SFS 1929:404

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

syensk för­fitt­nings­säm­linfi. 1929 nr 404 och 405. ö dtkom fr&n tryc­ket (len 31 decem­ber 1929. nr 404. lag om gil­tig­liet liär i riket av srensk-​​norska rat­ten­rättskou­ren­tio­i­ien avaen 11 luaj 1929; given stock­holms slott den 20 decem­ber 19 so. vi gustaf med guds nåde sve­ri­ges, götes ock ven­des konung, göra veter­hgt; att yi, med riks­da­gen', fun­nit gott för­ordna som fölier-​​ under för­ut­sätt­ning att en den il maj 1929 meuan sve­rige ock norge avslu­ tad kon­ven­tion angå­ende vissa frå­gor rörande vat­ten­rät­ten (svensk-​​norsk vat­ten­rättskon­ven­tion) bli­vit rati­fi­ce­rad, skola de under artik­larna 1 —33 i kon­ven­tio­nen upp­tagna bestäm­mel­serna — jämte de före­skrif­ter, som enligt sär­skild lag skola gälla i fråga om kon­ven­tio­nens tillämp­ning — lända tm efter­rät­telse här i riket. ifrå­ga­va­rande bestäm­mel­ser äro av föl­jande lydelse: skon­ven­tio­nena omfatt­ning. art. 1. 1. denna kon­ven­tion avser anlägg­ning, arbete eller annan åtgärd i vat­ten ­ drag inom det ena riket av beskaf­fen­het att där­i­ge­nom vål­las märk­bar för ­ änd­ring i vat­ten­drag inom det andra riket med avse­ende å djup, läge, rikt ­ ning, vat­ten­stånd eller vat­ten­mängd eller för­or­sa­kas hin­der för fis­kens gång till skada för fis­ket inom detta rike. 2. kon­ven­tio­nen avser ock sam­färd­sel och flott­ning i vat­ten­drag, som ntgöra gräns mel­lan rikena eller som eljest sträcka sig genom båda rike­nas områ­den eller som hava avlopp till sådana vat­ten­drag. 3. till vat­ten­drag hän­fö­ras i denna kon­ven­tion jäm­väl sjöar och andra vat­ten­sam­lingar. anlägg­ning, arbete eller åtgärd, som avses i mom. 1, kal­las i denna kon­ven­tion före­tag. art. 2. inne­fat­tar ett före­tag över­fö­ring av vat­ten frän ett ne(ler­bördsom­rade till ett annat, må vart­dera riket påfordra, att frå­gan göres till före­mal för sär­ skilda för­hand­lingar mel­lan rikena, där­vid dessa icke äro bundna av bestäm­ mel­serna i denna kon­ven­tion. såsom ett neder­börds­om­råde anses he a e område, från vil­ket vatt­net har gemen­samt avlopp till havet. lag­tillämp­ning. huvud­reg­ler. art. 3.1. 1 med iakt­ta­gande av bestäm­mel­serna i denna kon­ven­tion bcdö­mes fra­jan huiu­vidå ett före­tag mä äga rum och vill­ko­ren där­för enligt lagen i det rike, där före­ta­get skall verk­stäl­las. * nika­da­gens skri­velse 1929; 249. * 264 —200024. svensk­pr­fai­i­nings­sam­ling ti>29, nr 404 och 40... k v- i t ¬ 1022 _ 1929. n t 404. — •v 2 med avse­ende å för­hål­lan­det meuan det andra riket oeh intres­sen inom detta ävensom meuan dessa intres­sen inbör­des gäl­ler lagen i detta rike. lik­stäl­lig­het mel­lan intres­sen. art. 4. till­stånd till ett före­tag kan med­de­las obe­ro­ende av om det ström­fall eller den fasta egen­dom eller det samfärdsels-​​ eller det flott­nings­in­tresse, för vars räk­ning före­ta­get skall äga rum, hör till det ena eller det andra riket. art. 5. yid bedö­mande huruvida ett före­tag må verk­stäl­las skall hän­syn tagas till dess verk­ningar inom båda rikena. som nytta av före­ta­get anses dock i all­ män­het alle­nast nyt­tan för det ström­fall eller den fasta