SFS 1988:1472

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

sfs 1988:1472 smitt­skydds­lag; utkom från tr>ckct * den 23 decem­ber 1988 utfär­dad den 15 decem­ber 1988. enligt riks­da­gens beslut' före­skrivs föl­jande. inle­dande bestäm­mel­ser 1 § med smitt­skydd avses i denna lag verk­sam­het till skydd mot att smitt­samma sjuk­do­mar sprids bland m änni­skor. 2 § utö­ver före­skrif­terna i d enna lag gäl­ler om smitt­skydd vad som är före­skri­vet i annan för­fatt­ning. smitt­samma sjuk­do­mar 3 § smitt­samma sjuk­do­mar inde­las i sam­hälls­far­liga sjuk­do­mar och övri ga smut­samma sjuk­do­mar. de sam­hälls­far­liga sjuk­do­marna och vissa av de övriga smitt­samma sjuk­do­marna skall anmä­las enligt före­skrif­terna i denna lag. sådana sjuk domar benämns anmäl­nings­puk­tiga sjuk­do­mar. de sam­hälls­far­liga sjuk­do­marna och de övriga smitt­samma sjuk­do­mar som skall anmä­las anges i en bilag a till denna lag. 4 § om riks­da­gens beslut om änd­ring av bila­gan inte kan avvak­tas, far rege­ringen före­skriva att bestäm­mel­serna om sam­hälls­far­liga sjuk­do­mar skall tilläm­pas från den tid­punkt som rege­ringen bestäm­mer på en viss smitt­sam sjuk­dom som upp­trä­der eller inom kort kan upp­träda här i lan­det, om sjuk­do­men bedöms dels ha hög smitt­sam­het eller kunna få explo­siv utbred­ning, dels med­föra hög död­lig­het eller bestå­ende ska­dor bland de smit­tade. en sådan före­skrift får med­de­las endast om nämnda verk­ningar av sjuk­do­men inte var kända vid till­koms­ten av bila­gan. rege­ringen får före­skriva att en viss smitt­sam sjuk­dom som annars inte är anmäl­nings­plik­tig skall anmä­las enligt före­skrif­terna i denna lag. före­skrif­ter som med­de­las med stöd av första eller andra styc­ket skall sna­rast under­stäl­las riks­da­gens pröv­ning. all­männa bestäm­mel­ser om ansvar och ålig­gan­den 5 § varje lands­tings­kom­mun sva­rar för att behöv­liga smitt­skydds­åt­gär der vid­tas inom lands­tings­om­rå­det, i den mån annat inte föl­jer av 9-11 §§. vad som sä gs i denn a lag om l ands­tings­kom­mu­ner gäl­ler också kommu ner som inte ingår i en landst ings­kom­mun. 6 § i varje lands­tings­kom­mun skall det f innas en smitt­skyddslä­kare, som utses av hälso-​​ och sjuk­vårds­nämn­den. i frå­gor som inte gäl­ler smitt-​​ skyddslä­ka­rens myn­dig­hets­ut­öv­ning skall denne verka under hälso-​​ och sjuk­vårds­nämn­den. 3204 ' prop. ) 988/89: 5. sou9. rskr. 54. ¬ 7 § smi­it­skyddslä­ka­ren skall, utö­ver vad som är sär­skilt före­skri­vet i sfs 1988:1472 denna lag, 1. pla­nera, orga­ni­sera och leda smitt­skyd­det, 2. verka för sam­ord­ning och lik­for­mig­het av smitt­skyd­det, 3. verka för att före­byg­gande åtgär­der vid­tas, 4. fort­lö­pande följa smitt­skydds­lä­get i lands­tings­kom­mu­nen, 5. biträda miljö-​​ och häl­so­skydds­nämn­derna, läkare och andra som är verk­samma inom smitt­skyd­det i deras smitt­skydds­ar­bete, 6. under­visa berörd hälso-​​ och sjuk­vårds­per­so­nal samt häl­so­skydds­per sonal i smitt­skydds frå­gor, 7. lämna all­män­he­ten råd och upp­lys­ningar i smitt­sky dds­frå­gor, samt 8. även i övrigt v erka för ett effek­tivt smitt­skydd. 8 § smitt­skyddslä­ka­ren skall få upp­lys­ningar från och få del av upp­gif­ter i hand­lingar hos miljö-​​ och häl­so­skydds­nämn­der samt hos läkare och andra som är verk­samma inom hälso-​​ och sjuk­vår­den, om han i et t enskilt fall begär det och behö­ver det för att kunna full­göra sina upp­gif­ter enligt denna lag och före­skrif­ter som med­de­lats med stöd av la gen. 9 § miljö-​​ och häl­so­skydds­nämn­den i en kom­mun sva­rar för att smitt skydds­åt­gär­der vid­tas mot så dana djur, livs­me­del, vat­ten­täk­ter, avlopps vat­ten, ven­ti­la­tions­an­lägg­ningar och andra objekt som spri­der eller miss tänks sprida smitt­samma sjuk­do­mar. 10 § varje läkare skall