyl­dig att i skä­lig omfatt­ning hålla eller bekosta bered­skap med per­so­nal och egen­dom och i övrigt vidta erfor­der­liga åtgär­der för att hindra eller begränsa sådana ska­dor. det­samma skall gälla flyg­plat­ser som har god­känts enligt 6 kap. 9 § första styc­ket luft­fartsla­gen (1957; 297). tjäns­te­plikt 44 § när det behövs, är var och en som under kalen­derå­ret fyl­ler lägst arton och högst sex­tio­fem år skyl­dig att med­verka i rädd­nings­tjänst, i d en mån hans ku nska­per, hälsa och kropps­kraf­ter tillå­ter det. tjäns­te­plik­ten full­görs på anmo­dan av rädd­nings­le­da­ren. bland dem som är tjäns­te­plik­tiga enligt första styc­ket och som är bosatta i kom­mu­nen får rädd­nings­nämn­den ta ut lämp­liga per­so­ner för att ingå i kom­mu­nens rädd­nings­värn. i första hand skall fri­vil­liga tas ut. den som har tagits ut är skyl­dig att delta i övning med rädd­nings­vär­net under högst tjugo tim­mar årli­gen. ingrepp i annans rätt 45 § om f ara för liv, hälsa eller egen­dom eller för skada i mil­jön inte lämp­li­gen kan hind­ras på något annat sätt, får rädd­nings­le­da­ren vid en rädd­nings­in­sats bereda sig och med­ver­kande per­so­nal till­träde till annans 2q]5 fas­tig­het, avspärra eller utrymma områ­den, använda, föra bort eller förstö-​​ d ch ¬ fa egen­dom samt företa andra ingrepp i annans rätt, i den mån ingrep­pet är sfs 1986:1102 för­svar­ligt med hän­syn till farans beskaf­fen­het, den skada som vål­las genom ingrep­pet och omstän­dig­he­terna i övrigt. sådana ingrepp får också före­tas av rädd­nings­nämn­den eller, i fråga om stat­lig rädd­nings­tjänst, av den myn­dig­het som sva­rar för rädd­nings­tjäns­ten. för­bud eller före­läg­gande som avses i 7 kap. 5 § lagen (1980:424) om åtgär­der mot vat­ten­för­ore­ning från far­tyg får med­de­las med stöd av denna para­graf bara om sjö­farts­ver­kets beslut inte kan avvak­tas. polis­myn­dig­he­ten skall lämna det biträde som behövs. 46 § den som med stöd av 45 § har beslu­tat om avspärr­ning eller utrym­ning, skall hjälpa till med att ordna uppe­hälle för dem som till följd av åtgär­den är i behov därav. 47 § anord­ning som var­ak­tigt behövs för rädd­nings­tjäns­ten får pla­ce­ras på annans mark eller bygg­nad, om det inte med­för inver­kan av någon bety­delse på mar­kens eller bygg­na­dens använd­nings­sätt. beslut om en sådan åtgärd med­de­las av rädd­nings­nämn­den eller, i fråga om stat­lig rädd­nings­tjänst, av den myn­dig­het som sva­rar för rädd­nings tjäns­ten. rätt till ersätt­ning 48 § den som på grund av tjäns­te­plikt eller fri­vil­ligt eft er anmo­dan av rädd­nings­le­da­ren har med­ver­kat i rädd­nings­tjänst enligt d enna lag eller i övning med rädd­nings­kår har rätt till skä­lig ersätt­ning för kost­na­der för resa och uppe­hälle samt för arbete och tids­spil­lan enligt bestäm­mel­ser som med­de­las av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer. han har också rätt till ersätt­ning för skada på klä­der och andra per­son­liga till­hö­rig­he­ter. första styc­ket gäl­ler inte den som har erhål­lit ersätt­ning av någon annan eller på grund av tjänst eller annars genom avtal har rätt till ersätt­ning för med­ver­kan i rädd­nings­tjänst. ersätt­ning enligt första styc­ket skall beta­las av kom­mu­nen till den som har med­ver­kat i kom­mu­nal rädd­nings­tjänst eller i övning med rädd­nings­kår och av sta­ten till den som har med­ver­kat i statl ig rädd­nings­tjänst. 