egen­dom eller det samfärdsels-​​ eller det flott­nings­in­tresse, för vars räk­ning före­ta­get skall äga rum. ersätt­ning. art. 6. vad angår ersätt­ning för skada och olä­gen­het till följd av ett före­tag gäl­ler lagen i det rike, där ska­dan eller olä­gen­he­ten upp­står. i fräga^ om åtgärd j ^ i _^t ______ __ _ 1 a-m r\l l/-w«till före­byg­gande eller mins­kande av skada eller olä­gen­het gäl­ler lagen i det -w^ oo -​-​----------rike, där åtgär­den skall vid­ta­gas. ti dshe­gränsni ng . art. 7. till­stånd till ett före­tag må med­de­las för bestämd tid. 1. avgif­ter och fon­der. art. 8. vad lagen i det rike, där före­ta­get skall verk­stäl­las, inne­hål­ler i fråga om skyl­dig­het att gälda avgit­ter eller ned­sätta fon­der, må, med iakt­ta­gande av bestäm­mel­serna här nedan, tilläm­pas jäm­väl ä ström­fall och annan last egen­dom i det andra riket, för vil­kas räk­ning före­ta­get äger rum. till lönd, som här avses, hän­fö­res jäm­väl gott­gö­relse för rådig­he­ten över sjö, som ej i sin hel­het är under­kas­tad ägan­de­rätt. 2. avgif­ter och fon­der, som avses i mom. 1, utgå till det rike, där före ­ taget skall verk­stäl­las, och fast­stäl­las med hän­syn till intres­sen inom detta rike. aro avgif­ter och fon­der bero­ende av kraftök­ning­ens stor­lek, läg­ces tui grund den kraftök­ning, som vin­nes genom före­ta­get, oav­sett huru stor oei därav utta­ges. 3. har avgift bestämts att utgå årli­gen, skall den erläg­gas från och met kalen­derå­ret efter det, då före­ta­get enligt av veder­bö­rande myn­dig­het därom med­de­lad bestäm­melse skall hava full­bor­dats. 4. utö­ver vad som föl­jer av bestäm­mel­serna i denna arti­kel ma ej sk) dig­het åläg­gas ägare av ström­fall eller annan fast egen­dom i ett­dera rike att gälda avgif­ter eller ned­sätta fon­der till det andra riket. kraftö­ver­fö­ring. ■^tt. 9. , ej må skyl­dig­het åläg­gas att från ström­fall i ett­dera riket till­han­dalm kraft såsom ersätt­ning för skada eller olä­gen­het eller eljest för till­go­do­seeu av intres­sen inom det andra riket. d s ö f i at d a av e si ni so st m av ta an mi he fas nil f0| sö] mi ni: ve de ¬ om ler ars iiu 11- ler all ler ird let de ist d. i •e- ta ill el •i' 1929. nr 404. — jdélah­tig­liet. 1023 . art. 10. äel i ett före­tag ka\ fö s' säj­cer­ji­ets stäl­lande. art. 11.£ä ä,-y-".; ‘ä £;arr ä.-*? s sam­tycke av det andra riket. art. 12. 1. till­stånd till ett före­tag* må icke med­de­las av det ena riket utan att det av'^ulnn läm­nat sitt sam­tycke om före­ta­get kan anta­gas med­föra olä­gen­het ett vat­ten­drags begag­nande såsom far­led euer llott­led eller foror­saka hin­der för fis­kens gång till skada för fis­ket inom sist­nämnda rike eller om före­ta­get kan anta­gas där vålla bety­dande rubb ­ ningar 1 vat­ten­tör­liål­lan­dena inom ett större område. 2. kan före­ta­get icke anta­gas inom det andra riket äga sådana verk­ninc­rar som i mom. 1 sägs, kan detta rike icke mot­sätta sig att före­tac^et må verk ­ stäl­las. ° art. 13. erfordras sam­tycke av det andra riket, skall frå­gan bedö­mas i över­ens­stäm ­ melse med de grun­der, som beträf­fande anlägg­ningar, arbe­ten eller åtgär­derav mot­sva­rande beskaf­fen­het ^----- .