i sin hälso-​​ och sjuk­vår­dande verk­sam­het vara upp­märk­sam på före­koms­ten av sam­hälls­far­liga och andra anmäl­nings­plik tiga sjuk­do­mar och vidta de åtgär­der som skä­li­gen kan krä­vas. om läka­ren har kom­pe­tens för upp­gif­ten och inte är för­hind­rad att utföra den, är läka­ren skyl­dig att under­söka den som har anled­ning anta att han har smit­tats av en sam­hälls­far­lig sjuk­dom samt att behandla den som för smitta av en sådan sjuk­dom. undersöknings-​​ och behand­lings­skyl­dig­he­ten gäl­ler dock inte en pri­vat verk­sam läkare som inte är anslu­ten till sjuk­för­säk­ring en enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring. 11 § en läkare som under­sö­ker eller behand­lar någon enligt denna lag benämns behand­lande läkare. om behand­lande läka­res ålig­gan­den enligt denna lag finns nä rmare före skrif­ter i 15-23, 25-27, 29, 32 och 36 §§. sam­ver­kan 12 § smitt­skyddslä­ka­ren och miljö-​​ och häl­so­skydds­nämn­derna skall sam­verka med varandra och med myn­dig­he­ter, behand­lande läkare och andra som bedri­ver verk­sam­het av bety­delse för smitt­skyd­det. sär­skilt skall miljö-​​ och häl­so­skydds­nämn­derna infor­mera smitt­skyddslä­ka­ren om iakt­ta­gel­ser som kan vara av bety­delse för hans verk­sam­het och sam­råda med honom om beslut och andra vik­ti­gare åtgär­der som berör smitt­skyd det. smitt­skyddslä­karna skall sam­ar­beta i smitt­sky dds­frå­gor och vid behov utbyta upp­gif­ter som är nöd­vän­diga för verk­sam­he­ten. 3205 ¬ sfs 1988:1472 skyl­dig­het att söka läkare och lämna upp­lys­ningar 13 § den som har anled­ning anta att han har smit­tats av en sam­hälls­far­lig sjuk­dom är skyl­dig att utan dröjs­mål söka läkare samt att låta läka­ren göra de under­sök­ningar och ta de prov som behövs för att fast­ställa om han har smit­tats av en sådan sjuk­dom. han är också skyl­dig att följa de förhåll-​​ nings­reg­ler som läka­ren har med­de­lat honom. bestäm­mel­serna i första styc­ket tilläm­pas också om en per­son som smit­tats av en sam­hälls­far­lig sjuk­dom upp­ger att han varit i ko ntakt med någon annan per­son på sådant sätt att smitta kun­nat över­fö­ras. 14 § den som har smit­tats av en sam­hälls­far­lig sjuk­dom skall lämna den behand­lande läka­ren upp­gift om den eller de per­so­ner som smit­tan kan ha kom­mit från och förts vidare till samt lämna upp­lys­ningar i övrigt om var­i­från smit­tan kan ha kom­mit och vart den kan ha förts vidare. läkar­un­der­sök­ning och för­håli­nings­reg­ler 15 § vid under­sök­ning som avses i 1 3 § skall den behand­lande läka­ren ta de prov som behövs för att fast­ställa om den under­sökte smit­tats av en sam­hälls­far­lig sjuk­dom. läka­ren skall infor­mera den under­sökte om den miss­tänkta sjuk­do­mens art och smitt­sam­het. 16 § den behand­lande läka­ren skall med­dela den som under­söks för en sam­hälls­far­lig sjuk­dom de för­håli­nings­reg­ler som behövs för att hindra smitt­sprid­ning. reg­lerna får avse den under­sök­tes kon­tak­ter med läka­ren, hygien, iso­le­ring i hem­met, arbete och skol­gång samt livs­fö­ring i övrigt. för­håll­nings­reg­lema skall tas in i den under­sök­tes pati­ent­jour­nal. läka­ren skall så långt det är möj­ligt se till att för­håll­nings­reg­lema följs. 17 § om den under­sökte begär det, skall smitt­skyddslä­ka­ren pröva för håll­nings­reg­lema. smitt­skyddslä­ka­ren får ändra för­håll­nings­reg­lema på det sätt han fin­ner mest ända­måls­en­ligt. 18 § om den under­sökte har smit­tats av en sam­hälls­far­lig sjuk­dom, skall den behand­lande läka­ren genom att fråga den smit­tade söka få veta av vad eller vem han kan ha bli­vit smit­tad och vilka andra som kan ha bli­vit smit­tade av samma smitt­källa. han skall också söka få reda på till vem den smit­tade kan ha fört smit­tan vidare. 