För­ord­ning (1988:764) om stat­ligt stöd till närings­li­vet. För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS 2016:606

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Upp­hävd:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1988:764
Depar­te­ment: Närings­de­par­te­men­tet RS N
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2013:471
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1988:764
Depar­te­ment/myn­dig­het: Närings­de­par­te­men­tet RS N
Utfär­dad: 1988-​06-14
Omtryck: SFS 1993:1292
Änd­rad: t.o.m. SFS

2013:471
Upp­hävd: 2016-​07-01
För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS

2016:606
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


All­männa före­skrif­ter

1 §   Denna för­ord­ning ska tilläm­pas på stat­ligt stöd till närings­li­vet i form av lån och bidrag, i den mån rege­ringen före­skri­ver det.

Bestäm­mel­serna i 22 och 23 §§ ska dock tilläm­pas på allt stat­ligt stöd som omfat­tas av arti­kel 107 i för­dra­get om Euro­pe­iska uni­o­nens funk­tions­sätt. Bestäm­mel­serna i 18-20 §§ gäl­ler för allt stat­ligt stöd som omfat­tas av kom­mis­sio­nens för­ord­ning (EG) nr 1998/2006 av den 15 decem­ber 2006 om tillämp­ningen av artik­larna 87 och 88 i för­dra­get på stöd av mindre bety­delse. För­ord­ning (2013:471).

2 §   Stöd läm­nas endast, om sökan­den inte själv kan till­go­dose det finan­sie­rings­be­hov stö­det skall täcka och ban­ker eller andra kre­di­tin­sti­tut som står under Finan­sin­pek­tio­nens till­syn bedöms ej kunna eller vilja till­go­dose beho­vet. För­ord­ning (1993:1292).

3 §   Vid pröv­ningen av om stöd skall läm­nas, skall stöd­myn­dig­he­ten ta hän­syn till om sökan­den tidi­gare i annan ord­ning har bevil­jats stat­ligt stöd.

4 §   Stöd skall läm­nas endast om verk­sam­he­ten bedöms vara eller kunna bli lön­sam från före­tagse­ko­no­misk syn­punkt.

Rege­ringen eller myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan dock, om det är av avgö­rande bety­delse ur bl. a. sys­sel­sätt­nings­po­li­tiska eller regi­o­nal­po­li­tiska aspek­ter, medge att stöd läm­nas även i annat fall.

5 §   Stöd får inte läm­nas för en åtgärd som utan sär­skilt med­gi­vande redan påbör­jats. Om syn­ner­liga skäl före­lig­ger, kan dock stöd­myn­dig­het bevilja stöd till en redan påbör­jad åtgärd.

6 §   Ansö­kan om stöd skall ske skrift­li­gen. Sökan­den skall lämna stöd­myn­dig­he­ten de upp­gif­ter och göra den utred­ning som myn­dig­he­ten bestäm­mer.

7 §   Beslut om stöd skall inne­hålla upp­gift om
   1. mot­ta­gare av stö­det,
   2. stö­dets art och ända­mål,
   3. stö­dets omfatt­ning,
   4. för stö­det ställda säker­he­ter (i fråga om lån),
   5. mot­ta­ga­rens skyl­dig­het att lämna upp­gift om stö­dets använd­ning,
   6. övriga vill­kor för stö­det. För­ord­ning (1997:1017).

8 §   Beslut om stöd för­fal­ler om stö­det inte tas i anspråk inom sex måna­der efter dagen för beslu­tet eller, om stöd­myn­dig­he­ten fast­ställt en lyft­nings­plan för stö­det, detta inte tas i anspråk enligt pla­nen.
Före­lig­ger sär­skilda skäl kan stöd­myn­dig­he­ten för­länga den tid inom vil­ken stö­det sålunda skall tas i anspråk.

9 §   Den som bevil­jats stöd skall
   1. efter anma­ning lämna stöd­myn­dig­he­ten en skrift­lig redo­vis­ning för den verk­sam­het stö­det gäl­ler och för stö­dets utnytt­jande samt i före­kom­mande fall lämna en plan för det fort­satta utnytt­jan­det,
   2. ge myn­dig­he­ten eller den som myn­dig­he­ten utser till­fälle att granska verk­sam­he­ten och på begä­ran lämna ytter­li­gare upp­gif­ter om verk­sam­he­ten.

Redo­vis­ning enligt första styc­ket 1 skall avse de tider och läm­nas vid de tid­punk­ter myn­dig­he­ten bestäm­mer.