• -m... j . .i ..i • tagande av bestäm­mel­serna andra vill­kor än som angå _____ __________ ao- —» ___ mins­kande av skada och olä­gen­het för all­männa intres­sen. )m beträf­fande anlägg­ningar, het gälla enligt lagen i detta rike, dock med iakt- aa i art. 4 och 5. ej må för sam­tycke upp­stäl­las :gå före­ta­gets plan­lägg­ning eller före­byg­gande eller för­fa­ran­det, ansöl­cans ingi­vande. art. 14. 1. ansö­kan om till­stånd till ett före­tag ingi­ves till veder­bö­rande myn­dig ­ het i det rike, där före­ta­get skall verk­stäl­las. där­est det ström­fall eller den fasta egen­dom eller det sam­färdsels eller det flott­nings­in­tresse, för vars räk ­ ning företao-​​et skall äga rum, hör till det andra riket, skall yid ansök­ningen fogas det­tet rikes för­kla­ring, att frän dess sida intet är att invända mot an ­ sök­ning­ens upp­ta­gande till behand­ling. , , , .2. ansök­ningen skall vara åtföljd av de rit­ningar och beskriv­ningar samt inne­hålla de upp­lys­ningar, som erfordras för bedö­mande av före­ta­gets verk ­ ningar inom båda rikena. . , , i i n3 då ansö­kan inkom­mit till myn­dig­he­ten det rike, där före­ta­get skall "v^erk­stäl­las, skall ett exem­plar av ansök­ningen jämte bila­gor över­läm­nas till det andra riket. fi •y 1^ i • g ¬ 1024 _ 1929. nr 404. undeirät­tel­ser. art. 15. vad lagen i det rike, där före­ta­get skall verk­stäl­las, före­skri­ver om ansök ning­ens kun­gö­rande samt om med­de­lan­den och inhäm­tande av ytt­ran­den ' anled­ning av ansök­ningen skall icke gälla inom det andra riket. inbyg­garn ^ i detta skola dock på sätt veder­bö­rande myn­dig'het i samma rike anser lämn^ ligt och genom dess försorg under­rät­tas om ansök­ningen och dess hehand­lin^' för detta ända­mål skola erfor­der­liga upp­lys­ningar därom till­stäl­las denim myn­dig­het av veder­bö­rande myn­dig­het i först­nämnda rike. inhäm­tande av upp­lys­ningar. art. 10. vart­dera riket må från veder­bö­rande myn­dig­het i det andra riket inhämta de upp­lys­ningar, som erfordras för bedö­mande av före­ta­gets verk­ningar inom detta rike. ko mmis­sio nsh eh and­ling . art. 17. vart­dera riket må för sakens behand­ling påkalla till­sät­tande av en kom ­ mis­sion, bestå­ende av två, fyra eller sex med­lem­mar, varav halva anta­let utses av vart­dera riket. art. 18. 1. ivom­mis­sio­nen har att utreda de frå­gor, som äro av intresse för båda rikena, och kan för detta ända­mål till­kalla sak­kun­nigt biträde. den fast­stäl­ler själv sin för­hand­lings­ord­ning. 2, de, vill­ras rätt berö­res av töre­ta­get, skola efter lämp­ligt kun­gö­rel­se­för­ farande er halla till­fälle att inför kom­mis­sio­nen bevaka sina intres­sen. . ^ art­dera riket bestäm­mer och utbe­ta­lar arvode till de med­lem­mar av ’omi­nis­sio­nen, som av riket utsetts. kom­mis­sio­nens övriga utgif­ter gäl­das för­skju­tas av det rike, som påkal­lat kom­mis­sio­nens till- art. 19. luas med minsta skada ooh olä­gen­het, sä ock vilka åtgär­der kunna anses ggande eiler mid­s­kande av skada eller olä­gen­het lör all* i 1 och _ .. a) huru ____ vin­nas med minsta r; av nöden till före­byg männa intres­sen, ^ fram­släpp­ldfav^tten! angå­ende hus­håll­ningen med och stäm­mel­serna art^^j* erläg­gas och fon­der ned­sät­tas enligt be- del­ta­gande i före­ta­get för full­gö­rande av de vill­kor som fast­ställaf) kula fölta 'rdla, .y.