19 § om den som under­sökts för en sam­hälls­far­lig sjuk­dom byter be hand­lande läkare, skall den läkare som över­tar behand­lings­an­sva­ret ome del­bart under­rätta den tidi­gare behand­lande läka­ren om detta. anmä­lan om sam­hälls­far­lig och annan anmäl­nings­plik­tig sjuk­dom 20 § en läkare som i sin verk­sam­het kon­sta­te­rar att någon har smit­tats av en sam­hälls­far­lig sjuk­dom skall anmäla detta till sm itt­skyddslä­ka­ren och sta­tens bak­te­ri­o­lo­giska labo­ra­to­rium. vid fall av sam­hälls­far­lig sjuk­dom som avses i 1.2 bila­gan till d enna lag skall anmä­lan göras även till miljö-​​ och häl­so­skydds­nämn­den. anmä­lan till nämn­den behö­ver dock inte göras om omstän­dig­he­terna klart visar att smitt­käl­lan finns utan­för lan­dets grän­ser. 3206 ¬ 21 § en anmä­lan som avses i 20 § s kal! inne­hålla upp­gif­ter om sfs 1988:1472 1. den smit­ta­des namn, per­son­num­mer och adress, 2. den san­no­lika smitt­käl­lan, 3. de san­no­lika smitt­vä­garna, 4. de för­håll­nings­reg­ler som läka­ren har med­de­lat samt de behand­lings åtgär­der och andra åtgär­der som han har vid­ta­git för att hindra smitt­sprid ning, 5. andra upp­gif­ter av bety­delse för smitt­skyd­det. om anm älan gäl­ler en sjuk­dom som avses i 1.3 bila­gan till de nna lag, skall upp­gif­ter som avses i första styc­ket 1 och 2 inte läm­nas i anmä­lan. 22 § en läkare som i sin verk­sam het kon­sta­te­rar att någon har smit­tats av en annan anmäl­nings­plik­tig sjuk­dom än en sam­hälls­far­lig sjuk­dom skall anmäla detta till smitt­skyddslä­ka­ren och sta­tens bak­te­ri­o­lo­giska labo­rato rium. anmä­lan skall g öras även beträf­fande annan sjuk­dom som är eller som miss­tänks vara smitt­sam, om sjuk­do­men har fått en anmärk­nings­värd utbred­ning inom ett område eller upp­trä­der i en ela­kar­tad form. vid fall av sjuk­dom som avses i 2.2 bila­gan till denna lag skall anmä­lan göras även till miljö-​​ och häl­so­skydds­nämn­den. 23 § en anmä­lan enligt 22 § skall inne­hålla de upp­gif­ter som behövs för att kunna följa sjuk­do­mens utbred­ning. den skall inte inne­hålla upp­gift om den smit­ta­des iden­ti­tet. på begä­ran av smitt­skyddslä­ka­ren eller miljö-​​ och häl­so­skydds­nämn­den är dock den läkare som gjort anmä­lan skyl­dig att lämna smitt­skyddslä­ka­ren eller nämn­den upp­gift om iden­ti­te­ten samt and ra upp­gif­ter av bety­delse för deras smitt­skydds­ar­bete. 24 § om smitt­skyddslä­ka­ren efter att ha fått en anmä­lan enligt 20 eller 22 § fin­ner att ytter­li­gare åtgär­der behövs för att hindra smitt­sprid­ning, skall han se till att sådana åtgär­der vid­tas. sär­skilda åtgär­der vid befa­rad smitt­sprid­ning 25 § om en behand­lande läkare har anled­ning anta att en pati­ent, som för eller miss­tänks föra smitta av en sam­hälls­far­lig sjuk­dom, inte kom­mer att följa eller inte föl­jer med­de­lade för­håll­nings­reg­ler, skall han skynd­samt under­rätta smitt­skyddslä­ka­ren. detta gäl­ler också då en sådan pati­ent avbry­ter pågående behand­ling utan att den behand­lande läka­ren är inför stådd med det. 26 § om den behand­lande läka­ren i sitt arbete med smitt­spår­ning enligt 18 § fin­ner anled­ning anta att en per­son har smit­tats av en sam­hälls­far­lig sjuk­dom och denne inte utan dröjs­mål låter sig under­sö­kas av läka­ren själv eller av en annan läkare, skall den behand­lande läka­ren under­rätta smitt skyddslä­ka­ren om detta. 27 § i en under­rät­telse enligt 25 eller 26 § skall den beh and­lande läka­ren ange den smit­ta­des eller miss­tänkt smit­ta­des namn, per­son­num­mer och adress samt andra upp­gif­ter som bedöms kunna vara av bety­delse för smitt­skyddslä­ka­rens fort­satta åtgär­der. en under­rät­telse enligt 26 § skall all­tid inne­hålla upp­gift om de omstän­dig­he­ter på vilka den behand­lande läka­ren grun­dar sin miss­tanke om smitta. 