49 § i lagen (1977:265) om stat­ligt per­sonska­deskydd och lagen (1977:266) om stathg ersätt­ning vid ide­ell skada finns bestäm­mel­ser om ersätt­ning vid per­son­skada till de n som har med­ver­kat i rädd­nings­tjänst enligt denna lag eller i övning med rädd­nings­kår. 50 § har utrust­ning för rädd­nings­tjänst till­han­da­hål­lits fri­vil­ligt eller ta gits i anspråk med stöd av 45 §, h ar egen­do­mens ägare eller inne­ha­vare rätt till ersätt­ning för skada på eller för­säm­ring av egen­do­men, för­lo­rad avkast ning eller n ytta av egen­do­men och kost­nad med anled­ning av att egendo men har till­han­da­hål­lits. första styc­ket gäl­ler inte den som har erhål­lit ersätt­ning av någon annan eller på grund av tjänst eller annars genom avtal har rätt till ersätt­ning för att till­han­da­hålla egen­dom för rädd­nings­tjänst. första styc­ket gäl­ler inte hel­ler den som har till­han­da­hål­lit egen­dom för rädd­nings­tjänst, om rädd- 2017 64-​sfs 1986 ¬ sfs 1986; 1102 nings­in­sat­sen har avsett att hindra eller begränsa skada på hans egen­dom eller har för­an­letts av olycks­hän­delse i hans verk­sam­het. 51 § om egen­dom tas i anspråk genom åtgärd enligt 47 §, är äga­ren eller inne­ha­va­ren berät­ti­gad till ersätt­ning för för­lo­rad avkast­ning eller nytta. 52 § ersätt­ning enligt 50 och 51 §§ skall beta­las av kom­mu­nen eller, i fråga om stat­lig rädd­nings­tjänst, av sta­ten. åtgär­der efter rädd­nings­tjänst 53 § när en rädd­nings­in­sats är avslu­tad, skall rädd­nings­le­da­ren, om det är möj­ligt, under­rätta äga­ren eller inne­ha­va­ren av den egen­dom som rädd­nings­åt­gär­derna har avsett om beho­vet av bevak­ning, rest­vär­deskydd, sane­ring och åter­ställ­ning. behövs bevak­ning med hän­syn till ris­ken för nya olycks­hän­del­ser men kom­mer bevak­ningen inte till stånd, far rädd­nings­le­da­ren utföra bevak ningen på äga­rens eller inne­ha­va­rens bekost­nad. polis­myn­dig­he­ten skall lämna det biträde som behövs. övriga bestäm­mel­ser till­syn 54 § inom kom­mu­nen utö­var rädd­nings­nämn­den den ome­del­bara till synen över efter­lev­na­den av denna lag och före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen. inom länet utövas till­sy­nen av läns­sty­rel­sen. den cen­tral till­sy­nen utövas av sta­tens rädd­nings­verk eller, i fråga om stat­lig rädd­nings­tjänst, av annan myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer. 55 § för till­sy­nen har en till­syns­myn­dig­het rätt att få till­träde till byggna der, loka­ler och anlägg­ningar. till­syns­myn­dig­he­ten har också rätt att få de upp­lys­ningar och hand­lingar som behövs för till­sy­nen. 56 § en till­syns­myn­dig­het får med­dela de före­läg­gan­den och för­bud som behövs i enskilda fall för att denna lag eller före­skrif­ter som med­de­lats med stöd av lagen skall efter levas. beslut om före­läg­gande eller för­bud får för­e­nas med vite. under­lå­ter någon att vidta en åtgärd som ålig­ger honom enligt en till syns­myn­dig­hets före­läg­gande, får myn­dig­he­ten vidta åtgär­den på hans bekost­nad. 57 § polis­myn­dig­he­ten skall lämna det biträde som behövs för till­sy­nen. ansvars­be­stäm­mel­ser 58 § till böter skall den dömas som 1. upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het bry­ter mot för­bud mot eld­ning u tom hus som har med­de­lats med stöd av 20 §, 2. upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het under­lå­ter att ge upp­lys­ningar eller lämna ut hand­lingar enligt 19, 40 eller 55 §, 3. upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het läm­nar orik­tig upp­gift om för­hål­lande 2q]3 av bety­delse vid full­gö­rande av upp­gifts­skyl­dig­het som föl­jer av 19,40 eller 55 §. ¬ 4. upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het under­lå­ter att full­göra vad som ålig- sfs 1986:1102 ger honom enligt 38 eller 39 §, ' 5. utan att ha laga för­fall u ppsåt­li­gen eller av oakt­sam­het under­lå­ter att full­göra