^^ken tid före­ta­get bör vara pabör­jat och slutfprtg) for vil­ken tid till­stån­det bör vara gäl­lande, b ö s 0 d k fö er a i sk ti de in ni so de til rö ers de me ,s för het 1 ¬ ik- 1 la p- §:•la ta im n- .et la it- ir- iv as il­ la 21,a: lå es 11- 'r — 1929. nr 404. — ‘ - lore­ta­get, s„„ 9.. t)å. lrotntniqc3i/\v\ döuoi ^ '-ö- “5 <tru av mtresse för evi­läm­nas s“ mdt rllsl^^yårt­delf liktfmf flä ntlå­tande tff­läggs­för­klatm­gar, vilka lika­le­des till­stäl­las båd?riken°r “ "“ '’“ ®“ pröv­nings­myn­dig­het. art. 20. jfä­iot sm“bmd噄rs: 7göres av konungen. erfordras sam­tycke oeh hsf fl'' jilj­ko­ren d&rftr av. fkllda vill­kor, kin jäm­väl i det “ 2 dar tari “ ?ppst­tlte sär- om före­ta­gets tiu&tlig­bet och viu­ko­ren ’där­för avgö­ras iv klnnngs ' erä, för så till­stån­dets inne­håll. art. 21. med­de­las av veder­bö­rande myn­dig­bet i det rike . j,, aiu. j. buiscd­naec skaii tii­i­ika inta­sa­serin­ran ddrom, att det icke är gäl­lande i det andra riket med mindre sökan­den av veder­bö­rande myn­dig­het i detta rike inhäm­tat sådan för­kla­ring, som avses i o-tu. uyf. 2. då slut­ligt beslut med­de­lats av det rike, där före­ta­get skall äga skall avskrift därav över­sän­das till det andra riket sam­ti­digt med att be till­stäl­les sökan­den. rum, eslu­tet till­stån­dets rätts­verl­can i det andra rihet. art. 22. 1. dä till­stånd till ett före­tag med­de­lats oeh vun­nit laga kraft, har sökan­ den att inom 180 dagar där­ef­ter hos veder­bö­rande myn­dig­het i det andra riket inhämta denna myn­dig­hets för­kla­ring, att till­stån­det till­kom­mit i den ord- ding, som är före­skri­ven i denna kon­ven­tion. sökes ej för­kla­ring inom tid, som nu sagts, må före­ta­get ej verk­stäl­las utan att nytt till­stånd med­de­las. 2. där­est det ström­fall eller den fasta egen­dom eller det samfärdsels-​​ eller det flott­nint>-​sin­tresse, för vars räk­ning till­stånd till före­ta­get med­de­lats, hör till det andra riket, må för­kla­ring icke läm­nas med mindre beslut med­de­lats rörande vad enligt art. 3 mom. 2 må bliva före­skri­vet. 3. har sådan för­kla­ring läm­nats, ålig­ger envar inom samma rike att mot ersätt­ning avstå den fasta egen­dom, som erfordras, samt tåla det inträng och den skada eller olä­gen­het, som väl­las genom före­ta­get, allt i överensstäm-​​ melse med lagen i detta rike. avgift för ansöl­cans heli­and­ling. art. 23. v/ t* l ii ¬ >•. 1026 — 1929. nr 404, — till­syn ooh. under­håll. art. 24. 1, beträf­fande till­syn å ett före­tag ocli under­hål­let därav gäl­ler lac det rike, där före­ta­gei; verk­ställts, dock skall i fråga om åtgär­der inom dej andra riket till före­byg­gande eller mins­kande av skada eller olä­gen­het lap-p? i detta rike äga tillämp­ning. båda rike­nas inbyg­gare skola äga samma ätt att till­va­ra­taga sina intres­sen. 2. vad angår ersätt­ning för skada och olä­gen­het, som vål­las genom bristand under­håll, gäl­ler lagen i det rike, där ska­dan eller olä­gen­he­ten upp­står. ^ o. rörande hus­håll­ningen med och fram­släp­pande av vat­ten skall vad i denna arti­kel stad­gas med avse­ende å till­syn och under­håll äga mot­sva­rande tillämp­ning. ned­läg­gande. art. 25. 