SFS 2001:848 Lag om änd­ring i hälso-​​ och sjuk­vårds­la­gen (1982:763)

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

svensk för­fatt­nings­sam­ling lag om änd­ring i hälso-​​ och sjuk­vårds­la­gen (1982:763); utfär­dad den 22 novem­ber 2001. enligt riks­da­gens beslut1 före­skrivs att 26 § hälso-​​ och sjuk­vårds­la­gen (1982:763)2 skall ha föl­jande lydelse. 26 §3 av pati­en­ter får vår­d­av­gif­ter tas ut enligt grun­der som lands­tinget eller kom­mu­nen bestäm­mer, i den mån inte annat är sär­skilt före­skri­vet. pati­en­ter som är bosatta inom lands­tinget respek­tive kom­mu­nen, lik­som pati­en­ter som avses i 3 c §, skall där­vid behand­las lika. lands­tinget får dock för slu­ten vård fast­ställa avgifts­ni­våer i olika inkomstin­ter­vall och besluta om vilka reg­ler om ned­sätt­ning av avgif­ten som skall gälla. högsta avgifts­be­lopp för slu­ten vård är 80 kro­nor för varje vård­dag. endast kom­mu­nen får ta ut vår­d­av­gif­ter för sådan vård som den har betal­nings­an­svar för enligt 2 § lagen (1990:1404) om kom­mu­ner­nas betal­nings­an­svar för viss hälso-​​ och sjuk­vård. det­samma gäl­ler i fråga om sådan psy­ki­a­trisk lång­tids­sjuk­vård med huvud­sak­lig omvård­nads­in­rikt­ning för vil­ken kom­mu­nen enligt 9 § samma lag har åta­git sig betal­nings­an­svar. avgif­ter för vård enligt 18 §, för för­bruk­nings­ar­tik­lar enligt 18 c § eller för sådan lång­tids­sjuk­vård som en kom­mun har betal­nings­an­svar för enligt 2 eller 9 § lagen om kom­mu­ner­nas betal­nings­an­svar för viss hälso-​​ och sjuk­vård får, till­sam­mans med avgif­ter för hem­tjänst och dag­verk­sam­het enligt 8 kap. 5 § soci­al­tjänst­la­gen (2001:453), per månad uppgå till högst en tolf­te­del av 0,48 gånger pris­bas­belop­pet. avgif­terna får dock inte uppgå till så stort belopp att den enskilde inte för­be­hålls till­räck­liga medel av sitt avgifts­un­der­lag för sina per­son­liga behov och andra nor­mala lev­nads­kost­na­der (för­be­hålls­be­lopp). när avgif­terna fast­ställs skall kom­mu­nen dess­utom för­säkra sig om att vård­ta­ga­rens make eller sambo inte drab­bas av en oskä­ligt för­säm­rad eko­no­misk situ­a­tion. avgifts­un­der­la­get och för­be­hålls­be­lop­pet skall beräk­nas med tillämp­ning av 8 kap. 3–8 §§ soci­al­tjänst­la­gen (2001:453). 1. denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2002. 2. i fråga om beslut enligt 26 § tredje styc­ket som med­de­lats före ikraft­trä­dan­det men som avser tid där­ef­ter skall de nya bestäm­mel­serna tilläm­pas med avse­ende på tiden efter ikraft­trä­dan­det. 1 2 sfs 2001:848 utkom från tryc­ket den 4 decem­ber 2001 prop. 2000/01:149, bet. 2001/02:sou3, rskr. 2001/02:15. lagen omtryckt 1992:567. 3 senaste lydelse 2001:461. 1 sfs 2001:848 3. ett över­kla­gande av ett beslut enligt 26 § tredje styc­ket som fat­tats före den 1 juli 2002 skall prö­vas enligt para­gra­fens äldre lydelse i den del det avser tid före den 1 juli 2002. för den del av beslu­tet som avser tid efter ikraft­trä­dan­det skall pröv­ningen göras enligt de nya bestäm­mel­serna. på rege­ring­ens väg­nar lars eng­qvist björn reu­ter­strand (soci­al­de­par­te­men­tet) 2 fakta info direkt, tel. 08-​587 671 00 elan­ders gotab, stock­holm 2001