SFS 2011:1177 Lag om änd­ring i lagen (2003:1156) om över­läm­nande från Sve­rige enligt en euro­pe­isk arre­ste­rings­or­der

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

1 svensk för­fatt­nings­sam­ling lag om änd­ring i lagen (2003:1156) om över­läm­nande från sve­rige enligt en euro­pe­isk arre­ste­rings­or­der; utfär­dad den 24 novem­ber 2011. enligt riks­da­gens beslut 1 före­skrivs att 2 kap. 5 §, 4 kap. 4 och 5 §§, 5 kap. 2–4 och 9 §§, 6 kap. 8 och 9 §§ samt 8 kap. 2 § lagen (2003:1156) om över­läm­nande från sve­rige enligt en euro­pe­isk arre­ste­rings­or­der ska ha föl- jande lydelse. 2 kap. 5§ 2 över­läm­nande för viss gär­ning får inte bevil­jas om 1. gär­ningen omfat­tas av nåd eller ett annat beslut enligt 12 kap. 9 § reger-​​ ings­for­men, 2. det enligt 20 kap. 7 § rät­te­gångs­bal­ken eller mot­sva­rande bestäm­melse i annan lag har med­de­lats beslut att inte åtala för gär­ningen, 3. gär­ningen har prö­vats genom laga­kraft­vun­nen dom i en med­lems­stat i euro­pe­iska uni­o­nen, island eller norge och, vid fäl­lande dom, påfölj­den har avtjä­nats eller är under verk­stäl­lig­het eller inte längre kan verk­stäl­las enligt lag­stift­ningen i doms­lan­det, 4. gär­ningen har prö­vats genom laga­kraft­vun­nen dom i en annan stat än som anges i 3 och om detta enligt 10 § tredje eller fjärde styc­ket lagen (1957:668) om utläm­ning för brott hade utgjort ett hin­der mot utläm­ning av den efter­sökte, 5. för­un­der­sök­ning har inletts eller åtal väckts i sve­rige för gär­ningen och för­un­der­sök­nings­le­da­ren eller, när åtal har väckts, hand­läg­gande åkla­gare i det ären­det mot­sät­ter sig att lag­fö­ringen sker i den utfär­dande medlems-​​ sta­ten, 6. påföljd för gär­ningen har bort­fal­lit på grund av pre­skrip­tion eller inte längre kan dömas ut enligt svensk lag och gär­ningen helt eller del­vis har ägt rum i sve­rige eller den efter­sökte är svensk med­bor­gare, eller 7. gär­ningen helt eller del­vis har ägt rum i sve­rige och inte mot­sva­rar brott enligt svensk lag. 1 prop. 2010/11:158, bet. 2011/12:juu5, rskr. 2011/12:21. 2 senaste lydelse 2010:1433. sfs 2011:1177 utkom från tryc­ket den 6 decem­ber 2011 2 sfs 2011:1177 4 kap. 4§ en arre­ste­rings­or­der utfär­dad av en annan nor­disk stat ska, om den efter­sökte befin­ner sig i sve­rige, betrak­tas som en nor­disk arre­ste­rings­or­der. 5§ åkla­ga­ren ska anhålla den efter­sökte om det inte sak­nas risk för att denne avvi­ker eller på annat sätt undand­rar sig ett över­läm­nande. ett anhål-​​ lande ska även ske om det finns risk för att den efter­sökte, genom att undan-​​ röja bevis eller på något annat sätt, för­svå­rar utred­ningen av en gär­ning som omfat­tas av arre­ste­rings­or­dern. ett anhål­lande enligt första styc­ket får inte ske om det kan antas att förut-​​ sätt­ningar för ett över­läm­nande sak­nas. den som inte har fyllt arton år får anhål­las endast om det finns syn­ner­liga skäl. om det finns skäl för anhål­lande enligt första–tredje styc­kena men det är till­räck­ligt att den efter­sökte med­de­las ett rese­för­bud eller att det före­skrivs en anmäl­nings­skyl­dig­het, ska en sådan åtgärd beslu­tas i stäl­let för anhål-​​ lande. i fall som avses i 24 kap. 4 § rät­te­gångs­bal­ken ska över­vak­ning ersät-​​ ta ett anhål­lande. om det finns skäl för anhål­lande enligt första–tredje styc­kena får en polis-​​ man eller en tjäns­te­man vid tull­ver­ket eller kust­be­vak­ningen i bråds­kande fall även utan ett anhåll­nings­be­slut gripa den efter­sökte. 5 kap. 2§ vid rät­tens hand­lägg­ning tilläm­pas reg­lerna om dom­stols handlägg-​​ ning i brott­mål, om inte annat sägs i denna lag. hand­lägg­ningen ska ske med skynd­sam­het. tings­rät­ten ska för pröv­ningen av frå­gan om över­läm­nande hålla en för- hand­ling. en för­hand­ling behö­ver dock inte hål­las om det är uppen­bart att över­läm­nande inte ska bevil­jas, om den efter­sökte sam­tyc­ker till överläm-​​ nande eller om han eller hon begär att ären­det avgörs på hand­ling­arna. till för­hand­lingen ska åkla­ga­ren och den efter­sökte kal­las. är den efter-​​ sökte anhål­len eller häk­tad ska han eller hon instäl­las. 3§ tings­rät­ten ska med­dela beslut i fråga om över­läm­nande senast tret­tio dagar efter det att den efter­sökte har gri­pits eller, när något gri­pande i ären- det inte har skett, senast tret­tio dagar efter det att den efter­sökte har underrät-​​ tats om inne­hål­let i arre­ste­rings­or­dern. sam­tyc­ker