1. beträf­fande ned­läg­gande av ett före­tag gäl­ler lagen i det rike, där före ­ taget verk­ställts. båda rike­nas inbyg­gare skola äga samma rätt att till­vara ­ taga sina intres­sen. här­vid skola bestäm­mel­serna i art. 15 och 16 äga mot ­ sva­rande tillämp­ning. 2. vad angår skada och olä­gen­het, som vål­las genom ett före­tags ned­läg ­ gande, skola bestäm­mel­serna i art. 6 äga mot­sva­rande tillämpning-​​ sam­färd­sel och flott­ning. art. 26. med avse­ende å öpp­nande, bibe­hål­lande eller begag­nande av far­led eller flott­led i vat­ten­drag, varom i art. 1 mom. 2 sägs, skola vart­dera rikets inbyg-​​ gaxe i det andra riket åtnjuta samma rät­tig­he­ter ocb vara under­kas­tade sam- föh­lik­tel­ser som detta rikes egna inbyg­gare. vart­dera riket må dock rned­dela sär­skilda före­skrif­ter om skyl­dig­het för inbyg­gare i det andra riket att ställa säker­het för de för­plik­tel­ser, som åligga dem såsom flot­tande. sär­skilda bestäm­mel­ser. xln­dersöl­c­ning­sar­le­ten. art. 27. tids­fris­ter. _ art. 28. tids­frist eller full­gö­ras inom be.stämd den tidnnntt före­tag med­de­lats, skall fris­ten räk­nas fran­hen tid­punkt, da sadan för­kla­ring, som ^vses i art. 22, utfär­dats. omhud. art. 29., ärr. z». i det ™ fsre­tag kan veder­bö­rande myn­dig­ketri­kena, dar ban icke bar hem­vist, före­läg­gas att utse ett av denna jn h m n rim s fö fö oi n ri do h g'ut til la i. n rä be sl li rä ka di ( pr- be ino nin för ko i ¬ — 1929. nr 404. — intt .e 1 .e 1-t- y.3 ir f. i k it t- a 1027myndighet god­känt omhud, som är bosatt innm i. hans väg­nar svara vid dom­sto­lar t)ch hos it ^med­de­lan­den 1 tvis­ter och andra ange­lä­gen­he­ter som samt mot­ta­gai namn och adress skola anmä­las ls ved­srnl^^ ombuds­set rike för att kun­gö­ras för all­män­he­ten la^taf­feh? ^ sist­nämnda in må denna myn­dig­het utse ombud vad sålunda är före­skri­vet, ,wa be:äs “er”af iigi sä tiä' f för­e­ning. yerjc­stäl­lig­het. art. 30. euer laga­kraft­vun­net utlå­tande i ett­dera riket an ­gående ett före­tag eller angå­ende sam­färd­sel eller flott­ning, som avses i denna kon­ven­tion, skall, såtramt domen eller utlå­tan­det kan verk­stäl­las i detta riket°^^ avser annat än straff, på begä­ran ome­del­bart verk­stäl­las i det andra 2. hade den för­plik­tade ieke med­bor­gar­skap eller hem­vist i det rike där domen eller utlå­tan­det med­de­lats, kan verk­stäl­lig­het ej påfordras, med mindre han inställt sig i rät­te­gången eller ock stäm­ningen i behö­rig tid lag­li­gen del ­ givits antingen honom per­son­li­gen eller hans enligt bestäm­mel­serna i“art. 29 utsedda ombud. _ 3. vad i mom. 1 stad­gas om dom eller utlå­tande skall äga mot­sva­rande tillämp­ning i fråga om annat beslut eller ford­ran i ett­dera riket, som enligt lagen i detta rike må verk­stäl­las eller utsö­kas såsom laga­kraft­vun­nen dom. 4. fram­ställ­ning om erhål­lande av verk­stäl­lig­het göres och mot­ta­ges i horge av veder­bö­rande depar­te­ment samt i sve­rige av utri­kes­de­par­te­men­tets rätts­av­del­ning eller veder­bö­rande länsst^-​relse. a^id fram­ställ­ningen skall fogas bevis av den myn­dig­het, som gör fram­ställ­ningen, att domen, ntlä­tan­det, be ­ slu­tet eller ford­ringen upp­fyl­ler de här ovan stad­gade vill­kor för verk­stäl ­ lig­het.5. verk­stäl­lig­he­ten sker i vart­dera riket enligt där gäl­lande lag. för­måns ­ rätt, som enligt ett­dera rikets lag är tillagd ford­ran pä avgif­ter eller fon­der, kan dock icke göras gäl­lande. belopp, sorn infl^'-ter, över­sän­des till den myn­ dig­het, som gjort fram­ställ­ningen.