28 § efter att ha fått en under­rät­telse enligt 25 e ller 26 § skall smitt skyddslä­ka­ren vidta de åtgär­der som behövs för att hindra vidare smitt-​​ 3207 ¬ sfs 1988:1472 sprid­ning eller för att få till stånd läkar­un­der­sök­ning av den som miss­tänks vara smit­tad. innan smitt­skyddslä­ka­ren till­gri­per en tvångs­åt­gärd bör han söka nå rät­telse på fri­vil­lig vä g, om det kan ske utan risk för smitt­sprid ning. sär­skilda under­rät­tel­ser vid infek­tion av hiv 29 § beträf­fande den som för smitta av infek­tion av hiv är föl­jande per­so­ner och myn­dig­he­ter skyl­diga att på begä­ran av smitt­skyddslä­ka­ren lämna honom de upp­gif­ter som han behö­ver för att kunna full­göra sina ålig­gan­den enligt denna lag: 1. myn­dig­he­ter som genom sin verk­sam­het får kän­ne­dom om upp­gif­ter av bety­delse för smitt­skyd­det och 2. per­so­nal inom enskild hälso-​​ och sjuk­vård som i sin yrkes­ut­öv­ning står under till­syn av soci­al­sty­rel­sen. 30 § om smitt­skyddslä­ka­ren har fått en under­rät­telse från en behand­lan de läkare om att en pati­ent som för smitta av infek­tion av hiv inte har följt eller miss­tänks inte ha följt med­de­lade för­håll­nings­reg­ler, skall smitt skyddslä­ka­ren under­rätta soci­al­nämn­den, polis­myn­dig­he­ten och skydds kon­su­len­ten. där­vid skall han lämna upp­gift om vem för­håll­nings­reg­lerna gäl­ler och inne­bör­den av dessa. under­rät­telse skall inte läm­nas om smitt skyddslä­ka­ren bedö­mer att den inte behövs för att tillse att för­håll­nings­reg lerna följs eller att den annars sak­nar bety­delse för smitt­skyd­det. 31 § upp­märk­sam­mar soci­al­nämn­den, polis­myn­dig­he­ten eller skydds kon­su­len­ten, efter att ha fått under­rät­telse enligt 30 §, i sin verk­sam­het för­hål­lan­den som tyder på att för­håll­nings­reg­lerna inte följs, skall detta anmä­las till den smitt­skyddslä­kare som har läm­nat under­rät­tel­sen. om denne har över­läm­nat ären­det till en smitt­skyddslä­kare i en annan lands tings­kom­mun, skall anmä­lan i ställe t göras till den smitt­skyddslä­ka­ren. när smitt­skyddslä­ka­ren anser att soci­al­nämn­dens, polis­myn­dig­he­tens eller skydds­kon­su­len­tens med­ver­kan inte längre behövs, skall han medde la myn­dig­he­ten detta. 32 § om någon som f ör smitta av infek­tion av hiv tas in på en kri­mi­nal vårds­an­stalt eller med tvång på en annan vård­in­rätt­ning, skall den läkare som där ansva­rar för hälso-​​ och sjuk­vår­den under­rät­tas av den behand­lan de läka­ren om smit­tan och om de för­håll­nings­reg­ler som gäl­ler för den intagne. kan den intagne inte tas om hand på ett sådant sätt att smitt­sprid­ning kan för­hind­ras, skall den ansva­rige läka­ren under­rätta den behand­lande läka­ren om detta. tvångs­åt­gär­der före­läg­gan­den m. m. 33 § miljö-​​ och häl­so­skydds­nämn­den får med­dela de före­läg­gan­den och för­bud som behövs i enski lda fall för a tt hindra sprid­ning av en samhälls-​​ far­lig sjuk­dom. ett före­läg­gande eller för­bud får för­e­nas med vite. om någon inte föl­jer ett före­läg­gande eller för­bud, får miljö-​​ och hälso skydds­nämn­den för­ordna om rä ttelse på hans bekost­nad. ett sådant beslut får också med­de­las ulan före­gå­ende före­läg­gande eller för­bud, om namn- 3208 den med hän­syn till ris­ken för smitt­sprid­ning fin­ner att rät­telse bör ske utan dröjs­mål. ¬ 34 § miljö-​​ och häl­so­skydds­nämn­den får låta för­störa gång- och sängklä-​​ sfs 1988:1472 der, hus­ge­råd, möb­ler och andra före­mål av per­son­lig natur samt låta avliva säll­skaps­djur, om det är nöd­vän­digt för att hindra sprid­ning av sam­hälls­far­lig sjuk­dom. nämn­den skall betala skä­lig ersätt­ning till den som har drab­bats av ett beslut om för­stö­ring. 35 § för att kunna full­göra sina upp­gif­ter enligt denna lag har miljö-​​ och häl­so­skydds­nämn­den rätt till till­träde till omr åden, loka­ler och andra ut rym­men var­i­från smitta