Den som bevil­jats lån skall också utan dröjs­mål under­rätta stöd­myn­dig­he­ten innan beslut fat­tas om
   - över­lå­telse av någon bety­dande del av anlägg­nings­till­gångar, licen­ser, patent eller andra lik­nande till­gångar i verk­sam­he­ten,
   - upp­ta­gande av större lån,
   - större bor­genså­ta­gan­den,
   - ned­lägg­ning av väsent­lig del av verk­sam­he­ten,
   - ägar­byte,
   - före­tagsom­bild­ning och
   - annan åtgärd av mot­sva­rande bety­delse.
För­ord­ning (1997:1017).

10 §   Stöd­myn­dig­he­ten får medge att annan trä­der i stöd­mot­ta­ga­rens ställe. För ansö­kan om över­ta­gande av stöd gäl­ler 6 §. För­ord­ning (1997:1017).

Sär­skilda före­skrif­ter om garan­tier

11 §   har upp­hävts genom för­ord­ning (1997:1017).

12 §   har upp­hävts genom för­ord­ning (1997:1017).

13 §   har upp­hävts genom för­ord­ning (1997:1017).

14 §   har upp­hävts genom för­ord­ning (1997:1017).

15 §   har upp­hävts genom för­ord­ning (1997:1017).

Sär­skild före­skrift om lån

16 §   För lån skall, om inte annat sär­skilt före­skrivs, stäl­las de säker­he­ter som med hän­syn till stö­dets ända­mål, sökan­dens eko­no­miska ställ­ning och övriga omstän­dig­he­ter bedöms skä­liga.
Om ställda säker­he­ter för­säm­ras väsent­ligt, får lånet sägas upp till ome­del­bar betal­ning.

Sär­skilda före­skrif­ter om lån och bidrag

17 §   Beslut om bidrag skall ome­del­bart hävas och stat­ligt lån skall sägas upp till ome­del­bar betal­ning om
   1. stö­det bevil­jats på grund av orik­tig eller ofull­stän­dig upp­gift av sökan­den,
   2. den som bevil­jats stöd på ett all­var­ligt sätt bry­ter mot vill­kor som gäl­ler för stö­det eller
   3. om annat sådant för­hål­lande inträf­far som inne­bär att lån­ta­ga­ren med hän­syn till syf­tet med lånet uppen­bar­li­gen inte bör få ha kvar detta.

Vid för­hål­lande som i första styc­ket 1 eller 2 sägs får bidra­get eller avskri­vet låne­be­lopp krä­vas till­baka inom tio år från det att bidrags-​ eller låne­be­lop­pet beta­la­des ut.

Stöd av mindre bety­delse

18 §   Av arti­kel 1 i kom­mis­sio­nens för­ord­ning (EG) nr 1998/2006 fram­går att stöd av mindre bety­delse inte kan läm­nas under vissa för­ut­sätt­ningar. För­ord­ning (2007:804).

19 §   Innan ett stöd av mindre bety­delse bevil­jas ska det stöd­mot­ta­gande före­ta­get lämna en skrift­lig redo­gö­relse för allt annat stöd av mindre bety­delse som före­ta­get fått under de två före­gå­ende beskatt­nings­å­ren och det inne­va­rande beskatt­nings­å­ret. Redo­gö­rel­sen ska där­ut­ö­ver inne­hålla infor­ma­tion om even­tu­ellt annat stöd som före­ta­get ansökt om eller bevil­jats och som avser samma stöd­be­rät­ti­gade kost­na­der som är aktu­ella för det nya stö­det av mindre bety­delse.

Det fram­går av kom­mis­sio­nens för­ord­ning (EG) nr 1998/2006 att i fråga om stöd som bevil­jas inom ramen för en garan­ti­ord­ning, i form av en garanti som finan­sie­ras från EU:s bud­get genom Euro­pe­iska inve­ste­rings­fon­den, varje stöd­mot­ta­gare ska intyga att det sam­man­lagda stöd av mindre bety­delse som stöd­mot­ta­ga­ren fått inte över­sti­ger det i för­ord­ningen angivna stöd­ta­ket.

Stö­det får enligt kom­mis­sio­nens för­ord­ning (EG) nr 1998/2006 inte bevil­jas för­rän det kon­trol­le­rats att det inte med­för att det totala stöd av mindre bety­delse som före­tag får under det inne­va­rande beskatt­nings­å­ret och de två före­gå­ende beskatt­nings­å­ren över­skri­der det i för­ord­ningen angivna stöd­ta­ket. För­ord­ning (2007:804).