(). kost­nads­er­sätt­ning, som ålagts den för­plik­tade i anled­ning av frå­gans pröv­ning, kan indri­vas enligt reg­lerna i denna arti­kel. före­tag utan iiust­dnä. art. 31. har ett före­tag verk­ställts utan till­stånd, skola i fråga om före­ta­gets lag­lig ­ het båda rike­nas inbyg­gare äga samma rätt att till­va­ra­taga sina intres­sen. sam­man­slut­ningar. art. 32. kom­mun). 'i) u ■j- ¬ i 1028 — 1929. nr 404 ocli 405. — stats­fö­re­tag. art. 33. skall ett­dera riket för egen räk­ning verk­ställa ett före­tag, må den i kon ven­tio­nen stad­gade ord­ningen för frå­gans behand­ling jäm­kas.» denna kon­ven­tio­nen i lag trä­der i kraft den dag konungen bestäm­mer och gäl­ler sa lör, ionen bibe­håuer gil­tig­het. med avse­ende å anlägg­ning, arbete eller åtgärd, som utförts eller påbö­ri­ats re nämnda dag eller verk­stäl­les där­ef­ter med stöd av tidi­gare med­de­lat till­före _ _ ____ _ stånd, skola äldre bestäm­mel­ser fort­fa­rande gälla. kon­ven­tio­nens bestämmd-​​ ser i artik­larna 24 och 25 skola dock äga tillämp­ning jäm­väl å sådana före ­ tag. _det alla som veder­bör hava sig hör­sam­li­gen att efter­ratta. till jdter­mera visso hava vi detta med egen hand under­skri­vit och med vårt kungl. sigill bekräfta låtit. stock­holms slott den 20 decem­ber 1929. (justi­tie­de­par­te­men­tet.) gustaf. (l. s.) g eorg biss­mare . nr 405. l a g med tissa före­skrif­ter angå­ende tillämp­ningen liiir i riket av svensk-​​ norska vat­ten­rättskon­ven­tio­nen av den 11 maj 1929; given stock­holms slott den 20 decem­ber 1929- vi gdst.^ med guds nåde, sve­ri­ges, götes och ven­des konung, gora veter­hgt; att vi, med riks­da­gen” fun­nit gott för­ordna, att vid till- arnp­ning har i riket av den mel­lan sve­rige och norge den 11 mai 1929 av- rörande vat­ten­rät­ten (svensk-​​norskvat­ten­ratt­skon­veu­tion) föl­jande skall iakt­ta­gas: före­tag, varom ansö­kan göres här i riket. 1 §■^ mål som jäm­likt kon­ven­tio­nen anhäng­ig­gö­res vid vat­ten­dom­stol, fin­nes^ fös­ri­vet^ exem­plar utö­ver det antal, som för varje sär­skilt fall eljest enligt art. 14 av kon­ven­tio­nen ansö­kan skall vara åtföljd av avvk/., ^0^°" där avses, sadan för­kla­ring ej bilagd ansök­ningen, skall den w in för­ord­nande a% för­rätta in gsman till syne­för­rätt: må i fall, som nu nämnts, för­ord­nande ej icke äea tör­kla­ring före­lig­ger. vad nu sagts skall dock s 1 1 traga om ansökau av norska sta­ten. vä7 i vå stad­gas om ansö­kans inne­håll skall äga tillämp­ning jkm* om före­ta­gets verk­ningar i norge; dock erfordras ej upp­gift å där riks­da­gens skri­velse 1929; 249. ire­lä­i­fitts verk kom v att utri icke fel s ger ntri gift näm “f, fatt att ställ nin h sida skal nen. h eller män d- kom ning den nnn tenr ’ iaktt ä och lage den föret sttid s intre h egen pröv från skall ‘ 265 ¬