kan spri­das och får där göra under­sök­ningar och ta prov. för utta­get prov beta­las inte ersätt­ning. tvångs­un­der­sök­ning 36 § om någon som enligt 13 § är skyl­dig att söka läkare inte utan dröjs­mål gör d et, får smitt­skyddslä­ka­ren besluta att han skall under­sö­kas av en läk are som smitt­skyddslä­ka­ren bestäm­mer. vid under­sök­ningen får inte före­komma ingrepp som kan för­or­saka annat än obe­tyd­ligt men. läka­ren skall under­rätta smitt­skyddslä­ka­ren om resul­ta­tet av under­sök ningen. till­fäl­ligt omhän­der­ta­gande 37 § om det av sär­skilda skäl behövs för att för­hindra befa­rad smitt­sprid ning, får smitt­skyddslä­ka­ren besluta att den som kan antas ha bli­vit smit tad av sjuk­dom som av ses i i.l och 1.2 bila­gan till denna lag till­fäl­lig t skall tas om hand på sjuk­hus. omhän­der­ta­gan­det skall bestå till dess det klar lagts huruvida denne har smit­tats, dock högst sju dagar, den dag då omhän­der­ta­gan­det verk­ställ­des med­räk­nad. den omhän­der­tagne far hind­ras att lämna sjuk­hu­sets område eller den del av sjuk­hu­set där han skall vis­tas. beslut om tvångs­i­so­le­ring 38 § läns­rät­ten skall, på ansö­kan av smitt­skyddslä­ka­ren, besluta om tvångs­i­so­le­ring av den som för smitta av en sam­hälls­far­lig sjuk­dom, om den smit­tade inte fri­vil­ligt med­ver­kar till de åtgär­der som behövs för att hindra smitt­sprid­ning. ett sådant beslut skall också fat­tas om det finns grun­dad anled­ning anta att den smit­tade inte föl­jer med­de­lade förhållnings-​​ reg­ler och under­lå­ten­he­ten inne­bär en uppen­bar risk föf smitt­sprid­ning. tvångs­i­so­le­ring skall ske på sjuk­hus som drivs av en lands­tings­kom mun. 39 § om läns­rät­tens beslut om tvångs­i­so­le­ring inte kan avvak­tas utan fara, skall smitt­skyddslä­ka­ren med­dela ett sådant beslut som avses i 38 § första styc­ket. smitt­skyddslä­ka­rens beslut skall ome­del­bart under­stäl­las läns­rät­tens pröv­ning. tvångs­i­so­le­ring­ens var­ak­tig­het 40 § tvångs­i­so­le­ring får pågå under högst tre måna­der från den dag den smit­tade på grund av beslu­tet om iso­le­ring togs in på sjuk­hus. 41 § efter ansö­kan av smitt­skyddslä­ka­ren får läns­rät­ten besluta att tvångs­i­so­le­ringen skall fort­sätta utö­ver den längsta tiden enligt 40 s. ett 3209 sådant beslut får avse högst sex måna­der åt gången. ¬ sfs 1988.1472 en ansö­kan om fort­satt tvångs­i­so­le­ring skall ha kom­mit in till läns­rät­ten innan tiden för gäl­lande beslut om tvångs­i­so­le­ring har löpt ut. tvångs­i­sole ringen skall fortgå i avv aktan på att läns­rät­ten beslu­tar med anledn ing av ansö­kan. 42 § när det inte längre finns skäl för tvångs­i­so­le­ring skall smitt­skyddslä karen oför­dröj­li­gen besluta att tvångs­i­so­le­ringen skall upp­höra. om den tvångs­i­so­le­rade begär att tvångs­i­so­le­ringen skall upp­höra, är smitt­skyddslä­ka­ren skyl­dig att oför­dröj­li­gen besluta i frå­gan. omhän­der­ta­gan­det under tvångs­i­so­le­ringen 43 § den som är tvångs­i­so­le­rad skall tas väl om hand. han skall få det stöd och den hjälp som behövs och moti­ve­ras att ändra sin inställ­ning och livs­fö­ring så, att tvångs­i­so­le­ringen kan upp­höra. sär­skilda befo­gen­he­ter vid tvångs­i­so­le­ringen 44 § den som är tvångs­i­so­le­rad får hind­ras att lämna sjuk­hu­sets område eller den del av sjuk­hu­set där han skall vis­tas och får i övrigt under­kas­tas den begräns­ning av rörel­se­fri­he­ten som är nöd­vän­dig för att genom­föra tvångs­i­so­le­ringen. hans rörel­se­fri­het får också inskrän­kas när det behövs av hän­syn till hans egen el ler and­ras säker­het. 45 § den som är tvångs­i­so­le­rad far inte inneha 1. nar­ko­tika, alko­hol­hal­tiga dryc­ker eller andra berus­nings­me­del, 2. injek­tions­spru­tor eller kany­ler som kan använ­das för insprut­ning i män­ni­sko­krop­pen, 3. andra före­mål