SFS 2009:1429 Lag om änd­ring i lagen (1972:260) om inter­na­tio­nellt sam­ar­bete rörande straff­verk­stäl­lig­het av brott­måls­dom

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

svensk för­fatt­nings­sam­ling sfs 2009:1429 lag om änd­ring i lagen (1972:260) om inter­na­tio­nellt sam­ar­bete rörande straff­verk­stäl­lig­het av brott­måls­dom; utfär­dad den 3 decem­ber 2009. enligt riks­da­gens beslut1 före­skrivs att 1, 12 och 16 §§ lagen (1972:260) om inter­na­tio­nellt sam­ar­bete rörande verk­stäl­lig­het av brott­måls­dom ska ha föl­jande lydelse. 1 § i den mån det påkal­las av över­ens­kom­melse som sve­rige ingått med främ­mande stat får rege­ringen för­ordna, att fri­hets­be­rö­vande påföljd, böter eller för­ver­kande som i den främ­mande sta­ten ådömts eller beslu­tats efter rät­te­gång i brott­mål, eller böter eller för­ver­kande som i den sta­ten ålagts eller beslu­tats av annan myn­dig­het än dom­stol, får verk­stäl­las i sve­rige enligt denna lag. i sam­band med för­ord­nande enligt första styc­ket får rege­ringen, i den mån det påkal­las eller eljest för­an­leds av över­ens­kom­mel­sen, för­ordna att verk­stäl­lig­het av fri­hets­be­rö­vande påföljd, böter eller för­ver­kande, som ådömts eller beslu­tats genom dom med­de­lad av svensk dom­stol eller ålagts någon av annan svensk myn­dig­het genom god­känt straf­fö­re­läg­gande eller god­känt före­läg­gande av ord­nings­bot, får anför­tros åt myn­dig­het i den främ­mande sta­ten. vad som har sagts nu gäl­ler dock inte verk­stäl­lig­het av något annat beslut om över­läm­nande till sär­skild vård än över­läm­nande till rätts­psy­ki­a­trisk vård. i lagen (2009:1427) om erkän­nande och verk­stäl­lig­het av bötes­straff inom euro­pe­iska uni­o­nen finns bestäm­mel­ser om verk­stäl­lig­het av bötes­straff i vissa fall. 12 § har fri­hets­be­rö­vande påföljd ådömts genom den utländska domen, får rät­ten inte bestämma sträng­are påföljd än i denna dom. detta gäl­ler även om den ådömda påfölj­den är lind­ri­gare än den lind­ri­gaste påföljd som enligt svensk lag kan följa på brot­tet eller brot­ten. är påfölj­den böter, bestäm­mer rät­ten, med tillämp­ning av den väx­el­kurs som gäl­ler vid tiden för beslu­tet, ett bötes­be­lopp som i svenska kro­nor mot­sva­rar belop­pet av böterna. är i svensk lag för mot­sva­rande brott före­skri­vet pen­ning­bö­ter, får dock inte bestäm­mas ett högre bötes­be­lopp än fyra­tu­sen eller, om påfölj­den avser flera brott, tio­tu­sen kro­nor. är i svensk lag inte före­skri­vet svå­rare straff än böter, får inte bestäm­mas ett högre bötes­be­lopp än 1 utkom från tryc­ket den 14 decem­ber 2009 prop. 2008/09:218, bet. 2009/10:juu3, rskr. 2009/10:33. 1 sfs 2009:1429 ett­hund­ra­fem­ti­o­tu­sen, eller, om påfölj­den avser flera brott, två­hund­ra­tu­sen kro­nor. 16 § avser fram­ställ­ningen endast verk­stäl­lig­het av böter eller för­ver­kande, får riks­å­kla­ga­ren, i stäl­let för att ansöka hos rät­ten enligt 9 § första styc­ket, själv pröva fram­ställ­ningen och utfärda straf­fö­re­läg­gande för det brott som påfölj­den avser. i fråga om ett straf­fö­re­läg­gande som utfär­das med stöd av första styc­ket gäl­ler 48 kap. rät­te­gångs­bal­ken i tillämp­liga delar. bestäm­mel­serna i 10 och 11 §§, 12 § andra styc­ket samt 13–15 §§ denna lag ska också tilläm­pas. god­känns inte straf­fö­re­läg­gande som utfär­dats enligt första styc­ket, ansö­ker riks­å­kla­ga­ren enligt 9 § första styc­ket. denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2010. på rege­ring­ens väg­nar bea­trice ask ulf wal­lent­heim (justi­tie­de­par­te­men­tet) 2 thom­son reu­ters pro­fes­sio­nal ab, tel. 08-​587 671 00 edita västra aros, väs­terås 2009