tjäns­te­plikt som ålig­ger honom enligt 44 §, 6. upp­såt­li­gen hind­rar eller för­sö­ker hindra en åtgärd som beslu­tats enligt 45 § första styc­ket eller annars utan gil­tig ursäkt åsi­do­sät­ter sådan åtgärd. i ringa fall skall inte dömas till ansvar. • till ansvar enligt första styc­ket skall inte dömas, om ansvar för gär­ning en kan ådö­mas enligt brotts­bal­ken. den som har över­trätt ett vites­före­läg­gande eller ett vites­för­bud skall inte dömas till ansvar enligt denna lag för gär­ning som omfat­tas av före­läg gan­det eller för­bu­det. bestäm­mel­ser om över­kla­gande 59 § ett beslut om full­gö­rande av tjäns­te­plikt enligt 44 § eller om ingrepp i annans rätt enligt 45 § gäl­ler även om det över­kla­gas. om det före­lig­ger sär­skilda skäl, får en till­syns­myn­dig­het bestämma att dess beslut skall gälla även om det över­kla­gas. 60 § ett beslut av en rädd­nings­le­dare om full­gö­rande av tjäns­te­plikt enligt 44 § eller om ingrepp i annans rätt enligt 45 § får över­kla­gas hos läns­sty­rel­sen. i övrigt får rädd­nings­le­da­rens beslut med stöd av denna lag eller före­skrif­ter som med­de­lats med stöd av lagen inte över­kla­gas. rädd­nings­nämn­dens beslut enligt denna lag eller enligt före­skrif­ter som med­de­lats med stöd av lagen får över­kla­gas hos läns­sty­rel­sen. läns­sty­rel­sens beslut får över­kla­gas hos kam­mar­rät­ten. andra till­syns­myn­dig­he­ters beslut far över­kla­gas hos kam­mar­rät­ten. det­samma gäl­ler en stat­lig myn­dig­hets beslut enligt 45 och 47 §§. bemyn­di­gan­den 61 § rege­ringen får i de avse­en­den som behand­las i den na lag med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter som rör skydd för liv, hälsa eller mil­jön. rege­ringen får över­låta åt för­valt­nings­myn­dig­het eller kom­mun att med­dela sådana före­skrif­ter. 62 § rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om begräns­ning i rät­ten för den som anli­tas som brand­sy­ne­för­rät­tare att driva eller annars ta befatt­ning med närings­verk­sam­het som gäl­ler han­del med brand-​​ eller liv­rädd­nings red­skap eller med­de­lande av för­säk­ringar som har sam­band med brand. rädd­nings­tjänst under krig m. m. 63 § under krig och när det annars råder civil­för­svars­be­red­skap skall rädd­nings­nämn­dens upp­gif­ter över­tas av kom­mun­sty­rel­sen och rädd­nings kårens upp­gif­ter över­tas av civil­för­svars­or­ga­ni­sa­tio­nen i kom­mu­nen. 64 § är riket i krig eller krigs­fara eller råder sådana uto­mor­dent­liga för­hål­lan­den som är för­an­ledda av krig eller av krigs­fara vari riket har befun­nit sig, får rege­ringen med­dela sådana från denna lag avvi­kande 2019 ¬ sfs 1986:1102 före­skrif­ter som är av bety­delse för total­för­sva­ret eller som behövs för att nöd­vän­dig rädd­nings­tjänst i övrigt skall kunna genom­fö­ras. på rege­ring­ens väg­nar fi \0 denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1987. genom lagen upp­hävs 1. brand­la­gen (1974; 80), 2. brand­stad­gan (1962:91), 3. lagen (1960:331) om sk yddsåt­gär­der vid olyc­kor i ato­man­lägg­ningar m. m. kom­mun skall senast den 1 janu­ari 198 8 ha anta­git rädd­nings­tjänst­plan. intill dess rädd­nings­tjänst­pla­nen har anta­gits skall den kom­mu­nala brand ord­ningen gälla. d vad som före­skrivs om brand­chef i lag el ler annan för­fatt­ning skall i stäl­let gälla rädd­nings­nämnd. om det i lag eller annan för­fatt­ning hän­vi­sas till någon av de gamla lagarna eller brand­stad­gan eller till en före­skrift i d essa som har ersatts genom en före­skrift i d en nya lagen, tilläm­pas i stäl­let den nya lagen eller den nya före­skrif­ten. te n ing­var carls­son roine carls­son (för­svars­de­par­te­men­tet) ntei'j ¬