som är sär­skilt ägnade att använ­das för miss­bruk av eller annan befatt­ning med nar­ko­tika, eller 4. annan egen­dom som kan skada honom själv eller annan eller vara till men för ord­ningen på sjuk­hu­set. påträf­fas sådan egen­dom som avses i första styc­ket, far den omhän­der tas. 46 § om det anses påkal­lat, far den tvångs­i­so­le­rade kropps­vi­si­te­ras eller ytligt kropps­be­sik­ti­gas, när han kom­mer till sjuk­hu­set, för kon­troll av att han inte bär på sig egen­dom som avses i 45 §. det­samma gäl­ler om det under vis­tel­sen på sjuk­hu­set upp­kom­mer miss­tanke att sådan egen­dom skall påträf­fas hos den tvångs­i­so­le­rade. över­läka­ren beslu­tar om kropps­vi­si­ta­tion eller ytlig kropps­be­sikt­ning. kropps­vi­si­ta­tion och ytlig kropps­be­sikt­ning får inte göras mer ingå­ende än vad ända­må­let med åtgär­den krä­ver. all den hän­syn som omstän­dighe terna med­ger skall iakt­tas. om möj­ligt skall ett vittne när­vara. 47 § över­läka­ren får besluta att för­sän­del­ser till den tvångs­i­so­le­rade får under­sö­kas för kon­troll av att de inte inne­hål­ler egen­dom som avses i 45 §. om en för­sän­delse inne­hål­ler sådan egen­dom, får den omhän­der­tas. 48 § har nar­ko­tika, alko­hol­hal­tiga dryc­ker eller andra berus­nings­me­del omhän­der­ta­gits enligt 45 eller 47 § eller har sådan egen­dom påträf­fats där någon är tvångs­i­so­le­rad utan att det finns någon känd ägare till egendo men, skall över­läka­ren låta för­störa eller för­sälja egen­do­men enligt be stäm­mel­serna om beslag­ta­gen egen­dom i 2 § 1 första styc­ket lagen 3210 (1958:205) om för­ver­kande av alko­hol­hal­tiga dryc­ker m. m. det­samma ¬ gäl­ler i fråga om injek­tions­spru­tor eller kany­ler, som kan använ­das för sfs 1988:1472 insprut­ning i män­ni­sko­krop­pen, eller i fråga om andra före­mål som är sär­skilt ägnade att använ­das för miss­bruk av eller annan befatt­ning med nar­ko­tika. belopp som har erhål­lits vid för­sälj­ning till­fal­ler sta­ten. vis­telse utan­för sjuk­hu­set vid tvångs­i­so­le­ring 49 § den som är tvångs­i­so­le­rad får ges till­stånd att under viss tid vis­tas utan­för sjuk­hu­sets område. till­stån­det får för­e­nas med sär­skilda vill­kor. 50 § till­stånd att vis­tas utan­för sjuk­hu­sets område med­de­las av smitt skyddslä­ka­ren efter sam­råd med över­läka­ren. smitt­skyddslä­ka­ren får åter kalla till­stån­det om för­hål­lan­dena krä­ver det. över­kla­gande 51 § miljö-​​ och häl­so­skydds­nämn­dens beslut enligt denna lag får över­kla gas hos läns­rät­ten. 52 § smitt­skyddslä­ka­rens beslut enligt denna lag får över­kla­gas hos läns rät­ten om beslu­tet gäl­ler 1. för­håll­nings­reg­ler enligt 17 §, 2. till­fäl­ligt omhän­der­ta­gande enligt 37 §, 3. avslag på en begä­ran att tvångs­i­so­le­ringen skall upp­höra, 4. avslag på en begä­ran om till­stånd att vis­tas utan­för sjuk­hu­sets område enligt 49 §, 5. åter­kal­lelse av till­stånd att vis­tas utan­för sjuk­hu­sets område enligt 50 §. över­läka­rens beslut enligt 48 § får över­kla­gas hos läns­rät­ten. andra beslut enligt denna lag av smitt­skyddslä­ka­ren eller annan läkare får inte över­kla­gas. 53 § soci­al­sty­rel­sens beslut om före­läg­gande eller för­bud enligt 67 § få r över­kla­gas hos kam­mar­rät­ten. hand­lägg­ningen av mål och ären­den 54 § mål och ären­den enligt denna lag skall hand­läg­gas skynd­samt. 55 § frå­gor som ankom­mer på läns­rätt enligt denna lag prö­vas av läns­rät ten i det län där den so m har beslu­tat i frå­gan eller ansökt om åtgär­den har sin verk­sam­het. 56 § läns­rät­ten skall ta upp mål om tvångs­i­so­le­ring enligt 39 eller 41 § till avgö­rande inom en vecka från den dag då ansö­kan kom in eller under­stäl l ning sk edde. om beslu­tet om tvångs­i­so­le­ring inte är verk­ställt när det under­ställs, skall målet tas upp till avgö­rande inom en vec ka från den dag beslu­tet verk­ställs. läns­rät­ten får dock för­länga dessa tider om det behövs ytter­li­gare utred­ning eller om det på grund av någon anna n sär­skild om stän­dig­het är nöd­vän­digt. i mål om tvångs­i­so­le­ring enligt 38, 39 eller 41 § får läns­rät­ten för­ordna rörande saken i avvak­tan på målets avgö­rande. 