den efter­sökte till ett över­läm­nande, ska beslu­tet med­de­las senast tio dagar efter det att sam­tyc­ket har avgetts. tings­rät­ten får, om det finns sär­skilda skäl, med­dela sitt beslut senare än vad som sägs i första eller andra styc­ket. 4§ om två eller flera med­lems­sta­ter har utfär­dat arre­ste­rings­or­der eller en eller flera av dessa sta­ter har utfär­dat arre­ste­rings­or­der samt en eller flera nor­diska sta­ter har utfär­dat nor­disk arre­ste­rings­or­der beträf­fande samma per- son, ska ären­dena prö­vas i ett sam­man­hang vid den tings­rätt som ska hand- lägga det först inkomna ären­det. 3 sfs 2011:1177inkommer en ny arre­ste­rings­or­der efter rät­tens beslut om över­läm­nande men innan beslu­tet har vun­nit laga kraft, får hov­rät­ten eller, om ären­det över­kla­gats dit, högsta dom­sto­len på yrkande av åkla­ga­ren besluta att tings-​​ rät­ten ska pröva ären­dena i ett sam­man­hang. pröv­ningen av vil­ken av flera arre­ste­rings­or­der som ska bevil­jas ska ske med sär­skild hän­syn till gär­ning­ar­nas beskaf­fen­het och plat­sen där de ägt rum, de tid­punk­ter då varje arre­ste­rings­or­der utfär­da­des samt om de avser lag­fö­ring eller verk­stäl­lig­het av en fri­hets­be­rö­vande påföljd. 9§ ett beslut att inte bevilja över­läm­nande i fall som avses i 2 kap. 6 § får inte över­kla­gas. har den efter­sökte sam­tyckt till över­läm­nande enligt 4 kap. 9 § får beslu­tet om över­läm­nande inte över­kla­gas. för att hov­rät­ten ska pröva tings­rät­tens beslut krävs pröv­nings­till­stånd, om beslu­tet inne­bär att ären­det avgörs eller utgör ett sådant beslut som får över­kla­gas endast i sam­band med över­kla­gande av ett slut­ligt beslut. 6 kap. 8§ om över­läm­nande har bevil­jats enligt denna lag och en rätts­lig myn- dig­het i den med­lems­stat dit över­läm­nande har skett gör en fram­ställ­ning till åkla­ga­ren om till­stånd 1. att lag­föra eller straffa den som har över­läm­nats även för gär­ningar som inte omfat­ta­des av över­läm­nan­det, eller 2. att till en annan med­lems­stat i euro­pe­iska uni­o­nen, island eller norge över­lämna den som har över­läm­nats från sve­rige, prö­vas ären­det med tillämp­ning av 2–5 kap. behö­rig tings­rätt är den som prö­vade frå­gan om över­läm­nande. vad som i 2–5 kap. sägs om tvångs­me­del och fris­ter ska inte tilläm­pas i de fall som avses i första styc­ket. offent­lig för­sva­rare ska för­ord­nas för den som har över­läm­nats. den som har över­läm­nats ska ges till­fälle att yttra sig över fram­ställ­ningen. tings­rät­ten prö­var om det finns skäl att hålla en munt- lig för­hand­ling. 9§ en fram­ställ­ning om rätt att till en stat utan­för euro­pe­iska uni­o­nen, island eller norge utlämna den som tidi­gare har över­läm­nats från sve­rige till en med­lems­stat i euro­pe­iska uni­o­nen prö­vas av rege­ringen med tillämp­ning av 24 § lagen (1957:668) om utläm­ning för brott. 8 kap. 2§ 3 begärs till­stånd till trans­port genom sve­rige av någon som överläm-​​ nas på grund av en arre­ste­rings­or­der eller som utläm­nas till en annan med- lems­stat i euro­pe­iska uni­o­nen, island eller norge ska rikspo­lis­sty­rel­sen bevilja sådant till­stånd och ange under vilka vill­kor trans­por­ten får ske. har till­stånd med­de­lats enligt första styc­ket får polis­myn­dig­he­ten, om det är nöd­vän­digt för att trans­por­ten ska kunna genom­fö­ras, omhän­derta och ta i för­var den som över­läm­nas eller utläm­nas, dock längst under fyr­tio­åtta tim- mar. 3 senaste lydelse 2005:502. 4 sfs 2011:1177 kar­nov group swe­den ab, tel. 08-​587 671 00 edita västra aros, väs­terås 2011 om en opla­ne­rad mel­lan­land­ning sker i sve­rige, får polis­myn­dig­he­ten, om det är nöd­vän­digt för att trans­por­ten ska kunna genom­fö­ras, omhän­derta och ta i för­var den som över­läm­nas eller utläm­nas, dock längst till dess en begä­ran om till­stånd till trans­port har prö­vats. om till­stånd till trans­port inte begärs inom nit­tio­sex tim­mar från land­ningen, ska per­so­nen ome­del­bart fri­ges. om till­stånd med­de­las, gäl­ler där­ef­ter bestäm­mel­serna i andra styc­ket. tids­fris­ten ska räk­nas från det att till­stånd med­de­lats. 1. denna lag trä­der i kraft den dag rege­ringen bestäm­mer. de nya bestäm-​​ mel­serna får sät­tas i kraft vid olika tid­punk­ter. 2. äldre bestäm­mel­ser gäl­ler för ären­den som har inletts före ikraftträdan-​​ det. på rege­ring­ens väg­nar bea­trice ask ulf wal­lent­heim (justi­tie­de­par­te­men­tet)