20 §   Det totala stöd av mindre bety­delse som läm­nas till ett före­tag får enligt kom­mis­sio­nens för­ord­ning (EG) nr 1998/2006 inte över­stiga 200 000 euro under en period av tre beskatt­ningsår. Ett före­tag som är verk­samt inom väg­trans­port­sek­torn får enligt samma för­ord­ning inte läm­nas stöd av mindre bety­delse som över­sti­ger 100 000 euro under en period om tre beskatt­ningsår.

När det gäl­ler stöd i form av lån, kapi­tal­till­skott och risk­ka­pi­talåt­gär­der samt stöd som ges inom ramen för en garan­ti­ord­ning finns bestäm­mel­ser om hur stö­dets stor­lek ska beräk­nas i kom­mis­sio­nens för­ord­ning (EG) nr 1998/2006.

Stöd av mindre bety­delse får enligt kom­mis­sio­nens för­ord­ning (EG) nr 1998/2006 inte läm­nas till ett före­tag som sam­ti­digt bevil­jas stöd enligt andra uni­ons­be­stäm­mel­ser om detta, för samma stöd­be­rät­ti­gande kost­na­der, leder till en högre stöd­nivå än den som är tillå­ten enligt dessa uni­ons­be­stäm­mel­ser.

I sam­band med att ett stöd av mindre bety­delse läm­nas ska före­ta­get upp­ly­sas om att stö­det har karak­tä­ren av stöd av mindre bety­delse enligt kom­mis­sio­nens för­ord­ning (EG) nr 1998/2006. Detta gäl­ler dock inte om stö­det läm­nas inom ramen för en sådan garan­ti­ord­ning som avses i 19 §.
För­ord­ning (2010:644).

Övriga före­skrif­ter med anled­ning av Euro­pe­iska uni­o­nens reg­ler om stats­stöd

21 §   Har upp­hävts genom för­ord­ning (2013:471).

22 §   Stat­liga myn­dig­he­ter ska till Myn­dig­he­ten för till­växt­po­li­tiska utvär­de­ringar och ana­ly­ser lämna upp­gif­ter för upp­följ­ning av befint­liga stöd. För­ord­ning (2013:471).

23 §   Myn­dig­he­ten för till­växt­po­li­tiska utvär­de­ringar och ana­ly­ser får med­dela när­mare före­skrif­ter om stat­liga myn­dig­he­ters upp­lys­nings­skyl­dig­het enligt 22 §.
För­ord­ning (2009:151).

Övriga före­skrif­ter

24 §   Om avgif­ter för stat­liga lån finns bestäm­mel­ser i för­ord­ningen (1983:737) om avgift för admi­nist­ra­tion av vissa stat­liga lån.
För­ord­ning (2001:52).

25 §   De myn­dig­he­ter som beva­kar sta­tens rätt i fråga om bevil­jat stöd får i sam­band med ackord eller annars efterge denna rätt om kapi­tal­be­lop­pet eller, i fråga om flera för­fallna ford­ringar hos samme gäl­de­när, det sam­man­lagda kapi­tal­be­lop­pet inte över­sti­ger 1 000 000 kro­nor. För­ord­ning (2001:52).

26 §   Beslut om stat­ligt stöd till närings­li­vet får över­kla­gas endast om rege­ringen sär­skilt har före­skri­vit det.
För­ord­ning (2007:804).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1988:764
   1. Denna för­ord­ning trä­der i kraft den 1 juli 1988.
   2. Genom för­ord­ningen upp­hävs rege­rings­be­slu­tet den 30 juni 1983 om stat­lig garanti för säsongs­kre­di­ter till lädersko­fö­re­tag.

1993:1292

Denna för­ord­ning trä­der i kraft den dag rege­ringen bestäm­mer. (I kraft den 1 janu­ari 1994, 1993:1646)

1994:1592

Denna för­ord­ning trä­der i kraft den dag då lagen (1994:1500) med anled­ning av Sve­ri­ges anslut­ning till Euro­pe­iska uni­o­nen trä­der i kraft. Äldre före­skrif­ter skall dock tilläm­pas i de fall där lagen (1992:1317) om ett euro­pe­iskt eko­no­miskt sam­ar­bets­om­råde (EES) skall fort­sätta att tilläm­pas enligt över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (1994:1500) med anled­ning av Sve­ri­ges anslut­ning till Euro­pe­iska uni­o­nen.

2006:199

Denna för­ord­ning trä­der i kraft den 1 maj 2006 och tilläm­pas på stöd som bevil­jats efter den 31 mars 2006.