Lag (1988:1473) om under­sök­ning beträf­fande vissa smitt­samma sjuk­do­mar i brott­mål

1 §   Den som skä­li­gen kan miss­tän­kas för ett sex­u­al­brott, vari­ge­nom hivin­fek­tion eller annan all­var­lig blod­smitta har kun­nat över­fö­ras till mål­sä­gan­den, skall under­sö­kas med avse­ende på sådan infek­tion, om mål­sä­gan­den begär det.

Under­sök­ning enligt första styc­ket skall på mål­sä­gan­dens begä­ran ske även i fråga om den som är skä­li­gen miss­tänkt för något annat brott, om det på grund av sär­skilda omstän­dig­he­ter kan befa­ras att hivin­fek­tion eller annan all­var­lig blod­smitta har kun­nat över­fö­ras till mål­sä­gan­den genom brot­tet.
Lag (2004:179).

2 §   I fråga om för­fa­ran­det vid beslut om under­sök­ning samt om utfö­ran­det av under­sök­ningen gäl­ler bestäm­mel­serna i rät­te­gångs­bal­ken om kropps­be­sikt­ning. Beslut om under­sök­ning skall dock fat­tas av åkla­ga­ren eller rät­ten.

Mål­sä­gan­den och åkla­ga­ren skall under­rät­tas om resul­ta­tet av under­sök­ningen.

3 §   Sta­ten skall svara för kost­na­derna för under­sök­ningen.