3211 ¬ sfs 1988:1472 57 § i mål om tvångs­i­so­le­ring, som väckts vid läns­rät­ten genom ansö­kan av smitt­skyddslä­ka­ren, skall läns­rät­ten och kam­mar­rät­ten hålla munt­lig för­hand­ling, om detta inte är uppen­bart obe­höv­ligt. i andra mål enligt denna lag prö­var rät­ten om det finns skäl att hålla munt­lig för­hand­ling. om någon part begär munt­lig för­hand­ling, skall sådan hål­las. par­terna skall upp­ly­sas om sin rätt till munt­lig för­hand­ling. om en enskild part som har kal­lats vid vite att inställa sig per­son­li­gen till en för­hand­ling ute­blir, får rät­ten för­ordna att han skall häm­tas till rät­ten antingen ome­del­bart eller till en senare dag. 58 § vid hand­lägg­ning i kamm arrätt av andra mål enligt denna lag än som avser 33-35 eller 37 § skall nämn­de­män ingå i rä tten. 59 § om offent­ligt biträde och annan rätts­hjälp i mål och ären­den enligt denna lag finns bestäm­mel­ser i rätts­hjä lpsla­gen (1972:429). 60 § vid del­giv­ning med enskild i mål och ären den enligt denna lag gäl­ler inte 12 och 15 §§ del­giv­nings­la­gen (1970:428). 61 § ett beslut enligt denna lag gäl­ler ome­del­bart, om inte annat för­ord nas i bes lutet. biträde av polis­myn­dig­het 62 § polis­myn­dig­het skall lämna biträde på begä­ran av 1. smitt­skyddslä­ka­ren för att genom­föra läkar­un­der­sök­ning enligt 36 §, 2. smitt­skyddslä­ka­ren för att till sjuk­hus föra den som till­fäl­ligt skall tas om hand enligt 37 § eller som skall tvångs­i­so­le­ras enligt 38 eller 39 §, 3. smitt­skyddslä­ka­ren eller över­läka­ren för att åter­föra den som har avvi­kit från ett sjuk­hus, där han enligt beslut skall vara till­fäl­ligt omhän­der tagen eller tvångs­i­so­le­rad, eller den som inte har åter­vänt till sjuk­hu­set sedan hans till­stånd att vis­tas utan­för sjuk­hu­sets område har gått ut eller åter­kal­lats, 4. miljö-​​ och häl­so­skydds­nämn­den för att bereda nämn­den till­träde till områ­den, loka­ler och andra utrym­men som avses i 35 §, 5. soci­al­sty­rel­sen vid sty­rel­sens till­syn. kost­na­der 63 § all under­sök­ning, vård och behand­ling som behövs från smitt skydds­syn­punkt vid en sam­hälls­far lig sjuk­dom skall v ara gra­tis för patien ten inom den lands­tings­kom­mu­nala hälso-​​ och sjuk­vår­den. en under­sök­ning som utförs av en pri­vat verk­sam läkare för att utreda om någon ha r smit­tats av en sam­hälls­far­lig sjuk­dom är gra­tis för pati­en­ten, om läka­ren är anslu­ten till sjuk­för­säk­ringen enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring. de läke­me­del som behövs från smitt­skydds­syn­punkt vid behand­ling av en sam­hälls­far­lig sjuk­dom skall vara gra­tis för pati­en­ten. bestäm­mel­serna i denna para­graf om gra­tis för­må­ner för pati­en­ter gäl­ler den som är sjuk­för­säk­rad enligt lagen om all­män förs äkring. 64 § lands­tings­kom­mu­nen sva­rar för kost­na­der för åtgär­der som avses i 63 § första styc­ket samt för kost­na­der för läke­me­del som avses i 63 § tredje styc­ket och som för­ord­nas inom den egna verk­sam­he­ten. 3212 sta­ten sva­rar för övriga kost­na­der som föl­jer av 63 §. / ¬ till­syn sfs 1988:1472 65 § soci­al­sty­rel­sen har till­sy­nen över smitt­skyd­det i lan­det. 66 § soci­al­sty­rel­sen har rätt att på begä­ran få de upp­lys­ningar och ta del av de hand­lingar som behövs för till­sy­nen. 67 § soci­al­sty­rel­sen får i sin till­syns­verk­sam­het med­dela de före­läg­gan den och för­bud som behövs för att denna lag eller före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen skall efter­le­vas. ett före­läg­gande eller för­bud får för­e­nas med vite. 68 § soci­al­sty­rel­sen har rätt att inspek­tera smitt­skydds­verk­sam­het som bedrivs av smitt­skyddslä­kare, miljö-​​ och häl­so­skydds­nämn­der och hälso-​​ och sjuk­vårds­per­so­nal. den vars verk­sam­het inspek­te­ras är skyl­dig att lämna det biträde som behövs vid inspek­tio­nen. ytter­li­gare före­skrif­ter 69 § rege­ringen får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter 1. om åtgär­der för att för­hindra att smitt­samma sjuk­do­mar förs in i lan­det eller sprids till utlan­det, 2. om andra frå­gor inom smitt­skyd­det som inte gäl­ler vac­ci­na­tion. rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om undan­tag från lagens tillämp­ning på för­svars­mak­ten, i den mån före­skrif­terna inte gäl­ler tvångs­åt­gärd mot enskild. rege­ringen får över­låta åt myn­dig­het att med­dela före­skrif­ter som avses i denna para­graf. smitt­skyd­det i krig m. m, 70 § rege­ringen får med­dela sär­skilda före­skrif­ter om smitt­skyd­det en ligt den na lag, om la ndet kom­mer i krig eller krigs­fara eller om det råder sådana uto­mor­dent­liga för­hål­lan­den som är för­an­ledda av krig eller av krigs­fara som lan­det har befun­nit sig i. bilaga anmäln­lngs­pllk­t­lga sjuk­do­mar 1 sam­hälls­far­liga sjuk­do­mar i.l dif­teri fläck­fe­ber gula febern hepa­tit b hepa­tit non a non b meningokoc­kin­fek­tion polio tuber­ku­los virala hemor­ra­giska feb­rar exkl. hemor­ra­gisk nefro­so­ne­frit åter­falls­fe­ber 3213 /•' ¬ \ sfs 1988:1472 1.2 hepa­tit a kolera mjält­brand para­ty­fo­id­fe­ber pest rabies sal­mo­nel­lain­fek­tion shi­gei­los tyfo­id­fe­ber 1.3 gonorré infek­tion av hiv (humant immun­bristvi­rus) klamy­di­ain­fek­tion syfi­lis 2 andra anmäl­nings­plik­tiga sjuk­do­mar än sam­hälls­fa­ri­iga 2.1 amö­bain­fek­tion hemor­ra­gisk nefro­so­ne­frit infek­tio­ner orsa­kade av aty­piska myko­bak­te­rier mala­ria stel­kramp tri­ki­nos tula­remi ulcus molle 2.2 botu­lism cam­py­lo­bac­ter giar­dia lam­blia legi­o­närs­sjuka lis­te­rios pape­goj sjuka tox­oplas­main­fek­tion 1. denna lag (nya lagen) trä­der i kraft den 1 juli 1989, då smitt­skydds lagen (1968:231) (gamla lagen) skall upp­höra att gälla. 2. före­skrif­ter som har med­de­lats enligt 7 § gamla lagen om iso­le­ring och om inskränk­ning i någons verk­sam­het och enligt 12 § gamla lagen om åtgär­der för att hindra sprid­ning av smitta skall anses ha med­de­lats enligt 16 § nya lagen. 3. den som vid ik raft­trä­dan­det är inta­gen på sjuk­hus enligt 7 eller 14 § gamla lagen skall anses inta­gen enligt 38 § eller, efter ett beslut om ome­del bar tvångs­i­so­le­ring fat­tat av en läkare som avses i 2 § andra s tyc­ket gamla lagen, 39 § nya lagen. vid tillämp­ning av den nya lagen skall beslu­tet om intag­ning anses ha fat­tats vid ikraft­trä­dan­det. 4. om ett mål om intag­ning på sjuk­hus inte är slut­ligt avgjort vid ikraft­trä­dan­det skall rät­ten pröva för­ut­sätt­ning­arna för tvångs­i­so­le­ring en ligt nya lagen. 5. beslut som miljö-​​ och häl­so­skydds­nämn­den har med­de­lat enligt den gamla lagen skall anses med­de­lade enligt den nya lagen, i d en mån de t enligt den nya lagen ankom­mer på nämn­den att med­dela sådana beslut. 6. ären­den enligt 7, 10, 14 eller 15 § gamla lagen , som skall över­prö­vas av läns­sty­rel­sen men inte har avgjorts av läns­sty­rel­sen före ikraft­trä­dan­det prö­vas av läns­rät­ten i länet. 7. om de t i en lag eller i en för fatt­ning som har beslu­tats av rege­ringen 3214 hän­vi­sas till den gamla lagen, skall hän­vis­ningen i stäl­let avse den nya ¬ lagen. hän­vi­sas det til! en före­skrift som har ersatts genom en före­skrift i sfs 1988:1472 den nya lagen, tilläm­pas i stäl­let den nya före­skrif­ten. på rege­ring­ens vägn ar kjell-​​olof feldt g. sigurd­sen (soci­al­de­par­te­men­tet) ¬